Jonny Mars – 24

Dra tillbaka tiden lite, till då han stod och berättade för sina gamla elever om sitt yrke. En av frågorna var om det fanns speciella inspelningar, med mer skådespeleri och längre förberedelser. Det berättade han gärna om, då det var lite hans favorit. För inte så länge sedan hade han gjort en fantasy-scen, där han var en ´ranger´, typ detsamma som Aragorn i Sagan om Ringen. Scenen hade krävt stora förberedelser. Han fick under en månad träna med svärd, och han fick ett manus, där han skulle lära sig att säga vissa meningar i sindarin – ett av alvspråken som JRR Tolkien hade uppfunnit. Detta för att han hade ett möte med två vackra kvinnliga alver, spelade av Diana Rider, en blond estniska som han hade jobbat med tidigare, och Kama Oxi, en ung tjej från Ukraina med långt svart hår. Henne hade han inte mött tidigare, men väl sett på nätet under långt tid. Båda är strålande vackra, och lite av de mest eftertraktade inom branschen just nu. Det var mycket smink, folk som sydde kläder och skapade ett sceneri. Han hade nu ett sådant förtroende att de vågade anlita honom även på dyra projekt.

Nåväl…

Detta är scenen:

Han rör sig snabbt i den kända terrängen, jägaren Eomir, son till Raoal. Den långa grågröna manteln fladdrade bakom honom när han smidigt tog sig över stock och sten. Han hade fått bud om att möta sin vän vid en speciell plats, men han var sen till mötet. Som vanligt när man ligger risigt till, blir det värre. Hans snabba framfart hade inneburit att han dragit ner på vaksamheten en aning och plötsligt befann han sig mitt i en liten grupp orcher.

Tack och lov blev de lika överraskade som han, vilket gav honom tid att dra sitt svärd och slänga av sig sin båge med koger. Dessa skulle enbart vara i vägen för den strid som väntade. När väl de fyra orcherna hade dragit sina svärd, var han mer än redo. Två av dem tog han snabbt, men så fick han ett slag på huvudet och föll. När återstående två orcherna höjde sina svärd, kom två pilar som tog deras liv direkt.

Han reste sig upp redo, men slappnade av när han såg två alver med sina graciösa bågar komma fram. De var dock fullt beredda att skjuta ner honom på stört. Försiktigt lade han ner sitt svärd och visade upp att han inte hade något annat vapen i händerna. På det för trakten vanligaste alv-språket, sindarin, pratade han med dem.

”Det är lugnt… Jag är ingen fiende till er…”

De slappnade av en aning. En stod kvar på säkert avstånd med båda händerna på bågen. Den andra kom fram mot honom.

”Jag är en Edain [Betyder ´människa´ på alvspråket sindarin]… Människa… Jag är Eomir, son till Raoal…”

Han såg nu att alven som gick fram till honom var en kvinna. Som brukligt med alver, var hon strålande vacker. Hon hade långt vågigt kolsvart hår, delvis flätat och klädd i ljusbrun läderbrynja och kläde, med ljusgrön mantel. Hon synade honom noga och till slut sänkte hon bågen helt.

”Jag är Míriel, dotter till Lindir – detta är Elanor, dotter till Ereinion…”

Han satte ihop händerna till en hälsning.

”Jag är glad att se er, och tack… det kunde ha blivit problem om ni inte kom…”

Hon tittade ner på hans buk.

”Du är sårad…”

Förvånat kände han efter, och märkte att det var ganska mycket blod på ena sidan av buken. De kräken hade fått in ett hugg på honom i alla fall. Plötsligt kände han sig svag.

De båda kom fram och stöttade honom, ledde honom ner till liggande. Genast började de ta av hans rustning och med en kniv skära upp tygerna. Det började snurra i hans skalle och han hörde Elanor säga något innan allt blev svart.

När han vaknade var han under filtar inomhus. Mer kunde han inte säga först. Snart förstod han att han var näck under filtarna. Ett ansikte kom fram. En ängel? Var han död? En vacker kvinna med sagolika grå ögon och en naturligt röd leende mun. Hon sade något som han först inte hörde, men snart var han vaknare och hörde henne prata på sindarin.

”…är på väg tillbaka.” hörde han henne avsluta en mening han inte hade hört början på.

”Va..?” sade han svagt. Han mer kände än såg hennes svala hand smeka hans panna.

”Det värsta är över, Eomir, son av Raoal…” Hennes röst var fortfarande som från en ängel, men nu hörda han åtminstone vad hon sade. ”Vi höll på att förlora dig, men du är på väg tillbaka.”

En annan ängels ansikte dök upp. Denna gång med ljusbruna stora ögon och en mun med lite fylligare läppar än den första. Men nu minns han att han träffade på två alvkvinnor just innan allt blev svart. Nu såg han också att han var i ett utrymme under ett trä, där grenar och löv bildade tak och väggar. Bortsett från det var det som att vara i en liten stuga. Kvinnorna hade tagit av sig sina ytterkläder och man såg mycket hud. Den glänste som om de var gudinnor.

”Lite återstår för att du ska kunna läka dig själv, dock…” sade den andra. Den han nu minns hette Míriel. Den med långt svart hår. Den andra hette… Elanor… Så var det. Elanors ansikte kom nära hans.

”Men jag tror att den återstående behandlingen inte kommer att vara alltför otrevlig.” Med den lyfte de bort filtarna och han låg helt näck inför dem. Bakom Elanor såg han Míriel ta av sig resten av sina kläder. Så märkte han att Elanor redan var näck. När hon sedan kom närmare och kysste honom, var han först förvånad och stel, men mjuknade snart och besvarade kyssen. Hennes långa ljusbruna hår låg som en gardin på hans sida.

”Först…” sade Elanor efter kyssen. ”…ska du få lite massage…” Direkt kände han Míriels händer börja smeka hans lår. Elanor satte sig upp och började massera hans bröstkorg. De båda alverna var så vackra som bara alver kunde vara. De verkade även ha bra känsla i händerna, för det var så skönt när deras händer började vidröra hans kropp att han slöt ögonen och bara njöt. Detta när han egentligen bara ville se deras nakna skönhet.

De masserade med lätta handlag och rätt ofta böjde de sig ner så även deras hår smekte kroppen. Till det då och då en puss på huden, och känslan av när deras bröst vidrörde honom. Det var så skönt att han inte kände hur hans lem styvnade, förrän en hand greppade den. Det var så skönt att han inte kunde låta bli att stöna till när det skedde. Men handen runkade honom inte. Den masserade den, som de gjorde med resten av kroppen.

Han kände sedan hur de båda alverna satte sig på varsin sida av honom och hur de böjde sig ner så deras munnar viskade ord i ett språk han aldrig hört. Detta fick hans kropp att fyllas av energi på ett sätt han aldrig känt förut. En av dem var kvar och fortsatte med de vackra okända orden. Vart den andra tog vägen märkte han inte förrän han åter kände en hand om hans lem.

Rösten vid örat hade ändrat tillbaka till sindarin, som han ju förstod.

”Vi har fyllt dig av en glöd som är större än din kropp klarar av en längre stund. Detta för att helt komma åt det onda skadorna gett dig. Nu måste vi göra så att du töms på mycket av den energin, så du blir i balans…”

Han öppnade ögonen och såg att det var Míriel som var vid hans ansikte. Hon log när hon såg att han tittade på henne. Hennes långa svarta hår verkade gnistra och det var en speciell glans i hennes ögon som var helt förtrollande. Hon slöt sig in för en kyss och han kunde inte annat än att besvara den och njuta av känslan som spred sig genom hans kropp. Elanor började sakta runka honom och han kände hennes tungspets på pungen.

När hon släppte på kyssen, saknade han genast hennes läppar. Men Míriel bara log och förde över huvudet så hennes kropp kom över hans ansikte. Och dessa små underbara brösten trycktes mot hans mun. Han lät sig väl smaka på dem. Han kände han ville ge något tillbaka och sträckte in handen mellan hennes ben och började smeka hennes ena innanlår. Alven suckade nöjt när hon kände hans hand på benet och hur han slickade hennes bröst. Hon såg till att han fick smaka på båda av dem.

Just när hans fingrar hastigt vidrörde hennes vulva, kände han hur Elanor tog honom i sin mun. Hela hans kropp ryckte till av njutningen, när hon började suga toppen av lemmen. Hans pekfinger fann samtidigt utrymmet mellan de fuktiga blygdläpparna och han smekte slidan lätt. Míriels och hans suckar blev en duett, och Elanor ökade takten i sin sugteknik, och började ta in mer av honom. Han kände hennes tunga orma sig kring ollonet och en hand som smekte hans pung.

Fingret leker med den tighta mynningen av Míriels slida och han känner hur fukten tilltar. Mer blir det inte just då, för Míriel sätter sig upp och sedan upp på knä. Smidigt gränslar hon hans ansikte och så får han sitt livs första alvfitta mot sin mun. Det smakade som han trodde det skulle smaka – härligt. Även härligare än han hade trott. Hon lägger sig ner över hans kropp och ansluter till sin vän vid hans kön, och plötsligt hade han två munnar vid kuken. De turades om systerligt, och han lapade på så mycket han kunde, för nu blev hon allt våtare.

Det blev också Míriel som inte längre kunde vänta först av dem alla. Elanor flyttade sig när den mörkhåriga smidiga alven flyttade sin kropp neråt och med ryggen mot honom låter sig spetsas på hans styva. Han tränger in i den fuktiga och trånga alvslidan, och hon gungar med sin smidiga kropp och låter det långa svarta håret bölja. En kort stund är han i botten och hon gnider sin mynning mot hans höft, innan hon börjar hiva sig upp och ner på honom.

Elanor står på knä bredvid Míriel och kysser henne samtidigt som hon leker med sin väns bröst. Han smeker Míriels lår och hon tittar ner på honom med sina vackra grå ögon och ler. Hon hukar sig och ansluter till honom för en kyss. Hennes långa blonda hår täcker hela hans överkropp. Han smeker Míriels rumpa samtidigt låter han andra handens pekfinger glida mot Elanors slida.

Därefter byter de ställning, då de båda alverna nakna står bredvid varandra på alla fyra. Han är så pass återställd så han orkar ställa sig upp bakom dem, och denna gång tränga in i Elanor. Flickorna stönar i kapp och smeker varandra där de kommer åt. Nu byter han mellan dem och de är helt med på det hela. Han njuter även av att se deras smidiga ryggar, nu blanka av svett, och hur deras hår då och då sprids ut på dem. Det är ett sagolikt knull, och han känner att han inte kommer att hålla sig allt för länge till. Genast går alverna ner framför honom och börjar turas om att suga honom.

Det är en vacker syn, och deras spetsiga öron kryddar det hela. Nu varnar han dem och de bakar undan. Efter att ha smekt sitt ollon släpper han till sina kaskader. Det spänner i huvudet men han ser till att de båda får mycket av det han kan ge dem. Efter han är klar tittar han på när de kysser varandra och slickar varandras ansikte någorlunda rena.

Flämtande hamnar han på sängen, och snart sluter de båda nakna skönheterna sig upp på varsin sida av honom. Även om han är slut efter orgasmen, känner han att har fått tillbaka mycket av sina krafter. De mer än tusen år gamla flickorna har hela tiden fingrat på hans lem och snart står den igen. Båda ler sina vackra leenden, och snart sitter Elanor och rider honom intensivt. De byter av varandra och alla tre är inne i sexakten rejält.

Flickorna ligger på rygg på madrassen, med rumporna mot kanten och sprider sina ben. Han går mellan dem och pumpar intensivt i dem rättvist. De avslutar denna delen med att Elanor ligger på Míriel så han har deras två kön ovanpå varandra. Nu byter han snabbt mellan dem. Bara några få stötar i var och en av dem. När det går för Míriam, kommer Elanor med strax efteråt, och han drar sig ur så att hans rikliga sats hamnar på Elanors kropp, ända upp till ansiktet.

Scenen slutar med att alverna kletar in hans sperma på varandras kroppar genom att gnida sig mot varandra. Skrattande lägger de sig sedan ner, med kropparna skinande av hans sperma.

Efter kamerorna stängts av duschar tjejerna tillsammans och han efter dem. Hela arbetsstyrkan käkar sedan middag i studion och allt är frid och fröjd. Han pussar Kama Oxi hej då, och han har sedan med sig Diana Rider i sin bil hem till henne, där de umgås under resten av dagen – faktiskt utan sex. Han sover över hos henne, tillsammans i hennes säng, och på morgonen knullar de åter igen. Ett riktigt kompisknull, liksom!