Året var 20.. del 7

Kapitel 21. 2018
***
Jag känner hur hjulen på planet slår i marken, det saktar in och rullar fram till en hangar. Bakdelen på Herkules planet öppnas och jag ser på Olivia och Markus som rullar ombord en rullstol.
– Michael.
– Olivia, Markus.
– Är det han?
– Ja, det är han.
Jag och Markus lyfter upp honom och vi sätter honom i rullstolen och vi kör honom av planet och vi kör fram honom till en sjuktransport, de öppnar bakdörrana och rullar på rullstolen och spänner fast den och kör iväg. Vi kommer fram till lokalen som vi ska använda för att förhöra honom.
Det hade slutat med att jag skickats dit till Kairo, det jag hade begärt var att ingen ifrågasatte vilka metoder jag använde för att få hem honom. Det var där ingen som gjorde. Jag rekvirerade planet som precis landat på flygbasen, det flög mig ner.
Jag åkte till ambassaden, de visade mig till mannen. Jag slog ned honom, satte en spruta i halsen på honom och sövde honom. Jag lånade en av ambassadens bilar och körde honom tillbaka till planet och spände fast honom och sa åt dem att lyfta.
Vi rullar in rullstolen och jag ställer rullstolen på golvet. Vi klär av honom naken och sen spänner vi fast honom med handbojor och buntband runt benen. Vi tar bilder på honom och vi lämnar honom sittande i rullstolen. Vi går in i ett annat rum och vi ser på skärmarna som visar honom.
– Du har inte sett honom förut, Michael?
– Nej, aldrig i hela mitt liv Olivia.
– Han vaknar.
Jag ser på Markus och sen på skärmen, jag tänder lamporna och jag ser honom blinka till och han börjar drar i handbojorna. Jag ser på de andra två.
– Då kör vi.
– Javisst.
Jag går ut ur rummet och jag går fram till mannen. Jag står bakom lamporna så han inte ser mig.
– Du ville tala med mig, mitt namn är Michael Dexler. Kommendör, du vill ha politiskasyl i vårt land i utbyte mot hemligheter.
– Var är vi?
– Inte i Kairo i alla fall, inte i Moskva i heller. Så som sagt varför vill du tala med mig? och hur fan vet du vem jag är?
– Du låter för ung för att vara kommendör, Michael Dexler.
– Nåja, så gammal är jag inte.
– Så 102 år är inte gammalt.
– Förlåt vad sa du?
– Michael Dexler är 102 år gammal.
– Snart 103 år. Hur fan känner du min gammelmorfar?
Mannen ser på mig när jag går förbi lamporna.
– Som sagt, hur fan vet du vem min gammelmorfar är?
– Han hjälpte en kvinna fly från Ryssland på femtiotalet.
– Ja, Tatjana.
– Hon var min mormors syster, hon sa alltid att om jag fick problem så skulle jag kontakta Kommendör Michael Dexler i Sverige.
– Vad har du för problem?
– Jag är en GRU major som vill hoppa av. Jag vill få politisk asyl i Sverige i utbyte mot de hemligheter jag sitter på. Men jag lämnar dem bara till din gammelmorfar, när jag fått min asyl. Det jag avslöjat bör räcka för att jag ska få som jag vill.
Jag lämnar ljuscirkeln och tar fram min telefon och går in i andra rummet. De tittar på mig. Jag ringer till Rita.
– Ja?
Jag förklarar läget och när jag är klar så frågar hon vad jag tycker? Jag säger som det är att de ska ge honom asyl. Om inget annat så retar det ryssarna, hon säger att hon ska återkomma. Jag lägger på och ringer min gammelmorfar.
– Ja?
– Det var dig han ville träffa gammelmorfar, tydligen så var hans mormor syster med Tatjana. Hon sa alltid att om han hamnade i problem så skulle han kontakta dig, det var det han försökte. Men alla trodde att det var mig han menade. Han kommer bara tala med dig gammelmorfar.
– Ja visst, var är ni?
– I en lokal inne i Malmö, jag väntar bara på svar från Rita om de godkänner hans krav. Får han igenom det så åker jag och hämtar dig.
– Javisst, så han är barnbarn till Tatjanas syster?
– Ja han säger det.
– Det var som fasen, hur gammal är han?
– Han är ryss det är svårt att avgöra, men i femtioårs åldern kanske.
– Mer, Michael.
– Tror du Olivia?
– Oja, det tror jag.
– Oliva tror att han är äldre än femtio.
– Ja då stämmer det i alla fall.
– Vadå?
– Ja om han är hennes barnbarn så bör han vara i den åldern.
– Jaja. Men du kommer om det kommer till det?
– Jadå, jag har inte så mycket annat för mig.
– Tack gammelmorfar.
– Givetvis, Michael.
Vi lägger på och vi väntar på samtalet från Rita, det kommer och han får sin asyl. Jag ber henne ta en bild på beslutet, jag går ut till mannen och visar honom bilden. Han tittar på telefonen och nickar, jag avslutar samtalet och kör hem till huset och hämtar gammelmorfar och vi kör tillbaka till lokalen och jag går in med honom och vi går fram till ljuscirkeln och min gammelmorfar sätter sig på en stol. Mannen ser på min gammelmorfar och jag ser något i hans ögon. Jag väntar lite med att lossa på honom.
– Ställ dina frågor gammelmorfar.
Han tittar på mig och sen på mannen.
– Du hade något att berätta för mig.
– Kan ni inte lossa på mina bojor.
– Nej, inte än. Tala först så får vi se sen.
– Och om jag inte väljer att säga något?
– Då väljer vi kanske att dumpa dig utanför ryska ambassaden med skyltrunt halsen där det står, jag är ett förrädarsvin. Så antingen så svarar du på min gammelmorfars frågor eller så får du somna igen. Oavsett vilka hemligheter du sitter på så är de inte så pass viktiga så att jag riskerar att du ska få komma närmre honom än såhär. Vi vet alla inom denna bransch hur långsinta GRU och KGB är något säger mig att Tatjana inte var vem som helst. Så den som hjälpte henne att fly, ligger nog rätt högt upp på listan över mål som ska tas om hand. Även om han är 102 år gammal, så svara på hans frågor och när du gjort det så kanske men bara kanske släpper jag loss dig så länge du är här. Vi ska kanske börja med att verifiera att du verkligen kände Tatjana,
Min gammelmorfar visar ingenting, mannen i stolen ser på mig och jag ser honom slicka sig om läpparna. Ett leende spelar på mina läppar, min gammelmorfar ser det också. Jag tar fram telefonen, jag ringer Rita och hon svarar.
– Ja?
– Han är här för att mörda min gammelmorfar.
– Förlåt? Din gammelmorfar, varför då?
– Därför att han hjälpte en KGB överste att fly från Sovjetunionen 1958, han hjälpte hennes till USA där hon avslöjade en massa saker för Amerikarena. Hon fick en ny identitet där och hon träffade en lite äldre herre. Ett par år senare så var den herren amerikansk senator. Han var det i många år, KGB och GRU har väldigt långa minnen som de säger. På något vis så har de fått reda på att gammelmorfar hjälpte henne, så nu ska de försöka döda honom. Med tanke på besväret så känns det som om de skulle plantera honom här med, jag tog inte med mig hans saker hit. Du ska kanske förvarna de på ambassaden att det kan finnas gift i hans saker.
– Hur fan löser vi det här?
– Vi har ett samtal med honom, när det är klart så finns det två vägar att gå.
– Som är?
– 1. Vi sätter en kula i huvudet på honom och dumpar kroppen så att ingen hittar den. Eller 2 Vi efter vi haft ett samtal med honom, dumpar honom utanför ryssarnas ambassad. Jag trodde att det var mig de var ute efter, men så är det gammelmorfar. Oavsett hur vi gör så kommer ryssarna inte vika ner sig, de kommer att fortsätta jaga gammelmorfar. Du skulle kunna skicka ut en liten trevare till Putin om att du inte uppskattar att hans lönnmördare försöker döda en 102 årig man. Att du om de inte backar kommer att göra det väldigt offentligt, är det något ryssar avskyr så är det offentlighet.
– Avvakta.
– Jadå.
Jag lägger på och sen så tittar jag på mannen.
– Att ni är så långsinta.
– Hon lämnade kvar min mormor i det helvete som Ryssland var, framförallt när hela familjen blev anklagade. De fick tillbringa tid i Ljubljana fängelset.
– Det ska väl för fan inte min gammelmorfar lida för? Hon gjorde sina val.
– Han vägrade hjälpa de andra.
– Nej, det gjorde jag inte. Hon frågade inte om jag kunde hjälpa fler, var din mormor i Berlin?
– Nej.
– Det var Tatjana, det var där hon träffade mig. Vi träffades och jag hjälpte henne, hon sa inget om någon annan. Hon kanske sa det för att döda sitt dåliga samvete. Men hon sa aldrig något om någon annan än henne själv, jag hade aldrig kunnat få ut fler. Det var svårt nog att få ut Tatjana ur det kaoset som rådde där och då, jag kan bara beklaga om konsekvenserna för din familj. Men som sagt jag kunde bara hjälpa henne och hon sa aldrig något om någon annan släkting.
Mannen ser på min gammelmorfar, han ser inte så övertygad ut.
– Du får tro vad du vill, jag kan bara säga sanningen. Den är att jag inte kunde hjälpa någon mer än henne, hon sa aldrig något om släktingar till mig. Hon bad mig hjälpa henne utifrån Berlin, jag hjälpte henne. Varken mer eller mindre. Om KGB blev förbannade för det och fortfarande är det så imponerar det på mig. Jag tror inte att din aktion är sanktionerad, så när vår statsminister kontaktar Putin och han rotar lite i det så kommer han att bli förvånad. Du gör detta på eget bevåg, skulle du förgifta mig? när du gjort det så berättar du precis lagom med skit för att de inte ska misstänka något, jag dör och det är väl inget konstigt. Jag är ju snart 103 år gammal.
Mannen stirrar på min gammelmorfar, jag tittar på de två männen och ett leende spelar på mina läppar. Jag ringer upp Rita igen och meddelar var vi fått fram, jag säger åt henne att vi kommer lösa det.
Hon behöver inte ringa Putin, hon tackar för det. Jag lägger på och ringer Ulf, han svarar och jag förklarar vårt dilemma. Han lovar att kontakta sina kontakter i GRU, jag lägger på och ser på mannen.
– Hämnd är ett starkt drivmedel, alldeles för många har fått betala priset för den genom åren. Du kommer inte få din hämnd, förvisso en missriktad hämnd. Men du kommer inte få den.
Han stirrar på oss och börja ropa på ryska. Min gammelmorfar reser sig och lämnar honom. Jag går efter honom och jag visar honom till rummet bredvid och han säger hej till Markus och Olivia.
– Vi får söva honom.
– Ja, Michael.
– Vad kommer hända med honom?
– Jag har inte en aning det får andra sköta om, gammelmorfar. Men jag misstänker att han kommer försvinna. Han har avslöjat att det finns undervattenbyggnader i Östersjön, tro mig det kommer inte Rita att bara låta vara.
– De är svenska.
– Förlåt?
– De är svenska, om han vet om dem så har ni en spion i organisationen. De stationerna är svenska, de används inte längre. Men de byggdes under sextiotalet och var tänkta att gömma elitsoldater som skulle skydda Sverige om ryssen kom.
– Är du seriös?
– Jadå, jag var med och tog fram idéen till det. Så om han visste om dem så har ni en spion i era led, eller har haft.
Jag tar fram telefonen igen och ringer Ulf.
– Ja?
– Har du hunnit ringa GRU?
– Nej.
– Bra gör inte det än, för enligt gammelmorfar så är de stationerna svenska.
– Förlåt?
– De är svenska, gammelmorfar var med och bestämde om dem tydligen. Vi får informera Rita om detta, gör du det så får vi se vad han vet mer. För som gammelmorfar antyder om han vet om dem så har vi eller har haft en spion i våra led. Så vi ska kanske ta honom på pulsen först och se om vi kan få reda på ett eller annat av honom.
– Kanske det.
– Vet han var de fanns?
– Fråga honom själv, han står här bredvid mig.
Jag lämnar över telefonen till gammelmorfar, han tar emot den och börjar tala med Ulf. Jag ser på de andra två, jag går ut till mannen, jag tittar på honom. Sen slår jag till, han skriker till och jag ställer frågor till honom.
Han stirrar på mig och jag möter hans blick, jag slår till ett par gånger till och han skriker igen. Jag ställer samma frågor, han stirrar på mig igen.
– Du får en chans till, sen så blir jag elak på riktigt. Så svara på min fråga, vem berättade för dig om de där stationerna. De är inte ryska min vän, de är svenska. Så enda sättet för dig att få reda på dem är om du läst om dem eller om någon berättat om dem för dig. Så min fråga är, är den spionen fortfarande aktiv eller inte. En enkel ja eller nej fråga, en sak till jag kommer veta om du ljuger, gör du det så kommer det att bli konsekvenser. Obehagliga konsekvenser, förstår du.
Han stirrar på mig, jag slår till honom på nervknippena. Jag slår till fyra gånger och han skriker så att det ekar mellan väggarna. Jag skulle kunna trycka honom på halsen och få tyst på hans skrikande men det har en viss psykologisk effekt på honom. Jag slår till igen och han tystnar och han andas snabbt, han huvud hänger neråt.
– Så då ställer jag frågan igen, var och hur fick du reda på om de stationerna?
Han slickar sig om läpparna och tittar på mig, sen börjar han tala. När han är klar så går jag intill de andra. Jag får min telefon av gammelmorfar, jag ringer till Ulf.
– Vi måste träffas.
– Javisst, kommer ni upp?
– Ja, var ska vi göra av honom?
– Jag löser det.
– Tack.
Vi ser på varandra och vi lämnar lokalen.
– Vi ska till Stockholm allihop, stämmer hans historia så kommer vi att få arbeta. För stämmer hans historia så har ryssarna spioner på flera platser i riksdagen, regeringen, försvarsstaben, SÄPO och hos oss. Om hans historia stämmer så talar vi om ett tiotal spioner.
– Helvete, fick du några namn?
– Ja, ett par.
– Vem?
Jag säger namnen och de ser på mig, vi sätter oss i bilen och åker iväg.
***
Ulf lyssnar och när jag är klar så tittar han på mig.
– Vi får trampa jävligt lätt här.
– Ja, Ulf det får ni. Problemet är att vi inte vet vem fan vi kan lita på. Vi får sätta bevakning på de som vi vet namnen på, bugga deras hem osv. just nu så bryr jag mig faktiskt inte om vad som är lagligt och vad som inte är det. De är förrädare, varken mer eller mindre.
– Jag håller med.
– Bra börja där, bugga deras hem. Sätt bevakning på dem dygnet runt. Avslöjar någon av dem sig så slår ni till lugnt och stilla.
– Vi vet hur vi ska göra, Michael.
Jag tittar på Ulf.
– Förlåt, men förrädare får det att koka inom mig.
– Ingen fara det gör det på mig med, Michael.
***
Ulf och min gammelmorfar går ut från statsministerns kontor, de går sida vid sida nerför trapporna och de går ut från Rosenbad, de går fram till en bil och de sätter sig i bilen. En chaufför kör iväg.
– Ta hand om Michael när jag går bort Ulf.
Ulf tittar på min gammelmorfar.
– Kom inte med plattityder om att jag har flera år kvar. Faktum är att jag inte har det Ulf, jag är förvisso en ovanligt frisk 102 åring, snart 103. Men jag känner min kropp och den är på väg att tacka för sig. Jag ska inte klaga, jag har haft ett på det stora hela fantastiskt liv. Så jag ska inte klaga, men ta hand om Michael. Jag har pratat med Helen med om det, ni måste finnas där för honom. Han har fått utstå sin beskärda del av sorg, mer än vad många andra får stå ut med.
– Jag lovar, Michael.
– Tack, Ulf. Han är sonen jag aldrig fick, han är en fantastisk människa som kommer ta min död hårt Ulf. Även om jag är 102 och alla vet att jag lever på lånad tid, så kommer det att ta hårt på honom. Jag är väldigt glad att han har Oskar, Helen och er andra. När jag går bort så kommer han att vilja få uppdrag igen, låt honom ta dem. De kommer hjälpa honom att gå vidare.
Ulf tittar på min gammelmorfar, deras blickar möts.
***
Jag ser på skärmen och läser de senaste uppdateringarna från de som följer efter de misstänkta spionerna. Det är inget nytt, de följer samma rutiner. Buggningen har hitintills inte get något. Frågan jag ställer mig är om vi ska vara lite mer direkta och ta in ett av objekten och sätta den personen i en stol och ha ett allvarligt samtal med vederbörande person.
Jag reser mig och går igenom huset och jag går ut i köket och slår upp en mugg med kaffe. Jag tar socker och mjölk, jag går utifrån köket och går till vardagsrummet. Jag känner en kall bris dra igenom rummet, jag ryser till och jag får gåshud.
Jag går fram till gammelmorfars stol och jag lyfter min hand och den darrar till, jag rör vid hans axel och jag vet vad som hänt redan innan min hand rör vid honom. Jag böjer mig fram och lyfter upp honom, jag bär in honom i hans rum och jag lägger honom på rygg i sängen. Jag tar fram telefonen och jag ringer Helen.
– Ja?
– Han är död Helen, gammelmorfar är död.
– Oh herregud, du är säker?
– Ja, Helen jag är säker. Han är död, vi får se till så att hans kropp transporteras bort innan Oskar kommer hem. Han ska inte se honom såhär.
– Nej, Michael. Jag löser det, din morfar har förberett detta rätt länge Michael.
– Haha, ja om jag känner honom rätt så har han gjort det. Men sätt igång processen så ringer jag släkten i Stockholm och informerar dem. Där är säkert en massa papper jag ska skriva på med.
– Ja, Michael. Jag kommer med dem direkt.
– Tack Helen.
Jag lägger på och drar min hand över ansiktet, jag torkar tårarna och jag ringer till Ulf.
– Ja?
– Jag kommer vara indisponibel ett tag, gammelmorfar är död så det finns en del som jag måste ta hand om. Men jag håller mig så ajour som jag kan under tiden.
– Jag beklagar, Michael.
– Tack, Ulf. Men som sagt, jag har en del att ta hand om de närmsta veckorna. Det kommer att komma en inbjudan till begravningen, jag vet att ni utvecklade en rätt speciell vänskap Ulf. Jag misstänker också att han ville att du ska ta över hans roll som surrogatpappa. Det är helt okej Ulf, en sak till. Jag kommer inte gå i tusenbitar, jag har en viss vana av detta tyvärr. Sen var han gammal Ulf, det har inte lyst i hans ögon på ett tag nu. Han var trött Ulf, trött och sliten. Han sa till mig häromdagen att han kände sig gammal och att han hatade den känslan Ulf.
– Han var rädd för att du skulle ta hans död hårt, Michael. Han bad mig finnas där för dig.
– Jag misstänkte det, som sagt jag kommer behöva tid för att fixa med allt, Sen får vi se vad som händer efter begravningen. En annan sak, vi får börja överväga om vi ska vara lite mer bestämda med en av dem som vi skuggar. Jag tror inte att de kommer göra något misstag.
– Fokusera du på din gammelmorfar så tar vi hand om dem, Michael.
– Tack Ulf.
Jag lägger på och jag ser på honom och jag sätter mig på sängen och jag gömmer mitt ansikte i mina händer och jag börjar gråta. Jag gråter tyst och jag känner en hand på min axel. Jag tittar på Ellinor och jag reser mig och vi kramar varandra och jag känner henne gråta.
Hon har kommit att om inte älska min gammelmorfar, så hålla av honom väldigt mycket. Vi står där och kramar varandra en lång stund. Vi delar på oss och jag torkar tårarna från hennes kinder.
– Du får hitta på något med Oskar, tills de hämtat hans kropp om de inte hinner göra det innan han slutar skolan. Han kommer bli förstörd Ellinor, han älskade honom väldigt mycket.
– Det gjorde vi alla, Michael.
– Tack, Ellinor.
– Men jag tar hand om Oskar, ska jag berätta det eller vill du? För han kommer undra varför vi inte åker hem direkt och dricker choklad med gammelmorfar.
– Förhoppningsvis så hinner de hämta honom innan han slutar, då berättar jag. Skulle de inte hinna hit så får vi se hur vi gör.
– Okej, Michael.
Helen kommer in i rummet, hon går fram till gammelmorfars kropp och lutar sig fram och kysser hans panna.
– Vila i frid.
Jag går fram till henne och vi kramar varandra.
– Det kommer snart en ambulans och hämtar kroppen, sen kommer hans kropp att föras till en begravningsbyrå. De kommer kontakta dig angående dag för begravning, de har hans önskemål i ett kuvert. Oavsett vad du tycker om det som står i det kuvertet så är det hans sista önskan, Michael.
– Ja, Helen. Ska jag skriva på en massa papper?
– Ja och vi måste lösa det direkt, Michael.
– Då går vi ut härifrån och går till köket och skriver på dem.
Vi lämnar hans sovrum och går igenom huset och går till köket, Helen öppnar sin väska och tar fram en ansenlig bunt med papper. Jag ser på dem och sen på henne.
– Ska jag skriva på alla dem, Helen?
– Nej inte alla, men du ska läsa igenom dem. Sen skriva på de papper som behövs skrivas på.
Jag sätter mig och börjar läsa, Helen ser på mina ögon som rör sig, hon tar fram en penna och lägger den på bordet. Jag tar upp den utan att mina ögon lämnar papperna. Jag kommer fram till ett papper som jag ska skriva på, jag gör det och läser vidare. De ser min koncentrerade blick, jag fortsätter läsa och skriva på.
***
Jag kramar Oskar, han vaknade av att han drömt om gammelmorfar. Jag kramar honom och han kramar mig hårt. Vi lägger oss i sängen och han somnar efter en stund. Jag ligger kvar i hans säng och är vaken, jag tittar upp i taket och jag spelar upp en massa stunder som vi delade jag och morfar. Ett leende spelar på mina läppar.
***
Jag står i kyrkan och ser på alla människor som sitter i den, jag håller ett tal om min morfar och när det är klart så kommer fler fram och de säger ett par ord allihop om honom. När de är färdiga så lyfter vi upp kistan och bär ut den till hans grav, jag ser på min gammelmormors namn, min mormors och min mors.
Nu ligger de här alla fyra. De sänker ner kistan i marken, jag och Oskar står kvar en liten stund längre än de andra. Sen tar jag honom i handen och vi går till bilen som ska ta oss till begravningskaffet.
***
Oskar kramar mig, det är en lite sorgsen kille som går till skolan om dagarna nu. Det går framåt men han är fortfarande lite sorgsen, allt det praktiska är löst. Han har fått sin hörna på vinden där hans saker står. Hans böcker och fotoalbum, hans privata saker.
Vi har haft bouppteckning, han lämnade allt till mig utom en del småsaker som släktingarna fick. Nu kan man säga att de lever på min nåder och frågan är hur rädda de är för det. Eller kanske inte rädda, jag hoppas i alla fall att de inte är rädda.
Men med dem så vet man inte, eftersom gammelmorfar räddat familjen vid ett par tillfällen så har han köpt både fastigheten och sommarhuset på Saltis förutom att han räddade banken.
Så allt är mitt, det var det en hel del av de papperna gällde som jag skrev på. Ägandet till de fastigheterna och allt lösöre som finns där. Som sagt släkten lever på min nåd.
Martin är ute från fängelset, när han släpptes ut så flydde han och hans numera fru landet och de flyttade till Thailand, tydligen så ska det finnas en koloni med människor som delar deras livsåskådning där. De sitter där hela dagarna och när varandras hat mot en orättvis värld som inte delar deras fantastiska livsåskådning.
De kom faktiskt hem för begravningen, de talade inte med någon annan än Martins föräldrar. De blickar han gav mig var nästintill rent hat, jag mötte dem och det var han som tittade bort före mig. När begravningen och bouppteckningen var slut så reste de tomhänta tillbaka till Thailand. Deras hat var säkert ännu starkare nu, de lever av hans flickväns pengar.
Hennes föräldrar är nyrika och glada för att deras dotter är gift med en Af Reuterskiöld. Sen att han betraktas som en paria av släkten spelar mindre roll. De kan skryta med att deras dotter är gift med Martin. Frågan är om de berättar att han suttit inne för att ha varit med och konspirera om att störta regeringen och döda kungafamiljen.
Jag går till datorn och sätter mig, jag läser de senaste uppdateringarna om spionerna. Det har gått en månad till och inget har hänt, bevakningen av dem ger inte så mycket. Jag reser mig och går till köket och tar en mugg kaffe och går tillbaka till datorn och sätter mig. Jag läser vidare och jag tar fram min telefon och ringer Ulf.
– Ja?
– Så ni har inte fått fram något?
– Nej, inte mycket mer än vad vi hade innan. Men sådana här saker tar tid, Michael.
– Tid som vi kanske inte har, Ulf.
– Om de spionerat så länge som vi misstänker så lär de inte försvinna i första taget.
– Vad jag menar är att då visste ingen om dem, nu gör vi och vi bevakar dem och för varje dag som går så ökar risken för att någon på vår sida klantar sig och de kommer undan Ulf.
– Vi väntar lite till innan vi använder din metod. Du inser att vi kanske inte får reda på mer av den personen, för det kan vara så att de inte har en aning om varandra. Så tar vi in en av dem så kanske vi riskerar hela operationen.
Vi har haft denna diskussion förr, jag vet att han har rätt. Men det stör mig ändå, det stör mig rejält.
– Så vi avvaktar och skuggar dem och hoppas på att något händer, Michael. Vi kan faktiskt inte göra så mycket annat.
– Vi kommer förlora dem, tro mig Ulf. Vi kommer förlora dem för att någon klantar sig.
– Då ska du få lov att säga, vad var det jag sa om det händer, Michael.
– Jag vill inte säga det, verkligen inte. Ingen av oss vinner på att skiten träffar fläkten.
– Nej, men som sagt vi får avvakta och se vad som händer.
Vi avslutar samtalet och jag reser mig och går igenom huset, jag går ner i källaren och går till träningslokalen. Jag är här ofta, minst två gånger om dagen. Träningen har blivit min terapi igen, min terapi för att hantera förlusten av gammelmorfar och terapi för att hantera frustrationen som bevakningen av spionerna. Jag sätter mig på golvet och börjar meditera.
***
Jag tittar på Moa, hon berättar om vildsvinen vars bestånd ökat rätt rejält och att vi måste tunna ut det. Jag tittar på henne och nickar, vi kommer fram till inhägnaden och jag ser på vildsvinen som står vi mattråget och äter, det är ett par suggor och småkultingar.
– Var är de större grisarna?
– De letar väl efter hål som vanligt, Obelix är värst av dem, det är bara en tidsfråga innan han rymmer, Michael.
– Så det tror du, Moa?
– Ja, Michael det tror jag.
Vi klättrar in i inhägnaden och vi börjar gå, vi hör prasslandet i undervegetationen och jag lyfter geväret och trycker av. Vildsvinet dör utan ett ljud, jag sänker geväret och vi ser oss omkring. Moa rör sig försiktigt mot kroppen och jag täcker henne. Hon sätter en flagga i marken och kommer tillbaka till mig.
– Ibland känns det som om man arbetar på Jurassic park eller något.
– Haha, ja kanske det.
Vi går vidare och vi skjuter två vildsvin till. Vi ser Obelix vid ett av staketen och han tittar på oss, jag tittar på honom och han fnyser till och springer iväg åt andra hållet. Jag tittar på Moa och hon tittar på mig, vi går fram till den plats som han stod vid. Han har grävt rätt rejält här, Moa tittar på mig.
– Som jag sa, han försöker rymma, Michael.
– Ja, han försöker men han kommer inte lyckas Moa.
– Jag är inte lika säker på det, vi vill inte ha ett vildsvin på över tvåhundra kilo springandes på ägorna Michael, han kommer skapa kaos om han får göra det.
– Som sagt vi kommer stoppa honom, Moa.
Vi går tillbaka till slottet, våren är i antågande. Jag ser på de två traktorerna som kör på fälten. Moa ser på min blick.
– Vi testar lite nya saker i år på de fält som inte går till betor.
– Jaså? Som vad?
– Vi ska testa lin.
– Lin?
– Ja, Lin.
– Där ser man.
– Jag får se till så att vildsvinen blir hämtade och levererade till restaurangen.
– Gör så Moa, hör av dig nästa gång det är dags för att minska beståndet igen.
– Jadå, Michael.
***
Jag ser på brevet i min hand, jag öppnar det och läser. Jag går till min dator och loggar in på den, jag följer instruktionerna i brevet och loggar in på en sida. Jag läser på sidan och följer anvisningarna. Jag kommer in på en sida med olika menyer, jag ser på dem och klickar.
Jag läser svaret på mitt test, jag ser min mors sida. De förgrenar sig långt tillbaka, jag kan följa både Af Reuterskiöld och Von Dexler. Den andra sidan, min fars sida. Den är lite mer höljd i dunkel, en tanke glider förbi i mitt huvud. Ingen kan ifrågasätta mitt arv i alla fall.
Jag ser på DNA spåret efter min far, vad testet kommer fram till är att han är Italienare. Från någonstans i norra Italien, jag undrar lite hur de kommer fram till det. Troligtvis från Venedig, enligt testet så är han från en av två adelsätter i Venedig. Antingen Di Luca eller Cornaro, det går att spåra båda de släkternas blod i provet.
Jag lutar mig tillbaka i stolen och minimerar det fönstret och går in på min sökmotor och skriver in det två släkterna och börjar läsa på mig. Jag klickar ner rutorna igen och går in på den andra sidan och jag ser på texten. Jag drar handen över ansiktet och bestämmer mig.
***
Jag tar av mig solglasögonen och går in i byggnaden, jag går fram till en disk och kvinnan som sitter på andra sidan lyfter sin blick och hon tittar på mig.
– Ja?
– Hej, Mitt namn är Michael Von Dexler, det är så att jag letar efter min far. Detta är vad jag vet, ni kan kanske hjälpa mig att lägga resten av pusslet?
Kvinnan hör mitt namn, när hon hörde Von Dexler så skärpte hon till sig lite. När hon hör resten så är hon fokuserad. Hon ser papperna som jag räcker henne. Hon tar emot dem.
– Enligt det DNA test jag tagit så kan man härleda mitt arv till två släkter, Di Luca och Cornaro.
Kvinnan tittar upp från papperna, hon slickar sig lite om läpparna.
– Ja jag såg det, saken är den att Di Luca och Cornaro släkterna har blivit en tredje släkt. Di Angelo, så att du har blod från de två släkterna säger egentligen inte mycket mer än att din far är en i Di Angelo släkten.
– Vet du var de håller hus?
– Haha, ja alla vet var de håller hus. De är en av Venedigs ledande familjer.
– Där ser man, finns det män i sextioårs åldern där? Kanske närmare sjuttio?
– Ja, de två ledande bröderna är i den åldern. Luigi och Marco.
– Så Luigi och Marco Di Angelo?
– Ja precis herr Von Dexler.
– Michael blir bra, hur hittar man dit till deras bostad?
– Det är bara att säga åt vilken taxibåt som helst att du vill till Di Angelo residenset. Så tar de dig dit, ett råd. Var diskret, de har familjer båda två. Det kan ta ände med en förskräckelse.
– Jag ska vara diskret, jag är inte här för att skapa några skandaler. Jag är inte en lycksökare, jag har så att jag klarar mig. Det enda jag vill, är att få ett ansikte på min far, få tala med honom. Berätta om min mor som är död, hon dog när jag var sex år gammal utan att avslöja något om min far. Så nej jag är inte här för att skapa någon skandal, frun. Verkligen inte, jag vill bara reda ut vem som är min far och berätta om mitt liv för honom. Vem jag är och vad jag lyckats med här i livet.
Kvinnan ser på mig, hon lutar sig lite tillbaka i stolen.
– Jag kan kontakta dem, de arbetar båda med filantropiskt arbete. Finns det något som jag kan säga som kan hjälpa oss att få fram vem av de två det gäller?
– De träffades i Stockholm, en helg för trettiofem, snart trettiosex år sedan. Min mor och han tillbringade två dagar tillsammans, jag blev resultatet av de två dagarna. Min mor avslöjade aldrig min fars namn, vilket jag alltid misstänk var för att han var gift. De visste båda att de bara skulle få den helgen tillsammans, jag tror inte ens att han vet att jag existerar. Men om du diskret kan fråga dem om vem av dem som var i Stockholm vid den tiden och vem av dem som träffade min mor. Hon hette Elisabeth Von Dexler, eller om hon presenterade sig som Af Reuterskiöld.
Kvinnan ser på mig och försöker uttala Reuterskiöld. Det går sådär, jag ler lite och säger att min mor säkert presenterat sig som Von Dexler eller mer troligt bara Dexler. Att de träffats i familjens sommarhus i Saltsjöbaden.
Kvinnan antecknar och när jag tystnar så ser hon på mig och tar fram sin telefon och öppnar sin kontaktbok och letar upp ett namn. Hon trycker på namnet och sätter telefonen mot örat och ringer. Jag ser på henne och någon på andra sidan svarar, hon säger vem det är och när de pratat lite plattityder ett tag så blir kvinnan allvarlig.
– Är du ensam Marco?
– Ja, vadå då?
– Det gäller ett hur ska jag säga intrikat ärende.
– Om?
– Om en son till dig eller Luigi, en av er ska ha träffat en kvinna i Sverige för trettiofem år sedan.
– Eftersom jag aldrig satt min fot i Sverige så är det min bror du ska tala med, men du är säker?
– Det DNA test han har visat mig är Marco.
– För helvete, det trodde jag inte om Luigi. Han har aldrig varit utsvävande, tillskillnad från mig. Men ring Luigi, har du hans nummer?
– Nej tyvärr inte Marco.
– Då skickar jag det till dig.
– Tack, Marco.
– Ingen fara, så ett DNA test?
– Ja, Marco ett DNA test.
– Där ser man, men ring Luigi.
De avslutar samtalet, det plingar till i hennes telefon och hon öppnar den och läser numret. Hon slår in siffrorna på sin telefon och det börjar ringa, Luigi svarar och.
– Ja?
– Hej, det är Julia på centret för venetiansk historia.
– Ah, hej vad kan jag göra för dig, är det redan dags för ett bidrag?
– Nej Luigi, det rör sig om något annat. Är de ensam där?
– Ja, jag sitter vid poolen. Mitt barnbarn badar.
– Var du i Sverige för trettiosju år sedan? På sommaren, där du träffade en ung kvinna vid namn Elisabeth?
Det blir tyst på andra sidan, Julia hör honom andas på andra sidan.
– Är du kvar Luigi?
– Ja, jag är kvar. Hur har du fått reda på detta?
– Genom en man som hävdar att han är din son, DNA testet som han har med sig visar att genom uteslutningsförmågan bara kan vara du eller din bror, han förnekade att ha varit i Sverige. Men du har varit där och träffat en kvinna vid det namnet, Elisabeth Von Dexler eller bara Dexler?
– Ja, jag träffade henne. Vi träffades hela helgen, är han där hos dig?
– Ja, Luigi han är här.
– Får jag tala med honom, Julia?
– Javisst, Luigi.
Hon räcker mig telefonen och jag tar emot den, jag säger.
– Hej, jag heter Michael och det kan vara så att jag är din son.
– Hej, jag heter Luigi. Det är möjligt att jag är din far.
En känsla av tillfredställelse fyller min kropp, jag torkar en tår som rinner på min kind.
– Jag skulle vilja träffas, Michael.
– Detsamma, far.
– Var bor du?
Jag säger namnet på hotellet och han säger.
– Jag kan vara där om två timmar, Michael vi kan kanske äta lunch där?
– Det går bra, Luigi.
– Då ses vi där om två timmar, Michael.
– Javisst, Luigi.
Vi säger hej då och jag lägger på och räcker henne telefonen.
– Din italienska är fläckfri, Michael.
– Tack, Julia. Jag har ett öra för språk, jag talar och förstår ett tiotal. Jag tackar för all hjälp.
– Ingen fara, Michael. Ni kan lita på min diskretion.
– Tack, skulle det behövas?
– De är en känd familj, att en av bröderna har en illegitim son. Det är stora nyheter.
– Även om han inte vetat ett dugg?
– Ja även då, Michael.
– Där ser man, då tackar jag för din diskretion, Julia.
Jag lämnar byggnaden och tar mig tillbaka till mitt hotell. När jag kommer in så åker jag upp på rummet och sätter mig vid datorn och googlar Di Angelo.
***
Jag sitter i vestibulen och jag ser ut genom fönsterna mot Markus kyrkan. Jag känner en nervositet i magen, jag ser på männen och kvinnorna som kommer in på hotellet. Jag tittar ut genom fönstret igen, en man kommer fram till soffan där jag sitter. Jag reser mig och han tittar på mig.
– Michael?
– Luigi?
– Ja, mitt namn är Luigi.
– Michael, mitt namn är Michael.
Han sträcker fram sin hand och jag tar den, vi skakar hand och vi släpper och jag visar med handen mot restaurangen. Vi går in i den och jag säger mitt namn och vi blir visade till ett bord och vi sätter oss. Vi tar upp menyn och jag tittar på den och säger vad jag vill ha, min far beställer och servitören går iväg.
Jag lutar mig tillbaka i stolen och jag ser på honom. Jag försöker leta likheter, jag kan se dem. De finns där, jag ser att han också letar efter dem. Precis som jag så ser han dem.
– Jag vill be om ursäkt för att det blev såhär hastigt, men Julia envisades med att detta var bästa sättet om vi skulle upprätthålla en viss som hon sa diskretion.
– Ja, jag håller med henne. Det kanske fungerar annorlunda i Sverige, men här så är vi hett villebråd. Vår familj är känd här i Italien, både för vårt företag, men även för vårt humanitära arbete.
– Ja, jag läste om de båda. En son utanför äktenskapet hade kanske naggat ert förtroende en del.
Han tittar på mig, jag har ingen ironi i min röst. Det jag känner inombords dock är en annan sak.
– Men som jag sa till mina släktingar som kallade mig för horungen, bastarden, de kallade min mor för hora efter hennes död. Som jag sa till dem, jag valde inte att bli född. Jag är barnet i det här, även om jag är trettiosex år gammal. De blev ännu jobbigare för släkten när de insåg att jag var den som skulle ärva min gammelmorfar och hela hans förmögenhet, som vill jag bara göra klart redan för början. Klart överstiger er familjs, vi spelar inte i samma division. Om jag är Serie A så är ni möjligtvis Serie C. Så jag är inte här för sådana intentioner eller ambitioner. Ni är ur det hänseendet inte tillräckligt intressanta för mig. Jag är här för att få ett ansikte på min far, att som nu få sitta och tala med varandra över en lunch eller middag. Få ta del av vem du är, jag ser likheterna mellan oss. De finns där, jag ska kanske börja med vem jag är? Så kan du ställa frågor under tiden så att säga.
Han tittar på mig och säger.
– Javisst, Michael.
Jag börjar berätta om mig själv, om min uppväxt. Min mors död, han ställer frågor om den. Jag ser en antydan till en tår i hans öga, jag fortsätter berätta om min uppväxt. Om mobbningen av släkten, min träning, simmandet, fäktningen och De fem elementen, min skolgång. Mina betyg, mitt karriärval.
Om min tid som soldat och sen mitt arbete för MUST, mina medaljer. Om min gammelmormors bortgång, om Tyra och Oskar och till sist om gammelmorfars bortgång. När jag tystnar så är maten slut sedan länge, vi har druckit tre koppar kaffe och han har ignorerat ett antal samtal och sms på sin telefon.
Den snabba lunchen blev en tre timmars monolog från min sida, med avbrott när min far ställt frågor till mig. Där svaren lett till fler frågor. Som sagt jag tystnar och han ser på mig.
– Så mycket död, Michael.
– Ja, det har blivit en hel del.
– Jag beklagar för dem alla, men kanske mest din mors bortgång. Eftersom jag kände henne, hur mycket man kan lära känna någon från en fredag till en måndag. Det var den längsta och kortaste helgen i mitt liv Michael och på så många vis den ljuvaste. Någonstans inombords så hoppas jag att hon skulle bli med barn och att hon skulle höra av sig. Det ena slog in men inte det andra. Men även din frus bortgång, så ung och du har en son?
– Ja, Oskar han är mitt allt.
– Han är hemma?
– Ja, barnflickan och min nästkusin tar hand om honom. Men han vet varför jag är här, att jag är här för att försöka hitta min far. Nu gick det lite fortare än vad jag planerat, så jag har ett par dagar över, men vi får se om jag åker hem till familjen eller om jag stannar en dag extra. Jag har aldrig varit i Venedig, dess historia verkar fascinerande.
Han ser på mig.
– Ja stadens historia är väldigt fascinerande, det finns en massa olika kulturer som sammansmälts här. Det finns en stor tolerans för hur ska jag säga, det ovanliga i Venedig. Det finns inte så mycket fördomar här, det beror kanske på att venetianerna alltid själv mött fördomar från andra Italienska städer och furstendömen.
Hans telefon burrar till igen, han svarar.
– Nej, jag är upptagen i ett viktigt samtal. Det är därför jag inte svarar, spelar det någon roll vem jag har ett viktigt samtal med?
Jag försöker att inte lyssna, jag tar kaffekoppen och ser att den är tom. Jag sätter ner den på fatet igen och ser ut genom fönstret.
– Som sagt jag har ett viktigt samtal, nej ni behöver inte veta vem det är med. Därför att det inte angår er.
Han avslutar samtalet och ser lite generad ut.
– Jag ber om ursäkt, Michael.
– Ingen fara, Luigi.
– Jag måste åka hem, men vi måste träffas igen. Jag vill gärna lära känna dig lite mer.
– Detsamma, som sagt jag har bokat rummet här i fyra dagar. Så jag har ett par dagar på mig.
– Så bra, men ska vi säga att vi träffas här i morgon förmiddag vid tio?
– Det blir bra.
– Då kan jag visa dig Venedig, Michael.
– Det tackar jag för.
Vi reser oss och jag följer honom ut från restaurangen, vi skakar hand och han går iväg. Jag ser efter honom och jag går till hissen och åker upp till mitt rum. Jag går in och tar fram min telefon och ringer hem. Ellinor svarar och hon räcker telefonen till Oskar och vi har ett videosamtal.
Jag berättar att jag redan hittat min far och jag berättar om vad vi gjort och att vi ska träffas i morgon. Vi pratar om hans dag i skolan och sen så är det dags för handbollsträning, de kommer ringa innan läggdags ikväll så att jag får säga god natt.
Jag lägger på och går ut på den lilla balkongen och ser mot Markus kyrkan. Jag går in igen och byter om till lite oömmare kläder och jag lämnar rummet och går nerför trapporna. Jag tar en karta i receptionen, sen ger jag mig ut i Venedig.
***
Jag lyfter mitt glas och svarar på skålen från kvinnan som skålat med mig, jag har sagt god natt till Oskar. När jag gjort det så gick jag ner till baren och satte mig på stolen här och beställde en öl. Jag fick den och kvinnan skålade med mig och jag svarade på den, hon nickar och jag nickar tillbaka.
Jag tar en klunk till av ölen och jag sväljer. Kvinnan som skålat med mig går runt baren och sätter sig bredvid mig, jag tittar på henne och innan hon öppnar munnen. Så säger jag.
– Jag är inte intresserad, jag skålade med dig för att vara artig. Varken mer eller mindre.
Jag tömmer min öl och lämnar baren och går till hissen och åker upp på mitt rum. Jag går in och klär av mig, jag går till badrummet och jag ställer mig i duschen och duschar av mig. Jag drar handen genom håret och blundar.
***
Jag sitter på planet på väg hem, mina fyra dagar i Venedig är slut. Jag har fått träffa min far, han visade mig Venedig och vi talade med varandra. Han berättade om sitt liv, om familjeföretaget glasblåseriet. Deras framgångar och motgångar, han berättar om mina halvsyskon, tre flickor eller kvinnor. De är gifta allihop och har sammanlagt åtta barn, så han har nio barnbarn om han räknar Oskar till dem.
Vi träffades dagen efter som vi bestämt, sen så träffades vi de andra dagarna jag var kvar med. Den sista kvällen så berättade han att han brottas med det faktum om han ska berätta eller inte. Jag tittar på honom, han är nästan sjuttio år gammal.
Han har varit gift sen han var arton, han har varit otrogen en gång. Det slutade med att jag föddes, jag sa till honom att jag inte var ute efter ett sådant erkännande. Jag var inte ute efter att han ska erkänna mig för de stora massorna, erkänner han det för mig så räcker det för mig.
Han tittar på mig med en tacksam blick. Det står alldeles för mycket på spel för honom vid ett sådant erkännande. Han berättade att han biktat sig, så nu har han lämnat sin synd till gud.
Jag hade sett på honom och nickat, vi tog farväl av varandra igår kväll. Han hade med sig en present till mig, jag öppnade det och i det så låg det en Venetiansk mask. Han berättade historien bakom den, jag tackade honom och han slog ifrån sig om att det bara var en liten gåva.
Innan han gick i väg så fick han ett visitkort med min mejladress och mitt telefonnummer. Om han ville höra av sig någon gång. Han tackade och lämnade hotellet.
Jag checkade ut i morse och sen åkte jag till flygplatsen och klev ombord på planet som jag sitter på nu. Jag längtar hem till Oskar och de andra, jag har fått ett avslut. Jag vet vem min far är, jag behöver inte undra längre.
***
Våra tungor leker med varandra, mina händer leker med hennes kropp och hennes drar i min tröja. Vi delar på oss och hon drar tröjan över huvudet på mig, hon stönar när hon leker med musklerna på mitt bröst. Hon öppnar mina byxor och de faller ner, jag trampar ur dem och hon ställer sig på knä framför mig och tar mig i munnen.
Jag känner hennes tungas och muns lek med min penis, hennes huvud rör sig fram och tillbaka jag blundar och tänker på att vackra kvinnor jag kan samtidigt för att jag inte ska tappa ståndet. Hon som står på knä framför mig är en av de som vi misstänker är spion, hon är även riksdagsledamot. Hon är med i ett av de partier som inte är med i regeringen, hon är representant i säkerhetsutskottet.
Jag drar upp henne och lyfter upp henne och hon slår sina ben runt min midja och jag sätter min penis mot hennes slida.
– Kondom.
– Har du?
– Ja vid min säng.
Jag bär in henne i sängkammaren och hon rullar på kondomen, hon sätter penisen mot sin slida. Jag ser på henne och trycker till, jag glider in i henne och hennes ögon spärras upp jag börjar ta henne. Hon stönar till och jag tar henne med långa bestämda tag, jag ser på henne, hör på hennes andning att hon närmar sig.
Jag sänker farten lite och hon gnyr till lite, jag ler lite och rör mig igen. Hon stönar högt igen, jag driver henne till kanten och lutar mig fram och viskar i hennes öra.
– Nå kapten, vill du få orgasm så är det bäst att du erkänner.
Jag känner hennes kropp spännas, jag reser mig på raka armar och fortsätter ta henne och hon kommer med ett skrikande samtidigt som hon försöker slita sig. Jag drar mig ur henne och hon skakar i kroppen samtidigt som hon svär åt mig. Hon svär på ryska, ett leende spelar på mina läppar.
– Det är inte så kul när du är på andra sidan?
Jag tar av mig kondomen och letar upp mina kläder och klär på mig.
– Ni kan komma in nu.
Jag öppnar ytterdörren och Olivia och två operatörer från Must kommer in Olivia tittar på mig, jag tittar på henne. Det hade tagit mig två veckor att komma hit, operatörerna leder ut kvinnan från lägenheten. Hon spottar mig i ansiktet. Olivia sätter sina händer på mitt bröst och väser åt de två operatörerna.
– Se till och få ut henne.
Jag ser på kvinnan och hon ryggar till när hon får se min blick.
– Jag kommer be om att få förhöra dig ditt satans luder. Jag hoppas verkligen att du vägrar tala så att jag får leka med dig. Jisses vad jag kommer att leka med dig.
Operatörerna går utifrån lägenheten och Olivia tittar på mig, jag torkar av mig saliven och ser på Olivia.
– Då sätter vi igång, Olivia.
– Javisst Michael.
Vi sätter igång och letar igenom lägenheten, det är Olivia som hittar det vi letar efter hennes lönnrum. Vi tömmer det på de saker som finns där, vi lämnar lägenheten. Detta är det femte tillslaget vi gör, de andra har vi tagit in på andra vis.
Men henne fick vi vara lite mer kreativa med, det visade sig att hon tände på mig så det var inga problem. Vi har träffats två gånger tidigare på lunch, idag så var det första riktiga dejten. Vi åt middag på en finare restaurang, sen så gick vi hem till henne, vi gjorde det vi gjorde nu och nu är hon fast.
Hon trodde att hon spelade mig när det i själva verket var jag som spelade henne. Vi lämnar lägenheten och vi går till hissen och åker ner. Vi sätter oss i bilen och kör till industriområdet och går in, Ulf och Viola ser på mig.
– Finns det en dusch här?
– Jadå, Michael kom med mig.
– Tack Viola.
Jag tar min väska och går efter henne till ett omklädningsrum, hon ger mig en snabb kram. Jag svarar på den och vi delar på oss och jag klär av mig och hon går iväg. Jag går in i duschen och sätter på vattnet, jag duschar av mig äckelkänslan.
***
– Så ni menar att vice inrikesministern är rysk spion?
– Ja Rita det menar vi, han och sju andra har spionerat på Sverige i flera år, vi hade en hos oss, det fanns två hos Säpo och två i regeringen och två i riksdagen. En hos C en hon M en i Mp och en i S. alla sju är omhändertagna. Alla sju har erkänt, vi har lagt locket på och vi lämnar det nu till dig att avgöra hur vi ska gå vidare.
Rita ser på Ulf, han möter hennes blick.
– Tack Ulf, jag får samla ihop de andra. Du ska vara där och lägga fram vad som hänt.
– Ja Rita.
***
Jag går in i huset och går till tvättstugan, jag packar upp min väska och laddar en maskin med tvätt. Jag startar maskinen och går ut från tvättstugan, jag går till köket och öppnar kylen. Jag tar fram mat och lägger upp den på en tallrik, jag sätter tallriken i mikron och startar den.
Jag ser ut genom köksfönstret och jag ser min gammelmorfar och gammelmormor skratta åt något upptåg jag gjort därute. Jag drar på smilbanden och jag torkar tårarna som rinner längsmed mina kinder, mikron plingar till, jag vaknar till och går till mikron, jag tar tallriken och sätter mig vid bordet.
Jag börjar äta och min blick förlorar sig i fjärran igen, fler minnen om dem puttrar upp till ytan. Jag äter vidare och när jag är klar så reser jag mig och går till vasken och sköljer av tallriken. När jag är klar så sätter jag den i diskmaskinen och går ut ur köket. Jag går till altandörren och ställer mig där och tittar ut i trädgården igen. Minnena fortsätter bombadera mig.
Ytterdörren öppnas och Oskar rusar in och Ellinor säger åt honom att lugna ner sig. Han ser mig och stannar och rusar mot mig i stället, jag fångar upp honom och vi kramar varandra. Han är ganska blött så jag blir också blöt.
– Vad är så bråttom så att du inte hinner ta av dig de våta kläderna och stövlarna?
– Ett videosamtal med Clara.
– Du hinner ta av dig först unge man.
Jag bär ut honom i hallen och hjälper honom av med kläderna, det går fort sen så springer han iväg. Han rusar uppför trappan till sitt rum, jag ser på vattnet på golvet. Jag går till städskrubben och tar svabben och torkar av golvet, när jag är klar så går tillbaka med sakerna och sätter dem i städskrubben. Jag stänger dörren och går tillbaka till där jag stod och fortsätter titta ut genom fönstret.
– Michael.
– Ja?
– Vi måste prata.
– Det låter oroväckande.
– Kanske lite, jag är gravid. Jag är i andra månaden så det är fortfarande tidigt men jag kommer att sluta Michael, jag kommer inte komma tillbaka när jag fött.
– Det förstår jag, då får jag gratulera Ellinor. Stannar du och lär upp den nya som tar över efter dig?
– Om du väljer att anställa en ny så ja.
– Så kommer det att bli Ellinor, så som sagt så hoppas jag att du stannar och lär upp den nya. Jag är verkligen glad för dig Ellinor.
– Tack, Michael.
– Din pojkvän?
– Det finns ingen pojkvän, jag valde att inseminera.
Jag tittar på henne.
– Modigt, Ellinor.
– Haha, ja kanske det. Vet du, du är nog den förste som jag berättat det för som inte haft fördomar.
– Nej, verkligen inte. Ibland så har jag lekt med tanken om att min mor använde Luigi som avelshingst. Hade man kunnat inseminera på den tiden så hade hon nog valt det. Du förstår min mor hade vissa drifter, hon var som hon själv skriver tvungen att tillfredsställa dem. Hon var medlem i en del klubbar som erbjuder vissa nöjen som man inte talar om i de finare salongerna. Så nej Ellinor, jag har verkligen inga fördomar. Jag är som jag sa genuint glad för dig och jag tycker att du är modig som vågar kasta dig ut i det.
Hon ser på mig och ger mig en kram, jag kramar henne tillbaka och vi delar på oss.
– Tack, Michael.
– Ingen fara Ellinor.
Vi pratar en stund till och vi kommer överens om att vi ska prata med Oskar tillsammans om vad som kommer hända. Hon går iväg och jag går till tvättstugan och tar hand om min tvätt. När jag är klar så går jag till köket och börjar med middagen.
***
Jag tittar på de tre kandidater som Ellinor och jag valt ut. Jag meddelar förmedlingen att jag vill träffa dem så fort som möjligt, jag får svar att de kommer att komma i morgon. Jag tackar dem för deras snabbhet. Vi hade pratat med Oskar, det blev en hel del tårar men till slut så förstod han. Jag reser mig och går till Ellinors rum, jag knackar på och hon öppnar.
– Ja?
– Kandidaterna kommer i morgon Ellinor.
– Då vet jag det, när?
– Jag sa vid tre så att du och Oskar kan vara med, Ellinor.
– Så bra, då skyndar vi oss hem efter skolan.
***
Vi ser på varandra, intervjuerna är klara. Jag tittar på min lista, jag vet vem av dem som jag föredrar.
– Jaha, vem ska vi välja?
– Nummer tre.
– Nummer tre.
Jag tittar på dem och ler. Jag har skrivit nummer tre jag med, jag tar fram telefonen och ringer förmedlingen och meddelar vårt val. Det blir nummer tre, en kvinna som heter Isabelle och är tjugonio år gammal. Har arbetat på förmedlingen sen hon gick ut högskolan, hon har varit anställd av prinssessan fram till nu.
De valde att inte ha kvar henne eftersom de tyckte att barnen behövde en ny barnflicka. Hon är lång, blond och har nära till skratt hela tiden. Hon har en aura som vi alla tre gillade direkt.
***
Helen ser på mig och sen på Isabelle och sen på mig igen.
– Var hittade du henne?
– Förmedlingen, vadå då, Helen?
– Säkert att det inte var i en fotokatalog över supermodeller?
– Nej, Helen. Det var det inte, hon är anställd av förmedlingen. Varken mer eller mindre, vi valde inte henne för hennes utseende. Vi var överens alla tre om att hon var det bästa valet.
– Är hon straight eller gay?
– Har inte en aning, varför?
– För om hon är lesbisk, eller bi så kommer jag inte släppa in Clara här, frågan är om hon kommer släppa in mig.
– Överdriver du inte en aning nu, Helen?
– Nej, Michael. Jag överdriver inte för en sekund, tycker inte du att hon är het?
– Helt ärligt så har jag inte tittat så på henne, hon är en anställd. Varken mer eller mindre. Just nu så lär hon sig våra rutiner, Ellinor kommer stanna tills hon kan dem och sen så kommer hon att flytta hem till sina hemstad och göra annat fram tills det är dags för henne.
– Så hon har gjort insemination?
– Ja, precis som ni.
– Ja, men vi kan inte komma överens om vem som ska bära.
– Inseminera er båda två, den som det tar på bär. Tar det på er båda så får ni varsitt barn, ni får bara hoppas på att det inte blir tvillingar.
Hon tittar på mig och sen på Ellinor.
– Det var ingen dum idé Michael.
– Ibland så blixtrar jag också till, Helen. Ska vi tala lite jobb nu?
– Erh javisst.
Hon börjar tala jobb.
***
Ellinor lämnade oss för en månad sedan, Oskar var rätt nere ett tag. Men Isabelle är minst lika bra som Ellinor så hon fick honom på rätt sida ganska snabbt. Sommarlovet närmar sig och vi ska snart flytta ut till sommarhuset. Jag läser rapporten om efterspelet till spionhistorien.
Det har gått så pass långt så att det ska vara ett statsmöte mellan Rita och Putin, han kommer att komma till Stockholm. Rita meddelade redan i början av förhandlingarna att hon vill att jag sitter med vid bordet. I full uniform och alla medaljer som jag har, Ulf hade lagt fram förslaget och jag tittade på honom och nickade bara.
– Det blir nog bra, Ulf.
Han hade sett på mig och sen på mappen som han hade framför sig.
– Säkert?
– Jadå det är säkert Ulf, vill Rita att jag sitter med där så har hon säkert en anledning till det.
– Jaha, men då meddelar jag henne det.
– Gör så Ulf, något annat?
– Nej, inte just nu.
Jag sitter med ryggen mot väggen och svetten rinner av mig, jag tar en klunk av vattnet och torkar svetten av pannan. Jag har kört ett dubbelpass, det händer inte så mycket så jag har inte så mycket annat att göra än att träna. Det händer inte så mycket i sfären i heller.
Jag reser mig och går ut från träningslokalen och jag går uppför trapporna. Jag går till badrummet och går in, jag klär av mig och ställer mig i duschen och sätter på vattnet. Jag känner det träffa mig och sätter händerna på kaklet och blundar.
Mina tankar svävar iväg till Tyra, ett leende spelar på mina läppar. Jag ser hennes mörkröda hår, jag ser mig själv stå naken bakom henne och jag kysser hennes hals. Mina händer smeker hennes kropp, jag greppar brösten mjukt och masserar dem. Jag hör hennes stönande och mina ena hand glider neröver hennes mage och jag når hennes slida.
Mina fingrar börjar smeka henne, jag smeker henne försiktigt och mina fingrar finner hennes klitoris, jag masserar den mjukt och jag hör hennes stönande. Jag kysser hennes nacke, mina händer fortsätter sitt smekande av hennes bröst och hennes slida. Jag för in ett finger i hennes innersta och jag rör det fram och tillbaka.
Hon stönar högre nu och jag smeker henne snabbare, jag för henne till krönet och över det. Jag smeker henne genom orgasmen, hon vänder sig och vi kysser varandra. Hennes hand greppar min penis och hon börjar röra den, vi känner båda hur den växer.
Hon tittar på mig och ler, hon sätter sig på knä framför mig och öppnar munnen och börjar suga mig. Jag ser hennes huvud röra sig, jag känner hennes tunga leka med mig. Jag känner de första ilningarna komma, jag drar upp henne och hon ser på mig.
Jag möter hennes blick och hon ler och vänder sig, hon tittar på mig över axeln och jag ser på hennes leende, jag ser glittret i hennes ögon. Jag tar min penis i handen och sätter den mot hennes slida, jag trycker till och den glider in i henne och jag tar henne med långa tag.
Jag ser på hennes rumpa och jag stönar lågt. Både av det vi gör och det jag ser framför mig. Jag ökar takten och tar henne snabbare. Hon svarar på mina stönanden, vi närmar oss målet båda två. Mina rörelser blir snabbare och snabbare, jag känner explosionen komma och jag känner hur säden lämnar mig.
Jag hör hennes svar på mitt skrikande, vi kommer båda två och vi kommer länge. Hon rör sig framåt och vänder sig mot mig och ler, jag svarar på hennes leende och vi kysser varandra.
Jag öppnar ögonen och ser säden rinna ner i brunnen, jag ser på min penis som jag har i handen. Jag andas snabbt och släpper penisen och rätar på mig, jag tar tvål och tvättar av mig. Vattnet från duschen blandas med tårarna som rinner på mina kinder.
***

Kapitel 22. 2018
Sommar, sol och…
***
Jag ser ner på bryggan, jag förväntar mig att gammelmorfar ska sitta där med sin spann och sitt spö. Nu gör han inte det och det retar mig, eller kanske inte retar mig men det rubbar mina cirklar. De rubbar dem rätt rejält, det kommer ta tid att vänja sig vid att han inte sitter därnere på bryggan.
Jag tittar på klockan och det börjar bli dags för lunch. Jag öppnar kylen och börjar förbereda maten. Jag ser på Oskar och Isabelle, de sitter på uteplatsen och läser i en bok. Jag ser Oskar koncentrera sig på läsandet och jag ler. Jag återvänder till matlagningen och jag tänker på det kommande statsmötet med Putin, de kommer, komma med de vanliga ursäkterna.
Frågan är om där är någon som lyssnar på dem. Eller det kommer det säkert finnas en hel del som gör, det kommer säkert finnas en hel del som till och med tror på dem.
Jag skakar stekjärnet där köttbullarna steks, jag rör i grytan med pastan. Jag tar fram en bricka och sätter tallrikar på brickan, jag tar fram bestick och glas och lägger på brickan. Jag går ut på uteplatsen och ber dem duka, jag går in igen och ser på köttbullarna och rör i pastan.
Jag tar fram ett durkslag, jag ställer det i vasken. Jag tar en makaron och biter på den, ett par minuter till. Jag tar fram ketchup, dricka och grönsaker och går ut med dem, jag sätter dem på bordet. De har dukat.
Jag går in och häller över köttbullarna i en skål och häller av vattnet från pastan och häller tillbaka den i grytan. Jag tar pannan och grytan och går ut med dem. Jag sätter dem på bordet och sen sätter jag mig själv och vi börjar äta.
– Hur går läsningen?
– Det går bra pappa.
– Han är duktig, Michael.
Jag tittar på Isabelle och ler, hon ler tillbaka. Vi äter och pratar, när vi är klara så dukar jag av och diskar. De fortsätter med läsandet, jag sätter på kaffe och när jag är klar så ringer min telefon.
– Ja?
– Det är Olivia.
– Hej, vad har du på hjärtat?
– Är du mycket upptagen, Michael?
– Nej, det är jag inte.
– Var är du?
– I sommarhuset.
– Då kommer jag.
– Gör så Olivia, jag har precis satt på kaffe.
– Så bra, jag är hos dig om en halvtimme.
– Du är välkommen, Olivia.
Vi lägger på och jag undrar vad hon vill, jag dukar fram muggar, socker och mjölk. Jag tar fram lite kakor och lägger dem på brickan med det andra. Jag bär ut brickan och jag ställer den på bordet. Jag lyssnar på Oskars läsande, han är duktig. Jag rufsar till hans hår och går in igen, jag ser på kaffet när det rinner ner.
Jag hoppas att Olivia vill ha hjälp med något, sen vi satte dit spionerna så händer det inget. Inga nya adepter, inga uppdrag, ingenting. Sfären är mer eller mindre självgående. Eller jag hade kunnat leka mer än vad jag gör, men det finns inget behov av det.
Min blick dras till bryggan igen och jag suckar, han sitter fortfarande inte där.
– Vad är det, Michael?
Jag rycker till och tittar på Isabelle.
– Oj förlåt det var inte meningen att skrämma dig.
– Ingen fara, jag var långt bort i mina tankar. Jag tänkte på min gammelmorfar, han satt alltid på bryggan därnere och fiskade. Fick han fisk så kastade han tillbaka den, han drack ett par pilsner och mindes som han sa. Han hade mycket minnen att sortera.
– Oskar sa att han blev gammal.
– Nästan 103 år.
– Jisses.
– Ja, det kan man säga. Han var mitt allt, jag saknar honom enormt mycket. Det kommer ta ett tag innan jag kan vänja mig vid att han inte sitter därnere.
Hon tittar på mig och jag möter hennes blick och jag ser in i hennes ljusblåa ögon. Jag ser medlidande i hennes blick, jag blinkar till och vänder blicken mot kaffet. Jag tar kannan och slår upp kaffet i den.
– Olivia är på väg hit, det kan vara så att hon vill tala jobb. Det kan också bli så att jag följer med henne.
– Då vet jag det, Michael. Vad är det du gör egentligen?
– Jag är anställd av den militära underrättelsetjänsten, mitt eller vårt arbete går ut på att skydda landet mot inre och yttre fiender. Vilket vi har gjort ett antal gånger, men det är mitt arbete. Mitt Olivias och Markus och en massa andra. Men vi tre löser de lite svårare uppgifterna. Fråga inte om vad vi gör, eller har gjort för svaret kommer bli ingen kommentar.
– Nej, jag vet rutinerna. Det var en hel del hemligheter på min förra arbetsplats med.
Jag tittar på henne och nickar.
– Vad pratar ni om?
Jag ser på Oskar.
– Pappas arbete, Olivia är på väg hit. Vi ska prata jobb tror jag i alla fall.
– Där ser man, här trodde jag att du skulle sitta på bryggan och fiska.
Jag ser på honom och rufsar honom i håret.
– Nej Oskar, det var gammelmorfars uppgift. När jag blir gammelmorfar så kanske jag gör detsamma.
Han tittar på mig och nickar, det var gammelmorfars uppgift. Att sitta på bryggan och berätta historier och fiska. Dricka ett par pilsner och njuta av livet. Han kommer fram till mig och kramar mig. Jag kramar honom, han tittar på mig. Jag lyfter upp honom.
– Jag saknar honom pappa.
– Jag med Oskar, jag med.
Vi kramar varandra och tårarna rinner på bådas kinder, Isabelle ser på oss och jag ser att hon inte riktigt vet vad hon ska göra.
– Så då torkar vi tårarna Oskar, han hade velat att vi skulle gå vidare. Det är okej att sakna honom Oskar, men vi får inte fastna där. Förstår du?
– Jag tror det pappa.
– Så bra.
Jag sätter ner honom på golvet och tar hand om kaffet, Oskar och Isabelle går till kylen och tar dricka till Oskar. De går förbi mig och min blick dras som av en händelse till Isabelles rumpa, jag tittar på den och jag känner hur det pirrar till i kroppen.
Jag lyfter blicken och ser på hennes rygg och nacke, hon har håret uppsatt i nacken så att jag ser hennes nacke och hals och det som Helen och de andra talat om. Hur vacker och snygg Isabelle är visar sig för mig med, visst har jag sett det innan, men jag har inte ”sett” på det på samma vis som nu.
Det är som om någon dragit bort ett filter från mina ögon och jag slickar mig snabbt om läpparna och sluter ögonen och försöker få tillbaka filtret. Jag samlar mig och öppnar ögonen igen, de har gått ut på baksidan och jag går efter dem och jag sätter termosen på bordet.
Jag sätter mig och frågar om Isabelle vill ha, hon säger ja tack och jag slår upp till henne, hon säger tack och jag slår upp till mig själv och tar socker och mjölk. Jag tar en sked och rör runt i kaffet och lutar mig tillbaka i stolen och andas in sen ut.
Jag landar i det som jag kände därinne, det som hennes kropp gjorde med mig. Kanske framförallt vad hennes vackra ögon gjorde med mig, för att inte tala om hennes rumpa, hennes hals. För helvete skärp dig, Michael! Jag försöker samla mig, jag tar en klunk av kaffet och tittar utöver sjön.
– Hej!
– Tant Olivia!
Oskar reser sig och springer fram till henne och hon fångar honom i en kram.
– Tant?
– Vi har fått lära oss i skolan att man ska säga så, Olivia.
– Du ska kanske säga faster i stället Oskar.
Han tittar på mig och sen på Olivia.
– Faster Olivia.
– Busunge, jaha vad gör ni?
– Läser och saknar gammelmorfar.
Jag ser Olivias huvud röra sig mot bryggan, jag ser påminnelsen i hennes ögon med.
– Ja, vi saknar honom allihop. Oskar, men vet du vad?
– Nej?
– Jag tror att han sitter vid en brygga uppe i himlen och fiskar.
– Med min mamma?
– Kanske det Oskar, kanske det.
Hon kramar honom och han kramar henne. De sätter sig och Olivia slår upp kaffe och vi pratar om ingenting medan vi dricker kaffe. När vi är klara så ser Olivia på mig. Vi reser oss och går ner till bryggan och vi ställer oss på den.
– Jaha, vad handlar det om Olivia?
– Vi fick ett tips för ett tag sedan om lite vapenaffärer, vi plockade in en småskojare som för att slippa sitta inne gick med på att bli informatör.
– Vi får vara glada att Helen inte hör detta samtal.
– Ja, kanske det. Men i alla fall, vi plockade in honom. Han berättade om vapenaffärerna och vi lyssnade. Vi kollade upp hans historia och den visade sig att stämma. Vi började skugga dem och snart så visade det sig att det var större än vi trodde. Det är inga småaffärer och det är inte bara inhemska aktörer så att säga, Stockholm har blivit ett centrum för vapenaffärer. Det görs en massa affärer däruppe, men även i Göteborg och Malmö. De två städerna har vi koll på.
– Men inte i Stockholm?
– Nej, för de affärerna görs bakom stängda dörrar på en väldigt privat och exklusivklubb som ligger i de finare kvarteren, för att inte säga de finaste kvarteren. Men för att få tillgång till den klubben så måste man ha vissa fördelar och man måste gå igenom en speciell klubb på Djursholm.
– Har ni någon aning om vem de är som gör affärerna Olivia?
– Ja, vi har en del namn och ansikten. Det är väldigt blandat klientel Michael. Med allt från din släkts sfär till småkriminella, de har tentakler även utomlands. Som jag sa, Sverige har blivit ett center för vapenaffärer.
– Hur länge?
– Vi vet inte, Michael. Men ett tag, för de är väldigt välorganiserade.
– Arbetar Markus också på detta?
– Ja, han håller koll på Göteborgsavdelningen.
– Och nu vill du att jag ska infiltrera de rika och belevade i Stockholm?
– Lite så ja, Michael.
– Jaha, då får jag packa så åker vi sen.
– Så du ställer upp?
– Ja, jag tyckte att jag sa det Olivia.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, vem tar hand om Malmöavdelningen?
– Vi vet inte än, men det löser sig, Michael.
– Jag ska bara säga hej då till Oskar och Isabelle så åker vi till huset och packar min väska. Sen åker vi till Stockholm, ska vi köra eller flyga?
– Vi flyger, Michael.
– Då vet jag det, men då går vi upp och säger att jag ska åka iväg med jobbet.
– Javisst, Michael.
***
Jag sätter väskan på sängen och tittar på lägenheten, den är sig lik. Olivia har inte gjort alltför mycket med den. Jag går nerför trappan och jag tar fram min telefon.
– Louise.
– Hej, nästkusin hur är det?
– Michael, är det du?
– Ja, Louise det är jag. Jag tänkte höra om jag och en vän skulle kunna få ett bord på din restaurang?
– Givetvis, när?
– Idag, klockan 19 om det passar?
– Jadå självklart, Michael.
– Tack Louise.
– Hur är det annars, Michael?
– Det går, en dag i taget Louise. Själv?
– Samma här, alla tjatar på mig att jag ska stadga mig. Men jag vet inte, det är inte riktigt jag.
– Jag lovar att inte tjata på dig Louise.
– Haha, tack Michael.
– Det var det lilla, Louise. Kommer du att vara där ikväll?
– Jadå.
– Bra, då kan vi prata mer då. Nu ska jag uppdatera min garderob, den är tyvärr lite out of date.
– Bergströms, Michael. De har spottat upp sig.
– Bergströms? Var det inte där pensionärerna köpte sina kläder?
– Som jag sa de har spottat upp sig. De insåg att pensionärerna inte var de med pengarna längre, så de spottade upp sig.
– Där ser man, då får vi gå dit och se vad de har.
– Gör så Michael, jag måste vidare. Men vi ses ikväll, Michael.
– Det gör vi Louise.
Jag lägger på och Olivia tittar på mig.
– Allt börjar med Louise, hon känner alla som vi behöver lära känna. Inget sker härinne eller därute som hon inte vet om, hon är vår grindvakt. Det är hon som håller i nycklarna för om detta ska bli en lyckad, eller misslyckad operation.
– Louise?
– Ja, Louise, Olivia som jag sa. Ingen vet mer om vad som händer härinne och därute, hon kommer att ge oss rätt riktning. Men först så måste vi ha nya kläder Olivia, om vi ska frottera oss med societeten. Så vi ska till Bergströms, förresten. Jag kommer presentera mig som Af Reuterskiöld bara så du vet, hur är din tyska?
– Helt okej, varför?
– Därför att jag funderar på om vi ska presentera dig som en kusin till mig, vi får se. Eller så hittar vi på något annat, men kom nu så shoppar vi.
– Javisst, Michael.
Vi lämnar lägenheten och går till Bergströms, vi går in och jag visar mitt kort. Sen får vi den hjälp som vi vill ha.
***
Vi går in på Louise restaurang, jag säger mitt namn till hovmästaren och han nickar och visar med handen att vi ska följa med honom. Vi kommer ut på bakgården och han visar oss till vårt bord, vi sätter oss och jag säger vår beställning redan innan han räcker oss menyerna och jag säger vad vi ska dricka till. Han bugar sig lätt och går iväg. Olivia tittar på mig.
– Detta var vår favorit restaurang häruppe.
Jag behöver inte säga Tyras namn, hon vet vem jag menar när jag säger vår.
– Det visade sig första gången vi var här att Louise var delägare i den. Numera så är hon ensam ägare, det jag beställde är deras signaturrätt. Den är väldigt god.
– Där ser man, jag har aldrig varit här. Jag tror inte ens att jag hört talas om att det ska finnas en restaurang här.
– Klientelet är speciellt, bli inte förvånad om du ser en och annan minister komma in och sätta sig, diverse högdjur från finansvärlden. Advokater, åklagare och domare. En och annan gång så kommer någon från kungafamiljen hit, prinsen och hans fru kommer hit rätt ofta.
Hon tittar på mig, servitören kommer med vår dricka. Varsin alkoholfri öl, jag nickar och han går iväg. Jag sveper med blicken och tittar på Olivia.
– Ser du någon av de misstänkta?
– Nej, inte än. Tror du att någon av dem kommer att komma hit?
– Om de tillhör den kretsen som du säger så ja, då lär någon av dem komma hit. Jag bokade tidigt för att vi inte ska missa någon, vi kommer inte bli utkastade om två timmar. Fördelen med att känna ägarinnan, kanske ska säga fördelen med att jag backade henne ekonomiskt när hon köpte ut den andre ägaren, eller jag och jag. Jag talade med min bank och hon fick låna pengar av den. Hon, Helen och Lovisa, Helens syster är de tre av släkten som jag kan umgås med. Helen och Lovisas föräldrar med, men de andra Olivia. Vi kan väl säga att vi inte är direkt på nivån att vi gillar varandra. Ännu mindre efter att de gick med på att sälja sina aktier i banken till mig, när de sen upptäckte att det var slut med förmånerna med räntefria lån och väldigt låg amortering. Jag kan väl säga att skriken inte lagt sig än. Jag sa till Helens föräldrar att inte sälja, de gjorde inte det. De andra gjorde, när de landat och ruset lagt sig och de insåg att det var slut på förmånerna. Som sagt skriken har inte lagt sig än.
– Jag glömmer hela tiden att du äger en bank, Michael.
– Jag äger mer än så Olivia, men banken är en hur ska jag säga, en bra illusion att gömma sig bakom. Banken är en i jämförelse, liten inkomstkälla så att säga. Men den är bra att gömma sig bakom, Olivia.
Servitören kommer med vår mat, vi börjar äta. Jag ser Olivias ögon spärras upp, hon tar ett par snabba tuggor och jag ler.
– Som sagt, maten är väldigt god.
– Ja, verkligen.
Jag ser Louise komma in på gården och hon hälsar på ett par gäster och hon glider runt bland borden och kommer fram till vårt. Jag reser mig och kramar henne, jag säger lagom högt.
– Kusin.
– Kusin, så kul att se dig.
– Detsamma, det var alldeles för länge sedan.
– Ja verkligen.
– Du måste sätta dig med oss ett par minuter kusin.
Louise tittar på mig, hon spelar med.
– Javisst.
Hon vinkar på servitören och hon pekar på en stol och han bär den till vårt bord och hon sätter sig och jag gör detsamma. Louise hälsar på Olivia, de utbyter artigheter. Jag tar en tugga av maten.
– Geniet arbetar kvar, Louise.
– Haha, ja hon är nog Stockholms bäst betalda kock men hon är värd varenda krona.
– Ja det vill jag lova, Louise. Olivia har lite namn Louise, vet du om någon av dem kommer ikväll?
Hon tittar på mig och sen på Olivia, Olivia säger namnen och när hon är klar så tittar hon på mig.
– Två av dem kommer senare, Michael. De andra fem kommer inte idag, med tanke på vädret så är frågan om de är ute på Saltis.
– Har de hus där?
– Stolpe har, du förstår de fem gick tillsammans på internatet. De är en blandning av nyrika och gamla Michael.
– Det var ovanligt, Louise.
– Ja, alla höjer på ögonbrynen. De andra två är farliga personer Michael, de har kontakter med ryska maffian.
Jag tittar på Olivia, hon skakar på huvudet. Det visste hon inte.
– Vad håller de på med, Michael.
– Vapenaffärer enligt Olivias kontakter, Sverige ska tydligen helt plötsligt blivit det land som affärerna görs i, de sju är inblandade i de affärerna. Vi ska försöka sätta stopp för dem.
– De fem är nog inga problem att stoppa, men de två som kommer sen. De är farliga, Michael. Väldigt farliga.
– Kan du fixa in oss på klubben därute?
– Det behövs inte så mycket fixande, använd bara Reuterskiöld så kommer du in. Familjen är en av grundarna till klubben.
– Seriöst?
– Haha, ja Michael. Det är en exklusiv klubb, den har varit mig till gagn en massa gånger. Jag startade mitt nätverk på internatskolan, men det var där jag förfinade det. Så det är bara att åka dit Michael och presentera dig som Reuterskiöld så släpper de in dig.
– Och Olivia får följa med?
– Jadå du får ha gäster med dig.
– Så bra, men det visste jag inte att familjen varit med och grundat den klubben.
– Det var gammelmorfars morfar och hans bröder, det var tre driftiga män.
– Ja, gammelmorfar berättade om deras driftighet, både här och där.
– Vad menar du Michael?
– Att de inte var med och grundade den klubben, vilket han faktiskt inte sa något om. Men de bildade en del andra klubbar, de hade vissa passioner kan man säga.
Louise tittar på mig, jag möter hennes blick och Olivia ser också på mig.
– Två av dem finns fortfarande kvar, den ena är här i stan. Den andra finns utanför stan, ett par mil utanför i en herrgård.
Louise tittar på mig, hon vet att jag vet om hennes böjelser. Eller vad man ska kalla dem.
– Så du menar att de startade de två mötesplatserna?
– Ja, Louise precis det menar jag.
Jag tar en klunk av ölen och sätter den på bordet och jag tittar på servitören och pekar på flaskorna och visar två fingrar, han nickar och går iväg.
– Det var alldeles för länge sedan jag var här Louise, men jag har inte klarat av att gå hit. Vi åt vår första middag tillsammans här, om man inte räknar en middag på slottet.
– Jag förstår Michael, jag saknar henne jag med.
– Tack Louise.
Servitören kommer med våra öl, han sätter dem på bordet och jag nickar. Han går iväg och jag tar en klunk. Jag tar mer av maten och tuggar på den, Louise tittar på mig.
– En plump fråga kanske Michael, men har du någon i ditt liv?
– Nej, Louise. Inte på det viset, jag träffade en kvinna ett tag men hon gick vidare med annan. Det hade aldrig blivit hon och jag ändå, vi var alldeles för olika. Men vi hade ett behov båda två, vi stillade det tillsammans. Vi var vuxna och drack vin ibland, det vindrickandet ledde till vidare äventyr i sängen. Hon som jag förlorade sin äkta hälft i en olycka. Vi var båda ensamstående, vi träffades på kyrkans barntimme av alla platser. Det var Ellinor som skickade mig dit med Oskar, vi gick dit i två år. Sen tappade det sin charm.
– Och nu, Michael?
– Nej, Louise. Jag har ingen, det var ett tag sedan jag var intim med någon.
– Du vet det är inte bra att hålla det inom sig, Michael. Jag är singel för att jag inte kan vara trogen, jag vet om det. Jag besöker de klubbar jag besöker, det är för att stilla behovet. Men jag är, vi kan väl kalla det särbo i brist på något annat med en man. Vi träffas ibland och vi är intima, det är inte alltid det leder till sex. Men att få gå och lägga sig med någon och vakna med den personen på morgonen, själen behöver det ibland Michael.
Olivia ser på oss båda, hon har ätit upp. Hon tar en klunk av ölen och sväljer.
– Vi trodde alla tror jag att du skulle få ihop det med Ellinor, Michael.
– Hon är lesbisk Olivia så nej vi skulle inte få ihop det.
– Är hon?
– Ja, Olivia det är hon. Det var därför som hon inseminerade, precis som Helen och Clara gjort.
– Gjorde de det båda två?
– Ja, i ett svagt ögonblick så la jag fram det som en god idé. Helen blev eld och lågor, så de åkte till Danmark och inseminerade sig båda två. Det tog på Helen men inte på Clara, men de testade båda två.
– Så du och Ellinor…?
– Nej, Olivia. Vi gjorde aldrig det, som sagt hon är lesbisk.
– Och Isabelle?
Jag tar flaskan och tar en klunk.
– Vem är Isabelle?
– Den nya barnflickan, Louise hon är den vackraste kvinnan jag någonsin sett. Det är nästan så att jag önskat att hon är lesbisk och att jag var det, på en skala från ett till tio så är hon en tolva.
Louise ser på henne och sen på mig.
– Isabelle, menar ni prinssessans barnflicka?
– Ja, Louise hon fick sluta där. Jag har mina misstankar om varför, men som sagt det är bara misstankar.
– Att den väna prinssessan började bli orolig att hon inte var vackrast i kungariket mer?
Jag ser på Louise och ler.
– Haha, ja typ så. Jag tror inte att något hända. Men jag tror att hon ville mota Olle i grind så att säga, jag vill poängtera att vi inte valde henne för utseendets skull som alla verkar tro. Vi var överens alla tre om att hon var den bästa kandidaten. Vilket vi inte baserade på hennes utseende, helt ärligt så la jag inte märke till det förrän Helen poängterade det för mig att hon inte skulle våga ta med sig Clara hem till oss.
– Nej inget hände, men som sagt hon började bi nervös. Isabelle mognade och hon mognade rejält om man säger så, vi kan väl säga att många är de som försökt. Men få som lyckats, enligt ryktet då.
– Där ser man, vad menar du med att hon mognat?
– Att när hon började hos dem så var hon en försynt ung tjej med tandställning och hela det paketet, men efterhand som tiden gick så öppnades kokongen och den kvinna som klev ur den är den vackra Isabelle som är till allmän beskådan.
Servitören kommer fram och dukar av, jag säger vad vi vill ha till efterrätt. Han nickar och går iväg, Olivia ser på mig och hon flyttar på blicken och jag följer den och jag ser två män och två kvinnor komma in. Jag ser på deras kläder och smycken, jag noterar också tatueringarna på deras händer.
Frågan är vad de har för några på bröstet och ryggen, jag ser på kvinnorna. Eller kvinnor, de ser inte ut att vara äldre än arton. Louise ser på mig och följer min blick.
– De gillar dem unga.
– Ja frågan är om de är arton?
– Det betvivlar jag Michael.
Jag tittar på Louise.
– Ryktet säger att de bara älskar med oskulder, de vill inte bli smittade av något. Så de älskar bara med oskulder.
Jag tar en klunk av ölen, min avsky ökade precis.
– Frågan är vem som förser dem med oskulderna?
Louise och Olivia tittar på mig.
– Jag kan höra mig för, Michael?
– Nej Louise, tack för erbjudandet men nej. De tatueringarna de har säger mig att de är rätt högt upp i näringskedjan i Bratvan, du ska inte stöta dig med dem Louise. De dödar människor bara för att de tycker att det är kul. Frågan är hur de fem kommit kontakt med de där två, vem som ligger bakom de kontakterna. Det känns som om det finns en spelare till i denna soppa, en spelare som är väldigt bra på att hålla sig i bakgrunden. Det är ju inte så att de skulle riskera att springa på varandra direkt, oavsett vilka diskotek eller klubbar de är på. Sannolikheten för att de skulle sätta sig ner vid samma bord utan att något introducerat dem verkar som sagt väldigt osannolik.
– Det håller jag med om Michael.
– Så frågan är vem mellanhanden är och frågan är om det är mellanhanden som är den som tjänar mest på de affärer som försiggår mellan dem, för att det bara skulle vara vapen ser jag som rätt osannolikt, det är säkert droger och kvinnor med. Unga tjejer som är oskulder, frågan är var de skickar dem när de är klara med dem.
Olivia och Louise lyssnar på mig, jag tystnar när servitören kommer med vår dessert och vårt kaffe. Hovmästaren kommer fram till Louise och viskar i hennes öra, hon lyssnar och ser på honom och reser sig.
– Det har uppstått en situation som jag måste lösa.
– Vad?
– De vill dricka vin, deras legitimation är inte speciellt bra gjorda. Så servitrisen vägrar att servera dem vin, vi kan väl säga att de inte uppskattar hennes vägran.
– Modig kvinna.
– Hon är rädd om jobbet, det kommer kontrollanter med jämna mellanrum. De vet vad som gäller, så jag får lösa det.
– De är farliga Louise.
– Jag vet Michael, så jag kommer låta dem dricka och jag kommer byta ut servitrisen vid det bordet. De får visa sin makt igen, vi ses innan ni går.
– Jadå Louise, vi ses. Blir de alldeles för besvärliga så kalla på oss så löser vi det.
Hon tittar på oss och jag möter hennes blick och hon ser något i den som säger henne att vi kommer lösa det om det kommer till det. Hon går fram till bordet, vi börjar äta av vår dessert och Louise löser situationen smidigt.
– Hon är smartare än vad hon ger uttryck för att vara Michael.
– Haha, ja det är väldigt lätt att kategorisera Louise som en dum bimbo. Hon är långt ifrån att vara en dum bimbo, hon är tvärtom en väldigt skärpt kvinna. Hon vet precis hur hon ska spela spelet bland överklassen häruppe, oavsett om det är nyrika eller gamla pengar. Hon spelar det till perfektion, hon har kontakter som andra bara drömmer om Olivia.
– Så det är skillnad på nyrika och gamla pengar?
– Oja, det är en väldigt stor skillnad Olivia. Det finns fem familjer eller släkter som räknas till De gamla, Af Reuterskiöld är en av dem. När gammelmorfar gifte sig med gammelmormor så tog det ett år innan släkten accepterade hans beslut, det blev riktigt liv i luckan, det var en av anledningarna till att han startade eget. Deras motstånd mot hans giftermål med henne, hon accepterades aldrig fullt ut av släkten. Även om de var gifta i över femtio år, kungen kom inte på deras bröllop. Ingen från kungahuset kom, så pass stark var markeringen.
– Är du seriös, Michael?
– Ja, Olivia jag är väldigt seriös. Men gammelmorfar fick sista ordet när han räddade rumpan på släkten. Då kröp de till korset och ”accepterade” henne. För när han räddade banken från konkurs så räddade han kungahusets pengar med och en hel del höga politikers pengar.
Olivia ser på mig, hon tar det sista av efterrätten och sväljer.
– Du förstår Olivia, min gammelmorfar var en väldigt slipad affärsman som hade kontakter som andra drömde våta drömmar om. På alla sidor efter kriget, han tjänade obscena summor pengar. Det finns inte många byggnader i de sönderbombade europeiska städerna som inte innehåller cement, betong och armeringsjärn från gammelmorfars företag. Det var början sen blev det elektricitet osv. han fick betalt i pengar, ädelstenar, guld, konst osv. Med de kontakter han skapat under kriget, de tjänster han utförde skapade hans förmögenhet. På sextiotalet så fokuserade han väldigt mycket på Sverige, miljonprojekten skulle byggas. Han räddade banken och en hel del politikers pengar, de var tacksamma. Så pass tacksamma så att hans betong, cement och armeringsjärn användes igen och allt annat. Det han betalt för att rädda banken fick han tillbaka tiofalt Olivia, samtidigt som han gjorde allt detta så arbetade han som MI6 agent ett tag, för att sen bygga upp Must. Det fortsatte han med rätt länge, även om den officiella versionen var att han slutade när han blev pappa och ”bara” ägnade sig åt affärer. Det är bara det att på den tiden så var agent arbetet och affärerna väldigt sammankopplade. Så han slutade väl egentligen inte helt förrän Ulf blev chef.
– Hur rik är du Michael?
– Helt ärligt så har jag inte en aning Olivia. Jag skulle säkert kunna be Helen ta reda på det men det hade väl varit inaktuellt när hon rapporterade det till mig. Du förstår idag så sysslar jag nästan uteslutande med värdepapper, nittio procent av pengarna är knutna i fonder på öar i Mexikanska golfen och i Luxemburg, men jag kommer snart flytta dem därifrån för att skatteverket börjar få upp ögonen för de fonderna. Mitt företag ska inte vara med i några som helst rapporter därifrån. Så jag kommer flytta dem till fonder på de där öarna. De andra tio procenten är sådana pengar jag leker med så att säga, de är de jag betalar skatt för. De synliga tio, kanske femton procenten av pengarna. Dexler namnet syns inte på några listor över rikast personer, gammelmorfar var agent. En bra agent varken syns eller hörs, så Dexler namnet syns inte. Det är också en anledning till att vi inte använder Af Reuterskiöld så ofta, alla vet dem de är här hemma. Få vet vem Dexler är.
Vi har ätit upp efterrätten och kaffe är slut, våra blickar söker sig till bordet där de två männen sitter. Vi ser på de två tjejerna, som sagt frågan är om de ens är femton. De ser påverkade ut av vinet, de två männen sitter ganska tätt med huvudena.
Jag tar en klunk av kaffet, jag vinkar på servitören och ber honom fylla på med varmt kaffe i kannan. Han nickar och går iväg, jag sveper med blicken och jag ser på de som sitter vid borden. Där är en del politiker, ett par kändisar. Några som jag inte vet vem de är, där är ett bord med fyra kvinnor.
Jag ser på dem och deras kläder, deras sätt att föra sig. De är gamla släkter, frågan är vilka. Jag ser hovmästaren och vinkar på honom. Han kommer fram till vårt bord, han vet att Louise är min släkting.
– Ja herrn?
– Det sällskapet, vet du vilka familjer de är ifrån?
Jag tittar på de fyra som sitter i hörnet, jag ser på honom.
– Hon som bokade bordet är en Stolpe, hennes syster sitter mitt emot henne. Bredvid henne sitter en fröken Sparre och den sista kvinnan är Ankarstierna. Hon är den ende i sällskapet som är gift, de andra tre är vad jag vet singlar.
– Ålder?
– De tre är 29 den yngre systern är 27, herrn.
– Tack för informationen.
– Ingen fara herrn.
Han bugar sig lätt och går tillbaka till pulpeten.
– Du följer efter de fyra där, något säger mig att de kommer åka till en lägenhet någonstans. Ha sex med dem och sen dumpa dem, frågan är om vi ska ringa polisen så att de åker dit för sex med minderåriga, vad säger du Olivia? Bara för att retas med dem lite.
– Haha, ja varför inte. Vad ska du göra?
– Följa efter de fyra, de är släkt med tre av de fem. Frågan är om de kommer sammanstråla på samma nattklubb, de är ett slutet sällskap. De klubbar inte var som helst, jag kommer att komma in där eftersom jag heter det jag heter. Du lär inte göra det Olivia, inte förrän jag fixat ett id kort med släktens namn på.
Hon tittar på mig, jag rycker på axlarna.
– Det är inte jag som hittat på reglerna Olivia, det är galenskap. Det var en av anledningarna som gammelmormor flyttade ner till Malmö förutom för jobbet då. Det var för galenskaperna häruppe, gammelmorfar var lite mer som jag. Vi har inte skapat den världen, vi försöker bara överleva i den. Men vi tycker att den är galen båda två. Eller han tyckte, fan jag saknar honom så jävla mycket. Nästan lika mycket som Tyra.
Olivia tittar på mig, hon smeker min hand och jag ser på henne.
– Vi saknar dem allihop, Michael.
– Ja, jag vet. Olivia.
Jag torkar ögon snabbt och tar mer kaffe, Olivia tar mer kaffe hon med. Jag tar en klunk av kaffet och sväljer den.
– Jag insåg innan idag hur jävla vacker och snygg Isabelle är, det bara klickade till från ingenstans när jag tittade på hennes rumpa. Som sagt något inom mig klickade till, det var som ett filter togs bort från mina ögon. Jag kände det och direkt så attackerades jag av skuldkänslor, jag försökte få tillbaka filtret. Det lyckades inte riktigt. Som sagt skuldkänslorna red mig duktig, men jag blev rädd med Olivia, rädd för att kanske bli kär i henne och om hon blir det i mig. De som älskar mig har en tendens att dö, jag vet inte Olivia. Det är kaos just nu, det tog mig med fullständig överraskning. Något bara klickade till, för att sen bli skuldkänslor. Det kändes som om jag var otrogen mot Tyra, att jag kände sådana känslor när vår son stod bredvid oss. Det blev kaos, så jag är tacksam att du ringde Olivia.
Olivia tittar på mig, det är nog första gången jag är så villrådig. Nästan osammanhängande, hon tar en klunk av kaffet för att hinna tänka efter.
– Du ska kanske se det som ett sundhetstecken, Michael.
– Vad menar du?
– Ja att du kan känna sådana känslor, Michael. Lite som Louise sa, det är inte bra att låsa in de där känslorna. Jag kan bara spekulera i vad det är för klubbar hon besöker men jag misstänker att det är typ swingerklubbar.
– Ja, typ. Men det är både par och singlar på de klubbarna.
– Ja som sagt, hon får utlopp för sina drifter där. Men drifter är inte allt Michael, jag har också vissa behov. Jag skaffar mina ragg på diverse pubar och diskon, men jag har också en kille jag träffar för det normala Michael. Det kommer inte bli vi så att säga så länge jag har detta arbetet, om det blir vi när jag slutar får vi se. Men vi träffas ibland, käkar middag, dricker lite vin och tittar på tv och vaknar dagen efter med varandra. Vi kramas i sängen och käkar frukost, precis det som Louise talade om. Det går inte att bara stänga av Michael, verkligen inte. Jag tror inte att det är sunt i heller, vi behöver alla närhet. Michael, jag är så imponerad av Linnea och Tyra att de vågade gifta sig med er med tanke på riskerna i vårt arbete. Det är de som gör att jag inte inleder ett fast förhållande så att säga, den man jag träffar är medveten om varför. Han vet inte exakt vad jag gör men han vet att jag har en tjänst i försvaret som innebär att jag kan fara illa om det vill sig så. Så att du kände ser jag som ett sundhetstecken Michael, att du inte sett hur förbannat snygg och vacker hon är innan ser jag mer som ett tecken på något osunt än tvärtom. Sen att du känner skuldkänslor är kanske inte så konstig, då får du kanske prata med någon om det.
– Någon?
– Ja en terapeut, vad vet jag Michael.
Jag tittar på henne, jag har faktiskt inte sett på det så, att det skulle vara osunt att stänga av. Att den reaktionen var en ”normal” reaktion och inte tvärtom.
– Jag ska tänka på det Olivia.
– Bra, de rör på sig.
– Då följer du efter dem så tar jag de andra fyra.
Vi reser oss och vi kramar varandra och hon går iväg. Jag sätter mig igen och min blick går till bordet där de fyra kvinnorna sitter, frågan är hur deras relationer är till de tre männen och varför de blandar in nyrika i affärerna.
Det om något är förvirrande, när Martin gjorde det så var det av politisk övertygelse, eller ideologisk. Här verkar det inte vara någon sådan övertygelse, inte mer än att tjäna pengar. Louise kommer fram till bordet och hon sätter sig.
– Var är ditt sällskap?
– Hon var tvungen att gå hem, jag var inte redo för det än. De fyra Louise om de kommer gå vidare, vart kommer de att gå då?
Hon ser på dem, sen på mig.
– Om de bara är ute efter att festa så blir det en lokal ett par kvarter bort, vifta bara med körkortet där så lär de släppa in dig. Med tanke på att de säkert lånat sina pengar av banken så lär de rulla ut den röda mattan.
– Och om de inte bara är ute efter att festa, vad är de ute efter då?
– De delar vissa av mina böjelser, de är stammisar på en klubb som heter Starlight. Det är en stor vindsvåning inte långt härifrån, precis som lokalen ett par kvarter bort så är den bara för vissa utvalda, med skillnaden att nyrika inte kommer in där. Inte ens som medbjudna, så det var klokt att hon följde efter de andra. Väljer de att gå dit och du följer efter dem så får du vara beredd på att klä av dig Michael.
– Det har jag inte problem med, jag var naturist innan vi fick Oskar. Så att visa mig naken har jag inga som helst problem med Louise.
– Så naturist, Michael.
– Ja, naturist.
– Det var som fan, men i alla fall. Enda kravet där är att man är naken, man kan ha mask om man vill. Det är inget tvång, men vissa föredrar det. De säger att det förhöjer spänningen och att de kan slappna av. Du behöver inte delta, men du måste vara naken. På vissa av de andra klubbarna så måste du delta annars så blir du portad, men inte där.
– Då vet jag det, räcker det med att vifta med körkortet där med?
– Till viss del, men jag kan rekommendera dig. Så kommer det inte att ställas några frågor, Michael. Be dem ringa mig om ni hamnar där, så löser jag det.
– Tack Louise.
– Ingen fara kusin, vi som är lite udda i släkten får ju hålla ihop.
– Haha, ja kanske det Louise. Eller så är det vi som normala och de som är udda Louise för om det är normalt att vara som de så är jag hellre udda.
– Haha, ja jag med, Michael.
– Riskerar jag att springa på någon annan från släkten där?
– Möjligtvis någon av de yngre, men inte Fredrick, Jessika eller Lovisa.
– Frågan är om de yngre vet vem jag är.
– Alla vet vem du är Michael, tro mig alla vet det.
– Vadå visar deras föräldrar upp bilder på mig och säger att jag är fan själv?
– Haha, nej inte riktigt. Men de får reda på att det är du som bestämmer, eller det var det fram till de sålde sina aktier i banken till dig. Tack för tipset om att inte göra det.
– De var så pengakåta så de får skylla sig själv. Att inte läsa det finstilta får stå för dem.
– Sant Michael.
De fyra reser sig och jag gör detsamma.
– Kan jag Swisha dig betalningen sen Louise?
– Huset bjuder om du lovar att komma hit oftare Michael.
Vi reser oss och jag kramar henne.
– Jag lovar Louise.
– Våga leva kusin.
– Jag ska försöka, Kusin.
Vi släpper varandra och jag går till garderoben och tar min jacka. De har gått ut och jag går ut bakom dem, de börjar gå iväg. Jag står stilla och låter dem få ett försprång, sen följer jag efter dem. Vi går ett par kvarter innan de går fram till en fastighet, de talar med en man som står innanför dörren.
De går fram till hissen och trycker på knappen och de går in i hissen. När de åkt upp så går jag över gatan och jag knackar på rutan. Mannen ser på mig, jag tar fram mitt ena körkort där mitt namn är med Reuterskiöld som efternamn. Han ser på det och öppnar.
– Herrn.
– Jag vill besöka Starlight, om inte mitt namn räcker så kan jag ringa min kusin Louise så går hon i god för mig.
– Det behövs inte herr Reuterskiöld, det är bara att åka upp. Tryck på översta knappen så kommer du rätt.
– Tack.
Jag går fram till hissen och trycker på knappen, hissen kommer ner och jag öppnar dörren. Jag går in i hissen och trycker på den översta knappen, jag ser kameran och tar fram mitt körkort och visar det. Hissen startar och jag åker upp, den stannar och jag går ur den. Jag ser på de två dörrarna och en av dem öppnas, jag går fram till den och mannen som öppnat den stänger dörren.
– Välkommen herr Reuterskiöld.
– Tack.
– Känner du till reglerna?
– Jag måste vara naken, jag behöver inte delta om jag inte vill och ett nej är ett nej?
– Precis, vill du han en mask?
En förlupen tanke på min venetianska mask svävar förbi.
– Nej det behövs inte.
– Vill du att vi startar en nota åt dig eller du betalar när du lämnar? För dricka och det som du väljer att använda.
– Vad förutom dricka erbjuder ni?
– Tabletter, kokain och gräs.
– Bra service.
– Tack herrn.
– Jag betalar när jag lämnar.
Han stämplar min hand och räcker mig en nyckel till ett skåp, jag får en känsla av att vara på ett badhus. Ett leende spelar på mina läppar, jag går förbi pulpeten och mannen som öppnat dörren visar mig till omklädningsrummet. Jag öppnar dörren och går in, jag hör musik spela i högtalare i taket eller väggarna.
Jag ser på numret på min nyckel och letar upp rätt skåp, jag låser upp det och klär av mig. Jag tar fram telefonen och textar till Olivia, dels var jag är och att jag lägger ifrån mig telefonen. Jag stänger skåpet och låser det, jag sätter nyckeln runt benet som vi gjorde på simhallen.
Jag går ut genom dörren som leder till de inre lokalerna, jag ser på rummet framför mig. Där en stor bar, med barstolar. Baren är rätt hög och stolarna med, jag ser på tv apparaterna på väggarna. En av dem visar en fotbollsmatch, en annan visar aktiemarknaden.
Ljudet är nedskruvat på dem, det spelas musik ur högtalare härinne med. Jag ser på resten av inredningen medan jag går fram till baren, jag ser på sofforna och fåtöljerna. Jag ser på männen och kvinnorna som sitter där, vissa talar med varandra.
Vissa älskar medan andra ser på och onanerar, jag ser på de som sitter i baren. Två av dem har masker på sig, två har det inte. Jag ser att de stoppar varsin tablett i munnen, jag ser dem höja champagneglasen och dricka.
Jag ser två dörröppningar som leder vidare in i lokalen, jag går fram till baren och jag ser på den nakna kvinnan som står bakom den. Jag ser hennes blick söka av min kropp, jag ser gillandet i hennes ögon. Jag kommer fram och tittar på henne.
– Vad för det vara?
– Har ni alkoholfri öl?
– Jadå, vilken sort?
– Vilken tycker du är bäst?
– Carlsberg.
– Då tar jag en sådan.
– Nummer på nyckeln?
– 38.
Jag ser henne slå in ölen och att hon gör en notering om numret på min nyckel.
– Första gången?
– Syns det så tydligt?
– Haha, ja men du verkar väldigt lugn så jag var inte säker. Men annars så syns det väldigt tydligt.
Jag ser på de fyra kvinnorna, jag lägger deras kroppar och kroppsformer på minnet, jag tar en klunk av ölen.
– Min kusin rekommenderade detta som första gång.
– Där ser man, ja det är ett bra ställe att ha som sin första gång. Eftersom det inte finns krav på att man måste älska, eller som de säger delta. Älska blir för intimt, delta är lagom neutralt. Får jag fråga vad din kusin heter?
– Fråga kan man alltid, men jag känner dig inte tillräckligt väl än för att avslöja det.
Hon tittar på mig, jag tar en klunk av ölen. Jag tolkade det som ett test på om jag är en som talar för mycket. Hon nickar och ler lite.
– Klokt och bra svar.
De fyra kvinnorna går i väg, de delar på sig och två av dem går till vänster och två av dem gör till höger. Hon som är gift och lillasystern går till vänster. Storasystern och den fjärde kvinnan går till höger. Jag tittar på bartendern och frågar.
– Höger eller vänster?
– Höger lite hårdare, vänster normalt så att säga.
– Då vet jag det.
Jag dricker upp ölen och lämnar baren och går till den vänstra dörröppningen och går igenom det svarta tunga draperiet. Jag kommer in i en gång och ljuden av sex når mig, stönanden och orgasmljud. Jag går framåt i gången och kommer fram till en dörröppning och går igenom den, jag ser på en säng som står mitt på golvet.
I sängen så är där två kvinnor som älskar med varandra. De ligger i en 69:a och tillfredsställer varandra med fingrar och tungor, jag ser på de som står bredvid och tittar på. Det är både män och kvinnor, jag ser män som onanerar och kvinnor som gör detsamma.
Jag ser män och kvinnor hjälpa varandra, jag går genom rummet till en annan öppning. Jag går igenom den och kommer in i ett annat rum, här är det en man och kvinna som älskar. Det står män och kvinnor här med och ser på det som händer i sängen, jag går vidare och kommer in i nästa rum.
Här pågår en trekant med två män och en kvinna, en av männen tar kvinnan bakifrån samtidigt som hon tar den andre mannen i munnen. Jag ser inte de två kvinnorna härinne i heller, jag går igenom rummet och kommer in i ett större rum.
Här är det tre sängar och två av dem är upptagna, jag ser på de två kvinnorna. De ligger i varsin säng och de blir tagna av varsin man, det gick snabbt att komma dit. Frågan är vad det var för tabletter de svalde, möjligtvis extacy.
Jag ser dem älska, eller som kvinnan sa delta med de två männen. Något med sättet de älskar på säger mig att de känner varandra, de är för intima jämfört med det jag sett innan. Det är inte omöjligt att de är deras pojkvänner, eller vänner med fördelar. Jag går vidare och jag går igenom ett nytt svart skynke och jag misstänker att på andra sidan nästa dörr så kommer jag in i den andra avdelningen.
Jag går fram till skynket och går igenom det och jag kommer in i en korridor, ljuden här är högre. En och annan klatsch från en hand som träffar hud hörs också, jag går till en öppning och går in. Jag ser på det som utspelar sig framför mig, som bartendern sa, det är lite hårdare här. Jag ser en man ta en kvinna, han tar henne hårt och bestämt.
Hon gnyr till och det låter som om det är på gränsen hela tiden, men de balanserar på den och det säger mig att det inte första gången som de gör detta tillsammans, jag ser inte de två kvinnor som jag letar efter. Jag går vidare och går igenom två rum till där det i ena rummet var en trekant, två kvinnor och en man.
Mannen är bunden och kvinnor leker med honom och varandra, kvinnorna var inte där i heller, i andra rummet så var det en kvinna som tog en man med strap on. Först så blev jag lite chockad, sen så insåg jag att de båda njöt av det. Om inget annat så bevisade mannens stånd det och att han kom ett par minuter senare och kvinnan med.
Jag gick vidare och kom in i nästa rum och jag såg de två kvinnorna, de ser på en kvinna som har en ridpiska i handen. En man är uppbunden på väggen och hon piskar honom lätt. Jag ser på de två kvinnorna, de har masker på sig men jag känner igen deras kroppar.
Jag ställer mig så att jag ser vad som händer, jag ser min omkring i rummet och jag ser på som tittar på. Några onanerar, ett par har sex där mannen står bakom kvinnan och tar henne med långa tag. De två kvinnorna som jag följt efter är lätt rödflammiga på sina halsar, jag vänder blicken framåt igen och ser på det som händer där framför mig.
Det är inget som tänder mig, jag sveper med blicken igen och de två kvinnorna smeker sig själva nu. Kvinnan med piskan, står nära mannen och smeker hans penis med handen samtidigt som hon smeker mannen. Jag går vidare och kommer till ett annat rum och jag en kvinna suga en man samtidigt som en annan man tar mannen som står på knä bakifrån.
Där är en del som står och tittar härinne med, jag går vidare och kommer tillbaka till baren. Jag sätter mig på en stol och beställer en öl till, bartendern kommer ihåg mitt nummer så hon frågar inte denna gång. Jag tar ölen och dricker en klunk.
– Nå vad tyckte du?
– Helt ärligt?
– Gärna.
– Det var inte riktigt min grej, jag varken tänder på eller tror jag i alla fall tänder på att andra ser på mig.
– Varför gick du hit då?
– Min kusin har pratat sig varm om dessa klubbar, eller hon sa att denna klubb var en bra början eftersom det inte finns krav på att leverera här så att säga.
– Hade du kunnat?
– Leverera?
– Ja?
– Jadå, hade någon av kvinnorna här tänt mig så hade jag kunnat leverera. Utan större problem faktiskt, men som sagt. Detta var nog inte min grej, som sagt det tände mig inte.
– Vad hade tänt dig?
– Jag vet faktiskt inte, kanske lite mer intimitet. Lite mer känslor, det blir lite porrfilm över detta.
Hon tittar på mig och jag ser ett leende på hennes läppar.
– Så lite mer intimitet och mindre porrfilm?
– Ja faktiskt, jag är naturist så jag har inga problem med nakenheten. Men bristen på för mig intimitet är väl det avgörande.
De fyra kvinnorna och de två männen kommer ut i lokalen, de två killarna sätter sig på varsin stol. De tjejer som de hade sex med smeker deras penisar och de reser sig, De grenslar killarna och deras penisar glider in i dem, killarna skrattar till, de två som har masker på sig och som stod och tittade på den som blev piskad tar en tablett till och sköljer ner den med energidricka.
De två tjejerna får varsin tablett de med samtidigt som de rider killarna, det går sådär när de försöker dricka. Jag ser två kvinnor komma in, ett leende spelar på mina läppar. De ser mig och jag ser färgen från deras ansikten försvinna. För att sen bli röda som tomater i ansiktet.
– Det var en överraskning.
– Erh ja, alltså besöker du sådana här platser.
– Första gången, det var faktiskt din dotter som rekommenderade denna lokal.
– Jaha, alltså.
– Inga fördomar från min sida, verkligen inte. Ha en trevlig kväll.
– Tack, detsamma.
Jag ser de två sextioåriga kvinnorna går in i lokalen, de går till vänster och jag undrar om Louise vet att hennes mor går hit och om Jessika är medveten om att hennes mor gör det. De sex som sitter i baren såg kvinnornas reaktion när de såg mig. De såg min och att det var kvinnorna som blev generade och rädda inte jag. Tjejerna har kommit av sig i ridandet.
– Låt inte mig störa.
De rycker till när jag tilltalar dem, jag ser på dem och jag ser på den yngre av de som har mask på sig. Ett leende spelar på mina läppar, bartendern såg också vad som utspelade sig. Hon vet precis vem de två damerna är, de rör sig och min blick lämnar inte den yngre kvinnan.
– Får jag bjuda på något att dricka?
Hon ser på mig och hon slickar sig om läpparna. De andra ser på mig och sen på henne.
– Javisst.
– Så trevligt, vad vill du ha?
Hon rör sig och kommer fram till mig och sätter sig bredvid mig.
– Ett glas vin tack.
– Vitt eller rött?
– Rött tack.
– Det blir inga konstiga effekter med de där tabletterna?
Jag ser på bartendern och hon virrar på huvudet, jag nickar och misstänker att de där tabletterna är sockerpiller och att effekten är ren placeboeffekt. Hon får sitt vinglas och jag ser på de andra.
– Kan vi få lite utrymme?
Kvinnorna kliver av männen och de går iväg, den äldre av de två som har mask tittar efter den yngre kvinnan. Jag ser svartsjuka dra över hennes ansikte, sen vet jag inte om det beror på mig eller den yngre kvinnan. Jag ser på henne och hon går iväg, blicken antyder att det är den yngre kvinnan som hon är avundsjuk på. Ett leende spelar på mina läppar.
– Vad kallar du dig?
– Förlåt? Detta är första gången för mig, du menar som ett alias?
– Ja precis.
– Aha, då kallar jag mig för Iceman. Vad kallar du dig?
– Chani.
Jag stannar med ölen på väg till munnen.
– Har du läst Dune?
– Ja, du med?
– Ja, jag har sett filmen med.
– Böckerna är bättre Iceman.
– Det håller jag med om Chani.
Jag tittar närmre på henne nu, hon har en snygg kropp. Den är vältränad, hon lägger ner tid på den. Brösten är över medel i storlek, jag kan inte det där med bröststorlekar, lagom stora vårtgårdar. Ett fint ansikte, inte i klass med Isabelles eller Tyras.
Men ingen är i närheten av de två, men hon ser bra ut. mellanmörkt hår, rak näsa, blåaögon, fylliga läppar. Frågan är om de är äkta eller fyllda med vad de nu fyller läppar med, jag höjer handen.
– Du har lite vin på nyckelbenet, får jag?
Hon ser på min hand och nickar, jag rör handen men jag stannar. Jag lutar mig fram och mina läppar möter hennes hud och min tunga slickar på hennes nyckelben. Hon ryser till och jag rätar på mig.
– Jag ber om ursäkt, men det var mer passande tyckte jag.
– Ja.
Jag ser bartendern i ögonvrån, jag ser att hon tittar på oss. Jag ser ett litet leende på hennes läppar.
– Vad söker du här, Chani?
Hon tar en sipp av vinet, hon sätter glaset på bardisken.
– Spänning, något utanför det vanliga i den grå vardagen därute. Det blir en verklighetsflykt, går du till höger eller vänster?
– Det varierar.
– Den andra kvinnan med mask, är hon din flickvän Chani?
– Nej, inte flickvän. Vi kan väl säga att hon gillar att dominera andra, när vi är här eller på andra sådana här platser så om hon inte får napp så försöker hon dominera mig.
– Försöker Chani?
– Ja, Iceman. Hon försöker, det går inte så bra för henne. Eller så ska jag inte säga, jag spelar med för att hon är min systers vän. De räddade mig från ett väldigt destruktivt förhållande, min f.d. hur ska säga är lite speciell.
– Nyrik?
Hon tar en sipp av vinet och ser på mig, jag tar en klunk av ölen.
– Ja, han är nyrik. Han och fyra andra lärde känna varandra i skolan, de är speciella. Vi träffades här faktiskt, han svepte undan fötterna på mig. Jag var tjugoett, han tjugotre och jämnårig med min syster och de andra två. De försökte varna mig för dem. Jag lyssnade inte, de har en jäkla status de fem.
– Dominerade han dig?
– Han förnedrade mig, han bröt ner mig och sen förnedrade han mig. Du förstår de delar med sig av allt, även deras tjejer. Det var rena orgierna ibland, jag bröt mig lös. Det var inte lätt men med de andras hjälp så lyckades jag.
– Så han är ett svin, Chani?
– Haha, ja men ett farligt svin. Han har farliga kontakter.
– Kontakter?
Hon tar en klunk av vinet och sväljer.
– Det är inget som vi ska tala om här, men de har farliga kontakter alla fem.
– Där ser man, Chani.
Jag lutar mig fram och hon ser på mig, jag ser förväntan i hennes ögon. Jag viskar i hennes öra.
– Ska vi fortsätta detta hemma hos dig?
Min hand smeker hennes lår lätt, den glider långsamt uppför henne mage, jag stannar där med handen. Jag lutar mig lite bakåt och ser henne i ögonen, hon lutar sig lite framåt och jag möter henne. Våra läppar möts och vi kysser varandra mjukt, vi särar på läpparna och våra tungor möts, hennes händer smeker min kropp mjukt.
Jag känner hur min penis växer och hennes hand når den och hon smeker den lätt och river mig med naglarna. Ett litet stön lämnar mina läppar, min hand rör sig mot hennes bröst och jag smeker dem mjukt, jag känner hennes bröstvårta stelna. Jag smeker hennes bröst och rullar bröstvårtan mellan fingrarna.
Jag känner hur den stelnar, jag smeker andra bröstet och samma reaktion händer där. Hon smeker min penis med en långsam rörelse, den står i sin fulla längd och vi delar på oss. Vi ser varandra i ögonen och hon fortsätter smeka mig.
– Du är stor.
– Du är vacker Chani.
Jag ser ett generat leende på hennes läppar, hon är vacker där hon sitter naken framför mig och smeker min penis.
– Ska vi ses utanför, Iceman?
– Gärna Chani.
Hon släpper min penis och vi reser oss, vi går ut till omklädningsrummen. Vi byter om snabbt och vi möts utanför. Jag betalar för drickan och vi går ut, Vi går till hissen och vi går in i den. Jag trycker på knappen, hon textar på sin telefon och stoppar undan den, vi ser på varandra sen kysser vi varandra. Hissen stannar och vi går ur den. Vi går ut och vi nickar åt vakten, han nickar tillbaka. Jag vinkar på en taxi och den stannar.
– Din adress?
Hon säger den och vi åker iväg.
***
Min tunga slickar på hennes kropp, den leker med hennes bröst. Jag slickar mig vidare nerför hennes kropp och jag når mitt mål. Jag öppnar munnen och börjar slicka henne, min tunga leker med hennes läppar och den utforskar alla veck och vrår som den hittar. Jag slickar henne djupt, jag slickar hennes andra hål försiktigt. Reaktionen blir ett förvånat pip som övergår till ett svagt stönande.
Jag slickar mig upp till hennes klitoris och lägger mitt fokus på den. Jag för in två fingrar i henne och jag smeker hennes innersta. Hennes reaktion är omedelbar, hon kan inte ligga stilla och jag får kämpa för att följa med i hennes rörelser.
Jag slickar henne hårt och intensivt, hon kommer med ett skrikande, hennes rumpa och rygg lämnar madrassen.
Hon väter ner mitt ansikte och hals, jag slickar henne genom orgasmen. Hon rider länge på den, hon klappar mig på huvudet och jag slutar slicka och smeka henne. Jag lämnar hennes slida och hon slappnar av i kroppen.
Hon ligger på sidan och skakar i kroppen, jag lägger mig bakom henne. Jag lägger mig nära och kramar om henne, vi säger inget hon andas snabbt och oregelbundet. Jag hör hennes snyfta lite, jag smeker hennes arm och ben lätt och mjukt.
– Är du okej, Chani?
Jag hör henne samla sig lite.
– Oja Iceman. Jag är mer än okej, det var helt magiskt. Jag har aldrig upplevt något liknande, jag måste bara landa lite.
– Du får landa precis så länge du vill.
Jag kysser hennes axel och hon stönar lågt.
Vi ligger där tills hon landat, hon vänder sig och vi tittar på varandra och hon börjar kyssa mig. Hon ger mig en lätt knuff i bröstet och jag lägger mig på rygg, hon gör samma resa med sin tunga på min kropp som jag gjorde på hennes.
Hon kommer ner till min penis och öppnar munnen och börjar suga mig. Hon leker med sin mun och tunga över min penis, de står hård och redo väldigt snabbt. När de första ilningarna kommer så drar jag upp henne och vi rullar runt och jag kysser henne hetsigt.
– Kondom?
– Ja, ett ögonblick.
Hon öppnar sitt nattduksbord och hon tar fram en kondom. Vi rullar på den och jag lägger mig tillrätta mellan hennes ben, jag tar min penis i handen och drar med ollonet över hennes blygdläppar så att de delar sig. Jag stannar och ser på henne.
– Är du säker, Chani?
– Ja, jag är säker.
Jag ler mot henne och lutar mig fram och kysser henne mjukt, jag trycker till försiktigt med höfterna och hon stönar till. Hon är trång, men det är inte obehagligt trångt, tvärtom. Jag rör mig långsamt framåt samtidigt som vi kysser varandra mjukt.
Jag når botten av henne och jag stannar där, jag reser mig på armarna och jag lämnar hennes läppar. Vi tittar på varandra och vi andas tungt båda två, jag börjar röra mig och jag tar henne med långa tag. Mina rörelser är långsamma och mjuka, de står i kontrast mot det hon tittade på i det där rummet.
Jag ser henne slicka sig om läpparna, jag ökar farten i mina rörelser och jag ser på henne. Vi ser på varandra, jag lutar mig fram och kysser henne. Hon svarar hungrigt på kyssen, jag ökar farten lite till och hon stönar och gnyr, jag svarar på hennes ljud och vi delar på oss. Jag tar henne snabbt nu, jag känner hur ilningarna tar över min kropp.
– Jag kan inte hålla mig längre Chani.
– Inte jag i heller Iceman.
Jag känner hur orgasmen träffar mig, jag kommer hårt. Det känns som om säden skjuts ur mig som en kanon, jag fortsätter ta henne. Hon kommer samtidigt som mig och mitt vrål blandas med hennes skrik, hennes innersta kramar och klämmer om min penis.
Vi landar när våra orgasmer ebbar ut, jag lutar mig fram och kysser henne mjukt. Hon svarar på den, vi lägger oss på sidan. Jag är kvar i henne, hon lyfter sitt ben och lägger det över mitt. Jag är kvar i henne, våra kön pulserar i takt.
Det känns som om min penis fortfarande kommer, jag tittar på henne och jag ser leendet på henne läppar. Jag svarar på det, jag kysser henne och hon svarar på den.
– Detta var magiskt, Iceman.
– Ja, Chani det var väldigt skönt. Skönaste sexet på väldigt länge.
Jag smeker hennes kind, hon ler mot mig.
– Har du någon?
– Nej Chani, då hade vi inte legat här.
– Bra svar, Iceman.
Jag ler mot henne och jag smeker hennes kind igen.
***
Jag ligger på rygg i hennes säng, hon har sitt huvud på mitt bröst. Jag känner henne andas tungt, jag tar fram min telefon och jag skriver till Olivia. Jag skickar meddelandet och lägger ner telefonen. Jag smeker hennes rygg, jag ligger här i en kvinnas säng och mina tankar går till en annan kvinna.
Jag sluter mina ögon och den kvinna jag ser innanför mina stängda ögon är inte Tyra, eller kvinnan som ligger med sitt huvud på mitt bröst. Det är en helt annan kvinna.
***
Jag parkerar bilen framför den stora byggnaden, sist jag var här så gick jag och Markus in här med fullstridsutrustning och vi arresterade ett antal män och kvinnor. Frågan är om de lagat kulhålen i väggarna.
– Vad ler du åt, Michael?
– Att sist jag var här så hade jag fullstridsutrustning på mig och vi sköt ett antal idioter därinne och arresterade resten.
– Tror du att de kommer ihåg dig?
– Om de arbetar kvar, men vi får väl se.
Vi går över singelstenen och vi går fram till dörren, jag öppnar den och visar med handen att Olivia ska gå in. Hon tittar på mig och går in, jag går efter henne och vi kommer in i en stor vestibul. En man tittar på oss, han kommer fram och stannar.
– Herrn, frun.
– Fröken.
– Jag, ber om ursäkt. Fröken, vad kan jag göra för er?
– Min släkt är en av grundarna till detta, eftersom jag är vår släkte överhuvud så tänkte jag att jag får se om jag ska fortsätta sponsra vårt medlemskap här.
Han tittar på mig.
– Mitt namn är Michael Von Dexler, eller Michael Af Reuterskiöld. Det är bara att välja. Som sagt, jag är inte min gammelmorfar. Han kunde se mellan fingrarna med vissa saker som försiggår här, jag är inte lika förlåtande. Jag vill inte att vårt namn ska dras in i fler skandaler som utspelas här.
Mannens överlägsna attityd förändras efterhand som jag talar, Olivia ser förändringen som han genomgår. Hon gör sitt bästa för att hålla sig för skratt, mannen öppnar munnen när jag är klar. Jag lyfter handen och han tystnar.
– Du är bara en hyrd lakej, jag talar inte med lakejer. Du ska kanske se till så att någon med lite makt kommer hit? Och en sak till, du får arbeta med din attityd. Som jag sa, du är en hyrd lakej. Varken mer eller mindre, vem är du som försöker ta ton mot mig? Du är inte värd smutsen under mina skosulor, seså försvinn och hämta någon som faktiskt har något att säga till om.
Han stirrar på mig och han börjar gå, först med lite värdighet. Sen ökar han på steglängden och försvinner. Olivia tittar på mig.
– Jisses, du kan vara myndig. Michael.
– Ja, han är som jag sa en lakej. En liten man som tror att han är någon för att han arbetar här bland de rika och belevade. De som besöker denna klubb som de kallar det för att slippa betala skatt för de vinster de gör här. Som sagt medlemskapen är inte gratis, jag betalar 1,5 miljoner om året för släktens medlemskap här. De andra betalar i samma storleksordning, de gamla släkterna är stora. Även om vi var med och grundade denna klubb så får vi betala för oss. Två mineralvatten tack.
Bartendern tittar på mig.
– Verkligen?
Jag tar fram mitt körkort och han läser på det och slickar sig om läpparna.
– Nej jag är ingen nyrik som försöker planka in här. Som jag sa till min vän Olivia, de behöver verkligen arbeta med sin attityd här. Det är synd att vi inte kan skicka dem till Mr. Swift. Vi vet båda vad han tycker om sådana som dem.
– Haha, ja Michael. Det gör vi.
Bartendern ser på oss och han sätter mineralvattnet framför oss och jag slår upp i glaset. Olivia gör detsamma, jag hör röster som skrattar och fem män kommer in i baren. De vinkar till bartendern och min blick söker sig till dem, jag ser på dem och Olivia ser på dem och sen på mig och jag nickar lite.
Det är de som vi är ute efter. Jag ser på dem, jag kan se vem som är av de gamla och vem som är nyrika. Jag ler lite snabbt åt att jag kan göra det, jag tar en klunk av drickan och bartendern lastar på en bricka. Jag ser på drickan och på min klocka, den är inte tolv än.
– Så de fick tillbringa natten i häktet, Olivia?
– Det blir nog längre än bara över natten faktiskt, de hittade vapen och en massa droger i lägenheten.
– Hur lyckades du med konststycket att hålla pressen utanför?
– Jag ringde Ulf, jag förklarade läget och han stoppade alla försök till något läckage genom att stämpla det som ett hot mot rikets säkerhet.
– Smart.
– Vad fick du reda på?
– Att de är svin, inte bara för det de håller på med. Utan de är riktiga svin, de utnyttjar unga kvinnor. De använder dem som dörrmattor och sen kastar de iväg dem.
– Ursäkta herr Reuterskiöld.
Jag vänder på mig och ser på kvinnan som står bredvid mig, jag ser på mannen som står bredvid henne.
– Försvinn, detta är över din lönegrad.
Han stirrar på mig och kvinnan ser på mig och sen på honom, hon viftar med handen. De fem som sitter vid ett av borden ser på vad som händer, jag tittar på kvinnan.
– Är du ny?
– Förlåt?
– Är du ny på din position?
– Nej jag har varit här i två år.
– Och din titel är?
– Manager.
– Över?
– Det dagliga arbetet, vi är tre personer som delar på arbetet.
– Ytterligare en lakej alltså? Är här ingen med lite makt i alla fall?
Jag ser henne slicka sig om läpparna.
– Får jag fråga vad det gäller?
– Vad det gäller? Det gäller om Reuterskiöld ska fortsätta vara medlemmar i denna klubb för kriminella och nyrika. Då talar jag inte om skattesmitare.
– Det försigkommer ingen kriminell verksamhet här.
– Jodå det gör det, nu är frågan bara om den görs med ditt eller ert goda minne. För att ni är rädda för vem de är. Vilket jag inte är, tvärtom faktiskt. Men för att återgå till varför jag är här, jag är arvtagaren till Michael Von Dexler och Af Reuterskiöld. Om du inte inser eller vet vad det betyder, så ska jag försöka förklara det för dig, förutom de pengar som släkten spenderar här, förutom medlemsavgiften så har ni era lån i min bank. Jag vill som sagt inte att min släkts namn ska dras genom smutsen för att ni inte kan förhindra att brott planeras och utförs här. Jag trodde att ni lärde er när ni tillät nyrika konspirera innanför era väggar. Denna gång så är det lite allvarligare, denna gång så är tre av de gamla släkterna inblandade, så kan vi inte ha det.
Jag tystnar och min blick söker sig till de fem som sitter vid bordet, de stirrar på mig. Kvinnan ser på mig och på var min blick är.
– Inte nog med att de pajaserna beblandar sig med nyrika, de har våldfört sig på kvinnor här i dessa lokaler, förutom då att de sålt stulna vapen, droger och unga kvinnor från Baltikum och Ryssland. Allt detta har skett här och på en annan plats. Det kommer snart att komma till medias kännedom. Sitt! Jag har inte sagt att ni får lämna.
Jag drar min pistol och Olivia ser på mig och hon drar sin.
– Rör inte telefonen, som jag sa. Detta rör rikets säkerhet.
De fem männen stirrar på min pistol, jag siktar på en av dem.
– Stolpe?
– Ja?
– Bra, ring din farfar och säg åt honom att han ska kontakta de andra två pajasernas morfar och farfar. Säg åt honom att Michaels arvtagare vill tala med dem. Snälla försök, jag har inte fått skjuta på ett tag. Jag kan säga att jag längtar. Seså Stolpe ring nu.
Han stirrar på mig och sen på de andra fyra, han tar fram sin telefon och ringer. Han talar med sin farfar, han ser på mig och räcker mig telefonen. Jag tar den.
– Ja?
– Vad gäller det?
– Ryska maffian, vapenförsäljning, trafficking, våldtäkter, droger och en massa annat skit. Som jag sa till managern här, de har trampat i dyngan och står upptill halsen i den. Jag kommer inte tveka att skjuta dem, ingen av dem. Det kan du hälsa de andra. Ni har en halvtimme på er att ta er hit.
– Vi kommer behöva en timme.
– Javisst för att jag känner mig på gott humör, innan ni ringer till kungen så ska ni veta att jag står betydligt närmare honom än vad ni någonsin kommer göra. Förresten, är du medveten om att ditt barnbarn har dessa affärer med två nyrika?
– Vi kommer om en timme.
– Då ses vi då.
Jag lägger på och räcker honom telefonen.
– Innan ni börjar hota med ryska maffian så är de två arresterade och de kommer inte se dagens ljus på väldigt länge. Allt de hade i sin lägenhet är beslagtagit, vi ska snart ha ett samtal om var resten är, vilka era kontakter i militären är osv. innan ni försöker spela macho så ska ni veta att jag kan spärra alla era släktingars kontokort, ni förstår. De är kunder i min bank, vad det gäller er två. Ni kommer få reda på precis hur lite ni betyder för dem, när deras äldste kommer hit så kommer de att offra er som bönder på ett schackbräde. Vem är ni? förutom att ni är nyrika. Vem är era föräldrar?
De stirrar på mig, Olivia siktar mellan benen på en av dem och hon tittar på honom och lyfter på ögonbrynet. Han talar snabbt, den andre säger också vad han heter.
– Varför gav ni er i lag med dem? Ah jag hade rätt, ni kommer ge dem skulden för allt. Det är inte lite falskt, det hade kanske fungerat om det var vanliga polisen som suttit här, nu är det inte det. Vi är något helt annat, ni förstår vi har rätt att göra vad fan vi vill om vi bedömer att situationen kräver det och om vi betraktar er som ett hot mot nationen. Vi fick de befogenheterna när vissa förvirrade nyrika försökte skapa en statskupp. Vi stoppade den, jag är anledningen till att Blå salongen fick renoveras sist jag var här. Den enda anledningen till att jag bjöd in de tre är för att de ska kunna skydda sig och släkterna mot detta. För som jag sa, det kommer att komma till medias kännedom. Ni kommer bli parior, kanske någons knulldocka i fängelset. Jag ska kanske tipsa de som ni får dela avdelning med på fängelset att ni förgripit er på minderåriga, att ni handlat med barn och yngre kvinnor? Att ni spelat kungar med kvinnor och barn. Ni kommer att låsas in länge och de kommer att kasta bort nyckeln, det kan bli tal om förmildrandeomständigheter om ni säger vem som är er chef. Ni är inte tillräckligt intelligenta för denna operation, ingen av er. Så vem är er chef?
De stirrar på mig, på min pistol och jag ser på dem och ler.
– Inte?
Jag tar fram min telefon, jag letar upp rätt person i kontaktlistan.
– Detta är Michael, stoppa följande släkters kontokort. När de hör av sig, vilket de kommer att göra så hänvisar du till, Per, Olof och Erik, Stolpe, Sparre och Rutger.
– Ja, Michael.
– Tack.
Jag lägger på, de stirrar på mig.
– Så då får vi se hur lång tid det kommer ta innan era telefoner börjar ringa. Du Sparre, vad tror du att Stolpe kommer säga när jag berättar att ni förgripit er på ett av hans barnbarn? När jag sen berättar att du också var med Stolpe, att du våldtog din egen kusin? Tände du på det?
De stirrar på mig, en av de nyrika försöker rusa. Olivia slår till honom två gånger och han ramlar ihop, hon tittar på honom och sen på mig. Jag reser mig och lyfter upp honom och sätter honom på stolen igen.
Jag sätter mig på barstolen igen och jag tar en klunk av mineralvattnet, deras telefoner börjar ringa och de får en massa meddelanden.
– Är det släkten som undrar varför banken hänvisar till er? Jag ska kanske skriva något officiellt om varför de inte kan använda sina kort? Ge mig hans eller hennes namn så öppnar jag korten igen.
– Vad får jag för det?
– Håll käften Erik!
– Ni får leva, varken mer eller mindre. Berättar ni inte så är ni inte till nytta för oss, då kommer vi att meddela vissa ryska kontakter om att ni sjungit som kanariefåglar. Vi kommer slå till mot fler av deras underhuggare här i Sverige och när vi gjort det så kommer de att tro på oss när vi säger att vi fått informationen av er. Så Erik Af Rutger, ska du vara den som räddar livet på er? Tick – Tock tiden rinner snart ut.
– Hedvig Ankarstierna, hon är den som lockade in oss i detta. Hon och hennes älskare.
– Som heter?
– Han presenterade sig som Ivanhoe.
– Så ni träffades på en av klubbarna?
– Ja, vi var arton och vi hade stuckit ifrån internatet. De charmade oss, vi fick.
Erik slickar sig om läpparna.
– Vi fick ligga med henne, med andra. De försåg oss med tjejer, kvinnor. De snärjde oss.
– Du är galen Erik, de kommer döda oss.
– Nej då, de ska först hitta er och tro mig de kommer inte hitta er. Olivia ring chefen och säg åt honom att vi behöver en säkerhetsbunker.
– Javisst, Michael.
Hon reser sig och går iväg en bit.
– Fortsätt.
– Som sagt de satte sina klor i oss och vi drogs med, de introducerade oss för de två från ryska maffian. Vi blev mellanhänderna, vi försåg dem med vapen. De försåg oss med kvinnor och droger, vi fick en procent av det som de andra två tjänade.
Olivia kommer tillbaka och nickar, jag svarar på den.
– Fortsätt, vilken klubb träffade ni dem på?
– Sodom och Gomorra, det är en jävligt speciell klubb.
Det är Per som svarar.
– Då vet jag det, de besöker den fortfarande?
– Ja, de sköter sina affärer därifrån. Vissa av de kvinnor som ryssarna smugglar in används där. Det finns människor med speciella behov.
– Ni?
– Nej!! Inte det som de gör.
– Nej ni bara förgriper er på släktingar, jag är rätt sugen på att skjuta er i knät bara för det. Ge mig telefonen.
Jag siktar på managern, hon stirrar på mig. Jag sätter min pistol på hennes panna, hon räcker mig telefonen. Jag tittar på den.
– Så du är den som skulle hålla koll på dem, vänd dig om.
Hon gör som jag säger, jag tar pistolen från hennes ryggslut. Jag tittar på den, jag räcker den till Olivia. Det är en rysk Makarov pistol, jag hittar en kniv med.
– Intressant pistol, fick du den av ryssarna?
Jag slår till henne i nacken innan hon hinner svara, hon rasar ihop. Jag sätter min pistol i ryggslutet och lyfter upp henne. Jag sätter henne i en stol och jag ser på bartendern.
– Fixa buntband till mig.
– Ja.
Han rusar iväg och jag ser på honom och sen på de fem männen.
– Hon skulle döda er om ni snackade, det blev lite svårt när vi var här. Det där är en rysk Makarov pistol, FSBs föredragna vapen. Frågan är om hon fått den av ryssarna eller om hon arbetar för FSB eller om hon är en avhoppad frilansare. Jaja, det kommer ge sig. Så då fortsätter ni berätta.
De stirrar på oss och nu talar de nästan i mun på varandra.
***
De tre männen ser på mig, jag möter deras blickar.
– Ni kan försöka stirra hur mycket ni vill på mig, det kommer inte hjälpa. De har klantat sig, de kommer få ta sitt straff. Precis som Martin fick göra, de får ta sina chanser i en rättegång. Ni kommer inte nämnas i en sådan och den kommer givetvis vara bakom lyckta dörrar, men ni ska betänka att de våldtog och förgrep sig på kvinnor från era släkter. Vad jag vet så har de inte gjort något mot någon från min släkt, vilket ni ska tacka er lyckliga stjärna för. Oavsett vad jag tycker om släkten så är de just det, min släkt. De fem kommer att föras till en säkerhetsbunker där kommer de att stanna tills vi fått tag på de som leder operationen och som förlett era släktingar.
– Vem är det?
Jag ser på Stolpes representant.
– Hedvig Ankarstierna och hennes älskare, innan ni får för er att vara kreativa så kan jag garantera att hon kommer att få betala. Det kommer de båda två, när de är omhändertagna så kommer era släktingar att föras till ett häkte. Där kommer en åklagare få bevisen om deras inblandning i denna soppa. En soppa som kunnat få ännu allvarligare konsekvenser om den fått fortgå. Så slicka såren och skydda resten av era släkter. Ankarstierna kommer att få det svettigare än er, tro mig. Jag kommer meddela kungen om deras övertramp, det slipper ni mina herrar.
De tittar på mig och deras blickar är inte så utmanade längre, de nickar och vi reser oss och lämnar rummet. De tittar på mig och sen på sina släktingar, jag nickar och de går fram till dem. Olivia tittar på mig och jag virrar lätt på huvudet, de tre männen berättar precis vad som kommer att hända med dem.
De tre männen hade närt ett litet hopp om att de skulle få följa med de tre äldre männen. När de för reda på att det inte kommer ske så stirrar de på dem och de ser lika uppgivna och tagna ut alla tre. Jag nickar åt Olivia och hon går ut från salongen och de tre äldre männen tittar på mig.
– Era konton och kort är öppnade igen.
– Din gammelmorfar var en hård nöt, men rättvis.
– Ja, som jag sa. Era namn kommer inte nämnas för kungen, det kommer hennes. De kommer få sin dag i rättegången, hade hon fått bestämma så hade de fått en kula i nacken. Hon där skulle dela ut den, men vi stoppade henne. Så vi räddade deras liv, Jag meddelar när de är omhändertagna så får ni kalla till ett möte.
De tittar på mig och sen på kvinnan, hon slickar sig om läpparna och de nickar. Anställda på Must kommer in och de leder ut de fem männen och kvinnan, de tre äldre herrarna nickar och de går i väg. Jag sätter mig på en av barstolarna och Olivia gör detsamma. Jag ber bartendern om en ny flaska mineralvatten, han tittar på Olivia och hon nickar. Han öppnar dem och sätter dem framför mig.
– Sätt upp dem på Af Reuterskiölds konto.
– Ja herrn.
– Och om du försöker varna henne för att tjäna en hacka så ska du veta att jag kommer hitta dig och sätta en kula i pannan på dig. Förstår du?
– Ja, jag förstår.
– Bra.
Jag tar en klunk av drickan och sväljer, jag drar med handen över ansiktet och Olivia tittar på mig.
– Vad är det, Michael?
– Jag ville inte bli indragen i detta, men nu så står jag upp halsen i skiten.
– Jobbet?
– Släktens affärer.
– Förlåt, Michael.
– Det är inte ditt fel Olivia, jag hade för eller senare dragits in i dem ändå. Det var bara en tidsfråga.
– Så inga hard feelings?
– Haha, nej syrran inga hard feelings.
– Hur gör vi nu?
– Nu informerar vi Ulf lite snabbt, sen ringer vi Louise så får hon uppdatera oss om den där klubben som de besöker, vi får be Ulf om att sätta span på henne. Så att vi får reda på hur och var hon befinner sig. Sen får vi se när hon hör av sig till Erik, Per eller Olof.
Jag lägger deras telefoner på baren, Olivia tittar på dem.
– Vad kallade hon sig där?
– Morgana, det är ifrån Arthur sagan. Hon är Arthurs halvsyster, hon förför Arthur och de får ett barn. Dels så är han otrogen och han är otrogen med sin egen halvsyster…
– Varför väljer man ett sådant smeknamn?
– Ja du, vi får väl fråga henne när vi arresterar henne. Min gissning är att någon i hennes närhet utsatt henne för övergrepp när hon var yngre, så det är därför hon uppmanar de andra att göra det. Men det är bara en gissning, hon kanske bara tycker att det är ett fint namn.
Olivia tittar på mig, jag tömmer flaskan och reser mig. Olivia gör detsamma.
– Du får köra, jag ska ringa Oskar.
– Javisst, var ska vi?
– Till Ulf, han är på kontoret.
Vi sätter oss i bilen, jag ringer ett videosamtal till Oskar. Jag ser på honom och vi pratar, jag frågar vad han gör. Han berättar om simskolan och att han och Isabelle badar i sjön och poolen. Att de spelar spel och leker, han frågar när jag kommer hem. Jag svarar om ett par dagar, jag ser Oskar lämna telefonen till Isabelle när vi pratat klart han och jag.
– Allt funkar?
– Jadå, Michael allt funkar.
– Så bra, jag ska försöka ringa ikväll och önska honom god natt.
– Då kommer han att bli glad, men allt går bra. Han är väl inte jättepepp för att gå i simskolan.
– Nej, jag har förstått det. Men det är bra att han lär sig att simma.
– Ja och det har vi talat om, men han är sju år med en sjuårings logik så det är inte så lätt alltid att få honom att förstå att vissa saker måste man göra fast att man inte vill. Men han anser att han kan simma, vilket han inte har helt fel i.
– Säg åt honom att om han lyckas simma tvåhundra meter utan att stanna så slipper han simskolan, men inte förrän han lyckas med det.
– Okej, Michael. Jag ska säga till honom.
– Tack, Isabelle. Som sagt jag försöker höra av mig ikväll innan läggdags.
– Gör så, Michael. Hej då.
– Hej då.
Jag avslutar samtalet, vi kommer fram till kontoret och Olivia parkerar bilen. Vi går ur den och hon tittar på mig.
– Vad?
– Nej inget?
– Så bra.
Vi går in i byggnaden och vi går uppför trappan och vi går in. Vi går till Ulfs kontor och knackar på dörren och går in. Han tittar på oss och vi sätter oss.
– Jaha, uppdatera mig.
Jag uppdaterar honom, när jag tystna så ser han på mig.
– Hur går ni vidare?
– Jag kommer ringa Louise, jag kommer be henne att berätta om den klubben för mig och om hon kan hjälpa mig in. Kan hon det så kommer jag att gå in på den klubben, placera ut ett par buggar i närheten av dem. Alternativt få henne att börja prata, möjligtvis hota henne lite. Vi får se vilket humör jag är på, men först och främst så vill jag ta reda på vem Ivanhoe är, det kan säkert Louise hjälpa mig med det med. Vi får kanske ge Louise en medalj när vi rullat upp denna härva Ulf.
– Ja kanske det, Michael. Inga betänkligheter?
– Förlåt?
– Ja att vara ute på fältet?
– Det är inte första gången, men nej inga betänkligheter.
– Det är väl första gången sen Tyra gick bort?
– Nja inte riktigt, jag jagade ifatt de som låg bakom attacken på planet. Sen så var jag med och fångade spionerna eller hur. Men tack för omtanken, den värmer Ulf.
– Ingen fara, Michael.
– Är vi klara, Ulf?
– Ja, vi är klara. Håll mig informerad.
– Jadå, vi ska hålla dig informerad. Förresten, de kommer att kalla till ett möte när vi satt dit henne. Jag kommer att få närvara på det mötet Ulf, bara så du vet. Ankarstierna kommer att få en rejäl smäll på fingrarna, nästan i klass med den som Reuterskiöld fick för Martins galenskaper. Han var inte nådig med dem, tro mig det fick veta att de levde.
– Din gammelmorfar?
– Till viss del, men han var Von Dexler den eftermiddagen. Inte en Reuterskiöld.
– Aha, smidigt.
– Visst är det, jag har agerat som Af Reuterskiöld under hela denna soppa. Vilket kommer ställa släkten i god dager igen, han kommer sprida det och släkten kommer att harmas över att jag räddat rumpan på dem igen. De verkligen avskyr att få sin rumpa räddad av mig. Så för mig så blir den en Win – Win. Jag får retas med släkten, samtidigt som vi sätter dit skurkar. Det enda som jag egentligen oroar mig för är hur ryssarna kommer att reagera på att de två är arresterade och att de riskera långa fängelsestraff, samt att deras huvudförsörjning blir drabbad kommer att reta dem. Du ska nog se till så att Malmö och Göteborg avdelningarna slår till mot de ställe de har under bevakning där, sen så ska vi låta det sippra ut att det är de två som tjallat. Gör vi så, så kommer vi slippa repressalier. Då kommer de att fokusera på att få tag på de två och inte oss andra, just nu så är de arresterade av polisen och så ska de fortsätta att vara. De bröt mot en hel del lagar, polisen arresterade dem. Sen så ska vi ha ett långt samtal med Putin om att ryssarna använder Sverige som sin plats för sina smutsiga affärer, han kommer givetvis inte erkänna. Jag nästan önskar att han inte gör det, för då så kommer han att få reda på precis vad vi vet om honom.
– Du är irriterad på hela den affären, Michael?
– Är inte du, Ulf?
– Jo, men inte på den nivån som du är på. Du bråkade inte ens när jag framförde Ritas ”order” du sa bara javisst.
– Vad var den?
Ulf tittar på Olivia.
– Michael ska sitta med vid förhandlingarna med uniform och alla medaljer, han ska sitta bredvid Rita och ser farlig ut.
– Jag förstår vad du menar, Ulf.
Jag tittar på dem.
– De visade på en arrogans som retar mig, sju agenter som spionerat på oss i åratal. Sju män och kvinnor som avslöjat gud vet vad till dem, ett par av dem är förrädare mot sitt land, det är inte acceptabelt för mig. Ett av svinen, lekte med män och kvinnor och drev ett par av dem till självmord. Så ja, de irriterar mig. Deras förbannade arrogans irriterar mig, säger en av dem en fel sak så kommer jag att svara på det. De som sitter med kring bordet kommer kanske inte uppskatta det jag säger, men det skiter jag i. Jag nästan önskar att någon av dem öppnar truten, bara en gång.
– Det kommer inte uppskattas, Michael.
– Ser det ut som om jag bryr mig Ulf?
Han tittar på mig, jag möter hans blick och han ser att jag verkligen inte bryr mig.
***
Louise tittar på mig och jag möter hennes blick.
– Så Sodom och Gomorra?
– Ja, enligt de där pajaserna så är det klubben där affärerna sköts ifrån.
– Det är en riktigt bisarr klubb Michael.
– Har du varit där, Louise?
– Ja ett par gånger, inträdet är 1000 Euro per person Michael.
– Vad får man för de pengarna?
– Vi kan väl kalla det en upplevelse i dekadens och utsvävningar, allt är tillåtet där Michael. Verkligen allt, ta din mest skruvade sexfantasi så har de den där. Ja om det inte innefattar sex med döda eller liknande.
– Liknande?
Louise ser på Olivia som ställde frågan.
– Sex med barn.
– Vissa av de som de tagit in i landet har sålts dit Louise, alla har inte varit över femton, eller arton. För den delen, de har fått utstå en hel del där.
– Är du säker, Michael?
– Ja, Louise jag är säker. Det har kanske inte förekommit när du varit där, de har kanske haft speciella kvällar för bara speciellt inbjudna. Men det har förekommit minderåriga där Louise. De fem erkände det.
– Fy fan!
– Ja, det kan man säga.
– Det har aldrig förekommit när jag varit där, vi som besöker de platserna. Vi skulle inte acceptera det, visst det förekommer en hel del bisarra saker där. Men det är de som är där som deltar och alla är med på det.
– Om de inte är drogade, vilket också förekommer. Där jag var igår så delar de ut sockerpiller, inte ecstacy. Eller några andra droger, de lurar intet ont anande rikemansslynglar att de får tabletter som gör dem mer kåta och att de släpper på hämningarna.
– Skojar du?
– Om vad, Louise?
– Sockerpillren?
– Nej, jag skojar inte. Bartendern bekräftade det igår.
– Jag ska ha ett allvarligt samtal med dem.
– Har du testat, Louise?
– En gång men inget hände tyckte jag, mina vänner blev påverkade. Sa de i alla fall.
– Det tror jag inte, Louise. Som sagt om de inte drogar dem, hur är stället upplagt?
Hon tittar på mig och berättar, Sodom och Gomorra ligger i en gammal diplomat villa. Där är fyra våningar, på varje våning så är det olika teman. I källaren så ägnar man sig åt ganska så grov BDSM och ibland värre saker, sen på de andra våningarna så är det mer ”vanligt” sex men utsvävande. Gruppsex, trekanter, fyrkanter, gay sex, dominans lekar.
– Ja som sagt det är bara fantasin som sätter gränser.
– Teman?
– Miljöer kanske är ett bättre ord, Michael.
– Klädsel?
– Är faktiskt valfri, man kan röra sig fullt påklädd och bara titta.
– Metalldetektor?
– Förlåt?
– Kontrollerar de om man har vapen på sig, Louise?
– Varför skulle de göra det?
– För att de har affärer med ryska maffian bland annat. Är där vakter där?
– Nej, Michael. Men där är övervakningskameror.
– Där ser man, frågan är om de använder de filmerna i utpressningssyfte.
Louise tittar på mig, jag möter hennes blick och hon slickar sig om läpparna.
– Vi ska göra vårt bästa för att få tag på de hårddiskarna Louise. Det skulle inte förvåna mig om det finns sådana på alla de där klubbarna.
– Det hoppas jag inte.
– Så illa Louise?
– När jag var yngre ja, det är inte lika illa nu.
– Varför?
– Du vet hur släkten är, det var ett sätt att hantera dem på. Varken mer eller mindre, sen gillar jag sex. Jag gillar det en hel del.
– Det gör nog de flesta, Louise.
– Testade du igår?
– Haha, nej eller inte där. Jag följde med en av de kvinnorna hem igår, den yngsta av dem. De förgrep sig på henne, minst. Man kan kalla våldtäkt med, de delade med sig till varandra de där fem. En av dem är kusin med henne, han förgrep sig på sin kusin. Jag vet att det inte är incest och att det säkert förekommer en hel del sådant, men då är de med på det båda två. Hon vågade inte säga nej Louise, hennes egen släkting våldtog henne.
– Fy fan.
– Ja det kan man säga, sen angående din fråga. Så nej jag testade inte, jag kom fram till att det inte är något för mig. Det kändes som en porrfilm och jag är inte intresserad av att vara med i en sådan. Jag kan förstå kicken, men den är inget för mig. De andra som var där, verkade uppskatta det som hände, det var inget tvång där vad jag kunde se i alla fall och alla vad jag såg respekterade varandra. Så liknelsen med porrfilm var kanske fel, men att titta på eller vara den som deltar var inget som jag blev sugen på. Men var och en till sitt, som sagt jag kan förstå kicken.
***
Taxin stannar och vi går ur bilen, jag tittar på Olivia och hon tittar på mig. Jag öppnar grinden och vi går in i trädgården, vi följer marschallerna som leder fram till dörren. Det är kö och vi ställer oss och väntar, ingen av oss säger något.
Kön rör sig framåt och vi går uppför en stentrappa. Vi ser på vakterna som står på varsin sida om dörren, vi tittar på varandra och vi går uppför trappan och vakterna nickar åt oss. Vi svarar på nickningarna.
Det har gått tre dagar sen vi talade med Louise. Hon ringde oss i förmiddags och meddelade att Sodom och Gomorra skulle ha öppet idag och att enligt hennes kontakter så skulle Ankarstierna och Ivanhoe vara där ikväll. Hon bad oss se till så att de blir arresterade, jag lovade att vi ska göra vårt bästa för att det ska ske.
Jag tar fram mitt kort och kvinnan ser på det, hon tittar på mig när jag sätter det i maskinen. Jag slår in koden och min betalning godkänns, jag får kvittot och vi går in. Vi kommer in i en salong där det finns en bar, vi tittar på varandra och sen på de som är här.
Jag ser en skylt som förklarar att det inte för förekomma sex här i denna salong, det får förekomma nakenhet. De flesta av de som är här är nakna, vi går fram till baren och jag beställer två alkoholfria öl. Bartendern tar fram två och öppnar dem och han räcker oss dem och två glas.
Jag tackar och tar en klunk ifrån flaskan. Olivia ser omkring och hon som jag ser på de nakna människorna, det är en väldigt avslappnad stämning i salongen. Det kommer in fler människor hela tiden och vi tar en klunk till av ölen.
En ringklocka ljuder, ljudnivån i rummet sjunker. Jag tittar på Olivia och hon på mig.
– Välkomna till Sodom och Gomorra, vi hoppas på att ni får en trevlig och mysig kväll och natt. Låt kvällens utsvävningar börja.
Där är tre dubbeldörrar i salongen. De öppnas av personal som är klädda i vita raffset eller hos männen i vita kalsonger. Det blir rörelse direkt bland de som är här, lite som barn när de öppnar grindarna till ett nöjesfält. De nästan rusar iväg, jag tittar på dem och sen på Olivia och vi skakar på huvudet båda två.
Salongen är snart nästan tom. De enda som är kvar är vi två och två andra par, de står för sig själva och pratar med varandra. De utstrålar osäkerhet, som om de ångrar sig att de åkt hit. Musik börjar spelas och jag ser på Olivia.
– Ska vi?
– Javisst.
Vi börjar gå, klänning på hennes kropp sitter som om den är sydd på henne. Den följer varje rörelse hon gör, jag har kostym och skjorta på mig. Vi kommer fram till en av dörrarna och vi går igenom den och kommer till en trappa som leder uppåt. Vi går uppför trappan och vi går igenom ett liknande draperi som fanns på den andra klubben som jag besökte.
– Just det, det förekommer inte vanliga namn här. Jag kallar mig Iceman, vad ska jag kalla dig?
Hon tittar på mig och säger.
– Pippi Långstrump.
– Då vet jag det, räcker det om jag säger Pippi?
– Haha, jadå det räcker.
Temat på denna våning verkar vara skogen, musiken som hörs är Vivaldis de fyra årstiderna. Vi tittar in i rummen och det är redan action i de flesta rummen och i de där det inte är action så är det på gång så att säga. Det står en hel del och tittar på längsmed väggarna, en del onanerar.
En del älskar andra bara tittar, vi går vidare och kommer in i ett stort rum, här är stora palmer och en stor säng. I sängen så är där en man och en kvinna. Mannen är välhängd, kvinnan använder båda händerna när hon smeker honom. Olivia ser på den groteskt stora penisen och sen på mig.
– Det kommer inte gå om han ska penetrera henne.
– Jag är böjd att hålla med dig, men samtidigt så säger mig något att det inte är första gången de ligger där.
Olivia tittar på mig och sen på sängen igen, kvinnan gör sitt bästa för att suga mannen. Frågan är om han får ta Viagra för att få den att stå fullt ut, vi går vidare och kommer till en trappa. Den leder också uppåt, vi går uppför trappan och går igenom draperiet och temat här verkar vara havet.
Det är i alla fall ljudet av vågor i högtalarna som hörs, vi ser in i rummen och vi passerar dem. Det är alla möjliga konstellationer i rummen, även på detta plan så är där ett större rum. Vi går in i det och vi ser på det som sker i den stora sängen.
Det är två kvinnor som älskar med varandra i sängen med den så ligger det diverse hjälpmedel. Vi tittar på ”showen” en liten stund, sen går vi vidare. Vi kommer fram till ytterligare en trappa som leder uppåt, vi går upp för den och kommer upp på vad som innan varit en vind vad det verkar.
Här är inga rum, utan här är sängar utplacerade och publiken står längsmed väggarna eller går runt och tittar på det som händer i de olika sängarna. Precis som i de andra rummen så är det en massa olika konstellationer och det som tittar på antingen, älskar, onanerar eller bara ser på.
Vi går nerför alla trapporna igen, vi går till den dörr som leder neråt. Det var härnere som Louise sa att det ”brutala” förekom. Det var härnere som gränser flyttades, vi går fram till trappan och går nerför den. Vi kommer fram till en dörr, här är inget draperi. Jag sätter handen på handtaget och trycker ner det och öppnar dörren.
Vi går in i korridoren på andra sidan, jag stänger den och vi börjar gå. Vi hör ljud av smärta, smärta blandat med stönande av njutning. Vi stannar till vi en öppning vi ser in i rummet och vi ser en kvinna med klädnype liknande saker på hennes bröst, hennes blygdläppar och på hennes klitoris, en man drar i dem och hon stönar av njutning och smärta.
Vi tittar på varandra och går vidare, vi ser in i fler rum och vi ser olika sätt att utsätta någon för smärta som leder till njutning. Här är också ett större rum där fler får plats, vi ser på vad som händer och skakar lite på huvudet och går vidare.
Det vi får se är inget som tilltalar någon av oss, det som händer är att tre män urinerar på en kvinna som ligger på ett galonskynke på golvet och hon smeker sig till orgasm när männen kissar på henne. Jag ser en dörr och går fram till den och öppnar den. Vi ser en smaltrappa som leder uppåt.
Vi börjar gå och den leder upp till översta våningen, men inte till det vindsutrymme vi var i innan. Vi kommer upp och ser på rummet framför oss, jag tittar på sängen och jag ser en ung tjej sitta på den. Hon är naken, hon ser inte ut till att vara mer än femton, om ens det.
Jag tittar på de som sitter i soffan och tittar på flickan, det är tre män och en kvinna. Kvinnan är den som vi är här för, frågan är om en av dem är Ivanhoe. Olivia kommer upp bakom mig och hon ser också på scenen framför oss.
Jag sätter fingret för munnen och gör tecken, hon ser på mig och nickar. De har inte märkt oss, de är så upptagna med det som händer på sängen. En av männen säger på ryska till flickan.
– Smek dina bröst.
Hennes ögon ser drogade ut, hela hennes rörelsemönster säger mig att hon är drogad av ganska starka droger. Jag ser på de som sitter i soffan, jag tar en av pistolerna jag har i ryggen och ger den till Olivia, hon tar den och jag drar den andra. Jag tar fram min telefon och skriver.
– Kör.
Jag tittar på Olivia och nickar lite, hon tittar på mig och nickar. Hon börjar gå och hon rör sig ljudlöst över golvet. Mannen som talat ryska säger åt flickan att smeka sin slida. Med två fingrar, han säger åt henne att stöna när hon gör det. Jag lyfter pistolen och skjuter kameran.
Ljudet är knappt hörbart, kameran trillar och de tittar på den och sen på mig. Jag ser på deras nakna kroppar, de tre männen ser på mig. Kvinnan ser fortfarande på flickan, det är som om hon inte märkt att kameran trillat. Flickan är så pass drogad så hon inte märker ett skit.
– Sluta, lilla flicka.
Jag säger det på ryska med mjuk röst, flickan tittar på mig.
– Trött, jag är trött.
– Lägg dig ner flicka lilla och blunda. Det är dags att sova.
Männen stirrar på mig, kvinnan vänder sin blick mot mig. Hon ser nästan lite galen ut, hennes ögon är nästan svarta. Hon tittar på mig, det är som om hon inte ser pistolen.
– Hur fan vågar du?!
– Vågar vadå?
– Komma in här? vem fan tror du att du är, vet du inte vem jag är?
– En naken pajas? Omgiven av nakna pedofiler?
Den man som talat ryska försöker göra ett utfall, Olivia slår till honom och han rasar ihop. De andra två männen tittar på henne, den ene med rädsla den andre med ett leende på sina läppar.
– Ivanhoe?
– Haha, ja och du är?
– Iceman, det där är Morgana?
– Ja, hon är det.
– De där två? Pedofiler?
– Så, så nu ska vi inte vara så.
– Så det är nu du försöker inbilla mig att hon är arton?
– Kanske inte arton, men över femton. Olämpligt kanske men lagligt.
– Om hon har gett sitt medgivande, knappt då ens eftersom hon är drogad.
– Du har inget på mig.
– Mer än du tror, du förstår. Vi är inte polisen, vi är något helt annat. Man kallar oss för den första eller sista bastionen i försvaret av riket. Vi har lite andra befogenheter än andra, tillexempel så skulle jag kunna sätta en kula i din ena testikel utan att någon hade kunnat göra mig något, jag hade förvisso fått sikta noga med tanke på storleken på den.
– Det var lågt.
– Nej det är sant, du förstår jag är inte rädd för dig. Du är så van vid folk är rädda för dig så du inser inte att det faktiskt finns människor som inte är rädda för dig. Ert lilla projekt är stoppat, de som finansierat det i öster är lätt irriterade på er och efter vad de senaste ryktena i underrättelsevärlden säger så är de på väg hit för att ta hand om er två och de andra som tillhör er lilla skara av galningar.
Han tittar på mig, hans självsäkra attityd har fått sig en knäck. Jag ser honom slicka sig om läpparna, kvinnan stirrar på mig.
– Din släkt är informerad om ditt klavertramp, de andra som du snärjt är omhändertagna. Där de nog ser det värsta klavertrampet att du blandade in nyrika i dina affärer med dem. De två ryssarna är häktade och deras övriga verksamhet är raserad. Därav irritationen hos den ryska maffian, de hade skapat en ganska så säker plattform här i Sverige. Den är raserad och de är inte glada, de är speciellt irriterade på er. Vill ni veta varför?
De tittar på mig och mannen som kallar sig Ivanhoe samlar lite mod och han får tillbaka den arroganta tonen. Jag tittar på honom och ler lite.
– Nej snälla berätta för oss varför de är speciellt irriterade på oss.
– Detta, på grund av detta. Ert filmande och utsvävande liv, det var det som gjorde att vi kom er på spåren. Det var det som satte dit ryssarna, eller gjorde så att vi kunde slå till mot dem. Sen att vi hittade drogerna och vapnen där var en ren bonus, Sen plockade vi in de fem och kvinnan på klubben. Ni kan tro att de sjunger som kanariefåglar, de sjunger en hel del om er två. Med tanke på vilka familjer som tre av dem tillhör så lär de bli lyssnade på, din familj har tagit väldigt stort avstånd från dig. Det kommer att hållas ett möte när detta är upprullat, på det mötet så kommer din släkt att få en rejäl knäpp på näsan, de andra kommer också få sin. Men din släkt kommer att riskera sin status, framförallt när jag rapporterar till honom om vad du gjort.
– Kommendör.
– Ja fänrik?
– Huset är utrymt, vi kan flytta dem nu.
– Så bra fänrik, var ni noggranna med att meddela dem som ni körde iväg att det var på grund av de två?
– Ja kommendör
– Utmärkt fänrik. Se så mina herrar och min dam då lämnar vi. Fänrik, vill du bära ner flickan som ligger där.
– Ja kommendör.
– Tack fänrik, så som jag sa res er så lämnar vi.
De ser på fänriken som går fram och lyfter upp den nästan nakna flickan. Jag tar ett av lakanen och lägger över henne.
– Se så rör på er, på ett eller annat vis så kommer ni att lämna detta rum och hus. Om det blir för egen maskin eller på en bår, bryr jag mig faktiskt inte om. Men ut ska ni.
De tittar på mig och sväljer.
***
Jag stannar bilen och tar min väska och går ur bilen, jag går fram till ytterdörren och öppnar den och går in i huset. Jag går uppför trappan och går till mitt rum, jag sätter väskan på golvet och klär av mig. Jag lägger mig i sängen och stänger ögonen och somnar.
Efterspelet till tillslaget får andra ta hand om, jag meddelade de som behövde meddelas och vi blev kallade till slottet. Jag berättade vad som hänt, vilka som varit inblandade. Kungen lyssnade på vad jag hade att säga, när jag var klar så tittade han på mig och sen så läxade han upp de andra efter noter.
Han poängterade och gjorde det väldigt klart för dem att han förutsatte att de från och med nu fick ordning på sina släktingar. När han skällt färdigt så skickade han iväg dem, han tittade på mig och bad mig berätta det jag utelämnat.
Jag gjorde det, när jag var klar så tittade han på mig och han sa att han skulle tala med dem enskilt vid ett senare tillfälle. Jag lämnade slottet och körde till kontoret och talade med Ulf och Viola om det som hänt.
Det visade sig att alla skyller på alla och alla tjallar på alla, de behöver inte ens förhöra dem. De behöver bara anteckna vad de säger, jag säger att om det inte var mer så tänker jag köra hem. Det var det inte så jag ringde en taxi.
Medan jag väntade på taxin så ringde jag till Louise och tackade henne för hjälpen. Vi pratade en stund om de där klubbarna, vi talade en del om Sodom och Gomorra. Om livet som det blivit när en styrka från militären tömt huset och skickat iväg de som var där. Vi avslutade samtalet och jag stoppade ner telefonen, taxin kom och jag satte mig i den jag sa Arlanda.
Jag landade på Sturup och satte mig i bilen och körde hem, nu ligger jag här i min säng och sover. Jag drömmer om vad jag sett på de där två klubbarna, jag drömmer om min natt med Chani.
***

Kapitel 23. 2018
Sommar och sol och… 2
***
Jag sitter på en bänk och läser i en bok, jag har varit hemma i två dagar. Oskar simmar på i bassängen, han har fått sin morot. Simma tvåhundra meter i ett sträck så slipper han simskolan. Han gör sitt bästa för att lyckas, men han har inte lyckats än.
Han klarar hundra meter i ett sträck, sen måste han stanna. Jag lyfter blicken från boken och tittar på honom, han tränar med de andra. Han gör som simläraren säger de tränar benspark nu, jag tittar ner i boken igen.
– Vi är klara pappa.
– Så bra, ska vi köra hem?
– Ja, pappa.
Han har sin väska på ryggen, vi går ut från badet och vi går till bilen. Jag öppnar den och vi sätter oss i den. Oskar spänner fast sig och jag kollar bältet, jag startar bilen och vi kör iväg.
– Vad ska vi göra till midsommar pappa?
– Markus, Linnea och Freja har bjudit oss till dem.
– Vad ska Helen och Clara göra?
– De ska åka till Helens föräldrar i Stockholm.
– Ska Isabelle följa med oss?
– Det vet jag inte, vi har inte hunnit tala om det än.
Han tittar på mig.
– Jag tror att hon vill åka med oss.
– Jaså? Hur vet du det?
– Därför att jag frågade henne om hon ville fira med oss.
– Som sagt vi har inte hunnit tala om det än, Oskar.
– Det är midsommarafton om tre dagar pappa.
– Jag vet Oskar.
– Hur kan du då inte ha frågat henne?
– För att jag varit hemma i två dagar och de har jag spenderat med dig.
Han tittar på mig, jag ser att han letar efter något att säga. Jag kör ut på motorvägen och kör mot sommarhuset. Vi säger inte så mycket på resten av vägen hem. Vi kommer fram till sommarhuset och jag parkerar bilen, vi går ur den och vi går runt huset och Isabelle ligger och solar. Jag ser på hennes bikiniklädda kropp och jag sväljer lite.
– Vi är hemma.
– Hej på er, hur gick det idag?
– Vi tränade benspark, det är så tråkigt, Isabelle.
– Jaså, där ser man.
– Följer du med oss till Markus, Linnea och Freja på midsommar, Isabelle?
Jag tittar på honom och sen på Isabelle.
– Du har kanske andra planer?
– Nej faktiskt inte, så om det inte är för mycket besvär så följer jag gärna med.
– Nej det går säkert bra, jag ska bara säga till Markus och Linnea.
– Har de plats?
– Med tanke på att vi ska vara i deras herrgård så ja, de har plats.
– Så herrgård?
– Vi fick dem samtidigt en gåva för goda insatser för nationen.
Hon tittar på mig.
– Det är sant, Isabelle.
– Jag tror dig, så herrgård?
– Ja, herrgård. Jag tror att Olivia också kommer, men jag ringer och meddelar Markus att du också följer med.
– Om jag inte är i vägen.
– Nej då, men du vill inte fira med din familj?
– De är inte hemma, de är bortresta över sommaren.
– Jaså var är de?
– I deras sommarhus i Spanien, de har ett hus i de södra delarna, i närheten av Malaga. De åker i maj och reser hem i september. Andra åker hem till Sverige över sommaren, men inte de. De gör tvärtom, de tillbringar sommaren i värmen och vintern i kylan.
– Där ser man, jag ska bara hänga upp Oskars badkläder så ringer jag sen.
Isabelle nickar och lägger sig ner igen och fortsätter sola. Jag går till torkvindan och hänger upp Oskar badkläder, jag gör mitt bästa för att inte spana på henne. Jag tar fram min telefon när jag är klar och ringer till Markus.
– Markus.
– Michael.
– Hur är det?
– Det är bra, hur är det själv?
– Jodå det är bra. Vad har du på hjärtat?
– Jag vill bara fråga om det är okej att Isabelle också kommer med på midsommar?
– Jadå, det har vi faktiskt räknat med eftersom du inte sa att hon inte skulle komma med.
– Där ser man, så det går bra?
– Jag sa väl precis det.
– Då vet jag det, löste allt sig smidigt för dig? Jag åkte innan ni slog till.
– Jadå det gick smidigt, både här och i Malmö.
– Så bra.
– Vad hände däruppe egentligen, Michael. Vi har fått en del förvirrade historier.
– Det var väl lite förvirrat, eller det var mycket förvirrat emellanåt. Men samtidigt så löste det sig väldigt smidigt. Inget dödande, minimalt med skada överhuvudtaget faktiskt.
– Så bra.
– Ja, visst är det Markus.
– Så ni kommer allihop?
– Ja vi tre kommer, Helen och Clara ska till Stockholm. Kommer Olivia till er?
– Ja, det gör hon. Hon har en kille med sig.
– Oj där ser man.
Jag undrar om det är den kille som hon träffar ibland för att mysa med, om hon känner att hon kan visa upp honom nu när han är ute i det öppna så att säga.
– Visste du, Michael?
– Vi hade ett samtal i Stockholm om förhållanden och vårt yrke.
Jag står på bryggan och vänder mig och tittar mot Oskar och Isabelle, de är utom hörhåll och jag berättar om Louise och Olivias ”förhållanden” och om deras sätt att hantera deras drifter så att säga. Var och en av sin anledning, så jag berättar om deras lösning på problemet.
– Det var som fan, Michael.
– Det kan man säga.
– Så du såg det som vi alla andra sett?
– Ja, jag får säga att jag blev lite lätt chockad. Sen så skämdes jag som en hund och fick skuldkänslorna från helvetet.
– Du måste gå vidare, Michael. Jag säger inte att du ska inleda något bara för att, men du måste gå vidare. Du kommer kanske aldrig att älska någon igen som du älskade Tyra, men då får du älska den personen på ett annat vis. Eller mer, eller kanske mindre. Inte för jag vet hur man mäter hur man älskar någon, men du kan inte sluta dig inne längre Michael. Du måste tillåta dig att känna.
Hade han sagt detta för ett par månader sedan så hade jag bett honom fara åt helvete, men undermedvetet så har jag nog efter anställning av Isabelle genomgått en förändring, jag har sörjt färdigt. Det är så det känns.
– Ja, Markus jag vet. En dag så får man gå vidare, jag kom till den punkten för ett tag sedan. Men jag rör mig långsamt, prövande.
Jag går till bastun och öppnar dörren, jag tar gammelmorfars stol och sätter mig i den på bryggan. Jag tar på mig solglasögonen och rättar till solglasögonen, stolen är väldigt skön att sitta i jag förstår varför gammelmorfar inte ville byta bort den.
Oskar tittar på mig och vinkar, jag vinkar tillbaka och han återgår till att leka med sitt Lego. Jag ser på Isabelles kropp där hon ligger på solsängen, jag vänder på huvudet och slickar mig om läpparna. Små doser åt gången så kan jag hålla skuldkänslorna borta.
– Det är bra, Michael. Vi har pratat om det ett tag nu att prata med dig om det.
– Tack för att ni bryr er, Markus.
– Det är självklart Michael.
– Hur är det mitt gudbarn?
– Det är bara bra, Michael. Hon längtar efter er, det gör vi andra två med. Det var för länge sedan Michael.
– Ja, Markus jag håller med.
– Vad händer annars i sommar, Michael?
– Vi ska till Österrike, det är dags att skriva på kontraktet om att de hyr mitt slott och mina marker. Jag tänkte att vi ska åka tåg ner och visa Oskar hans arv, det kommer bli hans en dag. Han är en Von Dexler han med.
– Så tåg, ovanligt.
– Ja, det tar runt arton timmar att ta sig ner. Det är två eller tre byten, sen får vi se hur vi gör på vägen hem.
– Hur länge stannar ni där?
– Jag vet inte ett par dagar kanske, vi får se. Jag kommer boka rum på ett hotell i Innsbruck.
– Kan ni inte bo på slottet då?
– Nej det är öppet för turister, tydligen så det rätt känt.
– Där ser man, får man fråga vad de betalar dig för att få hyra slottet av dig?
– Det är inte bara slottet, där är en hel del mark med.
– Vad heter det?
– Ambras.
– Då får vi kolla upp det.
– Gör så Markus. Hur långt har du kvar på din ST?
– Sex månader, klarar jag provet så är jag färdig.
– Härligt.
– Ja verkligen, jag hoppas att de har en tjänst att erbjuda mig här för jag trivs som fisken i vattnet.
– Om de inte har det?
– Så finns det gott om arbete som allmän läkare.
– Så bra.
– Hur går det själv?
– Jodå finanserna rullar på, jag är rikare idag än vad jag var igår. Saken är den att det inte är lika roligt att leka med pengar längre, men det var förbannat roligt att vara på uppdrag.
– Haha så bra, då kanske du hänger med fler gånger?
– Ja det kommer jag att göra, Markus.
Vi pratar en stund till sen lägger jag på, jag sitter i morfars stol lite till och jag ser upp på uteplatsen.
***
Vi sitter på tåget ner till Innsbruck, eller vi är strax framme i Innsbruck. Den arton timmar långa resan är snart till ända. Vi reste kl. 23.00 igår och kommer att vara framme kl.18.00 idag. Oskar och Isabelle står utanför kupén och tittar på den fantastiska utsikten. Jag ser Oskar stå och lyssna på Isabelles förklaring på något, han ser intresserad ut.
Vi firade midsommar på Markus och Linneas herrgård, Vi körde upp på fredagen, jag på min motorcykel och de i en av mina bilar. Jag njöt tillfullo av att köra på min motorcykel, jag funderade på att köra gammelmorfars BMW men jag lät bli.
Vi kom fram och Isabelle såg på herrgården och log lite. Vi tog våra väskor och Linnea visade oss till våra rum. Oskar och Freja försvann och började leka direkt, jag packade upp våra saker. Vi fikade och pratade, Olivia och hennes kille kom ett par timmar senare och vi hälsade på dem.
Vi förberedde maten och sen dukade vi fram och när vi var klara med det så började vi att laga maten. Vi hjälptes åt, så mycket man nu kan hjälpas åt med midsommar mat.
Vi dukade fram på bordet och vi satte oss och började äta, vi åt länge, skrattade mycket och när vi dukat av och lagat kaffe och dukat fram jordgubbstårtan. Så kändes dagen väldigt bra, jag var med de människor som betyder mest för mig, minus Helen och Clara och faktiskt numera Louise med. Men annars så är de som betyder mest för mig här.
– Pappa vi är framme.
Jag rycker till och tittar på Oskar.
– Jaha då får vi ta vår packning och göra oss redo för att stiga av.
Jag reser mig och tar ner min väska och Isabelles väska, vi tittar på varandra och hon säger tack.
– Ingen fara.
Jag tar Oskar ryggsäck och hänger den på hans rygg. Han ville också ha en ryggsäck när vi hade våra väskor. Jag min stora duffelväska och Isabelle en ryggsäck av modell större. Vi går utifrån kupén och går till en av dörrarna som leder av vagnen. Tåget saktar in och stannar, jag öppnar dörren och vi går av tåget. Oskar och Isabelle ser på omgivningen, Innsbruck ligger på 600 meters höjd med två berg runt sig. De är drygt 2500 meter höga, staden har fått sitt namn av floden Inn som rinner genom staden, den mynnar ut i Donau. Isabelle och Oskar ser på mig och de lyssnar på min beskrivning av Innsbruck. Jag ser på deras miner och jag ler lite.
– För mycket turistguide?
– Haha nej då.
Jag ser på Isabelles leende, jag svarar på det och vi går till en taxi. Vi lägger våra väskor i bagageutrymmet och vi sätter oss i taxin och jag säger namnet på hotellet. Chauffören kör iväg och jag fortsätter min historiebeskrivning av staden och släkten. Chauffören hör mig nämna Von Dexler.
– Så du känner till Von Dexler?
– Ja, mitt namn är Michael Von Dexler, greve.
Han tittar på mig, jag ser en viss skepticism i hans blick. Jag tar fram mitt körkort och visar honom. Hans ögon vidgas lite.
– Inte så imponerande.
– Men, greven är över hundra år gammal.
– Nej, han är död. Jag är hans arvtagare, jag är den nye greven. Myndigheterna har blivit informerade.
– De har inte informerat oss.
– Er?
– Folket i staden, det ska de få förklara. Greven var en hjälte, han räddade slottet från vanära och amerikaner. Kommer du att göra detsamma?
– Om det kommer till det så ja, givetvis.
– Så vi har en ny greve, som sagt det har inte vi fått reda på.
– Skyll inte på mig, jag följde instruktionerna som jag fått.
– Nej jag skyller inte på dig herr greve. Men de styrande kommer att få höra för det här, vi hade velat hålla en ceremoni för greven. Den före detta greven.
– Jag förstår och jag beklagar, kan jag göra något?
– Ja, inte lägga dig i när vi skäller på de styrande.
– Nej, jag lovar.
– Bra, då är vi framme.
– Tack för skjutsen.
Jag tar fram mitt kort och han spärrar upp ögonen. Han vägrar låta mig betala, vi går ut ur taxin och vi tar på våra väskor.
– Vad händer Michael?
– Han är lätt upprörd för att de styrande inte meddelat att min gammelmorfar är död och att det finns en ny greve. Jag, de vill ha en ceremoni där de hedrar min gammelmorfar. Han räddade tydligen slottet från vanära och amerikaner.
– Amerikaner?
– Efter kriget så konfiskerade de allierade slott osv. de lämnade tillbaka slotten när de lämnade, men de länsade slotten. Gammelmorfar räddade slottet från en sådan vanära. Den andra vanäran han räddade slottet ifrån var den nazistiska influensen, både släkten här och släkten därhemma var pro Tyskland under kriget. Alla utom min gammelmorfar och ett par till som höll sig neutrala.
Jag går fram till receptionen, jag säger mitt namn och visar våra pass. Det blir fart på personalen och två bärare kommer fram och tar våra väskor och de visar oss till vår svit. Tre sovrum och ett vardagsrum, jag tittar på dem och de bugar sig nästan hela tiden. Jag ger bärarna dricks och de bugar sig igen och jag ser på den stängda dörren när de lämnat och jag virrar lite på huvudet.
– Såhär minns jag inte att de var med gammelmorfar, men han markerade kanske innan jag var född. Han och gammelmormor reste hit minst en gång om året, men när hon dog så reste vi bara hit när det var dags att skriva på papperna. Ska vi packa upp och tvätta av oss resdammet, sen när vi är klara så kan vi åka ner och äta middag?
– Det låter som en bra plan.
Jag går med Oskar in på hans rum, jag hjälper honom att packa upp hans saker. Han klär av sig och går in i duschen. Jag sätter mig på hans säng och jag ser ut genom balkongdörren och utsikten är grandios. Mina tankar svävar iväg lite, de svävar tillbaka till midsommar och vad som hände då.
Vi åt tårtan och drack kaffe, det var en ovanligt varm midsommar. Freja och Oskar frågade om de fick bada i poolen, jag tittade på Linnea och hon tittade på mig och vi nickade. Barnen tjöt till och sprang och bytte om, de kom ut när de var klara och de hoppade i poolen. Jag ser på dem när de busar runt, jag tar en klunk av kaffet och svarar på en fråga från Olivia.
– Vi ska till Österrike, det är dags att skriva på papperna.
Fredrik tittar på mig, jag förklarar arrangemangen med slottet i Österrike. Jag berättar lite om min gammelmorfar, de som kände honom nickar igenkännande när jag talar om honom. Vi talar om andra saker, Linnea ställer frågor om Fredrik, till honom så att vi lär känna honom.
Vi släpper inte in vem som helst i vår lilla krets, Isabelle är accepterad. Det har gått snabbt inser jag, frågan är om Ellinor talat med Linnea om henne och sen godkänt henne. Barnen kommer upp till oss och jag hjälper Oskar med att torka hans rygg.
– Pappa?
– Va? Ja.
– Kan du hjälpa mig att torka mig på ryggen.
– Javisst, Oskar.
Jag reser mig och går in i badrummet och torkar honom på ryggen, jag har lagt fram kläder åt honom. En pikétröja, chinosshorts, strumpor och skor. Han frågar om strumporna. Jag förklarar att man inte äter middag på ett hotell som blivande greve och arvtagare utan strumpor.
Då skulle gammelmormor snurra sig i sin grav. Han tittar på mig, jag urskuldar mig med att det inte är jag som hittat på reglerna för hur en greve ska uppföra sig, eller blivande grevar. Isabelle kommer in i rummet, hon är också nyduschad som Oskar.
– Vad diskuterar ni?
– Klädkoden för grevar och kommande grevar, Oskar ifrågasätter nyttan av strumpor när man ska äta middag.
Isabelle ser på mig och sen på Oskar.
– Det är som sagt inte jag som hittat på reglerna, Oskar.
Jag rufsar till hans hår och går in på mitt rum, jag stänger till dörren och klär av mig. Jag går in i duschen och sätter på den, jag blundar och känner vattnet träffa min hud. Jag slickar mig om läpparna.
Vi satt kvar länge därute, vi la Oskar och Freja. De delar rum, jag och Markus går nerför trapporna och ut på uteplatsen och vi sätter oss. Vi fortsätter prata, timmarna rinner iväg och vid två så säger Markus och Linnea god natt. Vilket får de andra tre att resa sig också och säga god natt.
Jag reser mig och går nerför trapporna och ut på gräsmattan, jag går över den och ut på en liten stig som leder ner till deras sjö. Jag går ut på bryggan och jag ställer mig längst på den och ser på det spegelblanka vattnet. Det är fortfarande ganska ljust, jag klär av mig och lägger kläderna på bryggan och hoppar i.
Jag dyker den en bit och simmar under vattenytan. Jag bryter den och lägger mig på rygg och njuter av tystnaden. Jag har mina ögon stängda och ser inte vem det är som skapar plasket som jag hör från bryggan. Jag vrider på huvudet ditåt och väntar på att personen ska bryta vattenytan.
– Pappa är du klar?
Jag öppnar ögonen i duschen och drar handen över ansiktet.
– Snart jag ska bara skölja ur hårschampot.
– Skynda dig, jag är hungrig som en varg pappa.
– Jag ska skynda mig.
Jag tvålar in mig snabbt och sköljer av mig, jag tar en handduk och torkar mig snabbt. Jag klär på mig och går ut från mitt sovrum.
– Så klar.
– Det var på tiden pappa.
– Det var så skönt att duscha så jag glömde bort tiden.
***
Oskar sover i sin säng, jag stänger dörren och går till soffan och sätter mig. mina tankar går tillbaka till midsommar och sjön. Jag vrider på huvudet på mot plasket, jag trampar vatten och jag ser hennes blonda hår bryta vattenytan. Hon simmar fram till mig, hon stannar ungefär två meter ifrån mig och hon tittar på mig.
– Vi fick samma idé, Michael.
– Ja tydligen, Isabelle.
Hon simmar närmre mig och jag ser in i hennes ögon, jag gör mitt bästa för att inte ser på hennes bröst.
– Får jag sparken om jag ber dig om en kyss, Michael?
– Nej, Isabelle. Sätter du ditt mig för sexuella trakasserier om jag säger att jag vill kyssa dig?
– Haha, nej Michael det gör jag inte.
Vi tystnar och trampar vatten, jag rör mig närmare henne och ser in i hennes ögon. Jisses vad hon är vacker. Våra läppar möts och jag vet inte riktigt när jag kom så nära henne. Jag lägger min ena arm om henne och vi kysser varandra. Vi särar på läpparna och våra tungor smeker varandra.
Hon kommer närmre mig och hon slår sina ben runt min midja och jag känner värmen från hennes kropp mot min jag lägger min andra om hennes kropp och hon har sina armar runt mig.
Jag vet inte hur länge vi kysser varandra, men vi delar på oss och vi ser på varandra. Jag andas tungt och jag slickar mig om läpparna.
– Jisses.
– Ja, det kan man säga, Michael.
Min penis står hård, hårdare än på länge. Hennes kön trycker mot den och jag slickar mig lätt om läpparna. Hon gör det samma.
– Så du är inte gjord av is, Michael?
– Haha, nej verkligen inte. Isabelle.
– Du kunde lurat mig, Michael.
Jag ser på henne, hon är så vacker.
– Vadå då?
– Jag har gjort mitt bästa för att tygla mig, jag har gjort mitt bästa för att du ska se mig. Ellinor varnade mig för att bli kär i dig, hon sa att du fortfarande är kär i din fru.
– Jag kommer alltid älska mig fru, Isabelle. Därmed inte sagt att jag inte kommer älska någon annan. Du har fått mig att känna igen, en dag så var det som ett filter lämnade mina ögon och jag såg hur vacker du är Isabelle. Du är en väldigt vacker kvinna, men jag har inte tolkat de signaler som du säger att du skickat ut som om att du är intresserad. Jag är stolt, generad och överraskad över att du känner för mig Isabelle.
Hon tittar på mig och lutar sig fram och kysser mig mjukt.
– Så du kommer att älska igen, Michael.
– Ja, Isabelle. Som sagt, en dag så försvann filtret som jag haft för mina ögon.
– Och du såg mig?
– Ja, Isabelle jag såg dig.
– Ska vi gå upp, Michael?
Jag kysser henne igen och vi kysser varandra länge, vi delar på oss och hon släpper taget med sina ben och vi simmar mot bryggan och jag ser på hennes kropp när hon klättrar uppför stegen och jag får svälja stönandet som är på väg att lämna mina läppar.
Hon går upp på bryggan och jag klättrar upp efter henne, hon vänder sig om och ser på mig. Jag ser på henne och vi rör oss mot varandra och vi kysser varandra hungrigt. Våra händer smeker varandra hungrigt, krävande, utmanande.
Jag lyfter upp henne och hon slår benen runt mina höfter, jag bär henne till gräsmattan och vi lägger oss ner, hon på rygg och jag mellan hennes ben. Hennes hand greppar min penis och jag stönar hetsigt, hon möter mitt stönande när hon smeker sig själv med hjälp att min penis.
Jag känner vätan och värmen från henne, jag slickar mig om läpparna och jag lutar mig fram och kysser henne. Jag drar mig tillbaka och ser på hennes vackra ansikte, hennes vackra kropp. De ljusblåa ögonen, jag känner att jag drunknar i dem.
– Är du säker Isabelle?
– Ja, Michael. Jag är säker, är du?
Jag slickar mig om läpparna och lutar mig fram och kysser henne mjukt, jag drar mig tillbaka och viskar.
– Ja, Isabelle. Jag är väldigt säker.
Hon ser på mig och jag ser leendet som dansar på hennes läppar, hon stannar med handen och jag trycker mig försiktigt framåt med höfterna. Jag känner hur hennes inre smeker mig, det varma, mjuka, blöta, fantastiska. Jag spärrar upp mina ögon, känslan av hennes inre övergår det mesta jag upplevt.
– Herregud, Isabelle.
– Ja, Michael, herregud.
Vi ser på varandra, båda med lika uppspärrade ögon. Jag når botten och stannar.
– Vad tänker du på, Michael?
Jag öppnar ögonen och ser Isabelle stå framför mig i den vita bomullsklänningen, som hon hade till middagen, den är på gränsen så att man ser igenom den. Men man gör inte det, den lämnar dock mycket åt fantasin. Jag ser på hennes ljusblåa ögon.
– Dig, Isabelle, om oss på midsommarafton.
Jag ser ett generat leende på hennes läppar, jag anar en röd ton på hennes kinder.
– Bara midsommarafton?
– Har inte kommit längre i mina fantasier. Eller tankar, även om jag ibland undrar om det verkligen hände Isabelle. Jag har aldrig upplevt något liknande, inte med någon. Inte ens Tyra, jag vet att man inte ska jämföra. Men jag vill bara säga att jag aldrig upplevt något liknande Isabelle, inget av tillfällena. Du frågade mig om jag skulle kunna älska någon igen, jag svarade att det trodde jag. Jag tror inte längre Isabelle, jag ska inte säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Men när det där filtret försvann Isabelle så var det, det. Jag är kär i dig, det har tagit mig lite tid att inse det, att landa i den känslan av vad det innebär för mig, förhoppningsvis för oss. Men så är det, jag är väldigt kär i dig Isabelle.
Jag tystnar, hon tittar på mig hon går fram till mig hon delar på mina ben med sina. Hon sätter sig på knä mellan mina ben och tittar på mig. De ljusblåa ögonen ser på mig, jag ser ett leende på hennes läppar.
– Så du är kär i mig? Michael.
– Ja, Isabelle det är jag. Det var jag redan innan vi gjorde det vi gjorde, hela helgen. Eller inte hela, men du förstår vad jag menar.
– Haha, ja det gör jag.
– Det har varit jobbigt att inte kunna ta på dig som jag skulle vilja, Isabelle. Vi talade aldrig om det som hände när vi kom hem, sen åkte vi hit. De kom inget läge att tala om det på tåget. Vad känner du för mig?
– Är inte det rätt tydligt? Jag ligger inte med vem som helst, framförallt inte min chef.
– Förlåt, det var plumpt sagt. Jag är ledsen, eller jag är ledsen men mest förvirrad. Fan jag känner mig som en förvirrad sjutton åring inte som trettiosex.
– Då är vi två Michael, vet du. Du är den förste mannen som inte gjort allt vad du kunnat för att komma innanför mina trosor. Det var en ny upplevelse vill jag lova. När du såg mig som Oskars barnflicka och inte som en erövring, det var annorlunda Michael. Sen när du inte stirrade på mig som andra män och kvinnor gjort sen jag tog bort tandställningen, skaffade linser och växte till mig. du frågade om min utbildning, om referenser osv. Ellinor såg det, hon som jag sa varnade mig för att falla för dig. Men det var försent, jag föll för dig Michael när du sa hej, mitt namn är Michael och välkommen. När jag såg dina snälla ögon och de inte klädde av mig. De blev inte hungriga, kåta. Tvärtom, de såg mig för mig verkade det som. Där och då så blev jag kär, mot bättre vetande så att säga så blev jag det.
Jag tittar på henne och ler, hon svarar på mitt leende och jag smeker hennes kind. Jag lutar mig fram och våra läppar möts, vi särar på dem och vi kysser varandra mjukt. På samma gång så är det en hungrig kyss, en kyss som vill mer. Vi delar på oss och hon reser sig, jag gör detsamma och jag tar henne i handen och vi går in i mitt sovrum.
Jag stänger dörren och vi ser på varandra, jag kysser henne och jag smeker hennes rygg. Vi delar på oss och vi klär av oss, vi lägger oss nakna på sängen och vi fortsätter kyssa varandra. Mina händer smeker hennes kropp och hennes smeker min, jag reser mig och hon rullar över på rygg.
Jag böjer mig fram och tar hennes bröst i munnen, jag slickar på hennes bröstvårtor och jag gör det länge. Hennes andning förändras och jag slickar mig nerför hennes kropp, jag kommer nertill hennes slida och jag sträcker ut tungan och börjar slicka hennes slida.
Hennes smaker är magiska, de berusar mig mer än något annat gjort någonsin. Min tunga särar på hennes läppar och jag undersöker vartenda veck av henne. Min tunga är överallt samtidigt känns det som. Tills jag slickar på hennes klitoris och får en stark reaktion, då fokuserar jag allt vad jag kan på den.
Jag för in först ett finger i henne, sen ett till. Jag slickar och smeker hennes tills orgasmen attackerar henne, hon har sinnesnärvaro att lägga en kudde över ansiktet och skrika in i den. Skriket varar länge, orgasmen vara länge och jag slickar henne så länge jag bara får. Hennes orgasm ebbar ut och hon flyttar på kudden, hennes andning är ansträngd.
– Kom.
Jag lämnar hennes slida, jag slickar mig upp för hennes kropp och våra läppar möts. Vi kysser varandra och vi kysser varandra länge, vi delar på oss och hon tar min penis i handen och smeker den, den växer och når sin fulla storlek. Hon drar den sakta över sin slida.
– Jag vill älska direkt, Michael. Jag lovar att skämma bort dig nästa gång.
– Så vi kommer älska fler gånger Isabelle?
– Resten av livet, Michael om du vill ha mig.
– Ja Isabelle, jag vill ha dig.
Jag trycker till och samma känsla som fyllde mig första gången och andra och tredje gången fyller mig igen. Den går inte att beskriva i ord, jag når botten av henne och vi ser på varandra. Precis som vi gjorde första gången, båda med uppspärrade ögon och ett.
– Jisses Isabelle.
Lämnar mina läppar.
– Ja, Michael, jisses.
Jag börjar röra mig och den där känslan av perfektion, av att ha hittat hem efter att ha varit vilse så länge fyller mig. Jag känner tårar rinna på mina kinder, samtidigt som jag ler. Jag lutar mig fram och kysser henne, hon svarar på min kyss och jag lämnar hennes läppar och reser mig på raka armar och jag tar henne med långa rörelser. Jag ökar takten efterhand och vi andas snabbt båda två, våra orgasmer byggs upp och jag tar henne snabbare och snabbare.
– Kom i mig, Michael, snälla kom i mig.
– Gärna, Isabelle.
Hon ler mot mig, jag kom inte i henne på midsommar, ingen av de gånger vi älskade med varandra. Vi diskuterade inte skydd, jag frågar inte nu i heller. Jag bryr mig inte. Jag ökar takten och tar henne ännu snabbare och ilningarna tar över allt det jag är, de blir min enda existens på något vis.
Jag kommer, jag får bita mig i läppen för att inte skrika rakt ut. Precis när första säden sprutar ur mig och in i hennes så kommer hon.
Jag lutar mig fram och vi kysser varandra aggressivt, sträng efter sträng av säd lämnar mig och fyller henne. Jag kommer hårt, jag kommer långe och jag svävar i tomheten med henne och jag vill aldrig landa. Men vi gör det, vi landar med ett leende och vi kysser varandra mjukt. Vi ler och skrattar lyckligt, jag känner tårarna igen.
***
Epilog 1
***
Vi lämnade Österrike som ett par, vi berättade för Oskar när vi kom fram till Paris, dit vi åkte efter Innsbruck. Vi fortsatte att åka tåg, Oskar log och kramade oss båda. Han skulle få en mamma som han sa, en mamma som han gillade. Jag friade lite klichéartat i Eiffeltornet, men jag brydde mig inte.
Isabelle sa ja och vi kysste varandra. Oskar tittade på oss och log, jag meddelade kungen och han sa att han gav sitt godkännande men att han ville träffa oss när vi kom hem. Vi stannade i en vecka i Paris och vi hann med Disneyland Paris med.
När vi kom hem så reste vi till Stockholm, jag skulle vara med på samtalen med Putin och vi talade med kungen. Båda sakerna avlöpte väl, vi meddelade de som vi ville meddela och de gratulerade oss. Sommaren gick och i augusti så visade Isabelle mig en sticka, hon är gravid.
Månaderna gick, vi bestämde oss för att vänta med bröllopet tills efter graviditeten. Det gick fler månader, en natt så väckte hon mig.
– Det är dags, Michael.
Jag tittar på henne och sen så blir det fart på mig, jag väcker Oskar och hjälper honom på med kläderna. Jag ringer Helen och meddelar att vi är på väg in och om hon eller Clara kan möta upp oss på sjukhuset och ta hand om Oskar.
Hon lovar att de ska lösa det, deras barn är tre månader gammalt. Vi sätter oss i bilen och kör till sjukhuset. Vi kommer fram och jag parkerar och vi går till BB, Clara står och väntar på oss och hon kramar oss och går iväg med Oskar. Vi går in och anmäler oss.
***
Jag ser på det lilla livet som ligger i min famn, det blev en liten pojke. Jag med honom till Isabelle och lägger honom i hennes famn. Jag lutar mig fram och kysser henne, vi gråter båda två.
***
Epilog 2
Jag ser på telefonen, jag ser Ulfs namn. Jag svarar och säger.
– Är du synsk.
– Va? Nej du lever!
– Ja, vadå då?
– De har attackerat Markus och Olivia, ingen av dem svarar. Vi vet inte om de lever eller är döda.
– Jag har blivit pappa Ulf…
***