Skön att hålla i

Micke hade frågat om jag ville följa med på festival i den lilla hamnbyn några mil från vår stad. Ett litet tivoli skulle finnas där, lokala hantverkade skulle ställa ut, där skulle finnas hoppborg för barn och lotterier skulle hållas med fina utlovade priser. Allt det där lät jättehärligt, men det härligaste var det han hade frågat sen.

“Och … om du vill …”, hade han fortsatt, försiktigt trevande efter rätt ord. “Så finns det en mysig liten stuga man kan hyra. I en trädgård precis nere vid stranden, så att man kan gå ner och ta ett dopp på morgonen.”

Min kropp spratt till, men jag höll tillbaka reaktionen.

“Är det på air bnb?” frågade jag. “Jag tror jag har sett det. Den inredda lilla cirkusvagnen? Det verkar jättemysigt!”

“Just det. Precis.” svarade han. Jag märkte på honom att han var lite nervös. Väldigt olikt Micke, som alltid är den tryggaste och mest samlade personen man kan tänka sig. “Jag tänkte att, om vi inte behöver köra tillbaka till stan på kvällen, så kan ju båda ta ett glas vin till maten…”

“Smart!” instämde jag.

Och därmed var det bestämt. Det svindlade lite i magen.

Micke och jag hade dejtat ett tag. Det var första gången jag dejtade på riktigt. Min enda tidigare seriösa relation hade liksom bara hänt, utan dejtande. Men då var jag yngre och när man är ung är bekantskapskretsarna med flytande, så att den sortens relationer kan uppstå lite oftare. När man är vuxen är livet mer cementerat och sen jag blev singel igen hade väldigt få möjligheter till romanser uppstått i mitt liv.

Jag höll mig medvetet borta från dejtingappar, för jag avskydde den sortens ytlighet som jag trodde att sådana tjänster fokuserade på. Men sen hade Micke spanat in mig på jobbet. Jag har aldrig rodnat så hårt som när han kom fram till mig och frågade mig om en första dejt. Micke är supersnygg, stark, ärlig, snäll och liksom trygg och manlig på det där sättet som vuxna singelmän aldrig är.

Nu hade vi dejtat ett tag och jag var störtförälskad. Men varje dejt hade slutat med en liten kram eller kyss innan vi tog avsked. Det var inget fel på Micke, verkligen inte. Han har inte sagt det rakt ut, men jag skulle gissa att han uppfattar mig som lite pryd. Och det med rätta. Och Micke är inte den sortens man som tjatar om att ta relationen till nästa nivå.

Jag behövde inte känna efter i två sekunder för att jag skulle veta att jag var redo för det som jag förstod låg invävt i frågan om att boka cirkusvagnen.

Och så kom till sist hamnfestivalen. Jag och Micke hade anlänt under eftermiddagen och haft det jätteroligt. På kvällen hade vi ätit i hamnkrogen och vi hade fått bord längst ut mot piren, med utsikt över hela bukten där ljusen från staden på andra sidan glittrade i vattnet. Efterhand hade jag insett att Micke måste ha bokat både restaurangen och cirkusvagnen i god tid, förmodligen innan han frågat mig, för hamnfestivalen var välbesökt och ändå hade vi fått bästa platserna och mysigaste boendet.

Efter huvudrätten stod vi tillsammans vid räcket och tittade ut över den glittrande bukten. Servitören hade frågat om vi ville ha efterrätt eller lite kaffe, men vi hade bett om att få känna efter och återkomma när vi bestämt oss.

Jag andades in den svala kvällsluften och sneglade mot Micke. Genast smög ett leende fram över mina läppar. Det gjorde det alltid när jag såg på honom. Han flyttade sin hand lite närmare min på räcket och jag kunde inte låta bli att lägga några av mina fingrar över hans. Jag vände blicken tillbaka ut över havet igen medan leendet blev så brett att det nästan gjorde ont i kindmusklerna.

“Dina fingrar är så smala” sa han.

Jag tittade ner och vi sträckte ut fingrarna ordentligt på våra händer för att jämföra. Han vände sig mot mig så att vi kunde lägga handflatorna mot varandra. Mina fingertoppar nådde knappt ut till yttersta leden på hans fingrar och hans handflata var i princip dubbelt så bred som min.

“Tack, de brukar räcka fint för mig” svarade jag.

En tiondels sekund senare insåg jag att det jag sagt kunde tolkas som något sexuellt och ångrade mig. Micke förstod nog att jag aldrig skulle antyda något sådant avsiktligt, men oavsett var det helt sant. Mina fingrar gjorde jobbet bra, och något med tanken på det gjorde att jag plötsligt kände en djup värme, långt ner i buken. Och för ett kort, kort, ögonblick såg jag på Mickes fingrar med samma oavsiktliga sexuella syftning i åtanke.

Mitt ex hade inga stora händer. De var knappt större än mina, och det gällde i princip allt på hans kropp. Han var egentligen raka motsatsen till Micke på det sättet. Men det hade funkat väldigt bra ändå. Vi hade länge haft en jättefin relation och det gällde även våra intima stunder. Som ni förstått är jag ingen stor kvinna och mitt ex räckte till mer än väl.

Jag är en pryd kvinna på många sätt, men sanningen är att jag tycker om att göra det mysigt med mig själv. Och när jag gör det brukar, som sagt, mina fingrar räcka fint. Faktum är att jag i regel brukar hålla mig till bara ett enda finger, under dessa stunder. Det beror nog delvis på min förra kille, för jag ville inte, i nån sorts girighet efter njutning, vänja mig vid mer än han kunde erbjuda.

Det var alltså mot denna bakgrund som jag för ett kort, kort, ögonblick tittade på Mickes stora hand och grova fingrar på ett lite annat sätt än jag tillåtit mig tidigare. Det var inte länge, för jag skämdes för att tänka den sortens tankar bland folk, men det räckte för att sätta igång känslan av ett molande pirr i nedre delen av buken.

Jag försökte skaka av mig både tanken och känslan. Jag tittade ut över bukten och de glittrande ljusen, men så länge Micke höll kvar min hand i sin avtog inte känslan. Snarare tilltog den. Och trots att jag inte borde, så var den så underbar att jag tillät mig fokusera lite på den. Ingen annan visste ju vad jag tänkte på. Vi stod här som vilket romantiskt par som helst, men försiktigt vande jag mig vid vad tanken på Mickes breda fingrar gjorde med min kropp och mina hormonnivåer.

“Jag tycker om dem” sa han plötsligt. Efter ett ögonblicks förvirring förstod jag, av hur han började smeka min hand, att han syftade på fingrarna.

“Jag tycker om dig” svarade jag. Jag tyckte om hans fingrar också, men när jag precis tänkt så snuskiga tankar om dem kunde jag inte säga det högt. “Varför då förresten?”

Jag såg upp i hans ögon och väntade på svaret. Jag såg på honom att han behövde tänka efter för att kunna förklara.

“Jag vet inte…” började han. “De är fina, välformade. Men det är inte bara det… Får jag prova en sak?”

“Javisst” svarade jag och undrade med ett ännu större pirr vad det var han ville ‘prova’.

Han log mjukt, släppte min hand och förde sen långsamt båda händerna till min midja. Hans stora händer tog tag om mig och jag spände kroppen under några ögonblick för att hålla balansen om han fick för sig att lyfta mig. Det kändes som att han lätt hade klarat det. Men han bara höll händerna där. Och det kändes väldigt bra.

“Du har en väldigt greppvänlig midja” konstaterade han.

Och nu rodnade jag. Hela ansiktet paralyserades i ett generat leende och jag vände instinktivt blicken neråt för att dölja det. Men det var helt sant. Hans händer fick ett väldigt bra grepp om min midja. Han nådde inte riktigt hela vägen runt med fingrarna, men kanske hade det gått om han verkligen kramade åt. Det fanns så mycket kraft i honom, så mycket styrka. Men också väldigt mycket ömhet och varm, fin kärlek.

“Dina händer är så stora…” tänkte jag, och märkte att jag råkade säga det högt.

“Gillar du det?” frågade han.

När jag mötte hans blick igen vågade jag inte säga det högt, men jag nickade. Ja, jag gillade det.

“Varför?” viskade han.

“Jag vet inte” viskade jag och försökte att inte rodna igen. “Det är väl något med manligt och kvinnligt. Attraktion…”

“Du är väldigt attraktiv.” viskade han. Min rodnad förstärktes nog ytterligare, men jag skämdes inte för att visa det.

“Du med” fick jag fram.

Han släppte sitt grepp om midja och tryckte mig närmare sig. Min kropp var lika späd och smal mot hans som mina fingrar var mot hans. Den varma känslan malde på. Det kändes lite skamfyllt, eller åtminstone ovant, att välkomna den känslan, men det kändes så bra att vara omsluten av hans kraftiga armar. Jag behövde inte fantisera något om hans fingrar, mitt sinne var helt i nuet och hans omfamning, och ändå spred sig den varma känslan som pirrade långt ner i magen, ut i hela kroppen.

När Micke kysste mig så tänkte jag att jag skulle besvara den mjukt och blygt, men den längtan och villighet jag kände lät sig uttryckas med mina läppar mot hans. Kanske blev han en aning överrumplad, för det dröjde några sekunder innan han sjönk in i det djup i kyssen som jag bad om, men när han väl gjorde det lyfte jag från bryggan.

När Micke, alldeles för snart, ställde ner mig på bryggan igen tog det några sekunder för mig att återfå fattningen, och inte förrän Micke talade förstod jag att servitören hade kommit tillbaka.

“Nej tack, vi kan betala nu” svarade Micke på en fråga jag inte uppfattat.

“Jag gissade det” svarade servitören med ett leende fick mig att rodna igen. Var det så uppenbart vart vår kväll barkade?

Micke blippade sin telefon mot servitörens kortläsare och tog min hand. Vi gick långsamt längs hamnen och stranden medan skratten och klirren försvann bakom oss. Jag gick med fingrarna från båda mina händer inflätade i hans stora hand, lutad mot hans starka axel och lät honom leda oss. Min egen koncentration räckte inte till något annat än att njuta av att vara i Mickes närhet. Trots storleksskillnaden passade mina händer så bra i hans.

När vi äntligen kom fram till grinden in till cirkusvagnen snubblade jag nästan på gruset och fnittrande försökte jag vända åtminstone lite av min koncentration mot verkligheten. Micke dubbelkollade mobilen, tryckte in koden till cirkusvagnens lås och höll min hand medan jag klev in.

Jag såg mig om och kände igen det mesta av inredningen från bilderna jag sett på hemsidan. Det var en gullig blandning mellan modernt tiny living och en gammal mysig sommarstugekänsla. Jag noterade dock att sängarna var ihopställda till en dubbelsäng, trots att de stått som två separata sängar på bilderna. Den djupa värmen i kroppen gjorde sig påmind igen, när jag insåg att Micke måste ha bett värdarna om att flytta ihop sängarna.

Mickes starka händer omslöt mig bakifrån och jag kände hans kropp mot min. Hans kyssar i min nacke fick varenda kvadratcentimeter av min hud att pirra av välbehag och jag pressade mig bak mot honom med allt tyngre andetag i takt med att hans händer smekte mig allt hungrigare.

Nästan omedvetet lyfte jag lite på klänningen så att hans händer hittade in till mina bara lår där under. Hörbart flämtande väntade jag på att hans smekningar tog sig längre och längre in mot insidan av mina lår. Och när hans fingrar till sist försiktigt lyfte lite på troslinningen kunde jag nästan inte vara tyst längre.

“Du får inte…” gnydde jag och blev lite chockad över hur vek min röst lät. Mickes händer stannade upp tills jag fortsatte. “… döma mig för hårt… för hur jag reagerar… Jag har bara …”

“Du har bara, vadå?” viskade han i mitt öra och hans andetag fick mina tår att krulla sig.

Dimmiga tankar försökte samla sig till att formulera ett svar. Jag skämdes för att säga det, men det fanns bara ett enda svar som dök upp i huvudet.

“Aldrig varit så här kåt innan” svarade jag.

“Det har nog inte jag heller” viskade Micke. Mina andetag blev ryckiga medan han försiktigt och ömt smekte ner mina trosor över höfterna. “Men det skäms jag inte för. Jag har aldrig varit med en så vacker kvinna förut.”

Jag släppte ifrån mig ett pinsamt ljud medan hans händer följde mina trosor ända ner till golvet, innan han smekte mina ben hela vägen upp igen. Jag borde kanske inte skämmas, jag heller, men innan Mickes fingrar hade nått fram till centrat för den pulserande värmen, så visste jag att min reaktion skulle ligga bortom min kontroll.

Stönet jag gav ifrån mig när hans finger nådde fram, hördes förmodligen in till värdarna i huset bredvid. Hela min överkropp började rulla och jag fick desperat söka stöd mot det lilla bordet så att ljusstaken på det välte. Micke rörde mig igen och en ny stöt rullade genom kroppen.

“Oj, förlåt” viskade Micke och kontrasten mellan våra röster tydliggjorde hur högt jag måste ha stönat. “Du är verkligen känslig…”

Jo, jag vet, tänkte jag och skämdes. En vuxen kvinna borde inte vara så kåt att hon helt tappat kontrollen bara av att bli nuddad på sitt kön. Men jag kunde inte hjälpa det och jag kunde inte göra mycket annat än att flämta medan Micke tog av mig klänningen och skorna ordentligt innan han ledde mig till sängen.

Han lade sig ner bredvid mig och kysste mig medan hans händer smekte min kropp. Jag särade på mina ben för att hjälpa honom att förstå hur mycket jag jag ville ha hans fingrar mellan dem, även om jag samtidigt fortfarande var rädd för hur jag skulle reagera.

“Du behöver inte skämmas” viskade han innan fingret nådde fram igen.

Jag tog spjärn mot hans kropp och försökte hålla inne stönen när stötarna av njutning sköt genom kroppen igen.

“Du är den sexigaste kvinnan på jorden” viskade han i mitt öra.

Hans fingrar hade bekantat sig med området nu och hans beröring blev mjukare, fick stötarna att omvandlas till mjuka vågor som min kropp rörde sig i takt med.

“Du förtjänar det här…” fortsatte han. “Och så mycket mer.”

Jag släppte ut ett långt skälvande stön och vred mig mot honom, för det enda som kunde tysta mig nu var hans kyssar.

Det var som om han redan kände mig, som om han visste bättre än jag själv vad jag behövde. När jag är själv och kan styra vågorna själv blir upplevelsen en helt annan. Det är kända marker jag utforskar. Men Mickes fingrar tog mig till nya platser, hans variation av intensitet, rytm och rörelsemönster byggde upp en helt annan storm än de jag orsakade själv.

“Jag kan inte få nog av dina stön” sa han.

Pausen i kyssarna fick mig att släppa ut ett nytt långt skälvande stön. Han manade på mig och jag gav efter, slutade hålla tillbaka, lät honom höra hur han fick mig att njuta.

Plötsligt kände jag hans finger mot min mynning. Han hade inte fört in det än, men bara känslan av hur hans breda finger tänjde mot öppningen fick min andningsfrekvens att tredubblas. Jag vet inte hur han gjorde, men behandlingen av min klirotis fortsatte som tidigare, medan fingret strax bak fortsatte att tänja och retas utan att tränga in.

Jag var i upplösningstillstånd och skämdes för hur blottad jag var, hur ohämmat jag tappade all kontroll bara av att känna ett finger utanför.

“Du är det bästa som nånsin hänt mig!” sa han.

Sen trängde han in.

Efter det vet jag knappt vad som hände. Första sekunderna var bara tumult och kaos, men jag minns känslan lite senare, av hur hans rörde sig in och ut, fortfarande med smekningarna på utsidan.

“Så trång!” hörde jag honom säga och jag insåg först då hur högt jag stönade, för han fick skynda sig att säga det mellan mina rop.

De gånger jag fuskat och fört in två fingrar i mig själv kommer inte i närheten av vad ett av hans finger fick mig att känna. Men när han förde in två gick det inte längre. Jag kom. Förlåt att jag svär, men jag kom så jäva hårt. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det.

Men jag minns när jag återvände till verkligheten, hur jag flåsade, omsluten av Mickes starka armar, pressad mot hans bröst. På den enda platsen i världen jag nånsin ville vara. Hos honom.

“Jag sa ju det…” pustade jag.

“Ja, jag förstår varför du varnade mig…” svarade han.

Och jag låg kvar där, svettig och matt, med små stjärnor som vimlade för mina slutna ögon och i hela min kropp. Mina händer fann Mickes och vi flätade ihop våra fingrar, mina smala med hans grova. Så småningom kom syresättningen ikapp och med den började en ny fråga växa fram. En fråga jag varit alldeles för pryd för att ställa tidigare, ens i ensamma stunder, men som blev alltmer aktuell.

Micke utstrålade inget annat än totalt lugn. Hans andetag var sådär trygga, stora och långsamma som bara hans kunde vara, och hans ena tumme strök över ryggen på min hand helt utan stress. Men än så länge var det bara jag som hade fått njuta. Först trodde jag att den insikten skulle skrämma mig. Jag hade fått allt jag kunde begära och mer därtill och efter urladdningen på slutet borde jag vara både utmattad och tillfredsställd. Men tanken på Mickes egen njutning gjorde det klart för mig att jag inte var slut ännu.

Jag kröp närmare hans kropp och kände detaljen jag fram till dess hade bortsett från.

“Vad var det du sa om min midja?” frågade jag honom. Hans hand lösgjorde sig från mina och smekte sig ner till min midja.

“Att den är greppvänlig?”svarade han.

“Just det” sa jag, fast jag redan visste. Att be om mer kändes skamfyllt, men när jag kände mot min kropp att hans längtan efter mer fortfarande fanns där, så blev även min längtan för stark för att bara ligga där. “Vill du inte testa den?”

“Testa vadå?” frågade han, men jag släppte hans andra hand också, så att han kunde föra ner båda händerna till min midja. Och när jag pressade min rumpa mot hans kropp förstod han. “Är du säker?”

Jag vände mig mot honom och kysste honom tills han förstod. Det var tydligt mellan våra kroppar att han förstod.

Jag vände mig om igen. Han visste nu vad han skulle göra och jag var inte redo än att hjälpa till aktivt. Kanske handlade det lite om att jag inte kände att en riktig kvinna borde ta i en mans lem. Kanske handlade det lite om att jag skämdes för att visa hur hungrig jag var efter mer. Kanske handlade det mest om att jag inte vågade se hur stor han var. För jag förstod att Micke var stor, även innanför byxorna. Och jag var väldigt liten och smal. Men jag litade på honom.

Jag hörde Micke kliva ur sängen för att få av sig alla kläder ordentligt och jag kröp upp på alla fyra. Jag motstod frestelsen att tjuvkika, utan väntade bara in honom. Nu återstod bara den slutgiltiga frågan. Om Micke passade i mig.

Micke svarade mycket försiktigt och ömt på den frågan. Och det var tur, för svaret var ‘med nöd och näppe’. Med en annan man hade jag förmodligen fegat ur. Det spände och stramade ett tag. Och varje gång jag inte trodde att jag skulle klara mer så fyllde han mig ännu mer.

“Hur känns det?” frågade Micke efter ett tag.

“Väldigt stort. Väldigt fullt.”, var allt jag fick fram.

“Lova att säga till om det gör ont.” krävde han.

“Jag lovar” svarade jag och undrade var gränsen skulle gå.

Micke började röra sig försiktigt ut och in. Några gånger var det på gränsen att jag bad honom sluta, eller åtminstone pausa, men jag lovade mig att stå ut bara lite till. Micke fortsatte och jag väntade på nästa gång som smärtan var på gränsen. Men det hände inte. Smärtan kom inte tillbaka och jag vågade slappna av, låta honom fortsätta röra sig ut och in, långsamt men stadigt.

Efter någon minut behövde jag flytta lite på ena armbågen för att göra min ställning mer bekväm och i samband med det släppte jag ifrån mig ett litet kvidande knyst. Först då insåg jag hur skönt det börjat kännas. Men det liknande inget jag känt innan. Inget hade nånsin nått så djupt in i mig, fyllt ut mig så brett, dominerat mitt inre så totalt. Stimulansen på g-punkten, som jag kände väl till, var bara en liten del av det jag nu kände. Och när jag tillåtit mig känna att det var skönt, så bara växte njutningen för varje stöt. Men jag höll igen så gått jag kunde och lyckades begränsa mina ljud till svaga kvidanden.

“Hur känns det nu?” frågade Micke igen. Hans röst lät som en blandning mellan ansträngning och oro.

“Det känns bättre”, rapporterade jag.

Men snart skämdes jag över mitt svar. Och för första gången handlade inte skammen om att jag släppte lös för mycket, kände för mycket, visade för mycket. Jag skämdes för att jag höll kvar Micke i oron att han skulle skada mig, att han var för stor för mig, att jag hade ont men försökte låta bli att visa det.

“Det är skönt, Micke” erkände jag. Och jag hade tänkt att lägga till något mer ‘Väldigt skönt’, men istället släppte jag ifrån mig ett stön.

Fram tills nu hade Micke hållit sina händer på mina höfter. Kanske var det lättare att kontrollera våra rörelser mot varandra därifrån. Men när jag började stöna förde han fram händerna till min midja. Där hans händer passade som bäst.

Och efter det började han köra på. Det som hade känts så mycket för mig, hade varit lugna och kontrollerade rörelser från hans sida, som inte ens gick hela vägen in. Men nu, med Mickes starka händers fasta grepp runt min midja kunde jag inte göra något annat än att ta emot stötarna och tjuta ut min njutning.

Efter någon minut kändes det plötsligt som att Micke blev dubbelt så stor i mig. Han behövde mer kraft för att pressa sig hela vägen in för varje stöt. Och sen kändes det som att jag blev överkörd. Inifrån. En tung chockerande känsla exploderade i hela kroppen samtidigt. Under några sekunder var jag rädd för vad som hänt, men sen blev det tydligt för mig att det var en helt ny sorts orgasm jag upplevde.

Jämfört med vad jag var van vid, var det jag nu upplevde på något sätt tyngre, mer dundrande. Som att jämföra en ångvält med ett fyrverkeri. Men det fanns en annan viktig skillnad också. Känslan efter orgasmen var inte en stund av ro och tillfredsställelse, inte ens tillfälligt. Istället kände jag en dunkande hunger efter mer.

Micke hade dragit sig ur mig och jag vände mig över på rygg, särade mina ben och drog honom till mig – inte i handen, utan i hans tjocka, kladdiga och mäktigt greppvänliga kön. Jag brydde mig inte om att skrämmas av hans storlek, jag behövde bara få känna honom i mig igen!

Micke såg förvånad ut, men jag pallade inte skämmas, inte för att jag tagit i hans kön, inte för att jag bad honom om mer, inte för nånting, bara han fortsatte att knulla mig! Men jag behövde tack och lov inte säga det. Mina ögon förmedlade det tydligt nog och Micke trängde in i mig igen.

Jag vaknade till en gång, mitt i natten. Täcket hade trasslat ihop sig runt mina ben, men svetten hade torkat. Vissa delar av sängen kändes fuktiga, men jag ville inte veta av vad. Men Micke fanns kvar där och när jag tog hans hand insåg jag några saker.

Jag ville aldrig släppa hans hand igen.

Och jag längtade redan efter vad hans hand, och resten av honom, kunde göra med mig. Skulle jag nånsin kunna hålla i hans hand igen utan att tänka på det?

Och hade Micke tänkt på detta redan från början, när han antydde att han gillade hur liten jag är i hans händer? Eller hade han, liksom jag, börjat i mer oskyldiga tankar? Och vad trodde han om mig, efter den här natten? Trodde han att min attraktion till honom handlat om sex? Nej, han kände mig bättre än så. Och samtidigt. Från och med nu var det ju sant.