Skamgrepp & överraskningar

Det här är del 1 av 1 i Skamgrepp & konsekvenser

Det var en söndag i andra halvan av augusti jag träffade henne första gången. Ett av barnen i släkten fyllde år och nu skulle det hållas barnkalas. Alla släktens yngre medlemmar, deras föräldrar, mor- och farföräldrar och andra släktingar var inbjudna. Födelsedagsbarnets vänner och klasskamrater med föräldrar skulle också komma och kalaset skulle, eftersom det handlade om ett sällskap på närmare femtio personer, hållas i vårt lilla samhälles samlingslokal.

När min fru och jag kom dit var allt redan ställt i ordning. Långbord var dukade, ballonger och girlanger hängde från taket och i ett hörn stod en stor högtalare och dundrade ut något som inte kunde karakteriseras som något annat än barndisco. Nya gäster anlände hela tiden, barnen sprang iväg omedelbart för att härja runt med varandra medan vi vuxna samlades i mindre grupper, för att språkas vid, “komma ikapp” eller bara dela med oss av det senaste skvallret.

Det var då jag först såg henne. Jag stod och lyssnade på två pappor som diskuterade vad som var bäst, vedeldad badtunna eller jacuzzi, när hon tillsammans med sin man och två barn kom in i lokalen. Det slog mig nästan direkt att hon inte alls var bekväm med situationen. Hon såg sig oroligt omkring, såg ut att söka efter någon, men tinade omedelbart upp när födelsedagsbarnets mamma kom henne till mötes, tog henne vid armen och ledde henne bort mot en liten grupp yngre mammor.

Var det han, hennes man, som var problemet? Jag försökte se om han på något sätt gav ifrån sig signaler om att något inte stod rätt till, men han verkade lugn, balanserad och tillfreds med situationen, så jag släppte den tanken och försökte istället lyssna in mig på samtalet om varma bad igen.

Då fick jag av en händelse höra hur en grupp kvinnor tisslade om något. Brottstycken av samtalet nådde mina öron och det stod snabbt klart att det handlade om någon av de andra kvinnliga gästerna.

“Kunde hon inte ha haft något annat än den där toppen?” “… springa runt och visa magen på det där sättet” “ … och det hade kanske varit bra med en behå … eller?” “… det är ju ändå ett barnkalas” ”… och dom där jeansen sen … jag bara säger … “.

Det var ingen måtta på hur mycket galla de spydde över denna stackars människa och nu var min nyfikenhet väckt på allvar. Vem var det de talade om? Jag såg mig omkring och det fanns faktiskt bara en som stämde in på deras beskrivning … hon … kvinnan som hade sett så orolig ut när hon kom.

Jag fick för mig att kolla på henne lite mer noga. Lekarna hade börjat så det var riskfritt att stå där och titta. Den stora samlingen lekande barn och mammor gjorde det omöjligt för någon annan att avgöra vem man egentligen tittade på, så i skydd av mängden fortsatte jag helt ogenerat att se på henne. Kanhända var det så att vi herrar alla stod och tittade på en och samma, det var till och med högst troligt, för hon lyste som en fyr i mörker.

För det första var hon längst av allihop, nästan huvudet längre än den längsta av mammorna. För det andra så hade hon bundit upp sitt långa blonda hår i en högt placerad hästsvans, vilket fick henne att synas ännu bättre, där den guppade lekfullt ovanför hennes huvud när hon sprang och lekte kull, eller vad det nu var som pågick.

Men det fanns annat som också guppade … innanför den korta vita toppen. Inte jättestora, men absolut inte små, studsade hennes bröst i takt med hennes rörelser innanför dess vita trikå … och där fanns definitivt ingen behå. En behaglig värme spred sig i mina nedre regioner, en värme som förstärktes av hennes platta mage, den piercade naveln och jeansen. Herre gud, ja … jeansen … utslitna, ljusblå, med hål på ena knät … och de satt som om de var målade på hennes kropp.

Jag kom på mig själv med att stå där och le fånigt när plötsligt något hände ute på golvet. Ett av barnen hade snubblat, fallit och slagit sig ganska hårt. Tårar rann och ett skrik starkt som ett VMA fyllde salen när jag såg hur hon kastade sig fram för att ta hand om den lilla. Böjd över den lilla flickan kramade hon om henne, klappade henne och torkade hennes tårar. När hon till sist hade förvissat sig om att det inte var någon fara såg hon, med flickan alltjämt tryckt mot sitt bröst, upp och hennes blick mötte min.

I sekunder som kändes som en evighet, men som förmodligen inte varade längre än tre korta andetag, såg hennes ljust blå ögon in i mina. Först allvarligt, sedan undrande, innan en busig glimt tändes i dem, ett litet leende drog i hennes ena mungipa och hon vände sin uppmärksamhet mot barnen och leken igen.

Vad var det som hände? Mitt hjärta hoppade till och slog ett par snabba slag innan det åter hittade sin normala rytm. Jag drog ett djupt andetag, väl medveten om att jag faktiskt hade stått och hållit andan. Jag såg mig om snabbt. Hade någon sett? Nej. Alla var fokuserade på barnlekarna. Så jag sökte efter min fru. Hade hon … ? Inte hon heller. Hon var fullt upptagen med att organisera det hela.

Lättad över att ha undgått upptäckt gick jag ut ur lokalen, för att få lite lugn och ro att kunna samla mina tankar. Vad var det som hade hänt? Hade det ens hänt något? Nej. Men i så fall … om det inte hade hänt något … varför kände jag mig då så skyldig? Jag hade väl ingenting att skämmas för? Eller?

-Janne!

Det var min fru som ropade på mig.

-Vad gör du här ute?

-Jag behövde hämta lite luft.

-Mmmm. Det är rätt kvavt där inne. Men nu får du allt bita ihop. Det är kaffe och tårta.

Hon vände in i lokalen igen och jag följde efter. När jag kom in ringlade sig kön redan lång fram till fikabordet och jag hade inget annat val än att ställa mig sist. Eller … det var vad jag trodde.

Rätt vad det var så kände jag en närvaro bakom mig, vände mig om och där stod hon. Med ett försiktigt leende och en nick sa jag …

-Hej.

Hon log glatt tillbaka.

-Hej. Janne va’?

-Ja. Hur … ?

Hon klippte med ögonfransarna och log ännu bredare.

-Jag har frågat runt lite.

Aj då, tänkte jag. DET var väl kanske inte så lyckat med tanke på vilka åsikter som hade vädrats om henne för bara en liten stund sedan. Det bästa hade nog varit att hålla sig undan, ändå tog jag hennes hand när hon räckte fram den och presenterade sig.

-Belinda. Men du kan kalla mig Bella.

-Belinda?

-Ja. Hihi. Inte så vanligt kanske. Men det var pappas val. Han var ett stort fan av Belinda Carlisle. Men du kanske inte … .

-Jag vet vem hon är … har hört ett par låtar. Sååå … vem … ?

Jag nickade menande ut mot skocken med ungar.

-Jag är Rasmus och Lisas mamma. Rasmus och Jonte är klasskompisar.

Jonte, eller Jonathan som han hette, var själva födelsedagsbarnet.

-Åhhh.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga mer, inte minst för att jag var lite tagen av hennes närvaro, och min tystnad fick henne att fortsätta.

-Du då?

-Ehhh. Va?

-Du då? Vad har du för anknytning till det här?

-Alltså … Jonte är barnbarn till min frus ena syster.

-Din fru? Är det hon … därborta?

Hon nickade bort mot bordet med tårtor och kaffe där min fru stod och serverade för glatta livet. En liten lock av det mörka håret envisades med att falla fram över ansiktet och lika envist strök hon undan den och försökte hänga undan den bakom örat.

-Hon är fin, viskade Belinda i mitt öra.

-Mmmm.

-Till och med vacker.

-Mmhmm.

-Yngre än dig va? Din andra … eller tredje?

-Lite. Min första.

-Din första? Wow. Hur mycket?

-Va?

-Hur mycket skiljer det mellan er?

-Nio år.

-Så det gör henne till … ?

-Snart femtio.

-Femtio? Det kan man inte tro. Inte om dig heller.

Så kände jag helt plötsligt en hand på min ena skinka och jag mindes att jag, till min älskades förtret, inte hade tagit på mig några kalsonger. Hon tyckte inte att det var värdigt en man i min ålder, medan jag hade hävdat att det var alldeles för varmt ute för att jag skulle stå ut med det, och detta trots att jag hade tagit mina allra luftigaste bomullsbyxor. Nu hade jag alltså inga och kunde känna tydligt när handen gled sakta över det tunna tyget, uppåt och neråt, in mot mitten, letade och letade, tills den var säker och jag hörde hennes röst halvt om halvt stöna i mitt öra.

-Mmmmm … jag visste det.

Handen försvann … eller? Nej. Där var den igen. Trevande gled den sakta över min höft … framåt … framåt … neråt … tills den fann vad den sökte. Med ens blev jag plågsamt medveten om mitt eget tillstånd, kände min puls bulta mot hennes hand när hon helt lätt grep tag om mig genom byxtyget.

Vad skulle jag göra? Kunde jag ens göra något? Nej. Minsta reaktion från mig och det skulle garanterat bli en scen. Men på ett barnkalas? Det var uteslutet. I stället stod jag helt stilla, kände hennes bröst mot min rygg, hörde hennes hesa andetag i mitt öra medan min lem fortsatte svälla i handen som sakta gled fram och tillbaka, och det krävdes all självkontroll jag kunde uppbåda.

Plötsligt höjde min fru blicken från fikabordet och såg rakt in i mina ögon. Hon kunde omöjligt se vad som pågick, det var för mycket människor i vägen, men för säkerhets skull lyfte jag diskret bort Bellas hand samtidigt som jag försökte le mot min fru. Innerst inne kände jag att mitt leende nog var lite stelt, och det blev inte bättre av att kvinnan bakom mig viskade …

-Fyfaan, Janne. Den måste jag få se nån dag.

Inget mer blev sagt mellan oss, inte gjort heller, och kalaset klarades av utan några fler incidenter. Men … och det fanns ett men … jag hade svårt att lägga det som hade hänt bakom mig, det gick bara inte.

Klockan var väl runt sex på kvällen när vi kom hem. Min fru gick direkt in i badrummet. Hon blev borta mycket längre än väntat, man hörde hur vatten spolade i handfatet, och medan jag väntade hällde jag upp oss varsitt glas vin. När hon kom ut igen tog vi glasen, gick ut och satte oss i rottingmöbeln vi hade på altanen på husets baksida. Hon i en av stolarna och jag i soffan.

Det var lugnt och fridfullt, solen var på väg ner bakom träden i det skogsparti som omgärdade vår tomt. Min fru pratade på, men jag hade svårt att hänga med på vad hon talade om och till slut tyckte hon att jag verkade lite borta.

-Vad är det, frågade hon.

-Va?

-Du verkar så frånvarande. Är det något problem?

-Näää …

Nu hade jag faktiskt chansen att få veta lite mer … och jag tog den.

-… det är bara en grej jag råkade höra.

-Vadå?

-Äh. Det var några damer som spydde galla över en av de andra kvinnliga gästerna.

-Var det om Belinda?

-Vet inte, ljög jag.

-Blond, riktigt snygg, lite över tretti.

-Hur ska jag … ?

-Stod hon inte bakom dig i fikakön?

-Aaaa. Du menar Bella?

-Ja. Belinda. Bella. Pratade du inte med henne.

-Jo. Lite.

-Vad pratade ni om?

-Inget särskilt. Vad hon gjorde där. Vem som var hennes barn. Hon visste tydligen vem jag var … eller i alla fall vad jag heter.

-Sååå … det visste hon?

Jag hörde på min frus röst att jag inte skulle ha sagt det där sista. Nu gällde det att gjuta olja på vågorna innan det blev för sent.

-Och så sa hon att hon tyckte att du såg bra ut.

-Pratade ni om mig?

-Ja. Hon tyckte att du var vacker.

Jag såg hur det tog. Hennes kinder fick en lite rödare färg och ett litet leende smög sig fram över hennes läppar innan hon snörpte ihop dem igen. Aj Aj Aj, tänkte jag. Det fick inte tillräcklig effekt. Nå. Då återstod bara en sak, och man säger ju att anfall är bästa försvar.

-Så vad är grejen? Varför all illvilja?

-Mmmm. Hon har kanske fått lite oförtjänt dåligt rykte, men man kan inte bortse ifrån att hon har lett mer än en man på villovägar. Eller lett och lett. Hon är frispråkig, flirtig och impulsiv. Jag skulle nog säga att karlarna har kastat sig för hennes fötter och hon har inte direkt varit avvisande. Den senaste i raden var väl Berits gubbe och jag är rätt säker på att det var hon som ledde snacket du hörde.

-Har Olle varit otrogen?

-Nej. De skiljde sig strax innan, men jag tror att Berit misstänker att det var något mellan dom innan dess.

Det förklarade varför Bella hade sett så nervös ut när de kom. Hon var orolig att Olle skulle vara där.

-Men hennes man då? Han var ju där. Vad säger han.?

-Pffff. Hennes man? Barnens far … det är allt han är. Varken mer eller mindre.

-Men dom har varit ett par … eller … kanske är fortfarande?

-Det tror jag inte. Varför undrar du?

Jag tänkte på hennes tilltag när vi stod i kö.

-Näää. Jag menar … du sa att hon är impulsiv …

Något jag handgripligen hade fått belägg för.

-… då KAN det ju faktiskt vara så att hon har tagit honom tillbaka.

-Kanske … men inte troligt. Möjligen har de det lite trevligt tillsammans … när … ja … när suget blir för svårt.

Min fru blev tyst för ett ögonblick, såg ut som hon funderade på något, öppnade munnen, stängde den igen, hämtade luft och sa …

-Vad tyckte DU om henne?

-Hon verkade väl okej.

-Okej?

Hon såg misstroget på mig.

-Janne. Allvarligt. Tyckte du att hon BARA var okej? Säg ärligt.

Samtidigt som hon frågade ställde hon sig upp.

-Vad vill du att jag ska säga. Hon är ung. Hon är vacker. Hon är definitivt spännande.

-Vackrare än mig?

Min fru började sakta knäppa upp sin blus.

-Nä.

-Men definitivt mer spännande?

Blusen gled av hennes axlar och hon kastade den i stolen hon nyss hade suttit i. Jag mötte hennes blick så stadigt jag kunde och sa …

-Inte det heller.

… något som för trettio sekunder sedan hade varit en lögn, men nu … ?

Medan jag svarade såg jag hur hon drog ner kjolens dragkedja bakom ryggen och i nästa sekund föll den och lade sig i en ring runt hennes fötter på trätrallen. Jag kunde inte undgå att märka att både behå och trosorna verkade nya, definitivt trosorna. De var kanske inte så iögonfallande i sig, men det var ett par stringtrosor, något hon inte hade haft på flera år.

-Du ljuger, skrattade hon. Du vill att jag ska vara mer spännande.

-Mmmm. Det här är ju spännande … nya underkläder och allt.

Nu stod hon precis framför mig, knäppte upp behån och lät sina härliga bröst gunga ut framför mina ögon samtidigt som det lilla plagget fick göra blusen sällskap i stolen. Så sparkade hon isär mina ben och gick ner på knä mellan dem.

Jag satt som förhäxad. Det var länge sedan min fru hade samma glöd i blicken som hon hade nu. Hon lät handflatorna följa mina lår upp mot mitt skrev. Där lät hon dem löpa samman för att stryka fram och tillbaka över fronten på mina byxor.

-Kände du något?

-När?

-När hon rörde vid dig.

Gud! Hon hade sett! Hur? Och som om hon hade läst mina tankar fortsatte hon …

-Ja. Jag såg. En liten lucka i kön … inte mer än en sekund, men det räckte.

Utan att jag hade märkt det så hade hon lossat min livrem och knäppt upp knappen i mina byxor.

-Hur lyckades du hålla dig lugn, fortsatte hon.

-Jag var så illa tvungen. Ville inte ställa till med en scen.

-Mmmm. Men hur kändes det?

-Konstigt. Jättekonstigt.

-Bara konstigt? Var det inte det minsta skönt?

-Jag vet inte, det … .

Nu hade hon knäppt upp mina byxor helt och lyfte försiktigt ut min lem. Hennes händers rörelser utanpå mina byxor hade inte gått obemärkt förbi, så den var rätt svullen redan.

-Kom inte och säg att det inte var det? Jag slår vad om att du blev hård …

Hon slickade lite snabbt mot ollonsträngen.

-… precis som nu.

Jag var helt mållös. Det här var en sida av henne som jag aldrig tidigare hade sett. För ett ögonblick släppte hon mig, drog ett gummiband av handleden och satte med vana händer upp sitt mörka hår i en tofs. Så lyfte hon upp min kuk igen, drog lite i mina byxor för att få ner dem lite mer och viskade …

-Hasa fram lite.

Jag gjorde som hon sa, och samtidigt som jag lyfte på baken så lyckades hon få ner mina byxor lite till. Jag hörde hur hon mumlade …

-Det var nog inte så dumt att skippa kallingarna i alla fall.

… innan hon satte tungan nere vid min pung, lät den sakta följa skaftet uppåt innan hon slöt sina läppar runt mitt ollon.

Det var så länge sedan, jag kunde faktiskt inte säga när, som hon tog mig i sin mun. Hon verkade lite osäker först, tog det väldigt försiktigt, men blev djärvare och djärvare vartefter som hon höll på. Jag njöt i fulla drag av att känna hur hennes tunga virvlade runt mig, känna det lätta suget i hennes mun varje gång hon var på väg utåt.

Jag kunde inte låta bli att stöna lågt, vilket fick henne att släppa mig med munnen, le brett och slicka mig längs skaftet igen innan hon åter tog mig i sin mun och fortsatte suga. Jag var i himmelriket. Det var nästan FÖR bra. Den där känslan som kommer smygande, den som talar om att det snart är dags, hade infunnit sig.

-Älskling?

-Mmmmm.

-Jag tror vi får hitta på något annat en stund.

Hon slutade suga och tittade upp på mig.

-Såpass? Vad vill du göra då?

-Jag vill smaka på dig. Kom hit. Kom upp i soffan.

Min fru tittade lurigt, nästan hemlighetsfullt, innan hon klev upp i soffan och ställde sig bredbent över mig.

-Ska du inte ta av … ?

-Nej.

Innan jag hann fråga varför så tog hon tag i det lilla framstycket, drog det åt sidan och hängde fast det i ljumsken. Synen som mötte mig fick det att gå runt i mitt huvud. Min fru, min älskade sedan många år, hade alltid haft hår mellan benen. Ibland mer, ibland mindre, men aldrig såhär … aldrig helt rent.

-Tycker du om den, frågade hon.

Hennes röst var svag … osäker.

-Om jag tycker om den? Men snälla …

Jag satte mig upp, lade händerna på hennes skinkor, drog henne närmare och lät min tunga följa skåran som delade hennes nyrakade sköte uppåt. Hon smakade lätt av tvål, vatten och kåt kvinna.

-… jag älskar den.

Hon fnissade nöjt, och gav sedan ifrån sig en liten suck, när jag lät tungan göra samma resa en gång till, den här gången med lite mer tryck bakom. Hennes blygdläppar delade sig följsamt för min tungspets, lät sig öppnas, hälsade den välkommen.

Hon suckade ännu en gång när den träffade punkten högst upp, hennes händer landade på mitt huvud, smekte genom mitt hår, kittlade lite över min begynnande flint, innan hon satte dem på mitt bakhuvud och tryckte mig mot sig. Jag gapade lite större och började suga på hennes klitoris samtidigt som jag slickade den med tungspetsen.

Jag kunde känna hur hennes händer började bli oroliga, rev mot min hårbotten, grep tag i mina nackhår. Så började hennes ben skaka lite och hon stönade …

-Aaah! Jag måste ha den!

… innan hon släppte mitt huvud, gick ner på knä över mig och jag hann nätt och jämt hasa mig själv i läge innan hon hade fiskat upp min kuk med handen och sjunkit ner över den.

Först satt hon bara stilla med ögonen slutna. Så öppnade hon dem, tog stöd med händerna mot soffans ryggstöd, log ett leende värdigt Mona Lisa och började rida sakta. Lugna avstämda rörelser. Sakta uppåt, sakta ner igen. Böljande. Kramande runt mig på vägen upp. Avslappnad och mjuk på vägen ner.

Det var himmelskt. Den allt svalare kvällsbrisen mot min bara hud stod i tydlig kontrast till hennes värme, kyleffekten mot mitt fuktiga skaft när hon stod som högst, den pulserande värmen runt min kuk när hon satt som lägst.

-Hur går det, viskade hon.

-Mmmm. Jag är rädd att jag är rätt nära.

-Mmhmm. Då “åker” vi väl då.

Utan att vänta började hon röra sig snabbare, inte så mycket upp och ner, mera att hon höll överkroppen stilla medan hon juckade över min kuk med underkroppen. Så släppte hon stödet med högerhanden, smög ner den mellan oss och började gnugga sin fitta med fingrarna.

-Kom, väste hon.

I samma ögonblick som hon sa det kände jag hur det började rycka i hennes inre. Först bara små rörelser, vibrationer, antydningar till kramper, sedan kraftigare, mer utdragna. Inom mig själv bubblade redan den begynnande orgasmen, laddades upp och pockade på.

-Älskling, stönade jag.

-Mmmmmmm.

-Jag …

-Bara kom. Jag är med dig …

Hon slutade rida, satte sig rak i ryggen och fortsatte gnida med fingrarna.

-… bara kom i mig. Låt mig känna dig spruta …

Så började hon gnugga hårdare, hennes handrörelser fortplantade sig från hennes öppning upp genom mitt skaft och fick det till slut att brista. Likt en lavin, omöjligt att stoppa, forsade satsen genom min kropp, upp genom min pumpande lem och fick mig att stöna högt.

-AAAAHHH!!!

Min fru satt bara stilla och blundade under tiden min kuk krampade inne i henne. När hon kände att de började avta vickade hon lite på höfterna samtidigt som hon stönade mjukt.

-Mmmmm. Härligt. Var det bra?

-Det märkte du väl? Du då?

-Mmmhmhmmm. Inte riktigt hela vägen. Men man kan inte få allt.

-Vi kan försöka.

Hon tittade misstroget på mig.

-Orkar du det?

-Jag kan i alla fall försöka. Men du får nog hjälpa mig upp.

-Okej.

Hon reste sig upp på knä så att min kuk gled ur henne och lade sig snett upp över ljumsken, tjock och kladdig. Så klev hon ur soffan och räckte mig handen. Först förstod jag inte riktigt vad hon ville, men så fattade jag …

-Hehe. Nej. Jag kan stå på egna ben. Det är den här jag behöver hjälp med.

… och pekade mot mitt skrev.

Först såg hon förbryllad ut, men så sken hon upp, gick ner på knä mellan mina ben, tog försiktigt tag om min lem nere vid roten, med tummen och pekfingret, och vinklade den uppåt.

-Det var ett tag sedan, mumlade hon.

-Vadå, flinade jag. Du sög mig ju för bara en liten stund sedan.

-Mmmm. Men det var länge sedan jag tog en så kladdig kuk i min mun.

Hon sträckte ut tungan och slickade sakta uppåt längs skaftet.

-Men det är som att återse en kär gammal vän, fortsatte hon. Är du säker?

-Vadå, säker?

-Jag minns att du kunde vara väldigt känslig så här precis efter … .

-Det är den känsligheten jag hoppas på nu. Prova.

Hon nickade, slickade sig om läpparna och slöt dem sedan runt mitt ollon.

Åh herre jösses! Hon hade rätt och jag hade helt och hållet glömt. Det ilade långt ut i tårna av hennes sugande mun, varje gång hennes tunga virvlade runt mig skickade det som elektriska stötar längs min ryggrad och jag kunde nätt och jämt sitta stilla. Men samtidigt kände jag också hur blodet rusade till, hur jag blev styvare och styvare, och till slut var jag bultande hård igen.

-Nu, viskade jag. Upp med dig.

Min fru släppte mig med munnen.

-Hur vill du … ?

-Upp i soffan, på knä … med händerna på ryggstödet.

-Aha.

Snabbt ställde hon sig på knä på soffans sittdyna med rumpan ut mot mig, stödde sig med armbågarna ovanpå dess ryggstöd och tittade förväntansfullt på mig över sin axel.

Jag sparkade av mig byxorna, ställde mig bakom henne, tog tag om hennes trosor och drog ner dem så att de satt en bit ner på hennes lår och hindrade henne från att sära dem mer än de redan var. Så tog jag tag om min lem, kände efter att den inte hade hunnit bli mjuk igen, satte den mot hennes öppning och tryckte mig in.

Min fru spann som en katt när den sakta delade hennes kött. Så greppade jag om hennes höfter och började. I ett lugnt och stadigt tempo pumpade jag på, fick henne att stöna …

-Oooohhhh!

… stöna mitt namn …

-Jannehhhh!

…. varje gång …

-Aahhhh!

… jag nådde …

-Fan va’ skönt.

… djupt in …

-Mmmmm.

… i henne.

-Knulla mig, Janne. Knulla mig.

Jag höjde tempot en aning, tryckte på hårdare.

-Mer, Janne. Hårdare.

Med ett fast grepp om hennes midja tog jag i ännu mer, knullade henne så att det slaskade. Jag kände hur något rann, en blandning av hennes safter och min sperma, längs mitt skaft och ner över pungen, kände hur hon snabbt blev trängre och trängre, hörde hur hennes andetag blev mer och mer flämtande. Så förlorade hon stödet för armarna och landade med huvudet i soffan, men fortsatte att mana på mig.

-Gud! Ja! Janne!

Så började hon kvida …

-Mmmmmmmm.

… hennes inre drog ihop sig runt mig …

-MMMMMMMMM.

… och så kom hon …

-AAAAAAAHHHHH! JAAAAAAAAAAAA!!!

… men jag fortsatte, rammade henne bakifrån i ett ursinnigt tempo i jakten på min egen utlösning och som ett brev på posten kom tvivlen.

Fan! Det fick inte hända! Bara tanken visste jag var livsfarlig. Måste tänka på något annat. Måste tänka på något annat. I ett försök att fokusera slöt jag ögonen och det otänkbara hände. Framför mig “såg” jag Bella, på alla fyra i soffan, med de tajta jeansen nerhasade till mitten av låren och med min kuk i sig. Den vita toppen var uppdragen till uppe under armarna så att hennes bröst gungade fritt, i takt med den blonda tofsen, för mina stötar.

Plötsligt kände jag hur pulsen ökade. Jag knullade Bella! JAG! Jag kunde höra min fru, höra hur hon njöt, höra hur hon närmade sig nästa orgasm, men det var Bella jag knullade … och henne. Jag knullade båda. Gode gud! Som i fjärran hörde jag min fru be mig, mana på mig, att komma och där … då … i en dimma av utmattning och kättja hörde jag hennes vrål …

-JAAAANNNNNEEEEEEE!!! KOOOOM!!!

… blandas med mitt eget …

-JAAAAAAAAAAAA!!!

… samtidigt som jag exploderade inne i henne.

Helt utpumpad stod jag bara och höll i mig i min fru medan jag väntade på att världen skulle sluta snurra. När allt äntligen hade lugnat ner sig, och min kuk hade slaknat så mycket att den gled ur henne av sig själv, tog jag ett stapplande steg bakåt. Min fru ställde sig genast upp på lite vingliga ben, lade armarna om min hals, tryckte en kyss mitt på min mun och sa …

-Stå stilla.

… innan hon gick ner på knä framför mig, lyfte varsamt upp min slaka kuk, tog den i sin mun och började suga den ren. Till min förvåning kände jag hur den sakta fylldes med blod ännu en gång och när hon tyckte att hon var klar släppte hon den, såg på den och sedan på mig. Jag såg frågan i hennes ögon och skakade sakta på huvudet. Hon nickade, ställde sig upp och strök smeksamt med handen över mitt nu bara halvt erigerade stånd.

-Mmmmm. Trodde inte det. Kom, vi går in och duschar av oss?

Efter en lång het dusch, med mycket smekningar och hud som mötte hud, svepte vi in oss i varsin filt och gick ut på altanen igen. Vi satte oss ner i varsin ände av soffan, men det tog inte lång stund innan vi låg ner, tätt intill varandra, nakna, med de båda filtarna över oss. Min fru suckade belåtet samtidigt som hon gned rumpan mot min svullna lem.

-Vad hände, frågade jag efter en liten stund.

-Vad menar du?

-Jag menar … det är länge sedan jag såg dig så “på”.

-Jag vet inte, men det hände nånting med mig när jag såg er.

-Det vill jag lova. Men jag hade nog snarare trott att du skulle bli arg.

-Det blev jag också … först. Men sen blev jag rädd.

-Rädd?

-Ja. Att hon skulle ta dig ifrån mig. Och då bestämde jag mig.

-För?

-För att inte låta det hända, att anstränga mig lite, inte ta dig för given.

-Så du rakade dig när vi kom hem?

-Ja.

-Och trosorna? Var dom nya?

-Inte direkt. Jag har haft dom ett litet tag … ville testa hur det kändes.

-Men du tog på dom efter rakningen.

-MmmMm.

-Känns det bra?

-MmHmm. Mycket. En fråga bara. Var det Bella eller mig du knullade förut.

Min första reflex var att ljuga, att säga att det var bara hon, men jag hejdade mig i sista sekunden. Helt plötsligt kändes det som att det inte längre spelade någon roll. Jag kysste henne på kinden och viskade …

-Båda.

Mycket mer blev inte sagt. Vi bara låg så ett tag till, innan det började kyla på för mycket och vi fick dra oss inomhus och gå till sängs.