Del 1 – Grillhäng eller sommarfest

Hej läsare, författaren Thrower här, kul att du blev intresserad av titeln på min första novell. Det är tänkt att bli en längre serie, vissa detaljer och event kan ha varit lite annorlunda men i sin helhet är det sanna berättelser. Namn, platser och avslöjande detaljer är ändrade för att ingens identitet skall röjas. Då detta är min första novell på sidan tar jag gärna emot feedback, av alla dess sorter.

Denna första del fokuserar med på uppbyggnaden av personerna och är inte så erotisk, det kommer i de senare delarna.

—————————–

Det hela började för snart tio år sedan. Jag var då 23 år och min bästa vän sedan mellanstadiet frågade om jag ville komma på grillkväll hos hans nya tjej en sommarkväll.

”Självklart”, var mitt svar. Grill, häng och sommarkväll – det finns inget bättre.

Jag hade precis kommit hem från två veckor i Spanien och kände mig riktigt snygg i min bruna hy. Vit linneskjorta och ett par ljusa shorts. På den tiden var jag – med mina 195 cm, mitt blonda hår och min intensiva träning minst fem dagar i veckan – riktigt nöjd med mitt utseende.

Tyvärr hade jag lovat min pappa att hämta honom på flygplatsen då han skulle landa vid halv fyra på natten. Det blev alltså inga öl för mig den här kvällen, och jag tog bilen till adressen som min vän Martin skickat.

Redan när jag kom dit fattade jag att det här inte bara var en vanlig grillkväll med polarna. Det var redan ett 20-tal personer som minglade runt i trädgården till den gula villan med sjöutsikt.

Jag parkerade bilen och Martin mötte mig med en öl i handen.
”Vad fan Martin, är det här grillhäng?”, sade jag medan jag gav honom en kram.
”Nja, men jag visste att du inte skulle kommit om jag sa att det var storfest. Men nu är du här!”, svarade han och skrattade. ”Gotcha!”

Han räckte fram den andra burken till mig. ”Bilen kan stå här över natten. Deras päron är på landet i en vecka till, så vi har fri tillgång till huset.”
Jag skakade på huvudet.
”Sorry, ska hämta farsan på Arlanda vid tre… och ja, hade du sagt att det var fest hade jag nog inte dykt upp, speciellt inte om jag ska vara nykter. Är grillen på gång eller?”, frågade jag.
”Nej grabben, vi har väntat på dig – vår grillmaster!”, utbrast han.

Martin tog med mig in på tomten och introducerade mig för Anna, tjejen vars hus vi var i. Anna var runt 167 cm lång med bruna ögon och brunt hår. Hon bar en härlig röd sommarklänning med små vita blommor. Hon hade ett sydtyskt utseende och verkade vara en person som verkligen tyckte om att synas. Hon var otroligt vacker, och jag blev plötsligt tacksam för att Martin lurat hit mig.

Under kvällens gång blev jag flera gånger ihopparad med Anna av Martins tjej, Klara. Som nykter märkte jag tydligt att de försökte få till något mellan oss, och jag spelade med. Först bad Klara mig att gå in i köket för att hjälpa till med potatissalladen. Vem stod där inne och skalade om inte Anna? Hon stod lätt framåtlutad i den vackra klänningen med sina bruna, slanka ben.

Det blev snabbt en tävling eftersom hon skalade snabbare än jag hann tärna potatisen. Vi var båda sådana tävlingsmänniskor att det inte blev mycket utrymme för konversation. Typiskt mig.
”Aj, fuck!”, hörde jag plötsligt. Anna skyndade sig iväg; jag såg att hon slant med skalaren på en av de sista potatisarna och att det kom lite blod i vasken. När jag väl tärnat klart insåg jag att jag missat ett typiskt ”romcom-läge” – att få vara lite intim, tvätta hennes finger och sätta på ett plåster. ”Missade den, klantigt”, tänkte jag för mig själv. När Anna väl kom tillbaka var jag precis klar. Hon tackade för hjälpen och jag hann knappt fråga hur det gick innan ett par andra tjejer drog med henne ut.

Lite senare bad Klara mig att fråga Anna om grillen.
”Du Anna, jag tror gänget börjar bli sugna på mat. Vill du att jag fixar grillen?”, frågade jag.
”Jaha, så du tror inte att jag kan grilla bara för att jag är tjej? Du är allt lite fräck du”, svarade hon spydigt.
”Nej, alltså jag menade…”, försökte jag.
”Haha, jag driver med dig! Gud, Klara sa att du var hjälpsam”, skrattade hon och kastade en nyckelknippa till mig. ”Den står i förrådet.”
”Eh, okej… var ligger det?”, undrade jag.
Hon himlade med ögonen. ”Kom…”

Att få gå bakom Anna uppför den lilla trappan på baksidan av huset brände in en bild i huvudet som jag minns än idag. Jag vet inte om det var medvetet, men den korta klänningen fladdrade till när hon tog det sista trappsteget i ett litet hopp, och jag anade en vit liten stringtrosa. Synen fick det att svartna för ögonen ett ögonblick, tills jag rycktes tillbaka av en hand på min överarm.

”Se så, ’big man’. Använd musklerna nu och bär ner grillen”, fnittrade Anna innan hon skyndade nerför trappan igen.

Kvällen led mot natt och Klara fortsatte envist att para ihop oss. Det gjorde mig ingenting, hon var otroligt vacker, men jag kände att det mest var en fysisk attraktion. Hon var festens mittpunkt – den snygga värdinnan – medan jag är den mer hjälpsamma, blyga killen som hellre sköter grillen med ett par polare. Men blickarna mellan oss for som blixtar. Mina på hennes ben och nacke; hennes händer som smekte min rygg eller arm i förbifarten. Under en av kvällens aktiviteter, duett-charader, skulle vi gestalta Brokeback Mountain. Det gick väl sådär, men hon passade på att smeka mig från bröstet ner mot naveln innanför skjortan.

Nästa gång var det min tur när vi fick uppdraget att föreställa Burj Khalifa. Anna tjöt av förtjusning när jag lätt lyfte upp henne på mina axlar, och jag njöt av känslan av hennes bara ben mot min nacke. Det var där och då kvällens absoluta höjdpunkt.

Efter charaderna började det dock gå utför. Musiken skruvades upp, folk blev stökigare och Anna började tappa det där snygga fokuset i blicken. Den där charmiga intensiteten hon haft i köket byttes ut mot något mer flackande i takt med att glasen tömdes. När hon en stund senare slet åt sig en flaska bubbel och satte tänderna mot korken för att bita upp den, kände jag bara: Nej, det här kommer inte sluta bra.

”Låt mig, innan du skjuter ut två framtänder”, sa jag lågt och satte handen på flaskan.

Jag insåg direkt mitt misstag. Hon blev riktigt sur; man utmanar inte en berusad drottning på hennes egen tron. Hennes blick ändrades markant, det var inte längre ett lekfullt svar jag fick som tidigare.
”Tror du jag är ett barn?”, väste hon, ”du har hela kvällen försökt förminska mig, släpp min flaska.”

Den elektriska kontakten vi haft innan var bruten, det var som att musiken stannat. Jag kände mig helt felplacerad och gick med svansen mellan benen bort till Martin som satt en bit bort med några av de andra killarna.
”Alltså, jag fattar vad du och Klara försökte med ikväll. Jag uppskattar det, men jag tror inte att Anna är min typ.”
”Lite intensiv, va?”, svarade Martin.
”Haha, ja… lite. Men snygg. Fan, jag var inte så smidig med flaskan, eller hur?”, sa jag.
”Nja, men skål ändå.” Vi skålade – rom och cola mot min rena cola.

Klara kom fram och kysste Martin. Hon var på strålande humör och ville uppenbarligen ha sin kille för sig själv nu. Jag sneglade på klockan: 00.30. Skulle jag behöva sitta här och skämmas i flera timmar till när min enda trygghet snart skulle smyga iväg till ett sovrum?
”Du, jag tror jag ska runda av”, sade jag och började resa på mig.
Klara tittade upp på mig, och sedan på något bakom mig.
”Det ska du inte”, sade Klara med en blick som fick mig att stanna upp mitt i steget. Hon nickade diskret mot altandörren bakom mig.

Jag vände mig om och kände direkt hur axlarna sjönk ner. Där kom en tjej som bar på en helt annan energi än den som nyss funnits. Hon såg ut som en mjukare, mer harmonisk version av Anna – samma drag, men med en blick som inte krävde uppmärksamhet, utan snarare gav den. Hon bar en ljusrosa jeansjacka över ett vitt linne; en avslappnad tjej, ingen ”high maintanance”-brud. Men ändå något lockande; hennes svarta kjol och vita linne lämnade precis ett lagom mellanrum för att naveln skulle kika fram.

”Där har du Matilda”, viskade Martin vid min sida, ”Annas tvillingsyster. Den lugna versionen.”

Som slumpen ville satt vi närmast ingången. När Matilda kom fram för att hälsa möttes vi i en sådan där komisk första kram där min haka hamnade någonstans ovanför hennes hjässa. Men till skillnad från kvällens tidigare smekningar, som känts som en tävling eller ett spel, kändes det här… på riktigt. Det fanns en omedelbar trygghet i hur hon såg på mig, som om hon såg att jag var den enda i sällskapet som faktiskt var helt närvarande.

Hon märkte snabbt att mitt glas bara innehöll ljummen cola.
”En annan nykterist?”, log hon, och det var som att en spänning jag inte ens visste att jag bar på släppte.

När Martin och Klara smög iväg mot sovrummen föll det sig helt naturligt att vi blev kvar. Vi drog oss undan till altankanten, bort från Twister-spelet och de höga skratten inne i huset. Där satte vi oss med fötterna i det svala gräset, och i skenet från partyljusslingorna såg jag hur hennes blå ögon faktiskt gnistrade mer än Annas någonsin gjort under kvällen. Hon var som en blond, blåögd, skandinavisk version av Anna.

Jag njöt av hennes sällskap och hon frågade hur kvällen varit.
”Den har varit bra. Jag tror Klara försökte matcha ihop mig med din syster… men jag tror hon är…”, började jag.
”…lite för intensiv?”, fyllde Matilda i innan jag hunnit avsluta meningen. Vi sneglade båda bort mot gruppen där Anna nu var i full gång med en omgång Twister.
”Ja, en smula”, svarade jag och vände mig mot Matilda. ”Det verkar ni inte ha gemensamt.”

Matilda berättade att de var tvåäggstvillingar och mer lika som systrar än som kopior. Det märktes i allt från hur hon rörde sig till hur hon talade. Där Anna hade varit en storm som krävde att alla skulle titta på henne, var Matilda som den ljumma brisen efteråt.

Vi blev sittande på altankanten med fötterna i det svala gräset. Det var en sådan där natt som aldrig verkar vilja ta slut, och för första gången på hela kvällen kände jag mig inte som en hjälpreda. Mina ögon vilade ofta på hennes ben; kjolen visade låren som formats av många år i den lokala fotbollsklubben, och hennes tånaglar var målade i exakt samma rosa nyans som jeansjackan. Det fanns en sorts ordning och omsorg i hennes utseende som kontrasterade mot Annas nu ganska röriga uppsyn.

”Du ser ut som om du har haft en lång kväll”, sa hon och knuffade till min axel med sin.
”Jag har skalat potatis för mitt liv, agerat mänsklig skyskrapa och blivit tafsad på”, svarade jag och hon tittade lite frågande på mig.
”Don’t ask”, fyllde jag i, och vi skrattade båda två. Det var ett sådant där skratt som kändes enkelt, utan att man behövde imponera eller spela en roll.

Vi pratade om allt och ingenting – om hur det var att växa upp i skuggan av en tvillingsyster som alltid ville vara i centrum, och om mina egna ambitioner. Hon lyssnade på ett sätt som gjorde att jag nästan glömde bort den där flygplatskörningen.

När musiken inifrån huset byttes till något lugnare, föreslog hon att vi skulle spela en runda kubb, bara vi två. Nattljuset gav trädgården ett drömskt sken. Jag märkte snabbt att hon inte alls hade Annas aggressiva tävlingsinstinkt. När jag sänkte en av hennes kubbar utbrast hon inte i ett ”fan”, utan fyrade av ett imponerat leende.
”Okej, ’big man’, du har siktet inställt ser jag”, retades hon. Ja, jag berättade att det var det hennes syster hade kallat mig.

Vi rörde oss runt varandra på gräsmattan, och varje gång vi passerade för att hämta pinnarna dröjde vi kvar en sekund extra. Det var en flörtig jargong som inte byggde på fysiska provokationer, utan på en växande nyfikenhet. Till slut stod bara kungen kvar.

I samma veva som kungen föll, tacklade hon ner mig i gräset. Det var inte hårt, bara ett lekfullt sätt att stjäla segern ifrån mig. Hon gav mig en kyss på kinden som dröjde sig kvar en sekund för länge för att bara vara vänskaplig.
”Är du nöjd om jag får vara det du vinner ikväll?”, frågade hon. Hon låg kvar i gräset bredvid mig, med ansiktet bara centimeter från mitt.
Hennes ögon borrade sig djupt in i mina. Jag var precis på väg att smeka bort några hårstrån från hennes ansikte när min telefon plingade till.

Meddelande från pappa: ”Precis landat, lite sena. Ska få ut väskan också, hoppas du inte sover än.”

Jag rycktes tillbaka till verkligheten. Skit, vad är klockan? Jag sneglade på armen: 03.15.
”Förlåt… jag måste dra, jag lovade att hämta pappa på flygplatsen om 15 minuter. Jag måste dra NU.”
Innan jag reste mig gav jag henne en kyss i pannan. Efter bara två steg insåg jag att jag inte svarade på hennes fråga.
”Gud, ja! Matilda… om jag vunnit dig ikväll.. gah… du är magisk!”

När jag satte mig i bilen slogs jag av tanken: kan man bli kär på bara två och en halv timme? Jag tror nästan det. Min blick fastnade på byxorna, helt fläckiga av gräs efter att vi rullat runt, men jag hade en stark känsla av att det var värt det.