Ekvationens (ut)lösning

Det här är del 3 av 3 i Minnen från förr

Timmarna gick som i ett vakuum. Huvudvärken från de danska ölflaskorna hade ersatts av en annan värk, en pirrande nervositet i magen som var mycket svårare att döva ner. Morsan förstod nog mer än jag ville erkänna, men hon sa inget, frågade inget. Skönt!

Mitt rum var fräschare efter hennes hjälp och jag hade tagit en dusch, men vattnet kunde inte skölja bort osäkerheten. Nu gick tiden och för varje minut som klockan hoppade fram steg min nervositet. Hade hon ångrat sig?

Svartsjukan var ett rovdjur i magen, ett djur som matades med bilder jag inte ville se. Alice, på alla fyra. Eriks självsäkra leende när han körde in sin kuk i hennes mun. Daniels grova händer på hennes höfter. Kuken som töjde ut hennes fitta. Jag såg det så tydligt, och i min fantasi stönade hon högre för dem än hon någonsin hade gjort för mig. Bilder av Johanna flimrade även de förbi. Hur hon njöt av deras kukar. Hur hon viskade till Alice: ”Känner du vilken skön kuk Daniel har? Mycket större och härligare än Martins lilla pojksnopp, eller hur?”

Nej, Alice är inte sån. Hon ville ju träffa mig. Jag gick ut till köket och väntade. Tiden tycktes dra ut på evigheter. Tänkte hon komma? Tänkte hon ångrade sig?

 

När ringklockan äntligen ringde, var det som jag satt inne i en kyrkklocka under en högmässa. Jag skyndade mig till dörren, tog ett djupt andetag och öppnade.

Och där stod hon. Alice. Inte festens Alice i tighta jeans och utmanande leende, utan en annan version. Hon hade en stickad tröja, mörkblå, som syntes genom den uppknäppta jeansjackan. Hennes rödblonda hår föll mjukt över axlarna. Hon såg mindre ut som en dröm och mer som en verklig person, och det skrämde mig mer än något annat.

-Hej, sa jag, och röstade var tjockare än jag tänkt.

-Hej, svarade hon. Hennes blick mötte min, och den var lika nervös som min kändes.

Hon skrattade till nervöst och vi blev tysta en stund och bara tittade på varandra.

-Du hittade, sa jag för att säga något.

-Mmm, svarade hon. -Jag visste var du bor.

-Jaha, sa jag och log för att dölja att hjärtat bankade mot revbenen. -Ehm… kom in.

 

Hon tog ett kliv in i hallen och doften från hennes parfym, samma söta blommiga doft som från igår, fyllde mina näsborrar och skickade mig direkt tillbaka till soffan. Jag stängde dörren efter henne och ljudet var som ett startskott.

-Du kan hänga jackan här, sa jag och pekade på de fula, bruna krokarna i furu som hade suttit där sedan huset byggdes 1976.

-Tack, sa hon och tog av sig. När hon vände sig för att hänga upp jackan såg jag hur tröjan stramade åt över hennes rygg och den där perfekta kurvan mellan lår och rygg fanns kvar. Min hals blev torr.

Vi gick in i vardagsrummet. Pappa var helt uppslukad av Tipsextra och mamma log ett artigt, lite förstående leende men ställde inga frågor. Luften var laddad med osagda ord. Vi var två personer som bar på en hemlighet, och den fylld hela rummet.

-Ska vi gå till mitt rum, frågade jag henne och lät mina föräldrar stanna i periferin.

-Mm visst.

Jag gick uppför trapporna före Alice och varje steg kändes som en seger. Varje knarr från träet var ett jubel. Alice gick tätt bakom mig och jag kände hennes närhet även om jag inte såg henne.

På ovanvåningen hade jag och Malin var sitt rum i ena kortsidan av huset, vägg i vägg och våra föräldrar ett större mitt emot med ett stort allrum mellan. Malins dörr var öppen och jag såg henne ligga på sin säng när vi gick in i mitt rum. Hon tittade upp från sin tidning när vi passerade, hennes blick gick snabbt från mig till Alice och tillbaka igen. Ett litet, leende spelade på hennes läppar. Inget elakt eller spydigt leende, bara ett ”Okej det var alltså hon” leende.  Hon visste. Hon visste precis vad som var på gång. Jag ignorerade henne och stängde dörren till mitt rum bakom oss.

Låset klickade i med ett litet, distinkt ljud. Vi var ensamma.

Tystnaden i rummet var inte som den utanför. Den var tjock, levande, fylld av allt vi inte sagt. Jag vände mig om och Alice stod mitt på golvet, lite vilsen som om hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Hennes blick flög omkring. Över min bokhylla med dammiga fantasyböcker. Över den lättklädda tjejen med söndertrasade jeansshorts som prydde min ena garderob, en affisch jag nu plötsligt önskade att jag hade rivit ner för länge sedan. Över den nybäddade sängen, över golvet där jag slängt undan smutsig tvätt bara någon timme tidigare. Det var mitt rum, min värld, och nu var hon här. Alice hade landat i mitt eget universum.

–Det är… fint, sa hon och lät blicken stanna på mig, en aning för snabbt. –Du har… mycket böcker.

–Ja, mumlade jag och skämdes mig för både affischtjejen och dammet på bokhyllan. –Jag läser en del.

Det var så fånigt. ”Jag läser en del”, jag hade knappt öppnat någon av de böckerna sedan…jag vet inte när.   Hjärnan hade stängt av. Allt jag kände var doften av henne, den svaga, söta doften av hennes parfym som blandades med luften i mitt rum, och den fruktansvärda rädslan för att jag skulle göra fel, säga fel sak, förstöra allt.

Jag tog ett kliv framåt, och det var som att bryta en yta av is. –Vill du… sätta dig?

I stället för att sätta sig började hon röra sig. Hon gled fram till bokhyllan, och jag följde henne med blicken, osäker på vad jag skulle göra med mina händer. Hon strök med ett finger över ryggarna på några böcker. Stephen King, Alistair MacLean. Hon drog ut Polarstation Zebra svarar ej, och bläddrade lite i den, ett litet leende på läpparna.

–Min pappa har den här, sa hon.

–Jaha, svarade jag och kände hur jag blev bedömd. Synad.

Hon lade tillbaka boken och gled vidare till stereokonsolen. De få CD skivorna jag hade låg i en hög.  Jag höll andan. Hennes granskning fortsatte. Vad gillade hon för musik, jag visste inte. Tycker hon jag är konstig. Hon plockade upp en ”Absolute Music”-samling, tittade på låtlistan på baksidan och log ett igenkännande leende.

–Den här hade vi på en fest en gång, sa hon och lade ner den. Sedan hittade hon Phil Collins. ”..both sides”. Hon vände sig mot mig med ett snett leende.

–Min pappas skiva, sa jag snabbt, som om jag behövde försvara mig. –Men den är skönt lugn.

–Okej, sa hon och skrattade.

Hon plockade det svarta, ikoniska omslaget på Metallicas ”Black Album” och verkade förstå av vikten att skivan satt i spelaren.

-Var har du play, frågade hon och synade stereon men snart hördes det rytmiska minutlånga introt till ”Enter Sandman” på låg volym

-Jag gillar denna, sa hon och vände sig mot mig. Hennes blick var nyfiken. Som om hon precis hade satt ihop en bit av ett pussel.

–Jag visste inte du lyssnade på sånt, sa hon.

–Det beror på humöret, sa jag och ryckte på axlarna. –Allt från Pearl Jam till det här.

Hon lade ner skivan, långsamt och medvetet, och vände sig mot mig. Rummet kändes mindre nu. Den initiala, nervösa tystnaden hade ersatts av en annan sorts tystnad. En som var fylld av det hon just hade lärt sig om mig. Hon gled fram till sängen. Hon satte sig på den allra yttersta kanten, som om hon var beredd att flyga upp vilken sekund som helst. Fortfarande avvaktande men med sänkt gard. Hon lade händerna i knäet och vred sig lite i sittplats.

Jag satte mig i min gamla skinnfåtölj mittemot. Ett tryggt avstånd. Kanske för tryggt. Känslan av att sitta mittemot henne, med en halvmeter av tom luft mellan oss, var nästan fysiskt smärtsam.

–Dagen har varit… lång, sa hon och tittade ner på sina händer. Hennes fingrar lekte med en tråd i jeansen.

–Ja, sa jag. –Jag har inte gjort något. Bara…sovit.

Hon tittade upp, och hennes ögon var mörka och seriösa. –Jag med. Och nyktrat till, tillade hon och ett litet, nervöst skratt undslapp henne.

–Det var länge sedan jag var så bakfull, sa jag och kände mig lite modigare när jag kunde dela den erfarenheten. –Morsan… gillade inte lukten.

Jag skrattade med henne. Hon log på riktigt den här gången. Skrattet lättade lite på den tryckta stämningen, men vi var fortfarande som två främlingar på en första dejt. En första dejt som föregicks av den mest intensiva sexupplevelse i våra liv. Ironin var outhärdlig.

Det var då de kom. De där tre orden. De satt långt bak i min hjärna och jag hörde knappt min egen röst när jag sa dem. Men de bara kom.

–Jag gillar dig.

Det blev helt tyst i rummet. Till och med James Hetfields hesa stämma verkade tystna. Alice slutade vrida på sig. Hon bara satt där, helt stilla, och såg på mig. Jag kunde inte läsa hennes ansiktsuttryck. Var det chock? Panik? Ånger?

Jag reste mig. Jag vet inte varför. Det var som att benen bara rörde sig av sig själva, en flyktreaktion på den outhärdliga tystnaden. Jag gick inte fram till sängen. Jag gick fram till fönstret och tittade ut i mörkret utanför, såg bara min egen spegelbild i rutan. En kille som precis hade sagt fel sak och sabbat allt.

–Jag menar… jag menade inte… började jag, men rösten var tunn och bröts. Jag såg bara dum ut nu.

Det var tyst bakom mig. En sådan där lång, jobbig tystnad som får en att vilja försvinna. Jag stod kvar med ryggen mot henne, stel som en pinne, och väntade på att hon skulle resa sig och gå.

–Jag vet vad du menade, kom det till slut från sängen. Hennes röst var låg, nästan en viskning.

Jag vände mig om, överraskad. Hon hade inte rört sig, men hennes hela hållning hade förändrats. Hon satt inte längre som på nålar. Hon lutade sig en aning framåt, och hennes blick var inte arg eller sårad. Den var bara… nyfiken.

Jag gick fram till sängen, men jag vågade inte sätta mig bredvid henne. Jag satte mig på golvet, med ryggen mot sängkanten, precis bredvid hennes fötter. Det kändes tryggare.

–Jag bara… jag har inte kunnat tänka på något annat idag, sa jag och stirrade ner på mina egna händer. –Och jag blev så rädd. Att du… ångrade dig. Eller att du trodde att jag var…du vet.

–En idiot? sa hon och skrattade till.

Jag tittade upp på henne, och log. –Ja, kanske.

–Jag var rädd för samma sak, sa hon och hennes leende försvann. –Rädd att du trodde att jag var… så där. Att jag var full.

–Jag vet att du inte är så där, sa jag snabbt.

–Jag vet att du inte är en idiot heller, sa hon och en liten road rodnad dök upp på hennes kinder.

Vi satt tysta en stund. Det var fortfarande nervöst, men på ett annat sätt. Som om vi precis hade avväpnat en bomb tillsammans.

Och då hände det. Hon sträckte ut en hand. Inte för att röra mig. Bara för att sträcka ut en hand, som ett test. Jag tog den. Hennes hand var varm i min, och mina fingrar slöts om hennes. Det var den första kontakten. Den var elektrisk. Jag kände en svag puls i hennes handled, snabb och lätt.

–Jag gillar dig, Alice, sa jag igen, den här gången utan att tveka. –Mycket.

Jag vred mitt huvud upp mot hennes. Ett litet, äkta leende spred sig över hennes läppar.

–Jag gillar dig också, sa hon och drog lätt och till synes omedvetet i min hand.

Och då kunde jag inte hålla mig längre. Jag reste mig, lutade mig fram och kysste henne. Det var inte som igår. Det här var långsamt, försiktigt. Ingen explosion av alkohol och desperation, utan något verkligt. Jag kysste hennes läppar, mjuka och varma, och hon kysste mig tillbaka. Hennes armar lade sig om min nacke och hon drog mig närmare. Jag kände hennes kropp mot min, mjuk, varm och ångande.

Den osynliga väggen av nervositet och frågetecken mellan oss var riven.

Kyssen blev djupare. Våra tungor möttes, och det var som att komma hem. Jag lät min hand glida från hennes kind, ner över halsen, ner till axeln. Jag kände hur hon darrade, hur hennes andetag blev tyngre. Jag ville ha henne. Jag ville ha henne mer än någonsin, men det var inte som igår. Det var en långsam, brinnande lust som byggdes upp inombords, en lust som handlade lika mycket om att känna henne som om att äga henne.

Jag bröt kyssen och tittade på henne. Hennes ögon var blanka, hennes läppar svullna och lite fuktiga. Jag lät min hand glida ner från hennes axel, längs hennes arm. När mina fingrar nådde hennes hand, som vilade i hennes knä, lät jag mina fingertoppar stryka över hennes hud. Sedan lät jag handen fortsätta, ner över hennes lår, över jeansen. Jag kände värmen från hennes hud genom tyget. Hon särade inte på benen som igår. I stället lade hon sin hand över min och tryckte den hårdare mot sig. Mot sitt sköte. En tyst bekräftelse. En inbjudan.

Det var allt jag behövde. Jag började knäppa upp hennes jeans. Min hand skakade lite, men jag var säker på vad jag ville. Vad hon ville. Hon lyfte höfterna och hjälpte mig att dra ner dem. Under hade hon ett par enkla vita trosor. Inte de sexiga svarta jag hade fantiserat om, utan vanliga, vardagliga. Och det var ännu vackrare.

Jag lade mig ner bredvid henne på sängen och vi kysstes igen. Djupt och hetsigt. Inga ord bara lust. Min hand vandrade över hennes kropp, över hennes mage, upp under den stickade tröjan och kände hennes varma hud. Jag hittade hennes BH och grävde in min hand under den. BH-bygeln tryckte mot min handled men jag kände det knappt. Hennes mjuka varma bröst mötte min hand.

Den mjuka huden kring bröstvårtan var sträv mot min fingertopp, och i mitten stod den hård, som en liten, uppfordrande knapp. Alice fumlade lite med låset men lyckades snart lösgöra dem. Hennes bröst var fria, och jag kupade dem i mina händer. De var precis som jag kom ihåg dem, perfekta, med de hårda bröstvårtorna som letade sig in mellan mina fingrar. Alice stönade högt och ryckte till när min tumme strök över en bröstvårta. Hon var känslig. Hon var hungrig. Hon var kåt.

I mina byxor gjorde sig min kuk påmind om vad som var på gång. Den skavde mot mina kalsonger när den växte. En smärtsam känsla som helt överröstades av euforin av att kyssa Alice och smeka hennes bröst.

Jag böjde mig ner och tog en bröstvårta i munnen, sög på den, kände hur den hårdnade ännu mer. Hon grep tag i mitt hår och pressade mig hårdare mot sig.

–Martin, stönade hon. –Kyss mig.

En ny djup kyss följdes av hennes hand över mitt stånd.  Knappen i min gylf som öppnades och sedan handen över min nakna kuk. Hård och pulserande.

Jag fortsatte att smeka och kyssa henne, lät min hand glida ner över hennes mage, in under troskanten. Jag kände hennes fitta, varm och redan fuktig. Jag letade mig fram till hennes klitoris och började smeka den i långsamma cirklar. Alice skrek till och slutade tvärt att dra i min kuk. Hon vred sig i sängen och kramade mig.

–Ja, viskade hon. –Just där. Fortsätt.

Sedan kysste hon mig igen.

Jag gjorde som hon sa. Jag fortsatte smeka henne, kände hur hon blev våtare och våtare, hur hennes andetag blev alltmer oregelbundet. Jag visste att hon var nära en orgasm, och jag ville ge henne den. Jag ville ge henne allt. Jag ökade tempot, pressade lite hårdare, och med ett skrik som jag var tvungen att tysta med en kyss kom hon. Hennes kropp skakade och hennes fitta kramade om mitt finger. Jag fortsatte tills hon bad mig sluta, och då lade jag mig bredvid henne och höll om henne medan hon skakade i mina armar.

Vi låg så ett tag, bara andades. Jag kände hennes hjärta slå mot min bröstkorg, snabbt och kraftfullt.

-Herregud, viskade hon till slut. -Det där… det där var inte alls som igår.

-Jag vet, sa jag och kysste henne.

Hon log och tryckte sig närmare mig. -Mycket bättre.

Vi låg tysta en stund till, och jag kände hur min egen lust byggdes upp igen. Min kuk var stenhård och tryckte mot kalsongerna. Alice måste ha känt det, för hon förde ner sin hand i dem och greppade min lem igen.

-Din tur, viskade hon.

Jag kände en ilning från roten av min kuk, en så plötslig och våldsam reflex att jag nästan skrek till. Hennes hands lätta beröring hade tvingat fram något jag inte kunde kontrollera. Det var inte samma hand som runkade min kuk kvällen innan. Nu var det en mjuk omfamning, inte den desperata och krävande handen från igår. Det var ett nyfiket, och utforskande grepp som nu gled stadigt längs mitt skaft. En långsam, medveten rörelse som inte var menad att driva mig till en snabb utlösning, utan för att lära känna varje centimeter, varje ådra, hur jag pulserade i hennes grepp.

För mitt inre såg jag bilden från när hon hungrigt drog i min kuk och smakade på min försats kvällen innan. Då var det en show, för mig och för de andra i rummet där hon tänjde på gränserna inför en publik. Nu drog hon inte i kuken, hon utforskade den, letade efter mina reaktioner. Försatsen smetades ut över kuken och hennes hand. Gjorde den hal och friktionen minskade.

-Skönt? viskade hon.

Jag kunde inte svara utan kysste henne för att visa att hon gjorde rätt. Alice sög in min tunga i sin mun.

Kyssen var djup och långsam, en tyst konversation. Hennes tunga dansade inte med min, den lekte med den. Hennes hand fortsatte sitt utforskande arbete, ett stadigt, rytmiskt pumpande som fick blodet att dunka i mina tinningar. Jag kände hur mina höfter började röra sig i takt med henne, små, omedvetna stötar uppåt, en begär som inte längre gick att kontrollera.

Hon bröt kyssen, och ögonen var blanka av lust men också av en sorts vetenskaplig nyfikenhet. Hon ville se. Hon ville förstå. Utan att släppa mitt skaft började hon glida neråt i sängen. Hennes rödblonda hår bildade en ridå som skuggade mitt ansikte när hon passerade, och jag kunde bara ana hennes rörelse. Jag såg hur hennes nakna skulderblad spändes när hon placerade sig mellan mina ben.

Det är nu det händer tänkte jag. Alice, naken i min säng, snart med min kuk i sin mun. Min dröm, min önskan och fantasi var snart verklighet. Samma säng som jag så många gånger sett bilder som tagna ur en porrfilm med Alice i huvudrollen. Nu hade hon huvudrollen. Men hon var inte Jenna Jameson eller Stacey Donovan. Hon var Alice, som med en 18-årings nyfikenhet undersökte något nytt, något spännande.

Jag såg henne inte först, jag kände henne bara. En varm, fuktig andedräkt mot mitt ollon. En tvekan. Sedan, den mjukaste tänkbara beröring. Hennes läppar, bara läpparna, som slöt sig runt spetsen. Inte ett sug, inte en slickning, bara en… kyss. En mjuk, varm, våt kyss på det mest känsliga stället jag hade.

Hon drog sitt hår åt sidan och tittade upp på mig, med ollonet fortfarande mellan läpparna, och ett litet, triumferande leende spelade i hennes ögon. Hon visste att hon hade mig. Att jag var helt i hennes makt.

Sedan började hon utforska med tungan. Långa, breda drag som en konstnär som målar sin duk. Hon följde ådrorna på undersidan, från basen hela vägen upp till springan där en ny droppe försats hade bildats. Hon samlade upp den med tungspetsen, och när hon mötte min blick igen svalde hon den med ett medvetet, långsamt drag. Halsen arbetade. Det var en mer intim gest än uppvisningen igår.

–Gott, mumlade hon. –Smakar bättre än igår.

Orden träffade mig hårdare än någon stöt. Bättre än igår. Det var inte längre en tävling. Det var bara vi nu.

Hennes blick var fäst på mina ögon, mörk och outgrundlig, och i den såg jag en hunger som matchade min egen. Långsamt, utan att bryta ögonkontakten, svalde hon mig hela vägen ner. I det ögonblicket ägde hon mig. Inte bara fysiskt, utan helt och hållet.

Hon använde inte händerna för att stötta, utan lät dem vila på mina lår. Det var bara hennes mun, hennes läppar, hennes tunga. Hon började en långsam rytm, tog in mig nästan hela vägen ner till halsen innan hon sakta drog sig tillbaka, läpparna spända runt mitt skaft som en tät ring för att förhöja min njutning.

Jag slöt ögonen. Allt annat försvann. Malin i rummet bredvid, mina föräldrar, osäkerheten från i morse och minnena från igår. Nu fanns bara Alices varma, våta mun som sakta sög på min kuk.

Jag kände hur jag närmade mig slutet, hur en välkänd spänning började byggas upp djupt inom mig. Jag hade känt det förut, med min hand som partner och några få lyckliga gånger med andra tjejer. Då hade det varit en snabb, desperat jakt på utlösning. Men det här… det här var något annat. Det här var en långsam, brinnande resa. Varje sug från Alice var inte bara njutning, det var en bekräftelse. Så bekant men helt nytt. Det var bara vi två nu.

–Alice, stönade jag. –Jag… jag kommer snart.

Hon svarade inte med ord. Hon svarade med handling. Hon ökade tempot, inte mycket, men precis tillräckligt. Hennes ena hand flyttade sig från mitt lår och sökte mina testiklar. Hon började smeka dem, rulla dem försiktigt mellan fingrarna i takt med att hennes mun arbetade snabbare på mitt skaft.

Det var för mycket. Det var perfekt.

Jag grep tag i hennes hår, inte för att tvinga henne, utan för att hålla mig kvar i verkligheten, för att ha något att fästa mig i när orgasmen rev mig itu. Min rygg bågade, tånaglarna krullade sig, och med ett tyst skrik exploderade jag i hennes mun.

Den första strålen var stark, följt av en annan, och en till. Jag kände hur hon tog emot allt, hur hon fortsatte suga mjukt och mjölka ur mig för varje droppe. När det sista skälvningen gått genom min kropp släppte hon mig sakta. Hon lade sig bredvid mig igen, och jag kunde inte ens öppna ögonen. Jag var helt tömd.

Jag kände hur hon lade sig nära, hur hennes arm lade sig över min bröstkorg. Jag vände mig mot henne, öppnade ögonen och mötte hennes. Hennes läppar var svullna och glansiga, och i mungipan såg jag något vitt. Min sperma. Hon verkade inte ens märka det, eller så brydde hon sig inte.

Hon log, ett trött, belåtet leende. Sedan lutade hon sig fram och kysste mig. En djup, salt kyss där jag kunde smaka mig själv på hennes tunga. Det var inte äckligt. Det var det mest intima jag någonsin upplevt. Det var perfekt.