Lucka 11 – Mystisk man
Spinningpasset var det jag behövde för att varva ner efter dagen. Jag kände hur svetten började kylas ner under tröjan och det började bli kallt. Låren kändes tunga, men huvudet var rensat från deadlines åtminstone för ikväll. Jag orkade inte ens tänka, så mycket hade jag tagit ut mig på cykeln.
Medan jag gick hemåt med träningsväskan över axeln, började tankarna på den hemliga beundraren ta vid. Jag hade vant mig vid tanken att det fanns någon där nu som varje dag lämnade brev.
Däremot kunde jag fortfarande inte komma på vem det kunde vara som hade den här precisionen. Det måste bara ett geni som ligger bakom detta, för jag kunde bara föreställa mig hur mycket förberedelse det tagit att skapa alla dessa fina brev, skriva ner alla meddelanden och inte minst köpa dyra presenter.
Hanna var inte helt utesluten, men låg på pass långt ner på min lista över misstänka att jag kunde avvakta lite. Det var just hur hon visste att det var parfym på slipsen? Eller hade jag bara antagit det också, om hon hade varit i min situation?
Killarna på jobbet vågade jag inte ens fundera på. Inte efter deras lunchshow i förrgår. Bara tanken på att en av dem – eller alla tre – skulle ligga bakom alla dessa brev, fick det att knyta sig i magen. Herregud, tänk om det var fler som höll på?! För mycket. För komplicerat. För riskabelt! Frågan var då vem som lämnade breven, delade de upp dagarna?
Men det är ju ingen av dem som har min portkod?! INGEN har min portkod…ja förutom tjejerna…precis, Hanna!
Jag svängde in på cykelvägen som ledde upp mot mitt kvarter. Gatlamporna sken upp vägen framför mig och tystnaden fick tankarna att löpa amok.
Och så var det Jesper.
Den där kommentaren han slängde ur sig i förbifarten på eftermiddagen idag. Något som egentligen var helt harmlöst — ”Det är konstigt att du är singel? Du borde inte vara så kräsen.” Syftade han på någon speciell? Eller förberedde han mig på att han skulle avslöja sig själv framöver?
Jag hade skrattat bort det då. Men nu började det krypa i mig…
Sigge.
Varför skulle han ens…? Nej. Nej, det var omöjligt.
Det fanns ingenting hos honom som kunde stämma av i breven. Han var bara den tafatta datanörden som hade hängt med under åren. Vems kompis var han från början?
Han var garanterat inte kapabel till detta… Smart ja, socialt begåvad nej.
Jag skakade på huvudet lagom irriterat när jag rundade lägenhetslängan. Det här var löjligt. Jag höll på att göra mig själv galen.
När jag kom hem stod en man i brun jacka och mörk mössa nere i trapphuset. Jag kände inte igen honom — och han stirrade lite för länge när jag klev in.
Han harklade sig, nickade kort och flyttade sig ett halvt steg när jag öppnade mitt postfack.
Där låg ett rosa skimrigt kuvert och väntade på mig, och jag grep tag i det hårt och stängde brevluckan långsamt.
Mannen började gå uppför trappan. Inte snabbt, inte långsamt. Bara… konstigt. Som om han inte riktigt visste vart han skulle. Jag följde automatiskt efter ett par meter bakom.
Han fortsatte hela vägen upp till tredje våningen. Jag hörde hur hans steg tvekade där uppe, gick lite fram och tillbaka innan de tystnade helt. På tredje våningen bodde ett ungt par och en ensamstående mamma med en tioårig dotter.
Jag stannade på mitt våningsplan under och satte nyckeln i låset. Men vred inte om, utan stod stilla för ett ögonblick och bara lyssnade. Det knöt sig i magen på ett konstigt sätt.
Vem var han? Jag försökte minnas detaljer.
Lockigt hår som stack ut under mössan. Vinröd… eller var den mörkgrön? Han var kanske 25-30 år? Eller yngre? Lång? Vanlig? Mindes plötsligt ingenting.
Jag öppnade dörren, gick in och låste hastigt. Lutade mig mot dörren som om jag hade undkommit honom med mitt rosa kuvert så hårt i handen att fingertopparna hade blivit helt vita.
Vänta…Det där var väl ändå inte… min hemliga beundrare?
Nej. Nej. Nej, det kunde det ju inte vara! Vad gjorde han i min trappuppgång då? Hade jag just tagit honom på bar gärning. Ha!
Jag öppnade brevet.
”Snart väntar en större utmaning. Det är bara du och jag som vet – oroa dig inte. Jag tar hand om dig.”
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.