Lucka 5 – Alla är misstänka
Alla var på strålande humör idag. Speciellt säljarna, Jonas och Kristin kändes verkligen på hugget idag. Jag kände mig mer tvungen än sugen på att ställa upp och mingla runt i vimlet i stora konferenssalen. Idag hade bolaget sin årliga tillställning för våra befintliga samarbetspartners och nya kunder och underleverantörer var på plats.
Sorlet av människor hördes på lång väg när jag närmade mig. Alla som hejade, log eller på något sätt interagerade med mig idag var potentiella brevsändare. Jag kände mig nästan på krigsstigen, alla kollegor stod högst upp på listan som misstänkta.
Jag är bra på att smälta in och inte sticka ut i mängden. Alldaglig som sagt. Jag stod vid sidan med kaffekannan i handen och låtsastorkade av bordet för att se upptagen ut när jag hörde mitt namn.
”Kornelia?”
Jag vände mig nyfiket om och höjde ögonbrynen. En hand sträcktes försiktigt fram.
”Hej, Olle.”
Jag sken upp och hälsade på honom med ett litet skratt.
”Kul att träffas på riktigt än via teams!”
”Ja verkligen!”
Olle var precis så snygg som jag hade föreställt mig från rutan på Teams – kanske till och med lite mer. Runt trettio. Ljusbrunt kortklippt hår, bruna snälla ögon och len mjuk röst som egentligen kunde få vilket ointressant tekniskt dravel som helst att framstå som musik i öronen. Skjortärmarna uppkavlade, en broschyr under armen men framför allt – ingen ring på fingret. Med andra ord, ännu en potentiell misstänkt till samlingen.
Direkt efter närmade sig ännu ett bekant ansikte. Han presenterade sig som Jakob, kollega till Olle som varit med på några av våra digitala möten. Jag ställde direkt frågor som var riktade mot projektet.
Medan Jakob förklarade några detaljer, kände jag hur Olles blick brände mot mitt ansikte – som om han knappt ens lyssnade. Som om detta inte var nog så hördes en ny självklar röst bakom oss.
”Tjenare på er!”
Aron. Vem annars hade den kapaciteten att bara kliva in i ett samtal utan att ens ursäkta sig. Både Olle och Jakob vände sig om och hälsade glatt, som om de träffats förr. Aron slog Jakob lätt på axeln i en hälsning.
”Lugnt med er?” sa Aron och innan någon hann svara fortsatte han. ”Ja, det blir Frankrike förresten!”
Jakob hummade som om han visste exakt vad han syftade på. Olle såg mest nyfiken ut.
”Jaså? Ska du ut och roa dig?” frågade jag lite skämtsamt. Jag visste inte varför jag ens låtsades vara artig.
Han log långsamt, nästan så han drog sig för att berätta.
”Ja, men jag tänker att ni klarar er. Och… vissa här kommer nog bli väl omhändertagna ändå.”
Han kastade en kort märkligt blick mellan mig och Olle. Skämtade han eller?
Killarna skrattade dovt. Jag gjorde ett lätt axelryck och Aron snappade upp det direkt.
”Du kommer väl ha fullt upp här?”
Ja, antagligen. Vad menade han? Eller… var det bara jag som överanalyserade allt nu
Eftermiddagen tuffade på. Medan jag gav en kund en broschyr råkade jag se Aron hastigt gå förbi med kameraväskan över axeln. Han drog upp luvan på sin svarta parkas och vinkade kort till någon. Jag tittade på klockan.
Hemma väntade ett glansigt vitt kuvert. Jag drog ut det i förbifarten upp till lägenheten. Stegen upp kändes tunga av dagens alla intryck och inte minst alla mina misstankar. Kanske att jag hade gett oförskämt många män onda ögat idag, men ingen verkade ens lagt märket till mig. Det var som om det här plötsligt tog mer energi än vad det gav.
Brevet kändes aningen tjockare idag än vanligt. När jag öppnade kortet trillade ett litet ark ner på golvet och ett polaroidfoto. Jag tog upp och vände på arket men det var helt tomt. Jag rynkade på pannan när jag såg fotot. Det var taget borta vid gångbron över till stadsparken. Vad var nu detta?
I kortet stod det:
”Jag ser dig. Mer än du tror och jag beundrar dig verkligen.
I morgon kl. 11 vill jag att du kommer till den plats jag valt ut.
Om du inte kommer, tar jag det som att du inte vill fortsätta.
Använd pennan och skriv ner dina tankar.”
Oj, det enklaste var nog bara att låta allt rinna ut i sanden. Det här var för mycket.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.