Säkerheten framför allt.
Morgonen därpå ringde Hailey.
–Morron! Allt väl?
Fortfarande lite yrvaken svarade jag.
–Mmmmm. Det är det.
–Ingenting som känns konstigt eller så?
–Nej. Varför skulle det göra det?
–Jag tänker att de två senaste mötena har varit lite … hur ska jag säga … udda? Det skulle inte vara underligt om du skulle känna dig tveksam inför fortsättningen.
–Visst … det var väl inte vad jag hade förväntat mig. Men det är väl kanske så det är i det här jobbet. Båda kändes ändå fina på något sätt, och de slutade väldigt bra, så allt känns okej.
–Bra. För Sam och hennes make har redan hört av sig angående en ny träff.
–Okej? När då?
–Det tar vi sen. Det finns annat vi måste ta itu med innan dess.
–Vadå?
–Du ska gå till doktorn.
–Varför det. Tror du att jag har blivit smittad med något?
–Nej.
–Säkert?
–Hundra procent. Alla du har träffat har lämnat in en hälsodeklaration innan.
–Alla?
–Alla.
–Sofie också?
–Hon med. Hon och Steve testar sig för övrigt regelbundet, något du också borde göra.
Jag hörde hur hennes svar kom genom ihopbitna tänder.
–Så du visste?
–Ja. Hon hörde av sig för hon trodde att du behövde lite distraktion. Ett andningshål.
–Pratade ni om något mer?
Jag tänkte på förslaget Sofie hade gett mig.
–Nej. Vad skulle det vara?
För bråkdelen av en sekund övervägde jag att berätta men bestämde mig, med ett styng av skuld i bröstet, för att vänta till ett bättre tillfälle.
–Ähh! Inget särskilt. Men du visste vad det där andningshålet skulle innebära?
–Jag anade väl på sätt och vis. Hade ni det fint där på stranden?
–MmmHm. Väldigt. Och du var okej med det?
Hailey blev tyst ett par sekunder.
–Både ja och nej. Jag vill ditt bästa, vill att du ska må bra, både kroppen och själen.
–Ja. Men jag anar ett “Men”.
–Mmmm … jag blev lite … lite sorgsen samtidigt.
–Att det inte var du?
–Ja … och att du inte berättade det för mig på en gång …
Hon tystnade igen.
–… men skit i det. Det är ju inte som att du är skyldig mig något.
–Det är jag väl visst. En ruskig massa pengar om inte annat.
–Jooo. Men inte något annat. Och jag vet mer än väl att man inte kan få allt.
Jag kunde nästan höra hur hon ruskade av sig sina känslor innan hon fortsatte.
–Hur som helst så måste du till doktorn. Jag har bokat en tid idag.
–Idag? Det är ju söndag!
–Ja. Vi måste ha resultatet senast torsdag nästa vecka. Inte för att jag är orolig. Det är snarast en formalitet.
–Men … ? Vem är det som ställer såna krav? Vad är det för kund?
–Det är inte kunden. Det är stället ni ska till.
–Stället? Vad är det för ställe?
–Det berättar jag när det är dags. Som vi brukar. Okej?
–Okej. Så … inget jobb innan dess?
–Nej. En veckas karantän för dig.
–Karantän? Det lät dramatiskt. Kunde du inte ha sagt “avhållsamhet”?
–Mmmm. Förlåt. Det bara slank ur mig. Jag har ju husdjur så … äh … du fattar.
–Så … avhållsamhet. Till hundra procent eller?
–Hur menar du då?
–Om jag vill göra något på egen hand så att säga?
–Nja. Inget före undersökningen. Men efter det borde det inte vara något problem.
–Okej. Men vad är det där för en läkare? Som har öppet en söndag?
–En som jag lärde känna helt nyligen. Hon driver en privat läkarpraktik, och så håller hon kurser i sex och samlevnad. Hennes metoder har jag hört är minst sagt okonventionella, och kanske inte helt och hållet enligt gällande regelverk, men de är effektiva. Du ska vara där rätt snart, vid elva, men det är inte långt så jag tror att du kan gå dit. Jag skickar adressen.
Jag tittade på klockan som visade en kvart i tio och adressen Hailey hade skickat låg verkligen inte långt bort. Det var med andra ord inte bråttom, men det fanns heller ingen tid att söla.
–Okej. Bäst jag hoppar in i duschen då.
–Gör det så hörs vi sen.
Vi lade på och och jag kastade mig snabbt in i duschen. Där, med det varma vattnet strilande över min kropp, infann sig en påträngande lust att röra vid mig själv, kanske just för att jag inte fick, men jag lade band på mig själv, tog fram rakhyveln och började med den dagliga ansningen. Man kunde ju inte så noga veta hur ingående undersökningen skulle bli. När jag var klar klev jag i ett par shorts, drog på mig en skjorta och med tjugo minuter kvar gav jag mig iväg.
Det var lätt att hitta till mottagningen som låg i ett kontorskomplex i centrala stan. Vid sidan av dörren satt en porttelefon med en graverad mässingsskylt som hade inskriptionen “Dr G. Magnusson”, och på insidan av glasdörren satt en handskriven lapp upptejpad.
“Ring på porttelefonen så kommer vi och öppnar”
Jag tryckte på knappen och några signaler gick fram innan någon svarade …
–Ja?
–Alexander Johansson. Jag har en tid här vid elva.
–Jag skickar någon som öppnar.
Nästan genast hördes steg där inifrån, och de hördes förvånansvärt tydligt? Min erfarenhet var att vårdpersonal oftast gick i någon sorts tofflor, men det här lät mera som högklackade skor. Min nyfikenhet både stillades och ökade när en ung kvinna i vit rock rundade ett hörn och närmade sig dörren. När hon var framme låste hon upp, gläntade lite på dörren och frågade …
–Alexander?
–Ja.
Hon öppnade dörren helt, synade mig från topp till tå med ett litet leende och sa …
–Fint. Varsågod och kom in.
Hon låste dörren bakom oss, tog ner lappen …
–Så att inte fler ringer på, förklarade hon. Följ med här.
… och så gick hon före mig bort genom korridoren.
Två steg bakom henne kunde jag inte annat än undra över hennes klädsel. Den vita rocken var visserligen lång, men inte längre än att den nätt och jämnt dolde hennes rumpa, och därifrån och ner såg man bara hennes strumpbeklädda ben som slutade i ett par, likt strumporna, vita pumps med hög klack. Hennes blonda hår var uppsatt i en hästsvans som nu vajade förföriskt från sida till sida framför mina ögon.
Precis när jag funderade över hur långt vi skulle gå vände hon av, lade handen på ett dörrhandtag och öppnade.
–Doktorn! Ditt besök är här nu.
–Bra …
Rösten som svarade kom från bakom en stor vikskärm.
–… stänger du dörren är du snäll. Och så kan du sätta honom ner och ta lite blod.
–Hur mycket?
–Det vanliga … plus ett PSA och ett STI.
Utan att svara vände hon runt, stängde dörren och låste. Så visade hon mig till en stol, jag satte mig och innan jag egentligen hann fatta vad som hände så satt en nål i min arm och fyra rör med blod tappades upp. När de var fyllda drog sköterskan ur nålen, tejpade en papperstuss över sticket och lossade bandet runt min arm.
Samtidigt kom doktorn ut från sin plats bakom skärmen. Även hon var klädd i en lång vit rock, och likt hennes sköterska hade också hon bara strumpor, ljust vinröda, och pumps i mörkt vinröd mocka. Hon såg på mig över de mörka glasögonbågarna när jag ställde mig upp.
–Alexander?
–Säg Alex.
–Alex. Välkommen …
Hon sträckte fram handen och jag tog den.
–… Gabriella Magnusson. Och det här är Agnes. Hon ska assistera vid din undersökning. Sååå … du kan väl börja med att knäppa upp skjortan, Alex.
När hon sa “assistera” noterade jag att Agnes log hemlighetsfullt, men jag gjorde som jag hade blivit tillsagd och knäppte upp.
–Bra. Agnes. Du kan lyssna på hjärtat och lungorna.
Så vände hon sig till mig igen.
–Agnes här har precis påbörjat sina läkarstudier, förklarade hon, så jag låter henne prova på lite, när tid och möjlighet finns.
Agnes hade ställt sig framför mig, och jag gjorde mig beredd på iskylan som alltid infinner sig när stetoskopet träffar huden, men till min förvåning fiskade hon upp det från en plats mellan sina bröst, gnuggade det lite mot den vita rocken och satte det sedan mot min bröstkorg för att lyssna.
Efter att ha flyttat runt stetoskopet ett par gånger nickade hon belåtet, tog ett steg bakåt och sa …
–Det låter bra. Kan du dra av dig skjortan helt så att jag kan lyssna på lungorna?
–Visst.
Jag krängde av mig skjortan samtidigt som jag noterade att Gabriella stod och såg på med ett roat leende när Agnes gick runt mig och ställde sig bakom min rygg. Jag väntade på att hon skulle göra något, men det dröjde. Vad höll hon på med? Framför mig såg Gabriella än mer road ut. Så kände jag en hand mot min rygg, och sedan stetoskopet.
–Dra ett djupt andetag, sa Agnes.
Jag gjorde som hon sa.
–En gång till.
Jag tog ett lika djupt andetag till.
–Låter bra. Bara en sak till.
Jag kände hur hennes vänstra hand, med stetoskopet, flyttades ut åt sidan, in under min arm och fram till min bröstkorg igen. Sedan kände jag hur hennes andra hand gjorde nästan samma resa, in under den andra armen, men sedan ner över min mage. Där stannade den och lekte lite med håren över mina magmuskler.
Så, helt oväntat, tryckte hon sig mot mig. Men jag kände inget tyg, ingen läkarrock, bara varm hud, två varma mjuka bröst som pressades mot min bara hud. Det snurrade till i mitt huvud samtidigt som hennes högerhanden började söka sig neråt mot linningen i mina shorts.
–Men vad är det … ? försökte jag säga.
–Lugn, Alex …
Gabriella log lugnande mot mig samtidigt som hon knäppte upp sin rock. Den gled isär och blottade hennes bara och väl tilltagna byst.
–… din vän har beställt en undersökning av allmäntillstånd och blodprover med fokus på sexuellt överförbara sjukdomar. Vi kommer också att kolla prostatan och spermakvalitén. Inte fertiliteten, för den antar jag är ointressant i sammanhanget, snarare då efter saker som kan innebära tråkigheter.
Med blicken fortsatt klistrad vid Gabriellas fantastiska bröst fortsatte jag mina försök att protestera.
–Men … kläderna? Det här?
Jag gjorde en gest mot Agnes hand, som nu hade glidit in under mina shorts och närmade sig sakta min kuk samtidigt som hon mumlade …
–Pulsen är något förhöjd men det är väl att betrakta som normalt med tanke på omständigheterna. Låter bra.
… släppte stetoskopet och lät den nu lediga handen följa efter den andra innanför shortsen där de mjukt, men metodiskt, började palpera mina ljumskar.
Framför mig hade Gabriella plötsligt en kudde i vardera hand som hon nu slängde på golvet framför mig.
–Agnes, ropade hon.
–Ja.
–Ljumskarna?
–Känns bra.
–Sluta mysa då och kom hit.
Agnes släppte sin omfamning och kom och ställde sig framför mig. Vad skulle nu hända? Jag behövde inte vänta länge på att få veta.
–Börja du, sa Gabriella till Agnes.
Agnes log mot mig samtidigt som hon försiktigt smekte sina hårda små bröstvårtor. Så gick hon ner på knä på en av kuddarna och började knäppa upp mina shorts. Det var ett par gamla, som egentligen var för stora för mig, och så snart hon hade lossat livremmen så började de glida neråt och föll till golvet.
Agnes slickade sig om läpparna med ett belåtet leende när hon såg att hon inte behövde ta av mig något mer, böjde sig fram och lät tungan nudda vid mitt ollon.
–Vänta nu! Stopp! Ni får inte.
–Får inte?
Gabriella såg förvånat på mig.
–Varför det?
–Min vän sa att jag måste avhålla mig … tills resultatet kommer.
–Såååå. Sa hon det? Nå. Hon tänker nog bara på din säkerhet, och vad jag förstår så är testningen bara en formalitet, men jag kan försäkra dig att både Agnes och jag är fullt friska. Det finns dokumenterat för den händelse du vill se själv.
Hon brände av ett brett leende och fortsatte.
–Dessutom är det här en del av undersökningen. Agnes. Varsågod och fortsätt.
Agnes var inte sen att återuppta undersökningen. Med ena handen fattade hon min lem och runkade den sakta, och jag kunde känna hur den långsamt styvnade i hennes hand.
–Bra, kommenterade Gabriella. Känn på hans testiklar nu.
Agnes sträckte fram den andra handen och började varsamt massera mina pungkulor, en efter en.
–Hur känns de, frågade Gabriella.
–Jämna och fina. Relativt mjuka.
–Och det gör inte ont?
Hennes fråga var ställd till mig, men jag hade förlorat mig lite i Agnes mjuka händer så jag svarade inte omedelbart.
–Och det gör inte ont, upprepade hon
–Mmmm-Va? Nej. Nej, det gör inte ont.
–Bra. Allt verkar normalt. Då fortsätter vi. Agnes?
Agnes tog hennes frågande tonfall som en uppmaning, lutade sig fram, tog mig långt in i munnen och började suga. Sakta, sakta, fram och tillbaka, såg jag hennes huvud röra sig över min kuk. Så släppte hon mig för ett ögonblick, slickade sig om läpparna och drog ett djupt andetag och så tog hon in mig igen. Hela mig. Varenda centimeter. Där stannade hon. Länge. Men till slut så var väl syret slut och hon började backa undan.
I samma ögonblick som hon släppte min kuk drog hon ett rosslande andetag och nickade till Gabriella som inte var sen att kasta sig över mig. Girigt sög hon så det slaskade. Ibland hårt, ibland mjukt, ibland stannade hon upp och bara lät tungan virvla runt mig innan hon böjde suga igen.
Hon fortsatte så en liten stund till innan de byttes vid igen. Agnes fortsatte att ta mig djupt, ända ner i halsen, runkade mig med svalget och jag kände hur ett tryck började byggas upp inom mig. Det var nära nu. Vad skulle de göra när jag kom? De måste ju låta mig spruta i något. Jag borde kanske säga till. Förvarna.
–Hörni. Jag tror att jag kommer snart.
Agnes backade och släppte mig varpå Gabriella återupptog sin behandling, nu ännu intensivare än innan. Hon sög och slurpade, gned sin tunga mot ollonet, och till slut blev det för mycket för mig. Det ilade till i underlivet, pungen drog ihop sig och det kändes som jag skulle explodera. I ett sista försök att påkalla hennes uppmärksamhet lade jag en hand på hennes huvud …
–Du!
… försökte hålla emot …
–DU!!!
… men det var omöjligt.
–GAB-AAAAAAAAHHHHHH !!!
Sperman ilade genom min kropp, forsade genom min kuk och sköts i kaskader in i hennes sugande mun, pulserade, tills dess att orgasmkramperna till slut avtog.
Hon fortsatte mjölka mig med munnen en liten stund, och när hon hade sugit ur mig de sista dropparna släppte hon mig och lät satsen droppa från munnen ner i en liten bägare. Så satte hon på locket, granskade den mot ljuset och ställde den sedan vid sin sida på golvet.
–Mmmm. Ser bra ut. Inga missfärgningar …
Hon smackade lite
–… smakar bra också. Resten får vi vid analysen och från PSA’t. Nu ska den bara märkas och skickas in.
–Vart då?
–Min make har en fertilitetsklinik med eget lab. Det kommer vara klart på nolltid.
–Men går det verkligen att använda? Jag menar … du har ju haft det i munnen.
–Det går alldeles utmärkt. Och det är inte första gången, inte sista heller, som min man får in prover med mitt DNA i.
–Brukar ni göra såhär.
–Varför inte. Det livar onekligen upp en annars ganska tråkig undersökning. Tycker du inte?
Medan vi talade hade Agnes börjat suga mig igen, och eftersom jag precis hade kommit så ilade det nästan smärtsamt skönt i ollonet när hon masserade det med sin tunga.
–Gö-ör ni det o-ofta?
–Nja. Det händer. Men bara när vi känner oss säkra på att det inte kommer till allmänhetens kännedom, och jag förutsätter att så är fallet med dig.
–Mmm-m-Hmm-m.
Gabriella tog bägaren och ställde sig upp, tittade med ett kärleksfullt leende på Agnes och sa …
–Visst märks det att hon tycker om det. Hon skulle kunna hålla på hela dagen, men … . Agnes!
Agnes släppte mig med munnen och såg upp på Gabriella som fortsatte.
–Jag tror att det får räcka så, fortsatte hon. Det är dags för Alex att gå.
Så vände hon sig till mig.
–Vi har lite efterarbete att göra här nu, Agnes och jag.
Jag hade väl min egen bestämda uppfattning om vad detta efterarbete bestod av men valde ändå att fråga.
–Efterarbete?
–Mmmm. Vi hade gärna sett att du hade stannat, men jag tror att vi får ta det en annan gång. Resultaten bör vara klara på onsdag. Vi hör av oss då. Du kan visa dig själv ut väl? Dörren kommer att gå i lås när du stänger. Okej?
Lite snopen över det abrupta slutet halade jag upp shortsen, drog åt livremmen, tog min skjorta och svarade …
–Okej.
… innan jag vände mig mot dörren för att gå. Halvvägs ut genom den hörde jag Gabriella ropa.
–Och du! Vi ger samma behandling till tjejer. Bara så du vet … ifall du känner någon som behöver … något.
När jag kom ut på gatan var det som om allt kom ikapp mig. Vad var det som precis hade hänt? Var det på riktigt? OM det var så så hade det varit väldigt trevligt. Och hit skulle jag numera gå regelbundet. Jag log för mig själv och började sakta gå hemåt.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.