Den lille pojken lämnar träningslokalen, han går tillsammans med en vuxen personal från barnhemmet han bor på. Hans mor dog av en överdos för två månader sedan. Den lille pojken kom hemifrån förskolan. Han gick med en annan mamma och hennes dotter. De bor i samma trappuppgång.
Alla vuxna vet vad hans mor har för arbete. Där de bor så håller man samman och ringer inte Soc. Pojken kom hem, ytterdörren är alltid öppen så han gick in. Han gick in i lägenheten och han hittade sin mamma ligga i soffan. Hon rörde sig inte, han kallade på henne. Han vågade inte gå fram till henne.
Han sprang ner till grannen som han gått hem med. Han ringde på dörren kvinnan öppnade. Hon såg på honom att något var fel. Det var det, hans mor var död. De ringde112. Tio timmar senare så placerades pojken på Enebackens Barnhem.
Nu lämnar han träningslokalen. I början så rymde han hit, personalen blev arga och oroliga. Nu kör de hit honom. Ken som Mästaren heter sa åt personalen att göra det. För han visste att jag skulle rymma hit om de inte gjorde det.
De går mot bilen som står parkerad på gatan. En skåpbil stannar framför dem och hindrar dem ifrån att köra iväg. De hotar personalen med pistol, de sliter in pojken i skåpbilen. De kör iväg och pojken kämpar emot. Han känner sticket sen somnar han.
Pojken sitter i kalsongerna i en stol. De som kidnappat honom har tagit fel pojke. Det har dem tio dagar att inse det. Polisen har ringat in dem och de vet om det. De skulle tagit en annan pojke. Vi var tydligen rätt så lika, han hade också en vuxen med sig i sällskap.
När personalen slog larm så kopplades polisen in och de nystade upp vad som hänt. Den andre pojkens föräldrar fick meddelande från kidnapparna. Den familjen kontaktade polisen, de bad dem att spela med så att de kunde ringa in dem.
Nu står de tre kidnapparna och diskuterar vad de ska göra med mig. Jag har inte sett dem. De är övertygade om det, men jag har hört deras röster. De är övertygade om att jag kan sätta dit dem. Hur nu det ska vara möjligt? Kvinnan säger till männen.
– Stick jag löser det.
När man förlorar ett sinne så förstärks alla andra, jag kan instämma i att det stämmer. Jag satt med ögonbindel i tio dagar. Det höjde mina andra sinnen, som hörsel, lukt och smak. Jag hör kvinnan komma in i rummet som jag sitter i.
Jag hör klickandet av en pistolhane som spänns. Eller jag hör ett klickandeljud. Hon riktar pistolen mot mig. Men hon kan inte skjuta mig, inte ett oskyldigt barn. Inte ens hon är så kall. Hon spänner hanen igen, hon tar fram sitt favoritvapen.
Det är ett vapen som ser ut som en syl, men den är lite bredare och platt. Den är slipad så att den är vass som en skalpell. Hon greppar mitt huvud och hon kör in sylen i mitt ena öra. Sen gör hon likadant med mitt andra öra.
Det sista jag hör förutom mitt skrik är en röst på radion som stått och spelat dygnet runt i tio dagar. Rösten säger att låten vi precis hörde var Timbuktus låt Det löser sig…
1.
Jag känner handen på min axel, jag vänder mig mot den personen som rörde vid min axel. Jag ser på kvinnan som står där. Det är min dövtolk, hon heter Malin. Jag går på gymnasiet, Malin har varit med på hela min skolresa. På alla olika skolor som jag gått på.
Hon har slagit larm mer än en gång när jag farit illa på de placeringar som jag varit på. Jag har gått på åtta olika skolor under grundskolan. Jag hade en tur och retur biljett till Enebacken. Det har funnits bra placeringar med. Men av olika anledningar så har jag fått lämna dem med tyvärr.
När jag blev för gammal för Enebacken så blev det ett hem för ungdomar. 99% där var kriminella ungdomar. De lät mig vara eftersom jag är döv. Kvinnan gjorde mig döv när hon körde in sin syl i mina öron. Jag har ofta undrat om det var hennes mål. Eller vad som hennes mål med att göra mig döv var.
– Ja Malin?
– Vi ska gå på uppropet.
– Ok vi står längst bak.
– Ja.
Vi går in i aulan och vi ställer oss längst bak. Jag är en lång kille, jag mäter 196 cm i strumplästen som man säger. Jag väger 90 kilo, jag är vältränad. De fem elementen och Crossfiten gör det. Jag ska börja gymnasiet idag, jag är ett år äldre än de andra som sitter här.
Efter kidnappningen så behövde jag tid på mig att anpassa mig så jag gick inte i skolan på ett helt år. Eller jag gjorde skolsaker på Enebacken samtidigt som jag lärde mig teckenspråk och andra saker. Jag är väldigt bra på att läsa läppar.
Det har hjälpt mina kriminella vänner vid ett flertal tillfällen. Nästan alla mina vänner är småkriminella eller verkligen kriminella. Det är människor som jag lärt känna både på Enebacken, placeringarna och på det där hemmet som de placerade mig på när jag blev för gammal för Enebacken.
Så jag är sjutton år och ska börja på gymnasiet. Jag ser på de andra eleverna, jag ser på deras kläder. Det är inte vilka märken som helst, jag kommer snart att ha samma märkeskläder på mig. Jag talar med mina vänner sen fixar de det jag behöver. Malin kommer inte att säga något om det. Hon är väldigt bra. Uppropet börjar…
2.
Som alltid så får jag berätta för mina klasskamrater vem Malin är och varför hon är med på lektionerna. När jag gjort det så sätter jag mig, lärarna börjar presenterar sig. Vi får reda på vad som kommer att hända idag. Det är praktiska saker på förmiddagen. Efter lunch så börjar lektionerna. Så är det tydligen att gå på natur…
3.
Två dagar tidigare på vad kallas för en överlämningskonferens. Specialpedagogen berättar om de som har olika speciella anpassningar. Hon kommer till mitt namn. Lärarna ser på pappren framför sig. De ser skeptiska ut när de läser att jag är döv.
– Det kommer inte att gå.
– Då får ni se till så att det går.
De ser på specialpedagogen.
– Han hade högst meritvärde av alla.
Lärarna ser på henne, nu är de lite intresserade.
– Han har tenterat av all matematiken.
Nu bläddrar de intresserat i papperna framför sig.
– Både matematiken och naturkunskapen.
Läraren som sa att det inte kommer att gå ser på henne.
– Vem tillät honom att göra det?
– De försökte stoppa honom. Då läste han skollagen och skrev till skolministern och Skolverket. Sen fick han tentera av ämnena. Han gjorde det och fick A i de ämnena. Han har betyg i engelska, han kan läsa engelska och teckna på engelska. Han kan tydligen läsa en massa språk och teckna på dem. Så ni får göra anpassningar på språklektionerna.
– Hur ska det gå till?
– Vi har en metod som vi utarbetat.
De ser på Malin.
– Jag har arbetat med Michael sedan han började i första klass. De gjorde en massa tester på honom för de trodde att han hade en massa bokstavskombinationer. Vilket han inte har, han har vissa markörer för Autism, eller som man sa förr Asperger. Han hade en massa energi när han var yngre. Den energin la sig när han växte 26 centimeter på sommaren mellan åttan och nian. När de testade honom så kom fram till att han inte hade några bokstavskombinationer. Tvärtom så är han en väldigt intelligent kille. De gjorde nya tester på honom i våras. Psykologerna som gjorde de första testerna blev fascinerade av hans intellekt och intelligens så de höll kontakten med Michael. De testade honom i våras och då konstaterades att Michael har ett IQ på 196. Så han kommer inte att h några som helst problem med att kunna följa med på lektionerna. Hur mycket vet ni om hans uppväxt? Vad har ni fått för överlämning om den?
Lärarna ser på Malin och sen på specialpedagogen. Hon säger.
– Inget förutom skolans uppgifter så att säga.
Malin ser på skolsyster och kuratorn.
– Vi får inte säga något.
Malin ler lite, sen tar hon fram ett papper.
– Det är Michaels underskrift, han ger mig tillåtelse att berätta om hans uppväxt. Han tycker att det är viktigt att ni vet var han kommer ifrån. Varför han är döv och varför han ibland kan försvinna i tankar. Det händer för det mesta när han inte blir stimulerad.
Sen berättar Malin om min speciella uppväxt…
4.
Jag ser på datorn, jag frågade min mentor om jag fick använda min egen. Det fick jag så länge jag såg till så att jag får igång skolans saker på den. Jag lovade att lösa det. Vilket jag gör nu, jag sitter vid mitt skrivbord i min lägenhet och ordnar med det som jag behöver ordna med för att kunna använda min egen dator i skolan.
Jag har byggt den själv, den är väldigt kraftig. Men den ser ut som vilken annan laptop som helst. Jag bor i en egen lägenhet på Kirseberg. Det är en två rummare med kök. Den är högst upp i ett fyravåningshus på Vattenverksvägen.
Mittemot fastigheten så är där en närbutik. Lägenheten blev lösningen nu när jag ska börja på gymnasiet. Soc. Betalar för den så länge jag pluggar, så jag kommer att plugga länge. Jag blir klar med det som jag ska bli klar med. Jag reser mig och går till hallen.
Jag tar min träningsväska och jag går ut ur lägenheten och nerför trapporna. Jag stannar och går uppför trapporna igen. För att vara ett geni så är jag mer än lovligt korkad ibland. Jag glömde att låsa, jag låser dörren och springer nerför trapporna igen.
Jag går ut på den lilla innergården, jag låser upp min cykel. Jag går fram till porten och jag öppnar den. Jag går ut på trottoaren, jag sätter mig på cykeln. Jag cyklar i väg, jag ska till mitt andra hem. Träningslokalen min trygghet i livet.
När jag tränat där så cyklar jag till crossfit lokalen och är med på ett pass där. Fem dagar i veckan så tränar jag så. Sen vilar jag på helgerna. Lördag och söndag är vilodagar. Jag cyklar snabbt, jag har en tävlingscykel. Den kostar en massa pengar om jag skulle köpt den lagligt.
Vilket jag inte gjort, den kostade mig tvåtusen. Ny kostar den mellan 50 – 60 000 kronor. Jag har skrivit till mina kontakter om vilka märkeskläder jag vill ha. Jag kör slalom mellan bilarna och där är säkert en del av dem som tutar på mig. Jag hör dem inte, jag har ett litet leende på mina läppar. Jag känner mig levande när jag cyklar så här…
5.
Jag tar handen som instruktören räcker mig, jag reser mig och han ser på mig och säger.
– Bra jobbat Michael.
– Tack.
Jag meddelade han som äger Crossfitlokalen när jag började att träna här att jag är döv. Men om de ser på mig så kan jag läsa på läpparna. Han har meddelat sina instruktörer det. Det och att de inte behöver skrika när de talar till mig.
Jag hör dem ändå inte. Det finns människor som tror att det hjälper. Jag går till min shaker och jag blandar pulvret som jag köper här med vatten. Sen skakar jag den och dricker den. Ägaren förklarade för mig att husmanskost har samma effekt som pulvren har.
Så jag äter husmanskost och dricker pulver. Jag är en envis tonåringen så skjut mig. Jag dricker upp innehållet på väg till omklädningsrummet. Jag öppnar dörren och går in. Jag klär av mig och går till duschen. Jag ställer mig i den och sätter på vattnet…
6.
Jag ser på väggen, Malin knuffar till mig lätt. Jag kommer tillbaka till verkligheten. Oftast när jag försvinner så ser jag matematiktal sväva framför ögonen på mig. Men inte idag, idag så svävade en tjej framför mig. Tjejen heter Olivia och hon och jag låg med varandra i lördags.
Vi träffades på en fest som jag var inbjuden till. Vi började att prata med varandra. Det tog ett par timmar innan hon förstod att jag är döv. Jag blev avslöjad när en av mina närmsta vänner började att teckna åt mig. Hon såg på mig och sen på Ivan som han heter.
När vi tecknade åt varandra. Hon blev både imponerad och irriterad över att jag inte sagt något. Vi lämnade festen tillsammans. Jag följde med henne hem, vi kysstes utanför hennes dörr till trapphuset. Vi kysstes i hissen på vägen upp till hennes lägenhet.
Hennes föräldrar och småsyskon var inte hemma. De var i Göteborg och hälsade på släktingar. Olivia fick stanna hemma för att hon hade fotbollsmatch. Hon är duktig på fotboll. Vi klädde av oss, vi hånglade i sängen. Mina fingrar smekte hennes slida, hennes hand gjorde mig hård på två sekunder.
När vi var redo, vilket vi var när jag smekt henne till orgasm så rullade vi på en kondom. Hon ville rida mig för som hon sa. – du är stor Michael. Så hon red mig, vi kom tillsammans och vi såg på varandra och vi talade och kysstes en stund.
Sen tog vi hand om kondomen. Vi pratade en stund till, sen hånglade vi igen och vi älskade en gång till. Vi somnade och hon väckte mig med panik i ögonen hennes föräldrar skulle komma hem om tio minuter. Så jag hann knappt klä på mig, jag sprang nerför trapporna.
Detta var i söndags, nu är det onsdag och jag har inte hört av henne. Jag har skrivit ett par meddelande. Men hon har inte svarat på dem. Vad är det Ivan säger? – kryp inte för tjejer Michael. Det leder bara till elände. Så jag kommer inte att krypa för henne. Malin ser på mig.
– Vad är det Michael?
Jag tecknar men säger inget.
– Tjejproblem.
Hon ser på mig och hon ler lite.
– Vill du tala om det?
– Inte nu Malin.
– Jag försvinner ingenstans.
Det har hon sagt sedan vi träffades första gången. Efter tre månader så trodde jag på henne. Hon är förutom Ken min enda konstanta punkt i livet. De är mina moraliska kompasser i den speciella värld som jag befinner mig i.
– Och det är jag väldigt tacksam för Malin.
Hon ser på mig och hon ler. Jag svarar på leendet, sen återvänder jag till skärmen och uppgiften i svenska…
7.
Jag ser på killen som står framför mig, vi är avklädda på överkroppen. Det är ett krav, vi ska visa hud som de som arrangerar matcherna säger. Han är ett par år äldre än mig. Han är en usel slagskämpe, jag har fått hålla igen väldigt mycket för att inte knocka honom för tidigt. De hade regler som de inte delade med sig av innan vi anmälde oss.
Jag kommer inte att slåss för dem fler gånger. Vi som slåss gillar inte sådant. De som arrangerar matcherna vet om det, de vet också att de måste sockra publiken. Där vissa regler finns för att publiken ska få sitt. Ronden startar och jag attackerar honom och jag gör processen kort med honom.
Fyra slag och en spark senare så är han utslagen. Jag lämnar Buren som den kallas. Jag tar mina saker, jag klär på mig på vägen till de som arrangerar matcherna. Jag kommer fram till dem, Ivan och Erik ställer sig bakom mig. Deras äldre bröder är ledare för varsitt gäng. De som arrangerar dessa matcher vet vem Ivan och Erik är. Viktigare, de vet vem deras äldre bröder är.
– Hur vill du ha pengarna?
– I kontanter.
– Swisch eller Bitcoin.
Jag ser på dem, sen säger jag Ivans nummer. De gör överföringen, när den är gjord så lämnar vi lokalen som finns i Fosie. Vi går fram till bilen som Ivan kört hit med. Han är arton år, Erik är sjutton år som jag. Vi lärde känna varandra på Enebacken. De blev omhändertagna med jämna mellanrum. Deras föräldrar är inga A föräldrar direkt. Nu bor de som jag i egna lägenheter som deras äldre syskon fixat åt dem. De bor också på Kirseberg.
– Vill du köpa ett körkort Michael?
Jag ser på Erik som säger det.
– Skojar du?
– Nej för fan, det är det senaste som min bror börjat med. Han säljer dem för tiotusen.
Jag ser på honom, frågan är hur välgjorda de är.
– Tiotusen?
– Inte för dig och mig. Men de andra får betala det.
– Vad får jag betala?
– 3000.
– Visst.
Ivan ser på mig, jag ser på honom. Mina ögon förmedlar.
– Senare.
Han nickar att han förstått. Vi sätter oss i Ivans bil, hans körkort är äkta och bilen är laglig. Ivan är ingen idiot. Erik är speciell, han till skillnad från mig har flera bokstavskombinationer. Vi får navigera bland dem jag och Ivan. Ibland så lyckas vi inte. Då blir det kaos runt honom, ett kaos som vi mer än en gång fått sopa upp så att säga. Han startar bilen och kör iväg…
8.
Erik är speedad, frågan är om han sålt sina tabletter igen.
– Är det säkert att du inte ska med Michael.
– Ja Erik, jag är trött och jag vill duscha.
– Ok jag förstår, vi ses.
– Det gör vi Erik.
Jag ser på Ivan att han inte kommer hänga med han i heller. Eriks bror har fest, de spårar alltid ut. Så vi håller oss ifrån dem så mycket vi bara kan. De kör i väg och jag öppnar porten. Jag ser hur en av mina grannar blir tagen mot väggen. Jag går förbi dem och jag ser rakt fram. Jag går till min port och jag öppnar den.
Jag går uppför trapporna till min lägenhet. Jag låser upp dörren, jag går in och jag stänger och låser dörren. Jag tar av mig skorna och ställer väskan på sin plats. Jag ser på telefonen, Ivan har skickat pengarna för matchen till mig som en betalning för en cykel.
Han har köpt en massa saker av mig genom åren och jag en massa saker av honom. Jag klär av mig och går in i det lilla badrummet. Jag ställer mig i duschen och jag sätter på vattnet. Jag blundar och njuter av värmen från vattnet…
9.
Ivan ser på mig, vi tecknar bara. Han ville att jag lärde honom teckenspråk när vi var på Enebacken och blev vänner. Så jag lärde honom det. Erik var inte intresserad.
– Om jag sagt nej så hade han sagt det till sin bror och sen så hade karusellen varit igång.
– Förvisso men du kommer inte att använda det?
– Nej jag kommer inte att använda det, jag kommer att ta ett lagligt när det är dags för det Ivan.
– Bra Michael.
– Jag är inte dum Ivan, det har jag till och med papper på. Har du?
– Far åt helvete.
Jag ler mot honom, vi sitter på Haket. En av tre neutrala platser i Malmö. Den andra två är Hålan och Taket. När jag blir arton så kommer jag in på Hålan. Åldersgränsen på Taket är tjugotvå år. Erik är hemma och vilar, festen spårade ut och han kraschade. Då kan han sova i flera dygn.
Han går i skolan han med, han går försäljning och service. Ivan går Ekonomi på Latin, han vill plugga vidare sen. Han vill bli civilekonom eller jurist. Erik kommer bli ännu mer kriminell än vad han redan är. Jag ser på Frida, den vackraste kvinnan jag någonsin sett. Alla säger samma sak.
Män kommer hit bara för att se på henne. Jag ser att Ivan ser mot dörren, jag vrider på huvudet och vi ser på de tre tjejerna som kommer in. De kommer ifrån Gräddhyllan. Det syns på deras kläder och på deras attityd. Eller på två av dem så syns det på deras attityd.
Den tredje har en annan utstrålning. Hon hälsar på Frida som om de känner varandra. Jag fokuserar och läser på Fridas läppar. Jag ser inte tjejens ansikte, hon står med ryggen mot mig. Ivan ser på mig att jag fokuserar. Så han säger inget, varken med munnen eller händerna.
Mina ögon smalnar lite. Min blick glider över tjejens rygg och jag fastnar på hennes rumpa som avtecknas väldigt väl i träningstightsen. Hon går iväg och jag ser på Ivan.
– Det är Fruns dotter.
– Ja, hon heter Elvira.
– Där ser man.
– De spelar i en annan liga än oss Michael.
– Jag vet Ivan men man kan väl få titta för det?
– Haha ja Michael.
– Har Erik sålt sina tabletter igen?
– Det verkar så Michael.
– Då kommer jag att hålla distansen Ivan.
Han ser på mig och nickar.
– Jag med så gott jag kan, jag kan alltid skylla på skolan. Det är rätt mycket där just nu. Han vet att vi satsar på skolan Michael.
– Ja, så det är tufft?
– Det är ett annat tempo än i högstadiet Michael.
Jag ser på honom och jag nickar. De tre tjejerna reser sig och går till Frida och hämtar sina brickor med mat. De går tillbaka till sina platser, två av tre skänker oss inte ens en blick. Fruns dotter gör, våra blickar möts och vi håller fast i dem ett par sekunder. Sen sätter hon sig och hon börjar att äta…
10.
Vi ser på Erik.
– Ring efter en ambulans Ivan!
Vi ser på hans misshandlade kropp, det pågår en fest i en källarlokal i fastigheten som Erik ligger utanför på trottoaren. Jag känner efter hans puls, han har ingen.
– Helvete!!
Jag rullar över honom på rygg och jag ser på hans misshandlade ansikte. Sen börjar jag med HLR. Ivan berättar vad jag gör, jag hör inte hans upphetsade skrikande. Jag känner men jämna mellanrum på Eriks hals. Jag känner pulsen komma tillbaka. Jag ser på honom och jag känner en hand som tar tag i mig.
– Han är döv, han hör er inte.
Ambulans personalen ser på Ivan, han tar tag i min axel och jag vänder på huvudet.
– Ambulansen är här.
– Han hade ingen puls när vi hittade honom. Jag började med HLR han fick tillbaka pulsen för två minuter sedan.
Jag låter som en robot, de ser på mig och sen arbetar de med Erik. De får in honom i ambulansen och kör i väg. Vi ser på poliserna som kommit med ambulansen.
– Hans bror är Stefan Ankarström.
De ser på Ivan, vi ser förändringen i deras ansikten.
– Vad hände?
– Vi var på festen därnere, Erik skulle gå på toaletten. Det tog längre än det brukar så vi började att leta efter honom. Vi gick upp hit och hittade honom sönderslagen här på marken.
– Varför säger han inget.
De pekar på mig, jag ser efter ambulansen. Eller det håll som ambulansen körde åt. Mina tankar rusar, jag börjar leta efter kameror.
– Han är döv så han hör er inte.
Jag går fram till en närbutik och jag går in till ägaren. Ivan går efter mig och poliserna gör detsamma. Ägaren ser på mig, sen på poliserna och sen på mig igen.
– Han är Stefan Ankarströms lillebror. Han kommer att räkna ut samma sak som jag. Du såg vad som hände, din kamera filmade vad som hände. Så vad hände?
Han ser på mig, sen på poliserna.
– Så han är Stefans lillebror?
– Ja.
Han startar filmen som kameran filmat. Vi ser på misshandeln, jag och Ivan ser på kläderna. Det är rikemansungar, jag känner igen två av dem. De går på min skola. Den tredje känner jag inte igen.
– De går på Lundblads.
Poliserna ser på mig.
– Hur vet du det?
– För jag går där jag med, de två är ifrån gamla pengar som de säger. Den tredje känner jag inte igen. Stefan kommer att tappa det fullständigt. Han är inte resonabel i normala fall. Jag vill inte veta vad han kommer att göra nu. Kommer han in här så bara ge honom vad han vill ha. Det kommer jag att göra, får han reda på att du hållit tyst om något så slaktar han dig och din familj.
Jag vänder mig mot poliserna.
– Jag kommer att säga vad jag såg, jag vågar inget annat.
– Inte jag i heller säger Ivan.
De ser på oss, de vet precis vem Stefan är.
– Vi förstår, vi måste ringa in detta.
– Ivan ring till Stefan, som sagt får han reda på att vi visste och inte hörde av oss.
Han nickar och går ut på trottoaren. Jag ser på filmen igen, jag ser på den brutala misshandeln. Jag slickar mig om läpparna, jag svär tyst för mig själv. Det kommer att bli kaos…
11.
Jag ser på de åtta männen som kommer in på skolan. Jag säger till Malin.
– Sätt i gång brandlarmet.
– Va?
– Sätt i gång brandlarmet, det kommer att bli kaos Malin. Det kommer att bli kaos på riktigt.
Hon ser mig springa i väg, hon gör som jag säger och hon startar brandlarmet. Jag kommer fram till studietorget för samhälle. Jag ser på de åtta männen, de drar pistoler. Jag springer och jag kastar mig framför Fruns dotter som står med de tre killarna.
Stefan hittade dem, jag trodde fan inte att han skulle skicka dem hit. Jag känner den första kulan träffa mig, den är en snabb intensivsmärta. Jag känner inte de två andra träffarna. Jag träffar frunsdotter och hon ramlar bakåt. Jag landar på henne och min kropp skyddar henne mot de två andra kulorna. De träffar mig. Jag känner inte de två träffarna, den första gör fortfarande ont. Sen svimmar jag…
12.
Frun är mer än arg, hon är förbi arg hon är vansinnig. Hon vänder sig mot bordet där de fem ledande kriminella personerna i Malmö sitter.
– Hitta honom och ta hit honom.
De ser på henne, de ser ilskan i hennes blick.
– Han gömmer sig, vi letar efter honom Frun.
Hon ser på Hövdingen.
– Då får ni öka era ansträngningar Alfred, de förbannade jävla galningarna gick in på en skola och sköt fem barn. Varav en av dem kunde varit min dotter. Men en annan elev kastade sig framför henne och han skyddade henne med sin kropp. Han kämpar för sitt liv på sjukhuset, två av dem är lika illa skadade som han är. De andra två fick lindrigare skador. Den förbannade snedseglade idioten skickade in dem på en skola Alfred. På Lundblads, fattar du vad konsekvenserna av det kan bli?
– Ja Frun och vi gör vårt bästa för att hitta honom. Men hans bror blev misshandlad nästan till döds av tre barn eller ungdomar från Lundblads.
Frun ser på Alfred.
– Berätta.
Han berättar om misshandeln av Erik. När han är klar så ser hon på honom.
– Jag förstår, men den idioten skickade in dem på en skola. Med pistoler, de sköt för fan bara. Hade han plockat dem utanför skolan så hade det varit illa det med. Men han gav sig in på en skola Alfred.
– Vi håller med dig Frun, han är jävligt speciell. Han har fler bokstavskombinationer än bokstäver i alfabetet. Deras föräldrar var jävligt speciella. Så vi får närma oss honom med viss försiktighet.
– Det var Michael som räddade henne Alfred.
Han ser på Zoran som säger det.
– Går Michael på Lundblads?
– Ja, han är ett geni tydligen enligt Ivan.
– Känner ni honom som räddade Elvira?
– Nej men vi känner till honom, det är en ännu mer tragisk historia än Erik och Stefans.
– Berätta.
Alfred ser på Zoran.
– Du vet mer än mig om honom Alfred.
– Visst men du får fylla i med det du vet.
– Ja Alfred.
Han börjar att berätta det han vet om mig. Frun och de andra lyssnar intresserat på hans berättelse…
13.
Jag försöker slicka mig om läpparna men det går inte. Slangen som jag har i munnen stoppar mig ifrån att göra det. Jag öppnar ögonen och paniken fyller mig. Jag hör inte när maskinerna flippar ut och personalen kommer springande och de ser på mig. De talar till mig, det går på ren reflex.
De vet att jag är döv men som sagt de reagerar reflexmässigt. De drar ur slangen och de säger värden och en av dem ger mig lite avslappnande. Jag slappnar av och ser på dem.
– Var är jag?
– På sjukhuset Michael.
Jag slickar mig om mina torra läppar. En av sköterskorna räcker mig lite vatten. Jag använder sugröret och suger i mig vattnet. Jag dricker begärligt. Det som hände kommer tillbaka till mig. Jag slappnar av och jag ser på dem.
– Så jag överlevde?
– Ja.
– Där ser man, hur många kulor?
– Tre.
Någon måste ha meddelat dem att jag kan läsa på läppar. För de ser rakt på mig när de talar med mig.
– Hur länge?
– Åtta dagar.
– Ok. Då har jag missat två prov.
De ser på varandra och sen på mig.
– Du är säkert ursäktad.
– Inte på den skolan som jag går på.
– Du ska kanske ska sova en stund till Michael.
De ökar på dosen av avslappnande. Jag sluter ögonen och somnar om…
15.
Stefan ser på Fruns livvakter, till och med han inser att han är illa på det. Han är ingen idiot. De visar med handen att han ska gå med dem. Han ser på sina män, de har pistoler riktade mot sig. Det har tagit tio dagar att hitta Stefan, nu ser han på dem.
– Så hon vill tala med mig?
– Alla vill tala med dig Stefan, vi kan göra detta på två sätt. Du följer med frivilligt eller så tvingar vi dig.
Han ser på de tjugo livvakterna.
– Då följer jag med frivilligt.
– Klokt Stefan.
De lämnar den lokal som han gömt sig i. När han lämnade drogdimmorna och fick reda på vad som hänt så insåg han att han klantat sig. Så han kommer att följa med frivilligt…
16.
Jag ser på Erik, vi låg nästan bredvid varandra. Nu är jag vaken och på en avdelning. Han ligger kvar här med maskiner som andas åt honom. De har fått tag på Stefan. Ivan håller mig uppdaterad, frågan är hur de löser det. Jag går i väg, jag överlevde för att jag är spegelvänd inombords.
Jag har hjärtat på högersida. Hade jag haft det på vänstersida så hade jag inte överlevt. Jag kommer fram till hissen och jag ställer mig i den när dörrarna öppnats. Jag trycker på den våning som min avdelning finns på. De kommer att skälla på mig igen. Jag bryr mig inte. Jag hör dem ändå inte, jag ler lite.
Jag går ur hissen när den stannat. Jag går in på avdelningen, personalen ser på mig. Jag ser på deras irriterade miner. Jag ler lite urskuldande, de flesta smälter när jag ger dem den minen och blicken. Men inte Annika, hon faller inte för det.
– Var har du varit?
Jag sätter handen för örat.
– Du ser mig så var har du varit?
– Däruppe.
– Du vet att du inte får gå dit.
– Svara då på mina frågor när jag ställer dem.
Nu är mitt leende borta och Annika ser något annat i min blick. Pojkcharmen är borta.
– Vi får inte säga något.
– Bullshit. Ni kan svara på om det är en förändring eller inte. Ni kan svara ärligt på om han kommer att vakna upp eller inte. De två svinen som ligger därinne misshandlade honom nästan till döds. Och ni svassar runt dem som om de vore rockstjärnor. De är svin som misshandlade honom, de stal hans droger och de lämnade honom att dö. Det var deras handlingar som gjorde så att jag blev skjuten.
– Vi svassar inte.
– Kanske inte du men de andra gör. De två kommer att bli häktade för den grova misshandeln av honom. Jag nästan önskar att de hamnar på samma anstalt som Stefan eller hans män. De svinen kommer att få ett helvete i fängelset. De tror att de kommer att klara sig, det kommer de inte att göra. Så svara när jag frågar så kommer jag att vara en mönsterpatient. Svara inte då kommer jag att åka upp dit. Så han kommer inte att vakna upp?
Hon ser på mig.
– Sannolikheten för det är minimal.
– Tack, se så svårt var det inte. När Stefan får reda på det, då kommer han att skicka hit sina underhuggare. Ni kan inte i era vildaste fantasier förstå vad de två bröderna gått igenom. Stefan skulle dö för sin bror, han kommer att döda de två därinne. Han kommer att döda honom som inte är här. Står ni i vägen så dödar han er med. Så för övriga patienters säkerhet så hade jag flyttat på dem. För Stefan kommer att få reda på att de ligger här. När han får reda på att hans bror inte kommer att vakna upp. Tja låt oss säga att han kommer att slakta alla som står i hans väg.
Annika ser på min rygg, hon tar min varning på allvar. Hon trycker på alla varningsknappar som hon har…
17.
De två killarna är flyttade till en hemlig säkeravdelning. Stefan är försvunnen, ingen vet var han är. Han fick en skarp varning av Frun och de fem överhuvudena, när de släppte honom så försvann han. Ingen vet var han tagit vägen. Frågan är vad fan han planerar? Jag har legat inne i mer än en vecka och det kryper i kroppen på mig. Jag har inte tränat något sen jag blev skjuten.
Som sagt det kryper i hela kroppen på mig. Jag fortsätter att skriva på datorn, jag ser på algoritmerna som jag skriver. Jag är så inne i det jag gör så jag ser inte när dörren öppnas. Jag ser att min sänggranne vrider på huvudet.
Det är säkert hans fru som kommer med mat eller kakor. Hon har alltid mat och kakor med sig. Så jag lägger inte märke till att det är till mig som besöket är. Jag ser skuggorna, jag vrider på huvudet och jag ser på Elvira, sen ser jag en välklädd man och en vacker kvinna som utstrålar pondus. En väldig pondus. Jag sparar det jag skrivit och jag slår ihop datorn. Jag sätter mig upp och jag säger.
– Du måste vara Frun.
– Ja Michael. Detta är min make Olof och min dotter Elvira.
– Angenämt.
– Detsamma, vi ville tacka dig för att du räddade vår dotter.
– Det var självklart Frun, hon var en oskyldig åskådare.
– Som sagt vi är väldigt tacksamma.
Jag nickar och sen säger jag.
– Vet du var Stefan tagit vägen?
Hon ser på mig och sen på sin make och dotter.
– Nej.
– För han är som en sårad tiger nu. Hans bror Erik kommer inte att vakna upp, läkarna är väldigt övertygade om det. De har bara varandra, deras föräldrar var väldigt speciella.
– Jo jag vet Michael.
– Nej Frun du har inte en aning om hur speciella de var. Du har kanske en aning, men du vet inte. Vi är ett fåtal som vet precis hur speciella de var. Det är jag och Ivan. Zoran, Ivans bror har en bra uppfattning han med. De var nästan lika ofta på Enebacken som jag var.
– Enebacken frågar Elvira.
– Ett barnhem, jag tillbringade en hel del år där. Det gjorde vi allihop, jag, Ivan, Erik, Stefan och Zoran. Det finns fler som hänger i de kretsarna. Men det var de som jag träffade mest på Enebacken och det andra hemmet som vi bodde på, Åby gården. Det var en bra grogrund för Stefan och Zoran. Det byggde sina klaner som de kallar dem där. Skillnaden på Stefan och Zoran är att Zoran är smartare än Stefan. Men Stefan är totalt hänsynslös. Han bryr sig inte om någon mer än sig själv och Erik. Han är totalt empatilös och en fullblodspsykopat. Det är därför som jag varnade personalen här. Han hade kommit hit och dödat dem. Han kommer att döda dem om han inte dör först. De tre är svin, varken mer eller mindre. Misshandeln av Erik var brutal. Jag har sett den. De stampar på hans huvud när han ligger ner. De sparkar honom i ansiktet upprepade gånger. De kommer att åka dit för misshandeln. Risken finns att föräldrarna skickar i väg sina söner. Polisen har filmen, misshandeln är brutal.
– De kommer inte att klara sig.
– Tack Frun.
– Amelia.
Jag ser överraskat på henne. Hon ser på mig och hon ler.
– Räddar man vår dotters liv så får man använda mitt förnamn.
– Tack Amelia.
– Givetvis Michael, finns det något jag kan göra för dig eller vi kan göra för dig.
– Nej Frun.
– Amelia.
– Förlåt Amelia, men nej det behövs inte.
– Om du kommer på något, vad som helst så hör bara av dig till mig så lovar jag att hjälpa dig Michael om jag kan.
Jag ser på henne, sen säger jag.
– Stefan har en kontakt som kan fixa körkort. De ser väldigt äkta ut, han säljer dem för tiotusen. Så det kör runt folk som inte tagit körkort i stan. Det är direkt farligt.
– För helvete!
– Det kan man säga.
Jag plockar fram mitt, jag räcker det till henne. Hon ser på mig och sen på körkortet.
– Jag var tvungen att köpa det, annars så hade Stefan ifrågasatt varför. Så jag köpte ett för att slippa få trubbel med honom. Men jag har aldrig utnyttjat det, jag skulle aldrig få för mig att utnyttja det. Som sagt det finns en anledning till att man måste gå på en körskola.
– Kan jag ta det Michael.
– Ja tack.
– Ingen fara, jag ska gå till botten med detta.
Hon ser på mig, jag ser på henne och jag ser att något trycker henne.
– Någon har berättat om min uppväxt för dig?
– Ja Michael.
– Det är vad det är Frun. Förlåt Amelia. Men som sagt det är vad det är.
Jag ser att Elvira och hennes far ser nyfiket på mig.
– Du får berätta för dem Amelia, jag har berättat det så många gånger så jag orkar inte göra det igen. Men du får berätta om den för dem. Jag skäms inte för det, inget av det var mitt fel. Jag var ett barn när det hände.
Dörren öppnas och en sköterska kommer in. Besökstiden är slut, min sänggranne ska byta bandage så de får gå. Innan de går får jag Fruns telefonnummer. Jag skickar ett meddelande till henne där jag tackar henne för det. De går i väg och mannen ser på mig.
– Så det var Frun?
– Ja Åke.
– Och du räddade hennes tös liv?
– Ja Åke.
– Det var som fan!
– Haha ja kanske det Åke.
Sköterskan ser på oss.
– Hon är inte ifrån Malmö Michael.
– Aha.
– Vad menar du Åke?
Han ser på sköterskan, dörren öppnas och en undersköterska kommer in i salen. Hon ska hjälpa till att byta Åkes kompresser. Jag har ett stort sår på benet, en vinkelslipsskiva gick i två delar på hans arbete och träffade hans ben. Han ska vara glad att han inte förlorade benet. Det var vad läkarna sa. Sköterskan ser fortfarande på oss.
– Du får förklara Åke, men jag kan säga så mycket som att hon är utan konkurrens Malmös mäktigaste person.
Sköterskan ser på mig, undersköterskan säger.
– Talar ni om Frun?
– Ja, Michael räddade hennes dotter liv, det är därför han är här. Han fick till och med använda hennes förnamn.
Jag ser på Åke och jag ler. Jag tar fram min dator igen och jag öppnar den och fortsätter med mitt programmerande. Åke berättar om historien om Frun, jag ser på tecknen på skärmen. Sen fortsätter jag att skriva…
18.
Jag sitter med vaktmästaren på skolan i ett rum på sjukhuset. Jag ska skriva de prov jag missat. Klarar jag proven så får jag betyg i ämnena. Att bli skjuten hindrar inte skolan från att sätta press på en. Jag nickar åt vaktmästaren, han heter Niklas. Jag ser på första frågan, jag svarar på den. Sen fortsätter jag med nästa fråga. Sen nästa och nästa Niklas ser på mitt fokuserade ansikte. Jag blir klar på tio minuter, jag skickar in och säger.
– Får jag inloggningssiffrorna Niklas.
– Visst.
Jag loggar in på nästar prov, jag ser på första frågan. Jag svarar på den, jag fortsätter svara på frågorna tills de är slut. Jag ber om nästa kod. Niklas ser på mig, han ser en besatthet i mina ögon. Han ger mig koden och jag skriver in den och fortsätter med nästa prov…
19.
Jag går in i lägenheten, två veckor efter att jag vaknade upp på sjukhuset så är jag hemma igen. Tjugotvå dagar senare så är jag hemma igen. Jag stänger dörren och låser den. Det är kaos utanför dörren, Stefan lyckades få reda på var de gömde de två killarna.
När han kom dit så var där inte någon. De har stuckit, personalen som skulle vakta dem blev mutade. Det är som sagt lätt kaos utanför dörren Stefan fick stänga av maskinerna. Vi stod där med honom jag, Ivan och Zoran.
Det var efter det som han gav sig efter de två. Bara för att finna att de inte var där. Så nu är han som en väldigt sårad tiger. Han ger sig på allt och alla. Frågan är hur länge till han lever. Jag tar matkassen, jag köpte den i Coopaffären på torget.
Jag går till köket och jag packar upp maten. När jag är klar så går jag till mitt skrivbord, jag kopplar in den bärbara hårddisken i den stationära datorn. Jag startar den och jag börjar uppdateringen av mitt eget operativsystem. Min telefon ringer, jag öppnar den och svarar på videosamtalet. Jag ser på Ivans ansikte. Han börjar att tala och jag läser på hans läppar.
– Var är du Michael?
– Hemma.
– När kom du hem?
– För tio minuter sedan. De behövde min säng så de skickade hem mig. Det är krig ute på gatorna tydligen.
– Det är bara Stefan som krigar. Han krigar med allt och alla förvisso. De andra svarar bara på hans dumheter.
– Ok jag kommer att hålla mig hemma så mycket jag kan Ivan.
– Det är klokt Michael, hans körkortstryckande är stoppat Det finns inte fler som får dem
– Då kan jag klippa mitt?
– Ja Michael.
– Då vet jag det.
Ingen vet att jag gav mitt till Frun.
– Zoran gör sitt bästa för att parera Stefans mer galna saker.
– Det var inte så här det skulle sluta Ivan, inte när vi la våra planer där på Enebacken Ivan.
– Nej Michael, det var verkligen inte såhär det skulle sluta.
Vi ser på varandra på telefonen.
– Välkommen hem Michael.
– Tack Ivan.
– Ingen fara Michael, vi hörs varje dag så att vi vet att den andre lever. Jag kommer att hålla mig inne tills de avhyst honom Michael.
– Jag med, jag kommer att ta mig till skolan och hem. Jag får inte träna än så det är det som jag kommer att vara utomhus.
– Samma här.
– Vad säger din bror?
– Han håller sig också inomhus.
– Då vet jag det, vi håller kontakten.
– Det gör vi Michael.
– Ja Ivan.
Frun ser på de fem överhuvudena. De ser på henne.
– Vi måste få tag på honom.
– Vi gör vårt bästa men vi hittar inte honom.
Fruns telefon piper till, hon tar fram den. Hon ser på meddelandet. Hon letar fram numret till chefen för polisen i Malmö. Hon säger en adress, sen lägger hon på. De fem överhuvudena ser på henne.
– Jag fick ett tips på var Stefan befinner sig?
– Var då?
Hon ser på ledaren för motorcykelgänget.
– Vi låter polisen ta hand om detta. Det har varit tillräckligt med kaos den senaste veckan.
Han ser på henne, en lätt genans stiger på hans kinder. Den syns på alla förutom Hövdingen…
20.
Jag stoppar ner telefonen i bakfickan. Det har varit kaos på Malmös gator den senaste veckan. Jag tröttnade på det, så jag väntade utanför sjukhuset när jag visste att Stefan skulle komma dit. En av hans underhuggare avslöjade det i en hemlig chatt som jag ”fick” tillgång till.
Jag följde deras konversationer där. Stefan själv skrev inte i den, men hans underhuggare gjorde. Så den dagen de stängde av Eriks apparater så stod jag utanför och väntade. Jag följde efter dem i en ”lånad” bil. Jag kan köra bil, man har inte de vänner jag har utan att kunna köra bil.
Eftersom jag klonat den där vaktens telefon så behövde jag inte köra nära dem. Jag fick adressen till slut, han sitter i en gammal liten industrilokal på Husie. Vaktens telefon är där i alla fall. Det känns skit att sätta dit honom. Men han skapar en massa problem.
Så här lär han överleva om han inte försöker skjuta sig ut. Det är ett alternativ, som sagt han är som en sårad tiger som är hög på kokain. Direkt galen, jag stänger skåpet och jag går till den lektionssal som jag ska vara i. Jag ställer mig utanför den, Malin ser på mig. Jag ser på henne, hon tecknar.
– Hur är det?
– Det kryper i min kropp.
– Får du inte träna?
– Nej jag får bara göra sjukgymnastik Malin.
– Segt Michael.
– Ja verkligen Malin.
Läraren kommer och vi går in i salen efter henne. Vi ska ha matematik, där jag arbetar med andra saker än mina klasskamrater. Jag öppnar skärmen och jag ser på den. Jag loggar in på min dator och jag öppnar en av mina forumsidor med olika matematiska teorier. Sen börjar jag läsa sådana…
21.
Jag ser på telefonen, jag går till en bänk och jag sätter mig. Jag läser på telefonen igen. Stefan försökte skjuta sig ut, nyheterna skriver en massa om skottlossning och annat. Jag känner hur det bränner till i mina ögon, Stefan dog i skottlossningen.
Han och tre av hans underhuggare, resten gav sig. Jag blundar och tårarna rinner på mina kinder. Jag torkar dem och jag lyfter på huvudet och jag ser på Malin. Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Vad är det?
– Stefan är död, jag har förlorat två vänner på en vecka nu.
Jag säger inte att jag är orsaken till att han är död. Det kan jag aldrig berätta för någon. Aldrig någonsin…
22.
Jag kramar Ivan och sen Zoran, det är vi tre som är på Stefans och Eriks begravning. Lugnet har lagt sig över Malmö igen, det var ett par intensiva veckor. Sen la lugnet sig.
– De förbannade galningarna.
– Haha ja.
– De kommer att jaga livet ur fan själv.
Vi ser på varandra och sen börjar prästen den lilla ceremonin…
Jag ser på min telefon, jag slickar mig om läpparna. Hundratusen Euro minus tio procent till ägarna. Eller de som arrangerar matcherna. 900 000 kronor skattefria pengar ner i fickan. Det hade inte varit fel alls. Verkligen inte. Jag får träna igen och jag tränar som aldrig förr.
Ken får säga åt mig att det räcker. Han gjorde det igår när jag skulle börja mitt fjärde varv. Jag kom dit tidigt på morgonen och stannade kvar det mesta av dagen. Sen sa han nej, då surade jag en stund. Han vek sig inte så jag bytte om och lämnade träningslokalen och tog mig till Crossfiten och körde ett pass där. Det var studiedag igår så jag kunde göra det.
Jag ser på anmälningsavgiften 15 000 Euro. Hur fan ska jag få tag på den summan? Jag öppnar en del andra konversationer. Jag stannar på en av dem, det är matcher på lördag. 10 000 till vinnaren 5000 till förloraren. Ett fejk id och sen går jag på Tulpanen och spelar Black Jack.
Ett leende sprids på mina läppar. Sen tänker jag på Ken och hans regler. De matcherna kommer att exponeras, så han kommer att få reda på det. Jag svär lite. Malin ser på mig, jag möter hennes blick när min lämnar telefonen.
– Privata saker.
– Ok.
Malin vet när hon ska trycka på och när hon inte ska göra det. Nu trycker hon inte på. Jag stoppar ner telefonen, jag kommer att ha svårt att släppa det. Jag svär tyst inombords nu…
23.
Jag ser på skärmen, jag har hittat dem. Frågan är vem jag ska delge informationen. Frågan är om Frun skulle vidarebefordra den? Jag tror inte det, det skulle kunna bli förvecklingar om det kom fram. Jag lutar mig tillbaka i stolen, jag går igenom mina alternativ. Varje gång kommer jag fram till samma sak.
Elvira, hon skulle kunna ta reda på en polis som skulle föra informationen vidare till rätt personer. Jag reser mig och går till köket, jag öppnar kylen och jag ser på maten som finns i den. Där är inget som är upphetsande så att säga. Jag ser på min klocka. Det är en klocka som passar in på Lundblads.
Den kostar 60 000 ny, det har inte jag betalat för den. Jag har inte ens betalat tio procent av vad den kostar. Jag stänger kylen, jag ser ut genom köksfönstret. Det är uppehåll, men det är skånskt höstväder. 5 plus, grått, blåsigt men inget regn. Inte än i alla fall. Jag tar på mig skor och en höstjacka. Jag lämnar lägenheten och låser dörren…
24.
Jag drar handen genom håret, frisyren lägger sig till rätta. Det börjar att bli lite långt. Jag öppnar min telefon, jag letar upp min frisörs namn. Jag skriver till henne och frågar när hon har tid. Det är en tjej som jag känner genom Ivan och hans bror. Hon klipper dem, hon är en av dem så att säga. Hon är arton år och går sista året på frisörutbildningen.
Zoran har fixat en lokal och salong åt henne, så när hon inte är i skolan så klipper hon sådana som vi. Smågangsters och andra i den kretsen. Jag äter vidare när jag skickat meddelandet, jag öppnar mitt schackspel och jag börjar ett parti.
Efter en stund så känner jag en hand på mig axel. Jag vrider på huvudet och jag ser in i Elviras gröna ögon och jag får samla mig.
– Får jag sätt mig?
– Jadå Elvira.
– Tack.
Jag ser på henne, på hennes klädsel.
– Fest?
– Nja inte riktigt, jag ska till en lokal där det är matcher.
– Var då?
– I Fosie.
– Vem är det som arrangerar dem Elvira?
– Jag vet faktiskt inte Michael.
Jag tar fram min telefon och jag söker igenom forumen. Jag hittar rätt, jag känner inte igen namnen på de som arrangerar matcherna. Har det kommit nya spelare. Vi får hoppas på att de vet om reglerna i Malmö. För annars så kan det bli spännande som man säger. Jag ser på henne.
– Inte för att jag med det att göra men vem ska du gå dit med?
– Vi är ett kompis gäng som ska dit, fem tjejer och sex killar.
– Från skolan?
– Ja.
– Ok.
– Jag vill tacka dig igen Michael.
– Som jag sa på sjukhuset, du var en oskyldig åskådare.
– De är döda hörde jag, jag beklagar Michael.
– Tack Elvira, de hade ingen chans någon av dem. Stefan sa alltid att han skulle dö ung. Eriks högsta dröm var att bli som sin storebror, han skulle bli maffiaboss. Ligga med snygga tjejer och köra coola bilar.
Jag ler lite, hon ler också.
– Vad är din högsta dröm Michael?
– Att läsa till läkare. Det är min högsta dröm Elvira. Vad är din?
– Jag vet inte, jag är min mors arvtagerska. Men hon är fortfarande ung, hon fick mig tidigt. Det blev nästan lite av en skandal. Men min mormor var den hon var så det tystades ner snabbt. Min mor och far gifte sig, de älskade varandra så det var tur det i alla fall.
– Haha ja Elvira.
Hon reser sig och hon hämtar sin mat, hon kommer tillbaka och sätter sig. Vi äter en stund under tystnad. Sen ser jag på henne och jag säger.
– Jag behöver din hjälp Elvira.
– Med vadå Michael.
– Jag har hittat de tre som misshandlade min vän Erik.
– Var är de?
– I Frankrike, de gömmer sig i ett hus vid St. Tropez. De lever loppan därnere om ska tro på det man läser om dem. Det var så jag hittade dem, de är med på en hel del Instagram inlägg.
– Skojar du?
– Nej Elvira, de är inte de skarpaste knivarna i lådan.
– Vad behöver du hjälp med?
– Att lämna informationen om var de är till rätt person inom polisen.
– Varför går du inte till min mor?
– För att hon är Frun, det kan bli förvecklingar om hon lägger sig i så att säga.
– För att de är rika?
– För att Dolk sitter med vid Bordet.
Hon ser på mig.
– Förvisso, så jag ska hitta en polis som inte springer någons ärende?
– Ja.
– Det ska inte vara så svårt.
Hon ler lite ironiskt, jag svarar på hennes leende.
– Men jag kommer att försöka Michael.
– Tack Elvira.
– Givetvis, de är svin. De har gjort en massa annat skit med Michael. De är vidriga personer som lever på att de är av gamla pengar.
– Vad har de mer gjort?
– Våldtagit tjejer, mobbat nyrika sen vi var små och en massa annat skit. De är som sagt svin, så kan jag hjälpa till att sätta dit dem så gör jag det med glädje Michael.
– Tack Elvira.
– Givetvis Michael.
Vi äter vidare, jag blir klar före henne. Vi pratar om ungdomssaker, om skolan och vi har trevligt under den timme som vi sitter där. Sen får hon ett meddelande, hennes vänner är på väg.
– Var försiktig Elvira.
– Jadå Michael.
Hon går ut och taxin som hennes vänner sitter i kommer. Hon hoppar in i den, jag ser den köra i väg. Jag tar min bricka och jag går till brickstället. Jag skjuter in den, sen går jag till luckan. Det är Tina som arbetar ikväll.
– Ja Michael?
– Elvira skulle till en lokal i Fosie där det är matcher ikväll. Det är några nya spelare som arrangerar dem. Det brukar bli stökigt då, för de vet inte om spelreglerna. Så de kommer säkert att sälja droger och skit där. Hon ska helst inte fastna i något sådant skit.
– Jag hör dig Michael, jag ser till så att Frun får reda på det.
– Tack Tina.
– Jag beklagar Michael.
– Tack Tina.
Hon menade Erik och Stefan, jag lämnar Haket och jag svär tyst för mig själv. Jag tar fram min telefon. Jag skriver till Ivan.
– Vad gör du?
– Inget.
– Kan du köra mig till en lokal i Fosie?
– Visst.
– Tack.
– Var är du?
– Utanför Haket.
– Jag är där om tio minuter Michael.
– Tack Ivan.
– Ingen fara Michael.
Vi slutar att texta, jag går in igen och sätter mig vid ett bord. Jag tar fram min telefon och jag börjar att läsa på den…
25.
Jag ser på de tre som jag slagit ner, de andra fyra ser på mig och sen på de tre som ligger på golvet. De ser på Ivan, han har slagit ner två av dem. Elvira och hennes tjejkompisar står bakom oss. Killarna i deras sällskap ligger utslagna på golvet.
– Hon är Fruns dotter, vet någon av er vad det innebär?
En av dem slickar sig om läpparna.
– Du gör, det är bekymmer som ni inte behöver.
– Nej.
– Så vi tar dem med oss och lämnar.
– Det kommer att kosta er.
Jag ser på den som sa det.
– Hur mycket?
– Hundratusen.
– Det har vi inte.
– Då lämnar ni inte oskadda.
Jag ser på honom.
– Jag mot er bäste i Buren. Om jag vinner så får vi lämna, ni får råna dem på vad fan ni vill. Men vi får lämna.
Jag tar av mig min klocka.
– Den kostar 89 000 ny. Jag lämnar den som pant.
De ser på mig och sen på varandra. Det är en match nu, publiken ser inte vad som händer här där vi står. Jag hör inte vad de som står bakom mig säger.
– Visst, du mot vår bäste.
– Om jag vinner så lämnar vi?
– Om du vinner så lämnar ni, men inte de.
– Visst.
– Då går vi.
Vi börjar att gå, Ivan greppar min arm.
– Vad fan gör du?
Han tecknar snabbt.
– Får ut oss. Vi ska inte använda din brors namn, det blir bara trubbel som vi inte behöver. Verkligen inte Ivan, det är illa nog att Elvira är här. Något säger mig att de inte sanktionerat matcherna här. Varken hos Rådet eller polisen. Om skiten träffar fläkten så är där en flykt väg bakom tre skåp i omklädningsrummet. Få ut dem den vägen Ivan.
– Inte utan dig Michael.
– Uppdatera Elvira.
– Visst.
Vi kommer fram till buren, jag tar av mig på överkroppen. Jag går in i Buren och deras bäste kommer in efter mig. Jag ser på honom, han är vältränad. Han tränar säkert MMA. Frågan är var han börjat. Säkert med Brasiliansk jujutsu. Så han kommer att blanda slag, sparkar och grepp.
Något kommer över mig, jag bestämmer mig. Jag ska slå ner honom snabbt, han ska ta mig fan inte veta vad fan som träffar honom. Domaren säger något, jag läser inte hans läppar. Jag sr bara på min motståndare. Jag är längre än honom.
Jag backar när han gör det, jag ställer mig i den mest aggressiva positionen som är Eld. Han ser att jag kan självförsvar, domaren startar matchen och jag flyger på honom. Det är spel mot ett mål, han hinner inte med att försvara sig.
Jag matar in fem slag på hans kropp. Sen knuffar jag honom i bröstet och hans kropp träffar staketet. Han studsar tillbaka och jag hoppar upp och min häl träffar hans huvud. Jag landar och han däckar. Jag lämnar Buren och tar på mig snabbt. Precis då slås dörrarna upp och polisen gör en raid.
– Kom!
Jag tar Elviras hand, Ivan föser med de andra fyra tjejerna. Jag får in dem i omklädningsrummet. Jag stänger och låser dörren bakom oss, jag går fram till de tre skåpen och jag knuffar dem åt sidan. Bakom dem så är där ett hål i väggen.
– In där snabbt.
Elvira drar med sig sina kompisar, de går på Lundblads allihop. Ivan går in efter dem. Jag går in och drar för skåpen och jag går förbi dem och jag går först. Jag hör inte om de pratar bakom mig. Jag följer gången tills vi kommer fram till nästa hål. Jag flyttar på skåpen där och de går ut i ett annat omklädningsrum.
– Vi ska hitåt.
Jag går före dem till en trappa som leder neråt, jag går nerför trappan och jag öppnar dörren.
– In här, det finns en ljusknapp till höger Ivan.
Han går in och tänder lamporna på väggen, tjejerna går in efter honom. Jag stänger dörren bakom oss. Vi börjar att gå, vi går genom källaren och vi kommer fram till nästa dörr. Jag öppnar dörren och jag går upp och ser mot lokalen. Vi är inne på ett annat område.
– Kom det är tomt.
De kommer upp och jag går före dem till en busshållplats. Jag ser hur deras munnar rör sig. Ivan tar min hand och han drar sig mot mig och han kramar mig. Vi backar och han säger.
– Tack Michael.
– Ingen fara Ivan.
Bussen kommer och vi hoppar på den, jag hör inte hur de fyra tjejerna beklagar sig över att vi får åka buss. Jag hör inte Elvira tillrättavisa dem. Ivan ser på mig och han tecknar.
– De gnäller.
– Aha, ibland så är det skönt att vara döv.
– Haha jag kan tänka mig det Michael.
Vi sätter oss och adrenalinet släpper, jag känner att jag blir trött. Jag står i mitten av bussen. Ivan står bredvid mig, tjejerna sitter och de sitter tätt med sina huvuden och viskar. Eller jag tror att de viskar. Jag tar fram min telefon, jag inser att de har min klocka. Jag svär lite, jag gillade den.
– Vad är det Michael?
– De har min klocka.
Vi tecknar.
– Jag fixar en ny Michael.
– Tack Ivan.
– Lugnt, du räddade oss därinne. Du fick ut oss. Vad kommer Mästaren att säga om att du slogs?
– Vi får hoppas att han ser på omständigheterna som förmildrande.
– Om han inte gör det Michael?
– Jag vetifan.
Jag slickar mig om läpparna…
26.
Jag slickar mig om läpparna, Ken ser på mig.
– Vad är det Michael?
– Vi måste tala Ken.
– Om?
– Att jag tvingades att slåss i en Bur i lördags. Jag vill poängtera att jag inte tjänade en krona på att slåss. Men för att jag skulle få ut Fruns dotter och Zorans lillebror från en plats där de slogs för pengar så var jag tvungen att slåss.
– Berätta vad som hände Michael.
Jag gör som han säger, jag tecknar och talar samtidigt. När jag är klar så ser han på mig.
– Det är ok Michael, ibland så måste man göra saker som man inte tycker om. Jag är glad att du erkände, vi drar ett streck över det. Men du får sluta hamna i sådana situationer på grund av henne Michael.
Jag ser på honom, jag öppnar munnen och ska protestera. Han ser på mig, jag inser att det inte lönar sig att protestera. Så jag sväljer min protest.
– Jag får väl det Ken.
Han ser på mig och sen ler han.
– Är hon värd allt besvär Michael?
Jag ser på honom, jag vet vad han antyder.
– Det vet jag inte, det bara blir drama i hennes närhet. Jag ska kanske hålla mig ifrån henne?
– För din hälsas skull så hade det nog varit det bästa Michael. Men samtidigt så vet jag hur det är att vara kär.
Jag ser på honom, min blick säger mer än tusen ord.
– Försök inte att förneka det Michael, ingen som inte var kär skulle gå igenom det du gör nu om du inte var kär i henne.
Jag öppnar munnen men jag stänger den när jag ser hur hans ansikte förändras. Jag vänder mig och jag ser på de tre personerna som kommer in i lokalen. De är poliser. De kommer fram till oss.
– Michael Andersson?
Jag ser på Ken. Jag tecknar.
– Spela med.
– Visst.
Poliserna ser lite överraskat på mig.
– Jag är döv, jag har varit det sedan jag var sex år och blev kidnappad här utanför.
Jag tecknar och Ken översätter.
– Så Ken får tolka om inte någon av er kan teckna.
– Visst, detta är du.
Han visar en film från min match. Jag ser på attackerna och Jag sneglar på Ken. Han ler lite, när filmen är slut så tecknar han.
– Skrytmåns.
Jag ler lite och poliserna ser på mig.
– Jag sa skrytmåns till honom.
– Vi kan ta med dig.
– Nej, jag gjorde inget olagligt. Jag fick inte betalt, anledningen till att jag var i Buren. Var för att ett antal rikemansbarn var där. Killarna spände sig och blev nedslagna av de som arrangerade matcherna. Jag och min vän gick emellan när de skulle ge sig på tjejerna. De skulle våldta dem och värre saker än så. En av tjejerna var Elvira, Fruns dotter.
De tre poliserna slickar sig om läpparna.
– För att vi skulle komma ut så var jag tvungen att slåss. Så jag gjorde det, ni gjorde tillslaget och vi stack. Så nej ni kan inte ta med mig någonstans.
– Så Fruns dotter?
– Ja Fruns dotter.
– Förra gången han räddade henne så blev han skjuten. Ni ska kanske tala med henne om att hon låser in sin dotter.
– Förlåt?
Jag ser på Ken, sen tecknar jag.
– Du kunde inte låta bli?
– Nej det kunde jag inte.
– Jag räddade hennes liv vid skolskjutningen på Lundblads, jag träffades av tre kulor.
Nu ser de skamsna ut. Främst för att de inte gjort sin hemläxa bättre.
– Vad ville ni mig?
De ser på varandra.
– Be dig ställa upp i turneringen.
– Ryssarnas?
– Ja.
– För er räkning?
– Ja.
– Inte en chans, skulle ni lyckas övertala Ken om att jag får vara med. Sen så ska ni lyckas skydda mig mot ryssarna. Det kommer ni inte att lyckas med så tack men nej tack.
Ken ser på mig när han tecknat färdigt.
– Varför skulle vi behöva övertala Ken.
– För att han är den far jag aldrig haft, han har en del regler här. Där en av dem är att vi inte får slåss i sådana matcher. Då får vi lämna, jag klarade mig denna gång för att det inte var några pengar inblandade. Jag kommer inte att klara mig nästa gång. Detta är den plats som räddat mitt förstånd, Ken har räddat mitt förstånd. Ni får hitta någon annan.
– Det finns inte någon annan.
– Det finns alltid någon annan.
De ser på mig, de ser på Ken. Hans ansikte visar ingenting. De går iväg och jag ser på dörren när de gått ut.
– De kommer inte att ge sig Ken.
– Nej Michael.
– Fan.
– Ja fan…
27.
Frun ser på Elvira och sen på poliserna.
– Så min dotter var i en lokal i Fosie och tittade på matcher.
– Olagliga matcher.
– Deltog hon?
– Nej, men en vän till henne gjorde.
– Låt mig gissa Michael?
– Ja.
Frun ser på Elvira.
– Vi ska ha ett samtal om detta senare Elvira.
– Ja mor.
– Så vad vill ni mig?
– Vi behöver Michaels hjälp.
– Med?
– Ryssarnas turnering.
– Vill ni att Michael ska vara med i den?
– Ja, vi vill filma därinne.
– För att?
– Vi har säkra tips på att de kommer att slutföra en affär med vissa element från Baltikum som innefattar, droger, trafficking, prostitution och en massa annat skit.
– Som skulle ske i Malmö?
– De kommer att träffas här enligt våra underrättelser.
Frun ser på dem.
– Och ni lägger det på en sjuttonårig gymnasieelev? Det finns en väldigt helig regel i Malmö. Du är inte härifrån eller hur? Från Malmö då.
– Nej.
– Är någon av er det?
De ser på henne.
– Nej.
– Jag anade det, den heliga regeln säger. Ge fan i barnen, han är ett barn ergo ni ger fan i honom.
Hon tar fram sin telefon, hon trycker på ett av namnen.
– Hej Gun, jag har tre av dina anställda hos mig som vill använda ett barn som undercover i en operation som jag misstänker de inte talat med dig om. Jag sätter dig på högtalare.
– Visst, vem är ni och var arbetar ni på för rotel och avdelning.
De tre poliserna ser väldigt spaka ut…
28.
Ken ser på Frun som kommer in i lokalen och hon går fram till honom.
– Ken.
– Frun.
Hon ser på mig, hon ser mig göra rörelsen på spikplattan.
– Vad gäller det Frun?
– Han behöver inte oroa sig för att bli tvingad till det som polisen ville tvinga honom till.
– Gick de till dig?
– Ja.
– Så de är inte från Malmö?
– Haha nej. De blev väldigt varse om hur det fungerar i Malmö när jag ringde deras chef och berättade vad de sysslade med. Vi kan säga att de fick sina fiskar varma.
– Så bra.
– Ja, hur är det med honom?
– Han är som besatt av att träna. Det har alltid varit på gränsen, nu får jag markera. Det har jag aldrig behövt innan.
– Han kanske visar tonårskänslor.
– Kanske det, jag har bara flickor så jag vet inte hur pojkar blir. Det har varit mycket för honom de senaste månaderna. Ny skola, kaoset med Erik och Stefan, han har räddat din dotter vid ett par tillfällen.
– Senaste i lördags.
– Ja, han var väldigt stressad över att inte få komma hit igen.
– För att?
– Det är en av mina regler, du använder inte det du lär dig här för att tjäna pengar. Det finns de som gör det, får jag reda på det så åker de ut. Han var rädd för att jag skulle kasta ut honom.
– Du gjorde inte det.
– Nej han gjorde något ädelmodigt, vi japaner har en svag punkt för sådant.
– Vad vet du om hans mor Ken?
Han ser på henne.
– Hon var det hon var.
– Jag vet vad hon var, vet du vad hon hette?
Han ser på henne.
– Elisabeth Andersson.
– Vet du hur gammal hon var?
– 24, hon var 18 när hon fick Michael.
– Vad är du vet Ken?
Han ser på henne, han slickar sig om läpparna.
– Kom hem till mig och min fru ikväll.
– Det låter allvarligt Ken.
– Det är det Frun.
Jag går fram till dem, hon ser på mig.
– De kommer inte att besvära dig mer.
– Tack.
– De bröt mot en av Malmös heligaste regler.
– Ge fan i barnen?
– Precis. Ge fan i barnen.
– Tack Frun.
– Men vi ska tala om det ni gjorde i lördags.
– Att jag räddade dem?
– Ja.
– Vad skulle jag göra? Låta dem hamna i klistret?
– Du kunde ringt mig.
– Jag är ingen golare.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Hur gick det med killarna?
– De rånades in på bara skinnet. Polisen hittade dem nakna i ett hörn av lokalen.
– Det gick fort i så fall.
– Vadå Michael?
– Nej de var utslagna och påklädda när vi gick till Buren från den plats där de blev nedslagna. De låg utslagna på golvet, det gick inte mycket mer än sju minuter från det till att polisen slog till. Så det gick fort.
– Vet du varför de blev nedslagna Michael.
– De går på Lundblads frun. Jag klarar mig där för att jag är handikappad. Den respekten visar de mig. Men resten är fritt byte, det är fruktansvärt där. Det är så illa så att jag överväger att byta skola till Petri. Jag hade inte ens varit ett socialfall på skolan.
– Förlåt?
– Det finns tre kategorier på skolan. Gamla pengar, nyrika och socialfall. Gamla pengar styr allt på skolan. Resten får finna sig i deras pennalism, mobbing, våldtäkter, misshandlar osv.
– Förlåt?!
– Det är djungelns lag som råder där Frun. Det är den starkaste överlever. Förutom de tre klassificeringarna så har vi sådana som jag. Vi är ett fåtal, vi kallas för Drönare. Eller inte jag, jag är handikappad alltså skadat gods. Sen att jag är smartare än dem alla spelar liksom ingen roll. Jag är handikappad. Man ger sig inte på handikappade. Men de andra, det är en helt annan historia Frun. De som är längst ner på listan i De gamla pengars ögon är de nyrika. Ni kan inte ens i er vildaste fantasi föreställa er vad de får utstå. Verkligen inte.
– Försök Michael.
Jag ser på henne, sen börjar jag att berätta om vad som händer på Lundbladsgymnasium…
29.
Frun är skakad av det jag berättade. Hon hann inte tala med Elvira om det. Hon skulle i väg på sin dansträning, eller om det var självförsvarsträning. Någon träning var det. Hon får tala med henne senare. Hon står utanför Kens hus, de bor i utkanten av Gräddhyllan.
Hans fru driver en väldigt framgångsrik agentur för skådespelare, modeller, musiker och idrottsmän. Han har två döttrar, de är 22 och 24 år gamla. De läser på universitetet båda två. Den ena till civilekonom och den andra till fysioterapeut. Hon ringer på dörren, den öppnas av Ken. Han är klädd i vanliga kläder. Frun reagerar lite på det. Bakom honom kommer hans fru gående.
– Amelia.
– Gabriella.
De känner varandra.
– Kom in.
– Tack.
Hon tar av sig skorna, Ken ler lite och han visar med handen vart de ska gå.
– Varsågod och sitt, vi ska precis äta. Vill du ha?
– Tack gärna Ken.
De dukar fram till henne de talar om väder och vind medan de äter. När de är klara så ser Ken på Frun.
– Michaels mor, det var ett tragiskt öde. Ett som fick sin förklaring när Michael berättade om Lundblads innan idag.
– Vadå då?
– Hon blev brutalt våldtagen av fyra tonårspojkar. Inte från Gamla pengar utan de var nyrika. Hon däremot kom från gamla pengar som Michael talade om idag.
– Så hon hette inte Andersson?
– Nej hon hette inte Andersson.
– Så vad hette hon Ken?
Han ser på henne, sen på sin fru och sen på Frun igen.
– Hon hette Isabella Af Kraft.
– Förlåt?
– Hon hette Isabella Af Kraft, hon som bara försvann. Jag hade inte en aning om att det var hon. Heroinet hade satt sina spår, allt annat hade satt sina spår. Hon berättade allt för mig en dag innan hon dog. Jag uppmanade henne för Michaels skull att söka hjälp. Men hon var så trasig av våldtäkten som varade i flera dagar. De tröttnade på vad de med Gamla pengar gjorde med nyrika tjejer så de ville hämnas. Hon var en av de ledande tjejerna. De kidnappade henne och de våldtog henne i flera dagar. Hon trodde att det var i minst en vecka. De dumpade henne i skogen, de trodde att hon skulle dö. Hon gjorde inte det, hon försvann. Hon blev rädd, chockad och fick något som bara kan liknas vid en psykos. Hon blev gravid vid våldtäkten, hon blev gravid med en som var nyrik. I hennes förvirrade värld så trodde hon att hon skulle bli en paria. Efter vad Michael berättade idag så är jag mer benägen att tro på henne än vad jag var när hon berättade för mig. Men då så trodde jag inte på det. Så Michael är en AF Kraft.
– Och han vet ingenting?
– Nej han vet ingenting Frun. Jag är rädd för vad han skulle göra om han fick reda på det. Hon sa inga namn på de som utsatte henne får våldtäkten. Men ge Michael ett dammkorn av något som liknar en utmaning. Så får du tillbaka alla dammkorn i rummet innan han är klar.
De ser på honom, han ser på dem.
– Du måste berätta för honom Ken.
Han ser på sin fru.
– Han kommer att bli arg och besviken på mig.
– Ja, men han har en rätt att veta Ken.
– Ja jag vet, jag vet inte hur jag ska berätta det bara.
– Vad är det du alltid säger till dina egna barn? Bara säg sanningen.
– Jag minns henne, hon var en väldigt vacker och populär tjej. Hon var två år yngre än mig. Hon var en snäll och omtänksam tjej. Hon var inte som många av de andra tjejerna. Jag kommer att kontakta hans mormor.
Ken ser på henne.
– Jag vet inte hur mycket du vet om Af Kraft.
– Inte mycket, hon sa att de var en fin gammal ätt.
– De blir inte äldre än så.
– Jag misstänkte det.
– Det är Sveriges äldsta ätt, de är också utan arvinge. Deras son dog för ett år sedan och det är bara kvinnor och tjejer kvar. Vilket skulle lösa en massa bekymmer för dem.
– Frågan är hur han kommer att ta det?
– Ja.
De ser på varandra…
30.
Frun ser på kvinnan som sitter framför henne.
– Du ville tala med mig Frun.
– Idag Erna så är jag Amelia.
Erna ser på henne, hon både slappnar av och inte.
– Så vad ville du Amelia?
– Jag har fått reda på vad som hände med Isabella.
Erna ser på Amelia.
– Vad menar du?
– Jag vet vad som hände Erna.
– Och vad hände?
– Fyra nyrika kidnappade henne, de utsatte henne för en veckolång, brutal våldtäkt. Den var så pass brutal så att hon hamnade i ett psykosliknande tillstånd. Hon vågade inte gå till er, för att det var nyrika som gjorde det.
– Är du säker Amelia?
– Ja Erna jag är säker. Hon berättade allt för en man som jag känner väl. Det slutar inte där Erna.
– Vad är det mer?
– Hon blev gravid under våldtäkten. Då vågade hon ännu mindre gå till er. Ni har ett barnbarn. Ett väldigt speciellt barnbarn, en ung man. En väldigt speciell ung man.
– Oh herregud!
Ernas röst är en låg viskning.
– Jag kommer att berätta allt nu, när jag är klar så vill jag att du betänker att ni har ett barnbarn som är helt oskyldig i det här Erna.
– Givetvis Amelia.
– Bra.
– Jag är inte som de andra.
– Jag vet Erna, men man är inte alltid rationell när man får skrämmande nyheter.
– Förvisso.
– Så Isabellas historia efter våldtäkten.
Frun börjar att berätta det som Isabella berättat för Ken…
33.
Ken ser på mig, jag ser på honom. Han har precis berättat färdigt för mig. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag vet verkligen inte vad jag ska känna. Jag förlorar mig i mina tankar. Jag känner inte ens att tårarna rinner på mina kinder.
– Jag kommer att hitta dem, när jag gjort det så kommer jag att döda dem Ken. Tack för att du berättade, jag vet inte hur jag ska ta detta. Jag vet inte om jag kommer tillbaka Ken. Du kunde besparat mig så mycket helvete om du berättat sanning från början. Du har dina regler osv. jag vet inte Ken. Jag vet verkligen inte.
– Michael.
– NEJ!!!
Jag reser mig så häftigt så att stolen trillar bakåt, Ken ser ilskan i mina väldigt ljusblå ögon. Jag reser stolen upp, jag tar min jacka från stolen. Jag lämnar cafét. Ken ser på min rygg när jag går i väg. Han blundar och svär tyst för sig själv…
34.
Jag står och ser ner i kanalen. Ivan kommer fram till mig, han rör vid min underarm. Jag ser på honom.
– Vad är det Michael?
– Om jag behöver köpa vapen, kan du eller Zoran fixa det?
– Vad ska du med de till?
Jag ser på honom och sen berättar jag det som Ken berättat för mig. När jag är klar så har vi lämnat kanalen. Vi är på Kirseberg, vi gick från kanalen till Kirseberg. Vi står vid min port. En bil stannar vid oss, vi ser på den båda två. Bakdörren öppnas och jag ser Frun gå ur bilen.
– Vill du tala om det?
– Så han har berättat för dig med?
– Ja, det var jag och hans fru som uppmanade honom att berätta för dig.
– Det skulle han gjort för tio år sedan. Ingen av er vet vilket jävla helvete jag haft i hela mitt liv. Inte ens Ivan vet allt, ingen vet allt. Jag kommer att ta reda på vem de var. Vem min far är, sen dödar jag dem. En efter en så kommer jag att döda dem. Deras familjer, husdjur, växter allt som lever kommer att dö. Sen bränner jag ner deras hus och pissar på dem. De är döda, de vet inte om det bara Frun. Vi hörs Ivan.
Jag vänder mig och går till porten, jag öppnar den och jag går in. Ivan ser på mig, sen svär han på kroatiska.
– Han kommer att göra det Frun. Han kommer att ta reda på vem de var och sen kommer han att slakta dem. Michael är en lugn och stillsam person tills man retar honom. Då kommer en annan sida fram, den är inte vacker Frun. Den är inte vacker alls.
– Har det hänt?
– Ja det har hänt, när vi var åtta år. Så var vi på Enebacken tillsammans. En äldre pojke kommenterade att hans mamma var en billig hora som sög kuk för att hon var en nolla. Han försökte verkligen trigga Michael. En dag så tröttnade Michael. Den killen springer åt andra hållet när han ser Michael. Han slaktade honom, de fick vara tre vuxna för att lyckas slita loss honom från den andre pojken. Han har aldrig glömt honom. En av psykologerna som gjorde sina tester på Michael sa det att om han bestämmer sig för att bli kriminell så finns det inget på planeten som kommer att kunna sätta dit honom. Han kommer att leta reda på dem. Sen lär han sig hur man dödar utan spår, sen sätter han i gång. Ken skulle inte sagt något. Han gjorde rätt från början.
– Det var jag och hans fru som övertalade honom att göra det.
– Då kommer ni att få blod på händerna Frun.
– Vad bad han dig om Ivan?
– Att skaffa vapen åt honom. Jag kommer att göra det om han ber mig, eller när han ber mig. Han har räddat mig så många gånger så att jag inte kan räkna de tillfällena. Jag är skyldig honom väldigt mycket Frun, mer än jag någonsin kan betala tillbaka. En hel del av oss unga som hänger i de kretsarna är på ett eller annat vis skyldiga Michael något. Så ja om eller när han ber att skaffa vapen åt så kommer jag att göra det. Fan ni skulle inte berättat, förlorar jag min vän så kommer jag att bli förbannad. Han är min enda vän, det är han som sett till så att jag kom in på gymnasiet. Han pluggade med mig, så att jag fick betygen så att jag kom in på ekonomi. Han har hjälpt vid fler tillfällen, när våra föräldrar dog så var han där. Han fixade min första tjej. Så förlorar jag min bästa kompis så kommer jag att bli jävligt förbannad Frun.
– Hans mormor vet.
– Han skiter i dem, han har bara hämnd för ögonen. Som jag sa han kommer att hitta dem. Han har en gåva som vi säger, där att få fram det omöjliga inte är det för honom. Nu måste jag vidare, fan ni skulle inte berättat Frun.
Han går i väg och Frun står kvar på trottoaren. Hon ser upp mot fönstren högst upp…
36.
Jag ser på eleverna, jag bryr mig inte längre om vad som händer med de nyrika. De förtjänar det allihop. Jag hoppas att de med Gamla Pengar slaktar dem. Fan jag är sugen på att hjälpa dem. Vara med och massakrera dem, slita dem i stycken. Malin ser på kaoset och sen ser hon på mig. Hon känner mig så bra så att hon vet precis när det hänt något. Att detta något är stort är hon också övertygad om.
– Vad är det med dig?
Jag ser på Malin, hennes tecken är irriterade. Hela hon lyser av irritation.
– Jag har fått reda på en del saker om min mor bara.
– Som?
– Att hon blev brutalt våldtagen i en vecka av nyrika. Den våldtäkten skapade mig. Den våldtäkten dödade min mor, demonerna blev för starka till slut. Så hon tog en överdos och dog. Det tog Ken elva år att berätta det för mig, men nu vet jag vad som hände. Jag kommer att döda de fyra svinen som våldtog min mor och skapade den hon blev. Jag kommer att döda deras familjer, släktingar, husdjur och växter. När jag gjort det så kommer jag att bränna ner deras hus till grunden. Sen kommer jag att salta marken som deras hus stod på.
– Vill du ha hjälp Michael.
Det var inte det svaret jag väntat mig.
– Visst.
– Tack Michael. Men det är inte allas fel, alla här är inte skyldiga Michael. Inte jag i heller.
– Jag vet Malin, men jag är väldigt mycket tonåring nu.
– Jag förstår det med, jag har väntat på att det skulle komma Michael. Håll inte skiten inom dig längre. Ingen kommer att tacka dig för det. Inte du själv i heller. Men vi är inte skyldiga allihop.
– Nej Malin.
Jag ser på henne och hon ser på mig. Jag ser på kaoset, jag går fram till en kille som antastar en tjej. Jag knackar honom på axeln och han vänder sig om. Han ser på mig.
– Vad vill du?
– Låt henne vara, eller så kommer du att svälja dina tänder. Eller så kommer jag att se till så att hon krossar dina testiklar.
Han måttar ett slag mot mig, tio sekunder senare så har han tappat andan. Fem sekunder senare så skriker han av smärta när tjejen som han antastade sparkar honom upprepade gånger på testiklarna. Malin går mellan, hon ser på mig. Jag ler lite, jag går två toaletter bort och jag rycker upp en av dörrarna och samma scenario utspelar sig…
37.
Jag ser på rektorn, hon ser på mig. Malin är med som tolk.
– Så du ska skälla på mig för att jag förhindrar brott? Jag undrar polisen skulle säga om det? Jag stoppade fem sexuella ofredande inom loppet av fem minuter. Jag hade kunnat stoppa femton till bara i vår korridor. De slog mot mig först, jag agerade i nödvärn. Ring polisen, jag tar gärna mina chanser. Malin kommer nog att vittna till min fördel.
– Ja det kommer jag.
– Så var det något mer?
– Nej.
– Tänkte väl det rektorn. Du ska kanske lyfta på ändan och gå ett varv eller tio därute. Det skulle du och de andra lärarna med göra. Ni understödjer det som händer genom att gömma er på era kontor. Jag har berättat för Frun precis vad som händer här. Jag räddade livet på hennes dotter, hon är skyldig mig en hel del. Jag ska kanske be henne komma hit och börja städa upp här. Då talar jag inte om eleverna utan om personalen. Jag kommer inte sluta försvara mig mot de attackerna som de kommer att göra mot mig. Jag tror att polisen skulle ha överseende med att tjejerna betalar tillbaka för killarnas övergrepp.
Hon ser på mig och hon slickar sig lätt om läpparna.
– Jag ska kanske börja filma övergreppen och sen ringa polisen. Frågan är hur många fler som fått gömma sig utomlands. De tre blev arresterade, de som misshandlade en ung kille så att hans bror fick stänga av maskinerna. De kommer att åtalas för mord och mordförsök. Han och hans bror hade en massa vänner som kommer att välkomna de tre i fängelset. De som sitter inne ogillar våldtäktsmän väldigt mycket. När de blir dömda. Vilket de kommer att bli så kommer alla att undra var ni fanns när det skedde på skoltid. Flera gånger om dagen. Du ska kanske fundera på det rektorn.
Jag lämnar hennes rum, hon stirrar på min rygg.
– Jag står bakom honom i allt, jag har sett en hel del skit i mitt liv. Men detta tar priset…
38.
Min mormor ser på min morfar, hon har berättat det som Frun berättade för henne. Deras två andra döttrar har också hört historien. De torkar sina tårar precis som deras mor gör. De ser tårarna som finns i kanten på sin fars ögon. Hon har berättat allt som Frun berättat för henne. Allt från våldtäkten till att jag räddat Elvira på skolan.
– Så vi har ett barnbarn till?
– Enligt Frun så är det så.
– Jag vill träffa honom.
– Det vill vi allihop Erling. Han är tydligen rätt så arg just nu enligt Frun.
– Det är väl inte så jävla konstigt!
De ser på min morfar, han svär aldrig annars. Ytterdörren öppnas och två tjejer kommer in i huset. De ser på de vuxna. De är tvillingar och barn till min ena moster. Den andra har bara ett barn, det är också en dotter. Hon har slutat gymnasiet och hon läser på högskolan. De två tjejerna är lika gamla som jag, de går också Lundblads.
– Vad gör alla ni här?
– Mormor hade något viktigt att berätta. Vad är ni så upprörda över?
– En kille på skolan, han som räddade en av tjejerna på Ekonomi när de galningarna började skjuta. Han stoppade en massa saker på skolan idag.
– Vadå för saker Saga?
– Tja alltså.
Hon ser på sin syster och försöker få hjälp av henne.
– Alltså vadå?
Det är hennes mor som ställer frågan igen men denna gång i lite skarpare ton. Saga ser på sin syster, hon i sin tur backar lite. Hennes syster heter Sara.
– Det förekommer en hel del, hm attacker på nyrika.
– Vad för sorts attacker.
Sen börjar Saga berätta om en vanlig dag på Lundblads gymnasium. När hon är klar så ringer min morfar till rektorn och begär ett möte med henne…
39.
Jag räcker min telefon till Malin, killen som blivit filmad när han försökte tvinga en nyrik tjej att suga av honom uppskattade inte det. Han går fram till mig, han svingar och jag ler. Jag fångar upp hans arm, sen vänds jorden upp och ner för honom. Hans rygg träffar stengolvet och han tappar andan. När han börjar kämpa efter den så känner han smärtan när tjejens fot träffar hans testiklar.
– Ringer du Malin?
– Jadå Michael.
– Tack.
Han tjuter till igen när hon sparkar honom en andra gång. Malin ringer polisen, det är fjärde gången bara idag. De kommer att komma, vi gör en anmälan. De får filmen, sen har de ett förhör med tjejen och killen. Hon gör en anmälan hon med och sen så hamnar det på åklagarensbord.
Frågan är hur länge till detta kommer att hålla på? Jag släpper honom, han rullar över på sidan och han håller sig om pungen. De brukar göra så med. Jag ser den äldre herren komma gående med vår rektor. De kommer fram till oss, rektorn ser på honom som ligger på golvet. Hon hör att Malin talar med polisen och hon slickar sig om läpparna.
– Michael, detta är Erling Af Kraft. Han är…
– Är ägaren till Kraftsfären som äger riskkapitalbolagen som äger Lundbladsskolor. Jag trodde att det skulle ta lite längre tid innan aktieägarna hade synpunkter faktiskt.
– Det är inte därför som jag är här Michael, om jag får säga Michael.
– Givetvis.
– Två av våra barnbarn går också här, de kom hem igår och berättade om vad som försiggår här på skolan.
– Och ni hade inte en aning?
– Nej.
– Bridgeklubben måste ha haft.
De ser förvånat på mig båda två.
– Jag är ifrån Malmö, jag vet hur det fungerar här. Jag vet vem som bestämmer och inte bestämmer. Frun är informerad, hon kommer att börja arbeta från sitt håll. Jag gör mitt här på skolan. Min mor blev kidnappad här för sjutton år sedan. Fyra unga killar ville hämnas på de som utsatte deras vänner osv. för samma saker. De våldtog min mor i en vecka. Enligt henne så tappade hon uppfattningen om tid och rum. Hon drabbades av psykos på grund av den våldtäkten. Inte nog med det, hon blev gravid med mig. Hon försvann, hennes familj har inte vetat om vad som hände med henne. Inte förrän nu, hon anförtrodde sig till en man som betytt alltför mig. Han i sin tur valde att inte berätta något förrän nu. Jag är väldigt bitter på honom för det. Men det kommer att lägga sig. Nu så är min morfar här och han kommer att arbeta från sitt håll. Bara idag så har jag och Malin min dövtolk gjort fem anmälningar om övergrepp.
Rektorn ser på mig, hon slickar sig om läpparna.
– En fråga, finns frånvarorapportering sparad?
– Va? Erh det vet jag inte.
– Vem kan veta det?
– Administrativa chefen.
– Och den sitter var?
– På Lundblads huvudkontor.
– Och det finns?
Jag ser på min morfar.
– I våra lokaler på Kraftsfären.
– Varför vill du veta det?
– För att jag vill ta reda på vem som var borta i en vecka för sjutton år sedan. Fyra elever här på skolan var borta i en hel vecka. Enligt min mor så var de nyrika. Så de från gamla pengar går bort.
Min morfar ser på mig.
– Jag sätter dem på det direkt Michael.
– Tack.
– Är inte du döv?
– Jo, men jag är en fena på att läsa på läppar.
– Du är lik din mor, ni har samma ögonfärg och form på näsa och kinder.
– Där ser man, jag vet inte riktigt hur jag ska känna.
– Jag förstår det, du ser ut som en Af Kraft. Men det finns personer som kommer att kräva bevis.
– DNA bevis?
– Ja.
– Ok.
Det kommer fram två poliser till oss, det är andra poliser än de andra fyra gångerna. Jag visar dem filmen och Malin tolkar det jag tecknar. Min morfar och rektorn lyssnar på mig.
– Om ni kommer med mig, så kan ni ta två killar i akten så att säga.
– Vad menar du?
– Att två killar i trean varje dag vid samma tid tvingar en tjej i ettan att suga av dem.
– Visa oss.
– Visst.
Vi går genom korridoren, vi kommer fram till en trappa som leder ner i källaren. Jag går nerför den och fram till en dörr, jag öppnar den och de två killarna står med byxor och kalsonger vid fötterna. Poliserna ser på situationen. Min morfar och rektorn ser också vad som händer.
– Det här är milt i jämförelse med hur det brukar vara här.
Jag hör inte vad min morfar skriker, men han använder stora bokstäver och han är väldigt röd i ansiktet. Rektorn vill helst sjunka genom golvet och poliserna kallar på fler poliser…
40.
Skolan är stängd medan de anställda blir uppläxade av min morfar, advokater och HR. Jag är i träningslokalen och jag ser på Ken och han ser på mig.
– Jag vet inte varför jag inte sa något tidigare, men det var dels för att din mor bad mig och för att jag inte visste om de skulle tro på mig Michael. Jag ska inte säga att hon skämdes för dig. Men hon upprepade som ett mantra att du var nyrik. Att de skulle som hon sa kasta dig åt hajarna.
– Jag förstår, men jag önskar att du sagt något tidigare.
– Ja och jag ångrar att jag inte gjorde det. Men jag kan inte göra det ogjort och jag ber om ursäkt Michael.
– Tack Ken.
– Hur känns det Michael?
– Jag vet inte, jag har träffat min morfar. Han sa att jag liknar min mor, att jag har drag av henne. Han säger att han tror att jag är hans barnbarn men att andra kommer att kräva ett DNA test.
– Hur känner du inför det?
– Jag vet inte, jag både vill och inte vill veta.
– Ett DNA test kunde hjälpa dig.
Jag ser på honom.
– Om någon av de fyra gjort ett annat brott eller liknande så finns deras DNA sparat. Med tanke på att om du är en Af Kraft så har de kontakter. Frun är skyldig dig en eller två.
Jag ser på honom, det är en möjlighet som jag inte ens tänkt på. Jag börjar att le, han ser på mig leende och han svarar på det…
41.
Vi sitter i aulan, rektorn talar. Jag ser på Malin och hennes tecknande. Rektorn talar om att från och med nu så kommer alla övergrepp att anmälas. Det har anställts fyra vakter som kommer att se till så att alla har en trygg miljö i skolan.
Man ser på de som sitter i aulan att de inte riktigt förstår vad som händer. Fyra vakter kommer inte att räcka. Det är en början men de kommer inte att räcka. När hon är klar så reser vi oss och går till våra salar. Vi går in och sätter oss i salen. Lärarna är väldigt spaka.
De har fått reda på att de ska befinna sig i korridorerna mycket mer. De har en månad på sig att skärpa sig eller så blir de omplacerade till andra tjänster inom koncernen. Så de kommer att skärpa sig, min morfar sa att han äger både sopbilsföretag och andra sanitära företag.
De är anställda av koncernen. Så de kan förflyttas överallt. Lektionen börjar, vi har svenska och jag tar fram boken som vi läser just nu. Det är Doktor Glas, den är inget vidare bra. När vi läst den så ska vi skriva en bokrecension. Sen så ska vi ha ett boksamtal. Jag läser snabbt, jag blir klar och jag öppnar datorn.
Jag läser instruktionerna till uppgiften. Sen börjar jag att skriva, mina fingrar rör sig snabbt över tangenterna. Malin ser på mig, hon känner igen minen. Det är nu håller Michael inte igen för att inte sticka ut ännu mer minen. Jag skriver snabbt och jag blir klar. Jag skickar in uppgiften och sen lutar jag mig tillbaka och ser på Malin.
– Boken var inte bra.
– Nä den är ingen höjdare. Min dotter läste den förra året i på hennes gymnasium. Jag läste den jag med. Som sagt den var ingen höjdare.
– Nej.
– Är du klar Michael?
Det är min lärare som frågar, hon står bakom mig så jag får se på Malin när hon tecknar.
– Ja det är jag, jag har skickat in mina svar.
Hon går i väg.
– Vad handlade det om Michael?
– Att jag rört om i grytan, det är kanske dags för mig att börja se mig om efter en ny skola. För de kommer att börja underkänna mig.
– Tror du?
– Jag är rätt övertygad om det ja.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Jag öppnar min dator och jag tar fram en bärbar hårddisk från väskan. Sen börjar jag att lägga över mina skolarbeten på de på hårddisken…
42.
Elvira kommer fram till mig, hon ser på mig och hon säger.
– Det finns de som vill göra dig illa Michael.
– Tack för varningen, jag har väntat på det. Vet du när?
– Nej, men de har börjat att jaga upp sig. De planerar något.
– Då vet jag det Elvira. Det är tur att jag börjat att leta efter en ny skola.
– Jag får gå innan de börjar att misstänka något.
– Det är lugnt, som sagt tack för varningen.
Jag ser på Malin, jag går fram till henne.
– Det är dags för dig att få maginfluensa.
– Vadå då?
– De ska plocka mig, de kommer inte att tveka och ge sig på dig med.
– Vad ska du göra?
– Försvara mig, jag hoppas på att de inte är mer än fem.
– Jag går ingenstans Michael.
– De kommer att göra dig illa Malin.
– Nej det kommer de inte.
– Jo det kommer de Malin, de är tonårspojkar som jagar upp sig. Så jo de kommer att ge sig på dig med.
– Jag går ingenstans Michael.
Jag ser på henne, hon ser väldigt envis ut. Jag svär tyst för mig själv, jag ser mig omkring. Jag går fram till en stol och jag lägger den på sidan. Jag sparkar loss två av benen. Jag tar dem med mig till mitt skåp, jag lägger dem ovanpå skåpet. Jag hör inte dem komma. Men Malin gör, hon rör vid min axel.
Jag tar ner stolsbenen, jag ser på dem när de närmar sig. Malin tar upp sin telefon, De ökar takten och siktar in sig på henne. Jag ler, sen möter jag dem. Det hade de inte väntat sig, jag attackerar den som ser mest förbannad ut.
Jag andas in och sen träffar stolsbenen hans kropp. Jag ser hans mun öppnar sig, jag möter en attack från en annan kille. Jag rör mig hela tiden i mönstren, de får in träffar men jag stoppar undan smärtan. Det lärde jag mig när jag växte upp. Både på barnhemmet, på mina placeringar och framför allt på Åbygården. Smärta är bara ett tillstånd som ska hanteras.
De har köpt vakterna annars så hade de kommit. Den tanken glider förbi. Jag hör inte när de skriker när stolsbenen träffar deras armar. Jag står med ryggen mot en vägg. Jag har Malin bakom mig, jag andas tungt. Jag ser på de som fortfarande står upp. Jag spottar en loska med blod på golvet.
– Är det allt ni har? Era jävla patetiska svin. Helt ärligt.
Jag börjar att le, jag spottar igen.
– Ni får en chans att springa.
De ser på mig som jag är svagsint, de är tio som fortfarande står upp. Det var mer än fem som kom. De var sjutton, sju av dem ligger på golvet. Jag säger.
– Hej Ivan.
De vänder sig och de ser tjugo killar som är på väg mot dem. Nu ser de inte lika tuffa ut. Tvärtom så slickar de sig om läpparna. Ivan kommer fram till mig, han ser på mitt blödande ansikte.
– En vanlig eftermiddag på Åby.
– Haha ja Michael.
Jag spottar en av dem i ansiktet.
– Som jag sa, ni får en chans att springa. Men innan ni gör det. Från och med idag så kommer ni inte att få köpa era droger och tabletter. Ni förstår, det finns mäktiga människor i Malmö som är skyldiga mig en massa tjänster. Jag kommer att inkassera dem nu. All sådan försäljning till hela Gräddhyllan kommer att stoppas. Jag kommer att skylla på er, framför allt på er fem.
Jag pekar på två av dem som står upp och på tre av dem som ligger på golvet.
– Om ni inte springer nu så kommer de tjugo att dra ut er och ge er så mycket stryk så att ni får ligga på sjukhuset i flera månader.
De ser på mig, sen på de tjugo som står runt dem. Sen börjar de att springa.
– Tack Ivan.
– Det är lugnt Michael.
– Ni ska nog försvinna, jag tror att Malin ringt polisen.
Ivan ser på mig och sen på Malin, hon bekräftar det jag sagt. Så de försvinner lika snabbt som de kom. Ett par minuter senare kommer polisen. De kallar på ambulanser. Jag ser på de som ligger på golvet.
Polisen börjar att förhöra mig. Jag ser på Malins tecknande, jag svarar på de frågor som de har. En ambulanssköterska kommer fram till mig. Hon ser blodet som rinner på mina kinder från ögonbrynen.
– Hur mår du?
Malin tecknar. Ambulanssköterskan ser på henne. Sen på mig, hon ställer sig framför polisen som förhör mig. Jag ser irritationen i hans ögon. Jag rycker på axlarna. Det gör ont, adrenalinet lägger sig då kommer smärtan. Jag hostar till och jag spottar blod. Sen svimmar jag…
43.
Jag öppnar ögonen och jag slickar mig om läpparna. Ingen slang denna gång. Jag försöker att sätta mig upp, men det går inte. Jag ser en sladd med en knapp på. Jag trycker på den och jag släpper den. Jag hör inte pipandet som sätter i gång i korridoren. Jag ser mot dörren och den öppnas. En sköterska kommer fram till sängen. Hon tecknar.
– Så du är vaken?
– Ja, hur illa är det?
– Ett par brutna revben, ett av dem gjorde en reva på din lever. Du har en hel del mjukskador. Men inget livshotande, du är snart uppe på fötterna igen.
– Så bra, får jag dricka?
– Givetvis.
Hon räcker mig ett glas med vatten, där är ett sugrör. Jag tar det i min mun och jag dricker begärligt. Jag tömmer glaset och jag ser på henne.
– Tack.
– Ingen fara.
Hon lämnar salen och jag lägger mig ner, jag sluter ögonen och somnar om…
44.
Frun ser på de fem överhuvudena. De ser på henne.
– Så du vill att vi slutar att sälja droger och tabletter till Gräddhyllan.
– Ja under en period.
– Får vi fråga varför?
Hon ser på ledaren för de som är ifrån Balkan.
– Som en gentjänst för alla de gånger jag räddat era rumpor. Ni ska sluta sälja i två till tre veckor. När ni sen börjar att sälja igen så kan ni höja priset med minst 30%.
De ser på henne och sen på varandra. De slickar sig om läpparna, det är en massa pengar. De kommer att ta igen det de förlorar på stoppet. De kommer att tjäna igen de pengarna snabbt. Ett leende börjar att spridas på deras läppar. Vinst är ett språk som de förstår…
45.
Jag ser på läkaren, min blick glider till sköterskan som kan teckenspråk. Läkaren fortsätter att tala. När han tystnar så säger jag.
– Så jag kan åka hem i morgon?
– Ja, men du får inte anstränga dig.
– Nej det kommer jag inte att göra.
– Bra.
Det gör fortfarande ont i revbenen. De läker men det gör ont, det gör ont varje gång jag rör mig. På något magiskt vis så har alla polisanmälningar försvunnit. Inte bara de mot mig utan alla. Det kan bara innebära en sak, det är att Den Innersta Ringen och Rådet gjort en överenskommelse. Det är bara Frun som kan få sådana anmälningar att försvinna.
Sen så har Den Innersta Ringen sett till så att alla anmälningar dragits tillbaka. Jag är imponerad av hur de löst det. Personalen lämnar mitt rum, jag lämnar sängen med ett visst besvär. Jag går försiktigt mot toaletten. Jag öppnar den och jag går in låser dörren.
Jag sätter mig och jag kissar. När jag är klar så tvättar jag händerna, jag öppnar dörren och jag hoppar till när jag ser på de som är i mitt rum. De ser på mig och jag ser på dem.
– Vem är ni?
Den äldre av kvinnorna ser på mig.
– Jag är din mormor, de två är dina mostrar.
– Det är väl inte konstaterat än.
– Jo faktiskt så det, det.
– Förlåt?
– Vi frågade om vi kunde få blod av dig. Socialtjänsten var väldigt tillmötesgående när vi bad dem om att hjälpa oss.
Jag är i händerna på dem, eftersom jag är under arton.
– Var det Malin som tipsade er om det?
– Ja faktiskt, en väldigt trevlig kvinna.
– Jo hon är väldigt bra. Så det är konstaterat?
– Ja, du är vårt barnbarn.
Jag ser på dem, jag känner hur tusen känslor genomsyrar mig. Sen min mor dog så har jag fantiserat om hur det skulle kännas att ha en familj, att ha släktingar, en mormor/farmor/farfar/morfar/mostrar, fastrar/mor och farbröder. Kusiner, kanske ett syskon.
Jag sätter mig på sängen och jag börjar att gråta. Jag gömmer mitt ansikte bakom mina händer. Jag känner två armar krama mig mjukt och det är en väldigt skön känsla. Jag känner lukten som är min mor, fast ändå inte. Jag samlar mig efter ett par minuter. Jag torkar mina ögon och säger.
– Jag ber om ursäkt, det blev väldigt emotionellt för mig.
– Ingen fara lille vän.
– Ni vet om att jag är döv?
– Ja vi vet allt.
– Frun?
– Ja hon bjöd in mig när hon fått höra historien av den japanske mannen.
– Ken.
– Ja precis.
– Hur känns detta för er?
De ser på mig och sen på varandra.
– Du är vår dotterson, det är klart att vi är glada.
– Jag trampar inte på några tår?
– Nej verkligen inte Michael.
Jag ser på min moster.
– Vad sa du? Jag hann inte med.
– Jag sa nej verkligen inte Michael.
– Så vad händer nu?
– Vi vill ta över vårdnaden över dig. Socialen är väldigt positiva till det.
– Det kan jag tänka mig.
– Vadå då?
– Det är deras arbete att hitta hem till sådana som jag. Jag har haft ett tiotal placeringar. Ingen av dem har funkat. Att jag bor själv blev en nödlösning som funkat.
– Så bra.
– Ja, så jag ska flytta till er?
– Ja det är tanken Michael. Om du vill.
Jagt ser på min mormor, hon är naiv om hon tror att socialen ger mig en möjlighet att välja. Men jag säger inget om det, jag uppskattar att hon inte tvingar mig.
– Det vill jag mormor.
Hon ler mot mig, jag ser tårarna i hennes ögon…
46.
Jag ser på rummet, det känns större än min lägenhet. Mina saker står på sina platser. Jag ser på den väldigt stora sängen, på skrivbordet, sängborden, tv apparaten som sitter på väggen, På de andra möblerna i rummet. Jag skakar lätt på huvudet.
Hela huset är så stort att jag kommer att gå vilse i det. Eller hus, det är som en mindre herrgård. Där är två stora villor till på tomten. Där bor mina mostrar och mina kusiner. Jag har sett dem på skolan, de är tvillingar. De går ekonomi som Elvira. Jag har en kusin till, hon läser till civilekonom i Lund.
Jag går fram till fönstret och jag ser ut på trädgården. Det är decembermånad, så det är grått och blött utanför fönstret. Jag ser mina kusiner lämna sitt hus, det är dags att åka till skolan. Effekten av stoppet av försäljningen av droger har satt sina spår.
Det saknas en hel del elever på skolan. Mer än hälften av alla elever på skolan saknas. Sjukhusen och behandlingshemmen är överfulla av avtändande ungdomar och vuxna. Det är inte bara ungdomarna som sysslat med droger och tabletter.
De vuxna är minst lika illa som ungdomarna är. Det har gått två veckor sedan stoppet infördes. Det har stabiliserats så att säga. Frågan är vad effekten av det kommer att bli. Hur festandet kommer att bli, säkert helt jävla galet. Det är jag övertygad om.
Det går rykten om festerna här, vilda rykten. Helt förbannat galna rykten. Om de stämmer så är det galet på riktigt så att säga. Jag går till skrivbordet. Jag tar min väska och går mot dörren, jag öppnar den och går nerför trappan. Jag går till matsalen, frukosten är framdukad. De har personal som gör det.
När jag berättade för Ivan om hur galet detta är så trodde han inte på mig. Jag hade inte trott på det. Alla papper är klara, jag är numera Michael Af Kraft. Arvtagaren till Kraftsfären, med allt vad det innebär. Mormor och morfar har så smått börjat att lära upp mig i vad det innebär. Det är rätt så överväldigande, eller det är överväldigande.
Jag tar gröt med äpplemos, jag sätter mig och börjar att äta. En kvinna slår upp juice till mig, jag säger tack och hon ler lite. Jag börjar att äta. Mina kusiner ser på mig, de sitter mittemot mig.
– Är det sant att det är du som ligger bakom stoppet av drogerna och tabletterna Michael?
– Kanske det.
– Kanske?
– Jag inkasserade en tjänst, där ett stopp av drogerna och tabletterna ingick.
– Men varför?
Jag ser på tvillingarna.
– Inte var det för min humanitära sida i alla fall. De är svin, de ska behandlas som sådana. De var tjugo som hoppade på mig och de skulle ge sig på Malin med för att jag stoppade våldtäkter. Samma sorts våldtäkter som de utsatte min mor för. Så ja jag är lite känslig när det kommer till sexuella övergrepp. Jag störde ordningen på skolan och jag skäms inte för en sekund över det. De attackerade mig, så jag stoppade försäljningen av droger och tabletter och det är deras fel. Hade de inte gjort det så hade jag inte stoppat försäljningen. Eller bett om den tjänsten. Så varför? Tja om inget annat så är det alla medborgares skyldighet att anmäla brott när de sker. Vilket jag gjorde, de försökte misshandla mig, kanske till och med skada mig permanent. Vem vet, de hade kanske dödat mig. De var ju ändå tjugo mot en.
De ser på mig, de kommenterar inte att jag stoppat drogförsäljningen mer. Jag äter upp och jag reser mig. Jag tar tallriken av ren vana, jag inser att jag inte behöver det. Jag sätter tillbaka tallriken på bordet, jag vänder mig mot kvinnan.
– Tack för maten.
– Varsågod Michael.
Jag går ut ur matsalen, jag går till ingången och jag tar mina ytterkläder. Min mormor kommer fram till mig.
– Jag ska till vårdcentralen idag, de ska ta lite tester för att kontrollera så att min lever fungerar som den ska.
– Vill du att jag följer med dig Michael.
– Om du vill och det inte är för mycket besvär så gärna.
– Det är inget besvär Michael.
– Jag ska vara där klockan två, vi kan ses där mormor.
– Då gör vi det Michael.
Jag pussar hennes panna och sen tar jag min väska och lämnar huset. Jag ser på de gråa molnen. Jag går ut från tomten genom dörren i den stora porten. Jag går till busshållplatsen och jag ställer mig och väntar på bussen…
47.
Jag står utan tröja på mig, läkaren trycker på mina revben. De ömmar men det gör inte lika ont längre. Vilket jag säger till henne. Mina prover var normala så jag behöver inte ta fler tester på ett tag. Men de kommer att hålla koll på mig och min lever ett tag till.
Jag tar på mig tröjan igen, jag såg min mormors blick på mina tatueringar. Framför allt pojken med vingarna på ryggen. Då har hon inte sett draken på mitt ben, eller hon ser huvudet som är på min mage. Jag har ett par mindre på mitt bröst och en på varje axel.
Det är fantasyfigurer. Hon kommenterar dem inte men hennes blickar säger en hel del. När jag är klar så lämnar vi undersökningsrummet och vi går mot utgången. Vi lämnar vårdcentralen. Vi går till hennes bil.
– Vill du tala om det mormor?
– Vadå Michael?
– Tatueringarna, jag kan inte ha dem ogjorda. Jag skulle inte vilja ha dem ogjorda faktiskt. Jag förstår om det inte är hur ska jag säga gentlemannamässigt. Men jag hade inte en aning om att jag skulle bli en sådan.
– Vad är dina framtidsdrömmar?
– Läkare, jag vill väldigt gärna bli läkare.
– Vad är ditt andra val?
– Förlåt?
– Man ska inte lägga alla ägg i en korg Michael.
– Så du vill inte tala om tatueringarna?
– Som du säger, du kan inte göra dem ogjorda. De är väldigt vackra.
– Ja jag tycker det. Jag har gjort teckningarna själv.
– Din mor var väldigt duktig på att rita och måla. Vi har sparat allt som hon tecknade och målade.
– Får jag se dem?
– Givetvis Michael.
– Tack mormor.
– Så vad är ditt andra val?
– Jag har inget. Det har aldrig varit aktuellt med något annat.
– Varför läkare?
Vi sitter i bilen nu och hon backar ut.
– Förutom för att jag vill hjälpa människor, så för att det är en lång utbildning. En svår utbildning som jag vet kommer att utmana mig. Sen så när man är klar så tjänar man en massa pengar.
– Det behöver du inte tänka på nu.
– Förvisso men jag vill bli läkare ändå.
– Men du ska kanske börja hitta en plan B.
Jag ser på henne, hon ser rakt fram. Nu när hon inte talar. Jag säger inget, hon trycker på med plan B av en anledning. Jag tänker efter en stund och jag kommer fram till att hon vill att jag väljer något som passar till att vara arvtagaren till Kraftsfären.
Då skulle civilekonom eller affärsjurist passar bättre. Så det är därför som hon trycker på om mina andra planer. Jag får kanske börja titta på de utbildningarna med. Om inget annat så för att slippa att hon tjatar på mig…
48.
Jag ser på kaoset, för det är kaos. De kan köpa sina tabletter och droger igen. Vi kan säga att de kompenserar att de varit utan i tre veckor. Det kommer att bli fullt på sjukhusen igen. För de flesta kommer att dra i sig mer än vad de brukar. Kaoset är på skolan och klockan är inte tio än. Malin ser också på kaoset och hon skakar på huvudet.
– Detta är inte klokt Michael.
– Nej Malin.
Jag tar fram min telefon och jag börjar att filma kaoset. Efter en minut så stoppar jag den. Jag skickar den till min morfar och till Frun. Jag ser tjejer komma springande nerför trappan. De blir jagade av killar, vissa av dem har ingenting på sig mer än skor. Det är bisarra scener som utspelar sig. De fyra vakterna stirrar på kaoset.
– Ring polisen Malin. Lås in dig i en sal och ring efter polisen.
– Vad ska du göra?
– Se om jag hittar Elvira.
Hon öppnar en sal och hon går in. Hon ser på de skräckslagna eleverna. Hon stänge dörren och låser den. Hon tar fram telefonen och ringer. Jag går till mitt skåp, jag tar mina två stilettbatonger. Jag klickar ut dem och sen går jag mot huvudtrappan. Jag börjar att gå uppför den, jag skyddar mig när det behövs.
Jag kommer upp på ekonomis våning. Jag ser på kaoset, det är mer än bisarrt det jag ser. Det är en orgie i droger, tabletter och sex. Både frivillig och inte frivillig. Jag stoppar de icke frivilliga. Ingen av tjejerna är Elvira, jag letar vidare.
Jag ser hennes Gingerfärgade hår. Hon fredar sig mot fyra killar, hon kan sin sak. Jag börjar att springa. Jag kommer fram till henne och jag använder batongerna till att hjälpa henne att slå ner dem. Jag tar henne i handen, vi rör oss snabbt mot en annan trappa.
Vi går nerför den, jag går mot den sal där Malin är. Jag knackar på dörren och ropar att det är jag. Malin öppnar dörren och vi går in, jag ser sex ungdomar komma springande. Jag släpper Elvira och går uti korridoren och jag rusar mot de som jagar dem.
Jag möter dem med mina batonger. Jag skyddar de sex så att de kan ta sig in i klassrummet. Jag går in efter dem. Vi stänger och låser dörren. Tjejerna som var bland de sex kramar mig. Det var fyra tjejer och två killar. De skakar hand med mig, jag ser på eleverna som är i klassrummet. Vi är ett femtiotal ungdomar och tre vuxna. Malin och två lärare.
– Har du ringt polisen Malin?
– Ja Michael.
– Då kan vi bara vänta.
– Ja.
Elvira kommer fram till mig.
– Tack igen Michael.
– Givetvis Elvira.
Hon ser på mig och hon ler, jag svarar på leendet. Jag sätter mig på en bänk och hon sätter sig bredvid mig. Hon tecknar långsamt.
– Jag har börjat att träna på teckenspråk.
– Där ser man, du är duktig.
– Tack, jag är inte så snabb än.
– Det kommer med övning. Vem har lärt dig?
– Youtube.
Jag ser på henne och jag ler.
– Youtube är bra till mycket. Jag lärde mig att laga mat, tvätta och en massa andra saker med hjälp av Youtube.
Hon tecknar långsamt.
– Vill du göra något en dag.
– Något?
– Ja något.
– Som en dejt?
– Ja Michael, som en dejt.
– Gärna Elvira.
– Så bra Michael.
– Ja Elvira.
Jag ler lite, hon svara på leendet. Jag anar att Malin också ler, om hon såg vad vi tecknade…
50.
Vi är tillbaka i skolan, kusinerna klarade sig också oskadda. De låste in sig i ett annat klassrum. Men en hel del ungdomar klarade sig inte. Det var en orgie i skit på Ekonomis våning. Det var värst där, på de andra våningarna så var det mest panik. Rejäl panik.
Vår klass klarade sig bra, de flesta hann låsa in sig i det klassrum där jag hamnade till slut. Där jag blev bjuden på en dejt av Elvira. Vi har textat till varandra en hel del de senaste dagarna. Malin ser på mig när jag kommer fram till mitt skåp.
– Ingen skola vill ta emot mig just nu. De har inte plats säger de.
– Så vi får stanna kvar här?
– Ja vi får stanna kvar här Malin.
– Ok Michael.
– Vi får hoppas att det senaste kaoset lägger sig och att det lugnar ner sig nu.
– Ja verkligen Michael.
– Jag kommer att jobba vidare på att få byta skola.
– Tror du att din släkt kommer att tillåta dig det?
Jag ser på Malin och jag slickar mig om läpparna.
– Jag vet inte, de fostrar sina adepter här och på skolor som denna. Alla är inte svin, vissa är faktiskt här för att lära sig. Men de är få och de styr de andra. De lär sig att styra här och de är skickliga på det. De är fem runt Bordet som det kallas. Fem ledande familjer. Af Kraft, Reuterskiöld, Sparre, Dufva och Tjaeder. De fem första på väggen i Riddarsalen. Precis som när det gäller de kriminella så är Malmö centrum för adeln. Det är adelsfamiljerna härnere som styr. Oavsett vad stockholmarna tror så är det så.
– Och hur vet du det Michael?
– Min morfar, han som han sa började min utbildning samma dag som jag flyttade hem till dem. Sen vet du hur jag blir när något kittlar.
– Du började att gräva?
– Jag började att gräva, det har spridit sig att jag är Af Krafts arvtagare. De låter mig vara nu, de kommer inte göra något om jag inte utmanar någon av de andra fyra släkterna här. Ingen av de som går här nu är arvtagare som jag är. De är tredje eller fjärde valen, så hade jag velat så är det jag som är kungen på skolan. En plats som Reuterskiöld just nu innehar. En plats som jag inte vill ha, så jag kommer inte att utmana honom om den. Jag är inte så mycket för att leda. Det är inte min grej, inte sådant här skit i alla fall. Om ett par dagar så kommer det att komma fram tjejer som vill träffas och lära känna mig. Jag kommer att tacka nej, jag kommer att säga att jag redan uppvaktar någon annan. Då kommer de att se besvikna ut och min mormor kommer att ställa frågor om henne. När hon får reda på att det är Elvira så kommer hon inte att säga något. Hade det varit någon för långt ner i näringskedjan så hade hon haft synpunkter. De kommer att ha synpunkter på Ivan, de skiter jag i. Men jag kommer inte få skita i vem jag dejtar. Så de närmsta dagarna så kommer de andra fyra att ta mig på pulsen. När de inser att jag inte är intresserad av deras skit så släpper de det. Inser de inte det så får jag skriva det på näsan på dem. Vet du vad som hände häromdagen, på tal om galenskaperna här?
– Nej.
– Min mormor kom till mig på mitt rum, jag satt och lekte med min dator. Hon knackade mig på axeln och jag vände mig om. Hon räckte mig en plastburk och två tidningar med lättklädda tjejer. Jag såg frågande på burken och tidningarna. Då sa hon. – du ska ta med dig burken och tidningarna in på toaletten. Onanera och komma i burken. Försluta den, stoppa ner den i plastpåsen och lämna den till mig. Jag såg lätt chockad på henne, jag frågade inte om hon menade allvar. Hennes blick sa mig att hon gjorde det. Då flög en liten jävel fram inom mig och jag sa. Jag tar min telefon, utbudet är bättre på den. Hon rörde inte en min. Jag tog burken, gick in på toaletten. När jag var klar så log hon. Hon sa tack och gick i väg. Med ett leende på läpparna. Det är för om man skulle råka utför en olycka eller gud förbjude om en arvtagare är homosexuell. Då inseminerar man kvinnan. En arvtagare ska födas och man inseminerar henne tills en arvtagare föds. De skulle göra det i min släkt, min morfar skulle donera sin säd. De hade valt ut en lämplig kvinna med rätt blod och gener. Hon tills hon fött en manlig arvtagare hade blivit inseminerad. Frågan är om de gjort abort om det var en flicka. Det skulle inte förvånat mig.
– Du är allvarlig Michael.
– Jadå, igår så kom hon till mitt rum och meddelade mig att jag har väldigt pigga och friska simmare.
Malin ser på mig och hon börjar att skratta, jag hör inte det men jag ser på hennes kropp och ansikte.
– Jag tycker inte att det är så roligt Malin.
Hon skrattar ännu mer…
51.
Jag rättar till min mössa, det är en mössa som jag köpte av en äldre dam på en loppmarknad som jag var på tillsammans med Ivan och Erik i fjol. Det är en vad som kallas för sotarmössa. Jag ser på skyltfönstret och jag ser henne komma i spegelbilden som det skapar.
Jag vänder mig och jag ser på henne. Hon har en vit mössa på huvudet som passar väldigt bra med hennes Gingerfärgade hår och gröna ögon. Hon har en svarttäckjacka på sig, blåa jeans och ett par kängor på fötterna. Jag är klädd på samma vis.
Det är inte den vanliga klädseln där vi går i skola och bor. Jag går klädd så där, men inte hon. Hon har andra kläder där, rätt kläder. Hon har gått på de rätta skolorna och hon är anpassad till dem. Men hon måste anpassa sig till alla förutsättningar med tanke på vem hon är. Sin mors arvtagerska. Jag säger.
– Hej Elvira.
– Hej Michael.
Vi ser på varandra lita osäkra på om vi ska krama varandra eller inte. Jag chansar och jag öppnar mina armar och hon gör likadant. Vi kramar varandra mjukt, hon luktar så gott. Vi delar på oss och hon ser på mig.
– Så vad ska vi göra Michael.
– Jag ska visa dig.
Vi tecknar jag gör det långsamt så att hon ska hänga med. Hon läser på mina händer vad jag tecknar. Jag säger.
– Det är en överraskning.
– Ok.
Jag tar hennes hand och vi flätar samman våra fingrar. Vi går i fem minuter, sen kommer vi fram till en dörr. Jag öppnar den och vi går in i en korridor. Vi kommer fram till en trappa. Vi går uppför den, jag öppnar min jag jacka. Jag tar av min mössa.
Jag ser att Elvira gör samma sak. Jag öppnar dörren och vi går in i en stor lokal. Elvira ser sig överraskat om, det är ett galleri och det är vernissage. Jag stoppar ner min mössa i fickan och jag tar av mig jackan och Elvira ser på mig när jag hänger upp den på en hängare. Jag sträcker ut handen mot henne.
– Det kommer att bli varmt med den på dig Elvira.
Hon tar av sig jackan och hon räcker den till mig. Jag hänger upp den och hon ser på mig.
– Så en vernissage.
– Skadar det min image?
– Haha ja lite kanske, bad boy stämpeln får sig en törn.
– Attans.
Jag tar hennes hand och vi flätar samman våra fingrar. Vi börjar att gå runt bland tavlorna och bilderna. Hon stannar vid ett fotografi och en teckning av en pojke som sitter på marken. Han har vingar som en ängel, men han har två horn med. Ögonen är ljusblå och det rinner tre tårar från hans ena öga. De är röda som blod.
Resten av teckningen och tatueringen är svart, vit och grå. Jag ser på den och sen på Elvira. Bilden och teckningen bredvid är min mörkblådrake, den ser nästan svart ut. Jag döljer min penis bakom mina händer på fotografiet. På teckningen så ser man hela draken. Hon ser fascinerat på alla bilderna och teckningarna.
Det är mina tatueringar. Hon går närmare dem och hon studerar dem ingående. Jag släpper hennes hand och jag ser på henne när hon lutar sig fram och studerar bilderna. Jag följer konturerna på hennes kropp, en teckning börjar att skapas i mitt huvud.
En fantasyteckning med henne i centrum. Jag ler lite och jag känner en hand på min underarm. Jag vrider på huvudet, jag ser på killen som står bredvid mig.
– Din?
– Ja hon är min vän.
– Bara vän?
– Du ska inte leka dina lekar med henne Sebastian för då blir jag irriterad. Tro mig du vill inte att jag blir irriterad Sebastian. Du vill verkligen inte att jag bli irriterad.
Han ser på mig, mina ögon lyser nästan.
– Jag bara skojade Michael.
– Bra Sebastian.
Elvira ser på oss, hon ser mig stå med en man som ser ut att vara runt trettio. Han ser speciell ut. Mannen vrider på huvudet och han ser på Elvira. Han är väldigt blek, han har långt svart hår. Elvira tycker att han ser ut som en dålig karikatyr av en vampyr. Hon går fram till oss.
– Elvira.
– Sebastian, Michael och jag känner varandra från en av hans placeringar. Kvinnan vi bodde hos var konstnär.
– Så det är du som gjort dem Michael?
– Berättade han inte det, nej han har alltid varit ödmjuk.
– Ja Sebastian, vi har inte alla behovet av att sticka ut.
– Sant.
– Hur är det med henne?
– Det är bra Michael, du skulle besöka henne.
– Kanske det Sebastian. Fast kanske inte eller hur?
Han ser på mig, mina ögon lyser igen. Jag känner Elviras hand på min underarm. Den kramar mig lätt.
– Som jag sa Sebastian, gå inte nerför den vägen.
– Vet du hur han blev döv?
– Ja faktiskt.
Han ser på henne, sen på mig.
– Så du har berättat för henne?
– Nej, hennes mor har berättat för henne.
– Och vem är det Michael?
– Frun Sebastian, hennes mor är Frun. Så sluta lek dina lekar med henne. Annars så blir det konsekvenser.
– Hotar du mig Michael?
– Det låter nästan så Sebastian, du förstår jag har aldrig varit rädd för dig. Jag spelade undergiven för att slippa ditt skit, ditt och hennes skit. Vem tror du det var som tipsade polisen om era lekar? Lekar med djur och annat.
Han ser på mig och han slickar sig om läpparna.
– Du förstår Sebastian, jag vet att du är avundsjuk på min talang och den uppmärksamhet hon gav mig. Du gav henne det andra, jag gav henne en talang.
Han stirrar på mig, jag möter hans blick och han inser att jag är ganska så mycket längre än honom. Väldigt mycket mer muskulös än honom.
– Hon hade inte gillat det jag blivit Sebastian. Så kryp tillbaka till din kista och din eller er illusion. Fråga henne om du har talang Sebastian.
Han stirrar på mig, jag möter hans blick och han slickar sig om läpparna och går i väg. Jag känner Elviras hand på min underarm. Jag ser på den och sen på henne. Jag lutar mig fram och våra ögon möts och sen kysser jag henne. Hon svarar på kyssen och vi står framför mina teckningar och bilder.
Vi står där och vi kysser varandra mjukt och länge. Vi delar på oss och jag ser att Elvira blir lite generad. Jag vrider på huvudet och jag ser på kvinnan som tittar på oss.
– Skrämde du Sebastian?
– Ja Mona, det var dags för det. Han och hon lever på att skrämma andra. De är väldigt övertygade om att de är vampyrer.
– Han är harmlös.
– Han är ett svin Mona, du har inte en aning om vilket svin han är. Hans närmanden på mig kostade honom ett ärr. Så han gjorde inte om det på mig. Andra har inte haft samma mod som jag Mona.
Hon ser på mig.
– Du har fått ett bud på pojken.
– Där ser man.
– Det är skandalöst högt Michael.
– Då måste jag säga nej Mona.
– Du har inte ens hört budet Michael.
– Hört Mona? Det var lite för smaklöst även om det kom från dig.
Hon ser på mig, hon slickar sig om läpparna. Hon öppnar munnen, både hon och Elvira ser på mig när jag vrider snabbt på huvudet. Jag ser på kvinnan som står vid en av tavlorna. Jag rör mig mot henne, jag rör mig som om jag är i trans.
Den lukten, jag känner igen hennes lukt. Jag kommer fram till henne, jag ställer mig framför henne. Hon ser på mig jag ser på henne.
– Har du kidnappat några fler barn på sistone?
Hon ser först irriterat på mig, sen så är det som om hon känner igen mig.
– Du kunde inte döda mig, men du gjorde mig döv. När man tar bort ett sinne så förstärks de andra. Synen, smaken, lukten, man blir känsligare, snabbare, uthålligare. Ens känslor förstärks, så att man måste lära sig att stänga av dem. Det sista jag hörde var Timbuktu sjunga om att det löser sig. Jag har alltid vetat att en dag så skulle jag stå framför dig. Vet ni att hon och två andra kidnappade ett sexårigt barn. De var tre personer som gjorde det, hon och två män. Elsa, Tony och Gregor. Tre desperata personer som kidnappade fel sexåring. Eller visade det sig för ett tag sedan rätt barn men ändå fel. Nu har jag hittat dig, du kommer aldrig att vara säker igen. Du är livrädd, din lukt avslöjar dig. Du luktar som du gjorde när du gjorde mig döv och du förändrade mitt liv för evigt. Jag kommer inte göra dig något idag, inte i morgon i heller. Men en dag, en dag så kommer jag att hämnas. Du har alltid fruktat att denna dag skulle komma. Nu är den här Elsa, den är här och du kommer aldrig mer att sova tryggt igen. Aldrig någonsin, lika säkert som att du gjorde mig döv med ditt speciella vapen.
Jag visar henne det, hon stirrar på mig. Alla stirrar på mig.
– Jag är en flink ung man, som jag sa. Dina sinnen förstärks när du förlorar ett.
Hon attackerar mig, jag möter hennes attack och hon ser på mig.
– Så du vill dansa, låt oss dansa råtta.
Jag ställer mig i vatten, hon tar fram två knivar från ryggslutet. Jag bara ler mot henne.
– Så pass, då ser vi hur bra du är råtta.
Alla har flyttat sig, Mona har dragit undan Elvira. Elsa attackerar mig och jag blockerar och flyttar mig. Hon ser på mig och jag fortsätter att le, hon attackerar mig igen. Jag blockerar henne och jag dansar runt hennes attacker. Jag ser luckan och jag tar den.
Jag slår henne allt vad jag kan på njuren, hon skriker till. Jag får övertaget och jag attackerar henne skoningslöst. Jag slår i väg hennes knivar. Jag slår ner henne och hon ligger på mage. Jag ser på henne, jag snurrar hennes speciella vapen mellan fingrarna.
Jag sätter mig på huk, jag ser på henne. Hennes vänner stirrar på mig och på henne. Mest på henne. Jag känner Elviras hand på min axel. Jag reser mig och jag ser på Mona.
– Det är kvinnan som gjorde mig döv. Det är hon som kidnappade mig. Dina gäster lämnar en hel del övrigt att önska Mona. När hon vaknar upp så hälsa henne ifrån mig. Hälsa henne att hon aldrig mer är trygg. Jag kommer inte att sälja min teckning denna gång i heller Mona.
Jag tar Elviras hand i min, våra fingrar flätas samman jag ser in i hennes ögon. På något skumt vis så vet jag att jag aldrig mer kommer att se likadant på någon annan igen. Även om det aldrig blir hon och jag. Eller om det blir det så vet jag att jag aldrig kommer att se likadant på en annan kvinna igen.
Vi går till våra jackor, vi tar på oss dem. Jag knäpper jackan och vi lämnar lokalen, vi går nerför trappan och vi går ut på trottoaren. Hon stannar mig, vi ser på varandra och sen kysser vi varandra. Vi kysser varandra aggressivt…
52.
Vi ser på varandras nakna kroppar, det är de sista sekunderna innan vi kastar oss ut över kanten och svävar på de där rosa molnen som vi kommer att sväva på ett bra tag. Hon tecknar.
– Du är så vacker Michael.
– Det är du med Elvira.
Sen kysser vi varandra, vi ligger på rygg i hennes säng. Våra händer smeker den andres kropp. Mina fingrar finner hennes slida, de börjar att smeka henne mjukt och försiktigt. Jag ser på henne, jag läser henne. Hennes kropp avslöjar henne, när jag ska öka trycket i mitt smekande.
När jag ska föra in först ett sedan två fingrar i henne. Jag ser på henne när hennes kropp spänns, hennes redan vackra ansikte blir ännu vackrare när hon kommer. Hon klappar mig på armen när det blir för mycket för henne när hennes orgasm nått sin peak och hon behöver andas. Hon greppar mig, hennes hand smeker mig till fullresning. Hon tecknar.
– Lägg dig på rygg.
– Ja min sköna.
Hon ser på mig och hon ler, hon tar fram en kondom. Hon öppnar förpackningen och hon rullar på den på min penis. Hon ser på mig, hon grenslar mig. Hon drar ollonet fram och tillbaka över sina läppar. Hon stannar och hon ser på mig. Hon tecknar.
– Är du säker Michael.
– Ja Elvira är du?
– Ja, samtyckeslagen du vet.
Jag ser på henne och jag ler.
– Om vi älskar nu Michael, så kommer jag aldrig mer att älska med någon annan.
– Inte jag i heller Elvira.
– Så bra.
Hon trycker till och jag glider långsamt in i hennes innersta. Hon rör sig långsamt, jag är stor. Jag är medveten om att jag är det. Jag förstår att hon vill ta det lugnt. Ett par tjejer jag varit med, har inte velat när de sett och insett hur stor jag är.
Men Elvira tvekar inte, vi når botten och hennes ögon spärras upp och hon kommer. Hennes inre kramar mig på gränsen till att det blir för hårt. Alldeles för hårt. Hennes inre slappnar av, hon ser på mig och hon ler ett väldigt vackert leende.
Jag möter det och hon börjar att rida mig och det är det skönaste jag någonsin upplevt. Hon ridare mig snabbare och snabbare ju mer hon vänjer sig vid min storlek. Hennes ögon spärras upp, mina med och vi kommer tillsammans.
Vi kommer i en gemensam orgasm som aldrig vill ta slut. Jag ser hennes öppna mun och jag gissar att hon låter högt. Jag svarar på det med ett vrål som lämnar mina läppar. Det är tur att hennes föräldrar inte är hemma.
Då hade de hade de säkert haft en åsikt eller två om vad vi gör. När våra orgasmer ebbar ut så lägger hon sig på mig. Vi rullar över på sidan och vi ser på varandra. Hon kysser mig och jag svarar på kyssen. Hon tecknar.
– Nu och för alltid Michael.
– Nu och för alltid Elvira…
Vacker historia som gör en på bra humör. Som vanligt så lägger du bra med tid på att bygga upp…
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.