Luften i fjällskogen var kryddig, frisk och full av kåda. En tyst, varm september hade brett ut sig över Padjelantas hjärta. Anna-Klara hade gått hela dagen, längs glest markerade stigar och mellan långsamt döende myrmarker, med solen mot nacken och ett fullkomligt lugn i bröstet.

Det hade varit en ovanligt myggfri sommar. Torrt. Varmt. Nästan som om fjället självt tagit semester.

Hon hörde jokken innan hon såg den. Som alltid. Ett blygt, porlande ljud. Vattnet var klart som is, men rörde sig långsamt och slött, som om det också var trött på värmen. Det var vackert här!

Hon lät ryggsäcken glida av axlarna, sträckte ut ryggen och såg sig omkring. Skogen var gles. Ljus. Tallarna resta, höga och gamla. Inga granar, knappt någon undervegetation. Mossan var tjock, mjuk och skimrade i kvällssolen som grön sammet.

Den stod ensam. Äldre än de andra. Sned, nästan som om den burit på hemligheter längre än skogen själv.

En torrfura. Säkert hade den grott redan på Gustav IIIs tid och varit död och förtorkad i många decennier. Grov, kraftig hade den levat i generationer, men som allt här uppe dukat under för en extra hård och kall vinter.

Anna-Klara hajade till. En gren.

Inte vilken gren som helst. Hon stirrade.

Den sköt rakt ut från stammen, kanske en fot lång, kanske lite mer. Men det var inte längden. Det var formen. Den var nästan… löjligt lik. Hon bet sig i läppen. Skrattade tyst.

Sluta.

Hon vände bort blicken, försökte få ordning på sin inre botanist. Forskaren. Akademikern. Tanken hade redan slagit rot och börjat växa. Hon sneglade bort mot utväxten. Grenen var… slät. Barklös. Som om den nötts av något, slipats och gnidits tills den blivit len och ljus. I kvällsljuset blänkte den nästan som polerat trä. Som svettig hud.

Den stod ut från stammens sydvästsida.

Säkert polerad av den all vind och nederbörd som tallen utstått under sin livstid.

Vinklad lätt uppåt och försiktigt böjd. Ådrig. Grenstrimmorna påminde faktiskt om … blodådror. Längst ut på grenen fanns en rundad knopp. Inte vass. Mjuk. Kupad.

Som ett ollon.

Fan, alldeles under hängde någon sorts liten vril. Som en jävla pung!

Hon rös till.

Det är ju en erigerad jävla träkuk!

Skärp dig! Du ska studera tallars åldrande, inte för att stå och stirra på kåta träd.

Men kroppen svarade annorlunda. Hon kände det redan när hon började resa tältet. Ett sug i underlivet. En bultning bakom blygdbenet. Som om någon lagt glöd inuti henne, långsamt pyrande.

Och grenen var hela tiden där. I ögonvrån. Den såg på henne. Nej. Hon såg på den. Om och om igen.

Hon kokade ris. Åt det med torkad trattkantarell, torrmjölk och salt. Sköljde med kallvatten från jokken. Gick ner till stranden för att diska.

Hon ställde sig barfota i det klara vattnet, lät det svalka hennes ben. En ensam mygga surrade men flög vidare.

Hon reste sig, vände sig om. Träkuken glimmade svagt i kvällssolen. Styv. Rest.

Ett svep av värme genom buken. Hon kände fukten i trosan innan hon ens hann blinka. Inte lite. Inte antydan. Det var som om hela fittan svarade på… någonting.

På honom.

Nej nej nej!  På den.

Hon blundade. Andades djupt. Men pulsen bultade i halsgropen. Hon var kåt. Alldeles, skamlöst kåt.

Och inte på en man. Inte på en tanke. På en jävla gren.

På den där långa, grova, ådriga, lena, hårda och absurt kukformade, erotiska … trägrenen.

Herregud …

Hon skrattade tyst, utan glädje. Vad fan var det här?

Men det försvann inte. Hon visste att hon inte skulle kunna sova. Inte nu.

Och mycket riktigt. När hon låg i sovsäcken med tältduken fladdrande över sig, låg hon och pressade låren mot varandra tills huden brände. Hon var svettig. Kladdig. Brösten klibbade mot sovsäckens innerlinne. Underlivet skrek.

Hon försökte tänka på något annat. På tallarnas åldersringar. På klimatdata. På fältdagboken.

Men allt som kom för hennes inre var den där jävla grenen.

En gren som såg ut som en kuk. Som var en kuk. En riktig, grov, kåt, erigerad kuk av trä.

Som väntade.

Och det värsta av allt?

Hon ville gå dit. Så gärna gå dit.

Känna. Stryka. Smeka.

Hon kunde inte ligga kvar längre. Kroppen var för varm. Kåt på ett sätt hon inte känt förut – som om hennes kön pulserade i takt med jorden under henne. Sovsäcken var klibbig, huden klistrade fast mot tyget.

Fan också …

Hon drog ilsket upp dragkedjan.

Naken. Hon sov alltid naken. Klev ut ur tältöppningen. Lät nattluften svepa in över kroppen. Bröstvårtorna drog ihop sig av kylan, men hon frös inte. Skymningen var varm. Tyst.

Mossan var sval och mjuk under fotsulorna. Hon tog på sig kängorna. Inga sockar. Snörde dem inte. Sträckte på sig. Himlen var mörkblå med ett stråk av guld vid horisonten. Jokken glittrade svagt.

Hon gick bort mot den.

Hon var blöt mellan benen – inte bara fuktig, utan savar, rinnig, varm. Hon kände det på lårens insida i varje steg.

Hon stannade framför tallen.

Grenen var i perfekt höjd. Nu såg hon den tydligare i skymningsljuset. Den blanka ytan. Ådrorna som ringlade sig längs stammen, som vener under hud. Och den där runda knoppen längst ut. Mjuk, len.

Det är fan ta mig ett ollon. Ett snidat, slätt, svällande ollon.

Hon höll andan. Smög försiktigt fram handen.  Fingertopparna darrade.

Hon lät dem glida över grenen.

Den var len som siden, slät på ett sätt inget i skogen borde vara. Varm, nästan. Eller så var det hennes egen värme som spreds. Hon smekte över den som om den tillhörde någon. En kropp. En man. En älskare.

Hon la båda händerna kring den. Drog dem prövande och ömt över det tjocka skaftet. Som om hon runkade en kuk. Greppet var naturligt. Hud mot trä. Ådra mot ådra.

Hennes fitta bultade nu. Viskade. Pockade. Som en trumma.

Hon drog fingertopparna över det runda ollonet. Böjde knäna lätt. Förde sin mage närmare. Böjde sig lite till.

Lät fittan nudda den runda spetsen.

Försiktigt först. En strykning. Hennes blygdläppar blöta, känsliga, darrande mot träets glatta yta.

Hon stönade rakt ut i fjällskogen.

Det gick inte att låta bli. Hon gled fram, sakta, höften i långsamma cirklar. Lät klitoris snudda träollonet, kände hur varje nervända skrek av lust. Hon strök sin blygdläpp fram och tillbaka över ollonet, gnuggade sig med små rörelser. Rytmiska. Kroppens egen rytm.

Benen särade så mycket det gick. Händerna sökte brösten, nöp om vårtorna, rullade dem mellan fingrarna. Det var för mycket. För skönt. För förbjudet.

Hon gled ner lite till. Vätan lämnade blanka spår på träet. Hon tryckte sig hårdare, gnuggade sin klitoris mot ollonets rundning, gned fittan mot den lena ådringen tills hon kände hur orgasmen byggdes i spiral, virvlade upp längs ryggraden.

Hon höll emot.

Inte än.

Hon snubblade nästan när hon drog upp dragkedjan till tältet, snubblade över sovsäcken, över ryggsäcken, som om hennes egen kåthet gjorde henne klumpig. Fingrarna flög över remmar och blixtlås, rev upp packpåsar tills hon fann den: den lilla flaskan med dyr, gyllengul olivolja.

Hon hade köpt den mest som lyx. En liten flaska extra smak till middagarna i tältet. Ett stänk över riset. Något mjukt i en hård värld.

Och nu — nu var den absolut nödvändig.

Hon höll den hårt i handen när hon småsprang tillbaka till kuken.

Den grova, mjuka, långa kuken.

Fittan savade så att hon kände stänk på sina nakna vader. Hon fnittrade, nästan lite hysteriskt.

Fan gumman, du är kåt på ett dött exemplar av Pyrenis sylvestris variation  lapponica.

Ditt jävla kättska lilla botanikerluder!

När hon nådde trädet stannade hon häftigt. Andades tungt. Ställde sig framför grenen.

Så erotisk. Så absurt vacker.

Hon vred av korken på flaskan. Händerna darrade så att hon nästan tappade den. Hon hällde en gyllene stråle över hela grenen.

Nästan halva flaskan gick åt.

Skaftet blänkte nu. Polerad möbel. Som svettig hud i motljus.

Hon lät oljan rinna över stammen, lät den rinna längs kukens ådror, ned mot roten där träet mötte stammen. Hennes händer följde vätskan. Masserade. Gnuggade. Runkade träkuken långsamt, nästan andäktigt.

Oljan droppade från grenens ollon. Hon visste inte om det var olja eller hennes egna safter som lyste i skenet.

När händerna blev för kladdiga drog hon dem över brösten – smorde in sig.

Knådade in oljan över bröstvårtorna, längs sidan av magen. Gled nedåt, mellan låren.

Fittan.

Hon stack in två fingrar i det hala, varma hålet och stönade högt. Så våt. Så redo. Hon vred fingrarna inuti sig, drog ut dem, stoppade dem direkt i munnen.

Slickade dem rena.

Som hon brukade göra hemma i sin lilla lägenhet. När hon låg naken i sängen efter en tenta, pullade tills benen skakade och tyst slickade sig själv eftersom hon aldrig skulle få smaka någon annan.

Hon bytte hand. Förde upp fler fingrar. Sög, slickade, blundade. Ville känna hela sin smak, sin doft. Ville vara sitt eget begär.

Vände sig om. Böjde benen. Den fasta stjärten mot grenen. Ryggen svankade visade upp fittan för det uråldriga trädet.

Håret klibbade mot skuldrorna. Hon särade på skinkorna med ena handen, den andra greppade träkuken för att styra.

Och tryckte sig bakåt.

Långsamt. Kontrollerat men inte försiktigt. Den inoljade, lena ollonet gled in över blygdläpparna, pressade mot det trånga, heta hålet. Musklerna spände sig, sen släppte hon.

Kuken gled in. Hela vägen in. Snuddade hennes botten.

Hon skrek. Ett stön, ett vrål. En frigörelse.

Hon satte båda händerna mot stammen, tryckte sig bakåt ännu mer. Kände hur grenens form pressade hennes fitta, sträckte ut henne, fyllde henne som inget finger, inget minne, ingen dröm någonsin gjort.

Hon började röra sig. Knuffade höfterna bakåt, stötte. Igen. Igen.

Mossan under fötterna var hal. Svett rann längs ryggen. Fittan smällde mot träet, saft stänkte, olja smetades över hennes lår och skinkor.

Hon rörde sig vilt, rytmiskt, hungrigt.

Gnuggade sin klitoris mot grenens ovansida. Lät den glida över nervknippena som låg blottade, vibrerande. Hennes hand var på bröstet igen, sedan mellan benen, gnuggade, vred, rev. Våt, oljig, glänsande.

Kroppen skakade.

Jag kommer nu. Fan för helvete vad jag kommer!

Det började som ett tjut. Ett utdraget stön. Hennes ben vek sig nästan, hon hängde på grenen, fastnaglad av kåthet och trä. Hennes rygg krum, magen krampade, klitoris brann som eld.

Hennes fitta klämde om kuken så hårt att hela hennes bäcken darrade.

När orgasmens sista ryckning gled genom henne, hängde hon tung över grenen. Flämtade. Skakade. En trasig varelse av saft, svett och olja.

 

---

Skogen var tyst. Bara jokken porlade.

Hon klev av, drog den hala, insmorda kuken ur sig och satte sig grensle över den. Blygdläpparna slöt sig om skaftet.

Klitoris snuddade ollonet och hon ryckte till. Så känslig.

Hon lutade huvudet bakåt mot stammen och andades som efter ett maraton.

 

---

Hon vaknade med ett ryck. Kroppen var stel. Varm. Svettig.

Sovsäcken blöt mot hennes hud, och det luktade… surt. Inte illa. Men starkt. Hud. Olja. Kåthet. En doft som hörde hemma i en sönderknullad säng, inte i ett tält i Padjelanta.

Hon rullade över på sidan. Innerlakanet var fläckigt. Hon drog upp sovsäcken, såg den oljiga hinnan över tyget – på brösten, magen, fittan. Smetats ut överallt. Tältduken glänste där hennes kropp gnuggat sig mot väggen under natten.

Fan också…

Hon låg kvar en stund. Ville inte röra sig. Ville inte tänka. Kroppen bultade fortfarande. Inifrån. Som om hon inte ens börjat tömma kåtheten igår.

Hon drog ner handen. Letade mellan benen.

Blött. Igen. Självklart.

Fittan var svullen, varm, öppen. Så kåt att det nästan värkte. Hon suckade, vred handen och började gnugga. Fingrarna gled lätt över klitoris, men… det hände inget. Inget klick. Inget “där!” Bara en dov, frustrerad irritation.

Hon försökte trycka hårdare. Letade runt blygdbenet. Ner över blygdläpparna.

Inget.

Men för helvete…

Hon vred sig svankade. Upp med rumpan. Stack försiktigt ett finger bakåt, slickade på det först. Förde det mot stjärthålet. Drog in det. Det stramade, men inte på det sköna sättet.

Hon gnuggade fittan samtidigt. Växlade händer. Inget funkade. Det blev bara hårt, stelt, okänsligt.

Hon stönade till – inte av njutning, utan av ren jävla frustration.

Helvete, helvete, helvete!

Sparkarna mot sovsäcken var barnsliga. Tältduken fladdrade. Hon slet upp dragkedjan, kastade sig ut i morgonljuset.

Barfota. Naken. Arg. Svinkåt.

Hon marscherade bort mot trädet som om hon tänkte slå ner det. Hela kroppen kokade. Hon skakade, men inte av rädsla eller köld – det var frustrationen som rann i blodet nu.

Framme vid trädet stannade hon.

Satte handflatan hårt mot grenens rot och smällde till. Det klack till i handleden.

“Vad i helvete har du gjort med mig?”

Hon skrek. Rösten bröts. En tår.

Hon stirrade på träkuken. Den glänste fortfarande av gammal olja, torkade kåtsaftsrester och hennes egen njutning.

Borde hon skämmas? Något i närheten?

Fan heller!

Hon kände bara ilsken hunger.

Det sved till i underlivet. Hon var enormt kissnödig. Att det alltid kom som en jävla kalldusch.

Hon grep tag om kuken. Hårt. Som om hon ville visa vem som bestämde. Hukade sig.

Skinkorna särade sig naturligt.

Strålen kom direkt. Lättad. Het. Den rann mellan skinkorna, ner längs låren. Mossan blev våt under henne.

Där låg flaskan.

Dold till hälften bakom trädets gamla rötter. Hon hade slängt den ifrån sig igår.

Fortfarande hukande böjde hon sig fram för att plocka upp den.

På stammens västsida, mittemot hennes kuk. En gren till. Närmare marken. Kanske en knapp halvmeter över mossan.

Kortare. Rund. Slät. Precis i rätt höjd för den som skulle vilja.

Vilja vadå?

Hon stirrade. Hon visste direkt. Exakt vad kroppen ville.

Hon andades tungt. Kroppen bultade fortfarande.

Fittan var kåt bortom vett och sans. Det här var något helt annat. Något djupare, något hårdare, något riktigt.

Hon tog upp flaskan. Det fanns fortfarande olja kvar – knappt en tredjedel.

“Fuck it,” viskade hon. Kom på sig och flinade.

Hällde. Över den nya kortare kuken.

Vred sig och hällde ner över korsryggen. Oljan rann ner mellan hennes skinkor. Mellan skåran. Ner mot stjärthålet.

Hon lät fingrarna massera. Mjukt först. Inåt. Smörjde sig själv, inifrån och ut.

Ställde sig på knä.

Särade benen brett. Vinklade höfterna bakåt. Böjde sig framåt med händerna i mossan.

Brösten hängde ner under henne, gungade i takt med andetagen.

Hon tog ett fast grepp om kuken.

Styrde. Pressade.

Ett gurglande vrål i bröstet när den trängde in i henne. Borrade sig in i hennes trånga anus.

Den gled sakta. Först en bit. Sedan mer.

Trängde. Spände. Fyllde.

Hon skakade.

Jävlar…

Tog stöd med båda händerna mot mossan. Stötte tillbaka. En, två, tre gånger.

Och nu — nu fick hon rytmen.

Bakifrånknull. Ett knull i stjärten. Mot trädets kukgren.

Hon reste sig, vred kroppen upp mot tallens andra kuk. Den stora, vackra. Den första. Den som väckt allt.

Den som blänkte som en svettig balle i morgonljuset.

Hon öppnade läpparna sakta, sträckte vällustigt ut tungan och sög in ollonet i munnen.

Vått. Smak av olja, kåda, henne själv. Hennes fitta. Hennes kåthet.

Hon sög som om den levde. Runkade kuken med båda händerna.

Stjärten blev knullad. Munnen fylld.

Mossan dämpade ljudet av knäna som dunkade. Hennes kropp stötte fram och tillbaka, som en rituell dans, en offertakt till skogen själv.

Och hon älskade det.

Varenda sekund.

Fittan var galen.

Så blöt att saften strilade i strängar från blygdbenet. Hon sträckte ner en hand.

Gnuggade klitoris.

Fort. Vilt. Allt på en gång.

Mun. Stjärt. Fitta.

Allt fylldes. Allt vibrerade. Allt ville.

Hon kände hur kroppen drog ihop sig.

Hur orgasmens tryck byggdes under huden som en explosion på väg.

Ben skakade. Ryggen bågade. Stjärten kramade den mindre kulen. Munnen slöts hårdare runt träollonet. Fingrarna grävde in i slidan. Rev i blygdläpparna och nöp hårt i klitoris.

Hon flåsade och svetten droppande från brösten. Rann för ryggen ner över kuken som pumpade in i hennes ömma stjärthål.

Sen släppte allt.

Hon vrålade ut sin orgasm, djupt från buken. Ett djuriskt ljud, ekande mellan träden. Hennes kropp sköt fram, sen bak, sen fram igen. Orgasmen sköljde över henne. Genom henne.

Hon upplevde sin första sprutorgasm. Trodde först att hon kissade på sig.

Allt rann.

Hon föll framåt i mossan. Stjärten bultande, läpparna klibbiga av kåta spår.

Kroppen värkte av vällust. Andetagen kom i stötar.

Hon låg stilla en stund.

Sen började hon skratta. Gråta.

Inte högt. Inte hysteriskt.

Nöjt, lättat. Befriat.

Hon hade aldrig känt sig mer levande. Och aldrig mindre ensam.

 

---

 

Dagarna gick.

Två, kanske tre. Hon visste inte säkert. Tiden gled bort – som ett täcke som faller från kroppen i sömnen. Hon kollade inte klockan. Räknade inte ringar i fältdagboken. Tog inga anteckningar.

Hon knullade.

Morgon. Kväll. Mittemellan.

Ibland i fittan. Ibland i stjärten. Ibland bara med munnen, som en kärleksritual – långsam, vaggande, djupt innerlig.

Hon smekte barken, talade tyst med stammen. Kysste grenens ådring. Hällde det sista av olivoljan som en helig vätska, smorde in sig själv tills huden glänste.

Hon låg vid jokken, den lilla fjällbäcken med det klara vattnet. Naken, utsträckt på rygg i mossan. Fittan nytvättad, fortfarande doftande av kåta nätter. Vattnet rann långsamt.

Hon satt på knä och strök sin fitta i vattenytan. Lät de svala strålarna leka över klitoris. Gned sig mot strömmen, vred höfterna så att vattnet smekte exakt där det kändes mest.

Hon kom. Sakta. Tyst. Fullständigt.

Stenarna i bäcken var lena, slipade av tusentals år. Hon valde ut några – en rund, varmgrå, en plattare i röd skiffer.

Hon värmde dem mot magen. Förde dem mot fittan, lät dem glida. Gned med den mjuka ytan, körde in en liten spets först – inte djupt, men nog för att känna ett tryck.

Världen blev till sten, vatten, hud, trä.

Och ändå ville kroppen mer.

När hon låg naken i mossan, med håret som eld över ryggen och brösten vobblande av varje andetag, kom myggen.

Bara några få.

En satte sig mellan skinkorna. En annan på blygdbenet.

Och så en, precis vid slidöppningen.

Hon kände sticket.

Ryckte inte till. Bara flämtade till – för det brände till precis där kåtheten alltid låg. Väntande. Pockande.

När klådan kom, var det som att någon rörde vid henne med osynlig tunga.

Kliande kåthet.

Hon särade benen. Fingrarna fann direkt.

Satte sig rakt upp.

Gnuggade sig på betten. På klitoristoppen. I blygdläppens inre.

Hon vred höfterna, gned sig mot sin egen hand som om varje rörelse var livsviktig.

Myggor. Kåthet. Klåda. Njutning.

Hon skrattade. Flinade snett.

Hon kom. Skrek. Darrade. Och sedan… bara stillhet. Hon sov naken i mossan den natten. Inget tält. Inget täcke.

 

---

 

Hon hörde stegen innan hon såg henne.

Mjuka, prövande – som om någon inte ville störa.

Anna-Klara låg utsträckt i mossan, men reste sig långsamt. Naken. Lugnt.

Håret var tovigt av bark och kåda, mossan klängde i tofsen. Lårens insida glänste av intorkade rester från timmar  av den senaste natten njutning.

En kvinna. Äldre.

Kanske fyrtiofem, kanske femtio.

Huden gyllene. Mörkt hår i knut. Höga kindben. Vacker. Klädd för fjället – men ögonen… de ögonen såg allt.

De stod tysta.

Länge.

Anna-Klara rörde sig först. Ett leende. Lätt. Gåtfullt.

Hon vände sig om, gick sakta med svängande stjärt bort till trädet.

Stannade framför grenen.

Satte sig på huk så att träkuken hamnade i höjd med hennes ansikte.

Hon suckade, nöjt.

Lät tungan glida längs kukskaftet, långsamt, som om hon smekte en älskare med läpparna.

Samtidigt höjde hon blicken. Såg på kvinnan. Och lät handen glida ner mellan benen. Strök stolt och mjukt sin fitta.

Visade upp den. Rosa, kladdig, öppen. Hennes röda tofs klibbig av kåthet. Små pärlor av fittsaft glänste i morgonsolen som dagg.

Kvinnan stod stilla. Sen lät hon ryggsäcken glida av axlarna. Den föll tungt mot marken.

Hon knäppte upp sina byxor. Drog ner dem över låren. Sträckte ut resåren på sina trosor. Särade benen.

Visade sin vackra, släta, renrakade fitta.

Ett finger. Sakta. Sakta. Ner längs blygdläpparna. Ett stråk av fukt.

Kvinnan såg på Anna-Klara.

De log lyckligt mot varandra.