En lite omarbetad version.

——————————–

Del 2, Överraskning på jobbet

” … Vädret kommer att hålla i sig med 28 grader över lördag och söndag, ett nederbördsområde kommer in från väster…” Det är en perfekt molnfri morgon. Allt enligt väderlekstjänsten. Jag byter kanal på bilstereon och får in StarFM med lite gamla godingar, istället för P3. Lite tyst för mig själv börjar jag sjunga med i Queens, Bohemian Raphsody. Den låten gör mig på gott humör, då den får mig att minnas en tid som numera är längesedan borta men gav mig upplevelser vilka man kan fortsätta drömma om.

Staden är full av liv så här på sommaren. Uteserveringarna är öppna, parkhäng med öl kommer upp på helgschemat och skolorna har stängt. Soliga dagar spenderar man på badstranden vid havet. Det blåser skönt och vattnet svalkar när man behöver. En inte allt för ovanlig syn så här på sommaren är unga tjejer med alldeles för lite kläder som flashar förbi. Solariebruna och tajta i vita små kreationer med sneakers på fötterna, fnittrande och stojande. För att kunna spana lite mer ogenerat på allt vackert runt omkring behöver man solglasögon. Gubbsjukt? Kanske, men går inte att undvika hur tjejerna blir mer avklädda och utmanande under sommaren. Så, när solstrålarna sticker i ögonen och radion spelar goa låtar för fullt har jag egentligen ingen lust med jobb.

Livet i sig är ofta ganska oglamoröst. Jobba, hämta barn, underhålla barn, städa, tvätta, läxor och lägga sig. Måste på måsten. Äta, jobba, sova, dö. Att då göra vardagen lite speciell emellanåt skapar förmodligen mer spänning. Ger en frisk fläkt till förhållandet om man får se nya egenskaper och roller hos sin partner. Det som ger en gnista eller fläkt i allt detta vardagliga är verkligen sex. Och då inte bara jakten på orgasm utan även själva förförelsen. Få känna sig attraktiv, ha passion och en samhörighet. Att tillsammans ge sig hän och bara njuta av varandra. Precis så som vi gjorde i morse. Frugans nyfunna sexlust ger verkligen vårt samliv en boost och på nåt sätt så har vi kommit närmare varandra. Vi är som nykära och jag känner inte minsta rädsla att detta är destruktivt för äktenskapet, snarare tvärtom.

Svårt att sätta ord på men är relationen bra finns det liksom ett flyt, en kram leder till en kyss. Den ena för och den andra följer, inget motstånd eftersom båda vill åt samma håll. Det är lite som en dans, om den ena parten plötsligt inte vill bli förd längre blir det inte mycket till pardans. Därför med den lust och nyfikenhet som väckts så kan jag inte mer än att undra och fantisera över vad som komma skall. En fantasi som emellanåt dyker upp vore i fall en kille kommer i frugan och sen är det min tur att knulla henne direkt efter medan hon tar hans kuk i munnen. Liksom där hennes safter blandas med mannens sperma i munnen och en annan killes lem i fittan. Bara fantasier och jag säger inte att det är något jag vill prova, men det är alltid kul att leka med tanken och vem vet. Jag säger nog inte direkt nej till det i alla fall, om situationen skulle uppstå.

Detta är min största rädsla, att hamna i den där tråkiga vardagen där man har sex tre gånger per år och sexet är så tråkigt att man i princip inte får något utbyte av det utan måste ”acceptera” att det är så. Man kan ju göra jämförelsen att en person bara får ha kläder i en viss färg resten av livet eller äta en viss typ av mat resten av livet. Ombyte förnöjer och det är helt naturligt. För de flesta är sex viktigt. Det håller jag med om, men det är mer komplext än så. Om det bara var den fysiska biten skulle onani fungera, men mycket när det gäller sex handlar om att få känna sig bekräftad, få sin sexuella identitet bekräftad. Det kan också få en att känna sig älskad och sexet är en värdefull del i kärleksrelation, vilket ofta leder till att stärka banden och känslorna. Livet är helt klart lättare om ens partner, man eller kvinna, är lycklig. Trivs man med sig själv, med livet, oavsett om man är man eller kvinna, så är man nog en betydligt trevligare partner att umgås med. Ganska enkelt. Sen att det slängs runt i manliga kretsar på ett lustigt sätt, som att kan jag hålla min hustru nöjd och glad, så blir livet lättare… Lite risig grabbhumor kanske…

Nåväl den här dagen tar väl slut någon gång också, tänker jag samtidigt som Södra Stationsområdet far förbi mig. Där fladdrar vimplar och flaggor lojt i den ljumma sommarvinden, eller Centrum som ungarna kallar det. Det här området är ett antal arkitekters drömmar som konkretiserats här under ledning av stadsplanerarna. Den spanske modearkitekten Bofill hade fått mer eller mindre fria händer att leka och fick säkert ett antal guldmedaljer för sin insats. Många av husen är tilltalande med sina annorlunda fasader och kontrasterna mellan olika sorters kvarter är dramatiska. Ändå … Kan barn få en hemkänsla här? Är inte hela området bara ett uttryck för kyliga hjärnors kompetens? Var i hela denna stadsdel finns ett bultande hjärta? Var sjuder pulsarna? Var finns hettan? Lidelsen? De många som har sin arbetsplats här trivs säkert med allt det moderna men de boende, hur har dem det med trivseln? Området är hårdexploaterat och de fria ytorna är inte fler än spill från ritbordet. Där finns ett stort Coop såväl som ett ICA. Inne i stationsbyggnaden kan man köpa sin kvällstidning, sin chokladbit, buketten hem till frun, man kan äta lunch och middag, men sedan? Här finns ingen själ utan bara en kalkyl. Nä, då känns det mer som en befrielse att få köra över bron vid Drottningfältet och vara så nära vattnet att man kan sticka ut handen genom fönstret och känna saltstänket. Samt höra måsarnas skri där de flyger under den klarblå himlen.

Låten från radion når sitt slut och mellansnacket tar vid innan nästa låt börjar. Jag återvänder till nuet, kollar reflexmässigt hastighetsmätaren och slänger en blick i backspegeln. Där ser jag hur en svart suv av märket BMW åker slalom mellan bilarna för att sedan svänga in snävt framför mig. Det handlar om högst ett par frimärken i utrymme. Jag saktar ner och låter bilen få ett försprång på några hundra meter. Artig som man är, låter jag Ane Brun sjunga färdigt den avskalade gamla slagdängan ”Big in Japan” innan jag släpper irritationen fri och ger honom ett långfinger. ”Bildåre! Måtte den jä…åka fast i en trafikkontroll.”

Jag andas djupt några gånger och återgår sedan till den magnifika utsikten över vattnet. På håll ser man stora fartyg som i kontrast till de många mindre segelfartygen ser väldigt långsamma ut. Ståldinosaurier, far genom huvudet på mig. Synen av den parkerade polismotorcykeln lite längre fram är inte heller så dum. I synnerhet som den står parkerad bakom en svart suv…BMW. Jag håller inne med en vinkning och ser bara till att min egen visare av bilens hastighet står lämpligt till vänster på instrumentpanelen. Polisen vid vägkanten ser bister ut. Föraren av den snabba bilen blåste just i en mätare. En väl dressad affärsnisse står och gestikulerar som om han lekte helikopterleken medan jag genom den öppna förardörren kan se hur hans kvinnliga medpassagerare mest verkar vara generad och gömmer sig bakom sina solglasögon. Vissa straffar gud genast, tänker jag för mig själv och skrattar till medan jag fortsätter min resa till arbetet.

Väl framme vid min arbetsplats försöker jag hitta en skuggig plats för bilen på parkeringsplatsen, men det verkar inte finnas skugga någonstans härute. Den får väl stå här mitt i värmen då, tänker jag surt och går sakta över parkeringen mot ingången. Har fått en hel hög med roliga projekt på mitt bord och i eftermiddag dyker ett nytt upp, denna gång en kund jag aldrig har jobbat med förut vilket gör det extra roligt. Jag är otroligt tacksam över att ha ett jobb som jag verkligen älskar att gå till på morgnarna och kommer antagligen sakna det den dagen pensionen rullar in.

Eftersom vi i huvudsak är ett konsultbolag, är många ute på andra företag om dagarna och kommer bara in då och då. Ibland är vi bara fyra, fem personer på kontoret. Men vi håller ganska ofta utbildningar och seminarier här. Idag är inte en sådan period. Utan kontoret är i stort sett tomt. Jag skall ha ett zoom möte med en stor kund om en stund och sedan bara kika lite närmare på de projekt som landat på mitt bord. Efter det går jag nog hem igen. Låser upp dörren med mitt kort och kod. Inne är det tyst och lugnt. Även om den mörkblåa heltäckningsmattan tar bort många ljud kan man ändå höra lampornas surrande och AC:n i bakgrunden.

Medan jag står och kollar mitt fack för post noterar jag att Bella vår receptionist verkar jobba hemifrån idag, vilket är ovanligt. Hennes plats är tom och inte ens hennes rosa kaffekopp står där. Allteftersom jag sprättar upp posten som kommit, mestadels företagsreklam trist nog. Går jag långsamt över till personalrummet för att få mig dagens första riktiga kopp kaffe. Ett meddelande från ledningen om den omorganisation man pratat sedan ett halvår tillbaka fångar mitt intresse. Den verkar vara klar och skall presenteras innan hösten, står det i brevet som verkar ha skickats ut till alla.

Olika rykten har florerat om upplägget för detta och jag väljer att tro det mest positiva. Det vill säga att vi skall expandera och anställa mer konsulter, men jag vet också att det kommer ske vissa nödvändiga nedskärningar av personal. Främst inom områden som inte är lönsamma. Kanske till och med på det administrativa planet. Och istället köpa in de tjänsterna utifrån. Vi är trots allt en firma med ett 30-tal anställda och stora internationella kunder. Det är troligen mer kostnadseffektivt att anlita en extern firma för ekonomi och istället använda de pengarna till mer folk på fältet.

I fikarummet är det tomt, som det ofta är på sommaren. Gissar att många jobbar hemifrån eller kompar dagar och är med sina familjer. Ser hur solljuset slår in genom fönstren och bildar mönster på golvet. En torr dammdoft tillsammans med den distinkta lukten av gammalt kaffe sticker i min näsa. Jag lägger ifrån mig posten på bordet. Runt fruktkorgen surrar några små bananflugor omkring. Tittar kritiskt på ett äpple. Trycker med tummen på ett mörkare parti som känns mjukt och lägger lite äcklad tillbaka det. Diskar, laddar och knäpper sedan igång kaffebryggaren som snart ger ifrån sig sina karaktäristiska pysande och droppande läten. Stående bredvid kaffemaskinen hör jag min mage kurra och plockar fram två mackor bland brödet i brödkorgen.

När jag kikar in i kylskåpet i jakt på något annat än ost att lägga på mackorna, ser jag leverpastej som ser ut att vara mer lämplig som bio-vapen. Gammal marmelad står på översta hyllan med kladd som sitter likt klister runt burken. Det skulle antagligen krävas hammare och mejsel för att få upp locket. Inser att jag får nöja mig med lite ost som pålägg. Timern klickar till och noterar därmed att kaffet är klart. Tar tag om den runda ljusblå handtagsknoppen som sitter på skåpluckan ovanför kaffebryggaren och öppnar. Där står till min stora lycka, den blåa favoritmuggen som jag sedan länge trott varit borta. Hel och ren, färdig att användas.

Den första klunken av Zoegas skånerost är en snudd på religiös upplevelse. Så ljuvligt med en kopp kaffe för att vakna till liv, ibland kan det ta flera koppar för att få mina livsandar att fullständigt vakna. Efter första koppen tar jag ett bett på ena mackan. Osten smakar sopor och jag kväljs lite. Med avsmak stegar jag fram till slasken i köket och spottar ut eländet. Försöker skölja bort smaken med mitt kaffe. Går inte så bra. Känner fortfarande den bittra smaken i munnen. Slänger mackorna och muttrar lite.

På de äggskals vita väggarna hänger signerade foton som är någon meter höga, spelare från Modos historia: Foppa, Magnus den väldige Wernblom, Markus Näslund. Chefen är ett verkligt hockeyfan och tar varje tillfälle att få se sitt lag spela eller när det är landskamp. Då blir det oftast festligt och vi får biljetter, med tillhörande afterwork. Kan bli våta tillställningar men som en god chef ser han till att vi trivs på vår arbetsplats. Ler för mig själv lite medan jag tänker tillbaka på förra årets event. Där flera av kollegorna blev så drängfulla att vi fick ringa in flera Uber för att få dem säkert hemkörda. Kostade förmodligen skjortan, men Carl-Johan betalade glatt och bara garvade. Sån är han.

I min väg till mitt kontor anar jag ljud någonstans i lokalerna men med den dämpande heltäckningsmattan, har jag svårt att avgöra varifrån det kommer. Då hörs något igen, svaga ljud som först är knappt hörbara. Är det en radio som står på? Fortsätter gå med kaffekoppen i handen och stannar till igen. Nu hör jag att det är en kvinna som fnittrar någonstans. Ser mig omkring och försöker utröna varifrån ljudet kommer. Stannar slutligen till strax innan vårt konferensrum och lyssnar. En mörk mansröst säger någonting. Sedan hörs stönanden – låter som om de kommer från en kvinna. Jag tar några försiktiga steg fram mot dörren som står lite på glänt och kikar in genom det runda fönstret i dörren.

Där står Carl-Johan, vår VD med kostymbyxorna vid anklarna och Bella, vår unga receptionist ligger framstupa över bordet, med kjolen uppdragen över rumpan, trosorna vid anklarna och sina högklackade skor på sig. ”Nåå… och hur tänker du bistå mig nu då. OM du får stanna kvar?” Hör jag hur han säger. ”Du får knulla mig så ofta du vill, bara jag får ha jobbet kvar. Jag lovar att ställa upp.. På allt!” Säger hon och flämtar till när han kör in sin lem i henne så hans vita rumpa spänns och jag kan höra hur hon stönar ”Mmm… mmm …Så skönt, vilken skön…. åh ….Åååh…..”. Hon håller krampaktigt i kanten på bordet med ansiktet bortvänt från mig.

Där jag står, syns båda tydligt och mitt sinne noterar även mellan hans långa stötar att hennes kön verkar vara rakat . Kan även skymta en liten rosett tatuerad på baksidan av ena låret. Det är första gången jag står bredvid ett annat par som har sex och blir mer förvånad över min upprördhet. Snarare än min hårda kuk som kanske varit mer naturligt. Antar att det är moralgubben i mig som slår till.

Bella har varma vänliga ögon och ett smittande leende. Är alltid sparsamt sminkad och med sitt blonda axellånga hår som fint ramar in ansiktet, ger det ett ganska oskuldsfullt intryck. Hon klär sig alltid väl, snyggt anpassade efter sina fina kvinnliga former. Kroppen kan man ana under kläderna, vilket gör att jag och säkerligen alla andra normala killar haft erotiska dagdrömmar om henne. Med gubbsjuk blick har jag ofta spanat in Bellas välformade stjärt när hon framåtlutad och lite bredbent, stått i lunchrummet och tömt diskmaskinen.

Jag vill därför inte missa detta ögonblick, hon är så otroligt vacker, snygg och sexig på alla sätt och vis. En drömtjej för vilken kille som helst helt enkelt. Men trots en vänlig och lite flirtig framtoning har hon alltid haft en klar yrkesmässig distans, hit men inte längre. Att på allvar försöka stöta på Bella har för de som försökt därför alltid varit hopplöst. Tills nu, tydligen.

På en del arbetsplatser är kostymen ett måste, på andra mer eller mindre tabu. Idag verkar Bella ha en ljus kjol och till det en matchande vit och som det ser ut ifrån där jag står, blus med tillhörande kavaj. Vilken ligger slängd på bordet som en trasa tillsammans med ett par vita trosor. Såhär på sommaren är det oftast mer avslappnad klädsel som gäller men ändå hel och ren som grundregel. Jag däremot brukar alltid tänka på att se representativ ut – men då menar jag framför allt att se fräsch och städad ut. Överlag handlar klädkoder mycket om att anpassa sig till den man riktar sig till, att klä upp sig mer än den man vill imponera på är inte alltid det bästa. Kläderna man har på sig förknippas med vilka värderingar man har och synen på vem man är.

Om man kommer med kostym till en avspänd arbetsplats så signalerar det till exempel att man ser sig själv som en outsider eller kanske förmer än någon annan. Det är inte bara kompetens och armbågar som krävs för att bli framgångsrik. Du måste också klä dig rätt – något som alla inte riktigt har förstått. Man bör varken vara för trendig eller för mossig. Det vanligaste är att männen har kostym, framför allt de äldre. Ju yngre de är, desto oftare försvinner både slips och kavaj. De yngre brukar ha skjorta och stickad tröja över. Men nästan alltid kostymskor. Kvinnorna brukar ha blus och en finare byxa, eller en klänning. Det är väldigt sällan någon har jeans här. Men kläderna varierar beroende på vad som ska hända under dagen. Jag kan direkt se om mina kollegor ska ha ett kundmöte, då är de mycket mer uppklädda än annars.

Därför är det lite överraskande att se hur lättvindigt hon slängt av sig sina kläder eftersom hon alltid vinnlagt sig om att se så professionell ut som möjligt i sitt jobb. Men jag funderar inte över varför hon gör som hon gör. Båda har säkert sina skäl, precis som alla andra vilka bedrar sina äkta hälfter. Jag kan onekligen se poänger med att man låter varandra ha det skönt någon annanstans. Dock är jag inte själv säker på att kunna ha sex med någon annan kvinna även om tillfället nu dök upp, det känns fel på något vis. Fel, eftersom det inte är någonting frugan och jag diskuterat eller kommit överens om att vi kan göra.

Å andra sidan, ibland så är det naturligtvis en lockande tanke. Vilken dykt upp, i synnerhet tidigare när frugan inte varit intresserad. Men, man gör inte så bakom ryggen när man är gift eller sambo eller ihop eller något. Det är fel helt enkelt, eller har i alla fall varit det i mitt huvud. I vilket fall som helst. Skulle jag någon gång behöva ett övertag mot någon av dem är det här ett perfekt medel att använda. Ja, jag är inte helt moralisk korrekt men tänker att om det skulle behövas finns det lite ”leverage” eller övertag på ren svenska. Raskt plockar jag fram min mobil, fipplar lite och börjar sedan filma. ”Undrar vad Ellen, hans fru skulle säga om detta. Eller Niklas hennes sambo. Om det kommer fram? Bella och Niklas har ju lilla Asta och precis köpt hus, berättade hon häromdagen.”

Det hörs ett tydligt klafsande ljud när hans kuk rytmiskt går in och ur hennes fitta. Hon måste vara rejält upphetsad. ”Du har en härlig liten fitta! Det märks att du tycker om att ha kuk i dig.” Flämtar han fram och jag ser hur hon med slutna ögon tar tag i bordskanten för att hålla sig kvar, medan han knullar med långa och snabba juck om vartannat. Ju hårdare han knullar desto mer stönar och vrider hon sig. ”Hårdare, hårdare” Gnyr Bella fram. Det känns häftigt spännande. Snuskigt, omoraliskt utmanande och erotiskt att se på när ett annat par har sex. Framförallt utan att de vet om det.

Ju mer jag står och tittar på henne och hur hon blir knullad av honom, desto kåtare blir jag själv. Min egen lem börjar vakna till liv men med händerna upptagna kan jag inte göra något åt det. Varje gång han är helt i henne, stannar han upp, drar sin kuk långsamt ur henne och precis när den skall glida ur henne trycker han snabbt tillbaka sig i henne.

Så håller han på och jag kan höra hur Bella stönar högre och högre. ”Mmm, du är så tight”. Hör jag Carl-Johan säga. ”Jag ska fan spruta dig full”. Frustar han fram så saliven sprutar ur munnen. ”Kom då”. Väser hon fram mellan stönen. ”Kom då, spruta mig full om jag får ha jobbet kvar”. Hon tar tag om hans höfter och försöker få honom längre in. Kvinnan ger ifrån sig ett litet skrik när han trycker sin kuk så djupt han kan i henne. ”Kommer snart… snart… fortsätt… lite till….Det går för mig nu” Flämtar hon fram. Bella rister med hela kroppen och svankar upp och ner med ryggen.

Orgasmen skakar slutligen hela hennes kropp. De orden, att höra hur en kvinna ber att få bli knullad skjuter även honom över kanten. Carl-Johan stöter allt snabbare och snabbare och med ett ”Ynf!”stannar han till djupt i henne. Hon sträcker bak sina armar och håller honom kvar i sig. Jag inser att det här är signalen för mig att gå, annars kan det bli lite svårt att förklara varför jag står här.

Stoppar ner mobilen i fickan och går raskt iväg till mitt kontor. Väl där slår jag givetvis i min iver till ena dörrposten med handen så mitt kaffe skvätter på mina byxor och golvet. ”Helvete”. Får jag ur mig lite halvhögt. Går iväg till toaletten och försöker tvätta bort kaffefläcken men det resulterar bara i att det ser ut som om jag pinkat på mig. ”Fan, vad klantigt” Säger jag högt och ser i spegeln hur fläcken täcker i stort sett hela mitt skrev. ”Men, åååhhh” Utbrister jag argt och öppnar resignerat dörren för att gå ut. Där möter jag ett par uppspärrade men ändå pigga gröna ögon som stirrar på mig.

Det är Bella, vår receptionist som röd i ansiktet och håret i oordning försöker få ordning på sin kjol med ena handen och har trosorna i den andra. Vi tittar på varandra ett kort ögonblick innan hon säger med hög röst: ”Hej Martin. Är du här? Mensen kom helt hastigt”. Säger hon och sväljer så tydligt att det hörs. ”Jo, jag kom precis och spillde givetvis kaffe på mig. Klantigt, men du vet…”.Skrattar jag till och visar med ena handen fläcken på mina byxor. ”Jo, ibland blir det bara så.” Får hon ur sig och bokstavligen kastar sig in på toaletten. Nu vet jag ju varför hon går på toaletten men tänker låta henne tro att jag gick på det där.

Leende går jag in på mitt kontor igen, slår mig ner i stolen som knirrar oroväckande. Den är gammal men skön och jag vill inte byta ut den trots påpekanden från andra om dess omoderna stil. Noterar att skjortan klibbar mot ryggen. Plockar därefter upp min bärbara dator ur väskan och kopplar in i vaggan på bordet som står jämte ett familjekort på ungarna och Daniella. Skärmen flimrar till medan jag småflinande funderar på det jag nyss sett. En del tar till vad de kan för att få vad de vill tydligen. Iallafall i Bellas fall. Hon är ung och rätt läcker, men jag trodde inte detta om henne. Hon verkar så snäll och naiv i vanliga fall. Men, men, i de lugnaste vattnen.

Det knarrar till i dörröppningen och jag avbryts i mina tankar. ”Tjeeena Martin, visste inte du skulle komma in i dag” Hör jag Carl-Johan yttra, där han står i dörröppningen med ett leende som visar hans kritvita tänder i sitt solbruna ansikte. ”Ehm, jo vi har ju det där mötet idag med LuxCorp klockan tio och tänkte kolla igenom prospect-högen efteråt. Annars gör jag ju det mesta hemifrån nu under sommaren”.

När jag tittar på honom är det svårt att tro han knullade Bella för mindre än en kvart sedan. Propert klädd, allting på rätt plats och inga fläckar. ”Ah, visst fan. Det har jag glömt. Trodde jag skulle vara ”alone” här inne idag och kunna gå igenom lite grejor i lugn och ro”. Han flinar och skulle bara veta att jag har film på de ”grejor” han skulle gå igenom. När kom du då?” Undrar han och drar med ena handen över sin rakade haka. ”Tja, jag kom alldeles nyss. Hann precis sätta mig ner innan jag spillde kaffe” Får jag snabbt ur mig och inser att fläcken på golvet kan avslöja mig om han frågar om den.

”Du, skall vi käka lunch sen och snacka lite om jobbet med PeXs. Det kan bli en ”nice” sak till hösten om vi spelar våra kort rätt. Jag vet att du är en fena på just den sortens kunder. Lite ”Wine and dine” med damerna i toppen där och så”. Carl-Johan skrattar lite konstlat och blinkar med ena ögat i en sorts samförstånd. Han syftar garanterat på att jag tidigare under åren fått ta hand om en del kunder vilka haft kvinnliga chefer, med gott resultat. Eftersom jag bjudit ut dem istället för att sitta instängd på tråkiga kontor och konferensrum. Inget olämpligt förekom givetvis, men de gillade tydligen det sättet att hantera kunder på och valde att anlita oss.

”Vi får se. Jag måste hem och byta byxor, spillde ju fan kaffe i knäet och det ser ut som jag pinkat på mig.” Reser mig till hälften och pekar på fläcken. Han börjar asgarva. ”Haha, ja det där vill vi inte ha i bild med kunden. Du får sitta ner och låtsas som om det regnar…kaffe”. Han skrattar åt sitt eget skämt och går sin väg. ”Glöm inte, konferensrummet om en stund och glöm inte materialet!” Säger han muntert och visslar en stump medan han går bort till receptionen.

När han gått lutar jag mig tillbaka i stolen och torkar pannan med baksidan av handen. Känns precis som jag varit på förhör. Är svettig under armarna och har en hög puls, men han verkade köpa det jag sagt och tror antagligen att hans hemlighet är säker. Jag kollar av mejlen lite snabbt för att se om några ändringar inför mötet dykt upp. Nope! Bara en massa nonsens från leverantörer och reklam. Förutom ett mejl med anonym avsändare. Vad kan det vara? Spam? Virus? Klickar inte på det, om det är viktigt hör de säkert av sig igen.

Ser på klockan att det är fem minuter tills mötet börjar. Vill inte komma sent och förhoppningsvis kärvar inte utrustningen. Materialet ligger i molnet och är färdigt att presenteras. En rätt stor affär för oss om inget händer. Det handlar ändå om runt sextio miljoner…dollar över två år. Så jag får inte schabbla bort det genom att vara sen. Rusar raskt iväg till vårt konferensrum. Där de två för inte så länge sedan idkade sexuellt umgänge. Noterar att bordet verkar vara avtorkat och fönstren står på vädring. Antar att det är Bella som gjort det.