360grader

Tack för kommentaren.

Du gör en helt riktigt iakttagelse. Kände inte till termen, dock. Kul med ny kunskap.

Jag kan ju för all del ha överdrivit stilgreppet, men jag tror att texten kommer att förändras. Den inledande historien är ju känslomässigt och etiskt mycket dramatisk. Det kommer att plana ut. Men jag vet inte riktigt hur ännu. Kanske släpper jag den psykologiska realismen (i den mån det finns någon kvar) och gör ett lyckligt och porrigt slut. Eller så får det bli tragik. Har en känsla av att i verkligheten skulle detta inte sluta väl.

Tack för kommentar.

Jag förstår vad du menar, men Cristobal har alldeles rätt. Jag har ett syfte med att skriva som jag gör. Sen kanske det inte är helt rätt avvägt.

Skall definitivt fundera på balansen.

Sen beror det också på vad som kommer att hända. Det finns ju många sätt att utveckla och sen knyta ihop berättelsen. Tragik, romantik, psykologisk realism eller bara det rent pornografiska skrivandet.

Jag känner också att jag måste lägga mig i den stilistiska debatten. Många noveller här, även såna som får massor med likes, är språkligt tråkiga, fantasilösa. Här har vi en författare som uppenbart vet vad han sysslar med. De stundtals korta meningarna är ett perfekt stilmedel för att skildra ambivalens, oro och vardagligheter mitt i en uppochnervänd värld.
Sen kanske innehållet inte är min cup of tea, men stilistisk är det helt klart något som den här sajten behöver.

Inge och Sten, det är ju underbart! Blir så nostalgisk när jag läser om 80-talet och minns min egen tonårstid.

Intressant tema också. Det var en fin berättelse.

Jag tackar för upplysningen Cristobal. Jag lägger mig platt och erkänner att “Snappy” är ett stilval som jag inte är bekant med från de noveller jag läst hittills. Storyn i sig har jag inget att säga om, och jag kommer också att läsa fortsättningen.

Mvh Lucky-guy

Hade inte tänkt yttra mig här längre, men efter Lucky-guys inlägg känner jag mig kallad.

Den här storyn är uppbyggd på antipoder. Dels på innehållet, dels på uttrycket.

Författaren växlar mellan normallånga meningar och elipser, som i bland bara består

av ett ord. Alltså tempoväxling. Båda bidrar till att driva handlingen vidare. I

synnerhet elipserna uttrycker ambivalensen i figurens sinne, äcklet och kåtheten.

Den här texten bjuder inte på någon romantisk föreställning, och det är inte heller

meningen. Utan ett exempel på en människas kamp mellan det etiska (och estetiska)

kravet och driften. Det medvetna stilvalet författaren har använt här kallas i England

för “snappy” och värderas inte bara där, utan också av mig.

Så jag läser gärna fortsättningen på historien.

Undrar hur det ska gå, vinner kåtheten över skammen och äcklet eller får han henne att ansa sig och bli attraktiv?

Ok story, men språket och uppställningen är avhugget och gör det ganska svårläst. Läs gärna Lovi´s skrivtips här på sidan om hur man kan skriva mer “målande” för att texten ska bli mer intressant och läsvärd.

Mvh Lucky-guy

Spännande början… får se när han inser att hon inte äcklar honom…