Det här är del 2 av 3 i Handygirl

Dagen efter. Dagen efter något jag förmodar var otroligt trevligt. Oskäligt tidigt. På förmiddagen. För inte alltför länge sedan.

Vad i hela helvete? Vem FAN vill nåt NU? Det måste vara bra jävla viktigt som det bankas på dörren! Åh fy satan vad skallen värker. Jävla vin å ge huvudvärk. Åh, inget ligga blev det heller. För bakis för att bara bakiskåt, för trött för att vara vaken, för död för att vara uppe! Fan fan fan! Sluta knacka! Nehej. Okej då. Då öppnar jag väl då för fan, men tro inte jag tänker snygga till mig för det. Fan, jag skiter i kläderna med. Bara för att visa hur in i helvete inte redo att öppna dörren jag är.

Lommar ut till hallen, skiter i spegelbilden. Vill inte se missfostret som passerar där, väl medveten om att håret står på ändan och att jag har noll och intet på kroppen. Inte ens ett ynka hårstrå på muffen, len och fin skulle jag vara. Om det blev någon lycka ute, eller något i den stilen. Vad hade jag trott? Mummel.

”Ja?”, väser jag hest och kikar i dörrspringan.

Det är mörkt i min hall och ljust i trapphuset. Jag kisar. Ljuset gör ont! Ser inte vem som står där.

”Äntligen! Jag beh…”

En granngubbe jag inte har särdeles mycket över för. Känner igen rösten. Han brukar gnälla på saker och på folk. Stör mig på honom, undviker honom gärna. Nu står han och tittar på min nakna kropp genom dörrspringan. Det lilla som går att ana. Jag kokar av ilska. Trött. Bakis. Nyväckt. Tre fel.

”Du är naken. Ska du inte…”
”Så observant av dig”, snäser jag av honom. ”…jag låg och sov”, la jag till och gäspade, utan att behöva spela trött. ”Och nej. Det ska jag inte. Det är du som bultar på dörren som om det brinner och inte ger dig, trots att det är arla morgon”

Hör hur ilsken jag låter. Bra. Han stirrar. Blicken tycks flacka runt. Jag tror inte han ser så mycket i dörrspringan men vad fan vet jag. Orkar inte bry mig om vad han ser eller inte. Jag kunde inte bry mig mindre. Om just den saken i alla fall.

”Klockan är faktiskt efter 12”, säger han trumpet, nästan förorättat.
”Ja. Arla morgon” fyller jag i och tänker precis smälla igen dörren då han äntligen säger något intressant.
”Jag… behöver hjälp.”

Tittar på honom. Blicken har börjat vänja sig vid ljuset. Jo, nog är det gubben allt. Vad är det nu han heter? Hasse? Hans? Helt plötsligt börjar jag bli arg på mig själv istället. Stå här och bjuda den grinige fan på min lekamen, så som gud må ha skapt den men fan inte som jag vill presentera den. Men jag är envis och jag är trött. Och inte minst bakis. Intressant. Trodde inte han var en som bad om hjälp. Han fixar väl saker. Eller gnäller tills de blir fixade av någon annan? Min misstänksamhet växte, men också min nyfikenhet.

”Jaså? Nu? Med vad? Med vad behöver du hjälp med, som inte någon annan kan hjälpa dig med.”

Kvävde en impuls att säga något syrligt och vifta med brösten framför honom, men så kom jag på att han knappast kan ha planerat att försöka se mig naken så här. Det var faktiskt mitt val. Eller resultatet av att inte välja alls kanske.

”Du kan datorer har jag hört, men… ”, han tvekade innan han fortsatte: ”…har du en slagborr?”
”Datorer? Slagborr? Vem har…”
”Emil. Han nämnde att du hjälpte honom med…”
”Jaså det gjorde han”, avbröt jag och funderade på vad mer Emil kan ha sagt om min… hjälp.

Om han snackat om att han fick lite mer än datorhjälp ska jag fan… Jag avbröt mina funderingar och försökte fokusera på Hans. Fan vad bakis jag var då!

”Jo, och du hade sagt nåt om att du hade en slagborr…”

Hade jag? Kanske. Vi hade pratat om att fixa saker när vi fikade, jag och Emil. Kanske kom verktyg man har hemma på tal. Kanske. Skit samma.

”Okej. Vad är det som ska borras? Och är det så in i helvete bråttom eller hinner jag sova klart lite först?”

Hans tittade på mig. Nu såg han faktiskt förlägen ut.

”Nja, det är inte akut.”
”Inte?”

Jag höjde på ögonbrynet. Hans bultande på min dörr antydde något annat. Så kom jag på att det här var en herre som var van vid att få uppmärksamhet direkt, på det han fann viktigt för stunden. Det behövde inte vara bråttom, bara allt gjordes när han tyckte det. Nu började jag bli grinig på riktigt. Att det var ett högst rimligt antagande att någon var uppe vid lunchtid en torsdag fann jag inte ett dugg relevant. Inte just då.

”Sex.”

Han tittade på mig, förvånat.

”Sex?”
”Ja. Sex. Jag kan komma då. Inte en minut tidigare.”
”Jaha”

Han hade en konstig min. Som att jag menat något helt annat. Först efteråt som jag insåg att min nakna kropp i kombination med föreslaget klockslag kan ha tolkats annorlunda. Eventuellt. Kåtgubbe! Kort därpå hade jag dragit täcket över mig, efter att ha släckt törsten med en halvliter vatten. Somnade om förvånansvärt snabbt och enkelt. Ilska till trots. När jag vaknade nästa gång var det inte på grund av att någon bankade på dörren. Då var det av hunger. Vilket betydde en sak. Jag var tillräckligt utsövd för att gå in i nästa fas dagen-därpå. Bakishungrig. Och bakiskåt. Det förstnämnda vann och en stund senare satt jag i soffan med en Hawaiipizza och zappade mellan 3-4 kanaler. Fortfarande naken, det är så jag föredrar att gå runt hemma. Dessutom visste jag att när jag mättat hungern skulle andra behov göra sig påminda. Som kunde avhjälpas… lättare… utan kläder. Eller, vad försökte jag övertyga mig själv om? Hur svårt är det att få ned handen i ett par mysbyxor med slapp resår? Nej, det är skönt att vara naken om man kan vara det. Bara så enkelt. Dessutom är min lägenhet osedvanligt varm.

Som ett brev på posten, efter att pizzan låg som en fettklump i magen, kom kåtheten. Först lite sakta och sen pulserande, likt huvudvärken jag haft tidigare. Bakiskåt. Ingen skröna. En realitet i många musars djup. En påtaglig klåda som tillsammans med huvudvärk, ångest och brist på sömn och mineraler gör sig påmind och vill bli åtgärdad. Och av alla bieffekter av att festa lite för mycket, är väl den en av de mer… angenäma. Erkännes. Handen hade letat sig ned och förstrött börjat undersöka hur det stod till med möjligheten att få sig en orgasm, när det bankade på dörren. Jag skulle just svära högt när jag såg klockan. Fem över sex. Visst fan! Hans och borren. Varför hade jag bara inte tryckt borrjäveln i famnen på honom och besparat mig en massa besvär? Var väl inte riktigt vaken när jag pratat med honom sist.

Fick någon sorts déjà vu när jag kort därpå stod bakom dörren. Vände mot sovrummet och garderoben. Ropade ”kommer” medan jag rafsade åt mig en t-shirt och… mysbyxorna? Nehej? Var fan la jag dom? Ah, visst ja. Tvätten. Skit också! Äh, tröjan räcker tillräckligt långt ned. Får duga. Öppnade dörren och såg Hans uppfordrande min.

”Jag tänkte att du kanske glömt…” började han
”Nej. Klockan är ju sex typ nu”, muttrade jag.
”Sju minuter över, faktiskt” svarade Hans snabbt men såg ut att ångra sig.

Han ryckte till och med till när jag i sista stund hindra en impuls att smälla igen dörren. Återigen flackade han med blicken. Nu var jag tillräckligt vaken för att bry mig. Min tröja avslöjade mer än den dolde och så lång var den visst inte, trots allt. Han hade nog att titta på, Hans.

”Ska hämta borren.”

Kort därpå återkom jag med slagborren i näven. Tung jävel. Gammal hederlig pryl, fått den av morfar i någon sorts arv. Rena monstret, med rätt borr tar den sig igenom det mesta.

”Har du borr förresten?”
”Nej.”

Hade inte räknat med det så jag räckte honom borrsatsen jag varit förutseende nog att ta med från verktygsskåpet jag hade. Snåla jävel. Fast, varför ha borr om man inte har borrmaskin? Äh, strunt samma. Skulle precis dra igen dörren i akt och mening att återgå till min stundande onani. Hans harklade sig.

”Ja?”
”Du kan inte tänka dig…”

Han tystnade och jag irriterade mig på att han inte kunde tala ur skägget. Inte för han hade något, men ändå.

”Ja?” sa jag otåligt.
”Att hjälpa mig borra?”

För första gången någonsin såg jag gubben skruva på sig. Se skamsen ut. Han tittade plågat på mig, som att det satt mycket hårt inne det han ville säga.

”Min axel… ont…”

Hans plågade min gjorde underverk för mitt humör. Skadeglädje den enda sanna glädjen sägs det. Verkade stämma, just nu åtminstone. Där stod han och bad mig. Mitt dåliga humör fladdrade iväg som en fågel och jag fnissade till tyst. Det måste sitta oerhört hårt inne för Hans att be mig om något sådant. Jag såg det på honom och det stämde med min bild av honom. Händige karln som ska peta i allt i huset. Be mig, flicksnärtan på tvåan om hjälp. Att borra. Jojo. Vem som helst annars som hade frågat och jag hade inte fått dessa skadeglada tankar, men Hasse, han var Hasse. Kvävde en syrlig kommentar om att han som är sådan karl kan väl stå ut med lite smärta. Insåg att han faktiskt bad om hjälp. Sucken lyckades jag inte kväva, men den tänkte jag inte förklara vad den härrörde ifrån. Fittan fick väl vänta med sitt till senare. Här skulle borras. Och inte någon fitta. En vägg. Tydligen. Log åt det.

”Vänta så ska jag klä mig”
”Behövs in..” började Hasse, men insåg säkert hur fel det lät.
”Så roligt ska vi inte ha det” sa jag och vände in i lägenheten igen.

En snabb bild av mig på en stege iklädd endast min t-shirt och en slagborr i näven for förbi och jag fnissade tyst. Hade valt mysbyxorna om det inte varit för att de låg i tvätten. Tog mina snickarbyxor. Ett hederligt par hängselbyxor med fickor för verktyg och tumstock med mera. Med tillhörande intorkade spackel- och målafärgsfläckar. Två nummer förstora, men jag tyckte de var bra! De hängde på dörren till det öppna verktygsskåpet. Nåt mer behövdes inte, tänkte jag. T-shirt och snickarbyxor. Jag hade gått på fest mindre uppklädd än så.

Kort därpå stod jag hemma hos Hasse för första gången. Till skillnad från Emils lägenhet luktade den här inte alls fräscht. Nej, här luktade det gammalt och insuttet. Jag bad en bön att det skulle gå fort, det här. Mina böner hörsammades inte. För det första pratade Hasse som om det var hans sista dag i livet. För det andra skulle han givetvis ha borrat nästan vid taket i en vägg med så hård betong att det gick åt ett borr per hål. Jag är inte klen, men att stå på en mindre stege och borra slagborr en längre stund är rätt utmattande. Inte blir det mindre om det står en pratglad gubbe snett nedanför. Svetten lackade och borrdammet yrde. Jag började ångra att jag inte tagit på mig min sport-BH. Brösten skakade av slagborrens rörelser och det började till sist bli riktigt obehagligt. Gud ske lov var det sista hålet. Korkade mig!

”Får jag bjuda på en kopp kaffe som tack för hjälpen”, undrade Hasse när borren tystnat och det enda som hördes var mitt flämtande.

Jag sneglade ned på honom och pustade ut. Torkade svett ur pannan. Funderade snabbt. Hade gärna kommit härifrån så snabbt det gick. Samtidigt, det kanske vore bra att vara lite… social. Jag tackade jag och sa att jag skulle gå och byta om först.

”Inte för min skull”, sa Hasse lite för fort.

Då såg jag hur han sneglade upp på mig. Han måste haft en intressant vy in under mina rätt öppna snickarbyxor där mina bröst spelat fritt under tröjan. Den fule fan. Undra på att han stått där och pratat på. Ilskan jag haft tidigare började bubbla upp men jag lyckades betvinga den. Jag hade själv valt kläder. Att gubben var… ja, karl, det var väl ändå inte hans fel.

”Nej nej”, pustade jag och klev ned från stegen.

Det var en befrielse när doften av kaffe spred sig i lägenheten. Det var en mycket angenäm doft och jag kom på att jag inte druckit mitt… morgonkaffe än. Klockan var gott och väl efter sju på kvällen. Kaffet var gott, förvånansvärt gott. Inte samma klass som Emils brygd men just nu passade den rätt starka drycken mig perfekt. Hasse malde på och jag hummade förstrött medan jag tänkte på annat och tittade på hans kök. Exfrun hit. Styrelsen dit. Ensamhet. Vacker kvinna. Vänta nu? Pratade han om mig? Nu började det kännas lite dumt igen. Kom på att jag stått naken framför honom tidigare. Kanske inte varit så smart, trots allt. Min hemlängtan började skena.

”Måste nog gå nu.”
”Nej måste du? Det var SÅ trevligt att ha dig här.”
”Jag har saker jag måste…”
”Men en liiiten kopp till?”
”Nej tack”
”Men…”
”Ja?..”

Nu märktes det att han famlade efter halmstrån.

”Har i och för sig ett hål till som skulle behöva borras. Om du kan tänka dig…”
”Jaså?”
”Ja, i sovrummet”

Jag lyckades hindar mig från att flina brett. Det lät riktigt dumt det där.

”Ja, i taket alltså”

Han verkade inse hur det lät han med. Jag nickade kort.

”Kom då.”

Jag lät honom visa mig vägen och snart stod jag återigen på stegen och borrade. Hasse positionerade sig snett bakom mig och valet av plats kändes rätt utstuderat. Om inte annat så avslöjade hans min det. Han kunde inte riktigt precisera var hålet skulle vara och det blev ett himla flyttande av stegen och upp och ned på den med borren. Min irritation ökade lavinartat. Inte minst för att Hasse tycktes ägna mer fokus till att ge mig komplimanger. Fokus gubbe lille, fokus! Hasse verkade dock ha mer fokus på mina bröst och min bak än det kommande hålet. Till sist lyckades vi ena om var hålet skulle sitta och jag la an borren. Det borde gå enkelt, takputsen var rätt mjuk. Klick. Ingen ström. Hasse urskuldade sig och mumlade nåt om att sladden kan ha åkt ur. Lommade ut och fipplade. Kom tillbaka. Sänkte armen, det var tungt att hålla upp borren. Såja. Nu gick den. Började borra. Det var någonstans där jag började inse att det sista hålet som skulle borras inte satt i taket. Det satt mellan mina ben.

Hasses hand som klämde mina skinkor. Rätt hårt dessutom. Det tog en stund innan jag fattade vad som faktiskt hände. Det var så osannolikt att jag inte kom mig för att bli arg ens. Jag klev tyst ned från stegen och slängde borren på hans säng med en duns. Tittade på Hasse som stirrade på mig och andades tungt och snabbt. Stämningen hade i ett slag bytts ut, från snurrigt men hjälpsamt artigt till något påtagligt obehagligt. Hans tunga for runt torra läppar och han tog ett steg närmre mig. Jag backade instinktivt och fick väggen mot min rygg. Försökte fortfarande förstå vad som just hände. Hasses hand om mitt bröst tog bort alla tvivel, men frågan kom ändå.

”Vad sysslar du med?” sa jag med avvaktande röst.

Inombords började mitt sinne komma ikapp och den ilska som accelererade inom mig var monumental. Kände hur jag knöt näven. Hårt. Beredde mig på en strid ström av lama ursäkter från hans sida. Därför kom hans svar oväntat. Han spände ögonen i mig och väste.

”Jag tror det finns fler hål som behöver borras.”

Han tog ett rejält tag i skrevet på mig och gned. Hårt och omilt greppade han mitt skrev samtidigt som andra handen hade letat sig in innanför hängslena och klämde ena bröstet genom tröjan. Jag stod som förstenad och återigen handlingsförlamad. Var inte beredd på det här, inte i närheten. Trots att jag successivt börjat inse situationens sanna beskaffenhet. Att jag inte direkt skjutit honom ifrån mig var ett under och togs som ett medgivande, insåg jag med stigande fasa.

”Du vill. Du har visat upp dig som den lilla slampa du är. Det är du som behöver borras.”
”Jaså, det är det?” sa jag med väsande röst. Hörde hur rädd jag faktiskt lät.
”Ja. Du struttar omkring. Tror du är nåt. Slampa.”

Det var så dumt att jag inte förmådde mig svara på det. Vad jag däremot började fundera på var hur jag skulle avbryta det här. Innan det gick helt överstyr. Om det nu inte redan hade gjort det. Hasses hand hade inte slutat gnida mitt skrev och den omilda behandlingen borde ha varit allt annat än tändande. Min kropp tycktes tänka annorlunda på saken. Om det var rädslan, den tidigare uppdämda kåtheten eller något helt annat visste jag inte, men jag insåg att jag var kåt. Jävligt kåt. Däremot är jag en oerhört envis och tjurskallig person när jag sätter den sidan till. Helvetet ska frysa till is innan jag låter den här otrevlige gubbfan få sin vilja igenom, och det på min kropps bekostnad dessutom! Spände ögonen i honom.

”Och hur hade du tänkt göra det? Borra mig menar jag? Hade du inte ont i axeln”

Jag gjorde ingen ansats att röra mig. Inte än. Däremot mobiliserade jag all styrka jag hade i en kommande manöver. Bedömde hans styrka och beredskap. Funderade på flyktväg. Var ytterdörren låst? Nej, tror inte det. Hasses flin distraherade mig temporärt.

”Axeln? Haha, trodde du på det?”

Började till min fasa inse att hela denna artighetsvisit var ett stort misstag. Att det kanske inte var några andra hål än just mitt, eller mina, som min gode granne ansåg behövde borras. Kände mig dum. Utnyttjad. Utsatt. Lurad. Och kåt. Det var en ny kombination och den skulle kort därpå visa sig ytterst explosiv. Hasse flåsade mig i ansiktet. Hans andedräkt var inte till hans fördel.

”Du har inte svarat på frågan. Tänkte du be mig eller tvinga mig?”

Jag stirrade på honom. Mina blå ögon kan ha en rätt… genomträngande blick om det behövs. Han tycktes komma av sig lite i sin iver. Hans hand hade dock inte lämnat mitt skrev. Förbannade hand! Började bli våt nu. På riktigt.

”Beror på hur olydig du är…” började Hasse.

Sakta verkade situationen klarna. Både för honom och för mig. Jag var kåt och förbannad. Han var på mycket djupt vatten, kåt eller inte. Han verkade inte riktigt ha tänkt igenom sin plan ordentligt. I så fall hade han förberett sängen med rep. Rös vid tanken. Spände blicken i honom. Mina blåa ögon kan ge en rätt… genomträngande blick, när jag är på det humöret. Och det var jag. Kåt. Förbannad. Kåt och förbannad.

”Du har tydligen inte tänkt igenom det här”, väste jag.

Hasse såg för första gången osäker ut. Det räckte för mig. Om min bakiskåta skalle inte fattade snabbt nog, hade den till sist kommit ikapp. Nu gick det fort. Jag högg till i skrevet om honom och vred om. Jag har rätt starka nypor och det utnyttjade jag till fullo. Rörelsen var snabb och oväntad. Hasse skrek till i ett allt annat än manligt tjut och vek sig. Greppade hans ansikte med handen och slet bort honom mot sängen, så omilt jag kunde. Med ett vrål knuffade jag ned honom på sängen och hoppade på honom. Goda råd var dyra och snabbt såg jag mig om. Sängen hade precis den typen av sänggavel som behövdes, men jag hade inget att binda honom med. Ah. Mina hängslen. Förhållandevis enkelt lyckades jag få loss jeanstyget på ena hängslet och använde det att binda fast honom. Jag kan mina knopar och uppenbarligen hade jag tagit i ordentligt för Hasse gjorde inga större ansatser att hindra mig. Han kved mest.

Kort därpå satt jag gränsle över min granne, med ett hängsle mindre och flämtade. Hasse började tystna och sakta inse att situationen just blivit en helt annan än han någonsin kan ha tänkt sig. Jag flinade.

”Som sagt. Har du verkligen tänkt igenom det här?”

Hasse gjorde ett försök att rycka loss sig. Både knopen och sängen höll. Han försökte kränga av mig, men jag tog snabbt ett grepp om hans skrev och klämde hotfullt åt. Han stannade upp. Morrade.

”Din lilla slyna. Jävla hor…”

Han tystnade då jag lät mitt grepp hårdna.

”Ett sånt ord till och jag lovar, vid Tors hammare och Jesu korsfästelse och allt annat du kan hålla heligt, att vi ska borra här så det skvätter.”

Nu när situationen inte längre var hotfull, inte för min del, kom min tidigare kåthet tillbaka som ett slag i ansiktet. Jag satt gränsle över honom och hade all makt jag kunde få. Över honom, över situationen. Det rann till och det snabbt. Jag flinade. Det här var oväntat. På så många sätt. Hasse morrade. Tittade på mig med förakt i blicken. Jag kunde inte hejda mig. Det var lätt att hala upp min sladdriga tröja innanför det kvarvarande hängslet. Spänna ut brösten framför gubbens förvånade ansikte. Bröstvårtorna var styva. Huden knottrad. Jag lutade mig framåt så att han nästan nådde dom med munnen. Lät dom gunga ovanför ansiktet på honom. Sen satte jag mig upp igen, i sista stund då han gjorde ett snabbt utfall för att bitas. Sen sa jag i låg ton, med allvar i rösten.

”Välj dina ord väl nu. Hur vill du att detta ska sluta? Allt beror på vad du säger nu.”

Kände att det var slutlekt. Jag drog ned tröjan och beredde mig på att hoppa av, i akt och mening att lösgöra honom och dra ett streck över det hela. Om det nu var möjligt.

”Din jävla hora. Ta loss mig och jag ska borra dig som du aldrig blivit borrad förut. Precis som jag sa att jag skulle.”

Jag kunde inte hindra det. Besvikelsen var lika stor som tillfredsställelsen. Besvikelse över att var så kränkt att det gick före förnuft. Tillfredsställd att han föll på eget grepp. Nu fanns fan ingen återvändo.

”Fine. Du har helt hakat upp dig på det där med borrande. Du vill borra?”
”Det kan du hoppa upp och klappa dig på, din slyna”, morrade Hasse
”Då ska vi borra. Vänta här. Gå ingenstans!”
”Vad i helv…”
”Käften! Du vill borra. Du ska få borra. Men då håller du käft och väntar snällt!”

Hasse tystnade. Tittade på mig. Värderade mina ord och sin situation. Jag klev av honom. Säkrade knopen om hans händer. Den skulle hålla så länge som det behövdes. Utan att invänta Hasses reaktion studsade jag iväg och ned till mig. Fort! Var hade jag lagt den? Där! Ah. Och tillbehören? Ah. Duktiga mig. Precis där de ska vara! Pirret i magtrakten och strax nedanför växte obevekligt. Jag rusade tillbaka till Hasses lägenhet. Låste om mig. Gick tillbaka till Hasses sovrum. Hasse stelnade till och avbröt sina försök att komma loss.

”Duktig ponke”, sa jag med oavsiktligt kallt tonfall.
”Nu ska vi borra”, fortsatte jag glatt.

Hasse morrade oroväckande och började återigen rya om borrandet och hur jag skulle straffknullas. Hans monotona floskler lättade mitt samvete och gjorde mig alltmer ivrig och motiverad. Jag lät kassen jag tagit med falla till golvet. Jag brukar inte ägna mig åt kinky lekar, men nog har jag en del utrustning jag skaffat i ett svagt ögonblick. Det har jag. En gagball som jag fått av en… kvinnlig bekant… på skämt som det hette, satt snart på Hasse. Han protesterade vilt men det var inte mycket han kunde göra. Trodde aldrig den där knäppa prylen skulle komma till faktisk användning. Mitt hängsle blev snart utbytt mot redigare saker. Jag studerade mitt verk och flinade. Det här hade han nog inte tänkt sig, gubben. Jag vet inte vad hans blick lös mest av. Kåthet? Förvåning? Rädsla? Undran? Själv fylldes jag av lika delar skadeglädje, fniss och kåthet.

”Du kanske undrar hur du ska kunna borra, på detta vis?”

Han nickade sakta. Krängde till i sina bojor, helt lönlöst. Tror han började inse att han var fast, på riktigt. Jag började sakta klä av mig, vilket var en rätt kort historia. Häkta ur hängslena och byxorna föll till golvet. Av med tröjan och så var jag spritt språngande framför honom, för andra gången. Denna gång utan dörr som skymde. Nu stirrade han storögt. Hans blick var intensiv och hätsk, men samtidigt storögd. Jag njöt av att känna hur hans blick brände på min nakna kropp. Jag undrade stilla om han såg hur våt jag var. Skit samma!

”Nu är vi lite närmre borrandet, eller vad säger du?”

Som för att understryka det hela lyfte jag brösten, rullade mina hårda bröstvårtor mellan fingrarna och släppte dom sedan. Han tycktes säga nåt men jag hade dragit åt gagballen ordentligt. Det lät hemskt när han försökte prata.

”Fast vi är inte riktigt där än. Det krävs två för en dans”, fortsatte jag och klev upp i sängen.

Utan större finess skalade jag av honom byxor och kalsonger. Han var foglig och lät sig bli hanterad. Tacka fan för det. Han hade en naken kvinna i sin säng. Misstänkte att det var några årtionden sen sist. Kanske trodde han att det skulle bli dopp i grytan, trots allt. Kunde ju han tro. Insåg att jag inte brukade vara så här hånfull och elak, men fan, motivera nån tillräckligt så…

”Titta där. Ser ut som en kuk, fast mindre”, sa jag och klämde om hans paket. Denna gång mjukt.

Tror han stönade bakom bollen i munnen. Jag masserade honom sakta och minsann. Gubben verkade ha krut kvar i paketet för sakta började det hända saker i min hand. Sakta växte han och jag gjorde vad jag kunde med handen för att bistå. Vi stirrade på varandra utan att säga något. Att han inte sa något var kanske inte så konstigt. Själv var jag upptagen med att förvandla hans snopp till något hårt och användbart. Till sist hade jag, till min förvåning, lyckats. Han var hård. Gubbkuken kanske inte var den mest praktfulla jag sett men den hade vad som behövdes, helt klart. Hindrade en impuls att kliva på och sjunka ned. Hur skönt det än hade varit ville jag inte ge honom den tillfredsställelsen. Dessutom hade jag en plan.

”Du ser ut att vara redo för lite borrande va?” sa jag milt.

Han nickade. Lite för ivrigt. Jag log. Sträckte mig efter glidmedlet. Höll det framför honom.

”Ser du vad det här är? Glidmedel.”

Jag reste mig så jag stod på knä ovanför hans bröstkorg. Drog fingrarna längs mina blygdläppar. De var känsliga, svullna och våta.

”Som du ser är jag redan våt. Redo. Så du undrar säkert vad vi ska med det här till?”

Jag tryckte ur en stor klick ur tuben i handen. Han följde mina rörelser noggrant.

”Du skulle säkert glida in lätt i mig”, fortsatte jag, ”även utan detta.”

Hasade mig ned. Nu hade jag kul. Kul på riktigt. Riktade upp hans kuk mot mitt våta sköte. Stålsatte mig mot att sjunka ned på den vibrande ådriga tingesten i min hand. Fortsatte ned så jag istället satt mellan hans ben. Han tittade undrande på mig.

”Grejen är den”, sa jag sakta, ”… att det är knappast jag som behöver detta. Jag är plaskvåt. Du däremot…”

Med de orden tryckte jag in handen mellan hans skinkor och knep till. Han skrek till bakom bollen och spände sig. Detta hade han inte varit beredd på. Nu började han kränga på sig. Som en fisk på kroken, minsann. Med viss ansträngning lyckades jag med nästa del av planen. Det var när jag för andra gången rejält omilt hade klämt åt hans paket för att understryka hur situationen förhöll sig, som han lät mig hållas. Utstuderat applicerade jag buttpluggen i hans ända. Det var inget jag fann upphetsande, men känslan av kontroll och makt berusade mig fullständigt. Till vår unisona förvåning verkade det hetsa honom med. Han tycktes, ta mig fan, njuta av det! Protester till trots! Var gång jag rörde lite på pluggen stönade han, för att sedan brista ut i en strid ström av svordomar. Eller, det var vad jag gissade att han gjorde bakom bollen.

Det var i den här situationen jag fann det lämpligast att säkra framtiden. Under vilda protester blev han fotograferad i sitt mest utsatta läge någonsin. Eller, det var vad jag hoppades på. Förklarade exakt hur dessa bilder skulle sättas upp både på föreningens anslagstavla som hemsida om han någonsin tog sig friheter igen. Han fick till och med se bilderna. Jag var rätt övertygande, vill jag påstå. Bilderna lämnade inget åt fantasin. Han protesterade därför bara milt när jag sedan förklarade att vi nu skulle borra. På riktigt. Fast på mina villkor, inte hans. Han såg lite förvånad ut först, men sen förbyttes hans min från förvåning till något helt annat när jag började spänna på mig min strap-on. Jag hade aldrig trott att den skulle komma till användning på det här viset. Den var monstruös. Inget för nybörjaren. Han såg rädd ut, stackarn. Försökte säga nåt men det gick så där. Jag var kåt, berusad av makten jag kände. Och rätt hämdlysten, men det ville jag inte erkänna.

”Nu gubbe lille. Nu ska vi borra. Du tycks vara i… behov av det.”

Det tog en stund, förarbete med buttplugg till trots, men det gick. Jag var försiktig, det ska jag tillstå. Men han fick sin vilja igenom, gubben. Det blev borrat i sovrummet. Rejält dessutom. Jag vet inte alls vad han hade för tidigare erfarenheter men jag gick själv därifrån en erfarenhet rikare. Och insikter om hur töjbar även den manliga anatomin kan vara, i rätta händer. Samt, inte minst, med en försäkran om att han aldrig mer skulle vara ett problem. En försäkran i bildform. Den tänkte jag gömma djupt inne i mina digitala gömmor. Jag slöt ögonen och fick bilder för mitt inre jag helst skulle vilja glömma. Samtidigt log jag. Det var fan länge sen jag haft så skoj! En kort stund hade jag dåligt samvete, men fick påminna mig om att han stönat sig igenom akten och faktiskt pustat ut ett tyst ”tack” när jag lossat hans bojor. Skamset kanske, men likväl. Flinade för mig själv, livet är fullt av överraskningar om man bara vågar!

Sedan insåg jag en sak. I min iver hade jag glömt bort mitt eget våta hål. Det kom jag på först när jag stängt dörren om Hasse. Han hade blivit lossad från sina bojor men var inte i stånd (haha!) att ränna efter mig. Det hade jag sett till. Men fan, jag hade inte fått mitt, ju!  Så roligt hade jag haft! Hindrade en impuls att gå tillbaka och ta för mig av vad jag behövde. Det ville jag inte bjuda på. Istället fastnade min blick på dörren mitt emot Hasses. Där bodde Emil. Det lös genom dörrspringan. Han var hemma. Jag kände hur mitt sköte brände till i iver. Det kanske var läge för ett hembesök till? Jag knackade försiktigt på, med savande sköte och en kasse full med leksaker…

__________

Känner du igen novellen? Kul! Jag publicerade den 2016-01-21 på Bubblan.nu. Nu lägger jag istället upp den här på Erotopia. I exakt samma skick som den var i när den ursprungligen publicerades.

 

Delar i serien

<< ”Handygirl”Den nakna grannens vedermödor >>

Handygirl

• ”Handygirl”
• Jenny borrar
• Den nakna grannens vedermödor