”Det bara regnar i Östersund. Dessutom finns ingenting att göra.”

Där, sa han. Inte här. Det var uppenbart att Simon redan kastat Österstund i soptunnan. 

”Beror på att du aldrig hittar på något”, sa jag torrt och ökade farten. Österstund hade krympt till en liten prick i backspegeln.

Min bror log tillbaka mot mig genom spegeln. ”Låter som du kommer sakna mig.”

”Pfft. Bara sorgligt att du kommer ruttna bort på ett advokatkontor i Stockholm. Dessutom har jag Kalle.”

Simon sneglade på mig. ”Hur länge till då? En månad? Två?”

Jag smällde till min bror på axel så han kved.

”Håll i ratten, Bambi!”

Bambi var Simons påfund. Till en början för att varken min storebror eller jag kunde uttala Beatrice. Vi hade inte ens sett Bambi när mitt Bambi blev en grej, men när vi väl gjort, fastande smeknamnet som ett barns tunga mot en frusen stolpe. Och Simon såg tydligen likheter mellan mig och ett rådjur. Du äj bjun, som förklarat. Bjunt håj, bjuna ögon, bjuna fjäknaj, som ett jåju. Efter hand kallade alla mig Bambi och ibland med viss variation. Till exempel Bambi-långben och bus-Bambi, ibland bimbo-Bambi, och som jag också hört, Bambi-blowjob. Oavsett vad jag än kallades var en sak glasklar, i Österstund var Bambi inte en kille.

Till min brors förtret fortsatte jag köra med en hand på ratten och den andra i håret. Simon gav mig vassa blickar innan stubintråden till sista brann ner till dynamitgubben. ”Bambi, för i helvete. Väx upp!”

”Kör själv om det inte passar”, muttrade jag.

Det kunde inte min bror för han var troligtvis Östersunds enda tjugoåring som inte tagit körkort. Egentligen skulle pappa kört och mamma följt med som sällskap, men två dagar tidigare bröt pappa olämpligt nog foten när han skulle klippa gräsmattan. Hur det nu gått till, men lotten att köra Simon med flyttlass till Stockholm föll i varje fall på hans lillasyster. Vilket grusade mina helgplaner; fotbollsmatch på lördagen och resten av helgen i sängen med min pojkvän. Till skillnad från min bror var jag mer än nöjd med allt Östersund hade att erbjuda.

En annan sak som hade varit bättre om pappa kört, förutom fotboll och massor med sex, vore lastfördelningen i släpvagnen. Som det var nu ville släpvagnen liksom inte helt lydigt följa bilen vilket Simon redan påpekat som en papegoja med dåligt minne. Dessutom var det tydligen mitt fel. ”Jag sa ju till dig att inte kasta in flyttlådor huller om buller. Nu kommer det ta evigheter till Stockholm.”

”Sluta klaga. Du kommer ändå bo resten av livet i Stockholm medan jag missar min helg.”

”Det finns hundra fotbollsmatcher kvar att spela och när du gjort slut med Kalle finns tusen till killar för dig att ligga med.”

Jag gav Simon en blick som kunde klyva sten. ”Tror jag förstår varför du aldrig träffar tjejer.”

”Jaha?”

”För du är misunsam och ocharmig. Inte schysst att kalla tjejer slampa.”

”Jag kallar inte tjejer för slampa.”

”Du kallade nyss mig slampa.”

”Gjorde jag inte. Jag sa bara…”

”Att jag ligger med en massa killar. Det är liksom synonymt.”

”Fast du är inte tjejer. Du är min syster.”

”Gör inte saken bättre. Faktiskt sämre.”

”Det kallas syskonkärlek, Bambi.” Och förresten kvarstår faktum, hur många pojkvänner har du haft innan Kalle? Sju, åtta, femton, tjugo?”

”Ska du skita i.”

Simon började räkna på fingrarna. ”Gustav, Daniel, killen med mittbenan, Tim, Moppe-Erik… fem… Viktor, den där jobbiga killen som kallade mig Nicklas… sju… Liam, killen på festivalen…”

”Skit ner dig!”

”Nio… Liams brors, vad var det nu han hette? Tom. Var ju både Tom och Tim och de såg faktiskt ganska lika ut… Och han du hade sex i fåtöljen vi fick av morfar när mormor och morfar kom på fika.”

”Lägg av”, snäste jag. ”Varför har du ens koll på min ex? Det är faktiskt lite sjukt.”

Simon ryckte på axlarna.

”Du kommer säkert hitta en trevlig kille i Stockholm”, sa jag.

”Jag är inte gay”, fräste Simon som jag trampat på en öm tå.

”Eller hur?”

Den här gången struntade min bror i backspegeln och blängde rakt på mig. ”Jag var ju tillsammans med Anna!”

”Kommer jag inte ihåg.”

”Gör du visst!”

”Nix. Till skillnad från dig håller jag inte koll på dina killar.”

”Tjejer! Jag är inte gay!”

”Whatever.”

”Varför är du så himla bitchig?”

”För du är så himla jobbig.”

Simon suckade. ”Titta, en bensinmack. Vi köper kaffe…”

Det gick jag med på och svängde av vägen. När vi gick in i butiken knuffade jag till Simon och pekade på en liten regnbågsflagga som satt fastklistrad på dörren. I gengäld behandlade Simon mig som luft. Stoppade ner några munkar i en påse och hällde upp kaffe till sig själv. Jag fick halvspringa efter honom till bilen med min egen kaffemugg och när vi var på väg igen såg Simon fortfarande ut som ett tilltufsat åskmoln.

Efter en stund kurrade min mage. ”Okej om jag tar en munk?”

”Nej.”

”Du är ganska långsint.”

”Sedan när är en kvart lång tid?”

”Du var inte heller snäll.”

”Jag har åtminstone grund för mina uttalandet.”

”Se där. Nu kallade du visst mig slampa igen. Inte schysst.”

Simon suckade och sträckte fram påsen med munkar. ”Jag är i varje fall inte gay…”

”Sanning eller konka?” frågade jag med munnen full av chokladmunk.

”Jag är inte på humör.”

”Så du ska sura hela vägen till Stockholm?”

Simon suckade igen. För att vara tjugoett år gammal suckade min bror som han vore åttioett.

”Vill kolla på utsikten. Kan ju dröja till jag ser Jämtland igen.”

”Fegis”, smaskade jag med resten av chokladmunken i munnen.

Den närmsta timmen åkte vi i tystnad genom ett lika tyst Jämtland med hotfulla granar som enda utsikt. Musik var inte att tänka på. För lika fort som jag satte på radion stängde Simon av den. Han var verkligen tjurig. Jag kom åtminstone fram till att släpvagnen kunde tänka sig stanna kvar på vägen om jag körde sjuttiofem kilometer i timmen.

”Kan du kolla meddelandena på min telefon?”

”Visst”, sa Simon. ”Hanna skriver att hon kommer sakna dig på matchen. Lina säger samma sak. Sen har du mängder med meddelanden från Kalle.”

”Vad skriver han?”

”Han saknar också dig. Sen… skriver han en massa om…”

”Ja?”

”Vad han vill göra med dig… Och sådant du brukar göra med honom.” 

Jag kikade upp mot backspegeln. ”Rodnar du?”

Simon stoppade undan telefonen.

”Du är gullig när du rodnar”, fnittrade jag. ”Så, vad skrev han?”

”Vad sägs om en bensträckare?”

Ett onödigt stopp senare var vi tillbaka i bilen. Jag sjöng med radion, som plötsligt var tillåten, och struntade högaktningsfullt i Simons paralleller till strypta katter. Längs med sjön efter Fanbyn frågade jag igen. ”Sanning eller konsekvens?”

”Hur orkar du?”

”Ligger i ditt intresse att jag inte somnar vid ratten.”

Min bror stönande som han blivit ombedd att lösa världens klurigaste matteproblem inför kungen i direktsänd teve. ”Tre frågor var…”

”Brorsan, är du oskuld?”

”Nej…”

Jag sneglade på min bror. ”Ååå-kej. Din tur.”

Simon blängde på mig. ”Pommes frites eller potatismos?”

”Tråkig fråga”, klagade jag. ”Pommes frittes. Vad är det snuskigaste du och, vad hette hon nu, Anna gjort?”

Simons suck skulle få vilket ånglok som helst att skämmas för sig. ”Måste du alltid fråga om sex?”

”Är månen gjord av ost. Får jag be om ett svar, tack?”

”Argh… Konsekvens.”

”Skyll dig själv. Pilla dig i näsan och slicka på fingret.”

”Tänker jag inte göra!”

”Regler är regler”, sa jag. ”Borde väl du veta som blivande advokat.”

Efter ytterligare några fruktlösa protester accepterade Simon konsekvens och stoppade fingret i näsan. Skadeglad som bara en lillasyster kan vara fnittrade jag förtjust åt min brors hiskeliga grimaser.

”Gott?”

”Har mamma och pappa berättat att de hittade dig bakom en sten i skogen med en lapp om halsen där det framgick att dina riktiga föräldrar var troll som inte längre orkade med dig? Och nej, dina söta rådjursögonen biter inte på mig.”

Jag vände tillbaka blicken på vägen igen.

”Har du haft analsex?”

”Simon! Jag visste att det bodde en liten snuskhummer inom dig.”

”Sanning eller konsekvens?”

”Nej, det har jag inte haft och tänker inte ha. Men gissar att du stoppat in din falukorv i en annan kille?”

”Lägg av! Det är inte längre roligt.”

”Så det var roligt innan?”

”Och förresten får inte ställa samma fråga tillbaka. Regler är regler.”

”Var inte en fråga.”

”Det var det visst. Senast jag kollade hade jag en femma i svenska och du knappt en trea.”

”Nu är du elak igen.”

”Gah!” frustade min bror. ”Du är lika jobbig som en… en…”

”Lillasyster?” flinade jag. ”Vem i världen vill du helst ligga med?”

Simon skruvade på sig som han satt på hal is. 

”Hallå?”

Med blicken ut genom sin ruta mumlade Simon något om konsekvens.

”Aww. Verkligen?”

”Och kom ihåg att jag redan ätit mitt eget snor.”

”Hmm. Mmm. Ta en tugga av pappmuggen och svälj.”

”Bambi! Det är inte schysst.”

”Inte mitt fel att du konkade.”

”Du är den sämsta syster man kan tänka sig…”

”Jag var nyss ett upphittat troll. Ät nu!”

Simon andades som han skulle kasta sig utför Väggen i Sälen innan han tog ett onödigt stort bett av pappmuggen och började idissla medan mitt skadeglada fnitter överröstade vägljudet. 

”Glöm inte svälja.”

”Mmgh…”

”Simon?” sa jag efter en stund. ”Är du sur?”

Jag petade till min bror. ”Hallå?”

Simon såg ut genom sidorutan. Såg ut som han rotade efter något långt inuti huvudet.

”Brorsan?”

”Vad är ett plus ett?” sa till sist min bror.

”Förstår poängen. Ska vi lyssna på radio igen?”

Simon ryckte på axlarna. ”Sanning eller konsekvens?”

”Kan du räcka mig ett tuggummi från väskan?”

Min bror räckte mig ett tuggummi och upprepade frågan.

”Okej”, suckade jag. ”Konsekvens.”

”Smek dig själv.”

Med ens vinglade bilen till.

Simon skrek.

Jag skrek. ”Är du helt jävla sjuk i huvudet?!”

”Vägen, Bambi!”

Panikslaget sträckte sig Simon efter ratten.

En stund senare stod Volvon still i väggrenen.

”Det blev fel. Jättefel…” gnydde min bror när jag stängt av motorn.

Jag blängde på honom. ”Hur kom du ens på tanken?”

”Jag vet inte”, pep min storebror som en skrämd lillebror.

”Skit ner dig. Klart du vet! Tror du jag är nån jävla slampa som går med på vad som helst?”

”Så klart inte! Du själv ställer ju snuskiga frågor.”

”Det är skillnad.”

”Jag vet… jag tänkte inte…”

”Det gjorde du visst. Berätta nu!”

”Tänkte mest att du varit dryg… och jag ville ge igen. Dessutom är du snygg och det… vore lite sexigt.”

”Sexigt? Har du glömt bort att jag är din syster?”

”Glöm att jag sa något… Kan du försöka glömma det?”

”Eh, nej! Sånt glömmer man inte.”

”Förlåt, Bambi…”

Jag krånglade ner en hand innanför tightsen.

”Vad gör du?!”

”Jag tänker smeka mig själv som du bad om.”

”Nej! Bambi! Du behöver inte. Snälla!”

”Nej? Tror du inte jag vågar?”

Simon satt som på nålar. Jag gav honom en blick som kunde tända eld på blöt mark medan mina fingrar slank in bakom trosorna. Under några tysta minuter smekte jag mig själv med blicken klistrad på min bror. Simon såg ut som han sett ett spöke. Blek, svettig, jag undrade om han ens andades under minuterna som gick.

”Nu åker vi”, sa jag torrt. ”Hoppas du är nöjd.”

P3 var den enda som pratade resten av vägen till Sundsvall där vi stannade för lunch. Innan vi lämnade McDonalds sög jag omsorgsfullt på mina fingrar, ett i taget, medan jag blängde på min bror. Sedan fortsatte flyttlasset söderut mot Stockholm med radion som sällskap.

~~~

Att flytta in i Stockholm var busenkelt. Vi fick god hjälp av en kille som bodde på första våningen och hans kompis som bodde några kvarter bort. Allt tungt bar de, inklusive morfars fåtölj som vägde bly, utan några som helst klagomål. Det enda jag behövde göra var att puta med rumpan och titt som tätt rätta till linnet.

”Var det där nödvändigt”, sa min bror med nattsvart blick när allt var inburet i lägenheten.

”Hade du hellre burit allt själv?” svarade jag och sjönk djupt ner i morfars fåtölj. ”Jag är hungrig.”

”Du kunde åtminstone behållt tröjan på.”

”Varför får jag känslan att du är svartsjuk på din egen syster?”

Simon fortsatta blänga på mig.

”Pizza går bra”, sa jag med en axelryckning.

En halvtimme senare kom Simon tillbaka med pizza och vi hade vårt första samtal sedan lunch utan att det sprutade gift från munnen. Lägenheten var liten men trevlig och kunde med en gnutta heminredning bli riktigt mysig. Och det lät jag honom veta. Simon pratade om sin tur om Stockholm och plugget som började efter sommaren och för en liten stund verkade livet i Stockholm inte särskilt dumt alls. Fast mitt liv fanns i Östersund, påminde jag mig själv om. Det var där jag hörde hemma.

Efter maten hjälpte jag Simon packa upp glas och tallrikar och lade till skillnad från hemma besticken i de fack som de hörde hemma. Sedan strök jag skjortor som jag hängde in i garderoben och sist bäddade jag sängen.

”Vart ska du sova?” sa jag när jag krupit till rätta under täcket.

”Fåtöljen antar jag.”

”Låter obekvämt. Men du överlever.”

Simons lägenhet låg inte på något sätt centralt men var ändå omgiven av ljud. Bilar från leden en bit bort, flygplan, röster både inuti och utanför huset, och en orkester av allt möjligt brummande och surrande som inte fanns i Östersund. Blotta tanken på att min bror skulle få en enda god natts sömn innan han åkte hem över jul var skrattretande. Likaså min tidigare fundering på kring Stockholms storhet.

”Bambi, är du vaken?”

”Nej, jag sover som en stock.”

”Tack för hjälpen idag. Du vet om att du är min favoritsyster även om vi ibland bråkar.”

”Simon, jag är din enda syster.”

”Det där som hände i bilen…”

”Det du sa vi skulle glömma, menar du?”

”Det är inte helt lätt att glömma…”

”Var ju det jag sa. Så du får skylla dig själv.”

”Mmm. Det var ganska faktiskt hett…”

”Det vet jag att du tycker. Sov nu.”

”Fåtöljen är ganska obekväm.”

”Simon”, sa jag med en suck. ”Du kan ta en hörna av sängen. Men det är ingen jävla invit så du har det klart för dig.”

En stund senare gungade sängen till när Simon försiktigt smög ner under täcket som det vore gjort av tunt papper. Min brors närvaro i sängen gjorde inte sovandet lättare. En miljon ljud och nu Simons andetag och varma kropp en halv armlängd från min. Innan jag lyckades somna hann jag fundera en lång stund på både det ena och andra.

~~~

Simon var redan uppe när jag vaknade.

”Hinner du hjälpa mig hämta en soffa?” frågade han medan jag fortfarande gnuggade gruset ur ögonen. ”Enligt google maps är det bara en kvart dit.”

I själva verket tog det tre kvart att köra dit. Stockholm var tydligen inte Östersund. Sedan ytterligare en kvart att backa med släpvagnen. Och väl tillbaka utanför Simons lägenhet fanns inga grannar till hands.

Svettig och tjurig som en katt som just blivit utschasad från köket satt jag uppkrupen i min brors nya soffa. ”Jag skulle varit i Söderhamn vid det här laget. Hunnit med både film och annat med Kalle ikväll.”

Simon skruvade på sig. ”Tror ändå inte ni skulle hunnit med allt han skrev i sina meddelandet. Även om ni hoppat över filmen. Om det är någon tröst…”

Det var ingen tröst alls.

”Jag kan bjuda på middag ikväll. På restaurang. Om det passar…”

”I luvtröja och tights?”

”Mmm”, sa Simon och slängde en försiktig blick på mig. ”Vi kanske kan shoppa lite först?”

Det väckte mitt intresse även jag för syns skull surade en stund till. ”I så fall vill jag gå till NK.”

Några bekymmersamma rynkor uppenbarade sig i Simons panna. ”Det låter dyrt…”

Stockholm visade sig vara ganska kul. Jag kände mig nästan lika förväntansfull som när jag var fem år gammal och väntade på tomten medan vi åkte tunnelbana in till centrum. Och väl framme dök vi in i den ena butiken efter den andra utan att min bror klagade. Tvärtom sken han som solen. Var väl glad över att åtminstone inte behöva dras med en tjurig lillasyster hela dagen trots att hon fick chippet på hans bankkort att glöda.

Till skillnad från andra killar var han faktiskt till hjälp.

”Vad tycker du om den här?” sa jag och snurrade runt i provrummet i en gullig rosa spetsklänning.

”Den vita var snyggare.”

Och kommenterade tålmodigt varenda av de åtta par pumps som jag velade mellan.

”Är den för mycket?” sa jag i nästa omklädningsrum.

Simon harklade sig och rodnade medan jag vände och vred mig i en svart behå med lika mycket stoppning som högsta gosedjurvinsten på Östersunds ambulerande tivoli.

”Kalle kommer tycka om den.”

Jag vände mig mot min bror. ”Men vad tycker du?”

Några butiker senare slog vi oss ner på ett café med utsikt över Mälaren och sög på varsin svindyr kaffe. ”Kan nog tänka mig att hälsa på dig fler gånger i Stockholm.”

Simons leende värme mig mer än solen. Jag var så välkommen, förklarade han. Resten av eftermiddagen strosade vi runt på ett soligt Djurgården.

~~~

Restaurangens meny vore begripligare om den var skriven på grekiska men maten lämnade likväl Östersund i kölvattnet. Medan jag åt berättade Simon om sina framtidsplaner. De närmsta fem åren var ristade i sten, men efter avlagd juristexamen stod dörren vidöppen. Brottsmål eller diplomat. Eller kanske mänskliga rättigheter på FN i New York.

”Vad har du för planer, Bambi?”

”Jobba på Ica Maxi och ha tre ungar innan jag är tjugofem.”

Under några ögonblick glodde min bror på mig som jag hade både hängselbyxor och högaffel i handen.

”Varför siktar du inte högre?”

Jag ryckte på axlarna. ”Alla kan inte jobba i New York.”

”Du är ju både smart och snygg.”

”Har du verkligen råd med den här dagen? Kan inte vara billigt.”

”När jag är färdig jurist kan jag bjuda dig på sådana här dagar varje dag.”

”Tack, jag klarar mig. Allt handlar inte om pengar, Simon.”

”Fast kom igen, du är för bra för Östersund.”

”Jag trivs i Östersund. Varför kan du inte acceptera det?”

Min bror såg med ens vilsen ut. 

Jag sneglade en stund på ett par vid fönstret som vette mot gatan. Inga stormar verkade blåsa runt dem. Det kunde lika gärna varit Kalle och jag som suttit där, fast förstås på en pizzeria i Östersund. Vilket par som helst på restaurangen kunde varit Kalle och jag.

”Bambi”, sa Simon efter en stund. ”Jag har haft kul med dig idag.”

”Okej.”

”Har du haft trevligt?”

”Det har varit okej.”

På väg till tunnelbanan passerade vi ett livligt uteställe. 

”Kom”, sa jag och drog med min bror. 

Det var högljutt och trångt fast inte klaustrofobiskt. Musikens rytm letade sig ända in till benet och hela stället doftade gott av lycka, särskilt dansgolvet dit jag lett Simon.

”Rör på dig”, skrek jag över musiken.

Simon dansade med samma inlevelse som en stelopererad trädstam.

”Såhär!” sa jag innan jag förlorade mig i stunden.

Jag vaknade till sans när min bror stod i lågor.

”Låt henne vara!”

Jag kastade en blick över axeln på killen som varit på min rumpa. Vände mig tillbaka mot min bror. Simons kropp var spänt som ett lejon redo för anfall.

”Nej!”

Simon flög in i mig. ”Flytta på dig!”

Jag spjärnade emot. Höll om min bror som om han var på väg att kasta sig nerför en avgrund. Ställde mig på tå.

”Bambi?! Vad håller du på med?” 

”Ser till att du inte blir nerslagen”, sa jag och kysste min bror igen. ”Dansa med mig.”

Simon glodde på mig med oförstående rådjursögon till jag vände mig om. ”Håll om mig som jag vore din flickvän.”

Det gjorde Simon. Först om midjan. Sedan mina bröst. Hans hjärta bultade mot min rygg och ståndet mot min rumpa. Jag förlorade mig in i stunden igen med min brors näsa djupt begravd i mitt hår.

På väg till tunnelbanan köpte jag tuggummi. Resten av resan hem åkte vi i tystnad.

~~~

Hemma igen ställde jag in böcker i bokhyllan. Jag hade ingen brådska. Färgkodade böckerna efter omslag och flyttade runt dem allteftersom jag hittade nya böcker.

”Förlåt för ikväll”, sa Simon från morfars fåtölj. ”Vet inte vad som flög i mig.”

Jag sög en stund på orden. ”Att du försökte ställa till med slagsmål eller ditt tafsande?”

”Allt.”

”Det är okej. Ingen dog.”

”Var inte heller meningen att hålla dig kvar idag. Eller försöka imponera. Hade varit lika trevligt att fiska abborre i Storsjön med dig.”

Jag vände mig mot min bror. ”Jag vet att du tycker om mig.”

”Som en syster, ja.”

Ljudet från motorleden smet in mellan fönstrens lister.

”Jag förstår också att du aldrig var tillsammans med Anna.”

En långtradare passerade.

Någon ropade något utanför.

Simon vände bort blicken. ”Hur?”

”Jag har kanske inte betyg för att plugga till advokat, men jag är inte dum. Jag kan lägga ihop ett plus ett och det gjorde jag för länge sedan.”

Min bror tittade upp på mig. ”Varför har du inte sagt något?”

Jag tog några steg mot fåtöljen. ”Sagt vad? Att min egen bror är kär i mig?”

Simon andades som om syret i lägenheten tagit slut. ”Du måste tänkt något.”

”Kanske träffade jag en massa killar för att slippa tänka. Och känna.”

”Så du menar?”

Som en katt klättrade jag upp över min bror och låste fast honom med benen och blicken. ”Allt vore enklare om vi inte vore syskon.”

Simon såg plågsamt förvirrad ut.

”Vad skulle du gjort nu om jag inte var din syster?”

”Jag skulle…”

”… Inte berätta. Visa.”

För ett ögonblick såg min bror lika vilsen ut som en mus mitt på vardagsrumsmattan. Sedan landade en fjäril på min klänning.

”Stereotypiskt”, fnittrade jag. ”Vad är det med killar och tuttar?”

Innan Simon hann svara böjde jag mig fram. Hans läppar smakade allt jag hoppats på. 

”Kläm åt…”

Fjärilen blev till en björn. Simons fingrar letade sig igenom både tyg och vadderingen som de inte var mer än luft och skickade en flock nyfikna illrar på upptäcksfärd genom min kropp.

Med ostadiga händer föste jag upp min klänning. ”Här…”

”Du är blöt…”

”Jag vet…” mumlade jag innan vi kysste varandra till käkarna värkte och jag kom med hans fingrar i mig.

Jag förblev liggande över min bror till någon kallade på mig. ”Bambi. Bambi? Beatrice.”

När jag öppnade ögonen tittade Simon allvarligt på mig.

”Är något på tok?”

”Du är min syster, Bambi.”

”Jag vet, jag är ingen guldfisk.”

Min bror gav mig ett snabbt leende som lika snabbt försvann. Sedan kändes han inte längre varm. Inte mjuk. Han kunde lika gärna befunnit sig på andra sidan världen. En värld som ändå höll på att rämna.

”Vi kan låtas som inget hänt.”

”Nej, Simon”, skrek jag. ”Det kan vi inte! Den gränsen har vi redan korsat. Och du får gärna ta ut dina fingrar ur mig innan du dumpar mig!”

~~~

Jag låg i sängen med ryggen mot min bror och blängde på den kala väggen. Kände mig lika korkad som ett rådjur som nyss gått i en fälla med en stor neonskylt hängde över sig med texten gå inte här. Varför hade jag gått med på att köra min bror till Stockholm? Jag borde åkt hem i morse. Hade ju förstått att det börjat bubbla. Och varför, när jag för en enda gångs skull öppnat upp mig, blev allt skit? Julen skulle bli skit. Oavsett om Simon kom eller inte. Det bästa vore om han inte kom. Stannade för alltid i jävla Stockholm. Eller ännu bättre flyttade till New York. New York låg väl ändå på andra sidan jorden? Så långt bort man kan komma från varandra.

”Bambi?”

Jag önskade att jag var hemma i Östersund.

”Sover du?”

Men såg inte fram emot att träffa Kalle igen.

”Syrran?”

Och varför envisades jag ens med att spela fotboll? Jag spelade trots allt i näst lägsta serien och skulle inte komma någonstans.

”Du…”

Jag vände mig om med ett ryck. ”Vad vill du?!”

Som svar fick jag en mjuk kyss.

Jag knuffade bort min bror. ”Nu ger du mig jävligt blandade signaler!”

”Jag är ledsen…”

”Synd om dig!”

”Får jag hålla om dig?”

”Jag är ingen svängdörr som hela Östersund tror! Och uppenbart också du!”

”Det var inte så jag menade… Är inte helt enkelt för mig…”

”Tror du det är enklare för mig?! Det är inte varje dag jag blir förälskad i min egen bror och måste hantera alla känslor som kommer med det. Om det är vad du tror…”

Simon öppnade och stängde munnen som en fisk på land.

”Kolla här.” Jag sträckte mig oömt över min bror och rotade i min handväska. ”Se!”

”Vad är det där?”

Jag tryckte upp tuben framför Simons näsa. ”Tyckte det vore fint om det blev första gången för oss båda.”

”När skaffade du…”

”… På Pressbyrån när jag köpte tuggummi. Men den här kan du ha när du sitter och runkar i din ensamhet.” Jag kastade tuben med glidmedel i min brors ansikte innan jag vände mig mot väggen igen.

”Varför sa du inte innan att du älskar mig?”

”För det är underförstått, pucko! Vad trodde du? Att jag bara vill ligga med dig?!”

Mina ögon sved redan från två nävar salt när Simon drog mig till sig.

”Jag vill inte såra dig…”

”Det har du redan gjort!”

”Vi kommer ha hela världen mot oss. Och jag är inte säker på att jag är stark nog att stå upp för oss.”

”Men då gör väl jag det! Som jag gjorde ikväll.”

”Det är inte samma sak, Bambi…”

Jag slängde en sur blick över axeln. ”Du är verkligen den fegaste människa jag känner.”

”Är du allvarlig?”

”Med att du är feg eller att jag inte vill något hellre än vara med dig?”

Simon drog mig till sig. Täckte min nacke med mjuka kyssar. Han var varm och mjuk, hård på sitt ställe.

”Jag är inte längre kåt…” mumlade jag när min bror omfamnade mina bröst.

”Räcker om vi är nära varandra.”

”Okej, kanske lite kåt då…”

”Om jag ändå vore gay”, sa min bror med en suck.

Jag vände mig om och gav min bror en lång kyss. ”Vänta bara till jag får PMS.”

Sedan sträckte jag över Simon.

”Jag hittade en guide på vägen hem”, sa jag.

När jag fått tag i telefonen lade jag mig tillrätta på mage. Simon kröp upp bredvid mig med sitt huvud lutat mot mitt. 

”Smek försiktigt runt anus utan att penetrera”, läste jag från telefonen. ”Herregud vad osexigt.”

”Vi behöver inte…” började min bror.

”Du har mycket kvar att lära om tjejer”, fnittrade jag. ”Oj!”

Simons fingrar kittlade mig så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen medan jag försökte läsa.

”För gradvis in ett finger i analöppning”, fnittrade jag. ”Också väldigt osexigt. Använd rikligt med glidmedel. Har du tuben… kallt, kallt, kallt!”

”Är det skönt?”

”Vet inte”, flämtade jag. ”Men det är inte obehagligt…”

Jag begravde ansiktet i kudden medan Simon letade sig in i mig. Ett finger var skönt, två fingrar kändes som en lastbil backade in i min rumpa. När Simon klättrade upp över mig skakade jag som när jag var femton och mest av allt önskade att killen som var på väg att ta min oskuld varit min bror.

”Inne?” gnydde jag i kudden.

”En centimeter”, sa min bror. ”Hur känns det?”

”Som att bli överkörd av en ångvält…”

Det blev bättre. Snart skönt. Skönare än skönt. 

En stund senare sjönk Simon ihop över mig. Det kändes tryggt att ligga ombonad av honom och när jag kikade upp över axeln fick jag den varmaste kyss jag någonsin fått och de slutade inte komma fören min bror var hård igen.

~~~

Nästa morgon vaknade jag upp till doften av nygräddade pannkakor. Min bror sprakade som ett tomtebloss vilket fick isklumpen i min mage, den där klumpen man ibland har när man vaknar upp hos en ny kille, särkilt om det är ens bror, att smälta bort.

”Slå dig ner, snart klart.”

”Tror jag äter frukost stående idag.”

Simon såg ut som ett frågetecken innan alla kugghjul snurrade åt samma håll. ”Bambi! Förlåt, om jag…”

”Det är lugnt”, sa jag med munnen full av pannkaka. ”Men du får dras med mig idag också, kan inte heller köra bil i det här skicket.”

Min bror kramade om mig som jag var döende och höll mig tätt i sin famn till alla mina ömma punkter smält bort och han gett mig flera nya. Efter lunch ringde jag mamma och berättade att jag blivit smittad av något konstigt virus och behövde stanna några till dagar i Stockholm. Sedan ringde jag Kalle.

”Var det ett jobbigt samtal”, frågade min bror när jag lagt på.

”Är inte första gången jag ljuger för mamma och nog inte den sista.”

Simon strök mig försiktigt längs ryggen som jag var gjord av ömtåligt glas. ”Jag menade Kalle.”

”Nej, Simon”, sa jag efter en stund. ”Ingenting är jobbigt. Jag har ju dig. För det är du och jag mot världen nu.”