Den sista midsommaraftonen

Camilla vaknade före Tomas, som hon hade gjort i flera år nu. Inte för att hon var en morgonmänniska. För att fittan väckte henne. Den låg där under lakanet och väntade, varm och otålig, som ett djur man slutat mata men som ändå inte gett sig av.

Hon vände sig mot honom. Han låg på rygg med munnen lite öppen och en arm slängd över magen. Magen hade kommit smygande, först bara på kvällarna efter öl, sedan hela tiden, som en långsam översvämning man lär sig trampa runt i. Fyrtioåtta. Inte ful. Bara mjuk. Mjuk i kinderna, mjuk i blicken när han väl öppnade ögonen, mjuk i kuken när det väl gällde. Potensen hade börjat svika honom för tre år sedan. Först skyllde de på stress. Sen på vin. Sen sa de ingenting. En gång i månaden, om ens det. Ibland gick det. Oftast låg han där med en ursäkt halvfärdig i halsen, och hon vände sig om och låtsades sova medan fingrarna arbetade under täcket, två fingrar i den blöta fittan, tummen mot klitoris, tills hon kom tyst med ryggen mot honom.

Femton år. Maja, tolv, skulle fira midsommar hos Tomas föräldrar i Blekinge. Det var det enda de hade kommit överens om på över en månad. Resten var ständiga gräl. Gräl om disk, om pengar, om att han aldrig rört henne, om att hon var kall, om att han var tråkig, om att hon var orättvis. Grälen hade ätit sig in i tapeterna. Huset i Malmö luktade av dem. En sur, instängd doft av två människor som fortfarande delade säng men inte längre delade kuk och fitta.

Camilla var fyrtio. Lång. Smal. Ben som var oändligt smäckra. En rumpa som fortfarande var helt fast och perfekt rundad. Mörkt hår, nästan svart i visst ljus. Ett ansikte som kunde ta andan ur en man om hon log på rätt sätt. Hon log sällan åt Tomas längre. Hon var vacker på det där tysta, farliga viset som får män att titta en extra gång i mataffären och sedan låtsas att de tittade på hyllkanten istället.

Hon låg kvar en stund och såg på honom. Ilskan satt inte bara i huvudet. Den satt i fittan, tung och vakenheten. Hon saknade hur det hade varit. Köksbänken. Baksätet. Hur hon hade kommit så hårt kring hans kuk att hon skrattat efteråt, ett skratt som hade låtit som lycka och inte som något man gömmer. Nu var det tystnad och en inbjudan till midsommarfest hos Richard och Sofia, Tomas gamla arbetskamrat, i ett hus ute på landet som alla visste var alldeles för stort för vanligt folk.

Hon steg upp, funderandes på att hon behövde få förändring i sitt liv.

 

Badrummet var redan varmt. Hon släppte på duschen och stod länge under vattnet, längre än hon behövde. När hon klev ut var spegeln immig längs kanterna. Hon torkade en ruta med handflatan och såg sig själv.

Först benen. Raklödder, tätt och vitt. Hyveln från vristen upp mot knät, sedan insidan av låret där huden är tunn och ljus. Långa, jämna drag. När hon kom högt upp, där låret möter blygdbenet, särade hon på knäna och vinklade spegeln hon brukade använda. Hon såg sig själv där nere. Fittan redan lite svullen. De inre blygdläpparna mörkare rosa, framskjutna.

Sedan underlivet.

Hon strök på lödder med två fingrar, sakta, över kullen, längs de yttre blygdläpparna, ner mot mellangården. Hyveln gled. Ett drag. Ett till. Hon spände huden med vänster hand. Varje gång metallen passerade de inre blygdläpparna kändes det som en tunn, kall slickning precis där hon var mest känslig. Hon andades genom munnen. När hon var klar sköljde hon. Fingrarna gled av sig själva. Helt slät. De inre blygdläpparna syntes tydligare nu. Klitoris var framme, en liten hård kärna under huden.

Hon satte sig på toalettlocket, särade på knäna mot spegeln och lät pekfingret gå uppifrån och ner. Delade de rakade blygdläpparna. Gned i små cirklar. Två fingrar gled in i fittan utan motstånd. Varmt. Mjukt. Det lät. Ett litet, vått klick mot stillheten i badrummet. Hon knullade sig själv med tre fingrar medan tummen låg kvar på klitoris. Brösten lyfte sig. Bröstvårtorna var hårda. Hon tänkte inte på Tomas. Hon tänkte på en tunga mot fittan. På en hård kuk som fyllde henne så att hon kände den i magen. På att bli knullad ordentligt, utan ursäkter, utan mjukhet.

Hon kom nästan. Höfterna lyfte sig från locket. Låren skakade. Fittan knöt sig kring fingrarna. Sedan stannade hon, andfådd, med fingrarna blanka av fittsaft och hjärtat i halsgropen. Hon ville spara det. Hon visste inte till vad. Bara att hon inte ville ge det till badrummet.

Tomas bankade på dörren.

— Ska vi inte åka snart? Vi sa att vi skulle vara framme till tre.

— Snart, sa hon.

Rösten höll.

Hon torkade sig inte ordentligt. Hon ville känna den blöta fittan under kläderna.

Bh:n var svart och tunn, halvt genomskinlig. Stay-upsen svarta, med en bred spetskant högt på låren. Klänningen svart och åtsittande, tillräckligt lång för att täcka kanten helt när hon stod rakt. Ingen som tittade skulle se överkanten av strumporna. Bara om hon satte sig. Bara om hon böjde sig framåt. Bara om någon lät handen glida in under tyget.

De små svarta trosorna åkte på mer som en formalitet än som skydd. Han hade gett henne dem i julas. Ett kuvert i en påse, pinsamt och ömt på samma gång. Hon mindes hur han hade tittat bort när hon öppnade. Bikinin, den hon packat för badet, låg redan i väskan.

Ute var det tjugotre grader och den sortens halvskugga som gör att man varken fryser eller svettas. Lagom. Precis lagom. Hon tyckte att hon hade klätt sig rätt.

I köket hällde Tomas upp kaffe. Han såg på henne när hon kom in. Blicken gick längs klänningen, stannade vid fållen, letade efter något som inte syntes.

— Den är kort, sa han. Inte så kort som jag först trodde. Men kort.

— Jag är klädd för vädret, svarade Camilla.

— Bh:n syns. Lite.

— Den är tänkt att synas. Lite.

— Jag bara menar—

— Jag vet vad du menar.

Tystnaden som följde var den vanliga. Han drack kaffet för snabbt. Hon åt ingenting. I hallen, när han hjälpte henne på med den tunna koftan hon ändå inte skulle ha på sig länge, låg hans hand ett ögonblick för lågt på hennes höft. Utanpå klänningen. Bara tyg.

— Maja ringde, sa han i bilen. Hon hade badat. Mormor hade bakat.

— Bra, sa Camilla.

Hon tittade ut genom rutan. Skåne flackade förbi. Raps. Alléer. Den där ljusa, nästan vita midsommarhimlen som aldrig riktigt mörknar, som om dygnet hade glömt hur man stänger av ljuset. När hon satte sig i bilen gled klänningen upp i knävecken. Ett svart streck anades en sekund mot låret, innan hon rätade till fållen. Tomas såg det. Hon visste att han såg det.

Han körde för fort och för långsamt om vartannat. Han tittade snett på henne. Klänningen. Benen. Det mörka mellan knäna när hon satt. Han kände det i ljumsken, den vanliga, osäkra rörligheten i kuken som inte ville bli mer. Han tänkte: hon gör det med flit. Hon vet att jag inte kan. Hon vet att jag blir rädd när hon ser ut så. Han tänkte också att han älskade henne. Det var det värsta. Kärleken satt kvar som en gammal fläck man inte får bort, hur mycket man än skrubbar.

— Richard sa att det skulle vara ganska många, sa han. Tjugo ungefär. Deras vanliga gäng. Plus några från stan.

— Deras vanliga gäng, upprepade Camilla.

— Det är en vanlig fest. Mat. Dans. Bad om man vill. Du vet hur de är. Folk pratar.

— Folk pratar alltid.

Han ville säga något mer. Något försonande. Det kom inte ut. I stället sa han:

— Du ser vacker ut.

Hon vände huvudet mot honom. Ett ögonblick såg hon ut att vilja svara. Hon log inte.

— Jag vet, svarade hon.

 

Huset låg som ett slott bakom alléerna. Vitt. Pelare. En grusplan stor som en liten fotbollsplan. Rosor längs murarna. En flaggstång. Längre bort anades en stor trädgård som sluttade mot en damm, och bakom ett häckparti det rektangulära glittret av en pool och, bredvid, det som måste vara bubbelbadet. Luften var precis som hemma: tjugotre grader, lövskugga över gruset, solfläckar på gräset. Camilla kände hur klänningen låg lagom mot huden. Inte för lite. Inte för mycket.

Richard kom ut redan när de rullade in. Skjorta, ingen slips, bruna armar, det där leendet som alltid var en aning för stort.

— Tomas, din jävel. Och Camilla. Men herregud.

Han kysste Camilla på kinden, för nära munnen, och höll henne en sekund för länge i sidan. Sofia kom efter i linneklänning, barfota på gruset, med ett glas redan i handen.

— Äntligen, sa Sofia. Vi trodde ni hade ångrat er. Kom in, kom in. Ni ska ha välkomstdrink. Alla andra är redan i trädgården.

Huset var ännu större inuti. Högt i tak. En hall med stengolv. Konst som såg dyr ut utan att vara vacker. Genom de öppna pardörrarna syntes folk med glas, någon skrattade för högt, doften av nypotatis och dill och något grillat.

Sofia tryckte ett glas i Camillas hand. Prosecco och något gult som brände i halsen.

— Det är Richards påhitt. Han kallar det midsommarbutiken. Drick. Det är starkare än det smakar.

Camilla drack. Alkoholen träffade den oavslutade kåtheten från badrummet och ilskan mot Tomas och blev till något varmt i magen och mellan blygdläpparna. Tomas tog tre klunkar snabbt, som om han ville släcka en brand.

De släpptes ut i trädgården. Ungefär tjugo personer, precis som sagt. Män i femtioårsåldern med skjortor uppknäppta. Kvinnor i ljusa klänningar. Några yngre. Några som tittade på Camillas ben när hon stod — och inte såg mer än klänning — och sedan på varandra.

Richard presenterade.

— Det här är Niklas. Byggnads. Och det här är Erik, som påstår att han kan dansa. Gunnar där borta jobbar med… vad fan jobbar du med nu igen, Gunnar?

— Integrationer, sa Gunnar och lyfte glaset. System. Tråkiga grejer.

— Tråkiga grejer, upprepade Richard nöjt. Och det här är Camilla och Tomas. Tomas och jag grävde data tillsammans för hundra år sen.

Niklas tog Camillas hand. Medelålders. Mörkt hår med grått vid tinningarna. Smalare än Tomas. Underarmar med ådror. Blicken gick inte till hennes ögon först.

— Trevligt, sa han. Richard sa att du var vacker. Han ljög inte.

Camilla log. Det var första gången på länge hon log på det viset.

— Richard ljuger alltid, sa hon. Utom när det passar honom.

Niklas skrattade. Tomas stod bredvid och log för sent.

De minglade. Camilla hamnade med Sofia vid en stor ek, där någon ställt fram skålar med nötter och oliver. När hon satte sig på den låga stenmuren gled klänningen upp i knäna. Ett smalt svart streck anades, innan hon lade ihop knäna.

— Gud vad skönt att se en ny människa, sa Sofia. Det är samma gäng varje gång. Samma historier. Samma män som tror att de är roligare efter fyra glas. Din klänning, förresten. Den är lagom. Precis så lagom att man börjar undra.

— Det är min favorit, sa Camilla.

— Och du är gift med Tomas. Han är söt. Lite som en golden retriever som slutat apportera.

Camilla skrattade till, överraskad.

— Något sånt.

— Ni har bråkat, sa Sofia. Man ser det. Ni står för nära och för långt bort samtidigt. Det gör ingenting. Det är midsommar. Allt får vara lite snett på midsommar.

Tomas hade hamnat med Gunnar och en man i ljus kavaj. Gunnar var redan igång.

— Alltså problemet är inte själva XML:en, sa Gunnar. Problemet är när någon tror att en XSLT-transformering är en engångsgrej. Det är det aldrig. Den lever. Den äter schemaändringar till frukost.

Tomas nickade. Han förstod hälften. Den andra halvan ville han inte förstå. Han tittade mot Camilla. Hon satt med Sofia och Niklas nu. När hon böjde sig fram för att ta en oliv gled fållen upp. Tomas drack.

Richard klappade i händerna.

— Bad för den som vill! Poolen är kall, bubbelbadet är trettioåtta och har munstycken som kan rädda ett äktenskap. Badkläder finns i gäststugan för den som inte tänkte sig för. Eller inte. Jag dömer ingen. Sofia dömer alla.

Skratt. Några reste sig redan.

Camilla tittade på Tomas.

— Vi badar, sa hon.

Det var inte en fråga.

Omklädningen i gäststugan var trång och full av skratt. Camilla tog fram bikinin ur väskan. Svart. Enkel. Den hon hade packat hemma. Hon drog av klänningen, bh:n och stay-upsen och lade dem över en stol. Den nyrakade fittan kändes bar ett ögonblick. Sedan knöt hon på bikinin.

Tomas vände sig mot skåpet och drog av sig skjortan med ryggen mot rummet, som om magen var en hemlighet.

Bubbelpoolen var inbyggd i trä, stor nog för tio, med ånga som låg som en låg dimma över den bubblande ytan. Kraftiga munstycken drev upp skum mot bröstkorgen. Ölflaskor stod längs kanten. Någon hällde champagne i plastglas, som radades upp längs kanten.

Camilla gick i före Tomas. Vattnet slöt sig om henne. Bikinin mörknade. Den nyrakade huden brände vänligt. Hon hamnade bredvid Niklas. Tomas mittemot, redan inkastad i Gunnars fortsättning.

Ovanför ytan pratades det. Alla blev väldigt påverkade av all alkohol som förtärdes i alldeles för stor mängd.

— …så vi tog båten till Ven i fjol, sa en kvinna. Hela juli. Barnen hatade det.

— Barn hatar allt som är bra, sa Richard.

Niklas lutade sig mot Camilla, precis tillräckligt för att det skulle se ut som artighet.

— Du var vacker när du bytte om… jag skymtade dig, sa han tyst och log.

— Det är bad, svarade Camilla.

— Ja. Det är det, svarade han.

Deras knän möttes under vattnet. Det kunde ha varit en liten olycka. Camilla flyttade inte på sig. Hon lät knät vila där, lätt, som om hon inte märkte det. Niklas flyttade sitt en centimeter bort. Sedan, när ingen tittade, tillbaka igen, så deras ben vilade mot varandra.

Camilla log mot någon på andra sidan poolen, hon kände sig kåtare än någonsin i sitt liv. Hon lät handen sjunka ned under ytan. Först ned på det egna låret. Bara det. Hon strök sig själv absurt oskyldigt, som om hon justerade bikinikanten. Sedan lät hon fingrarna glida över till Niklas knä. På känt, stilla. Niklas stelnade. Blicken gick mot Tomas, mittemot, som nickade åt Gunnar.

— Din man, viskade Niklas, knappt hörbart.

— Pratar, viskade Camilla. Han är bra på det.

Hon lät handen ligga kvar. Inte mer. Ett andetag. Två. Sedan kunde hon inte hejda sig. Hon strök sakta längs insidan av hans lår, fortfarande utanpå badbyxorna, fortfarande så lätt att det kunde avfärdas. Niklas andades in genom näsan. Han öppnade inte benen. Inte än. Hans hand kom upp ovanför ytan och tog ett glas bubbel och tömde det, som om det kunde rädda honom.

Tomas såg glaset. Såg hur Niklas drack för snabbt. Såg hur Camillas axlar låg stilla. För stilla. Han tänkte att vattnet gungade folk mot varandra. Han tänkte att han var löjlig. Gunnar sa något om grouping. Tomas nickade och tittade ändå tillbaka.

Camilla väntade. Lät fingrarna vila mitt på låret. När han inte flyttade bort dem gled hon högre. Långsamt. Hon kände värmen av hans kuk genom tyget innan hon ens nådde fram. Halvstånd. Mer än så, faktiskt. Hon slöt inte handen. Hon strök bara, upp och ner, ett par gånger, och kände hur kuken växte mot handflatan.

— Camilla, viskade han. Han sitter rakt där.

— Och ser ingenting. Titta på honom.

Niklas tittade. Tomas skrattade för sent åt något Gunnar sa. Camilla passade på. Hon slöt fingrarna om kuken genom tyget, inte hårt, bara tillräckligt för att han skulle förstå att hon visste vad hon gjorde. Hon runkade honom långsamt, gömd av bubblorna och ångan. Niklas ögon slöt sig en sekund. Han öppnade dem igen för fort, som om någon kunde ha sett.

Hans hand sjönk ned under ytan. Inte till henne utan till kanten av sitsen. Han höll i träet.

Camilla tog hans hand. Ledde den. Först till sitt eget knä. Lät den ligga där. Niklas fingrar var stela. Hon strök hans knogar med tummen, tålmodigt, som man gör med någon som vill men inte vågar. Sedan förde hon hans hand högre, till sitt lår, till bikinikanten. Han drog sig undan en centimeter.

— Jag kan inte, viskade han. Inte med honom där.

— Du gör det redan, viskade hon. Du har gjort det i fem minuter.

Hon drog på egen hand bikinibyxorna åt sidan. Sedan tog hon hans handled och lade hans fingrar mot fittan. Naken. Rakad. Genomblöt. Han stelnade igen. Pekfingret låg mellan blygdläpparna utan att röra sig. Camilla rörde sig mot det i stället, en liten, nästan osynlig gungning i höften samtidigt som hon tryckte till mot hans fingrar. Niklas pekfinger gled in i fittan utan att han själv hjälpte till. Hon var så öppen och våt att det inte fanns något motstånd.

Niklas svor tyst mot glaset. Han tittade på Tomas. Tomas tittade på Gunnar. Camilla tryckte och böjde så att Niklas finger åkte framåt, precis mot den G-punkten inne i fittan, och lät sin andra hand stanna kring kuken. Hon runkade honom i samma långsamma takt som hon nu lät honom knulla henne med fingrarna. Efter en stund började han göra det själv. Tummen fann hennes klitoris. Små, tålmodiga cirklar. Som om han hade gett med sig.

Camilla blundade. Munnen öppnade sig lite. Ovanför ytan såg det ut som att hon bara njöt av det varma vattnet. Under ytan höll hon om hans kuk med sluten hand och förde den sakta upp och ner. Samtidigt arbetade hans fingrar inne i fittan, böjda framåt, medan tummen gned klitoris i små cirklar. Hon kände kuken bli tjockare och hårdare mot handflatan för varje drag. Hon ville ta upp honom ur vattnet och sätta kuken i munnen. I stället knöt hon handen hårdare kring kuken, bara ett ögonblick, och släppte sedan efter igen. Ledde. Väntade. Lät honom komma ikapp.

Tomas såg hur hon blundade. Hur Niklas blundade. Hur överdelen av deras synliga axlar låg stilla i ångan. Han tänkte att de njöt av bubblorna. Han tänkte att han var paranoid. I ljumsken rörde sig kuken svagt, osäkert, utan att bli mer. Han hatade den där rörelsen. Den lovade och höll aldrig. Gunnar sa:

— Alltså XSLT 2.0 är ju bättre på grouping, men folk kör fortfarande 1.0 för att de är rädda. Som att vara rädd för en diskmaskin.

Tomas skrattade för sent och drack mer öl.

Under ytan kom Camilla nästan. Låren skakade till mot Niklas sida. Fittan knöt sig kring fingrarna. Hon bet sig i läppen så att det gjorde ont. Det räckte inte. Det var precis så mycket att hon kände vild av kåthet. Niklas andades mot hennes tinning.

— Din fitta är så blöt, viskade han. Vet du det?

— Ja.

— Vi kan inte stanna här.

— Nej.

De släppte varandra när någon skrek att buffén var framdukad. Camilla reste sig ur vattnet. Tomas räckte henne en handduk. Hon tog den utan att se på honom. Niklas satt kvar en sekund för länge, med båda händerna synliga på kanten, som ett alibi.

I gäststugan torkade hon sig, drog av bikinin och klädde sig igen. Trosorna åkte på. Hon kände sig klädd. Lagom. Som om badet bara hade varit en parentes. Fittan var fortfarande öppen och blöt mot tyget. Hon visste inte vad hon skulle göra för att bli av med all lust och kåthet.

Buffén var lång som ett bröllop. Sill i tre varianter. Gravad lax med hovmästarsås. Köttbullar. Janssons. Färskpotatis som ångade. Snapsglas i rader. Jordgubbar redan, för tidiga och dyra som vanligt så här års. Folk sjöng första versen av Helan går och skrattade när någon glömde texten.

Camilla satt mellan Tomas och Niklas. Duken hängde tung mot knäna. När hon satte sig gled klänningen upp. Ett svart streck anades under dukens skugga, bara för den som satt tillräckligt nära.

— Skål för sommaren, sa Richard från kortänden. Skål för att ingen kör hem. Skål för Sofias potatis.

De skålade. Camilla drack. Snapsen brände. Vinet efteråt var kallt och syrligt. Hon kände sig genomskinlig av all alkohol och kåthet. Fittan pulserade stilla mot trosorna. Hon kände att hon måste ta tag i det hela och göra något åt det.

Under duken lät hon knät vila mot Niklas igen. Han flyttade sig inte den här gången, men han öppnade inte heller. Camilla skar fisk. Drack. Skrattade åt något Sofia sa. Först efter den fjärde snapsen lät hon handen sjunka ned. Inte till Niklasm utan till sitt eget knä. Sedan, centimeter för centimeter, över till hans.

Niklas bestick stannade mitt i luften en sekund. Han tittade rakt fram. Tomas satt på andra sidan Camilla och lyssnade på Gunnar.

Camilla strök utsidan av Niklas lår, utanpå byxan, som om hon bara hade råkat hamna där med handen. Hon lät den ligga kvar. Räknade andetag. När han inte lyfte bort den gled hon in mot innerlåret. Fortfarande tyg. Fortfarande oskyldigt om någon hade lyft duken just där och då. Niklas andades genom näsan.

— Inte här, viskade han mot tallriken.

— Jo, viskade hon. Precis här.

Hon fann gylfen. Öppnade den inte först, utan strök bara över den, kände kuken hård redan, instängd. Hon väntade medan Gunnar sa något om namespaces. Tomas nickade och lutade sig mot henne.

— Allt bra? sa han tyst.

— Mm. Jag är bara varm.

— Du ser frånvarande ut.

— Jag är här.

Han såg skrattet som inte nådde ögonen. Han tänkte att hon fortfarande var arg. Han tänkte att han borde säga något vänligt. I stället vände han sig tillbaka mot Gunnar.

Camilla öppnade knappen. Sedan drog hon ned dragkedjan, så sakta att det inte lät eller märktes. Niklas hand knöt sig kring servetten. Hon drog fram kuken och lindade fingrarna om den, bar hud nu, varm, redan blank i ollonet. Hon strök inte upp och ner genast. Hon höll bara. Tummen över ollonet. Stilla. Niklas ögon var blanka. Han skar fisk med den andra handen, för långsamt, för noga.

Först när Tomas skrattade åt Gunnar började Camilla röra sig. Långsamt. Upp. Ner. Med tummen över ollonet varje gång. Niklas lår spändes. Hans hand sjönk under duken — inte till henne först, till hennes knä, som för att stoppa henne. Hon vände på hans hand i stället. Ledde den in under klänningen.

Först tyg. Sedan spetskanten. Niklas andades ut, ett litet ljud som bara hon hörde. Fingrarna stannade som om de hade hittat ett staket. Camilla förde dem vidare, över bar hud, och lade dem mot trosorna. Han tvekade. Två fingrar låg stilla mot det redan blöta tyget. Hon särade på knäna en centimeter. Gled mot honom. Han drog tyget åt sidan. Fingrarna gled lätt in i den plaskblöta fittan.

— Jesus, viskade han. Så våt…

— Ät, viskade hon. Le.

Han åt. Hon runkade kuken i samma takt som hans fingrar nu, äntligen, började knulla henne. Böjda. Försiktiga.

Tomas såg hur hon särade lite på knäna. Såg hur hon log mot tallriken. Han tänkte att stolen var obekväm. Han tänkte att hon var full. Gunnar sa:

— Det fina med en bra transformering är att den är osynlig när den fungerar. Precis som bra service. Eller ett bra äktenskap, ha ha. Ingen ser koden. Man ser bara resultatet.

Tomas nickade. Han såg inte handen. Han såg bara att hans fru inte var med honom. Hennes ögon var blanka. Kinderna rosa. Han åt en köttbulle som smakade ingenting.

Under duken höll Camilla i Niklas takt. Släppte efter när han blev för ivrig. Grep hårdare kring kuken när han vågade mer. Hon kände hur han pulserade i handen, hur nära han var, och stannade då. Bara höll. Niklas lutade sig mot henne, som för att nå saltet.

— Camilla—

— När jag reser mig, viskade hon, väntar du en minut. Inte förr.

Hon släppte kuken. Rättade till gylfen så gott det gick. Tog en klunk vin. Röstläget höll.

— Damernas, sa hon högt, mot bordet. Ursäkta.

Hon reste sig. Klänningsfållen föll ned. Sedan var hon borta.

tomas satt kvar. Tittade på den tomma stolen. Tittade på Niklas, som skar färdigt sin fisk.

En minut senare reste sig Niklas.

— Ursäkta. För mycket bubbel.

Gunnar skrattade.

— Det händer de bästa.

Tomas kände något i magen. Inte säkerhet. Bara den där steniga svartsjukan som inte hade några bevis. Han tänkte att han skulle följa efter. Han följde inte efter. Han hällde upp mer vin.

Korridoren mot gästtoaletterna på övervåningen var lång och sval, med tavlor av landskap som ingen tittade på. De möttes vid hörnet. Inte mitt i. Lite längre in, där lampan var svagare.

Camilla tog honom inte genast i skjortan. Hon stannade framför honom. Såg på honom. Niklas tittade bakåt mot salen, sedan på henne, beundrandes hennes skönhet.

— Det här är galet, sa han tyst.

— Ja.

Hon tog ett steg in mot honom. Brösten mot hans skjorta. Hon kysste honom inte på munnen först. Hon kysste honom vid käken, sakta, och kände hur han svalde. Hans händer låg stilla utmed sidorna. Hon tog dem och lade dem på sina höfter, utanpå tyget.

Sedan kysste hon honom. Öppen mun. Inte djupt med en gång. Först läppar. Sedan tunga. Niklas svarade försiktigt, som om han fortfarande lyssnade efter steg. Camilla tryckte honom bakåt mot panelen, sakta, och lät honom känna henne längs hela kroppen. Hans kuk tryckte mot hennes mage.

Hans hand gled ner. Utanpå fållen. Letade. Hamnade lite fel. Camilla tog handleden och förde in hans hand under klänningen. Först tyg. Sedan spetskanten. Niklas stönade mot hennes mun när fingrarna fann den. Hon log mot hans tänder.

— Där, viskade hon.

Hon kysste honom djupare nu. Hans andra hand kom upp under tyget vid ryggen, fann bh-bandet, följde det framåt. Tummen över bröstvårtan genom det tunna tyget och började rotera. Han kände hur bröstvårtan styvnade och blev stenhård. Camilla andades ut i munnen på honom och gned fittan mot hans lår, långsamt, så att han skulle känna hur blöt hon redan var. Hon tog hans hand och förde den högre, över bar hud, in mellan benen. Han tvekade igen. Ett ögonblick. Sedan två fingrar, utanpå trosorna först, sedan in under tyget, rakt in i fittan.

Hon stönade i munnen på honom. Inte högt. Bara tillräckligt. De stod så en lång stund. Kysstes. Hans fingrar knullade henne, försiktigt, sedan mer bestämt. Hon öppnade hans byxor och slöt handen om kuken igen, och runkade honom mot sin mage medan de hånglade. Saliv. Andedräkt. Hans panna mot hennes. Varje gång det hördes något från salen stannade han. Varje gång började hon igen.

Vid bordet tittade Tomas mot dörren där hon hade försvunnit. Gunnar var fortfarande igång. Tomas hörde orden utan att ta in dem. Han tänkte: kö. Det var det hon sa. Det finns kö på toaletter. Niklas stol var tom. Camillas också. Han reste sig, inte för att gå efter, bara för att hämta bröd. Från serveringsbordet såg han korridoren som en mörk remsa. Tom. Han tänkte att han var löjlig. Han tog brödet och gick ut till pelaren, trots att han inte rökte. Gruset under skorna. Skratt från borden. Han tände en cigarett han lånat. Den smakade eld och papper. Han tänkte: hon kommer strax.

I korridoren viskade Camilla:

— Kom.

De gick de sista stegen till gästtoaletten. Inne. Dörren bakom dem.

— Lås, sa Camilla.

Han låste. Låset klickade till, ett litet, fult ljud som fick honom att sluta andas en sekund. Sedan tittade han på henne som om han fortfarande väntade på att hon skulle skratta och säga att hon skämtade.

Hon gjorde inte det.

Vitt porslin. Spegel över handfatet. Doft av tvål och sommar. Camilla stod med ryggen mot dörren en stund och såg på honom. Kinderna var redan röda. Munnen blank efter korridoren. Hon kände fittan pulsera mot trosorna, öppen efter hans fingrar, blöt längs låren… sin kåthet.

— Titta på mig, sa hon.

Han tittade. Blicken gick från munnen till brösten till fållen och tillbaka. Han svalde.

Hon satte sig ned på toalettstolen och särade på benen. Klänningsfållen åkte upp lite  av sig själv. Stay-upsen syntes nu, svart spets mot lår. Hon särade mer på knäna, drog ner hans byxor och kalsonger i ett drag, drog honom mot sig och tog kuken i handen.

Den var tyngre än hon mindes från vattnet. Tjockare än Tomas. Varm mot handflatan, redan så hård att huden var stram. Ollonet blankt. Hon strök tummen över det och kände honom rycka till. Hon böjde sig framåt och lät tungan snabbt slicka i sig en droppe försats.

Niklas svor tyst.

— Vänta… Camilla. Om någon—

— Ingen kommer. Titta på mig.

Hon lutade sig fram och slickade från pung till topp, långsamt, en enda våt linje. Han stönade genom tänderna. En hand sökte stöd mot väggen. Den andra hamnade i hennes hår, bara där, som om han inte visste om han fick.

Hon slöt läpparna bakom ollonet och sög bara där först. Tungan över kanten där det redan var salt. Niklas höfter ryckte framåt av sig själva, ett litet, hjälplöst ryck. Hon tog mer. Centimeter för centimeter, tills hon kände honom mot gommen. Handen runt kukroten. Den andra om pungen, vägde, kramade sakta.

— Jesus, flämtade han. Din mun… du är så varm…

Hon sög djupt. Slarvigt. Saliv rann längs kuken ner i hennes knutna hand och droppade mot låret. Hon tittade upp. Ögonen vattniga. Läpparna blanka. Kuken i halsen så långt hon kunde. Hon ville att han skulle se hur hungrig hon var. Hur lite det här hade med kärlek att göra. Hur mycket det hade med att hon äntligen fick suga kuk på riktigt.

Niklas höll hennes hår hårdare nu. Inte för att styra. För att han inte orkade släppa. Han tittade ner på henne med öppen mun, korta andetag.

— Jag har tänkt på det här sen poolen, viskade han. På din hand. På hur blöt du var. Jag har suttit där och ätit sill och tänkt på din fitta.

Hon släppte honom med ett smack, slickade längs undersidan, tog kuken igen, djupare, tills hon nästan kväljdes och ändå inte släppte. Han stönade högt den här gången, ett ljud han själv försökte bita av. Hon knullade sig själv samtidigt, två fingrar i fittan genom trosorna först, sedan under tyget, den släta huden, klitoris som var hård som en liten sten.

— Du suger så jävla bra, andades han. Camilla. Jag… jag kommer om du fortsätter så.

Hon släppte honom just då. Lät kuken studsa mot hennes underläpp. Han svor, ett kort, brutet ljud, och tittade på henne som om hon hade slagit honom.

— Inte än, sa hon. Jag vill ha mer först.

Sedan bytte de.

Han satte sig ned på toalettstolen. Hon ställde sig vänd mot honom, med ett ben på golvet och det andra lyft mot toalettlockets kant, klänningen knycklad upp under bysten. Trosorna drog hon av, lät dem falla vid foten av stolen. Han höll isär blygdläpparna med båda händerna och tittade bara först. Bara tittade på den rakade, gapande fittan. De inre blanka läpparna. Hålet alldeles öppet och blött av hennes safter. Klitoris framme.

— Gud, sa han. Bara det. Gud.

Sedan lade han munnen mot henne.

Långa, platta drag från mellangården upp över hålet, över de rakade blygdläpparna, upp till klitoris. Han sög på henne. Han körde in tungan i fittan. Han tog hennes klitoris mellan läpparna och gnuggade med tungan i små, snabba rörelser medan två fingrar gled in och ut. Camilla höll sig i hans axlar. Hon hörde sig själv. Små, sönderslagna ljud. Fittsaft mot hans haka.

Niklas stönade mot henne medan han slickade, som om hennes smak gjorde honom vild. Han tryckte ansiktet djupare. Andades genom näsan mot hennes mage. Fingrarna böjdes framåt, mot G-punkten, och hon kände hur han njöt av att hon knöt sig kring hans fingrar.

— Du smakar… fan, Camilla. Du är så blöt att det rinner.

Hon kom första gången stående. Låren skakade så att hon nästan ramlade. Det rann längs hans haka. Hon höll för munnen, men ett stön slank igenom. Det var inte som hemma. Det var inte som hennes egna fingrar. Det var en mun som ville ha hennes fitta, som sög och slickade som om han hade väntat på den hela kvällen.

Han släppte inte. Han slickade henne genom orgasmen, genom det för känsliga, tills hon nästan sparkade och sedan slappnade av och släppte in tungan igen. Han log mot hennes lår, andfådd, med munnen blank. Äntligen tänkte hon tyst och belåtet för sig själv.

— Igen, viskade han. Jag vill känna när du kommer igen.

— I handfatet, sa hon. Nu. Knulla mig!

Han reste sig fort. Lyfte upp henne. Satte henne på kanten av handfatet, med ryggen mot spegeln och kranarna. Knäna särade mot honom. Han ställde sig mellan hennes ben, tog kuken i handen, styrde den mot fittan — ollonet först, rundningen mot de öppna blygdläpparna — och höll stilla där, bara ett andetag, och såg på henne.

— Jag har velat göra det här sen du tog på mig i vattnet, sa han. Din man sitter därute. Och jag ska knulla dig nu.

— Gör det, svarade hon. Hon höll armarna om hans nacke nu och såg ned på hans stenhårda kuk som vilade mot hennes blygdläppar

Han körde in kuken i en enda lång stöt. Hon var så blöt att det smackade till. Han fyllde henne. Äntligen den där känslan av att bli tänjd, tagen, knullad. Hon andades ut mot hans mun och log.

Niklas stönade högt mot hennes hals, ett ljud han inte längre orkade hålla inne.

— Fan. Du är så varm. Så jävla varm inuti.

Han knullade henne hårt. Djupa, korta stötar som fick handfatet att knaka mot väggen. En hand på hennes höft. Den andra under bh:n, nöp om den hårda bröstvårtan genom det tunna tyget. Hon tittade honom i ögonen medan hans kuk gled in och ut i henne.

— Titta på mig, sa hon.

Han tittade. Ögonen blanka. Munnen öppen. Varje gång fittan tog honom till roten slöt han ögonen en sekund, som om det var för skönt, och öppnade dem igen för att inte missa henne.

— Hårdare. Knulla mig hårdare.

Han tog henne hårdare. Höfterna smällde mot hennes. Hon hörde själv hur blöt hon var. Hörde honom svära till. Hörde sitt eget namn i hans mun, sönderbrutet.

— Camilla. Camilla, din fitta… jag känner hur du kniper. Du gillar det här. Du gillar min kuk.

— Ja. Ge mig den.

Hon kom andra gången med naglarna i hans axlar, en ljudlös, skakande kramp som knöt fittan runt kuken. Hon kände varje pulsslag. Han höll stilla längst inne medan hon kom, pannan mot hennes, och stönade som om hennes orgasm gick rakt in i honom och aldrig ville ta slut.

— Jag känner det, flämtade han. Du mjölkar. Vänta. Vänta, jag—

— Kom i mig! Spruta mig i fittan!

Han kom. Stötvis, djupt, varmt. Skurar av sperma in i henne. Kroppen styvnade. Han höll sig längst inne och tömde kuken mot livmodertappen, stönande mot hennes mun, ett långt, brutet ljud som lät som lättnad och skam och njutning på samma gång. Hon kände varje stöt. Varmt. Tjockt. Hon knöt fittan avsiktligt och log när han svor till.

De stod så en stund. Hans kuk mjuknade långsamt inne i henne. Han andades mot hennes hals. En hand strök hennes lår, som om han inte visste hur man slutar röra en kvinna man just har knullat.

— Jag har inte… inte så, sa han tyst. Inte på länge. Fan, Camilla.

— Bra, viskade hon till honom.

När de skiljdes åt låg de små svarta trosorna kvar på golvet vid foten av totalettstolen, ihopknycklade som ett skämt någon glömt att plocka upp. Camilla rätade till klänningen. Fållen föll ned där den skulle vara. När hon stod rakt syntes ingenting igen. Sperma rann redan längs insidan av låret, varm och tjock, ut ur den öppna fittan. Hon torkade sig inte. Hon ville ha det där när hon gick tillbaka.

Niklas rättade till byxorna med fumliga fingrar. Kinderna brann. Han tittade på henne som om han fortfarande inte trodde att det hade hänt.

— Gå först, viskade hon.

Han nickade. Gick.

Otrohet nummer ett.

Tomas stod fortfarande vid pelaren när Niklas kom ut på gruset. Kinderna lite röda. Skjortan slät. Han gick mot bordet som om han bara hade varit borta en minut.

Tomas släckte cigaretten och följde efter. Niklas hade redan satt sig och tagit upp besticken.

— Allt bra? sa Tomas.

— Bubbel, sa Niklas. Du vet.

Tomas nickade. Tittade mot dörren. Väntade.

En stund senare kom Camilla. Kinderna röda. Munnen blank. Klänningen som förut. Inget syntes. Sperman klibbade mellan låren på henne, osynligt för alla.

— Allt bra? sa han.

— Ja. Det var kö.

— Niklas kom tillbaka före dig.

— Då var det inte kö längre.

Hon satte sig. Drack vin. Skrattade åt något Richard sa om midsommarstången som ingen orkat resa. Tomas tittade på hennes profil och tänkte att han inte kände igen sin fru längre.

Senare dansades det. Någon hade bytt till musik som inte var folkdans. En högtalare på terrassen. Skymningen som inte ville komma, bara det blåa, genomskinliga ljuset som gör att man aldrig riktigt vet hur sent det är. Camilla dansade först med Sofia, skrattande, höfter i takt, sedan med Richard som höll för nära och släppte för sent.

Sedan med Erik.

Han var ljusare i håret, yngre i kroppen än Niklas, med ett leende som om han visste något. Han räckte fram handen som en fråga. Camilla tog den som ett svar.

Första låten var oskyldig nog. Avstånd. Artiga händer. Han sa något om att han egentligen inte kunde dansa, att Richard ljög. Hon log och lät honom leda ändå. Hans hand låg på hennes rygg, rätt plats, rätt höjd. Utanpå klänningen. Hon kände värmen genom tyget och tänkte på handfatet, på sperman som fortfarande rann längs låret, på hur tom fittan hade blivit efteråt. Inte tom. Bara inte klar.

Andra låten var långsammare. Hon tog ett steg in mot Erik. Inte mycket. Bara så att bröstet nästan rörde hans skjorta. Bh:n syntes lite, som den var tänkt. Erik tittade dit mot bysten och sedan bort, sedan dit igen.

— Du dansar bra, sa hon.

— Du ljuger vackert.

— Det är en gåva.

Hon lät handen vila i hans nacke, fingrarna i hårfästet. Inte hårt. Bara där. Han svalde. Hon kände det mot sin handled. När låten krävde en vändning följde hon med och lät höften stryka längs hans. En gång. Som en olycka. Sedan igen, när ingen tittade, och den här gången var det ingen olycka. Hon kände kuken bakom byxan.

Tomas stod vid en pelare med ett glas i näven och pratade med en kvinna om jordgubbar. Han hörde inte vad hon svarade. Han såg Camillas hand i en främmande nacke. Han såg hur hon log mot Eriks hals. Svartsjukan satte sig som en sten under bröstbenet, tung och välbekant. Han drack. Han tänkte: det är dans. Folk dansar. Han tänkte också att han kände igen leendet. Det var inte hans längre.

Tredje låten med Erik. Camilla vände sig i hans armar, ryggen mot hans bröst ett ögonblick, och lät rumpan vila mot hans gren. Bara vila. Sedan en liten gungning i takt. Hon kände kuken mot sin rumpa. Inte hård än. På väg. Hon andades ut och lät det hända. Eriks hand gled ner, för lågt på ryggen nu. Utanpå klänningen fortfarande. Hon flyttade den inte.

— Camilla, viskade han mot hennes öra.

— Mm.

— Din man tittar.

— Låt honom titta.

Hon vände sig fram igen. Munnen nära hans käke, inte en kyss, bara andedräkt. När hon böjde sig lite framåt — skratt, en kommentar om musiken — gled fållen upp. Spetskanten blinkade till mot låret. Eriks blick föll dit och stannade en sekund för länge. Hon rätade på sig. Fållen föll tillbaka. Hemligheten låg kvar under tyget, precis där hans hand skulle kunna finna den nakna fittan om han vore där.

Hon kåtade upp sig själv lika mycket som honom. Varje strykning mot hans kuk skickade en varm stöt upp i fittan. Sperma och egen väta. De släta blygdläpparna. Hon funderade lite på hur hon skulle lyckas få honom i sig. På att bli knullad igen. På att den här mannen såg ut som om han ville, och att vilja ibland räcker hur långt som helst.

Fjärde låten var trång. Folk trängdes in mot mittendelen av terrassen. En axel, en rygg, ett skratt för nära. Ingen såg händerna. Camilla tog Eriks hand från höften och förde den in under klänningen.

Först tyg. Sedan spetskanten. Sedan bar hud.

Erik stelnade mitt i steget. Fingrarna fann ingen kant av tyg där trosor brukade sitta. Bara den rakade fittan, varm och slät, och sedan vätan. Hon var genomsölad. Hans fingertoppar gled mellan blygdläpparna av sig själva. Hon var öppen. Kladdig av sin egen saft och av Niklas sperma. Han kände hur det rann mot knogarna.

— Jesus, viskade han mot hennes hår. Din fitta…

— Fortsätt dansa, viskade hon.

Hon höll hans handled där ett ögonblick och lät honom känna. Två fingrar, stilla först, sedan en liten rörelse som hon själv styrde honom rakt in i hålet. Hon gned fittan mot hans hand i takt med musiken, så att det från sidan bara såg ut som dans. Inuti var hon blöt ned längs låren. Hon kände hur kuken växte mot hennes mage, hård nu på riktigt, och log med öppen mun mot hans kind.

— Du är… du har ingenting på dig, flämtade han.

— Nej.

— Och du är så jävla blöt.

— Ja. Det är därför.

Hon släppte hans handled. Lät honom välja hur han vill fortsätta. Han drog inte undan. Han lät två fingrar glida längre in i fittan, gömda av klänningen och trängseln, och hon bet sig i läppen för att inte stönandet skulle höras av sin njutning. En stöt i höften. En till. Fittan sög om fingrarna. Sedan tog hon sakta bort hans hand, förde den tillbaka till sin midja, utanpå, som om ingenting hade hänt. Hans fingrar glänste av henne. Han slöt näven.

Tomas hade bytt sida av terrassen för att se bättre och hatade sig själv för det. Han såg hur nära de stod. Hur hennes hand ett ögonblick försvann mellan dem. Inte under kläderna, trodde han. Bara fel. Allt var bara fel på det vis som inte går att peka på utan att låta galen. Kvinnan med jordgubbarna sa något. Han nickade. Han såg Camilla skratta, huvudet bakåt, hennes smäckra hals. Han drack ur glaset. Sten i bröstet. Vin i munnen. En tanke som inte ville formuleras: hon gör det med flit, och hon gör det mot mig.

Camilla lät läpparna nästan röra Eriks öra.

— Din kuk är hård.

Han andades ut mot hennes tinning.

— Och du märker det.

— Jag känner den. Sedan en stund.

Musiken släppte. Folk klappade slött. Någon ropade efter mer. Camilla släppte inte Erik helt. Hon stod kvar i hans armar en sekund för länge, pannan mot hans käke.

— Jag behöver luft, sa hon. Bara en stund.

Hon lutade sig bakåt tillräckligt för att se honom i ögonen.

— Var en gentleman och följ med mig ut.

Erik log, andfådd, kinderna rosa. Fingrarna fortfarande blanka av hennes fitta.

— Gärna.

Tomas såg dem gå. Inte springa. Bara gå, hans hand fortfarande i svanken på henne. Han tänkte att luft var rimligt. Han tänkte att gentleman var ett fult ord i den munnen. Han tänkte att han skulle ge dem fem minuter.

De gick längst bort i trädgården, snabbt. Gruset övergick i gräs. Två stora ekar. Hammocken mellan dem, sextio meter från huset, där lamporna dog. Man syntes knappt. Luften var fortfarande mild. Midsommarnatten blå och genomskinlig, som om den tittade på.

De satte sig. Tyget gungade. Klänningen åkte upp över låren. Camilla kändes att hon fortfarande var hungrig… hennes fitta krävde mer. Hon kysste honom genast, djupt, hungrigt, och drog ned hans hand under klänningen igen. Först tyg. Sedan kanten. Bar hud. Den blöta fittan. Han stönade mot hennes hals, ett långt ljud han inte orkade hålla inne.

— Det är mycket smidigare utan trosor, viskade hon åt honom.

Fingrarna fann henne genomsölad, fortfarande kladdig efter Niklas, öppen. Han gned klitoris. Två fingrar i hålet. Hon särade brett på knäna i hammocken och lät honom hålla på ett kort tag. Det var skönt, men inte tillräckligt.

Erik andades mot hennes öra, snabbt, hett.

— Jag kände det på dansgolvet, viskade han. Hur blöt du var. Jag har stått där och dansat med kuken så hård att det gjorde ont. Jag tänkte på att sätta den i dig. Mitt bland alla.

— Gör det nu. Ta mig, sa hon. Knulla mig.

Hon vände sig, ståendes så gott det gick mot den gungande hammocken, rumpan mot honom, klänningen uppe i midjan. Stay-upsen sträckte sig upp mot höfterna. Hon visste hur hon såg ut där, i det blåa ljuset: rumpa, den rakade fittan mellan låren, blank. Erik svor bakom henne, ett tyst, nästan fromt ljud.

Han öppnade byxorna. Hon grep bakåt, fann kuken, slöt handen om den — och kände det genast. Mindre än Niklas. Tunnare. En liten kall fläck mitt i hettan.

Hon tänkte: kom igen då. Ge mig den!

Erik stönade när hon höll om honom.

— Din hand… vänta. Låt mig bara… jag måste in i dig.

Hon styrde in kuken i fittan. Han gled in. Hammocken gungade i takt. Hon hörde det våta ljudet varje gång han träffade botten. Hon gnuggade sig bakåt, jagade klitoris mot ingenting, bara luft och tyg. Han höll hennes höfter och stönade mot hennes nacke, munnen öppen mot huden.

— Fan, Camilla. Din fitta. Du är så varm. Jag känner hur du tar emot.

— Du är så trång, sa han. Gud, du är så—

Hon var inte trång tänkte hon för sig själv. Hon bet sig i handen. Stötarna kom äntligen. Hans andning. Det gick inte för henne. Allt kändes otillräckligt. Kuken räckte inte för henne.

Men han njöt. Det hördes. Varje stöt ett litet, hjälplöst ljud mot hennes rygg. Hans fingrar grävde i hennes höfter. Han kysste nacken, slickade, bet sakta.

— Jag har velat knulla dig sen jag såg dig komma hit, flämtade han. I den där klänningen. Jag tänkte: hon vet. Hon vet vad hon gör med en man.

— Hårdare, sa hon. Djupare! Knulla!

Han försökte. Hammocken gungade vilt. Tyget knakade. Hon jagade det. Fingrarna mot klitoris nu, snabbt, slarvigt. Han tog över en hand, lade den över hennes, lät henne visa, och sedan gned han själv. Klumpigt. Ivrigt. Som en man som vill att hon ska komma och inte riktigt vet hur.

— Kom på min kuk, viskade han. Jag vill känna det. Jag vill att du kniper.

Hon jagade. Nästan. Inte riktigt. Fittan var öppen och blöt och otålig, och han var för liten, för snabb, för glad. Hon stönade ändå, för att det var kuk, för att det var förbjudet, för att hans njutning gick rakt in i henne även när hennes egen inte ville släppa.

— Jag kommer, andades han. Din fitta är för bra. Jag—

Tomas gav henne inte fem minuter. Han gav henne tre, sedan började han leta i huset. Kök. Hall. En stängd toalettdörr som visade sig vara tom. Han stod i ett fönster på nedervåningen och spanade ut. Trädgården var för stor. För mörk. Han tyckte sig se två skuggor längst bort, eller också var det eken. Han tänkte: du ser det du vill se. Han gick ut ändå. Skorna sjönk ned i det mjuka lite fuktiga gräset. Hammocken var en mörk linje mellan stammarna lång borta. Två kroppar, eller en, eller ingen. Han stannade. Tänkte att han skulle ropa. Tänkte att han inte ville göra sig till åtlöje. Han gick närmre. Sextio meter blev femtio. Fyrtio. Han såg rörelsen. Gungningen. Inte vinden. Han öppnade munnen.

— Camilla? Camilla, är du härute?

Erik stönade till mot hennes rygg, ett kort, hjälplöst ljud, och sprutade i hennes fitta. Kroppen styvnad. Höfterna pressade mot henne. Hon kände de korta, heta pulserna och strålarna, för lite, för fort — och ändå hans njutning, naken, oförställd, som om han hade fått något han inte trodde att han skulle få. Han andades hennes namn mot ryggen medan kuken ryckte.

— Camilla… fan…

Han drog ut kuken så snabbt att det fortfarande for sperma ur hans kuk. Sperma rann ur henne ner i hammocktyget. Han försvann in bland buskarna som en skugga, byxorna i handen, fortfarande andfådd, fortfarande med njutningen i kroppen som han inte fick stanna och bära tillsammans med henne.

Camilla satte sig upp. Rättade till klänningen. Hjärtat i halsgropen. Arg. Besviken.  Otillfredställd. Klitoris fortfarande hård. Fittan fortfarande öppen. Fortfarande inte färdig. Dansmannen hade njutit. Det hade hon känt. Men han hade inte gett henne den kuk och det hon behövde.

Tomas kom vacklande fram mellan trädstammarna. Han såg bara henne. Bara hammocken. Bara mörkret där någon kunde ha stått.

— Vad gör du här ensam?

— Jag mådde illa. Huvudet. Allt vin.

— Jag har letat. Du bara försvann.

— Jag sa att jag behövde luft.

— Med den där Erik, eller?

— Sluta. Inte nu. Jag mår inte bra.

De grälade. Korta, fula, sluddriga meningar. Om att hon alltid försvann. Om att han alltid bevakade. Om att det var en fest. Om att hon var alldeles för full. Om att han var tråkig.

— Jag måste på toaletten, sa hon. Jag mår inte bra.

Hon gick mot huset. Tomas satt kvar. När hon reste sig tyckte han sig se att hon inte hade trosor — en blixt av hud, bar rumpa, när hon böjde sig framåt och reste på sig. Något vitt, en kletig ljus sträng, mellan henne och tyget? Det var svårt att se i mörkret… han kanske inbillade sig saker. Hammocken var kladdig under handflatan när han tog stöd. Han tänkte: varför är det blött? Varför luktar det… Han var alldeles för onykter. Tankarna ville inte fastna. De gled undan som fiskar i vatten. Han sjönk ner i hammocken, i det kladdiga, och slumrade med smak av metall i munnen.

Efter midnatt var huset tystare. Några låg och sov i trädgårdssoffor. Någon spydde diskret bakom en häck. Musiken hade dött. Camillas sexuella frustration visste inga gränser. I kombination med all alkohol hon druckit kändes kåtheten helt abnorm… hon kände sig nästan som ett monster sökandes efter villebråd… en kuk att knulla henne sönder och samman tills hon inte längre orkade stå upprät.

Camilla gick in genom pardörrarna. Sofia stod i köket barfota och drack vatten ur kranen.

— Var är alla män? sa Camilla. Det är som om de sjunkit ned i jorden.

Sofia torkade sig om munnen och log det där leendet som inte nådde ögonen.

— Sex av dem spelar poker på övervåningen. Salongen. Cigarrer och whiskey. Richard förlorar alltid. Gå inte dit om du vill behålla illusionerna.

— Jag har inga illusioner kvar, sa Camilla med ett roat leende.

Hon gick uppför den breda trappan. Dörren till salongen stod på glänt. Cigarrrök i en låg slöja under taket. Whiskeyglas som lämnat ringar på det gröna pokerbordet. Kort. Askfat. Richard och fem andra, alla mellan femtio och sextiofem om hon fick gissa. Skjortorna var uppknäppta. En med lossad slips. En i bara undertröja. Doften kändes full av rök, svett och dyr sprit.

De tystnade när hon kom in. Inte abrupt. Bara så att korten stannade en sekund för länge i luften.

— Ursäkta, sa Camilla. Sofia sa att ni gömde er här uppe.

Richard log, det där leendet som alltid var en aning för stort.

— Vi gömmer oss inte. Vi förlorar pengar med värdighet. Camilla. Sitt. Drick. Du ser ut som sommaren själv.

Hon stängde inte dörren helt. Lät den stå på glänt, som om hon inte hade bestämt sig. Gick fram långsamt. Klänningen rörde sig med höfterna. Sex par ögon följde henne. Inte bara blicken. Hela rummet följde henne, som rök följer drag.

Hon stannade vid bordet först. Lutade sig fram för att titta på korten. När hon lutade sig framåt gled fållen upp. Spetskanten blinkade till mot låret, ett svart streck, sedan försvann den. Folke andades ut genom näsan. Henrik rättade till glasögonen som inte längre satt på näsan.

— Texas, sa hon. Och lögner?

— Mest lögn, sa Richard.

— Jag är bra på lögner, sa Camilla med ett stort leende.

— Det tror jag med, svarade Richard med ett ännu bredare leende.

Folke hällde whiskey i ett glas och räckte til henne. Hon tog det. Fingrarna strök hans en sekund för länge. Hon drack. Den brände skönt i henne. Hon lät tungan stanna mot glaskanten efteråt, bara ett ögonblick, och såg på honom medan hon svalde. Alkoholen värmde, och tände henne ännu mer på samma gång.

— Har din man somnat, frågade Folke. Rösten var redan lägre.

— Han sover säkert vid det här laget. Han är bra på det, svarade hon.

Skratt, men tunnare den här gången. Camilla gick runt bordet. En hand på Richards axel. En hand längs Henriks stolsrygg. När hon passerade Anders lät hon höften nästan röra hans arm. Han tittade rakt fram, som en man som räknar till tio.

Hon satte sig inte genast. Hon stod bakom Richard, båda händerna på hans axlar, och masserade sakta medan hon tittade ner i hans kort.

— Du bluffar, viskade hon mot hans öra, samtidigt som hon lät sin andedräkt och sina läppar nudda hans örsnibb..

— Alltid.

— Det känns.

Hennes bröst tryckte lätt mot hans rygg när hon lutade sig framåt. Bh:n syntes i urringningen, tunn, mörk. Richard slöt ögonen en sekund. När han öppnade dem igen var kuken redan på väg uppåt.

— Sitt ned, sa han. Innan jag förlorar ännu mer.

Hon gick fram och satte sig i hans knä som om det var det mest naturliga i världen. När hon satte sig gled klänningen upp. Hennes bara rumpa mot hans lår. Hon kände kuken redan där, en långsam hårdnad under tyget. Hon rörde sig inte. Bara satt. Lät honom känna vikten av henne. Lät honom känna värmen av sitt underliv mot hans lår.

Lars hällde upp mer whiskey till henne. Handen skakade lite när han räckte över hennes glas… hon svepte den dyra spriten.

— Ni spelar inte, sa Camilla till rummet.

— Vi spelar, sa Björn. Rösten var hes.

— Inte med korten.

Tystnad. Sedan ett kort skratt från Folke, aningens för sent.

Hon flörtade. Inte högt. Inte billigt. Hon lät handen ligga på Richards skjorta, två knappar ner, hud. Nageln ritade en liten cirkel. Hon pratade om sommaren. Om att natten aldrig tog slut. Om att huset var för stort för vanligt folk. Varje mening en smekning. Varje paus en väntan.

Richard andades mot hennes axel. Hans hand låg på hennes knä, utanpå klänningen, och rörde sig inte. Inte än.

Hon vände sig i hans knä, lite, så att hon såg de andra. Sex män. Cigarrer. Whiskey. Kukar som redan hade börjat vakna bakom byxorna, även om de fortfarande låtsades spela.

— Ni tittar på mig, sa hon mjukt.

— Det är svårt att låta bli, sa Henrik.

— Då ska ni inte låta bli.

Hon tog Richards hand från knät och lade den högre, fortfarande utanpå klänningen, mitt på låret. Lät den vila. Sedan, när ingen sa något, förde hon den ett par centimeter inåt. Han svalde. Hon kände det mot ryggen.

Folke reste sig, inte för att gå, bara för att hälla upp mer alkohol. När han räckte glaset stod han för nära. Camilla tittade upp på honom. Tog glaset. Lät fingrarna stanna kring hans.

— Du har väldigt stora händer, sa hon leendes mot honom.

— Det har sagts så, svarade han nervöst.

— Visa mig.

Han förstod inte först. Sedan lade hon hans hand mot sin kind, sakta, som om hon bara ville känna värmen. Tummen vid mungipan. Hon vände huvudet och kysste knogen. Inte en kyss. Bara läppar mot hud, sedan lite av tungan som smakade på honom. Folke stod kvar för länge.

Richard lät sin hand glida in under klänningen. Först tyg. Sedan spetskanten. Han andades ut mot hennes axel, ett litet förvånat ljud, och lät tummen stanna där ett ögonblick innan den gled vidare. Hon flyttade sig inte. Hon särade istället på benen några centimeter för att han skulle komma åt bättre. Hans tumme fann den nakna, blöta fittan. Inga trosor.

Han svor tyst. Bara för henne.

— Camilla.

— Mm.

— Du har…

— Jag vet.

Hon lät honom stryka hennes fitta. Inte inne. Bara längs de rakade blygdläpparna, upp och ner, så sakta att de andra inte såg mer än att hans hand hade försvunnit. Hon log mot bordet och männen. Drack från glaset Folke hade gett till henne. Kinderna var rosa, ögonen lite dimmiga av alkohol och kåthet.

Anders flyttade sig på stolen. Björn öppnade ännu en knapp. Lars tittade på hennes mun som om den redan var runt honom.

Hon reste sig från Richards knä. Långsamt. Klänningsfållen föll ned. Hans hand släppte henne motvilligt.

— Varmt, sa hon. Härinne.

Hon gick till fönstret, vaggandes förföriskt med rumpan mot männen. Öppnade en springa. Nattluften kom in, blå och sval. När hon vände sig stod hon mot ljuset. Klänningen blev till en silhuett. Ben. Höfter. Bh:n som en mörk skugga.

Hon gick tillbaka. Inte till Richard den här gången. Till Folke. Satte sig på armstödet till hans stol, ett ben på var sida om hans knä, inte i knät, bara nära. Klänningen gled upp helt. Stay-upsen syntes nu på riktigt, svart spets mot lår, och ovanför den bar hud.

Folke tittade. Kunde inte låta bli. Hans kuk tryckte mot byxan, tydligt.

— Du får titta, sa hon tyst. Det är därför jag sitter så.

Hans hand låg på hennes vad. Han lät den följa benet och tyget uppåt. Stannade vid spetsen. Hon nickade. Han strök kanten med tummen, som man stryker något dyrt.

Henrik reste sig och kom fram med cigarrasken som förevändning. Camilla tog en cigarr hon inte tänkte röka. Lät honom tända. Lutade sig in. Röken mellan dem. När hon blåste ut var munnen öppen, våt.

— Ni luktar alla likadant, sa hon med ett litet skratt. Rök, whiskey och kåthet.

Ingen förnekade det.

Hon gick från stol till stol. Inte snabbt. Ett varv. En hand i Henriks nacke. En smekning längs Anders skjortärm. När hon kom till Lars lutade hon sig så att urringningen öppnade sig rakt mot honom. Han såg brösten bakom det tunna tyget. Bröstvårtorna såg ut att vara stenhårda. Han slöt händerna i knäna.

— Du får röra, sa hon med ett förföriskt leende.

Han tvekade. Sedan lade han handen mot sidan av hennes bröst, utanpå klänningen, och andades ut som om han hade hållit andan i en timme. Hon lät honom. Rörde sig mot handen. Ett litet tryck.

Richard hade slutat låtsas spela. Korten låg på bordet. Kuken stod mot byxan så det värkte och kändes alldeles för trångt. Han tittade på henne som på något som inte fick lämna rummet.

Camilla gick tillbaka till mitten. Stod där. Sex män runt sig. Cigarrrök. Whiskey. Hon kände pulsen i rummet.

Hon började dansa. Utan musik. Långsamt. Inte en föreställning än. Bara kroppen. Höfterna. Händerna som strök klänningen längs sidorna, upp, ner, som om hon själv ville minnas vad som fanns under.

— Ni är tysta, sa hon.

— Vi lyssnar, sa Björn.

— På vad?

— På det du inte säger.

Hon log. Tog tag i axelbandet. Lät det glida av axeln. Stannade. Lät det hänga. Bh-bandet syntes. Männen andades.

Hon tog det andra bandet. Samma sak. Klänningen hölls nu bara uppe av bysten och höfterna. När hon vände sig långsamt gled tyget ner en centimeter. En till.

Folke svor. Lågt för sig själv.

Hon tog klänningen i sidorna och började dra den ner. Inte av. Bara ner till bröstvårtorna, så att bh:n syntes helt, svart och tunn, brösten tunga bakom. Sedan upp igen. Som ett löfte hon tog tillbaka.

Richard reste sig. Satte sig igen.

— Camilla, sa han hes. Du vet vad du gör.

— Ja, svarade hon lite skälmskt

Hon drog klänningen över huvudet. Långsamt. Tyget släppte höfterna. Stay-upsen. Det nakna underlivet. Den rakade fittan, blank mellan låren, med torkade vita spår av sperma på insidan om man tittade efter noga. Klänningen föll till golvet som något som inte längre behövdes.

Hon stod så. Bh. Stay-ups. Inget mer. Brösten lyfte sig när hon andades. Fittan synlig. Otroligt vacker. Otroligt använd redan. En venus i cigarrrök.

Ingen rörde sig. Kukarna var hårda. Det syntes. Det hördes i andningen.

Hon gick fram till Richard. Tog hans hand. Lade den mot magen. Förde den nedåt. Hans fingrar fann fittan igen, alldeles bar, inget klänningstyg emellan. Han stönade. Två fingrar gled in av sig själva. Hon knöt sig kring dem och log.

— Ni har tittat tillräckligt länge, sa hon till rummet.

Hon gick till Folke. Lät honom smeka rumpan. Till Henrik. Lät honom kyssa insidan av låret, precis ovanför spetsen. Till Anders. Lät hans stora hand ligga stilla över fittan, bara täcka, bara känna värmen. Till Lars. Lät honom suga på ena bröstvårtan genom bh:n tills tyget blev mörkt och vått. Till Björn. Lät honom se, bara se, medan hon särade lite på knäna.

När hon vände sig mot dem alla igen var kinderna röda. Munnen öppen. Fittan blöt längs låren.

Hon tog av bh:n. Långsamt. Ett haklås. Bandet. Tyget släppte. Brösten fria. Bröstvårtorna hårda. Stay-upsen lämnade hon på.

Sex män. Sex hårda kukar. Ingen som längre kunde låtsas.

Hon såg på dem. En efter en. Lät tystnaden bli tung.

— Jag vill knulla, deklarerade hon.

Tystnaden varade inte. Den brast. Någon andades ut, ett enda gemensamt ljud, som om rummet hade hållit andan sedan hon kom in.

— Kom då, sa hon. Jag menar det, ta fram kukarna!

De reste sig som män reser sig när något de inte trodde skulle hända plötsligt ligger framför dem på golvet. När motståndet är slut. När venus redan har vunnit.

Richard kom fram först. Han hade redan öppnat byxorna halvvägs, som om fingrarna gjort det utan att fråga huvudet. Camilla knäböjde i soffan, sidenet kallt mot knäna, och drog ut kuken. Han var tjock mot roten, varm i handen, redan så hård att huden var stram. Hon tittade upp på honom medan hon slickade från pung till topp, långsamt, en enda våt linje. Sedan slöt hon läpparna bakom ollonet och sög bara där. Tungan över kanten. Salt. Whiskey. Hud.

Richard svor tyst. En hand i hennes hår, inte hårt, bara bestämt. Han tittade ner på henne som om han fortfarande väntade på att hon skulle skratta och säga att hon skämtade. Hon gjorde inte det. Hon tog mer kuk. Centimeter för centimeter, tills hon kände honom mot gommen. Hon andades genom näsan och släppte ner honom i halsen så långt hon kunde, ögonen vattniga, och höll kvar. Saliv rann längs kuken. Han stönade, ett djupt, överraskat ljud, och höfterna ryckte framåt av sig själva.

— Gud, Camilla… din mun… du suger kuk som en gudinna…

Folke ställde sig bredvid, redan med byxorna öppna. Stora händer. Grått hår på bröstet där skjortan glidit isär. Camilla släppte Richard med ett smack, en tråd av saliv mellan läpparna och kuken, och tog Folke i munnen. Annan smak. Annan vikt mot tungan. Tjockare, lite tyngre, med en åder som pulserade mot underläppen. Hon sög honom lika djupt, lika slarvigt, medan hon runkade Richard med blänkande hand. Folke andades ut genom tänderna och lade en hand mot hennes kind, tummen vid mungipan, som för att känna hur hon slöt sig om kuken.

Henrik kom fram, glasögonen avlagda på pokerbordet. Hon tog honom också. Tre kukar vid ansiktet. Hon gick från mun till hand till mun. Sög den ene, slickade längs undersidan på den andre, tryckte två ollon mot tungan samtidigt så gott det gick och lät saliven göra dem blanka. Käken värkte vänligt. Hon stönade runt kukarna, inte för att de bad om det, utan för att fittan blev blötare av smaken, av tyngden, av att de tittade.

Lars och Björn stod lite bakom, byxorna redan nerdragna, och runkade sakta. Anders stod tystast, stora händer längs sidorna, och såg på. Bara såg på hur hon sög. Camilla tittade upp mellan dragen och mötte blickarna, en efter en, med kuken i munnen.

— Hon är så jävla vacker när hon suger kuk, sa Folke hes.

Richard nickade, oförmögen att svara. Han kände hur nära han redan var och drog sig ur munnen med ett ryck, andfådd.

— Inte än. Inte i munnen. Inte först.

Camilla släppte Folke och log med blanka läppar.

— Då är det tur att jag gillar kuk.

De lade henne på rygg i soffan. Kuddar for undan. Henrik knäböjde mellan hennes lår och tittade först, länge, som om han ville pränta in det: den rakade fittan, de svullna blygdläpparna, hålet som redan glänste. Sedan lade han munnen mot henne.

Hon flämtade till.

Han slickade fittan långsamt. Inte slarvigt. Långa, platta drag från mellangården upp över hålet, över de rakade blygdläpparna, upp till klitoris. Han sög på henne. Han körde in tungan. Han tog den lilla kärnan mellan läpparna och gnuggade med tungan i små, täta rörelser medan två fingrar gled in, sedan tre. Hon var så blöt att det gick lätt och enkelt. Richard kom tillbaka mot hennes mun. Hon öppnade och tog kuken medan hon blev slickad. Folke smekte hennes bröst, rullade en bröstvårta mellan tumme och pekfinger, sög på den andra, nöp precis lagom hårt så att hennes njutning ökade ännu mera. Anders hand låg på hennes mage, stilla först, sedan strykande ner mot där Henriks mun arbetade i fittan.

Njutningen kom i lager. Tungan. Fingrarna som böjdes framåt. Kuken mot gommen. Bröstvårtan mellan Folkes tänder. Hon lyfte höfterna mot Henriks mun och kom första gången så — ryggen i båge, ett stön som vibrerade runt Richards kuk, låren som skakade mot Henriks öron. Fittsaft rann. Henrik släppte inte. Han slickade henne genom orgasmen, genom det för känsliga, tills hon nästan sparkade och sedan slappnade av och släppte in tungan igen.

— Hon kom redan, sa Folke. Hörde ni. Fittan skvätte.

Richard drog sig ur hennes mun och strök hennes underläpp med tummen.

— Fortsätt, viskade Camilla. Knulla mig!

Richard lade sig på soffan. Hon klättrade samtidigt upp över honom, höll om kuken, strök ollonet mot de öppna blygdläpparna — upp, ner, mot klitoris — och sänkte sig. Långsamt. Hon kände varje centimeter. Hur fittan öppnades. Hur han fyllde henne. När hon satt helt ner andades hon ut och log, ett litet berusat leende, och började rida. Först långa, djupa rörelser. Sedan hårdare. Brösten gungade mot hans ansikte. Han sög på en bröstvårta, stönade mot hennes hud, höll hennes höfter som om han var rädd att hon skulle sluta. Hon höll sig i soffryggen och knullade honom på riktigt, med hela kroppen, så att det smackade varje gång fittan tog kuken till roten.

— Din fitta är så varm, flämtade Richard. Så jävla varm och skön.

Anders knäböjde bakom henne på dynorna. Hon kände hans ollon mot rövhålet, redan blött av hennes egen väta. Han strök på mer med två fingrar, sakta, cirklar, sedan ett finger in i analen. Hon stannade i ridandet en sekund, andades, släppte in det. Ett andra finger. Han spred dem försiktigt, väntade på at hon skulle vänja sig.

— Säg till, sa han. Rösten var låg.

— Kör. Fyll mig!

Han tryckte in kuken. Långsamt. Centimeter för centimeter. Det brände lite. Det tänjde. Hon andades i korta tag, stilla över Richard och slappnade av med analen, tills Anders kuk var helt inne i henne. Nu hade hon två i sig. En kuk i fittan. En kuk i röven. Hon flämtade. Det var precis vad hon velat ha hela kvällen. Den där absoluta fyllnaden. Ingen mjukhet. Ingen ursäkt. Två kukar som rörde sig i henne, åtskilda bara av en tunn vägg av henne själv.

Anders stönade mot hennes nacke, ett långt, brutet ljud.

— Vänta, sa hon. Vänta… ja. Nu. Knulla mig.

De började röra sig. Ur takt först. Sedan fann de en rytm. När Richard stötte upp i fittan drog Anders nästan ut ur röven. När Anders körde in sjönk hon mot Richard. Hon blev en sak mellan dem. Blöt. Ljudet var slappt och vått och djupt. Henrik ställde sig vid hennes huvud. Hon öppnade munnen och tog emot honom tills han fyllde henne helt. Nu tre kukar. En i fittan, en i rumpan, en i halsen.

Henrik höll hennes hår ur vägen och såg hur hon slukade kuken, hur ögonen tårades, hur hon ändå inte släppte. Han svor tyst. Folke smekte hennes bröst från sidan. Lars runkade mot hennes kind. Björn stod och såg på de andra, kuken i handen, och väntade på sin tur i fittan.

Hon kom andra gången runt båda kukarna. Fittan knöt sig så hårt att Anders svor bakom henne och höll stilla längst inne i röven, pulsen synlig i halsen. Hon skakade. Saliv rann längs Henriks kuk ner på hennes haka. Richard smekte klitoris medan hon fortfarande krampade, och det blev för mycket, precis lagom för mycket, så att orgasmen inte släppte utan gick över i nästa våg.

— Titta på henne, sa Richard mot hennes bröst. Hon kommer hela tiden. Hennes fitta mjölkar.

— Jag känner det, flämtade Anders. Hon kniper röven. Hon…

Camilla släppte Henrik ur munnen bara för att andas.

— Fortsätt! Ja, jag känner kukarna. Ska ni prata strunt eller knulla mig?

De bytte utan att prata mycket. Anders drog sig ur rumpan, långsamt. Folke lade sig under henne i stället. Annan vinkel. Annan tjocklek. Hon sänkte sig över Folkes kuk och stönade när han träffade djupt i fittan, tyngre, fylligare. Björn knäböjde bakom och tog över där och knullade henne i röven. Hon var så blöt framifrån att det räckte, och de använde mer saliv, mer av henne. Han gled in. Hon var redan öppen. Det gick lättare den här gången. Hon red Folke, tog Björn i röven, sög Lars och kände hur njutningen inte längre kom i toppar utan låg som ett enda varmt, vått skikt över hela underlivet.

Folke kom först av dem, djupt i fittan. Han höll fast hennes höfter, ansiktet mot hennes bröst, och tömde kuken med öppna ögon, som om han inte ville missa en sekund. Hon kände varje pulsslag. Varmt. Tjocka sprut av sperma in i henne. Hon knöt fittan runt honom avsiktligt, mjölkade ur honom, och log när han svor av att det knep åt om kuken.

— Nästa kuk, sa hon högt och lite hest.

Richard igen, i munnen, medan Björn fortfarande knullade henne i röven och Henrik gned klitoris med två fingrar, blöta av Folkes sperma. Hon kom tredje gången så, med sperman som rann ut ur fittan kring ingenting, och Björn längst inne i rumpan och Richards ollon mot halsen. Hon grät nästan. Inte av sorg. Av för mycket kuk. Av att det äntligen räckte.

I hammocken vände sig Tomas. Öppnade ögonen. Stjärnorna var för ljusa. Han tänkte: Camilla. Han tänkte: var. Huvudet dunkade. Hammocken var kladdig. Han reste sig och stapplade mot huset.

De lade henne på sidan i soffan. Ett ben lyft mot ryggstödet. Lars kuk i fittan. Anders kuk i röven igen. Hon höll Henrik med handen och slickade honom mellan stötarna, tog kuken i munnen när hon orkade, släppte när en stöt bakifrån gjorde henne stum. Två kukar i henne samtidigt igen. Hon kände hur de nästan mötte varandra inne i henne. Lars stönade mot hennes axel med het andedräkten.

— Du tar oss båda, viskade han. Vet du det? Fitta och röv. Du tar oss…

Hon kom en fjärde gång istället för att svara, mindre, tätare, en kramp som bara satt längst fram mot klitoris och ändå fick henne att skaka. Anders kom strax efter, djupt i röven, höll henne stilla och tömde kuken med pannan mot hennes rygg. Hon kände värmen inne i sig, långt in.

Tomas kom in i köket. Sofia satt med en kopp te.

— Har du sett Camilla?

Hon tittade på honom länge.

— Kolla övervåningen. Salongen.

Hon knäböjde mot soffkarmen. Ansiktet mot kudden först, sedan upp. Hon tog Björns kuk i munnen medan Henrik knullade fittan stående bakifrån, djupa mjukare stötar, hans pung mot henne hennes röv. Hon sög slafsigt, med ljud, för att hon ville höra sig själv. För att de skulle höra hur hon sög kuk. Henrik kom mot hennes svank, drog sig ur och sprutade över rumpan och ländryggen. Varmt. Hon strök sperman med handen, förde fingrarna till munnen, slickade i sig och lät dem se när hon njöt av det.

Lars kom i hennes mun strax efter. Hon svalde det hon kunde. Resten rann längs hakan ner mellan brösten. Hon torkade inte bort det. Richard strök det upp mot hennes bröstvårtor med två fingrar, sakta, som om det hörde dit.

Tomas gick uppför trappan. Långsamt. Varje steg ett beslut han inte riktigt tog medvetet. Han hörde det innan han såg det. Stönen. Det slappa, våta ljudet av kuk i fitta. En möbel som skrapade. En man som svor mjukt. Han stannade utanför dörren. Handen på karmen. Han tänkte att han skulle vända. Han vände inte. Han gläntade.

Camilla red en mans kuk. Hennes bröst gungade fram och tillbaka med stötarna som gick upp genom hennes kropp. En annan man knullade henne i rumpan, djupt, med händerna om hennes höfter. En tredje man hade kuken i hennes mun och hon sög girigt, med saliv och sperma i mungiporna. En fjärde stod böjd över henne och smekte hennes bröst. Två till stod nakna med kukarna i händerna och väntade på sin tur.

Tomas visste inte om han drömde. Spriten. Tröttheten. Synen. Det vita i ögonvrån. Hans fru. Hans Camilla. Ljuden hon gjorde när hon tog alla kukar. Han hade inte hört de ljuden på år. Kanske aldrig just så, på det viset. Det var något nytt.

Han sjönk ner mot väggen i hallen. Dörren stod fortfarande på glänt. Han slocknade med synen inbränd.

Inne visste de inte att han hade sett. Eller också visste de, och det spelade ingen roll.

De vände henne på mage över soffkarmen. Richard i halsen, mindre bråttom nu, djupare, handen i hennes hår. Folke höll isär hennes rumpa och körde in kuken, långsamt, tills hon var fylld i röven igen. Henrik gned klitoris underifrån, mellan henne och soffkanten, två fingrar i takt med stötarna. Hon kom femte gången med ansiktet mot Richards mage och ett långt, brutet ljud som inte lät som hon. Richard kom i hennes mun samtidigt, höll sig stilla längst inne och lät henne svälja sperman som han sprutade in mot hennes gom i kaskader. Hon gjorde det. Sedan slickade hon kuken ren, långsamt, medan Folke fortfarande knullade henne bakifrån.

Björn lade sig in under henne. Hon vände på sig och släppte in honom, och red hans kuk med ryggen mot hans bröst, vänd utåt, så de andra såg allt. Hur fittan slukade honom. Hur det rann. Hur magen spändes. Richard knäböjde framför och slickade klitoris medan hon red, tungan mot henne och mot Björns kuk där den gled in och ut ur fittan. Det var så oblygt att hon skrattade mitt i ett stön. Björn höll hennes bröst bakifrån, nöp om bröstvårtorna, stönade mot hennes öra.

— Kom på min kuk, viskade han. Kom.

Hon kom sjätte gången mot Richards tunga. Skrattet dog. Låren skakade så att Björn fick hålla fast henne.

Folke var hård igen. Han tog henne hårt i fittan medan hon redan var så full av sperma att det pressades ut kring kuken vid varje stöt. Vitt. Kladdigt. Ljudet var rent smaskande. Hon höll om hans nacke och tittade honom i ögonen.

— Kom i min fitta Folke! Jag vill känna det!

Han kom. Djupt. Hon knöt sig om honom. Hon kom med honom, den sjunde, en lång, utdragen orgasm som inte ville släppa. Anders ställde sig över hennes bröst och runkade färdigt mot dem, stönade när sperman träffade bröstvårtorna, dekolletaget, halsgropen. Richard lade ollonet mot hennes läppar och hon öppnade och tog de sista stötarna i munnen medan Folke fortfarande pulserade inne i fittan.

De andades. Cigarrröken hade lagt sig lägre. Någon skrattade tyst, inte elakt, bara av att vara lite lycklig. Folke strök hennes höft. Henrik kysste insidan av hennes knä. Richard låg med sluten mun mot hennes mage och andades.

Camilla låg stilla en stund, fylld av sperma överallt, blank över magen, mellan brösten, i håret vid tinningen. Det rann ur henne när hon rörde på låren. Fitta. Röv. Mun. Hon strök med två fingrar mellan blygdläpparna, kände hur öppet hålet var, hur varmt det var, och förde fingrarna till munnen igen.

— Inte slut, sa hon tyst. Inte om ni inte är det. Jag vill ha mer kuk.

De var inte det.

Andra vändan var långsammare. Blötare. Mindre bråttom. De smekte henne först. Händer över bröst, mage, lår, hals. Mun mot mun. Richard kysste henne på riktigt den här gången, djupt, medan någon annan slickade fittan mycket sakta. Hon sög kukarna hårda igen, en efter en, tittade dem i ögonen medan hon gjorde det. Lars kom nästan bara av det. Hon stannade, log, och lät kuken vila mot kinden tills han kunde fortsätta.

Hon lade sig på rygg med kuddar under höften och lät dem turas om i fittan. Richard först, långsamma stötar, hans panna mot hennes. Folke efter, tyngre kuk. Henrik som slickade henne mellan varven tills hon kom när han bara höll två fingrar stilla inne i fittan och arbetade med tungan mot klitoris. Anders i röven igen, lättare nu, medan hon red och hade Björns kuk i handen och Lars kuk i munnen. Mannen under henne tömde sig i rumpan och hon kände det som värme långt in och stönade runt kuken i munnen.

Björn höll henne uppifrån, bröst mot bröst, och knullade fittan långsamt medan Richard slickade där de möttes. Camilla grät på riktigt den gången, tyst, med öppna ögon, och kom så hårt att hon bet Richard i axeln. Han skrattade mot huden, ett litet, ostyrigt skratt, och slickade vidare tills hon nästan bad honom sluta och sedan inte ville att han skulle sluta slicka hennes fitta.

När de äntligen sjönk ihop var soffan nedsolkad av fittsaft och sperma överallt. Kuddar på golvet. Whiskey utspilld. Kortleken under en skjorta. Klänningen och bh:n i en hög på golvet. Camilla satt naken mitt ibland dem och log. Trött. Mätt. Inte helt mätt — men närmre än hon varit på flera år. Fittan öm. Röven öm. Munnen öm. Richard kysste hennes tinning. Folke räckte henne ett glas vatten. Hon drack. Det rann längs hakan och ned över brösten. Ingen brydde sig.

— Bubbelbadet, sa Richard hes. Resten av huset sover. Vi går ner.

De gick förbi Tomas i hallen. Någon lade en filt över honom. Camilla såg honom ett ögonblick. Sovandes. Munnen öppen. Hon vände bort blicken, orkade inte bry sig om honom och gick vidare ned tillsammans med de andra för att bada… och kanske mer.

Camilla vaknade i en säng som inte var hennes. En arm över hennes mage som inte var Tomas. Mannen sov med öppen mun. Grått brösthår. Rummet luktade rök, whiskey och torkat sex. Mellan hennes ben var fittan kletig. Hon låg stilla länge och kände efter. Kroppen var öm. Använd. Mätt på ett sätt hon inte varit på många år. Ett blåmärke på höften. En smak av kuk i munnen. Hon tittade i taket och tänkte på Maja i Blekinge, på huset i Malmö, på hammocken, på handfatet, på soffan. Hon tänkte att hon borde skämmas. Skammen kom inte. Bara en stor, tom skön stillhet.

Tomas vaknade i hallen med en skalle som ville sprängas. Solen stod redan högt. Midsommardagen. Det där ljuset som inte riktigt är dag och inte riktigt natt, bara en blek, oavbruten sak som ligger över allt och vägrar släppa. Filt över axlarna. Munnen torr som sandpapper. Han mindes dörrspringan. Han visste inte vad som var dröm. Han visste att det inte var dröm.

Först toaletten. Kroppen krävde det, banalt och brådskande, som om den ville påminna honom om att han fortfarande var en man med tarmar och huvudvärk. Han stapplade dit. Vitt porslin. Spegel. Doft av tvål som inte riktigt täckte något annat.

I hörnet, vid foten av stolen, låg de.

Små. Svarta. Ihopknycklade.

Han böjde sig. Ryggen protesterade. Han tog upp dem mellan tumme och pekfinger som om de kunde bränna honom. Spetsen. Sömmen. Den lilla satinrosetten som hade sett dum ut i julas, i påsen, när hon öppnade och han hade tittat bort för att det var pinsamt att ge sin fru trosor efter femton år. Han kände igen dem. Naturligtvis kände han igen dem. Han hade stått vid kassan i december och tänkt att det kanske skulle hjälpa. Att det kanske skulle bli som förr.

De var inte rena. Inte smutsiga på det vanliga viset heller. Bara använda och lämnade, som något man slänger när man är klar med det.

Han ställde sig vid handfatet en stund med dem i näven. Spegeln visade en man med filtveck i kinden och ögon som inte ville sluta sig. Han stoppade trosorna i fickan. Inte för att han visste vad han skulle göra med dem. För att han inte kunde lämna dem där. Huset skulle annars fortsätta att ha dem. Som ett bevis ingen hade bett om.

Han gick ner.

De möttes i hallen på nedervåningen. Camilla i gårdagskvällens klänning. Inga trosor. Fittan bar under tyget. Han i skrynklig skjorta. De sa ingenting på länge. Solens sken låg i rutorna som mjölk.

Han stoppade handen i fickan. Räckte över dem. Tyget var en liten svart knut mellan dem.

— Jag hittade dina trosor, dem du fick av mig, på toaletten.

Hon tog dem. Inte snabbt. Inte långsamt. Bara tog dem. Fingrarna slöt sig. Hon sa ingenting. Det fanns ingenting att säga som inte redan fanns i tyget.

— Vi åker, sa han.

— Ja.

Sofia kysste dem på kinden som om ingenting hade hänt. Richard vinkade från köksdörren. Niklas syntes inte. Erik syntes inte. Huset låg vitt och oskyldigt i förmiddagsljuset. Redan tjugotre grader igen, eller på väg dit. Halvskugga över gruset. Någon hade redan börjat plocka glas. Någon visslade långt borta, ett vanligt sommarljud, som om natten aldrig hade hänt.

De åkte hem i tystnad. Ingen radio. Ingen blick. Åkrar. Alléer. Den ljusa himlen. Camilla tittade ut. Trosorna låg i hennes knä, ihopvikta nu, som om det gick att vika ihop det som hade skett. Tomas höll i ratten så hårt att knogarna bleknade. En gång öppnade han munnen. Inga ord kom.

Hemma, sent på eftermiddagen, när Maja fortfarande var hos farföräldrarna och huset var lika tyst som bilen hade varit, satte de sig vid köksbordet med vatten. Inte vin. Inte kaffe. Vatten. Klockan på väggen tickade för högt, som den alltid hade gjort, bara att man plötsligt hörde den.

Camilla tittade på sina händer.

— Vi skiljer oss.

Tomas nickade. Han hade sett för mycket för att säga något annat. Han hade också sett för lite. Det som fanns kvar mellan dem var det vita kletet på en hammock, ett par trosor i ett toaletthörn i ett palats på landet, en dörr på glänt, en julklapp som hade överlevt sig själv — och en kvinna som äntligen hade fått den kuk hon saknat, och en man som inte längre visste vem han hade varit gift med.

— Ja, sa han. Vi skiljer oss.

Det var slutet på det. Inte med en smäll. Med en midsommarmorgon, en tyst bil och en överenskommelse som båda redan hade ingått, var och en för sig, natten innan. Utanför köksfönstret gick någon förbi med en bukett överblommade syrener. Doften kom in genom springan, söt och lite rutten, som sommaren alltid gör när den har pågått för länge. Ingen av dem reste sig för att titta.