En trög dag på jobbet (III)

Det var en helt vanlig onsdag, mitten av veckan hade kommit. Kändes som en vändpunkt. Det hade gått över en vecka sedan du fått meddelandet.
Livet kändes lite småtrist. Händelselöst på något sätt. Ruset hade lämnat världen och allt var liksom grått.

Du satt och gick igenom några onödigt långa dokument när du fick en kalender notis.

Hoppsan, hoppas att det inte är något med hård deadline som ska vara klart.

När du tittade på den digitala kalendern så såg du att det ska vara ett videomöte kl 13. Typiskt.
Aldrig kul att sitta i ett halvöppet kontor och försöka både höra och i värsta fall bidra med någon slags vettig åsikt om något. Alla dessa videomöten som egentligen hade gått så mycket fortare i text.
Tänkte inte mer på det och såg till att headsetet var satt på laddning.

Lunchen passerade och du satte dig ner bakom skrivbordet igen och allt var i sin ordning. En lång sista suck, gnuggade ansiktet och la dig till med ett leende. Då Du anslöt till mötet möttes du av tre mörka skärmar, ljudet var på men alla andras kameror var av.

Du kollar fort att din egen mic fungerar och att det inte var tänkt som ett konferenssamtal.

-Ett två tre, Halloj. Vad mörk ni har det.

Tystnaden var total, bara andning hörs.

-haaaallå?

En röst bröt in. Den lät bekant.

– Hej redlight…Du har väl inte glömt oss?

Skit skit skit…Nu? Vad händer?

– Öööh nejdå, jag minns mycket väl.

– Bra…Vi har en förfrågan, eller ska vi kalla det en order?

– Ni får kalla det vad ni vill. Jag lyssnar.

Du var tvungen att hela tiden balansera det du sa högt, inte visa en min eller säga något som de andra kunde höra. En skräckblandad upphetsning gick genom kroppen.

– Duktig pojke…Vi har bestämt oss för att vi vill se vad du har att erbjuda.

– Ursäkta? Vilket slags erbjudande.

– Du är utvald för en viktigare tjänst, men vi vill se dig prestera under press.

– Oj då…låt höra, vad är ordern.

Tankarna virvlade, vilket slags sjukt spel hade du hamnat i egentligen. Hennes röst ingav fortfarande respekt.

– Så ska det låta, nästan gång lägg till ett frun.

Chefen från den andra avdelningen. Linda var sträng men det kändes liksom bra, tydligt och direkt.

– Ja, frun.

Det fnissades i de två andra kanalerna och du hörde Evelina.

– Mmm, han går att lära…då ska vi se om lydnad är hans njutning.

Du kände en klump i magen. Vad har dom kokat ihop, och vem är den tredje? Johannas röst hörs igen.

– Bra, öppna gylfen, hedra oss. Visa hur en duktig pojke kommer för sina mästarinnor.

Kameran under bordet, hala fram den och ge oss en grundlig uppvisning.
Vafan? Dom kan inte mena allvar. Visst, ingen ser in under bordet men här?

– Du tvekar? Vill du inte behaga? Är du inte vår lilla leksak?

– Alltså…nu?

– Sätt igång bara. Visa vad du kan.

Pirret rusade längs ryggraden, byxorna kändes trånga nu. Du tog chansen, följde den förbjudna impulsen. Kameran hamnade under bordet när ingen sår, du kollade till skärmen att skrevet var i fokus, sen släckte du skärmen och låtsades att det var ett vanligt samtal. Med en skakig hand öppnade du gylfen och krängde paketet ur kalsongerna så dom såg. Den var svullen och glad men inte helt styvnad. Ådrorna syntes i bild.

– Mmmm precis som jag minns den.

Lindas röst lät nöjd.

– Nämen…skulle haft dig till mer än att slicka.

Evelinas glada kommentar. Du hörde bara ett litet skratt från tredje tittaren.
Johanna tog kontrollen.

– Nå, bara att sätta igång, visa vad du har att erbjuda.

Det ryckte redan i den, svällde och försatsen gjorde ollonet alldeles glansigt där det gömde sig i förhuden. Genom ditt headset kom det positiv feedback.

– Mmm. Ge oss mera, visa oss att du längtar efter oss.

Sittandes vid tangentbordet försökte du se upptagen ut, under bordet fattade du ett vant grepp om den styvnande lämmen. Du kände att du verkligen tände till, hårdnade fort. Rösterna i headsetet manade på. Två bekanta röster och den hemliga tredje verkade fnissa och stöna i takt med dina drag.

Du ville ge dom en show. Något att titta på, så först när du var riktigt hård började du dra förhuden bakåt. Ollonet gled lätt och sakta men säkert så fick dom se hur stort det verkligen var. Din kuk var knappast längst, men den var bra bred.
Videosamtalets röster berömde dig, de gillade ditt tålamod och förståelse för att ge en ordentlig uppvisning. Johanna kunde inte låta bli att påpeka hur snabb du var senast.

Det började det bli svårt att hålla igen. Du tog en liten paus och släppte den bultande kuken. Lät kameran fånga hur den ryckte och gungade av sig självt, dom manade på, vill ha allt.

– Reta oss inte nu, låtsas att vi är uppradade all tre. Rumporna i vädret. Särade och redo för dig.

Evelinas röst lät flåsig, du undrade vem av er som hetsades mest av henne beskrivning.

– Du får vem du vill. Ta ett hål bara. Din kuk där ditt pekfinger retade mig kanske, kom igen. Kom för oss, på oss, i oss.

Det var droppen. Hennes manande röst och minnet av hennes trånga stjärt var mer än du klarade av. Du kom så hårt. Försökte andas normalt, försökte sitta still vid skrivbordet. Du kunde inte se själv men du kände ju hur stråle efter kladdig stråle sköts under bordet.

Det njöts och stönades i gruppsamtalet. Dom uppmanade dig att mjölka ur den ordentligt, dra i den, leka med allt kladd och förhuden när du sakta krympte igen. De var verkligen leksugna och ville få dig till allt möjligt.

Dina kinder var illröda där du satt och andningen var allt annat än lugn.
Känslan att vara vald till  hingst, till avelsdjur snurrade i din trötta hjärna. Ägd måhända, men med ägarinnor som uppskattade dina insatser.
Det rann kladd ner för ditt lår och verkligheten kom ikapp.
Vafan skulle gör du nu? Hur skulle du förklara det här om nån sett dig.

Dom tackade för showen och loggade ur.
Du satt där med satsen på byxorna och skämdes…men i skammen kom ruset åter. Livet fick färg igen. Men vem mer visste? Vem var den tredje?