Camilla och Claudia kapitel 3 – Äntligen ostörda

Minnet av Claudia hade blivit en ständig, doftande närvaro i Camillas sinne. Det kvävde luften i hennes lungor och fick hennes hud att kittlas under kläderna, timme efter timme, dag efter dag. Vårt senaste möte, en het, våg stund omhuldad av ånga och svett i gymmets omklädningsrum, hade skurit sig fast. Hon mindes smaken av Claudias hud, salt och sött på samma gång, känslan av hennes fingrar som letade sig under elastiken i hennes sport-BH. Hela hennes kropp hade skrikit efter mer, en enda, skärande ton av ren begär. Sedan hade det kommit. Ett meddelande på mobilen. Hennes man. ”Är du snart klar, älskling? Jag väntar utanför.” Stavelsen hade dränkt elden med iskallt vatten. De hade hunnit knappt ett halvt andetag från att ge efter för allt, innan verkligheten med sin tråkiga, förväntansfulla röst hade ryckt tillbaka henne.

Men nu var han borta. En affärsresa, två nätter i Stockholm. Två nätter av tystnad och tomhet i huset som förvandlats till en scen, en scen som Camilla planerat i veckor. Hon stod framför den stora spegeln på sovrummet och vred på sig. Klänningen var en djärv påminnelse om allt hon höll tillbaka. Den var i ett tunt, blommigt tyg, nästan genomskinligt i solljuset som strömmade in genom fönstret. Urringningen var djup, så pass djup att den mjuka kurvan av hennes bröst syntes på båda sidor om det tunna tyget. Längden var ännu djärvare. Den slutade precis under rumpan, och när hon lutade sig framåt, ens bara en aning, visade den den fasta, rundade formen. Hon var ett löfte, en inbjudan sydd i tyg.

Dörrklockan skar genom tystnaden, ett vasst, elektriskt ljud som fick Camillas hjärta att slå ett extra, hårt slag mot revbenen. Hon tog ett djupt andetag, lät luften fylla lungorna och sträckte på ryggen. Det här var det. Ingen återvändo.

Hon öppnade dörren och där stod Claudia. Och för ett ögonblick försvann allt annat. Världen utanför upphörde att existera. Claudia bar också en kort klänning, enkel och svart, men den klamrade sig fast vid hennes kropps kurvor som en älskare. Urringningen var lika djup och avslöjade det släta, solbrända skinnet på hennes bröst. Hennes ögon, mörka och intensiva, fastnade omedelbart på Camilla, och ett långsamt, vetskapligt leende spred sig över hennes läppar. Ett leende som sa: ”Jag vet vad du tänker på. Jag har tänkt på samma sak.”

”Kom in”, sa Camilla, och hennes röst var bara en viskning, en andhämtning som bar på veckor av längtan.

Claudia klev in, hennes närvaro fyllde hallen med en doft av parfym och något annat, något som var unikt Claudia. Deras blickar låstes, ett tyst, elektriskt utbyte av allt som sagts och osagts. De log båda, ett leende som var lika delat ömhet som ren, skär lust.

”Vin?” frågade Camilla och vände sig mot köket, medveten om Claudias ögon som följde hennes varje rörelse, som lade sig på den korta kjolen som svajade när hon gick.

”Absolut”, svarade Claudia, hennes röst låg och mjuk.

Camilla hämtade en flaska svalt vitt vin och två glas. Hennes fingrar darrade lätt när hon hällde upp, det klirrande ljudet mot glasen var det enda som bröt tystnaden. Hon räckte över ett glas till Claudia, deras fingrar rörde vid varandra i en kort, brännande sekund. En elektrisk stöt sköt genom Camillas arm, rakt upp i bröstet.

De stod i vardagsrummet, i det mjuka skenet från fönstret, och bara tittade på varandra. De drack sitt vin, tysta, men tystnaden var inte tom. Den var laddad, spänd som en sträng som snart skulle vibrera. Camilla lät blicken vandra över Claudias kropp, över den smala midjan, höfterna som svällde under det tunna tyget, de långa, slanka benen. Hon såg hur Claudias blick gjorde samma sak, hur den stannade vid hennes urringning, vid den synliga huden på hennes lår.

”Jag har tänkt på dig”, sa Claudia till slut, och hennes röst var grov av känslor. ”Konstant.”

”Jag också”, viskade Camilla tillbaka. ”Varje sekund.”

Claudia tog ett steg närmare. Sedan ett till. Avståndet mellan dem krympte, luften blev tjockare, svårare att andas. Hon lyfte sin hand och lade den försiktigt mot Camillas kind, tummen strök mjukt över hennes hud. Camilla lutade sig in i beröringen, stängde ögonen och bara kände. Värmen från Claudias hand, doften av hennes hud, allt var överväldigande.

”Den där klänningen…” sa Claudia lågt, hennes blick glödde. ”Du vet vad den gör med mig.”

”Det var det som var meningen”, svarade Camilla och öppnade ögonen igen. Hon mötte Claudias blick utan att tveka, en utmaning i sin egen blick. ”Jag ville att du skulle se vad du gick miste om.”

Claudias leende blev bredare, en aning farligt. ”Åh, jag ser det.” Hennes blick föll till Camillas läppar. ”Och jag tänker ta det.”

Precis när Claudia lutade sig fram för att kyssa henne, när Camilla kunde känna hennes varma andedräkt mot sina läppar, pep hennes mobil till i fickan. Ett meddelande. Camilla frös till, en iskall våg sköljde över henne. Det kunde bara vara en person. Hon tvekade, fingrarna vilade mot den kalla ytan på telefonen genom tyget på klänningen. Claudias ögon frågade, men hon sa ingenting. Med darrande hand fiskade Camilla upp mobilen och tittade på skärmen. Det var inte ett meddelage från hennes man. Det var ett foto. Skickat från ett okänt nummer. Ett foto av henne och Claudia, tagna utanför gymmet, bara sekunder innan de hade gått in. De log, deras huvuden nära varandra. Under bilden stod det en enda, kort mening: ”Vackert par.”

Kylan spred sig från Camillas fingrar och upp genom armarna, som om isvatten hade pumpats in i hennes ådror. Bilden på skärmen brände sig fast i näthinnan – de två silhuetterna utanför gymmet, fångade i ett ögonblick av förtrolighet som nu var vapeniserad. Hennes hjärta slog så hårt mot revbenen att det gjorde ont. Någon hade sett dem. Någon visste. Tanken snurrade iväg i en virvelvind av katastrofer – maken skulle få veta, äktenskapet skulle krascha, skandalen skulle vara total. ”Nej, nej, nej,” viskade hon, rösten tunn och skälvande, medan blicken flackade runt i rummet som om hon sökte en flyktväg.

Claudia var snabbare. Innan Camilla hann vända sig bort eller släppa telefonen, låg Claudias hand över hennes, stadig och varm. Hon grep tag om Camillas axlar med den andra handen och tvingade upp deras blickar att mötas.

– Ta det lugnt, sa Claudia, hennes röst djup och lugnande, en kontrast till paniken som skälde i Camilla. Kom och sätt dig i soffan med mig.

Hon styrde Camilla bort från köksön, bort från telefonen som låg som en tickande bomb på bänken. Camilla lät sig ledas, benen kändes som gelé, men Claudias grepp var det enda som höll henne upprätt. De sjönk ner i soffans mjuka tyg. Claudia vände sig mot henne, tog hennes ansikte i sina händer och tvingade henne att hålla ögonkontakt.

– Andas, titta på mig, sa Claudia bestämt. Ignorera smset. Titta bara på mig. Jag ska få dig på andra tankar. Sätt på tv:n, Camilla.

Camilla sträckte fram en darrande hand mot fjärrkontrollen som låg på bordet. Hon tryckte på knappen och skärmen flammade igång, kastade ett dansande sken över det mörknande vardagsrummet. Utanför fönstren sjönk solen och lämnade dem i en bubbla av konstgjort ljude och det svaga, blåa skenet från televisionen.

– Jag har lite film som får dig på andra tankar, sa Claudia med ett leende i rösten som inte gick att ta miste på.

Hon tog fjärrkontrollen från Camilla, knappade sig fram menyn och valde något som fick Camilla att rycka till. På skärmen dök två kvinnor upp, och det tog ingen sekund att förstå vad som pågick. Det var ingen vanlig film. Det var lesbisk porr, grafisk och närgången. Kvinnorna på skärmen var virade i varandra, händer sökte sig under kläder, andhämtningen var tung och ljuden av fuktiga kyssar och stönanden fyllde rummet. Camilla frös till. Hon satt tyst, boken låst på skärmen där en kvinna långsamt drog ner sin partners trosor med tänderna.

Hon försökte bearbeta vad som hände, försökte koppla bort hotet om det okända numret med det som utspelade sig framför henne, men det var som om hennes hjärna hade kortslutit. Hon satt orörlig, som förlamad, medan ljudet av njutning från tv:n ekade mellan väggarna. Men så kände hon det. En blick. Hon vände sig bort från skärmen och mötte Claudias ögon. Claudia tittade inte alls på tv:n. Hon stirrade rakt på Camilla, med en intensitet som fick huden att knottra sig på Camillas armar. Claudias blick var hungrig, den skannade av Camillas ansikte, hennes läppar, hennes dekolletage, som om hon redan avklädde henne med blicken.

– Nu tänker du på rätt saker, Camilla, mumlade Claudia.

Rösten var mörk, sträv av lust. Claudia lutade sig fram, och när hennes läppar mötte Camillas var det inte med försiktighet från början. Det var en kyss som bar på all den spänning som byggts upp, den frustration och den rädsla som Camilla nyss känt. Camilla besvarade den omedelbart. Hon öppnade munnen och lät Claudias tunga utforska henne, smaken av vin och Claudia själv var en berusning som sköljde över henne och sköljde bort rädslan för det där meddelandet. Hon kände hur Claudias hand vandrade från hennes kind, ner längs hennes hals, över nyckelbenet och slutligen landade på hennes bröst.

Claudia klämde till, inte hårt, men bestämt nog för att Camilla skulle känna det genom det tunna tyget i klänningen. Ett stönande bröt sig ur Camillas hals, ett ljud hon inte kunde hålla tillbaka. Det var laddat, behagligt och illegalt på samma gång.

Det gick fort. Rörelserna var flytande, som om de hade övat detta i tusentals timmar i sina drömmar. Plötsligt bröt Claudia kyssen, men bara för att byta position. Hon reste sig upp, straddlade Camillas lår och sänkte sig ner över henne. Camilla kände tyngden av Claudias kropp mot sina egna, värmen som strålade genom kläderna. Claudia grep tag om Camillas handleder och pressade dem mot soffans ryggstöd, en dominerande rörelse som fick Camilla att känna sig både fångad och fri.

Det var då hon kände det. Direktkontakt. Claudias kjol hade glidit upp, och när hon satte sig ner över Camillas höfter fanns inget däremellan. Hon hade inget under klänningen. Bara hennes nakna hud, och den heta, fuktiga värmen från hennes fitta som pressades mot Camillas mage. Känslan var elektrisk, en direkt chock av lust som sköt genom Camillas system.

– Jag har längtat Camilla, viskade Claudia intill hennes öra, hennes andedräkt var varm mot huden. Jag vill ha dig.

Hon gned sig sakta mot Camilla, en cirkelrörelse som var så explicit att det inte fanns någon utväg. Camilla tittade upp i Claudias ögon, och det hon såg där speglade hennes eget kaos. Det var ingen tvekan, ingen skam. Bara ren, ostoppbar lust. Tanken på maken, hotet om avslöjandet, det okända numret – allt kollapsade och blev till intet jämfört med den fysiska verkligheten av Claudias kropp mot hennes.

– Gud, jag är kåt på riktigt, sa Camilla, rösten var hes, nästan okänd för henne själv. Orden föll ur henne som en bekännelse. Hon kände hur blodet rusade neråt, hur svullnaden mellan sina egna ben blev nästan smärtsam. Det fanns ingen väg tillbaka.

Hon vred sig lite under Claudia, sökte mer friktion, mer tryck. Hon ville känna allt, utforska varje centimeter av kvinnan som höll henne fast.

– Jag vill ha lesbisk sex, fortsatte hon, och orden kändes smutsiga och fantastiska i hennes mun. Det var inte bara en fantasi längre, det var ett krav, en nödvändighet för att överleva stunden.

Camilla tittade djupt i Claudias ögon, såg den mörka glöden där, och visste att Claudia kände samma sak.

– Nu måste vi fullfölja detta, sa hon. Det var ett löfte, ett kommando och en bön samtidigt.