En blotterskas bekännelser

Min man, Hasse, skrev ner en av mina berättelser och publicerade här som ”En kväll i Marbella”. I en kommentar påpekade någon att blottning är ett övergrepp och jag håller med. Det här är inte en vanlig novell utan en slags bekännelse.

När jag var liten hatade jag att ha kläder på mig. Så fort jag fick en chans åkte kläderna av och jag struntade i var jag var och vem som var i närheten. Nu var detta när jag var två, tre eller högst fyra år så det var inget oanständigt med det, egentligen. Mamma skällde på mig varje gång det hände och den där gången när jag klädde av mig under sagostunden på lekskolan blev hon galen. När vi kom hem fick jag stryk, ordentligt. Jag grät och kunde knappt sitta på flera dagar.

Allt blev fullständig kaos för när min pappa fick reda på att jag fått stryk hotade han mamma med att ge henne styrk.

– Slår du Lotta en gång till så får du stryk av mig, fattar du?

Mamma rörde mig aldrig mer men hon försökte lära mig att skämmas för min kropp. Det där äckliga mellan benen ska ingen behöva se. Pappa tyckte nog inte att det spelade någon roll när jag var så liten. Tjejen är frisk och pigg och inte speciellt frusen av sig och därför klär hon av sig.

Men det var något som inte stod rätt till, förstår jag nu. För det var något med det där äckliga som var så spännande. Jag hade något som ingen skulle se, som ingen ville se, trodde jag då. 

Nu har jag fyllt 60 år och allt jag skriver om min barndom är efterhandskonstruktioner och rationalisering det förstår jag, för egentligen vet jag inte varför men jag kunde inte låta bli att låta benen glida isär så att mina trosor skulle synas, och helst ville jag att trosorna också skulle glida åt sidan. Det råkade hända med både morfar och farfar, gympaläraren och flera killar i klassen. Jag tror att jag förstod tidigt att det handlade om sex och att sex var förbjudet och skönt.

Ordet snippa fanns inte på den tiden och fitta sa man nog bara om vuxna kvinnors kön. Jag tror min mamma kallade den mus. Jag minns åtminstone att det var det hon sa till min pappa om en händelse i skolan som ledde till samtal med rektorn.

– Hon visade musen för han, skrek hon i panik.

Han var geografiläraren som snart skulle gå i pension och jag var tretton år. När pappa sen kom på mig med att visa musen för ett par killar från gymnasiet som cyklade förbi, fick även han nog. Dagen efter besökte vi en barnpsykolog. Varken mamma eller pappa, eller psykologen, fick någonsin reda på det där med professorn.

Professorn bodde i sista husraden innan stranden. Vi gick förbi hans hus när vi skulle till stranden och bada. Mamma och pappa brukade prata några ord med honom men de var inte nära vänner och vi var bara inne i huset en gång tillsammans. Jag visste inte vad en professor var men jag minns att han hade massor av böcker och att hans fru bara kom dit ibland på helgerna.

Jag hade varit på stranden och badat med några kompisar när vädret plötsligt slog om. Det kom mörka moln och det började blåsa mycket. Det blev kallt. Mina kompisar som bodde närmare campingen gick hem längs stranden och jag gick upp mot skogsvägen där vi bodde, i huset längst bort. Jag hade tagit av den våta baddräkten och tagit på mig badrocken. Vi bodde så nära stranden att vi aldrig hade mer på oss när vi gick dit.

Plötsligt började det regna jättemycket och jag skulle just börja springa när jag hörde professorns röst. Han stod på sin veranda:

– Skynda dig! Kom hit! Så du inte blir blöt.

Det verkade som ett klokt förslag, så jag sprang in under tallarna och tog de sista stegen upp på verandan utan att ha få mer än ett par regnstänk i håret.

– Det går nog snart över, du kan vänta här så länge. Vill du ha en läsk?

Jag nickade, satte mig i en gungstol och sa:

– Ja tack.

Hur det sen gick till vet jag inte riktigt. Jag satt där med min läsk medan regnet vräkte ner över verandataket. Professorn satt mitt emot och bläddrade i en bok och ibland sa han något snällt, som att nu kommer snart sommaren igen och du kan gå hem.

– Mor och far är kanske oroliga.

– Nej, far är på jobbet och mamma tror att jag är hos Birgitta.

Det var som om just då, när jag förstod att det bara var jag och professorn, omringade av det tokiga regnet som det kom över mig. Längtan att visa min mus för honom. Jag visste att det var fel men det gick inte att stoppa. Jag böjde upp ena benet och lät badrocken glida åt sidan. Professorn sänkte lugnt blicken och tittade. Till skillnad från det som hänt förr så började han inte bråka. Han bara tittade lugnt, sen höjde han blicken och såg mig rakt i ögonen.

– Du ska kanske dra igen badrocken, du har ju ingenting under.

Jag smällde ihop benen.

– Förlåt, jag…

– Ta det lugnt, så farligt var det inte.

Jag skämdes och försökte skynda mig att dricka ur läsken. Det kom över mig att jag var en idiot och att jag varit äcklig igen. Regnet hade ökat lite till men jag bestämde mig för att gå hem. 

– Ta det lugnt, sa han igen, det regnar för mycket för att gå hem.

– Men jag…

Längre kom jag inte för jag visste egentligen inte vad jag skulle säga.

– Det var ju bara ett litet misstag, inget att skämmas över.

– Nej, det var inget miss…

Jag tystnade. Som jag minns det nu förändrades allt på några sekunder och jag förstår att professorn kommit på andra tankar. Han sänkte blicken.

– Är man så vacker som du har man ingenting att skämmas för.

Jag rodnade och sa, tack, sådär som jag lärt mig att man ska när man får beröm. Jag såg vart han tittade och jag kände hur det pirrade i hela mig. Det var som en kraft genom kroppen men jag kämpade emot.

– Får jag titta lite till? Du är ju så himla fin.

Professorn visste vad han gjorde. Det var som om han kunde ana vilken störd liten unge jag var och hur mycket jag behövde hans vackra ord. Framför mig satt en man, gammal men ändå ganska stilig, som inte pratade som bönderna här omkring, och han sa inte att jag var äcklig utan att jag var fin. Men sen gnagde ju alltid osäkerheten.

– Vad menar du?

– Jag menar bara att om du vill öppna lite på badrocken så att jag får se på dig så blir jag glad.

Min värld gungade till.

– Men bara om du vill. Om du själv vill alltså. 

Jag hade börjat få rödblont hår där nere. Jag började bli stor och här var en man som inte tyckte att jag var konstig utan blev glad av att se på mig. Och jag satt med badrocken öppen och benen isär och lät professorn titta så mycket han ville. Jag var lycklig och kåt. Regnet avtog efter några minuter och professorn sa åt mig att gå hem.

Han sa också att vi inte skulle berätta för andra vad som hänt, och varför skulle jag göra det när alla andra verkade tycka att det var äckligt. Och så sa han att jag kunde komma tillbaka när jag ville.

Jag kom tillbaka några gånger. Professorn tittade på min mus och en dag frågade han om han fick visa sin kuk för mig och jag svarade ja. Den var stor och hård och han rörde sakta handen upp och ner. Han rörde mig aldrig. Han bad mig aldrig mig att röra honom. Han var på ett sätt ett svin som utnyttjade mig det förstår jag ju, men just då och där var han den enda som verkade acceptera mig. Och jag är inte arg på honom. Jag gjorde honom lycklig och han gjorde mig ok. Sen hände det som hände i skolan och allting ändrades.

Hade mamma fått reda på vad jag gjorde hemma hos professorn hade hon låtit spärra in mig. Och pappa hade antagligen slagit ihjäl professorn.

Inger, barnpsykologen, lärde mig det som min mor önskade att hon lärt mig: fittor är fula och det är bara dåliga fruntimmer och snuskgubbar som tycker annat. Sen träffade jag min första pojkvän och eftersom han var för blyg att köpa kondomer så betydde sex att jag sög honom och att han stack in ett finger i mig. Sen träffade jag min andra pojkvän och jag skaffade jag p-piller och vi hade det ganska bra. Vi knullade i sovrummet, missionären eller en doggystyle. Vid ett par tillfällen slickade han mig. Lite håglöst, på klittan, som någon form av kompensation för att jag sen skulle suga av honom. Det höll ett par år sen levde jag som singel med endast lite ångestdämpande onani som sexuell aktivitet.

Från det att jag gick hos psykologen tills jag träffade Hasse var jag en helt normal kvinna. Helt utan perversioner och inte så intresserad av sex.

Vi träffades en tisdag på en gemensam aktivitet mellan hans fakultet och min. Universitetet är stort med en massa olika byggnader så vi hade aldrig träffats förut trots att vi jobbat där några år. Vi tog en fika på onsdagen, åt lunch på torsdagen, delade en flaska vin på Grands veranda på fredagen efter jobbet och på förmiddagen på lördagen ringde Hasse och sa att han gjort slut med sin sambo och behövde någonstans att sova. Vi var förälskade. Lördagskvällen blev början på en sexuellt äventyr.

Vi hade knullat för första gången. Det var bra men lite sådär tafatt som det nog ofta är när man inte riktigt känner varann. Hasse hade kommit i mig men vi låg kvar i sängen trots att det stressade mig att känna att sperman var på väg att rinna ut. Fina flickor går på toaletten direkt efteråt men Hasses mjuka fingrar som lekte mellan mina bröst och över magen, hans varma läppar mot min hals, fick mig att ligga kvar och jag kämpade mot viljan att springa iväg och duscha. 

Hasse andades in i min ena armhål, flyttade sen sina varma pussar ner mot brösten. Det kändes skönt samtidigt som det var förvirrande, som om han inledde en långsam förförelseakt bara minuterna efter vi knullat. Han lät läpparna sluta sig om bröstvårtan, han drog näsan längs det svettiga området under brösten, lekte med fingrarna längs operationsärret på magen. 

Han vände sig och pussade mig på höften, på utsidan av låret innan han lyfte på mitt högra ben och gled under det. Han pussade mig ivrigt på lårens insidor innan hans tunga nådde min blygdläppar. De följande minuterna skulle komma att förändra mig.

Jag låg på rygg med Hasses kladdiga, slaka kuk inom räckhåll medan hans tunga smekte området mellan fittan och rövhålet. Det var första gången jag upplevde det men det som förvånade och förvirrade mig mest var inte känslan utan tanken på vad han lapade i sig. Den här karlen var uppenbart inte riktigt klok. Strax efter började hans tunga vandra uppåt. Den letade sig igenom varje skrymsle och och veck, borrade sig in i mitt inre där hans och mina vätskor blandats. Det var inte bara en fullständigt gudomlig känsla, att höra hans njutning överväldigade mig. Hasse slickade inte av artighet eller för att göra mig kåt, han slickade för att han njöt av det. Njöt av känslan och smaken. Han pressade näsan mot mitt vidöppna hål och jag hörde hur han sög in doften. 

Jag hade inte duschat efter att vi knullat och kände mig inte ren men jag kunde inte motstå njutningen han gav mig. Orgasmen var otrolig och ganska bryskt knuffade jag undan Hasse när jag inte orkade ta emot mer. Han låg mellan mina ben och vilade huvudet mot mitt vänstra lår medan jag lät ryckningarna i kroppen ebba ut. Jag la märke till att hans kuk blivit hård igen och jag började smeka honom. Huden var sträv, nästan fjällig av intorkade kroppsvätskor.

– Vad gör du? frågade jag.

– Bara tittar.

– Tittar? På vad då?

– På dig. På din fitta.

– Va? Varför tittar du… där?

– För att du är så vacker.

Jag tror inte jag sa något utan bara ryckte till. Hasse fortsatte:

– Du har den vackraste fittan i hela världen.

Jag lyfte på nacken och tittade ner och där låg han med lyckligt min och stirrade upp mellan min ben. 

– Är du inte riktigt klok? frågade jag.

– Vad menar du?

– Det är en fitta. Den är för fan inte vacker.

Hasse vred sig loss ur den märkliga ställningen och satte sig på knä mellan mina ben. Hans lem pekade snett uppåt, vajade, blänkte.

– Ett! En fitta kan vara otroligt vacker. Två! Hela du är otroligt vacker. Tre! Din fitta är helt jävla otroligt gudomligt vacker.

Jag började gapskratta.

– Jag lovar. Jag menar allvar, ropade Hasse.

Han kom in i mig igen. 

Jag förstod att karlen var galen men någonstans inom mig väcktes ett minne, inte av något äckligt som skulle döljas, snarare det där som gjorde professorn så glad. Känslan av att vara fin. Först var det bara en liten gnista. 

Sen blev det en öppen låga när jag första gången låg med särade ben på en strand på Gran Canaria och njöt av att en karl som låg en bit bort runkade medan han tittade på mig. Jag såg honom inte själv utan Hasse berättade.

Sen blev det ett glödande begär där jag inte kunde behärska mig utan närmast tvingade mig på män. När jag var liten var det äldre män jag ville visa mig för, nu när jag är gammal vill jag att de ska vara unga.

Med stigande ålder har jag blivit mer försiktig och inser att jag inte bara begår övergrepp på andra. Förr eller senare råkar jag väl själv riktigt illa ut. Polisen tar mig, jag får stryk eller blir våldtagen. Det borde räcka nu. Jag får faktiskt skärpa mig.