I glädje och sorg. Del 4 av 5 i serien Vinterkriget 1939-40

Julen -39 och den kalla följande vintern tärde hårt på det Finska folket, men för de ryssar som tänkte promenera till Oulu blev det mycket motigt och kallt.

Krig är grymt och detta krig var kallt grym.

Läs på egen risk om glädje, sorg och hämnd.

Juldagen -39 började lugnt i stugan och bastun, Gamlingarna i stugan steg upp tidigt och gumman kokte en stor gryta gröt, i ugnens eftervärme myste en stor skinka från julgrisen, en köttgryta puttrade på spisen och kålrotslådan mognade bredvid skinkan i ugnen och gumman la en stor hög piroger på värmning.

– Nu får du väcka upp Irma och hennes soldat, han får åka till ena gruppen och du får ta den andra med maten packad i konten så den ska hålla sig lite varm fram till soldaterna som ska få njuta lite av julmat, sa mormor Liisa till gubben Henrik.

Henrik syndade sig att purra ungdomarna så Martti och han åkte till var sin grupp med mat och hembryggt julöl, glädjen var stor hos soldaterna för den överraskningen, med tårar i ögonen började de äta av den fortfarande lite varma maten.

Väl tillbaka i stugan fick männen börja äta av julmaten som flickorna serverade dom från ugn och spis, mormor Liisa läste julevangeliet ur familjebibeln, Irma och Riitta sjöng några trevliga julsånger, på så sätt förflöt juldagen nästan som i gamla tider i fred men i allas sinnen fans det hemska med kriget, för Irma som hade svårt med tankarna på det hemska sen dagen innan, då var den lugna samvaron med sina älskade en lisa för själen.
Till kvällen gick de till bastun för natten och där utforskade de varandras kroppar grundligt och med stort iver, Irma ville få massera hela Martti först på ryggen och när han sen fick vända på sig så stod fröjden hård och lockande, Irma var inte sen att ta tag och smeka den så Martti stönade högt att här kan de bli vådaskott om hon inte tar det varligt, de gjorde hon inte utan drog ordentligt längs skaftet och fick in ollonet i munnen och då kom det som ett skott rätt ner i halsen, det kom flera hårda sprut som sipprade ut runt munnen på Irma men hon slickade upp allt för inget av hennes mans safter fick gå till spillo.

När Martti hämtat sig en stund började han utforska Irmas lekamen grundligt från tårna upp längs benen, sen via höften upp mot de härliga toppiga brösten med röda hallon på toppen, han slickade bären rikligt och fortsatte upp längs halsen, vid de laget var Irma het så hon skakade i kroppen och bad att han skulle komma in de fortaste han kunde.
Martti kände att nu hade han övertaget för en gångs skull och ville visa att det var han som bestämde takten, Irma blev mer och mer frustrerad på hans långsamma framfart längs sin kropp och försökte ta tag i styrspaken men Martti gled ner, började slicka runt glädjepunkten och fick in ett par fingrar i Irmas heta våta inre där han gick på upptäcktsfärd och hittade ett ställe som fick Irma att spännas upp i båge och stöna högt, inspirerad av upptäckten så fortsatte Martti utforskandet och slickandet av glädjepunkten vilket gjorde Irma helt salig.

– Kom i mig min älskade för nu vill jag förenas med dig i denna härliga känsla, stönade Irma.

Och så snart han trängde in i det trånga inre med sin på nytt hårdnade kuk så började Irma krampa och det blev sådana sprut som tidigare, helt blöta av hennes safter jobbade Martti hårt för att komma på nytt, när han var på slutsträckan så släppte de helt för Irma, hon stelnade och kramade med sina inre muskler så Martti sprutade direkt sen slappnade hon av helt, efteråt låg de bara omslingrade och njöt av varandra tills de somnade in i bastuns värme.

Soldaterna i sina spanings ställningar gladdes storligen för den överraskande förplägnaden och de förstod att deras patrullchef hade varit hos gamlingarna i stugan under natten, förresten så visste de om att han var där de flesta nätter för det var driftiga gossar som snabbt hade listat ut att han hade något på gång med en av flickorna i stugan.

Annandag jul kom en ny grupp soldater med nya order från överste Siilasvuo och de hade med sig två maskingevär i slädar med en massa patronbälten, trupperna runt Suomussalmi hade börjat jaga bort ryssarna från samhället och de spärrade vägarna så ryssen retirerade längs isen norrut mot Juntusranta, ordern löd kortfattat:
-Stoppa dom innan de kan återförenas med truppen i Juntusranta.

Martti samlade sina grupper och hade ordergenomgång.

– Ryssarna kommer längs isen men det går sakta för dom och våra trupper är i hälarna på dom hela tiden, kylan blir skarpare och de har dålig utrustning och sommar fett i vapnen så de har stora svårigheter att försvara sig, det är ungefär fyrtio kilometer is vandring för dom och halvvägs är det ett smalt sund vid Salonsaari, där ska vi lägga oss i ställningar och få stopp på deras is vandring, där är stora skogar på sidorna så de kommer inte lätt förbi och vi har fritt skjutfält på dom längs isen.

– Hur är det med vårt hemliga snabbeldsgevär som var med vid Muosalmi på julafton, undrade en av undersergeanterna som hade varit med på den resan.
– Det kan vi inte räkna med nu och vi har ju två kulsprutor som pojkarna kom med här och vi har ju många kpistar och bra prickskyttar så vi lär kunna få stopp på dom för de har inga pansarfordon, bara lätta lastbilar och hästdragna vagnar.

Alla började förbereda och packa med all utrustning, Martti åkte till stugan för att säga farväl.
– Nu får ni hålla er här hemma och hålla uppsikt så inte ryssens spaningsgrupper hittar hit när det är så mycket spår efter oss, och Irma du får hålla god vakt över stugan så kommer jag förbi här när vi klarat av vårt uppdrag.

Irma lovade att hon skulle hålla god vakt och se upp för rysspatrullerna, Martti var lite fundersam på hur hon menade och sa på skarpen att hon måste stanna och säkra kring stugan.
Så fort Martti hade skidat iväg så började Irma lasta släden med Emma och alla magasinen, Henrik hjälpte till att få med en del dynamit och alla patroner de hade till vapnen.

– Du ska väl inte följa med, för någon måste ju hålla koll vid stugan, sa Irma till farfar.
– Du ska inte tro jag låter dig gå ensam mot en hel armé av ryssar och stugan kan Riitta och mormor hålla koll på från höjden, de hinner åka långt bort innan ryssen är här om de skulle hitta hit.
– Då for vi ta med rikligt med mat och bra fjällar att ligga på för de kan ta en bra stund att få stopp på alla som kommer längs isen.

De följde först soldaternas spår men när dom åkte över sundet till Salonsaari ön för att lägga sig i ställningar som täckte hela isen söderut där ryssen redan höll på att ta sig fram mot dom, Irma och Henrik fortsatte en bit till och hittade ett bra ställe på en udde med stora stenblock vid stranden, där gjorde de snabbt en bra ställning för Irma med sin ”Emma” och Henrik la sig lite längre bak med sitt gevär för att täcka söderut längs strandkanten.

När de främsta lastbilarna var bara 300 meter från ön så började Marttis soldater skjuta med kulsprutorna och prickskyttegevären, flera bilar blev sönderskjutna direkt och när soldaterna försökt anfalla till fots så började alla med kpistar skjuta så anfallet stoppade direkt med en massa stupade.
När de inte kunde ta sig framåt så försökte de komma in i skogen mot öster men när den första bilen var nära stranden så slängde Henrik en buntladdning dynamit ut på isen så det blev ett stort vak som bilen körde rätt ner i, Irma satte i gång med ”Emma” och sopade rent på högersidan men de som var längre ner kunde till slut ta sig in i skydd av stranden och började sakta pressa sig närmare.

På ön svor Martti högt och innerligt över den olydiga, egensinniga, skjuttokiga helt underbara jänta som inte kunde hålla sig hemma i stugan, snabbt avdelade han en grupp med sig och åkte över sundet, ryssen såg dom och började organisera en kulspruta mot dom men det såg Irma och lyckades skjuta ner hela den gruppen så Marttis grupp han iland och åkte snabbt ner till Irma Henriks ställning, där kunde dom bekämpa ner de som kommit iland och hotade komma runt deras ställning, Irma fortsatte skjuta men började få eld avbrott för vapnet blev alldeles för varm trotts kylan, Martti skidade ut in bakom henne och tryckte ner henne i snön och fräste argt.

– Du skulle ju stanna vid stugan och inte följa efter mig, nu packar vi ihop och drar härifrån innan det kommer stor övermakt över oss.
– Du ser väl att vi behövdes på denna sida så ni inte blev omringade av de som tänkte gå runt denna väg, fräste Irma argt när hon fick upp huvet ur snödrivan, sen slängde sig hon över Martti gråtande kramade hon hårt och innerligt.
– Men jag är mycket glad att du kom hit för de blev lite jobbigt för de är så många, Emma är överansträngd och magasinen är tomma.
– Nu drar vi oss tillbaka till sundet och håller ställningar där så länge vi kan, men du och Hendrik måste åka hem snabbaste vägen genom skogen och nu får du lyda mig för en gångs skull.

Så åkte då Irma och farfar hem till stugan med lite omvägar för att dölja spåren, Marttis spaningsgrupp höll ställningarna tills mörkret, det låg hundratals ryssar på isen och resten fick stora svårigheter att ta sig runt sundet i skogen, där blev en massa ryssar kvar ihjälfrusna.
(Liken på isen blev kvar tills isen smälte och sjönk i sjön, stället kallades länge för ryssgraven och där fick man mycket stora fiskar under många år därefter, som berättaren kanske har njutit av).

På natten skidade Marttis patrull söderut på andra sidan sjön för att så småningom komma till Siilasvuos stab och rapportera att de inte helt stoppat ryssen helt men att det inte var många som skulle komma levande hem från den utflykten på Kianta sjöns is.

Finska trupperna hade redan rensat samhället och började nu på allvar stycka upp och rensa längs Raattevägen, nästan hela 44:de Ukrainska divisionen förintades i de berömda ”motti” inringade och ihjälfrusna när maten tog slut och de elaka finska skidskyttarna plågade livet ur dom.

Högkvarteret hade fått rapporterna som Irma skrivit och med Siilasvuos informationer och misstankar så kom det en skarp order att Martti omedelbart skall hämta in sin rapportör för högsta ledning visste vem det var och ville snarast ha kontakt i Suomussalmi.
Först försökte Martti hålla sig till den ursprungliga berättelsen men översten fräste till att de visste hur det troligen låg till, soldaterna hade skvallrat om sina observationer och misstankar och från högkvarteret hade det kommit helt klara besked att de visste vem som var informatören så det var ingen ide att slingra sig utan snarast skida och hämta hit den personen med hälsning från en gammal vän, men utan att avslöja för någon annan.

Martti var mycket fundersam på det som sades men åkte enligt order med en liten grupp till stugan och berättade för Irma och Henrik vad som sagts, de tittade på varandra och Henrik sa att det var bäst att Irma åkte dit för han visste vem som get den ordern och han var de bäst att lyda.
Martti försökte hela vägen när de raskt åkte tillbaka, få Irma att berätta vad det var Henrik visste men Irma sa bara att de fick hon inte säga.

Strax utanför Suomussalmi var de stoppade av en grupp officerare som beordrade Marttis grupp att återgå till sin enhet och tog med Irma till ett av de husen som fans kvar utanför samhället som i övrigt var nerbränt.
Vid huset skickades Irma in ensam, i huset satt två personer som reste på sig och den äldre hälsade hjärtligt på ryska.

– Min lilla sångfågel, så stor och grann du blivit, jag trodde först att det var din mor som skickade rapporten men sen såg jag på handstilen att det var troligen du som hade skrivit och då visste jag att det var förmodligen du som härjat med ett ryskt maskingevär i skogarna för du är din mors dotter och grevinnan känner jag väl och dig höll jag i knät när ni kom hem till Finland via Estland.
– Är du arg för att jag blandat mig i kriget? för det är Martti som inte vill att jag ska ligga efter ryssarna.

– Ja, jag tycker inte heller att du ska vara med och riskera livet i striderna för du är alldeles för värdefull med dina kunskaper och förmåga att spana och rapportera ryssens styrkor och rörelser.
– Så onkel tycker att jag får spionera om jag inte skjuter på dom?
– Exakt det vill jag att du gör för din mor gör samma sak nere i Polen så vi får reda på vad som händer mellan de såta vännerna ryssen och tysken.

– Jag har inte hört från mor på över ett år, har hon det bra?
– Hon kan alltid ordna det för sig, bor just nu hos en Polsk adelsman på den sidan där tyskarna är så hon har det mycket bättre än vi här i kylan.
– Vill onkel att jag spanar längs gränsen här uppe?

– Exakt, den här mannen kan ryska men är från ett annat land som har intresse av att veta vad ryssen gör och hur de är organiserade, han har med sig en mycket avancerad radiosändare och skall lära dig att använda den för vi vill ha direkta rapporter från gränstrakterna, det är högkvarterets fjärrpatruller som lyssnar på dina sändningar och om du begär hjälp eller insats mot viktiga mål så ordnar dom det med flygbombning eller jägarförband från fjärrpatrull centret i Kuhmo.

Högste chefen åkte därifrån för att inspektera Raattevägens enorma erövrade krigsmaterial, kvar blev den tystlåtne främlingen som direkt började undervisa Irma i radioutrustningen och signalerings koderna, Irma som har gott språköra hörde direkt att han inte var Finsk eller Ryss, troligen engelsman eller amerikan, radion hade bara ryska instruktioner och texter men det var tydligt att den var mycket mer avancerad än ryska och finska eller svenska radion som hon sett innan, troligen tysk eller engelsk tillverkning.

Irma blev kvar i huset med främlingen i flera veckor och när hon skulle hem och tänkte hälsa på Martti så fick hon beskedet att hans grupp skickats till Kuhmo-fronten för där satte ryssen hårt mot och ville inte ge sig fast de var inringade i ”mottin”.

I stället för att åka hem så skidade hon i spåren efter Marttis förband, när hon började närma sig fronten och hörde kanonerna så såg hon att det kom flera spår österifrån ödemarken mot gränsen och de följde de finska spåren, då blev hon mycket orolig och satte full fart men när hon närmade sig stridsområdet så hördes det häftig eldgivning med många snabbeldsvapen, och när hon kom upp på sista höjden såg hon att en stor rysk enhet på skidor hade överraskat de finska trupperna och höll på att förinta hela Marttis kompani.
Hon stod hjälplös och såg en efter en av de vitklädda falla för ryssarnas eldgivning, men innan de var helt nergjorda så kom en hel bataljon finska soldater från sidan, de hade legat i reserven för att vila och slängde sig snabbt på ryssen som fick retirera och skidade skyndsamt tillbaka i sina spår, Irma fick kasta sig nerför backen till andra sidan ur vägen för ryssarna men han notera att detta var ryssens vassaste vinterkrigare, vana skidåkare, sega sibirier som var vana vid snö och kyla.

Irma åkte runt höjden och skyndade sig till slagfältet där det låg hemskt många stupade och flera sårade som ropa på hjälp och där fick hon se Martti liggande i den röda snön som hans blod färgat när Irma skrek hans namn lyfte han på huvudet och log mot henne.

– Min älskade ängel, vad gör du här i fronten, åk hem för här är fullt med ryssar, sa han svagt.
Det kom blod ur munnen på honom som skvätte på Irma när han hostade och föll ner i snön, Irma lyfte upp hans huvud och grät.
– Du får inte lämna mig och vårt barn för du ska bli far och bygga ett hus för oss.
– Du ska åka till min mor och far med barnet för jag kommer att bli kvar här min älskade.

Där slutade han andas och ögonen blev grumliga när han blev helt livlös, Irma skrek på sjukvårdare och svor efter ryssen, hon bankade på Marttis bröst och skrek att han inte fick lämna henne men det fanns inget att göra när sjukvårdare och en del av Marttis soldater kom fram så fick de lyfta henne från hans kropp, de kom med varmt te spetsat med brännvin för att lugna henne och för att försöka få henne att följa med dom till deras förläggning.

Efter en stund slutade hon att gråta, hon tittade omkring och såg Marttis kpist och ryggsäck med alla magasinen som han brukade släpa på, de som såg henne kunde se hur hennes blick hårdnade när hon tog upp vapnet och ryggsäcken, spände på sig skidorna och sa till Marttis soldater.
– Ta väl han om Martti, jag ska åtgärda ett ärende och kommer sen och hämtar han.

De närmsta han inte reagera förrän hon for med full fart i spåren efter ryssen, de ropade efter henne men hon försvann snabbt i skymningen in i skogen.
Irma visste vilken väg ryssen kommit och förstod att de tänkte åka tillbaka samma spår för att hinna undan förföljare, fast det fans inte lämpliga styrkor att skicka efter dom, men Irma åkte en annan väg för hon visste att de hade åkt runt en sjö på östsidan och hon kunde gena mycket mer om hon åkte rakt över sjön, när det nu började bli mörkt så kunde ingen se henne och hon kunde hålla rätt riktning även i mörkret för hon kunde skymta en del stjärnor längs vägen

Väl på andra sidan åkte hon upp på en höjd med en ensam tall på toppen, där kunde hon spana när ryssarna kom vilket de gjorde direkt men de stannade just nedanför henne där hon tryckte bakom en stor sten, ryssarna var trötta för de hade ju åkt hela dagen innan och efter striden åkt hårt för att komma undan, hon hörde befälet ge order till alla att gräva ner sig i snön och vila till gryningen, vakter sattes ut men de tände inga eldar utan tryckte gruppvis i sina gropar.

Irma funderade på vad hon skulle kunna göra för hon hade ett brinnande hat i bröstet och hade bestämt sig att de inte skulle komma levande ur denna vildmark, men att försöka skjuta dom alla skulle hon inte klara ensam för de var drygt åttio ryssar där hade hon räknat till när de kom.
Medan hon funderade så tog hon fram mat som hon hade i sinn egen ryggsäck och där fick hon handen på radion som hon utbildats på, onkel hade ju sagt att hon kunde få flygbombning på viktiga mål om hon skickade begäran och koordinater på radion, raskt upp med antennen försiktigt i tallen på höjden och kröp in bakom roten när hon sände och fick svar direkt.

– Flyg in från väster över sjön och upp över höjden i mitten av sjön, flyg lågt till höger om ensam tall och bomba trupp baksidan höjden, det var hennes meddelande som fjärrcentret kvitterade och sa att besked kommer i gryningen.
Just när den första gryningsljuset kunde skönjas så meddelade radion kort:
– Attack om 5 minuter.

Raskt ner med antenn och in i skydd bakom stenen när det strax började höras motorljud från väster, ryssarna som låg bakom höjden hörde först inget men sen kom en officer upp mot tallen och hörde motorljudet, han spanade över sjön och Irma såg samma som han, två smäckra plan kom över sjön med bra fart och började höja sig mot höjden, ryssen rusade neråt och skrek om flygskydd men då var planen rakt över Irma som tryckte sig bakom stenen, hon han se när de första solstrålarna träffade planen att de hade tre gula kronor på blå fält målade på flygkroppen, de var inte finska plan utan måste vara Svenska med de märket, hur det nu kunde komma sig.
(Sverige ställde upp med en flygflottilj F19 i norra Finland under vinterkriget i januari 1940, berättarens info)

Sen släppte helvetet lös på ryssen, planen fällde en massa små bomber som exploderade och spred enorma mängder splitter åt alla håll, det smattrade och bankade hårt på stenen, Irma var glad att ha den framför sig, när explosionerna tystnat tittade Irma över stenen och såg att hela slänten var en sörja av jord och stenar och de flesta ryssarna låg stilla, samtidigt såg hon hur planen vände graciöst en bit bort och kom in igen mot höjden, knappt han hon kasta sig in bakom stenen igen när kulsprutorna började smattra, de måste ha flera på varje plan för det kom fruktansvärt med kulor som gjorde slut på nästan alla kvarvarande ryssar i sluttningen och sen dundrade planen rakt över henne och ner över sjön för att försvinna över den fortfarande mörka skogen på andra sidan.

Irma gick sakta nerför slänten och sköt varje ryss som fortfarande rörde på sig, de var inte många men när hon kommit hela vägen ner så fans det inget liv kvar där det varit fullt av sovande soldater för en stund sen.

Det var ca 100km hem till stugan som hon åkte till utan att stanna på vägen, det tog nästan två dagar när hon skidade med tårfyllda ögon och ett brinnande hat i bröstet, att de som tagit hennes älskade var döda räckte inte, de skulle få betala med mycket mer blod.

———————————————————————————————————————————————
Folket betalade ett oerhört pris för sin frihet den vintern och många unga män gav det yttersta, sitt allt.

——————————————————————————————————————————————–
Det hände mer i de djupa skogarna innan våren han komma, om det kan de bli ett stycke till senare.