Rent åt helvete

Antal läsningar: 1 433

– Prolog
Jag ser dem köra i väg med min mor, jag hoppas att de lägger in henne för gott denna gång. Jag orkar inte mer nu, hon har bara blivit sämre och sämre. Idag så exploderade det. Bokstavligt talat så exploderade det, jag ser på de söndriga rutorna. Jag går in i trapphuset och jag går uppför trappan…

Kapitel 1.
Jag ser på draken och pentagrammet. De fem färgerna flyter runt dem hela tiden. Det ska vara unikt, eller det är unikt. Verkligen unikt, det händer inte alla. Verkligen inte, jag Manifesterade inte förrän på natten när jag fyllde sexton år.
Sista dagen som jag kunde Manifestera på. Jag är en Warlock, det är en manlig häxa. Jag var som 90% av befolkningen i stort i sexton år. Det enda min mor väntade på var att jag skulle Manifestera så att jag inte blev en förbannad Imp jävel.
En Imp är ett barn till en häxa och Warlock som är väldigt svaga i kraften. Sen att jag var bäst i klassen i högstadiet och jag fick bästa betyg i alla ämnen och att jag var med i fäktningslaget spelade liksom ingen roll. Verkligen inte, jag var en förbannad Imp.
Hur mycket det var hennes sjukdom som talade eller om hon verkligen menade det får jag nog aldrig reda på. Men eftersom jag Manifesterat och att jag var bäst på skolan så kunde jag skydda mig mot hennes attack.
Min mor är psykiskt sjuk, hon har varit det mer eller mindre i tio år. I början så märkte jag inte av det, det gjorde ingen annan i heller. Sen blev det värre och värre, för att eskalera tio år senare med att hon tappade det fullständigt.
Jag ser på våra saker och jag ser på de nya fönstren som de lagade igår. De lagade hela lägenheten med hjälp av kraften. Jag säger kraften, inte magin. Det är samma sak, men jag tycker att kraft låter coolare än magin.
Jag är sexton år, jag har sommarlov och jag ska börja gymnasiet om en vecka. Jag ska börja på gymnasiet för Warlocks och häxor. Jag bor kvar i lägenheten, frågan är hur länge jag får göra det.
Förhoppningsvis så kommer min mors pengar att fortsätta komma in på kontot. Jag har tillgång till det, jag har hennes Bank Id lösenord och hennes telefon. Hon litar inte på telefoner så jag har hennes. Hon är rädd för att kineserna ska läsa hennes tankar och ta över hennes hjärna och tvinga henne att bli kinesisk spion.
I vår relation så är det, det mest normala. Så pass illa är det med henne. Hon attackerade mig igår för att hon är övertygad om jag är en kroppsskiftande alien som vill döda henne. Som dödat mig hennes son och att jag planterat ägg i henne som kommer att bli nya aliens.
Det är det näst mest normala med min mor. Så jag hoppas att de låser in henne för gott denna gång, att de inser att hon är väldigt sjuk. Eller det vet de, men hon har inte varit tillräckligt sjuk innan. Eller det har hon kanske, jag vet inte.
De har i alla fall inte lagt in henne innan. Men denna gång så försökte hon på allvar att döda mig. Hade jag inte Manifesterat så hade jag varit död, för då så hade jag inte kunnat skydda mig. Det kunde jag nu, jag skyddade mig och överlevde.
Men hon tog i sönder halva lägenheten. De kom hit igår och städade upp och lagade allt. Jag äter min frukost, det är lördag så jag ska inte till mitt sommarjobb idag. Det var efter jag kom hem ifrån det igår som hon attackerade mig.
Jag skapade en skyddsbubbla och alla hennes attacker mot mig rann ut i sanden. Jag tar en klunk av kaffet och jag äter vidare på min yoghurt. När jag ätit upp så ska jag till mitt andra hem. Träningslokalen, den har räddat mitt liv och mitt förstånd.
Ni undrar kanske var min far är. Han är död, han var en av Elitvakterna som de bästa av de bästa stridande Warlockerna och häxorna heter. Han var en av dem som passerade nålsögat och blev en av dem.
Det sägs att det är lättare att vinna på Lotto än att klara av att passera nålsögat som det innebär att bli en Elitvakt. Men min far klarade det, han var det i tio år sen dog han när jag var fem år. Ett år senare så började min mors sjukdom att visa sig.
Jag kommer inte att drabbas av den, tydligen så drabbar den bara kvinnor. Det är inte rättvist, men jag känner att det bryr jag mig inte så mycket om. Jag kommer inte att bli som min mor i alla fall. Jag äter upp och jag diskar av min tallrik, jag sätter den i diskstället tillsammans med kaffemuggen.
Jag går igenom lägenheten, det är en trerumslägenhet, två sovrum, ett vardagsrum. Mitt sovrum är vid köket och min mors är vid vardagsrummet. Jag öppnar ytterdörren, jag tar min väska och jag tar på mig mina skor.
Jag går ut och jag låser dörren och jag trycker på hissknappen. Vi bor i ett niovåningshus i ett av Malmös tuffare områden. Hissen kommer upp, den stannar och jag går in i den och trycker på B. när dörren stängs så åker jag neråt.
Hissen stannar och jag går ur den, jag går ut på gården och jag börjar att gå mot busshållplatsen. Jag stannar och vid den och jag ser på tavlan som visar när bussen kommer. Jag har mina hörlurar i öronen och jag lyssnar på en ljudbok.
Jag har ljugit mig till en inloggning på Legimus, vilket är stadsbibliotekens ljudbokstjänst. Jag förfalskade min mors namnteckning på ansökan, jag har dyslexi. Jag klarar mig bra trots det, som sagt bäste elev på högstadiet.
Så mitt fuskande bestod i att jag förfalskade min mors namnteckning. Jag lyssnar på en ljudbok om avancerad talmagi som det heter, det finns talmagi, runmagi och elementmagi. Jag behärskar alla tre sorterna så att säga, det är ovanligt.
Oftast så lär man sig en, max två. Jag kan alla tre, eftersom min mor är sjuk så har jag mest varit hemma. Jag har inte tagit hem vänner och eftersom jag stuckit direkt hem efter skolan så har det varit begränsat med vänner.
De har varit obefintliga. Den enda gången jag lämnat hemma är när jag tränat, vilket jag under skoltid varit minst en gång om dagen. När det är lov så blir två, gärna tre pass om dagen. Men min mors mående har påverkat min träning denna sommar.
Så det har för det mesta bara blivit två pass om dagen. Bussen kommer och jag går ombord på den. Jag ska åka till centrala Malmö, den träningslokal jag började träna i finns inte mer. Ett av gängen gillade inte att de fick ungdomar att sluta hänga med gängen och träna där i stället.
Så de gav sig på de som drev träningslokalen, efter ett par månader så slog de igen. Jag fick söka mig vidare, vilket jag gjort. En sak som var bra med att jag Manifesterade sent är att jag inte var aktuell för gängen.
Nu är det för sent, jag är för gammal för att upptas i något av gängen. Det finns minst tio gäng där jag bor, de skor sig på andras rädsla och deras beroende. Det är en ständig kamp om att sälja droger och annat skit.
Men drogerna är det som störst. Sky till häxorna och Warlocken och vanliga droger till vanliga människor. Eller Torrisar som vi kallar dem, jag läser nyheter på min telefon. Samtidigt som jag lyssnar på ljudboken om avancerad talmagi.
Jag har sovit bättre i natt än på länge. Eller sen sist min mor var inlagd, jag hoppas att de låser in henne och kastar bort nyckeln. Verkligen låser in henne och kastar bort nyckeln. Bussen stannar och de kommer på ett gäng ungdomar, de ser på mig och jag på dem och de nickar.
Jag svarar på dem, jag är duktig på att fäktas så de låter mig vara på grund av det. De mobbar inte mig, även om jag hade varit ett lätt offer. Men det är bara för att jag är duktig på att fäktas. Jag är den som hade bäst statistik denna säsong.
Vi vann skolmästerskapet, mina vinster var en av de bidragande orsakerna. Jag ska försöka slå min in i skollaget på gymnasiet med, men de är galet bra. Bäst i Sverige, de vann skol SM i våras. Så jag kommer att träna som en galning denna vecka.
Så att jag är så förberedd som jag kan vara i nästa vecka när skolorna börjar och uttagningarna börjar. Jag har en annan sida av mig som få vet om, eller ingen egentligen. Jag fäktas i olagliga matcher, jag får betalt för dem.
Jag tjänar mellan två och fem tusen per match, när det inte är uppgjorda matcher så spelar jag på mig själv för att dryga ut kassan. Jag gör det inte för att jag tycker att det är kul, nej jag gör det för att överleva. För att kunna hantera frustrationen som det innebär att bo med en psykiskt sjuk mor.
Det och att extra pengar inte är fel. Jag deltar i sådana matcher en gång i veckan, jag ska till en sådan ikväll. Det är ingen läggmatch så jag kan spela på mig själv med. Inga större summor, de gillar inte om man blir girig.
Jag har sett vad de gör med ungdomar som blir giriga. De om man har tur bara misshandlar en, om man har otur så dödar de en. Man har oftare otur än tur så att säga. Jag trycker på knappen som meddelar chauffören att jag vill gå av bussen.
Den stannar och jag går av bussen och jag går över gatan till träningslokalen och jag går in i den. En känsla av att komma hem sköljer över mig. Jag går till omklädningsrummet och jag byter om, när jag är klar så går jag till meditationsmattorna. När jag är klar så börjar träningen, jag har inte bestämt mig om jag ska göra ett eller två varv…
Det blev tre, jag var inte trött efter två. Efter det tredje så var jag trött, jag gick till omklädningsrummet och jag bytte om. Jag tog min väska och jag lämnade träningslokalen…
Jag ser på min motståndare, detta har inte någonting med fäktningen i skolan att göra, det enda som är lika förutom att vi har svärd av trä. Är att man vinner eller förlorar på samma vis. Tre träffar eller om man förlorar greppet om sitt svärd. I skolan så fäktas vi på banor, här fäktas vi i en MMA bur, i skolan så fäktas man bara.
Här använder du både sparkar och slag. Förutom svärdet då för att vinna. I skolan så har vi jackor som är vadderade. Här slåss vi med bara bröst, allt för publiken. Så när vi blir träffade så gör det ont, så vi gör vårt allra bästa för att inte bli träffade.
Vi är inte huvudmatchen, den kommer senare. Vi är uppvärmningen inför den. Jag slipper förlora med vilje idag, det händer emellanåt. Då får vi reda på att vi ska lägga oss innan matchen börjar. Jag snurrar mitt svärd, han attackerar mig.
Jag försvarar mig, vi känner på varandra. På varandras styrkor och svagheter finns, våra svärd möts vi fäktas snabbt båda två. Han är en skicklig fäktare, han är ett par år äldre än mig och han är tyngre än mig. Så jag ska försöka trötta ut honom.
Jag attackerar honom och sen backar jag och får honom till att följa efter mig. Jag rör mig runt honom och han följer efter mig, jag är i rörelse hela tiden och ser att han blir tröttare och tröttare. Jag attackerar honom, han backar.
Jag sparkar honom rakt i bröstet, han flyger bakåt och jag hugger som en kobra och jag attackerar honom furiöst. Jag träffar honom tre gånger och sen slår jag i väg hans svärd och jag vinner matchen. Jag backar när domaren säger åt mig.
Han pekar på mig och korar mig till vinnare, jag sträcker armarna i luften och jag lämnar buren. Jag går till omklädningsrummet och jag byter om. Jag går till de som betalar oss, jag får mitt kuvert. Jag räknar dem inte här, lurar de mig så slåss jag inte här mer.
Sen sprider jag att de luras och då lär andra också sluta slåss här. Så de lurar oss inte, det är inte bra för affärerna. Jag går till de som man spelar hos. Jag lägger fram min bong och jag får mina pengar. Jag satte två tusen på mig själv.
Jag dubblade de pengarna, med de tretusen som jag fick för att jag fäktades så gjorde jag sjutusen ikväll. Jag lämnar lokalen, jag stannar aldrig kvar. Risken för att jag ska åka dit ökar då, för eller senare så kommer polisen att slå till mot denna lokal.
Det har hänt förr, men jag har alltid klarat mig. För de slår oftast till mot huvudmatchen, då är det som mest folk i lokalen. Jag går till busshållplatsen och jag ställer mig och väntar på den, jag känner att mina revben ömmar lite.
Han fick in ett par sparkar, sparkar och slag är inte poänggivande, det är bara träffarna med svärden som är det. Tre träffar eller slå i väg svärdet. Det är det som gäller för att vinna. Bussen kommer och jag går på den…
Två byten senare så är jag hemma, jag står i badrummet. Jag har duschat och tvättat av mig. jag duschar aldrig i de lokalerna. Andra som har gjort det har blivit attackerade i duschen av dåliga förlorare och deras vänner.
Så vi är inte många som duschar i omklädningsrummen. Jag tar av krämen som hjälper till mot smärtan efter slagen och sparkarna. Jag smörjer in mitt bröst och jag går till mitt sovrum och jag lägger mig i sängen och somnar.
Jag kommer att sova länge i morgon. Jag får passa på om min mor kommer hem igen, då kommer min sömn att bli begränsad. Men hon lär inte komma hem på minst en månad, så länge låg hon inne sist och då var det inte hälften så illa som denna gång.
De kommer snart att ringa mig och fråga vad som hände. De kommer att ringa mig på måndag, jag sluter ögonen och jag somnar snabbt…
Jag sitter i kassan på mitt sommarjobb, jag sommarjobbar i en Ica butik. Den ligger två kilometer från där jag bor. I ett annat bostadsområde som är finare än det som jag bor i, de två kilometerna kunde lika gärna varit avståndet till månen.
Så stor är skillnaderna på levnadsvillkoren för oss där jag bor och de som bor här. Där vi bor jag och min mor så är medelinkomsten lägst i Malmö. Här är den nästan högst. Två kilometer som lika gärna kunde varit som avståndet mellan jorden och månen, eller solen för den delen.
Här bor det inte 75% invandrare, frågan är om det bor några invandrare, andra och tredje generationens kanske men inte någon som kommit hit på senare år. De bor där jag och min mor bor, de som bor där vi bor handlar inte här.
Eller jag och min mor har gjort det, det var så jag fick nys om sommarjobbet. Ägaren annonserade på deras anslagstavla i affären. Jag pratade med honom och jag fick sommarjobbet på stående fot. Jag har arbetat här sen skolan slutade och jag har arbetat så mycket jag bara kunnat och fått.
Så jag har inte haft jättemycket tid till att njuta av den varmaste sommaren på hundra år eller något sådant. Frågan är om värmen också spelat in när min mor till slut tappade det fullständigt. Jag är väldigt glad att jag slåss för pengar.
För de pengarna betalade för min slingring, det är det redskapet som gör så att vi kan fokusera kraften och använda den på bästa sätt. Det finns fem steg i kraften 1 – 5 där ett är svagast och 5 är starkast. Jag är steg 5, vilket är väldigt ovanligt.
Jag undrar hur stolt min mor blivit om hon inte varit sjuk när jag Manifesterade. Mycket hoppas jag, jag är en steg 5 Warlock som pluggar som en galning. Jag lyssnar och läser böcker om kraften som få andra sextonåringar gör.
Jag ser på kvinnan som handlat, hon drar sitt kort och jag godkänner hennes betalning och det lyser grönt. Hon hade pengar på kontot, jag börjar slå in nästa kunds varor. Fyra energi drickor och ett choklad, jag ser på tjejen som handlat det.
Hon är i min ålder, hon har träningskläder på sig. Korta träningsbyxor i slimmat material och en sport bh och inget annat. Som sagt, det är århundradets värmebölja utanför affären. Alla är klädda i så lite som anständigheten kräver, det vill säga så lite som möjligt.
Som tjejen som precis köpt fyra energi drickor och ett choklad. Hon drar sitt kort och slår in koden. Jag godkänner betalningen och det lyser grönt, hon tar sina saker och lämnar affären. Jag börjar slå in nästa kunds varor…
Jag sätter på mig kepsen och mina solglasögon, jag slutade tidigt idag. Jag öppnade affären klockan 06.30 i morse. Nu ska jag till träningslokalen och träna, minst två varv. Jag hoppas att jag orkar med tre, sen käkar jag middag och tränar ett eller två var till ikväll.
Som sagt jag vill maxa träningen denna vecka. Jag vill verkligen komma med i skollaget i fäktning. Jag går till busshållplatsen och jag ställer mig och väntar på den. Under tiden som jag står där så passar det fyra väldigt snygga tjejer.
Alla är klädda som tjejen innan i affären eller i tunna klänningar som avslöjar färgen på deras underkläder. Klänningarna är vita, det är inte underkläderna.
Bussen kommer och jag går på den, jag blippar biljetten och sen sätter jag mig. Jag sätter träningsväskan mellan mina fötter. Jag lyssnar på ljudboken om runmagi…
Jag fick samtalet i tisdags, det är måndag i dag sex dagar senare. Skolan börjar idag, mitt sommarjobbande är slut. Jag har sagt att jag kan ta extrapass om det behövs och inte påverkar min skola. Skolan är min väg ut så att säga, jag kommer att satsa två hundra procent på skolan i tre år.
Jag kommer att plugga och förhoppningsvis fäktas i tre år i skolan. Min mor är inlagd på obestämdtid. Vilket innebär att hennes sjukpension och bostadsbidrag osv. kommer att komma in på kontot så att jag kan bo kvar.
Jag kommer inte skvallra till någon om att min mor är inlagd och att jag bor själv. Jag kommer att ”förfalska” hennes underskrift om det behövs. Jag kommer att kunna betala räkningarna så att jag kan bo kvar. Det kommer kanske att uppstå problem om hon måste flyttas till ett speciellt boende.
Men just nu så är hon för sjuk för att det ska vara ett alternativ så hon är inlagd på sjukhuset. De kommer inte släppa henne för tidigt denna gång, så hon är borta i minst ett par månader. Vilket kommer att kännas som himmelriket för mig.
Jag hoppar av bussen och jag går fram till den stora byggnaden. Detta är inte Akademin, den är bara för de som bor på rätt plats i Malmö. Nej nu är jag orättvis, alla får gå på Akademin. Men alla har inte de ekonomiska fördelarna att göra det. Jag gjorde inte provet för att kunna få söka in där. Jag tror inte att jag gjort bort mig, tvärtom.
Men min mor var inne i ett allvarligt skov när proven skrevs, jag hade inte fokus på att skriva dem. Så jag brydde mig inte om det. Jag går in på skolan och jag letar upp aulan. Jag sätter mig längst bak och jag ser på alla ungdomar som är här.
Det finns alla program som man kan tänka sig på denna skola. På Akademin så finns det bara fyra, ekonomi, samhälle, natur och teknisk. Här finns alla, från bygg till natur. Natur som jag ska gå, det finns tre naturklasser.
Det finns tre klasser av alla utbildningar, så det blir en hel del elever på skolan. På Akademin så är det en klass i varje årskurs. Inte tre som här, jag känner igen en del från min gamla skola. Vi håller en lågprofil, eller vi är ett par som håller en lågprofil.
Där är en del av dem som är med i gäng och de spänner med musklerna. Det finns en massa gäng här, det kommer ungdomar från hela stan hit. Det finns en hel del gäng, gäng som utnyttjar ungdomar som sina hantlangare.
De sysslar med allt man kan tänka sig, från att snatta till att sälja droger och vapen. Det finns gäng som har som specialitet att döda för pengar, det gänget har sin lokal eller vad man ska kalla det för på gården bredvid den jag bor på.
Det finns ett gäng på min gård med, de har tagit över källaren i det andra niovåningshuset som ligger på den gård som jag bor på. Där är två niovåningshus och två sexvåningshus. Jag ser på mängden av lärare som står där framme med rektorn.
Det är en kvinnlig rektor, hon ser ut att vara i sextioårsåldern. Hon utstrålar pondus. Hon ser på klockan och hon nickar till någon som står vid dörrarna. Jag vänder mig om och jag ser två vaktmästare som stänger dörrarna. Hon äskar på tystnad och det blir tyst.
Som sagt hon har pondus, inte ens de värsta gängmedlemmarna som är här säger något. Det imponerar, det måste betyda att de blivit förvarnade om henne. När hon är klar med sitt tal så börjar uppropet. De börjar med byggklasserna, uppropen går fort och innan jag riktigt hunnit med så är det på Natur och jag hör mitt namn ropas upp.
– Michael Fasth.
– Ja.
Jag gör som alla andra, jag reser mig och sträcker upp handen. Sen lämnar jag aulan och går till de andra i Natur 1A som blivit uppropade och står med en lärare och väntar. När vi alla är på plats så går läraren i väg med oss till Natursdel av skolan.
Den ligger lite för sig själv, det är för att våra labbsalar är där. Vår byggnad är en två våningsbyggnad som binder samman två byggnader. Så en hel del elever kommer att passera i korridorerna på första och andra våningen. Vi kommer fram till ett klassrum och vi går in och sätter oss.
Den lärare som ropade upp oss har kommit i fatt oss och de går in salen. Vi sätter oss där är tre långa bänkar på var sida av salen, där är plats till fyra vid varje bänk. Alla platser fylls vilket innebär att vi är 24 i klassen.
Natur är inte fler än 24 i klassen, vi är den största klassen i de andra två så är de bara 22. De var 24 från början med 4 har redan gjort omval till andra utbildningar på skolan. Men inte i vår klass, de presenterar sig.
Mannen heter Nicklas och kvinnan heter Karin, Nicklas kommer att undervisa oss i naturämnena, Karin kommer att undervisa oss i matematik. Förutom de vanliga ämnena så har vi ämnen som handlar om kraften eller magin.
Som talmagi, runmagi, elementmagi, magiskhistoria osv. så våra skoldagar är längre än vanliga skolors dagar. Vi börjar sju varje dag och vi slutar klockan fem på eftermiddagen plus att vi går till klockan 14.00 på lördagar.
Vi har minst ett träningspass om dagen, oavsett om man är med i fäktningslaget eller inte. Är man med där så får man räkna med ännu längre dagar och att träna på söndagar och på loven. Skolan har en viss standard att upprätthålla, så om man har funderingar på att vara med i fäktningslaget.
Så ska man vara beredd på att man får sköta skolan och fäktningen. Om man inte sköter skolan så får man inte vara med i fäktningslaget. De visar oss schemat och det är fullmatat, verkligen fullmatat. Vi kommer att sätta i gång med lektionerna efter att de haft sin genomgång och vi har fått skåp, kort och datorer.
Vi som går natur och teknisk får riktiga datorer. De andra får Chromebooks. De går igenom schemat, när de är klara med det så löser vi de praktiska sakerna. En timme senare så har vi vår första matematiklektion…
Första veckan har passerat, det är ett väldigt högt tempo. Jag är lagom trött när jag kommer hem efter skolan om dagarna. Jag lagar middag och sen så sitter jag vid datorn och pratar med mina vänner på nätet i en timme eller två. Sen går jag och lägger mig.
Jag stiger upp tidigt och åker till träningslokalen och jag tränar innan jag går till skolan. Vi har våra träningspass där innan lunch varje dag, som sagt det är högt tempo och jag älskar det. Jag håller mig för mig själv här också, jag bondar inte med någon.
Inte för att vi hunnit bonda så mycket än, men en del har försökt. Jag är inte direkt avvisande, men jag inleder inget så att säga. De kommer snart att sluta när de inte får mer än enstaviga svar på sina frågor.
Idag är det söndag och uttagningarna till skollaget i fäktning. Man är aldrig garanterad en plats i laget, men om man blir uttagen så ska det rätt mycket till om man inte är med hela året. Jag är framme i den sista avgörande matchen för mig, jag ser på min motståndare.
Jag ser på hans tatueringar, han är med i ett av de större gängen. Härinne betyder det inte ett skit, verkligen inte. Vi ser på varandra och mästaren visslar i sin visselpipa och han anfaller mig skoningslöst. Jag möter hans attacker utan att vika bakåt.
Det förvånar honom, det tar honom på sängen. Jag svarar på hans attack när jag försvarat mig och han får backa och jag rör mig snabbt framåt och jag får övertaget. Mitt svärd rör sig snabbare och snabbare och jag slår i väg hans.
Jag backar och bugar mig, han vägrar att svara på bugningen. Mästaren ser på honom, jag ser irritationen i hans ögon. De andra två mästarna noterar det också. Jag lägger ingen vikt vid det, jag vann så jag bryr mig inte om hans uppträdande.
Verkligen inte, jag sätter tillbaka svärdet på ryggen och jag drar bak min huva och min mask. Ettornas mästare, en kvinna som heter Lotta räcker mig ett märke som visar att jag är med i skollaget. Jag ler och bugar mig när jag tar emot det.
Jag sätter det på min jacka, jag har passerat nålsögat så det innebär att bli en i skollaget. Vi kommer att bli tio till slut, av tre hundra som var här i morse. De gallrade rätt hårt i morse när de körde med oss, då försvann två tredjedelar.
Sen körde de med oss lite till, då försvann trettio till. Sen åt vi lunch och efter det så körde de ännu hårdare med oss tills vi bara var tjugo kvar. Då började vi att duellera. Vi möttes i fyra fem grupper, fyra matcher var.
Jag vann alla mina därför så fick jag märket. Jag ser på det och jag ler. Jag har lyckats med ett av mina mål. Att komma med i skollaget. I de andra årskurserna så är de inte lika många på uttagningarna.
De som misslyckades i ettan och sen i tvåan har lärt sig. De försöker inte igen, bland tvåorna så var det trettio, inte trehundra som försökte. Bland treorna så var de femton. Varje årskurs har tio fäktare, jag är en av dem…
Mitt schema har blivit utökat, vi tränar minst ett pass om dagen med skollaget. På söndagar så tränar vi två. Nu under uppbyggnadsfasen så kommer vi att träna tre pass på söndagar. Två fäktningspass och ett fyspass, de andra dagarna så tränar vi ett fyspass och ett fäktningspass.
Samtidigt som vi ska hinna med allt annat, jag är den ende ettan från naturklasserna. Där var ett par till på uttagningarna, de kom inte med och jag tror att de är rätt glada för det även om de inte visar det.
Pressen på lektionerna på natur är hög, vi läser i helt annat tempo än vad de andra utbildningarna gör. Framför allt i Matematiken och naturämnena, men även i de andra ämnena. I de ämnen som handlar om kraften så läser vi i samma takt som alla andra…
Det har gått en månad, min mor är kvar på sjukhuset. Hon kommer att få stanna ett bra tag till där. Det var beskedet jag fick igår när jag var på en avstämning med sjukhuset. Det som är lite förvånande är att ingen där frågar om mina hemförhållanden.
Jag säger inget för jag vill inte väcka den björn som sover. Verkligen inte. Jag pluggar och tränar, det är vad jag gör. Hela veckorna, jag pluggar och tränar. Jag har inte tid eller ork till att fäktas utanför skolan så att säga.
Det är knappt att jag orkar gå till min egen träningslokal. Som sagt tempot i skolan är väldigt högt, tre elever i min klass har bytt utbildning. Jag tror att ett par till kommer att byta, de är på gränsen för att hinna med nu. Vi har matematik och jag svarar på det sista talet. Jag reser mig och går fram till Karin. Hon ser på mig.
– Ja Michael?
– Jag är klar med boken.
Hon ser på mig, vi ska räkna i den hela terminen är det tänkt. En månad in på terminen så är jag klar. Hon tar emot boken, hon reser sig och går till ett skåp och hon tar fram nästa bok. Jag får den och jag säger tack, jag går till min plats.
Jag öppnar den och jag ser på första talet och sen börjar jag att räkna. Jag ser inte mina klasskamraters blickar på mig…
Jag ser på min motståndare, vi har herre på täppan. Den som klarar sig längst blir lagkapten för ettorna till vår första match. Vi gör oss redo, signalen ljuder och ingen av oss attackerar. Vi väntar på varandra, hon som jag möter är en väldigt skicklig fäkterska.
Vi brukar duellera med varandra och hon slår mig lika ofta som jag slår henne. Vi avvaktar båda två, mitt fokus är på henne. Jag skiter i allt annat runt omkring oss. Hennes attack kommer och jag möter den, hon försöker få mig att backa men jag gör inte det.
Jag lyckas stå emot attackerna, det får henne att backa ett steg. Då attackerar jag henne och hon blir lite överrumplad och det är det enda övertag jag behöver och jag slår i väg hennes svärd och jag är herre på täppan.
Jag är ettornas lagkapten i den första matchen. Det är ett hedersuppdrag, om det är oavgjort när alla matcherna klara så är det lagkaptenerna som går de avgörande matcherna. Hon svär till och jag bugar mig och hon svarar på den.
Vi drar bak huvorna och flyttar på halvmasken. Hon heter Mimmi och hon Barn och Fritidsprogrammet. Allmänt kallat BF. Jag går till min väska och jag tar min vattenflaska. Vi ska avsluta med ett varv i ringarna innan det är slut för i dag.
Jag dricker av vattnet, de som har åkt ut har redan börjat sitt varv. Jag går fram till en av de ringarna som är lediga. Det är buren, jag tar mitt svärd och jag går in i den och jag andas in och sen ut. Sen börjar jag att göra mina rörelser…
Vi har talmagi, vi är indelade efter vilket steg vi är på. Eftersom jag är på steg 5 och det är väldigt ovanligt så tränar jag med de som är på steg 4. Vi ser på varandra och jag sätter på mig slingringen och den jag tränar med gör detsamma.
Sen börjar vi att attackera varandra med kraften. Jag vinner efter ett par minuter, han svär till och läraren som heter Olivia kommer fram till oss.
– Vad är det?
– Han fuskar för fan!
Jag ser på honom.
– Hur fuskar man?
Han ser på mig, läraren ser på oss båda. Hon sätter på sig sin slingring och han aktar sig. Jag sätter på mig min och jag samlar mig. Jag tar in kraften och hon attackerar mig. Jag försvarar mig och jag attackerar henne och hennes ögon spärras upp lite.
Jag fortsätter att attackera henne med de trollformler som vi ska använda. Hon försöker möta mina attacker men jag smular i sönder dem samtidigt som jag attackerar henne och hon förlorar. Alla andra i klassen ser på oss.
De ser på mitt pentagram som skiftar färg hela tiden, deras har en färg. Den de är starkast i. Mina som sagt skiftar hela tiden. Jag släpper kraften och jag backar och jag bugar mig mot henne. Hon ser på mig.
– Erik, Frida, Jonna och Tim. Ni fyra mot honom.
Jag ser på henne.
– Varför?
– För att du ska kunna utvecklas, Michael.
– Och jag får bara använda de som du lärt ut?
– Kan du andra?
– Ja.
– Vilka?
– De flesta.
– Visa.
Jag ser på de fyra, jag tar in kraften. Nu lyser pentagrammet ännu klarare, färgerna är starkare. Jag står i mitten av dem och Clara sätter i gång matchen och trettiosekunder senare så har de förlorat.
De fick in träffar på mig, men inga som fick mig att förlora. De stirrar på mig, två av dem hänger upp och ner i tomma luften. De andra hänger som ett kors på väggen, Clara ser på mig. Alla i klassen ser på mig.
– Resten av klassen, ni mot Michael.
Jag ser på henne, vi är nitton i klassen. Jag har stoppat fyra av dem vilket innebär att det är fjorton kvar.
– Fjorton mot en?
– Ja, håll inte igen.
Alla stirrar på henne, de ser på mitt pentagram. De har aldrig sett något liknande innan. Verkligen inte, jag ser på henne och jag öppnar upp mig ännu mer mot kraften och nu lyser pentagrammet väldigt starkt.
Jag ser på dem, signalen ljuder och jag börjar att attackera dem innan de hinner attackera mig. jag har fångat åtta av dem innan de ens hinner reagera. Jag fångar två till innan deras attacker kommer och jag försvarar mig.
De är fyra kvar och jag möter deras attacker och jag attackerar själv och jag fångar två till. Jag stoppar en attack och vänder mig mot honom som attackerade mig och jag fångar honom. Nu är där bara en kvar och jag attackerar henne och jag smular i sönder hennes försvar och jag fångar henne med.
Jag står ensam kvar i salen och jag ser på arton elever som är fångade. Jag släpper kraften och Clara ser på mig, hon ser på eleverna.
– Bra Michael.
– Tack Mästarinna.
– Du håller fortfarande igen.
Jag ser på henne.
– Varför slösa på energi om det inte behövs.
Jag släpper de andra. De som svävar sänker jag sakta mot golvet, de landar mjukt och de andra är också fria. De ser på mig och sen på Clara, de hörde att jag fortfarande höll igen.
– För att du måste lära dig att hantera kraften, Michael. Ta in så mycket du bara kan, tveka inte. Bara ta in tills du inte kan ta in mer.
– Det kommer att bli bullrigt.
– Jag vet, jag tar konsekvenserna av det. Så börja.
– Ni ska kanske blunda, för jag kommer att lysa rätt så rejält.
De ser på mig och Clara nickar och säger.
– Det är nog bäst att ni gör som han säger.
Jag tar in kraften och jag blundar och sen tar jag in så mycket jag bara kan och hela salen lyser väldigt kraftigt. När jag inte kan ta in mer så säger jag en formel och det smäller högt i salen. Sen släpper jag på kraften och Clara ser på mig.
– Bättre Michael.
– Tack.
De andra ser på mig, de hörde formeln och de hörde smällen.
– Varför har du läst de böckerna?
– Jag älskar att lära mig, jag gör inte så mycket annat än tränar och pluggar. Jag har inte gjort något annat sen jag var sex år.
– När Manifesterade du?
– När jag fyllde sexton år, så för ett par månader sedan.
– Hur kändes att vara på steg 5?
– Omtumlande, först så Manifesterade jag. Sen skiftar färgerna och sen så är jag på steg 5. Så ja omtumlande.
– Det förstår jag, jag vill att du skriver ner de böcker som du läst så att jag vet.
– Ja.
– Tack.
Vi fortsätter att träna på de formler som hon lärt oss. Nästa lektion är i helande, jag har läst de flesta böcker som finns i det ämnet med…
Vi sitter i omklädningsrummet och väntar på att gå upp i arenan som det kallas där vi fäktas. Vi reser oss när mästarna säger åt oss att göra det, treorna går först, sen tvåorna och sist så går vi ettor. Vi kommer upp till arenan och vi går in på golvet och ställer oss. Vi första match är på borta plan, vi är på en skola i Jönköping.
Vi är fem lag i gruppen, alla lag möts en gång. Vilket innebär fyra matcher på ett läsår. Vi ställer upp oss, deras lag kommer upp och jublet blir öronbedövande. De stannar och när de är på plats så sjunger vi skolsången för respektive skola.
Vi hälsar på dem och de hälsar på oss, vi går till våra platser. Ettor och tvåor sätter sig på varsin stol och treorna ställer upp sig, de bugar sig. Sen sätter de maskerna på plats och drar upp huvorna. Det blir tyst på läktaren, signalen ljuder och matcherna sätter i gång igen.
Publiken hörs igen, de hörs väldigt mycket. De hörs mer än vad publiken på min gamla skola gjorde och de hördes väldigt mycket. Vi ser på matcherna, när de är slut så leder vi med 8 – 2. Treorna har satt nivån. Tvåorna går upp och de ställer sig som treorna, de genom går samma ritualer som de andra gjorde.
Matcherna sätter igång och när de är slut så vinner vi med 6 – 4 vilket innebär att det står, 14 – 6 till oss. Vi ettor reser oss och vi går till våra banor. Jag kommer att möta deras kapten, vilket känns rätt. Jag bugar mig och han svarar på den.
Jag sätter på mig halvmasken och jag drar upp huvan. Han gör samma sak, vi ställer oss i våra positioner. Jag greppar svärdet lite extra. Signalen ljuder och jag attackerar honom skoningslöst, jag vinner snabbast av alla. Han blev helt tagen med överraskning.
Jag backar och jag bugar mig och han svarar på den. Jag ser på resultattavlan. Vi vinner 4 matcher sammanlagt och vi vinner totalt. Men ettorna förlorade 6 av tio matcher, vi kommer att få träna extra. Det är inte acceptabelt att vi förlorar, så ser de andra två årskurserna på det.
Precis som våra mästare kommer att se på det, vi som vann våra matcher kommer inte att komma undan. Vi kommer alla att få träna hårdare…
Jag sitter i Mediateket och pluggar. Vi ska ha mitterminsproven om en vecka, vi har inga lektioner denna vecka. Vi ska vara på skolan och plugga, men vi har inga lektioner. Kravet för att slippa omprov är 85% rätt på alla prov.
Vi börjar att skriva på måndagen och man ska vara klar senast på lördagen klockan 14.00. när man lämnat in sista provet så är man fri tills på måndagen när lektionerna börjar igen. Jag varvar mitt pluggande med att läsa i andra böcker.
Det enda som vi har som följer vanliga rutiner är vår träning. Min mor är kvar på sjukhuset, de ser ingen förbättring. Så när jag var där sist så sa de till mig att jag nog ska ställa in mig på att hon kommer att få flytta till ett speciellt hem. Där de kan ta hand om henne.
Jag blev tacksam när jag hörde det. Jag började nästan att gråta, men bara nästan. Jag sa att jag förstod och att det är tragiskt. Ingen kan säga emot det. Jag bara hoppas på att hon får rätt hjälp där.
Ingen frågade denna gång i heller om vem jag bor hos. Jag släpper tankarna på min mor och jag fokuserar på att läsa klart boken som jag läser…
Ettorna fick extra träning som jag misstänkte, vi har gjort den fram till denna vecka. Nu är det dags för proven, vi kommer att sitta i samma sal hela veckan och svara på frågor. Från sju på morgonen, till sju på kvällen. Jag är nervös så att jag nästan kräks.
Jag är alltid väldigt nervös när jag ska skriva prov, fram till jag får provet och jag läser frågan. Då brukar nervositeten släppa. Dörren öppnas och vi går in och sätter oss. Jag bara stirrar rakt fram, det känns som om jag ska kräkas.
Läraren delar ut det första provet, jag ser på det och sen öppnar jag det. Jag läser första frågan och sen ler jag, alla dåliga känslor försvinner och jag börjar att svara. De började med matte…
Jag ser på sista frågan, jag läser igenom mitt svar och jag reser mig och jag tar min väska och jag går fram till läraren och jag lämnar in mitt prov. Han ser på mig och på provet. Han kollar i mitt kuvert, där är tomt. Jag lämnar salen, det är fredag och klockan är 15.04 och jag är klar med proven.
Nu är jag ledig till måndag, men jag kommer att komma hit på söndag. Där är alltid någon som tränar på söndagar, även om vi är lediga från träningen. Vi kan inte vara lediga från träningen, eller vi är ett antal som inte kan vara det.
Jag lämnar skolan och jag går till bussen. Jag ställer mig och väntar på den. Jag är klar med proven, det känns väldigt skönt. En av anledningarna till att jag är klar så fort är matematiken som jag är väldigt duktig på och att proven inte var så svåra som jag förväntat mig. Det är likadant med naturämnena, jag är väldigt duktig på dem. Även, talmagin, runmagin, helandet och elemental magin.
De proven gick väldigt snabbt och lätt faktiskt. Bussen kommer och jag går på den, jag sätter mig och jag sluter ögonen och njuter av att vara klar med mina första prov…
Jag snurrar svärdet, jag ser på min motståndare. Han ser på mig, han attackerar mig. Jag försvarar mig och jag vänder på steken och jag blir den som attackerar i stället. Jag träffar honom med två sparkar som följs upp med tre träffar med svärdet.
Domaren stoppar matchen och jag vinner, min motståndare svär till. Han är betydligt äldre än mig. Han vill inte förlora mot en snorunge, det är så han ser på mig som en snorunge. Jag lämnar buren snabbt, jag klär på mig ännu snabbare.
Jag får mina pengar och jag hämtar min vinst. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade här. Verkligen inte, eller jag fick ett meddelande från en av de som arrangerar dessa matcher, han erbjöd mig femtusen för att ställa upp på matchen och jag fick spela på mig själv med, vilket jag gjorde och vann tiotusen på.
Jag gav fem gånger pengarna. Det var en risktagning, men jag behövde pengarna. Eller jag behövde den förbannade kicken som de matcherna ger mig.
Men vad hade hänt om jag blivit skadad? Då hade det kunnat drabba laget i nästa match som är om en drygt en månad. Jag får se till så att jag har tillräckligt med kickar i skolan. Frågan är bara hur jag ska få dem?…
Jag ser på resultatet, jag är topp 5% på skolan. Jag lämnar anslagstavlan där de satt upp papperna. Jag går till mitt skåp och jag öppnar det och jag tar de böcker som vi ska ha nu. Jag går till salen och jag ställer mig och väntar på att läraren ska komma.
Jag är väldigt nöjd med mitt resultat, topp 5% det kan fan inte bli bättre. Läraren kommer och hon öppnar dörren och vi går in och sätter oss. Vi tar fram böckerna och vi börjar att räkna. Jag reser mig och går till Karin, hon ser på mig.
Räcker henne boken, hon ser på den och sen på mig. Hon tar fram nästa bok och jag tar emot den och jag går tillbaka till min plats och jag öppnar den och jag sätter mig och börjar att räkna…
Vi sitter i omklädningsrummet, vår mästare kommer in och meddelar att det är dags. Vi reser oss och går ut ur omklädningsrummet. Jag är kapten igen, jag vann herre på täppan denna gång med. Vi går upp till arenan, vi ställer oss bredvid varandra.
De presenterar oss och när de är klara så sjunger vi våra skolsånger. Vi sjunger klart och vi sätter oss. Treorna börjar, skolan vi möter kommer från de finare områdena i Stockholm. Det gör inte stämningen mindre hatiskt i arenan.
Rikemansungar som är på vår skola. Det finns en viss risk för att saker och ting kanske spårar ut. Framför allt om vi skulle förlora. Så för deras skull så hoppas jag inte på att vi förlorar…
Jag ser på de andra tre kaptenerna, det står 15 – 15 och publiken är i upplösningstillstånd. Denna gång så räddade ettorna oss, vi låg under med fyra matcher. Men vi lyckades vinna med 7 – 3 så nu är det Sudden Death.
Treorna börjar, vi sätter oss och vi ser på matchen. Vår trea vinner, det blir tvåans tur. Hon går upp och de bugar sig mot varandra, de sätter maskerna på plats och sen drar de upp huvorna.
Matchen börjar och den är väldigt jämn men den slutar med att de vinner. Så det står 1 – 1. Jag reser mig och jag ler lite, jag ville ha kickar. Det blir väl inte mer kickar än så här, jag tar minn svärd och jag går fram till min bana.
Jag ser på deras kapten, jag möter hans blick och jag ser nervositeten i dem. Jag ler lite och jag bugar mig, jag sätter masken på plats och jag drar upp huvan. Jag gör mig redo, han gör det samma. Det blir knäpptyst i arenan.
Signalen ljuder och jag flyger fram och jag slår i väg hans svärd innan han ens hinner reagera. Det gör ingen annan i heller, inte förrän domaren pekar på mig att jag vunnit. Då exploderar arenan, vi vinner matchen…
Jag ser på kaoset som är på gården där jag bor, flera person är skadade. De är träffade av kulor, kraften, svärd och allt möjligt annat. Jag har ringt vår världs 112. De är på väg med ambulanser och polisen, jag ser portaler öppnas när polisen kommer på plats.
Sen öppnas fler portaler och sjukvårdspersonal kommer ut genom dem och de börjar att hjälpa folk direkt. En portal är personlig, du kan inte släppa igenom någon annan genom den.
Att göra en portal får du inte lära dig förrän du blir arton. En av poliserna kommer fram till mig.
– Var det du som ringde?
– Ja, jag kom hem från skolan. Vi hade sen träning idag, när jag kom hit så var det fullständigt kaos. En affär som gått fullständigt åt helvete, eller jag tror det.
– Är du ok?
– Ja, jag är ok. Jag satte upp en skyddsmur runt mig. Så ja jag är ok.
– Bra, känner du ingen någon av dem?
– Vissa är ifrån gänget som kommer från denna gård, de andra vet jag inte. Det är inga jag känner igen. Det har varit kaos ett par gånger innan men det har aldrig slutat med att någon dött. Inte att de använt pistoler och skit. Kan jag gå upp jag har en hel del läxor att göra tills i morgon.
– Javisst.
– Tack.
Jag lämnar polisen och jag går till dörren som leder in i mitt trapphus, jag går till hissen och jag öppnar den och går in. Jag trycker på knappen till vår våning. Jag lutat mig bak mot väggen. Jag var skolans hjälte i en hel vecka, sen efter det så har saker och ting återgått till det normala.
Eller inte riktigt, där är ett par stycken i klassen som pratar mer med mig nu än innan. Men det handlar inte om fäktningen, det handlar om mitt pluggande. De satte sig vid samma bord som mig i biblioteket, de hälsade och sen satte de sig.
De är tre, två tjejer och en kille. Tjejerna heter Irma och Louise, killen heter Erik. Som sagt de sitter med mig i biblioteket och pluggar. Det ställer frågor till mig om matematiken när de inte kan. Sen så har det blivit fler frågor om andra saker, andra ämnen.
Vi ska ha slut terminsproven om en vecka. I morgon börjar vrål pluggandet. Jag får hoppas på att inte kaoset utbryter här. Det har en tendens att göra det när någon startar krig här på området. Då lär jag inte få sova så mycket, jag ska kanske försöka gömma mig på skolan. Fast det är klart, larmet lär väl gå i gång om jag försöker mig på något sådant.
Jag ser på datorskärmen, jag skriver med mina vänner på nätet. Jag är glad att mitt sovrum inte är åt det hållet, mot innergården. Min mors tillstånd är inte bättre, tvärtom så fick hon ett utbrott för ett par dagar sedan.
Hon skadade två av personalen och tre patienter. Så nu lär hon verkligen inte komma hem. Tyvärr så var där med en kurator vid senaste mötet, hon började rota i var jag bodde och med vem. Då kom det fram att jag bor ensam i vår lägenhet, att jag sköter betalningar osv med min mors pengar.
Hon gick nästan i spinn, läkarna och sköterskorna såg på henne och de hade samma tanke som jag är jag rätt övertygad om att hon gör en höna av en fjäder. Något säger mig att hon kommer att kontakta socialen.
Fast att det inte behövs, eller jag anser att det inte behövs. Hon som sagt kommer att slå på stora trumman och det kommer att bli en massa samtal och frågor…
Samma illamående träffar mig när jag kommer till skolan nu innan proven. Vi har suttit och pluggat hela veckan i biblioteket. När jag säger vi så har Erik, Irma och Louise suttit med mig hela veckan och pluggat, när de pluggat matte eller något av de andra ämnena som jag känner mig väldigt säker på.
Så har jag läst andra böcker från biblioteket. Det har varit kaos på området där jag bor, det som hände på mig gård har spridit sig till andra gårdar och sen så har det kommit tillbaka till min gård. Som sagt det är kaos och polisen är här varenda dag nu, de gör sitt bästa för att bringa någon form av ordning i kaoset som är.
Jag går in och sätter mig på min plats. Vi sitter vid ensamma bänkar, vi kommer att ha samma bänkar hela veckan. Från 07.00 till 19.00. Varje dag, förutom på lördag då tiden tar slut 14.00.
Jag samlar mig och jag trycker undan alla andra tankar än proven. Jag får mitt första prov och det är matematikprov igen. Jag ler och sen så börjar jag att svara på frågorna…
Jag lämnar in mitt sista prov, jag tar min väska och jag ser på klockan. Den är 12.00. jag är tre timmar snabbare denna gång. Jag lämnar salen och jag går ut ur skolan. Jag ser på min telefon, samma nummer har ringt tio gånger den senaste veckan.
Min telefon har varit avstängd så jag har inte svarat, sen när jag har fått min telefon så har klockan varit 19.00 på kvällen. Jag misstänker att det är ifrån socialen. Som sagt kuratorn slog nog på stora trumman, frågan är om hon gjort en orosanmälan.
Hon såg ut att vara typen för att göra det. Jag trycker på numret, jag ser på regnandet därute. Skånsk vinter, 4 plus, regn och kraftigvind.
– Det är Sofia.
– Hej, mitt namn är Michael, du har ringt mig väldigt många gånger. Jag hoppas inte att du är försäljare.
– Nej, nej det är jag inte. Jag arbetar som socialsekreterare.
Fan!! Är tanken som glider förbi i mitt huvud. Hon gjorde en anmälan.
– Jaha, vad kan jag göra för dig?
– Ja alltså vi har fått in en orosanmälan på dig.
– Av en stirrig kurator på sjukhuset?
– Av en Fredrika Palm.
– Som sagt en stirrig kurator på sjukhuset. Det finns ingen grund i den anmälan, jag mår bra, jag mår väldigt bra till och med. Min mor är inlagd och jag bor i vår lägenhet, jag sköter min skola utmärkt, jag sköter min hobby minst lika bra.
Jag sätter mig på en bänk, jag är ensam i rasthallen. Alla andra skriver prov.
– Men du är bara sexton år, hur får du mat, vem betalar räkningar osv.
– Jag, vilket jag gjort i fyra år sen min mor blev dålig på riktigt. Hon har åkt ut och in på psyket i fyra år. Sista gången var i slutet av sommaren när försökte döda mig för tionde gången. Men jag har skött om vår ekonomi sen jag var tolv år. Hon är sjukpensionär, vi har bostadsbidrag, studiebidrag osv. så det går ingen nöd på mig.
– Men du är inte myndig, Michael.
– Möjligt, men jag klarar mig själv.
– Nej, Michael.
– Förlåt?
– Vi kommer att starta en utredning.
Jag säger inget, jag blundar och sväljer.
– Ni får göra vad fan ni vill, jag bryr mig inte. Jag klarar mig, jag sköter min skola alldeles utmärkt, jag sköter min hobby och jag betalar räkningar och handlar mat osv. jag bryr mig inte om hur många utredningar ni startar. Faktiskt inte, jag kommer inte svara om du ringer fler gånger. Vi har inte mer att tala om.
Jag lägger på och jag blockerar hennes nummer. Jag ser ut genom fönstret, jag är inte alls sugen på att gå ut i det pissvädret. Jag går till träningslokalen, jag går till mitt skåp och jag öppnar det och jag byter om. Jag går in i träningssalen och jag sätter mig och mediterar…
Jag böjer mig fram och jag sätter händerna mot spiken och jag gör rörelserna, jag böjer på armarna och jag skjuter ifrån och jag landar på fötterna.
– Skolan stänger.
Jag vrider på mig och jag ser på vaktmästaren.
– Vad är klockan?
– Åtta på kvällen.
– Där ser man, så du stänger?
– Ja, du får sno dig på och byta om. För jag vill hem.
– Jag lovar.
Jag går till omklädningsrummet och jag byter om snabbt. Jag får duscha när jag kommer hem. Jag tar min väska och jag lämnar omklädningsrummet. Jag ber vaktmästaren om ursäkt han nickar.
Jag lämnar skolan och jag går till busshållplatsen och jag ställer mig vid busshållplatsen. Jag ser på tavlan som visar när bussen ska komma. Den kommer om tiominuter, jag går längre in i busskuren. Jag har tränat i nästan åtta timmar och jag känner mig inte trött, hungrig ja. Men inte trött…
Jag ser på mina resultat och jag ler med hela ansiktet. Jag är bland topp 5% igen, mina tre pluggkompisar som bjöd in sig själv är också där uppe. Jag ser samma leende på deras läppar som jag har på mina. Mitt leende är kvar på läpparna till skolans kurator kommer fram till mig.
– Vill du komma med mig Michael.
– Om jag säger nej?
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Gäller det anmälan?
– Ja.
– För helvete! Nej jag kommer inte. Jag har lektion, jag vill inte missa mina lektioner. Sen har jag träning ikväll, så nej jag har inte tid.
– Du har inget val, Michael.
– Man har alltid ett val, vi lever i en demokrati inte en diktatur. Så om jag säger nej så får ni finna er i det. Två förvirrade kvinnor känner sig kränkta för att jag ifrågasätter deras intelligens och auktoritet så de ska minsann visa mig att de vet vad som är bäst för mig. Inte en chans, om ni vill att jag ska komma på ett möte så ska det vara när det passa mig. När det inte påverkar min skola, eller min träning. Du förstår, om jag vill vara kvar bland de som är topp 5% så kan jag inte missa lektioner eller träningar. Så nej jag kommer inte att följa med dig. Jag kommer att ta konsekvenserna av det valet, men ni kan inte tvinga mig.
De som hört min monolog ser på mig och sen på kuratorn, jag hänger min väska på axeln och sen går jag i väg mot naturprogrammets lokaler. Jag kommer fram till den sal som vi ska vara i. De tre som jag pluggat med kommer fram till mig.
– Jag kommer inte att prata om det, så det är inte lönt att fråga.
– Ok, då frågar vi inte om det.
– Tack.
– Hur mår du?
– Jag mår bra, jag är topp 5% igen. Jag mår alldeles förbannat bra, Irma.
Hon säger inget mer, hon hör ironin som rinner längsmed väggarna. Läraren kommer och han öppnar dörren. Vi går in och vi sätter oss, vi ska ha runmagi. Vi tar fram våra slingringar.
Vi öppnar böckerna på den sida som han skriver på tavlan. Vi läser runorna och sen så börjar vi att teckna dem med den hand där vi har våra slingringar. Vi säger dem samtidigt som vi tecknar dem, jag lyckas på första försöket.
De andra ser på mig, jag samlar lite mer kraft och jag börjar viska på helt andra runor är de som vi lärt oss. Det är med runmagi som man skapar portaler. Jag är sugen på att skapa en sådan och sen skolka resten av dagen.
Men det hade bara lett till mer bekymmer än vad jag behöver, läraren hör mig avbryta mitt viskande. Jag samlar mig och tonar ner min kraft och jag gör de runor som jag ska…
Kuratorn kommer till rektorns rum, kuratorn från sjukhuset sitter där tillsammans med socialsekreteraren och vår rektor. Hon går in och hon säger.
– Han kommer inte, han är inte intresserad av att höra vad ni har att säga. Han hävdade sin demokratiska rätt att ta konsekvenserna av sitt agerande. Han ansåg att det var viktigare för honom att studera och behålla sin plats bland topp 5% eleverna på skolan. Än att träffa er som redan bestämt er för vad som är bäst för honom.
– Vadå han kommer inte?
Det är kuratorn från sjukhuset som säger det. Rektorn ser på henne och sen på de andra två kvinnorna som är på hennes rum.
– Michael är en speciell ung man, han tillhör topp5% på skolan. Vilket är en ännu större prestation om det som du säger stämmer.
– Vadå om?
– Du anser att han är för ung för att klara sig själv, han visar faktiskt att han klarar sig alldeles utmärkt. Dels så klarar hans sina studier alldeles utmärkt, han är bäst på skolan, dels så är han väldigt duktig på att fäktas, dels så betalar han deras räkningar, han handlar mat och vad jag vet så arbetar han på den Ica affär som jag handlar i på vägen hem ifrån jobbet ibland. Så hur är det ett tecken på att han inte klarar sig, vad i detta föranleder en orosanmälan? Du ställde frågor till oss om hans skolgång som vi skulle svara på skyndsamt vilket vi gjort. Du fick inte de svaren du ville ha. Så du kallade till detta möte. Utan att förbereda Michael på det, vem har gett dig de befogenheterna? Mer än att du kommer att hota oss om vi inte samarbetar vilket vi gjort.
Hon flyttar tillbaka blicken till kuratorn på sjukhuset.
– Och du har absolut inga befogenheter här, vad du ens gör på detta möte har jag inte riktigt förstått. Möjligtvis så ska du kanske kunna berätta för oss om hans mors tillstånd. Men du är kurator, inte läkare, eller psykolog. Du har inte de kliniska kunskaperna att ge oss en korrekt bedömning på hennes tillstånd eller hur? Du kan absolut inte bestämma vad Michael är kapabel till eller inte. Finns det några som helst skäl till att ni ska agera på den orosanmälan? Mer än att hon är lätt hysterisk?
Socialsekreteraren stirrar på rektorn, det gör kuratorn från sjukhuset med. Ingen av dem säger något, för de hade inte väntat sig det bemötandet.
– Han är bara sexton år.
– Men han har visat att han klarar sig själv, ni skulle kanske agerat när han var tolv år, eller ännu tidigare. Nu är han en mogen ung man som reder sig själv. Då ska ni agera för att hon är hallstirrig och vi göra något. Hans mor är inte hemma, så han miljö är inte otrygg. Inte hans hemmiljö, han sköter skolan prickfritt, han sköter sin fäktning lika prickfritt. Det är möjligt att man kan säga att hans närmiljö inte är trygg men då ska ni omhänderta alla barn som bor på det område som han bor på, vilket är kanske 70% av eleverna på vår skola som bor i en närmiljö som inte är säker, 80% av eleverna här på skolan är mer eller mindre med i gäng. Inte Michael dock, han är inte med i ett gäng. Så återigen. Varför ska ni agera mot honom? Det finns barn och ungdomar som verkligen behöver er hjälp. Michael gör det inte, tvärtom. Han mår alldeles utmärkt vilket alla vuxna här på skolan kan skriva under på. Frågan är vad han gör om ni agerar mot honom.
– Vad menar du med det?
– Han är en väldigt stark Warlock, han är en steg 5 Warlock som fångade 18 klasskamrater utan att förta sig.
De ser på henne och de slickar sig om läpparna, det ser inte ut som om de är medvetna om vad de gör…

Kapitel 2.
Det ringer på ytterdörren, jag skruvar ner värmen på kastrullen med pasta. Köttbullarna är varma plattan är nedskruvad till tvåan. Jag går genom lägenheten, jag öppnar ytterdörren och jag ser två poliser och kvinnan från socialtjänsten.
– Vad vill du?
Jag ser förbi poliserna och rakt på kvinnan från socialtjänsten.
– Du ska följa med oss.
– Och om jag säger nej?
Hon ser på mig och sen på poliserna, jag ignorerar fortfarande dem. Bor man här så lär man sig att inte vara rädd för polisen.
– Då får de hjälpa mig att se till så att du följer med.
– Och du tror att två poliser skulle räcka för det? du är medveten om var vi är va? Om jag börjar föra liv, så kommer mina grannar att ta illa upp. Gänget som håller till här kommer att ta ännu mer illa upp, eller de kommer att se det som en chans att få hämnas på polisen för den senaste tidens attacker på dem. Så att ni bara är två poliser försätter er i ett väldigt utsatt läge. Sen för att inte göra saken bättre så skulle jag som skrika om polisen och socialen så kommer de vanliga som bor här att ta ännu mer illa upp. Ni ligger inte på plus hos dem, så jag rekommenderar att ni lämnar trappan och området snabbt innan jag börjar att föra liv och dra uppmärksamheten till er. Som sagt konsekvenserna för er kommer att bli allvarliga, väldigt allvarliga. Så om ni ursäktar så ska jag äta middag och sen så ska jag göra mina läxor. Ha en trevlig kväll.
Jag stänger dörren snabbt och jag låser den, jag går till köket och jag häller av pastan och jag sätter mig och äter middag…
Jag ser på alla poliser, jag ser på kvinnan från socialtjänsten. Jag ser på mina grannar som ser på mig. De slog verkligen på stora trumman.
Jag vet inte om jag ska känna mig hedrar eller om jag ska bli förbannad. Jag skakar på huvudet, jag börjar gå mot busshållplatsen. Jag ser på mina grannar, de ser på mig.
– Vad händer, Michael?
Jag ser på kvinnan som frågar.
– Någon har gjort en orosanmälan på mig.
– Skojar du?
– Nej, de kom till mig igår. Jag bad dem att hoppa, det skulle jag nog inte gjort. De ser allvarliga ut.
Fler grannar kommer ut och hon ser på mig och sen på poliserna. Hon ser på kvinnan från socialtjänsten.
– Du sköter dig väl?
– Jadå, jag sköter mig väldigt väl. Men mor är inlagd och av någon anledning så stör det någon att en sextonåring klarar sig själv. Det rubbar väl deras cirklar.
En av poliserna kommer fram till oss, han ser på mig och på kvinnan.
– Är inte detta resursslöseri?
Han ser på mig, jag ser på honom att han är besvärad.
– Hon och de två poliserna som var här igår kände sig inte säkra.
– Det förstår jag, med tanke på den senaste tidens insatser från er här har satt sina spår. Jag påtalade det för dem, jag påtalade också för dem att mina grannar, både de som är lagliga och de som inte är det. Kommer att motsätta sig att ni omhändertar mig. Varken ni eller socialen är så speciellt poppis här. De skiter i mig, men de kommer att använda mig för att ge sig på er. Mitt råd är att ni låter mig gå till bussen. Så slipper ni en situation som kommer att eskalera.
Både polisen och min granne ser på mig.
– Han har rätt, varken ni eller hon är särskilt populära här.
Polisen ser på mig och på människorna som börjar komma ut på balkongerna. Han hör att de börjar att elda upp sig.
– Vi drar oss tillbaka.
– Klokt.
Jag börjar gå och jag hör kvinnan från socialtjänsten börja att ifrågasätta polisens agerande. Jag lämnar gården och går mot busshållplatsen. Jag ställer mig vid den och väntar, människorna på gården ser mig stå vid busshållplatsen så poliserna kommer inte göra något där.
De kommer att plocka in mig när jag hoppar av bussen vid skolan. Bussen kommer och jag går ombord på den. Jag ställer mig i mitten av bussen. Den kör i väg och jag ser på husen bakom mig.
En känsla av att jag aldrig mer kommer att få se dem kommer över mig. Jag vet att det inte är så men det är känslan som fyller mig…
Jag går av bussen, jag går snabbt fram till skolan och jag går in. Jag går igenom den till träningshallen. Jag byter om snabbt och jag går in i träningslokalen och jag sätter mig och jag börjar att meditera. Förhoppningsvis så kan lärarna hålla poliserna och kvinnan från socialen stången en stund.
Frågan är vad de kommer att göra, slita mig ifrån skolan? Det skulle vara motsägelsefullt, jag släpper alla tankar och jag börjar att meditera…
De andra i laget ser på poliserna, de ser på kvinnan från socialen. Rektorn, kuratorn på vår skola och Karin min mentor står med dem. Jag skakar på huvudet, jag går fram till dem.
– Blir du kåt på att hänga efter mig? går du i gång på sextonåriga pojkar? Vad fan är det du inte fattar? Jag har tagit hand om mig själv och min mor sen jag var typ åtta år och min mors sjukdom blev värre och värre. Fattar ni inte att ni stör vår träning. Det är skoldag, ska du slita mig ifrån skolan? För att du ska få bli tillfredsställd? Som sagt blir du kåt av det här, av att förstöra för unga människor som sköter sig?
Alla stirrar på mig, precis alla stirrar på mig. Jag hetsar aldrig upp mig, oavsett vad så har de aldrig sett mig såhär. Jag är väldigt nära att ta in kraften och sen ge den fritt spelrum. Men jag har så pass sinnesnärvaro så att jag inte gör det.
– Stick härifrån! Vi tränar, så far åt helvetekärringjävel!!!
Jag ser på kvinnan från socialtjänsten, mina ögon lyser och hon backar ofrivilligt.
– Nu tar vi det lilla lugna.
En av poliserna sätter sin hand på mitt bröst, jag ser på den och sen på honom. Han ser på mig och inser att jag är längre än honom. Jag är 197 cm lång, det är inte han. Jag har mina träningskläder på mig och mitt träningssvärd i handen.
– Rör mig igen så blir det konsekvenser. Jag gillar inte när folk rör mig.
Han ser på mig, jag ser att han ska blåsa upp sig.
– Släpp honom.
Han ser på befälet, den polis som jag pratade med på gården.
– Så svara på min fråga kärring, blir du kåt av att ge dig på pojkar som mig. Gör det dig våt i trosan?
– Michael.
Jag ser på rektorn, jag hör på hennes ton att hon inte är imponerad av mig. Just ni så skiter jag i vad hon är eller inte är. Detta är nog det pinsammaste ögonblicket i mitt liv.
– Vad? Jag skiter i vad fan hon tycker om mig, helt ärligt. Fattar hon inte hur pinsamt detta är så bryr jag mig inte om att berätta sanningen om henne. Så kommer du att pulla dig själv till orgasm ikväll med dina leksaker för hela du stinker av att var singel.
Mina träningskompisar börjar att göra ljud som ungdomar gör när de blir imponerade. Samma polis sätter sin hand mot mitt bröst, jag sätter på mig masken och drar upp huvan.
Mina träningskompisar tystnar och gör samma sak. Helt plötsligt så står trettioungdomar från Sveriges bästa ungdomslag i fäktning redo med sina svärd. Poliserna stirrar på oss.
– Vi bor alla där vi bor, vi är inte direkt rädda för polisen. Verkligen inte, så ska du flytta på din hand innan du bryter den? jag varnade dig och du lyssnade inte.
– Nu räcker det!
Det är rektorn som höjer rösten, vi ser på henne. Hon höjer aldrig rösten, vi elever tar ett steg tillbaka och vi drar bak huvorna och drar ner maskerna.
– Ni går tillbaka till träningen, nej inte du Michael. Du följer med oss till mitt rum, ni poliser lämnar skolan fortare än snabbt. Du öppnar inte munnen Olof och säger emot mig. Gud hjälpe mig, jag ringer din mormor.
Polisen stirrar på rektorn, han slickar sig om läpparna.
– Er närvaro här skapar spänningar som vi kommer att få hantera när ni lämnar. Skolan är en neutralplats, eleverna ska slippa skiten utanför skolan här. Ni är en påminnelse om deras skit. Så ni lämnar skolan, vi andra går till mitt kontor och talar om detta.
Jag öppnar munnen, rektorn spänner ögonen i mina och jag stänger munnen…
Jag ser på kvinnorna som sitter runt bordet i rektorns rum, fyra kvinnor som alla ser på mig.
– Du har redan bestämt dig för vad som ska hända med mig, så vad finns det att tala om? Inget, du går igång på att förstöra människor som sköter sig. Som jag sa, du kommer att använda dina leksaker till att tillfredsställa dig ikväll och kanske flera kvällar i rad för att du fick använda din makt till att förstöra ett liv till. Att få förstöra för ytterligare en ung mans liv. Jag förstår inte vad som är problemet med att jag klarar mig själv? För hundra år sedan så gifte sig kvinnor när de var sexton år, unga män försvarade sitt land. Så att jag skulle ta hand om mig själv, vad är problemet med det? har ni fått in några som helst indikationer på att jag inte kan ta hand om mig själv? Missköter jag skolan, min träning, räkningarna, ser jag ut att vara undernärd? Nej, men du skiter i det för du blir kåt av makten som detta ger dig. Makten av att kunna förstöra en ung mans liv. För det är det du gör, jag kommer aldrig mer att tala med dig. Jag kommer inte att svara på dina frågor och jag kommer att fullständigt ignorera dig. Tilltalar du mig, din förbannade Imp så kommer du att mötas av en mur av tystnad. Så från djupet av mitt hjärta, din förbannade Imp. Far åt helvete!!!
Jag tystnar, kvinnorna i rummet ser på mig. Jag i tyst protest, sätter på mig halvmasken. Rektorn, kuratorn och Karin ser på mig. De ser på min isande blick, mina grå ögon är som istappar.
– Vad är dina planer med Michael?
– Jag har hittat en placering åt honom, en bra familj.
– Vad säger du om det Michael?
– Som om jag har något val? Impen har bestämt sig, hon kallar för fan in insatsstyrkan, för en sextonårig pojke. Så vad jag säger om det? det är för jävligt och hon gör det mot min vilja. Verkligen mot min vilja, jag funderar allvarligt på att kontakta en advokat. Är jag straffmyndig så bör jag ha rätt till det. Jag ska undersöka om jag kan stämma socialtjänsten, om inget annat så att de låtit mig bo ensam utan någon hjälp med en gravt psykiskt störd kvinna sen jag var sex år gammal. Då var det ingen som brydde sig, hon har försökt att döda mig vid arton tillfällen, då agerade ni inte, ni agerade inte när min förra skola gjorde orosanmälningar. Var jag för ung då? Du tänder inte på att leka med yngre människor? I tio år så har jag levt om inte i ständig skräck så nästan. Då agerade ni inte, trots minst ett tiotal anmälningar. Men när jag äntligen får ro och sköter mig exemplariskt. Då ska du spela hjältinna, då går du i gång. Blir du extra kåt när du fick ringa in insatsstyrkan?
– Michael!! Nu räcker det med dina sådana påhopp.
Jag ser på rektorn, våra blickar möts och hon inser att jag inte kommer att vika ner med min blick.
– Om jag vek ner min blick när min mor stirrade på mig som du gör nu. Så riskerade jag mitt liv, så oavsett hur du försöker att stirra ner mig så kommer jag inte att vika ner min blick. Du förstår, jag är inte rädd för dig eller någon människa. Jag har levt i tio är med en gravt psykiskt störd person, min egen mor som har försökt döda mig vid arton tillfällen. Sista gången så sprängde hon vår lägenhet.
Jag tystnar, jag reser mig och jag ser på dem.
– Jag vill hinna duscha och byta om innan min lektion börjar, detta möte är meningslöst. Impen har bestämt sig, Impar som henne går som sagt igång på makt. Jag slutar 19.00. ikväll. Det är en lång dag idag, kom tillbaka då så åker vi till din placering så att du kan ägna dig åt det du ägnar dig åt på kvällarna när en imp som du får visa sin makt.
Sen lämnar jag rektorns rum, de fyra kvinnorna ser på dörren som stängs. Sen säger kuratorn.
– Stämmer det med orosanmälningarna?
Kvinnan från socialtjänsten ser på kuratorn.
– Vi har samma tystnadsplikt, du vet att jag kan kolla upp det. Så stämmer det?
– Ja.
– Du har väckt en björn som mått bäst av att få sova, han kommer att göra ditt och de som väckt honom. Han kommer att göra era liv till ett helvete. Han kommer att leta reda på rätt advokat. Sen kommer han med den advokatens hjälp att kontakta media. Sen, sen rullas allt upp och ni kommer att få springa gatlopp i media. Du förstår, Michael är den intelligentaste personen som jag någonsin träffat. Han kommer som sagt att göra ditt och de personer som inte agerat innan. Han kommer att göra era liv mindre behagliga.
Kvinnan från socialtjänsten ser på de tre kvinnorna och hon ser bara förakt i deras blickar…
Irma, Louise och Erik sätter sig vid bordet. De tar fram sina böcker och datorer.
– Sa du verkligen att hon skulle pulla sig själv med sexleksaker?
Jag ser på Louise.
– Av allt som hänt så det, det du frågar om?
– Ja, vadå då?
Jag ser på henne, jag ler lite. Det känns skönt att le, det har jag inte gjort på hela dagen.
– Ja, jag sa så.
– Framför rektorn och de andra?
– Ja, framför rektorn och alla andra.
– Jisses, det trodde jag inte, Michael.
– Vadå?
– Att du är så modig.
Jag ser på henne, jag säger.
– Vet du vad som kräver mod, Louise?
Hon ser på mig, de ser på mig alla tre.
– Nej.
– Att gå hem ifrån skolan och inte veta om din mor kommer att försöka döda dig eller inte, Louise. Det kräver mod, att tala om sex och sexleksaker framför dem. Kräver inte mod, att jag tappade omdömet ja. Men inte mod, som sagt, det krävs mod att våga gå hem till sin mor och inte veta om hon ska slå ihjäl dig eller inte.
Jag vänder blicken mot boken igen och de andra tre ser på mig. Jag säger inte mer, de pressar inte på…
Jag ser på huset som vi stannat vid, jag talade inte med kvinnan när hon kom och hämtade mig utanför skolan. Jag satte mig i polisbilen som de hämtade mig i. Jag skakade lätt på huvudet, men jag satte mig i baksätet.
Ytterdörren öppnas och jag ser på mannen och kvinnan som står där. Jag ser på märkena på mannens kläder, kvinnans är säkert av lika fina märken.
Jag rättar till väskan som hänger på min axel. Polisen öppnar bakluckan och han räcker mig en bag med kläder. Jag ser på den och sen på honom.
– Hur fick du tag på den?
– En låssmed.
– Så ni har pajat mitt lås?
– Nej, han öppnade den med en speciell dyrk. Jag packade ner dina kläder och din dator i väskan.
– Tack, Olof. Är din mormor så hemsk?
Han ser på mig och sen ler han lite.
– Nej, men jag har stor respekt för henne.
Jag nickar.
– Tack för väskan.
– Ingen fara, tack för att du inte bråkade där på gården.
– Ni är oskyldiga till hennes makt tripp.
Han ser på mig och han nickar. Jag agerar alldeles för moget, men med tanke på min uppväxt och var jag bott under min uppväxt så har jag fått mogna tidigt. Jag går fram till mannen och kvinnan. Jag skakar deras händer och jag presenterar mig.
– Michael.
– Fredrik.
– Ulrika.
– Trevligt.
De släpper in oss i huset, jag ser på den öppna planlösningen. Jag ser åt vänster, där är dörrar på båda sidor av gången. Jag går efter dem till bordet som står vid en bardisk. Vi sätter oss vid bordet. Kvinnan från socialen öppnar munnen och börjar att prata.
Jag lyssnar inte på henne, jag ser mig omkring. Det är mörkt ute så jag ser inte trädgården. Där är en trappa som leder upp till en andra våning och ner till en källare. Huset är stort, helt overkligt stort. De har nog en massa pengar.
Jag ser på mannen, runt 185 cm lång, han tränar och håller vikten. Runt fyrtio, kortklippt svart hår, bruna ögon. Han ser ut att ha pondus, kvinnor tycker nog att han ser bra ut.
Jag ser på Ulrika, klassisk svensk blondin, blåa ögon, ett vackert ansikte. Hon tränar också, hon håller vikten. Ytterdörren öppnas och två tjejer kommer in i huset. En blond tjej och en brunhårig, det blir tyst vid bordet.
– Detta är vår dotter och hennes kusin. Vår dotter heter Erika och kusinen heter Elin.
De hälsar på de som sitter vid bordet, de hälsar på mig sist. De går i väg och de vuxna fortsätter att tala. Jag följer inte tjejerna med blicken.
– Vad säger du om detta, Michael?
Jag ser på Ulrika, jag ser på kvinnan från socialtjänsten.
– Skulle jag säga det så kommer jag att uppfattas som otacksam och vi skulle komma på fel fot direkt. Så jag väljer att inte säga något om det. Jag stiger upp klockan fem och äter frukost. Sen åker jag till skolan, jag är där till klockan 19.00. ibland senare beroende på hur mycket vi tränar. På lördagar så slutar jag 14.00. men vi tränar oftast ett extra pass efter skolan. Så jag kommer hit efter det. På söndagar så stiger jag upp 07.00. sen äter jag frukost och åker till skolan och tränar två – tre pass. Jag kommer att komma tillbaka hit vid 17.00. Vi har terminsproven snart, då kommer jag att plugga på skolan. Bara så ni vet så kommer jag att kontakta en advokat angående deras behandling av mig. Jag kommer säkert inte vinna mot dem, men jag kommer att dra det så långt som det bara går. Media kommer säkert att bli inkopplade. Jag vill bara förvarna er om att det kan bli stökigt, så ni ska kan ta en funderare till på om ni vill att jag ska bli placerad här. Det kommer inte att bil kortvarigt om hon sagt det. Min mor kommer aldrig att komma hem igen, så pass allvarligt är det nu. Så om hon talat om en kortvarig placering så har hon inte varit ärlig. Ni kan kanske visa mig till det rum som jag ska bo i.
De ser på mig, jag ser att Olof ler lite. Kvinnan från socialen är ännu vitare i ansiktet.
– Javisst om du kommer med mig.
Ulrika reser sig, jag gör detsamma.
– Olof, tack för mina saker.
– Ingen fara, Michael.
Vi lämnar bordet och hon går fram till trappan och vi går ner i källaren. Jag hör musik spela från ett av rummen. Vi går förbi det.
– Det är Erikas rum.
– Då vet jag det.
Hon visar mig badrummet, ett litet träningsrum. Sen kommer vi fram till en dörr och hon öppnar den. Vi går in i rummet och jag ser på sakerna, de är väldigt neutrala så att säga. Tre vita väggar och en grön fondvägg.
– Så ni har läst om att grönfärg har en lugnande effekt på personer, framförallt barn och ungdomar.
– Ja, jag är överläkare inom barnpsykiatri.
Jag ser på henne och jag nickar.
– Och din man?
– Fredrik arbetar på ett företag som sköter investeringar till privatpersoner.
– Där ser man, jag kommer inte att bli till något besvär. Jag tillbringar det mesta av min tid i skolan. Jag satsar på den och fäktningen. Om hon sagt att detta blir en kort placering så har hon ljugit. Min mor är väldigt sjuk, hon lär inte komma hem igen.
– Vad är det för fel på henne?
– Hon lider av grava vanföreställningar, hon har en speciell sjukdom som bara drabbar kvinnor. Sen ovanpå det så är hon Schizofren, väldigt Schizofren. Hon har försökt döda mig ett antal gånger. Hennes sjukdom började när jag var sex år. Sen så har det bara blivit värre och värre, hennes sista försök att döda mig skedde i augusti. Då sprängde hon i sönder vår lägenhet. Hon har inte lämnat det skovet så att säga. Hon är tungt medicinerad, väldigt tungt medicinerad.
– Vad heter hon?
– Caroline Fasth. Det har gjorts minst ett tiotal orosanmälningar innan, men då har man inte agerat. När jag får lugn och ro, sköter mig och räkningar osv. då omhändertar man mig och placerar mig. Jag är sexton år och jag har skött vår ekonomi sen jag var tolv. Jag har veckohandlat och lagat mat åt oss sen jag var nio år. Men en kurator på sjukhuset går bananas och hon däruppe går igång på makten som detta ger henne. Ni ska be om att hon lägger alla korten på bordet. För detta Ulrika blir ingen kort placering, risken finns väl om ni kickar ut mig att jag hamnar på ett hem någonstans. Men jag klarar mig själv, som jag sa. Jag upplever den lugnaste perioden i mitt liv sen jag var sex år. Nu skulle jag vilja packa upp och göra mig redo inför att gå och lägga mig. Lösenord till uppkopplingen?
Hon ser på mig.
– Gröngurka1234!
– Tack.
– Vi ska tala med henne, som du misstänker så skulle det bli en kort placering. Ett par månader som mest.
– Min mor kommer inte att komma hem igen, det är redan bestämt. Det var efter det mötet som kuratorn gick bananas. Så antingen har kuratorn ljugit för henne, eller så ljuger hon för er. Frågan är om ni kommer att få reda på sanningen. De har en viss tendens att gömma sig bakom sekretess.
Hon ser på mig och hon nickar instämmande. Hon går i väg och jag ler lite elakt, hon ska få ett helvete. Jag ska göra hennes liv till ett förbannat helvete!! Jag börjar att packa upp mina saker. Jag kopplar in min dator, jag öppnar den och jag loggar in på nätverket.
Jag låter mina kläder ligga i väskan, jag kommer inte att använda deras namn. Ingen av deras namn, då anknyter jag inte. Det kommer att bli herrn, frun och fröken. Frågan är vad deras dotter kommer att tycka om det.
En dotter som ser bra ut och vi delar källare. Kusinen såg också bra ut, jag går till badrummet och jag tvättar av mig och borstar tänderna. Jag blir klar och jag går till sovrummet. Jag sätter mig vid datorn och jag börjar prata med mina vänner på nätet. Jag berättar om min situation…
Jag ser på de tre andra, det har gått en vecka sen jag blev placerad. Det visade sig att jag hade rätt, det kommer inte att bli en kort placering. Kvinnan från socialen har inte tagit reda på hur illa det är med min mor.
Sen så gick hon bara på vad kuratorn sa. Så det är liv om det, vilket jag tycker är väldigt bra. Jag vänder blad i boken. Vi pluggar inför terminsproven, de andra pluggar matematik just nu. Jag läser en bok om helande, en som jag inte läst innan. Jag läser om hur man blandar krämer, salvor, drycker och oljor.
Som ska bota förgiftningar, blåmärken, inre blödningar osv. jag läser vidare samtidigt som jag lyssnar på deras diskussion om ett tal.
– Ingen av er har rätt.
De blir tysta och de ser på mig, jag reser mig och går fram till Louise som har boken öppen. Jag visar dem uppställningen och sen hur de ska räkna ut talet. När jag är klar så ser de på svaret och sen på mig.
– Räknade du ut det i huvudet bara genom att lyssna på oss?
– Man lär sig en massa saker bara genom att lyssna Irma. Jag var osynlig från förskoleklass till jag slutade nian. Eller fram till jag Manifesterade, då började lärarna se mig. Jag har alltid haft högsta betyg i alla ämnen, men innan jag Manifesterade så brydde sig ingen. Men jag lyssnade, jag pluggade och jag lärde mig. Så ja Irma, jag kan räkna ut de talen i huvudet. Jag har bara tre böcker kvar att räkna ut sen så är jag klar med all matematik som vi ska räkna i tre år. Jag kunde varit klar redan men jag vill inte sticka ut mer. Jag gjorde det när jag var yngre. Det kostade mig en massa obehag i form av stryk och mobbing. Så jag tonade ner mig och slutade visa framfötterna, jag tog ingen plats. Det gjorde jag inte innan i heller, eller jag var inte medveten om att jag tog plats. Jag gjorde vad lärarna sa till mig, sen gjorde jag mer. Det uppskattades inte av varken mina klasskamrater eller lärarna. Så jag tonade ner mig och tog ingen plats. Då lärde jag mig att lyssna, det blev en bra egenskap för att hantera min mor med. Att lyssna på hennes tonfall och röst, jag lärde snabbt vilket tonfall som betydde vad. Så om jag verkar avståndstagande så handlar det om min uppväxt mer än att jag inte gillar er så att säga. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni vill sitta här med mig.
– Vi vill bara utnyttja din hjärna, Michael.
Jag ser på Irma och jag ler.
– Här trodde jag att du ville leka med min kropp.
– Erh alltså…
– Jag skojade Irma, jag vet om er två.
Irma och Louise är ett par, de är väldigt diskreta med det. Men jag är väldigt bra på att läsa människor. Det lär man sig när har haft den uppväxten jag haft.
– Som sagt jag är bra på att lyssna, er hemlighet är säker med mig. Jag är inte lika trångsynt som andra, jag bryr mig inte om ni är lesbiska, eller bisexuella. Så länge ni är lyckliga så.
De ser på mig, Erik vet han med. Han är deras bäste vän, han är bisexuell. Eller han tror det i alla fall. Han tänder både på tjejer och killar, men han har inte varit med en kille. Han skulle vilja testa men han vågar inte.
– Jag är hetero Erik, jag är inte intresserad av att testa. Men jag har som sagt inga fördomar, jag uppskattar att ni vill bli mina vänner. Jag har aldrig haft några så om jag är lite kantig så är det för att jag inte riktigt vet hur jag ska agera.
De ser på mig, jag möter deras blickar.
– Den platsen där jag inte känner mig som ett ufo är på träningen. Där kan jag vara mig själv så att säga. Men i övrigt så är jag ett socialt miffo. Så om jag agerar märkligt så beror det på det. Det är inte min mening.
– Det är lugnt Michael.
Jag ser på Erik jag nickar.
– Alla tonåringar är sociala miffon.
Vi tittar på Irma och vi ler åt henne, de fortsätter med matematiken. Jag återvänder till min bok om helande. Frågan är hur länge till de kommer att stå ut med att jag envisas med att säga, frun, herrn och fröken till Ulrika, Fredrik och Erika.
Hon går första året på ekonomiprogrammet på Akademin, hennes kusiner går också där. Hon har fyra kusiner, två som går i trean och två som går i ettan på Akademin. De bor också på gräddhyllan som området där de bor kallas.
Det är ännu finare än det område där Ica affären som jag arbetar extra i ligger. Detta är verkligen gräddhyllan. Stora hus, stora trädgårdar, fina bilar och en massa pengar. Jag försöker vara där så lite som möjligt, jag typ äter och sover där.
Eller jag är mycket i det rum jag är placerad i. Frågan är om man skulle klippa sig väldigt kort och börja posta bilder i svart och vit på Instagram och Tik Tok och framställa en som fånge av systemet. Jag har hittat en advokat som jag ska träffa, jag får en gratis träff med henne.
Sen kostar det runt 1500 kr i timmen. Frågan är om hon kommer att hoppa på detta. Jag har inte så att jag kan betala henne 1500 kr i timmen. Verkligen inte. Irmas röst kallar tillbaka mig till verkligheten så att säga.
– Kan du hjälpa oss med detta mattetal med, Michael?
Jag reser mig och jag går fram till hennes plats, de andra två lyssnar också när jag börjar att förklara för dem. Jag visar dem hur de ska räkna ut talet. När jag är klar så ser de på mig och säger.
– Tack, Michael.
– Ingen fara.
Jag sätter mig och fortsätter att läsa i min bok. Frågan är hur jag ska göra på jullovet, jag ska försöka få så många tider som jag bara kan på Ica. Sen får jag bo i träningslokalen. Jag vill verkligen inte spendera mer tid än jag behöver med dem. Verkligen inte…
Vi står utanför skrivsalen, jag känner illamåendet, jag andas med djupa andetag. Jag ser på de andra och de ser lika nervösa ut som jag känner mig. I alla fall vi som går natur. Vi ser väldigt nervösa ut, dörren öppnas och vi går in och vi sätter oss.
Jag tar fram mina saker och jag ser på läraren som reser sig och han börjar att dela ut våra prov. Jag öppnar det, jag ser på provet och jag ler. Talmagi, jag läser första frågan och sen börjar jag att svara på frågorna…
Jag lämnar in provet och jag nickar åt läraren och han nickar åt mig. Jag lämnar skrivsalen, klockan är 12.00. på fredagen. Nu är jag ledig tills på måndag, jag går till mitt skåp och jag öppnar det och jag tar mina saker och jag packar ner dem i min väska.
Jag tar på min jacka och jag lämnar skolan. Jag går till busshållplatsen och jag ställer mig och väntar på bussen. Jag ska träffa advokaten för mitt första och kanske enda möte med henne. Det är en kvinna, som sagt hon bjuder på första träffen så att säga.
Jag har förklarat för henne vad jag vill ha hjälp med. Hon bad mig att komma till henne. Så jag ska komma till henne, bussen kommer och jag går på den. Jag ska åka två hållplatser, jag hade kunnat gå men det är skånsk vinter. 3 plusgrader, duggregn och halv storm.
Då går man inte om man inte måste, jag lyssnar på ljudbok om väldigt avancerad talmagi. Det är böcker som vi inte kommer att läsa på skolan. Det är som sagt väldigt avancerad talmagi.
Jag trycker på knappen och lampan därframme börjar att lysa. Bussen stannar och jag går ur den och jag går till trappuppgången där hennes kontor ligger. Jag trycker på knappen till hennes kontor.
– Evelina.
– Det är Michael.
Det surrar till i dörren, jag öppnar den och jag går in i trapphuset. Jag öppnar jackan och drar handen genom mitt hår. Jag går uppför trapporna till tredje våningen. Jag ser på kvinnan som står där och väntar på mig. En väldigt välklädd kvinna i trettiofem årsåldern.
Hon har rätt märke på kläderna, de är diskreta och stilfulla som de säger i de böcker jag lyssnar på ibland. Hon är brunhårig med en moderiktig frisyr. Eller jag tror att den är det i alla fall, hon ser på mig och hon sträcker fram handen.
– Michael?
– Ja, precis.
– Välkommen.
– Tack.
Vi går in och hon stänger dörren bakom oss, jag hör fler röster och hon börjar att gå. Vi passerar ett litet kök, där sitter det tre kvinnor. De är lika välklädda som Evelina är, de nickar åt mig och jag svarar på nickningarna.
Vi går vidare och vi kommer fram till en öppen dörr och vi går in på hennes rum. Hon stänger dörren bakom mig. Jag tar av mig väskan och jag tar av mig min jacka. Jag hänger upp jackan på en klädställning. Det ser ut som om den är en IKEA sak, jag sätter min väska på golvet bredvid ställningen.
– Vet du hur detta fungerar, Michael?
– Nej.
– Första träffen idag är gratis, jag kommer att lyssna på vad du vill ha hjälp med. Jag kommer att vara brutalt ärlig om jag kan eller vill hjälpa dig. Väljer jag att hjälpa dig så kan du söka pengar från olika platser för att ha råd med mina tjänster. Skulle vi vinna så kommer de att få betala mitt arvode. Så vad gäller det?
– Som jag sa när jag ringde, jag vill markera att socialtjänsten inte gjort sitt arbete. Att de inte agerade på tio år, trots minst ett tiotal anmälningar från min skola. När saker och ting blir normalt eller vad man ska säga så bestämmer de sig för att placera mig mot min vilja.
– Berätta från början är du snäll.
Jag sätter mig i stolen vid hennes skrivbord, jag ser på henne och sen berättar jag om de senaste tio åren med min mor. Om orosanmälningar, om min mors arton försök att ha ihjäl mig.
Om det sista försöket och fram till nu, när jag är klar så har det gått nästan en timme. Hon har antecknat under tiden, när jag tystnar så ser hon på mig.
– Du är placerad nu?
– Ja, mot min vilja.
– Är det något fel på placeringen?
– Nej, verkligen inte. Inte mer än att jag inte vill vara där, jag vill verkligen inte vara där. Jag klarar mig själv, hade jag inte gjort det så hade jag förstått att de agerade. Jag är ingen idiot, tvärtom faktiskt. Men det går ingen nöd på mig, jag betalar räkningarna i tid, jag veckohandlar, jag pluggar och sköter mig, jag är med i skolans fäktningslag som är bäst i Sverige, jag har ett jobb där jag arbetar extra när jag kan. För första gången sen min mor blev sjuk på riktigt så att säga så hade jag en form av normalitet och då väljer de att riva upp mig så att säga och göra en jättegrej av alltihop. Komma med insatsstyrkan till skolan osv. eleverna som går på skolan reagerar inte så bra på polisen om vi säger så. 80% av eleverna tillhör ett gäng. Inte jag vill jag tillägga, jag hamnade bland topp 5% på förra provet. Jag kommer att hamna där efter dessa prov med. Om jag nu var i sådan fara, hade jag klarat av det då? De ville inte ens lyssna på mig. När jag var i riktig fara så sopade man det under mattan. När jag inte var det…
– Så placerade de dig.
– Ja, precis.
– Hur förjävligt jag än tycker att detta är så kommer vi aldrig att vinna mot dem. Inte i en rättegång, de kommer bara att hävda att de inte visste eller förstod osv. sen så kommer de att hävda sekretess och sen så är vi körda. Som sagt, jag lider med dig Michael. Verkligen, det är ett av de värsta fallen jag hört talas om och då har jag hört en del kan jag säga. Men vi kommer tyvärr inte vinna mot dem i en rättegång. Inte en som vi inleder.
– Förlåt?
– Jag känner en journalist som älskar att skriva om sådant här. Hon har råkat utför socialen under sin uppväxt med en alkoholiserad far och en mor som var prostituerad. Det var rejält kaos där, hon tog sig helskinnad ur det och blev journalist. Som sagt hon älskar att skriva om sådant här och hon kan alla kryphål som finns. Hon kommer att älska din historia Michael, när hon är klar med socialen så kommer Åklagarmyndigheten att ta upp ditt fall. Sen så kommer det att bli liv i luckan på riktigt Michael. Men det kommer att ta tid, där gör alltid sådana här saker. De tar tid, det kan ta så långtid som upp till ett år innan det händer något. Sen så blir det säkert överklagande osv. Så du får vara beredd på att din placering där kommer att bli permanent tills du är arton. Du har fått en väldigt bra placering, Michael. Det kunde varit mycket värre.
– Ja, jag är medveten om det. Men jag vill inte vara placerad.
– Det kan jag inte göra något åt, de har bestämt sig och du är omyndig. Din mor är inte vid sina sinnesfullabruk, då går staten in och blir dina föräldrar. Det är inte alla som är som du Michael och kan lösa det du gör. Det är för de barnen och ungdomarna som de lagarna finns.
– Om hon inte gått bananas och gjort en anmälan mot läkarnas vilja så hade jag inte behövt din hjälp, eller din väns hjälp. Och den hjälpen kommer inte att hjälpa mig att få det jag vill förrän jag blir arton?
– Nej, tyvärr inte Michael. Som jag sa, jag är brutalt ärlig. Hur mycket jag än känner för dig och din situation så skulle jag aldrig vinna mot dem. Ingen advokat vinner mot dem, men med hjälp av min journalist vän så kommer Åklagarmyndigheten att agera. Det kommer att ta tid, men det skulle förvåna mig om du inte vinner till slut.
– Och då är jag redan arton och får göra vad jag vill.
– Ja, om du säger att det är ok så ringer jag min journalistvän och berättar i stora drag vad det rör sig om. Hon kommer att bli eld och lågor och hon kommer att ringa dig. Sen sätter hon i gång efter att hon intervjuat dig. Eller hon sätter i gång om du säger åt henne att sätta igång. Hon har varit där du är så hon gör inget utan ditt medgivande Michael.
Jag ser på henne, jag vet inte vad jag väntat mig. Men detta kändes som ett nederlag, eller kanske inte ett nederlag. Men ett uppvaknade om hur världen fungerar. Jag vill att hon ska svettas den förbannade Impen, jag vill verkligen att hon ska svettas.
– Ring din vän, oavsett hur lång tid det tar så vill jag att hon ska svettas både hon och kuratorn. Jag förstår att de bara gör sitt arbete, men det måste väl ingå i deras arbete att tala med mig.
– Ja, men då ringer jag henne. Sen kommer hon att höra av sig till dig Michael.
– Tack.
– Ingen fara, jag önskar att jag kunnat göra mer Michael.
Vi reser oss, jag klär på mig och jag hänger på mig min väska och vi lämnar hennes kontor och hon öppnar dörren ut till trapphuset åt mig. Jag går nerför trappan och ut på trottoaren. Jag drar upp huvan på huvtröjan.
Jag går till busshållplatsen. Jag ställer mig och väntar på att den ska komma, jag ska åka till Ica affären och arbeta. Jag ska arbeta till 21.00. så slipper jag vara social med dem. I morgon så blir det träning och arbete, på söndag så blir det likadant.
Men då kommer jag att träna på skolan. Så många pass som jag bara får, sen arbetar jag till 21.00. jag har sagt till ägaren att jag arbetar så mycket jag bara kan på lovet, alla röda dagar. Oavsett om det är julafton eller nyårsafton eller nyårsdag.
Jag arbetar så mycket jag bara får och kan. Bussen kommer och jag går på den och sätter mig på en ledig plats. Bussen till där affären är, är sällan full. Eller den är hyfsat full på mornarna när eleverna ska till skolan.
De flesta av ungdomarna som åker med bussen går på Akademin, de som inte går där av ungdomarna som bor vid gräddhyllan eller där Ica affären finns. De går på min skola eller så har de flyttat till en eller annan internatskola. De som på gräddhyllan åker inte buss frivilligt…
Jag ser på resultaten, jag ler brett när jag ser min placering. Topp 5% igen, jag går vidare och jag går till den sal vi ska vara i. Erik, Louise och Irma kommer fram till mig, Irma och Louise kramar mig.
Jag och Erik skakar hand så där som killar i vår ålder gör. Vi fyra är med i skolans topp 5%. Det är inte så många fler från vår klass, ingen faktiskt. Alla klarade sig, men det var inte fler som var med i toppen. Det var ett par till från de andra naturklasserna men inte så många som från vår klass.
Vår lärare kommer, hon öppnar dörren och vi går in. Vi sätter oss och lektionen i svenska börjar, vi läser Svindlande höjder. Jag tar fram boken och jag börjar att läsa, jag använder mina lästekniker för att hantera min dyslexi. De är rätt tröttande. Så när jag blir för trött så startar jag min ljudbok…
Jag ligger på golvet i träningslokalen och jag andas snabbt, vi har precis haft ett mördarpass som våra mästare kallar dem. Ettornas mästare ser på mig, jag ger henne tummen upp. Jag ser inte de men de andra gör samma sak.
Jag fokuserar på att andas. Vad jag inte vet är att Fredrik och Ulrika ringer min mentor en gång i veckan för att förhöra sig om hur det går för mig i skolan. Karin berättar för dem om mina insatser. Jag har bott hos dem i snart tre veckor och jag säger fortfarande, frun, herrn och fröken.
Jag säger samma sak till deras gäster, till Erikas kusiner. Till deras syskon, till deras mor och farföräldrar. Jag är även väldigt ärlig när de ställer frågor om min mor och far. Det blir längre svar angående min mor.
När de frågar om min far så säger jag att jag inte vet. För det gör jag inte. Det är samma med andra släktingar, antingen så är de döda eller så vet jag inte. Jag tillbringar så lite tid jag bara kan med dem. Jag fruktar för julafton, att jag kommer att tvingas att vara social.
Jag vill verkligen inte vara social med dem. Frågan är om jag ska om att få stanna i huset. Jag ska kanske rymma över julhelgen. Hyran är betald för december i lägenheten, men där hade de väl letat först. De ska hem till Ulrikas mor, hela släkten ska dit. Ingen har förvisso frågat mig om jag vill följa med.
Det förutsätts väl, jag har meddelat dem att jag arbetar till 16.00. så jag missar jullunchen och Kalle. Det är inget jag gråter över, vi hade inte jullunch hemma hos oss. Vi tittade inte på Kalle, tv – apparaten var ett av utomjordingarnas sätt att plantera ägg i kroppen på en.
Eller så tog de över ens hjärna, sen ibland så var det bara en tv. Varken mer eller mindre, men det kunde vända lika fort igen. Så jag har inte sett Kalle på flera år, jag har inte ätit jullunch sen jag var åtta år kanske.
Jag har inte firat en normal jul sen jag var tio år. Innan dess så var jularna en balansgång på hennes galenskaper. Hur vi firade när jag var yngre minns jag knappt. Jag reser mig och jag går till min väska och jag tar min vattenflaska, min proteindricka och en banan.
Vi har en halvtimmes paus tills vi ska köra igen. Jag älskar träningsläger, vi slutade skolan igår. Första delen av träningslägret började idag. När vi är klara så ska jag till Ica affären och arbeta. Karin rapporterade till Ulrika om att jag var topp 5% på skolan.
Att jag hade bäst resultat av alla elever på skolan. Hon har berättat om mina matematikkunskaper, mina kunskaper i naturämnena, i alla ämnen. Där matematiken och naturämnena sticker ut.
Om man räknar vanliga ämnen, jag är precis lika duktig i de magiska ämnena. Jag ser på meddelandet på min telefon, det är ifrån en kvinna som heter Ester. Hon ber mig ringa henne när jag har tid. Jag tar fram telefonen och skriver att jag kan ringa om två timmar om det passar.
Jag skickar meddelandet och jag dricker upp min proteindricka. Jag äter upp bananen, jag går med skräpet till soptunnan. Jag kastar skräpet i tunnan och sen går jag tillbaka till min plats och jag sätter mig.
Jag tittar på telefonen och jag ser hennes tummen upp. Jag lägger ner telefonen i väskan igen. Den ska helst vara avstängd härinne, men minst på ljudlös. Jag går till Mimmi och de andra ettorna som sitter tillsammans, diskussionen handlar om ett tillslag mot en knarkfabrik som tillverkade Sky.
Enligt ryktena så handlade det om över två hundrakilo. Vi ser på varandra, det är väldigt mycket Sky, frågan är hur de som är beroende av skiten kommer att klara sig. Fast det är klart, någon brist på Sky är det inte.
Sen finns det andra rusningsmedel om man vill ha det. Men tvåhundra kilo Sky är en massa pengar, en jävla massa pengar som Oskar sa. Oskar går Bygg, han vill bli snickare och tjäna en massa pengar och lämna skitområdet han bor i.
Alla drömmer vi om att bli fäktningsproffs och tjäna pengar på att fäktas. De stora pengarna finns i USA och Japan, där är riktigt stora pengar som fäktare. Jag har inte fäktas för pengar på väldigt länge, jag jagar mina kickar på andra sätt nu.
Jag tränar som en idiot och pluggar ännu mer. Det är en jävla kick att komma bland de fem procenten, det är en kick att vara herre på täppan. Vilket jag fortfarande är, mästarna kommer in och andra passet börjar…
Jag slår in varorna, jag trycker på knappen för att godkänna betalningen. Den går igenom och jag slår in nästa kunds saker.
– Får man rabatt?
Jag ser på Erika och hennes kusin Elin.
– Inte ens jag får rabatt så tyvärr inte fröken.
Hon ser på mig, jag slår in energidrickan och chokladen. Hon drar sitt kort, jag godkänner betalningen och det lyser grönt.
– Ha en trevlig kväll, fröken och fröken.
– Detsamma, herrn.
– Möjligtvis unge herrn.
De ser på mig, en äldre dam säger.
– Han har rätt, det är unge herrn.
– Tack damen.
– Vilken artig ung herre.
Jag ser på henne och jag ler mitt mest charmiga leende och hon svarar på det.
– Så artig och ett vackert leende, du måste smälta en massa flickors hjärtan.
– Tyvärr inte min dam, de vill ha busiga pojkar.
– De vet inte vad de missar, de unga fröknarna. Det är de tystlåtna som är mest spännande. De skryter aldrig för de behöver det inte. De som hörs mest är oftast de som måste kompensera för något, eller brist på.
Jag ser på henne och jag ler mitt charmigaste leende igen och säger.
– Nu avslöjar du oss min dam.
– Förlåt unge herrn.
Hon packar ner sina saker och Erika och Elin ser på mig och sen på den äldre damen. Hon lämnar affären och jag börjar slå in nästa kunds varor. Jag tänker på samtalet med Ester, det journalistens namn. Hon bad mig berätta med egna ord i stora drag vad det rörde sig om.
Jag gjorde det och hon blev eld och lågor, vi ska träffas där jag går in mer på detalj om vad som hänt. Hon ska resa bort under julen så vi ska träffas i mellandagarna. Det är inga fler kunder i kassan, jag reser mig och jag ser att Erika och Elin står kvar.
– Varför envisas du med att säga fröken till oss?
Jag ser på dem.
– Din mor är barnpsykiatriker, hon kan förklara det för dig fröken.
Jag ser hur hon mulnar på.
– Det är för att jag inte vill skapa en nära relation till er, det kan bli så att jag får lämna er vilken dag som helst. Så för att det inte ska göra för ont när jag får lämna er så vill jag inte skapa en nära relation till er. Det är därför som jag säger, fröken, frun och herrn. Jag är väldigt tacksam och imponerad över att er familj öppnat upp ert hem för en total främling. Men jag är det, jag är en främling som kan komma att lämna vilken dag som helst. Kvinnan från socialen ”lurade” dina föräldrar. Hon sa att det skulle bli en kort placering, det kommer det inte att bli. I alla fall inte så kort som de trodde. För du förstår, min mor kommer aldrig att komma hem igen, ingen vet var min far är och jag har inga andra släktingar. Så de fick placera mig hemma hos er. Men som sagt hon lurades. Dina föräldrar vill inte ha en tonåring placerad hos sig, jag är för gammal. De vill ha en yngre pojke eller flicka, inte en sextonårig pojke. Så jag kommer snart att få lämna. Så för att det inte ska bli emotionellt för jobbigt så knyter jag inte an så att säga. Jag lämnar tidigt på morgonen och kommer hem sent på kvällen, jag begränsar mitt umgänge med er, jag säger fröken, herrn och frun av samma anledning. Så det är inte för att göra mig lustig, tvärtom faktiskt. Som sagt ni är en väldigt trevlig och generös familj. Som öppnade ert hem och hus för mig. Men jag kommer inte att stanna så länge till. Så det är därför Erika och Elin som jag säger fröken till er. Nu måste jag fortsätta att arbeta. Annars så blir min chef arg.
Jag går till en hylla och fortsätter att ställa upp läsk på hyllan. Erika och Elin ser på mig, sen på varandra. De lämnar affären, jag slickar mig om munnen. De förtjänade att få svar på sin fråga. Jag menar inte att vara otrevlig mot dem…
Första delen av träningslägret är slut, det är lille julafton. Vi är ledig tills efter annandagen. Sen tränar vi fram till nyårsafton, sen är vi lediga till skolan börjar igen. Jag går till busshållplatsen, vi sa god jul till varandra innan vi gick i väg.
Nu står jag här och väntar på bussen. Jag ska till affären och arbeta till nio ikväll, jag går på bussen när den kommer och jag sätter mig på ett av sätena. Det är en fördel med att det är lite folk på bussen som går dit.
Jag får alltid sittplats, det är skönt att sitta efter träningen. Väldigt skönt, jag lyssnar på ljudboken som handlar om andra världskriget. Jag sluter ögonen och jag räknar stoppen. När det varit sex stopp så trycker jag på knappen.
Jag ska gå av på det sjunde stoppet. Jag hoppar av bussen och jag går fram till ett övergångsställe. Om jag svänger till höger så kommer jag till gräddhyllan. Går jag till vänster över övergångsstället så kommer jag till det lite mindre fina området med Ica affären. Ännu lite längre bort ligger mitt område.
Min mors lägenhet, frågan är om socialen går in och betalar för hyran nu? Jag har min mors telefon och inloggning, jag tog den med mig när de började att jaga mig.
Som sagt jag undrar vem sköter räkningarna, jag går över två gator till innan jag kommer fram till affären. Jag går in och jag tar på mig pikétröjan och en väst. Sen går jag ut i affären och börjar att packa upp…

Kapitel 3.
Det är julafton, jag lämnade huset vid sextiden i morse. Jag åkte till min träningslokal. Jag gick in och bytte om, jag körde ett varv. När jag var klar så duschade jag och bytte om. Jag tar min väska och lämnar träningslokalen.
Jag går till bussen och jag ställer mig vid busshållplatsen. Det regnar inte, det är faktiskt lite solsken och lite kallt. Jag tänker på samtalet med Ulrika och Fredrik när jag kom till huset efter mitt arbete.
De satt i den del av det stora rummet där tv apparaten finns. De satt i soffan och såg på något underhållningsprogram. De hörde när jag kom in, de kallade på mig och jag gick fram till dem.
– Sätt dig Michael.
Jag gjorde som de sa.
– Erika sa att du bett henne fråga mig om varför du säger herrn, frun och fröken.
– Jag gjorde det själv, jag bad henne först prata med dig. Då blev de irriterade så jag förklarade själv för henne och Elin. Det är inte min mening att retas med dem, eller er. Verkligen inte.
– Vi vill bara säga att vi inte kommer att avsluta placeringen för dig.
Jag såg på dem och jag förbannade mig själv inombords.
– Det har vi meddelat din kontakt på socialtjänsten.
– Jag kommer aldrig att tala med henne igen, aldrig någonsin. Jag ska träffa en journalist i mellandagarna som är intresserad av vad jag råkat utför. Men ni avslutar alltså inte min placering här?
– Nej, hon säger att hon inte visste att det inte skulle bli en lång placering. Kuratorn som gjorde orosanmälan sa inget om det.
– Och hon besvärade sig inte med att kontrollera det?
De ser på mig.
– Förlåt, det är inte ert fel. Som jag sa till er dotter jag är väldigt imponerad av att ni tar in barn och ungdomar så här i ert hus. Till er familj. Jag är tacksam för att ni öppnat upp ert hus för mig och för att ni inte skickar vidare mig. Vill ni frågan kvinnan på socialtjänsten om vem som betalar min mors räkningar nu? Jag har gjort det denna månad eftersom ingen berättat för mig vad som händer. Eller hon har kanske inte tänkt på det?
De ser på mig.
– Vi talar med henne, men som sagt vi kastar inte ut dig Michael. Så du kan börja använda våra namn. Jag förstår varför du gör som du gör, men det behövs inte nu.
Jag ser på henne, jag säger inget om att när jag blir arton så kommer jag att dra snabbare än en snöboll smälter i helvetet. Jag kommer att göra det, eller så känner jag nu i alla fall. Det är inte deras fel att jag är här, tvärtom så har de öppnat sitt hem för mig.
– Jag hör vad du säger, Ulrika. Som sagt jag är väldigt tacksam för att ni öppnat upp ert hem för mig.
Sen pratade vi lite om andra saker, min skola, mitt arbete och min träning. Sen gick jag ner till rummet och jag satte mig en stund vid datorn. Men jag kunde inte fokusera, jag kunde verkligen inte fokusera.
Jag får gå till lägenheten en dag och hämta mina pengar. Jag går vad bussen och jag går till affären, jag går in och tar på mig mina arbetskläder och sen så börjar jag att arbeta…
Jag ser på mitt rum i lägenheten. Jag har hämtat mina pengar, de ligger i min ryggsäck. Där är 53 000 kronor, frågan är om jag ska börja slåss för pengar igen. Fast då riskerar jag att skada mig och då kanske jag tappar min plats i skollaget. Vilket jag kommer att göra om de får reda på att jag slåss för pengar.
Så nej det kommer jag inte att göra. Slåss för pengar alltså, verkligen inte. Jag vill inte förlora min plats i skollaget. Jag packar ner fler saker i min väska. Julen passerade, jag firade med deras släkt.
Jag arbetade och sen åkte jag till Ulrikas mor och far. De heter Sibylla och Ulf. Fredriks föräldrar heter Gunnar och Ulla, Ulrika har en syster hon heter Rebecka och hennes man heter Hans.
Fredrik har en syster som heter Irene och hennes man heter Jan. Kusinerna är Elin och Frida, de andra två kusinerna heter Viola och Sabina, de två första är Rebeckas barn och de två andra är Irenes barn.
Alla var där på julafton, jag missade jullunchen och Kalle som sagt, men jag var med när de åt det varma och på julklappsutdelningen. Jag fick ett par julklappar jag med. De hade köpt kläder åt mig, jag tackade väldigt mycket för dem och för maten. Som var väldigt god. De andra dagarna så tränade jag och arbetade. På kvällarna så satt jag i rummet efter att vi ätit.
Jag hängde med mina kompisar på nätet. Jag lämnar lägenheten och jag åker ner till första våningen och jag lämnar fastigheten och jag går mot Ica affären…
Jag ser på kvinnan som sitter mitt emot mig, det är Ester journalisten. Vi träffades på ett kafé och hon bad mig att berätta allt. Vilket jag precis gjort, hon spelade in samtalet på sin telefon och jag svarade på de frågor som hon ställde. Nu är intervjun slut och hon ser på mig.
– Nu börjar jag att gräva, Michael.
– Så bra.
– Det kanske kommer fram skelett som du inte vill ska komma fram.
– Nej då, verkligen inte. Jag har inget att dölja, verkligen inte. Jag vill att skiten ska bli så publikt som det bara kan bli
– Är du säker, Michael?
– Ja, jag är säker. Jag är väldigt förbannad på deras agerande. Hon skyller ”missförståndet” med min placering på att hon inte visste att den skulle bli lång. Hon besvärade sig inte ens för att ta reda på det. Hon litade på en kvinna som inte ens är inkopplad på min mor. Hon gick emot läkarnas råd att inte gräva i det.
– Stämmer det så är hon illa ute.
– Det stämmer, båda läkarna som är inkopplade på min mors fall berättade det för mig. Något säger mig att de inte kommer att skydda henne. Tonen när de berättade det för mig säger mig att det är så.
– Bra, väldigt bra. Tro mig jag förstår hur du känner det. Jag hamnade i klorna på dem jag med, de kan vara väldigt speciella.
– Det var ett intressant ordval.
– Det finns andra ord men jag ska försöka hålla mig nyanserad.
– Jag förstår, vad kommer att hända nu?
– Som sagt jag börjar att gräva, du har haft bra koll på vad som hänt så jag behöver inte fara runt och leta så att säga. Jag kommer att börja gräva, sen skriver jag mina artiklar och sen publiceras dem. Sen får vi se vart det leder, det kanske bara rinner ut i sanden. Eller så kommer de att slå på stora trumman. Det kommer att bli antingen eller. Det blir sällan mellanmjölk av sådant här.
– Ok. Så det är allt eller inget?
– Lite så ja.
– Då vet jag det, tack för att du ville lyssna.
– Ingen fara, jag kan relatera till hur du känner. Verkligen.
Vi avslutar samtalet och vi lämnar kafét, hon går åt ena hållet och jag åt det andra. Jag går till busshållplatsen och jag ställer mig och väntar på bussen.
Jag ska till skolan och eftermiddagspassen på träningslägret. Två pass i eftermiddag med. Som avslutas med att de jagar livet ur oss med någon spännande övning…
Jag sitter vid min dator och jag skriver ett svar på en fråga från en av mina kompisar i cyberspace. Personen kallar sig för Junkie, jag har inte en aning om han eller hon är missbrukare.
Verkligen inte, men med tanke på de program som personen gör så skulle det förvåna mig om han eller hon var det. Jag hör en lätt knackning på dörren. Jag reser mig och jag går och öppnar dörren, Erika står utanför dörren. Hon ser på mig och jag på henne.
– Vad gör du?
– Hänger med mina kompisar på nätet.
– Vad pratar ni om?
– Livet, datorprogram, konspirationsteorier osv.
Hon ser på mig med en snedblick.
– Var det något speciellt Erika?
– Att du inte låser dörren som leder upp till garaget på nyårsafton, Michael.
– Nej, jag kommer inte låsa den. Ska du på fest?
– Ja, det finns en viss risk för att vi kommer att festa på den festen. Mina föräldrar är vandrade lögndetektorer så de vet om jag druckit eller inte om jag skulle använda den vanliga ingången. Så jag kommer att smita in genom garaget och sen ingången till källaren.
– Du har gjort det förr, Erika?
– Haha, ja Michael jag har gjort det förr.
– Där ser man, men nej jag kommer inte att låsa dörren.
– Tack.
– Ingen fara, Erika.
– Så konspirationsteorier?
– Ja, jag är inte så aktiv i de samtalen. Men det är roligt att läsa deras lätt vilda tankar ibland.
Hon ser på mig och sen går hon i väg, jag stänger dörren och jag går tillbaka till stolen och skrivbordet. Jag sätter mig och återgår till att prata med mina kompisar på nätet…
Sista passet på träningslägret är slut, vi ligger alla på mattorna på golvet och vi kämpar efter luft. Verkligen kämpar efter luft, detta var det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Jag sätter mig upp och sen reser jag mig fast att mina ben skakar av ansträngningen.
Jag går till min väska och jag tar proteindrickan och bananen. Jag äter och dricker. Jag tar en banan till och äter den efter den första. Jag tar min väska och går till omklädningsrummet. Jag ska till arbetet så jag får skynda mig, jag klär av mig och packar ner träningskläderna i väskan.
Jag går in i duschen och jag duschar av mig. När jag är klar så kommer det in fler i omklädningsrummet. Det ska vara fest på nyårsafton, två av de större gängen har hyrt Amiralen. Det kommer att bli en galen fest som de säger.
De har sålt slut på alla biljetter. Ett tiotal av de som är med och fäktas ska dit, från alla tre årskurserna. Jag blir klar och jag säger hej då till de andra och sen lämnar jag träningslokalen och går snabbt till busshållplatsen.
Jag är väldigt sparsam med att berätta var jag bor nu. Skulle ”fel” personer få nys om det så blir det komplikationer. Även om jag inte bett om att få bo där själv. Då ska jag rymma, varken mer eller mindre. Man bor inte där, så enkelt är det bara.
Så jag talar inte om det. Jag kommer att hålla det hemligt så länge jag bara kan. De kommer att se mig som en förrädare. Det är en skum logik men det är ingen som säger att ungdomars logik är så konsekvent.
Bussen kommer och jag går på den. Att jag arbetar i Ica affären är ok. Det är ett arbete, även om det är där. Jag sätter mig och jag lutar huvudet mot rutan och jag blundar. Mina ben skakar fortfarande lätt…
Jag ser på Erika, hon är full, eller hon är dyngrak. Jag går fram till henne, hon andas så hon lever. Vilket är en jäkla tur, jag ser på klockan. Den är inte tolv än och hon är så här full. Jag lyfter upp henne och jag bär in henne i hennes säng.
Jag lägger henne på sidan och jag lämnar hennes rum och jag går fram till trappan som leder upp. Jag hör sorlet från Fredriks och Ulrikas bjudning, jag kommer upp och jag lokaliserar Ulrika och jag går snabbt fram till henne.
– Du är snäll och följer med mig ner.
– Vad har hänt?
– Erika har hänt.
Hon ser på mig och vi går ner till Erikas rum. Jag går för henne och vi kommer ner i källaren och vi går till Erikas rum och jag berättar att jag hörde henne komma in och sen blev tyst. Det visade sig att hon däckade precis innanför dörren. Ulrika ser på mig.
– Orkar du bära in henne i badrummet?
– Jadå, jag bar henne hit från dörren.
Jag lyfter upp henne och vi går in i badrummet, hon säger åt mig att hålla henne så att hon kan klä av henne kläderna. Jag gör som hon ber mig och efter en stund så har hon bara bh och underbyxor på sig.
– Lägg henne i badkaret Michael, sen går du och hämtar Fredrik.
– Ja, Ulrika. Vad kommer du att göra?
– Se till så att hon kräks, sen kommer jag att duscha av henne och lägga henne i sängen.
– Ok.
Jag lämnar badrummet, jag går uppför trappan och jag hämtar Fredrik, jag berättar för honom vad som hänt och var Ulrika och Erika är. Han ser på mig och nickar. Jag går till mitt rum, jag sätter mig vid min dator igen och jag tjattar med de andra samtidigt som jag skriver på en uppdatering till mitt eget OS.
Så firar jag nyår, frågan är hur mycket det kommer att spåra ur på Amiralen och andra sådana fester. Saker och ting har en tendens att spåra ur i vår värld. Ungdomar med kraft och alkohol, droger och tabletter på det är ingen bra kombo.
Jag hör Erika yla. Frågan är om Ulrika spolar av henne med kallt vatten. Det skulle inte förvåna mig. Den blick hon gav mig när jag frågade om vad hon skulle göra sa mig att kallt vatten var det minsta som hon skulle utsätta Erika för. Ylandet tystnar efter ett tag.
Jag hör Ulrikas arga röst meddela sin dotter precis om vad hon tycker om hennes tilltag. Jag hör Fredrik säga att det kan vänta tills i morgon, det går in med henne på hennes rum.
Det knackar på dörren till rummet, jag reser mig och går till den. Jag öppnar den och jag ser på Ulrika och Fredrik.
– Tack för att du hämtade mig, Michael.
– Givetvis, hon var väldigt full så jag kände att det var bättre om ni tog hand om henne. Jag har ingen erfarenhet av fulla människor.
– Det har vi, så du gjorde rätt Michael och du försökte inte täcka för henne.
– Det är inte riktigt sant, hon bad mig att inte låsa dörren. Jag lovade henne att inte göra det, jag visste att hon skulle festa. Jag trodde dock inte att hon skulle bli så full. Jag är imponerad av att hon kom så långt.
– Frågan är om hon kom dit själv eller om hon hade hjälp.
– Av sina kusiner?
– Eller någon av hennes vänner, Michael.
– Så är det kanske.
– Vi får gå upp till vår fest, men tack igen Michael.
– Självklart Ulrika och Fredrik.
De går i väg och jag går tillbaka till min dator och sätter mig, jag ser på diskussionerna i rutorna…
Jag ser på den stora tv:n jag ser på Erika som ligger på soffan. Hon har huvudet på en kudde och på bordet står det ett stort glas läsk. Hon har joggingkläder på sig. Hon är väldigt bakfull, hennes föräldrar väckte henne klockan nio i morse.
De tvingade upp henne. Jag är imponerad av att de var uppe så pass tidigt. För deras sista gäster gick inte förrän tre i natt. Jag var knappt uppe klockan 09.00 i morse. Då festade jag inte, jag satt och pratade med de andra till 04.00 i morse.
Sen gick jag och la mig, klockan 09.00 satt jag vid bordet och lyssnade på Fredrik och Ulrika,
Vi fick samma förmaningstal båda två om vad som skulle hända om någon av oss kom hem onyktra igen, eller påverkade av någonting annat. Sen fick Erika reda på att hon levde, hon har utegångsförbud resten av lovet och veckan efter lovet.
En sak till så drar de in skidresan med skolan på sportlovet. Det fick henne att bli vitare i ansiktet än vad hon redan var. Jag lyssnade och sa inget. Något sa mig att om jag öppnade munnen så skulle jag få veta att jag lever.
Även om jag inte gjort något, Ulrikas blick sa mig det. Så jag sa ingenting. Sen åt vi frukost, jag med god aptit. De andra med lite mindre god aptit, när vi var klara så gick Erika till soffan och la sig och sen satte hon på Wednesday serien.
Det är fjärde avsnittet nu. Jag går till kylen och jag slår upp ett glas med mjölk, jag går fram till sofforna och fåtöljerna. Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– En dum fråga kanske men hur mår du?
– Bättre, det var riktigt illa i natt och i morse.
– Gick du hem själv eller någon hjälpte dig?
– Jag vet inte, mamma sa att du hjälpte mig, Michael.
– Jag bar bara in dig i sängen. Sen hämtade jag din mor, något annat gjorde jag inte.
– Hon sa att du hjälpte henne inne i badrummet.
– Ja, men jag lämnade när hon fick dig till att kräkas och sen när hon spolade av dig.
– Tack.
– Ingen fara, jag var lite rädd ett tag att du inte andades.
Hon ser på mig och hon nickar.
– Drack du bara?
– Ja, jag är inte så dum så att jag sysslar med annat skit, Michael.
– Det handlar inte om att vara dum eller smart, det handlar om tillfället så att säga. En hel del intelligenta människor har varit eller är missbrukare, Erika.
– Jo det är sant men jag drack bara.
– Ok så bra.
Hon ser på mig och nickar.
– Så Wednesday?
– Bra att slötitta på.
– Kanske det, har du sett den innan, Erika?
– Mm, det är nog sjunde gången jag ser den, Michael. Det är detta eller Riverdale, så jag började med denna så tar jag Riverdale senare.
– Den har jag inte sett, Erika.
Hon ser på mig som om jag vore en utomjordning. Hon stänger av Wednesday och hon sätter på Riverdale. Jag sjunker ner lite med i fåtöljen och jag dricker av min mjölk…
Jag ser på Fredrik och Ulrika, de ser på mig och Erika. De ska på en middag och de kommer med sina förhållningsregler. Erika får inte lämna huset, kusinerna får komma hit men ingen alkohol eller andra substanser får förekomma i huset. Oavsett vem som dricker, eller har tagit med dem.
Tydligen så blev tre av fyra kusiner precis lika fulla som Erika blev på nyårsafton. Nu är det trettondagsafton och de ska på en middag på Mötesplatsen. Det är en speciellplats för häxor och Warlocks. Den ligger vägg i vägg med Akademin.
Festen är en stor sak tydligen för vissa utvalda. 90% av de utvalda bor här eller på liknande platser runt om i Sverige. De pekar med hela handen, jag nickar att jag förstått när Ulrika frågar om jag förstått. Erika gör detsamma, sen går de iväg. När de stängt dörren så säger Erika.
– Du får hämta maten.
– Eller så lagar vi något själv.
– Förlåt?
– Eller så lagar jag något.
Jag går till kylen och jag öppnar den. Jag ser på maten och säger.
– Som sagt, vi eller jag kan laga maten själv.
– Du skojar inte?
– Nej jag skojar inte.
– Så du kan laga mat?
– Jag kan laga mat, med tanke på min mors sjukdom så fick jag lära mig tidigt att laga mat. Skulle vi få någon mat så fick jag laga den. Vi har ett par kokböcker, jag lärde mig att laga mat med hjälp av dem. Sen med hjälp av Youtube.
– Inte matlagningsprogram.
– Jag har inte sett så mycket på tv.
– Varför?
Jag ser på henne, sen berättar jag om min mors något speciella relation till tv apparaten. När jag är klar så ser hon på mig.
– Min mor är sjuk, det skulle vara lätt för mig att skylla allt på henne. Men hon är sjuk så jag skyller på hennes sjukdom. Min mor har försökt att döda mig vid arton tillfällen Erika. Förutom de sista fyra så har hon alltid varit djupt ångerfull när hon insett vad hon gjort.
– Varför inte de sista fyra gångerna?
– För att då så var hon väldigt långt borta i sin sjukdom. Jag är glad att jag Manifesterat då, så att jag kunde skydda mig.
– Vilket steg är du på, Michael?
– Har inte dina föräldrar berättat det?
– Nej.
– Där ser man, jag är på steg 5. Du?
– Steg 4, precis som mina föräldrar. Alla i släkten är på steg 3 – 4. Så steg 5?
– Ja, steg 5.
– Vilket är din färg?
– Alla fem.
Hon ser på mig, jag sätter på mig slingringen och jag tar in kraften och jag släpper den och hon ser på mitt pentagram på golvet och hon ser färgerna som dansar runt det. Det skiftar i alla fem färgerna.
– Jisses.
– Det skrämde mig en del när jag Manifesterat. Min mor trodde att jag var en skinnbytare som hon kallade mig.
– Och vad är det?
– En utomjording i människogestalt, så hon attackerade mig. Jag skyddade mig och stoppade henne. Märket på mitt bröst gör samma sak. Vilken är din starkaste färg?
– Blå, jag och mina föräldrar är starkast i vatten. Min mosters familj är starkast i rött och min fasters familj är starkast i gult.
Jag släpper kraften och färgerna försvinner.
– Ska vi se på Riverdale?
– Javisst.
Vi sätter oss i soffan och hon sätter på Riverdale. Serien börjar och hon ser på mig.
– Varför är du inte med i ett gäng?
– För att jag inte Manifesterade förrän på min sextonårsdag. De vill inte ha Impar i sina gäng. Inte ens som hantlangare, eller som jag kallar dem. Duktiga idioter. Så att jag Manifesterade sent räddade mig ifrån gängen. Sen när jag gjorde det så var det för sent att ta upp mig i något av gängen. Jag var för gammal för att börja om från noll. Så jag ”klarade” mig. Jag är glad att jag inte är med i ett gäng.
Hon ser på mig och hon nickar. Vi ser vidare på Riverdale och vi säger inget på ett tag. Sen säger hon.
– Har du varit med många tjejer?
– Nä.
– Hur många har du varit med?
Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Jag har inte varit med någon tjej. Med tanke på att jag var Imp länge så blev det inte så, men även på grund av fler saker, min mors sjukdom, att jag är en nörd osv. så nej jag har inte varit med en tjej eller kille. Jag är hetero, jag tänder på tjejer inte killar. Hur många killar har du varit med?
– En, eller vi kom inte så långt som till att stoppa in den så att säga.
– Vadå då?
– Han kom innan vi hann göra något. Han skämdes jättemycket så han sprang i väg. Vi var på skolresa i Tyskland.
– Ni var på skolresa i Tyskland?
– Ja, vadå då?
– Det längsta vi åkte med vår skola var en skånerunt resa i sexan. Men han kom för tidigt och sprang i väg?
– Ja.
– Snopet.
– Ja, verkligen. Så du har inte varit med någon?
– Nej jag har inte varit med någon.
– Inte nu i heller?
– Nej inte nu i heller, Erika. Vadå då?
– Nej, inget. Men det verkar konstigt bara.
– Varför?
– För att du ser bra ut Michael, du ser väldigt bra ut. Du är lång, snygg och har en väldigt snygg kropp. Du är smart och trevlig.
Jag känner hur jag rodnar.
– Tack Erika, det var nog det snällaste någon sagt till mig. Med risk för att upprepa det du sa så är det lika överraskande för mig att du inte har någon så att säga. Du är väldigt vacker Erika, med risk för att kanske blir lite konstigt.
Jag ser en viss rodnad på hennes kinder med.
– Tack Michael. Det var väldigt snällt sagt.
Det är en lätt obekväm tystnad, hur fortsätter man denna diskussion utan att det blir väldigt konstigt. Men säger ingenting utan fortsätter titta på tv:n en stund sen reser man sig och säger.
– Jag börjar med maten, Erika.
– Vill du ha hjälp?
– Tack gärna.
Vi reser oss och går till köksdelen och jag tar fram mat från kylen och jag blir praktiskt och berättar vad jag vill att hon ska göra. Hon lyssnar på mig och vi börjar att laga maten. Det blir ost och skinkpaj, när vi är klara och satt in pajen i ugnen så ser hon på mig.
– Jag ber om ursäkt om jag generade dig.
– Detsamma, Erika. Jag är inte så van vid att prata så här.
– Hur?
– Tja normalt kanske. Som jag sa, det är första gången någon säger så till mig. Inte ens min mor sa så till mig.
– Din far?
– Han dog när jag var fem år, han var elitvakt.
Hon ser på mig och jag på henne. Alla vet hur svårt det är att bli en sådan, vad som krävs för att bli det.
– Min mor var sjuksköterska innan hon blev sjuk, vår värld rasade samman när min far dog. Sen kom henne sjukdom.
Jag tystnar och hon ser på mig.
– Förlåt, jag är för nyfiken.
– Va? Nej det är ingen fara. Jag förstår om ni undrar, det är bara det att jag inte talat om det på länge.
Vi har tagit fram tallrikar, bestick och glas. Hon har en Pepsi Max framför sig, jag dricker oftast mjölk eller mineralvatten till maten.
– Varför?
– Varför vadå?
– Var det länge sedan du talade om honom, Michael?
– Ingen har frågat, jag tror att rektorn och lärarna vet. Det står säkert i några papper. Samma med kärringen från socialtjänsten. De har säkert berättat för dina föräldrar med. Alla tycker att det är känsligt att tala om så man gör inte det. Sen så har jag ju min mors problem med så att säga.
Jag tystnar och jag öppnar ugnen och jag sticker i pajen och den ska ha en stund till. Jag snurrar lite på den och sen stänger jag ugnens luckan och Erika ser på mig.
– Som jag sa, skulle jag få mat i mig så fick jag lära mig att laga mat. Framförallt när min mor hade sina skov.
Jag öppnar kylen och jag tar fram en skål med grönsaker.
– Som sagt det är otroligt att du inte har en tjej.
Jag ser på henne och jag ler lite generat.
– Detsamma, med kille då. Eller du gillar tjejer?
– Nej, jag gillar killar. Du då?
– Tjejer, jag gillar tjejer. Med det sagt så har jag inga fördomar.
– Inte jag i heller.
– Tre klasskamrater till mig är bisexuella. Av någon anledning så sökte de sig till mig. Vi har startat en plugg grupp i mediateket på skolan, vi fyra Misfits.
Hon ser på mig och hon ler.
– Vad satsar du på att bli Michael?
Jag ser på henne.
– Den stora drömmen är att bli fäktningsproffs. Annars så vet jag inte, ett yrke där jag tjänar pengar.
– Inte som du trivs med?
Jag ser på henne, jag tar en bit gurka från salladen. Hon gör detsamma.
– Förhoppningsvis så blir det båda sakerna, men nej annars så föredrar jag att tjäna pengar. När man bott där jag bott så vill man bara därifrån, det finns två eller tre vägar ut.
– Vilka är de?
– Fängelse/död, plugga eller fäktningsproffs. Där den största chansen för mig är att plugga. Så jag gör det, så att ögonen blöder. Sen är drömmen att jag blir så bra så att jag blir upptäckt och får ett kontrakt. Den riktigt stora drömmen är om ett college i USA får upp ögonen för mig. De betalar min utbildning, samtidigt som jag fäktas för dem. Det skulle vara drömmen, att få göra det två sakerna som jag älskar mest i livet. Studera och fäktas. Men det nålsögat är litet, väldigt litet.
– Det finns en fjärde väg ut, Michael.
Jag ser på henne.
– Förvisso, men det är ovanlig och ingen som jag rekommenderar. Den har kostat mig min mor.
– Ja, men du har kommit därifrån.
– Ja, eller i alla fall så länge som dina föräldrar vill ha mig här.
Hon ser på mig och sen säger hon.
– Man kan säga mycket om mina föräldrar, eller de är bra. Men skvallrar du om att jag sagt det så kommer jag att förneka det, Michael.
– Din hemlighet är säker med mig, Erika.
Jag ser på henne och jag ler.
– Tack, men det jag skulle komma till är att har de sagt att du får stanna. Så får du stanna, när de säger något så menar de det. De kommer inte att backa på det Michael. Ja om du inte slår ihjäl någon eller rånar en bank eller liknande. Har de sagt att du ska stanna så kommer du att få stanna.
Jag ser på henne, jag ser hennes blick. Den är väldigt bestämd.
– Jag hör vad du säger Erika. Som sagt, min tillit till vuxna är naggad i kanten. Men jag hör vad du säger.
– Bra, som sagt. Klantar du dig inte rejält så kommer du att få stanna så länge du vill, Michael.
Jag öppnar ugnen och jag ser på pajen. Jag sticker i den och jag ser på stickan. Ett par minuter till, jag stänger luckan och jag säger.
– Ett par minuter till.
– Ok.
– Vad vill du bli Erika?
– Jag har inte en aning faktiskt. Eller jag har en massa tankar, men inget bestämt så att säga. Vi får se helt enkelt, när jag är klar med gymnasiet. Jag kanske blir Au – Pair i ett år eller två. Som sagt vi får se. Mina föräldrar är rätt så frustrerade över min något lättsinniga inställning till min framtid. Men jag vet helt enkelt inte vad jag vill bli.
– Du läser ekonomi?
– Ja, jag kommer att gå juridik vägen så att säga. Den känns bredast.
– Ok, hur är det att läsa på Akademin?
– Tufft, jävligt tufft. Gjorde inte du proven?
– Jo, jag var inte i balans när jag gjorde dem. De kom i samband med mordförsök sexton eller sjutton från min mor. Så jag brydde mig inte så mycket faktiskt. Sen var det aldrig ett alternativ.
– Varför?
– Ni har för dåligt fäktningslag.
Hon ser på mig, jag ler mot henne.
– Förvisso, men som sagt det är väldigt tufft. Natur hos oss är rent galet, folk lämnar den utbildningen även i tvåan och trean. Den ställer galna krav på eleverna.
– Där ser man.
Jag öppnar ugnen och jag tar ut pajen efter att jag stuckit i den. Den är klar, jag öppnar springformen och tar av den. Jag skär upp bitar av pajen och jag tar en bit och lägger upp på tallriken.
Jag tar sallad och lägger bredvid, jag slår upp ett glas mjölk och sen sätter jag mig vid bardisken. Erika gör detsamma och vi börjar att äta, vi säger inget på ett par minuter. Sen säger Erika.
– Som sagt, det är ett under att du är singel. Du ser bra ut, du är skärpt och du kan laga mat. Detta är lätt den godaste paj jag ätit.
– Tack för de fina orden Erika.
Hon ser på mina generade kinder och ler, jag svarar på leendet.
– Men jag kan inte ta all credd Erika. Du hjälpte till.
– Kanske det men du gjorde det mesta.
Jag säger inget, vi äter vidare och när vi är klara så diskar vi. Sen går vi till soffan och sätter oss och fortsätter att titta på Riverdale…
Skolan är i gång igen, det har gått en månad och de har skruvat upp tempot ännu mer. Både när det kommer till skolämnena och träningen, vissa dagar så är jag på skolan sex på morgonen och lämnar inte förrän klockan 22.00.
Efter den där kvällen i soffan så har vi kommit varandra närmare jag och Erika. De få tillfällen som jag har ledigt så pratar vi så där förtroligt som man gör med ett syskon. Eller som jag misstänker att man gör med ett syskon.
Men de tillfällena är just nu väldigt begränsade. Frågan är om vi pluggar så mycket mindre än vad de gör på Akademin. Jag är klar med två matteböcker till, jag är inne på sista boken nu. Jag ska försöka avsluta den så fort som möjligt.
Då får jag kanske lite andningshål. Samtidigt så älskar jag det, utmaningen att pressa mig själv. Att utvecklas i fäktningen, inom kraften och skolämnena. Vi sitter i mediateket och pluggar, jag gör det ofta mellan lektioner och träningspassen. Eller ofta, vi gör det när det passar i schemat.
Erik har skaffat flickvän, hon går Vård och Omsorgs College som det heter. Det förkortas Voc, så han försöker klämma in tid med henne med. Hon hänger med honom till mediateket ibland.
Men vi pluggar inte på samma saker så det blir ensamt för henne ibland. Men för det mesta så är hon inte med. Första matchen för denna termin närmar sig, vi ska möta en skola från Göteborg. De har precis som vi vunnit sina två första matcher, så det är mycket som står på spel.
Det är väl därför som de pressar oss som galningar på träningen, matchen närmar sig med stormsteg och en viss nervositet sprids i laget. Som sagt mycket står på spel. I ämnena så flyter det på, lärarna har skruvat upp tempot och jag älskar det.
Jag vet inte om jag är speciell men ju mer de skruvar upp tempot. Desto mer älskar jag det, jag älskar pressen och hetsen. Samtidigt som detta pågår, så pågår det all den vanliga skiten på vår skola med gängen, droger, bråk om territorium osv. Ibland så är skolan rena stridszonen.
Men vi på natur är för det mesta skonade från de värsta galenskaperna som händer på skolan. För det mesta, det händer saker här också. Men då är det mest andra som kommer hit och slåss här.
Men en del av oss är med i gäng, så de slåss också. Men ingen av de som är med i fäktningslaget slåss. För gör vi det så åker vi ut, så vi är fredade vi som är med i fäktningslaget…
Min telefon burrar till, jag tar fram den och jag ser på den. Jag läser meddelandet ifrån Ester.
– Vi behöver träffas, kan du komma hem till mig efter skolan?
Jag svarar henne.
– Jag slutar tidigt idag så det går bra, jag kan komma vid 17.00.
Det är lördag så vi har bara ett träningspass efter skolan idag, sen har vi två i morgon. Så jag slutar tidigt idag. Hon skickar ett svar, en tumme upp och en adress. Hon bor vid Möllan, givetvis så gör hon det. Journalist och hipster?
Eller i alla fall vänster. Eller skiner mina fördomar igenom nu? Så är det kanske. Jag stoppar ner telefonen och jag slår ihop böckerna och jag reser mig. De andra tre gör detsamma och vi går till vårt klassrum.
Vi går in och sätter oss, vi ska ha iriska, vi läser förutom engelska och ett av de vanliga språken som franska, spanska eller tyska även iriska och gaeliska. Det är grundspråken för en massa trollformler.
Inte latin som man skulle kunna tro. Nej det är iriska och gaeliska. Så nu har vi iriska. Vi öppnar våra böcker och lektionen börjar…
Jag har skrivit till Ulrika att jag kommer att bli sen, att jag är hos Ester. Jag slår in koden till dörren som hon gav mig. Jag går in i trapphuset och jag går uppför trapporna till översta våningen. Det har gjort om vinden till lägenheter och hon bor i en av dem. Jag ringer på dörren och hon kommer och öppnar den.
– Hej Michael kom in.
– Tack Ester.
Vi går in och jag tar av mig jackan, skorna och väskan. Jag ser på den smala hallen. Jag hänger upp jackan på en hatthylla och jag går efter henne in i lägenheten. Direkt till höger är där ett kök, sen ett badrum.
Vi kommer in i ett vardagsrum, det är rätt stort. I vardagsrummet så är där en dörr som jag misstänker går till sovrummet.
– Vill du ha kaffe, te, läsk?
– Jag kan ta kaffe.
– Perfekt, något i?
– Gärna mjölk, varför var det perfekt?
– För jag dricker också kaffe och det är nybryggt.
– Aha.
– Sätt dig.
Jag gör som hon säger, jag sätter mig i soffan och hon går i väg. Jag hör henne stöka i köket. Jag hör musik som spelar lågt i bakgrunden. Det är en äldre låt, en låt som min mor lyssnade mycket på. Anni Lennox, låten heter No more i love you´s. jag nynnar med I låten och Ester kommer in i vardagsrummet med två muggar kaffe. Hon sätter dem på bordet, sen hämtar hon sin dator.
– Jag är klar, jag har visat den för mina chefer och de har gett mig tillstånd att köra den. Jag har pratat med en hel del människor och som du sa. Det stinker om detta Michael. Det har blivit så många fel under resans gång så en hel del huvuden kommer att rulla.
– Så bra, så du är klar?
– Ja, Michael jag är klar. Jag vill att du ska läsa igenom det innan jag publicerar. Det är så pass känsliga saker så jag vill att du ska läsa igenom det och säga vad du tycker. Det är personligt, men för att det ska få effekt så måste jag skriva så här.
– Ok, det låter illavarslande.
– Det är inte så farligt som det låter, eller det är det kanske. Men läs och säg vad du tycker.
Hon räcker mig datorn och jag tar den, jag börjar att läsa. Jag fokuserar på texten och jag läser snabbt, jag lägger till kommentarer. Ester ser på mig, på mina ögon när de rör sig.
– Jag är dyslektiker. Jag antecknar för att veta var jag ska gå tillbaka om det börjar flyta i väg så att säga. Jag har olika lästekniker, men ibland så glömmer jag mig och då får jag gå tillbaka.
– Ok, så dyslexi?
– Ja, men som sagt jag har olika strategier för att lösa det. Jag lyssnar när jag blir för trött, för jag blir trött snabbare än andra när jag läser.
Jag gör en kommentar.
– Men det är inte bara stolpar så att säga, jag har en del frågor så jag skriver ner dem med.
Sen fortsätter jag att läsa, vid ett par passager så får jag torka bort tårarna. Jag läser färdigt och jag andas in och sen ut.
– Jag skulle vilja att du lägger till att Ulrika, Fredrik och Erika har varit fantastiska. Det framkommer inte tillräckligt tycker jag, de har inte sagt något om att du intervjuat dem.
– Jag bad dem att vänta med det tills jag var klar.
– Varför?
– För att du inte skulle ta illa upp så att säga.
– Har de läst?
– Nej, men ställ frågor som jag svarat på, Michael.
– Ok då vet jag det Ester.
– Så dina frågor?
Jag börjar från början och jag ställer frågor om vissa avsnitt, jag kommer med korrigeringar, vi arbetar oss igenom texten. Det går snabbt för jag hade inte många synpunkter.
Det är en väldigt bra text och som sagt, det enda jag egentligen har synpunkter på är att de tre är lite för nedtonade. Hon lovar att rätta till det. När vi är klara så är kaffet slut och jag sätter datorn på bordet.
Jag lutar mig tillbaka och hon ”attackerar” och våra läppar möts och hon särar på dem. Jag blir chockad och stel, sen så tar något urgammalt över mig och jag slappnar av och jag svarar på hennes kyss, hon är mer än dubbelt så gammal som jag.
Hon är skitsnygg och hon kysser mig. Jag fattar ingenting och jag låter det där urgamla ta över mig. Jag funderar inte så mycket utan jag låter det bara att hända, hon drar sig tillbaka lite.
Vi är väldigt nära varandra och jag andas tungt, jag slickar mig om läpparna och jag smakar henne.
– Är du ok, Michael?
– Ja, jag är ok, Ester.
– Du kommer inte att ringa polisen och sätta dit mig?
– Nej, det kommer jag inte. Men varför mig?
– Vi tar det sen, Michael.
– Sen?
– Jag vill älska med dig, Michael.
Om jag var hård innan så blev jag precis väldigt hård, hårdare än vad jag någonsin varit innan.
– Jag vill älska med dig med Ester, men jag är oskuld.
Jag ser förvåning, fascination och glädje spela över hennes ansikte.
– Är det säkert?
– Ja, väldigt säkert, Ester. Detta var min första kyss någonsin.
Jag ser förvåningen dansa över hennes ansikte.
– Då är du en naturtalang.
Hon kysser mig igen och hon tar min hand och lägger den på nacke, hon tar den andra handen och hon lägger den mot hennes bröst och jag känner på det. En tanke glider förbi.
– Ingen bh.
Sen förlorar jag mig i kyssandet och smekandet. Hennes ena hand smeker min nacke och den andra mitt bröst. Vi kysser varandra länge, väldigt länge. Sen reser hon sig, hon tar mig i handen och jag reser mig jag med.
Jag går efter henne in i hennes sovrum. Hon drar ner rullgardinen, hon tänder sin sänglampa och sen går hon fram till mig och hon kysser mig mjukt och sen börjar hon att klä av mig.
Två minuter senare så är jag naken förutom mina kalsonger. Hon tar mina händer och säger.
– Klä av mig.
Jag gör som hon säger och jag ser på hennes nakna kropp, hon har flera tatueringar. Det är olika motiv, gemensamt för dem är att alla är svarta och inga andra färger.
– Är det slampigt, Michael?
– Nej, de är vackra, du är vacker.
Hon ser på mig och ler, när jag inte trodde att jag kunde blir hårdare så blir jag det.
– Du är också vacker Michael, väldigt vacker och sexig.
– Tack.
– Jag säger bara som det är Michael. Så du är oskuld?
– Ja, som sagt första kyssen någonsin.
– Men du har onanerat?
– Ja.
Jag kan säga det utan att bli generad.
– Eftersom det är första gången så ska jag hjälpa dig att komma nu, så kan du hålla dig längre sen.
– Ok.
Hon sätter sig på knä framför mig och jag sväljer hårt och jag stirrar på henne. Hon drar ner mina kalsonger där det är en våt fläck efter försatsen. Penisen studsar ut och den slår mot magen och sen står den rakt ut med ollonet blottat. Hon ser på den och hon ler brett.
– Så stor den är Michael.
Jag kan inte svara så jag bara nickar lite.
– Du har ett vackert ollon, Michael. Stort och välformat.
– Ok.
– Jag kommer att suga av dig, bara kom. Jag vill att du sprutar mig i munnen, så bara kom när du är redo.
– Ok, det kommer nog bara ta tre sekunder.
– Haha, det är ok Michael.
– Ok, så bra.
Hon ler mot mig och hon öppnar munnen och jag blundar och stönar tungt och jag upplever det skönaste jag någonsin upplevt i hela mitt liv. Jag har läst och lyssnat på en massa erotiska och ekivoka böcker jag har försökt att föreställa mig hur detta skulle kännas och fantasin står sig väldigt slätt mot verkligheten.
Jag känner hennes mun och tunga smeka mig, reta mig och kittlingarna växer sig starkare och starkare. Jag gör mitt allra bästa för att hålla mig så länge jag bara kan. Men jag kan inte hålla emot så länge.
Jag känner hur kittlingarna och ilningarna blir till något annat. Något jag aldrig upplevt och jag exploderar i känslor och utlösningen skjuts ur mig och jag känner hennes hand runt min stenhårda penis.
Hon smeker mig och suger mig samtidigt jag känner hur säden lämnar mig i tjocka strängar. Eller jag tror att de är tjocka, det känns så. Det känns som om jag kommer mer än jag någonsin gjort innan. Hon sväljer min säd och jag ser på henne, på hennes hand som smeker mig. Min penis i hennes mun, den ser så stor ut.
Jag vet inte om det är önsketänkande eller om det är så men den ser större ut vad den någonsin gjort tidigare. Jag känner hur orgasmen ebbar ut och hon reser sig och hon ler mot mig. Jag ler tillbaka och jag anar att det är lätt saligt och fånigt leende men jag bryr mig inte.
Hon kysser mig och jag känner smaken av mig själv, men just nu så bryr jag mig inte. Jag reflekterar inte ens över det nu, jag kommer att göra det senare men inte nu.
Nu så känner jag henne dra mig bak mot sängen och innan jag hinner tänka på det så ligger vi i den. Hon på rygg och jag på henne.
– Kyss och slicka på mina bröst, Michael.
Jag reser på mig och jag hasar mig ner en bit och lutar mig fram och jag tar hennes vänstra stora och fasta bröst i min mun och jag börjar att slicka på det. På ren instinkt så smeker jag det andra med min hand.
Efter en stund så byter jag bröst och jag slickar det. Jag låter min andra hand glida neröver hennes hud till hennes sköte. Jag har läst om det i ett par av de där erotiska och ekivoka böckerna.
Karaktärerna där uppskattade när mannen slickade deras bröst och smekte deras sköte samtidigt. Jag känner värmen från skötet mot mina fingrar och jag smeker henne och hon stönar tungt. Jag känner henne lägga sin hand mot min och hon visar mig hur jag ska göra.
Jag gör som hon visar mig och jag smeker henne. Jag byter bröst igen och fortsätter slicka hennes bröst och mina fingrar smeker hennes sköte. Jag för in mitt långfinger i henne, ytterligare ett tips från de där böckerna och jag börjar röra det.
Hon stönar ännu tyngre och jag slickar och smeker henne. Jag hör hennes andning förändrar och den blir både tyngre och snabbare. Helt plötsligt så stelnar hon till och hon skriker till och jag ser på henne. Jag stannar med fingret men hon säger.
– Fortsätt!!
Så jag fortsätter röra det, jag inser att hon kommer. Jag slickar vidare på hennes högra bröst och mitt finger rör sig i hennes inre och jag ler. Jag får henne att komma!!
Hon tar tag om mina kinder och hon drar upp mig och vi kysser varandra. Hon kysser mig hungrigt och jag svarar på den, hon tar fram en kondom. Mitt finger smeker henne fortfarande och hon knuffar mig lätt i bröstet.
Hon öppnar kondomförpackningen och hon tar fram kondomen och hon rullar på den.
– Lägg dig på rygg, Michael.
Jag gör som hon säger, vilket får till följd att mitt finger lämnar hennes inre. Jag lägger mig på rygg och hon sätter sig över min penis, med ena knät i sängen och ena foten mot madrassen.
Hon tar min penis i handen och hon sätter den mot sin slida och jag stirrar på vad som händer.
– Jag vill styra, dels för att jag kan kontrollera så att vi kan dra ut på det lite längre, dels för att du är stor Michael. Väldigt stor, den störste jag varit med.
– Ok.
Hon säger inte mer, hon drar ollonet ett par gånger över läpparna och hon stannar när de inte är i vägen och hon ser på mig. Hon ler och jag ler tillbaka och hon börjar trycka på med höfterna.
Jag spärrar upp ögonen när jag känner att jag glider in i henne. Hon stannar och hon ser på mig.
– Du är så stor, jisses.
Hon trycker på igen och jag känner hur jag glider långsamt in i hennes inre och jag njuter av varenda sekund. Jag lägger mina händer på hennes bröst och jag smeker dem och hon stönar mjukt.
Jag känner hur jag når botten av henne, hon stannar och hon slickar sig om läpparna. Hon ser på mig och sen börjar hon att rida mig och jag spärrar upp ögonen ännu mer.
Om hennes avsugning innan var underbar så är detta underbart gånger tio. Hon rider mig långsamt, jag är glad för det, jag är glad för att hon sög av mig innan. Annars så hade jag kommit innan jag ens nåt botten av henne.
Jag känner kittlingarna, jag känner ilningarna och de växer för varje gång hon rör sig. Men jag kan hålla emot, jag kan hålla emot en stund till. Hon rider mig snabbare nu, hon ser på mig och hon viskar. Eller väser fram.
– Smek min klitoris!
Jag gör som hon säger och hennes ögon spärras upp och hon kommer med ett skrik och jag stirrar på henne, hennes inre kramar och masserar mig och det blir för mycket för mig. Så jag kommer också, hennes skrik dränks av mitt vrål som lämnar mina läppar och jag kommer hårt och jag kommer länge…
Vi ligger i hennes säng, jag på rygg och hon på sidan. Vi har tagit av kondomen och hon smeker min mage och jag smeker hennes rygg och rumpa.
– Du får inte prata med någon om detta Michael, även om du är laglig så att säga så har människor fördomar.
– Nej det är lugnt, Ester.
– Bra, Michael. Jag vill också tillägga att jag aldrig varit med en så pass ung kille som du innan. Ja inte i vuxen ålder så att säga.
– Men varför mig?
– Något med dig gjorde mig väldigt upphetsad första gången vi träffades. Det blev ännu starkare idag. Jag kände att jag var tvungen att älska med dig.
– Mig?
– Som jag sa innan, du är en väldigt snygg ung man Michael, intelligent och kan tala så att säga. Du har en väldigt vacker kropp och din snopp.
Hon tar den i handen och den blir hård av hennes beröring.
– Den var en rejäl bonus om man kan säga så.
Hon smeker mig lite snabbare och hon ler.
– En gång till?
– Gärna.
– Vill du ligga på mig denna gång?
– Gärna, Ester.
Hon tar fram en kondom och hon öppnar den och rullar på den. Hon lägger sig på rygg och jag tar min penis i handen och jag gör som hon gjorde med ollonet och särar på hennes läppar och sen trycker jag till försiktigt och jag glider in hennes inre.
Jag når botten och jag stannar där, vi ser på varandra. Jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt, sen börjar jag att ta henne. Ytterligare ett tips från en av de där böckerna.
Eftersom det är tredje gången på rätt så kort tid så kan jag hålla mig längre denna gång. Hon kommer två gånger innan jag kommer, jag kommer med henne när hon kommer för tredje gången…

Kapitel 4.
Jag ligger i sängen och jag stirrar upp i taket och jag svårt att somna, jag somnar till slut. Jag vill inte stiga upp när klockan ringer men jag gör det. Jag åker till skolan och tränar.
Träningen går bra, vilket jag inte trodde. Men den går bra, den går väldigt bra till och med. När jag är klar så tar jag fram telefonen och jag ser på meddelandet från henne.
– Träffas?
Jag ler och skriver.
– Gärna.
Jag ler ännu bredare och jag går in i duschen och jag duschar snabbt. Jag torkar mig och klär på mig ännu snabbare. Jag lämnar skolan snabbt och går till bussen och jag sätter mig på den och åker hem till henne.
Jag ringer på dörren, vi hånglar innan den är stängd, fem minuter senare så är första kondomen för idag på min penis. Vi älskar tre gånger idag med, jag slickar henne för första gången med…
Vi sitter i omklädningsrummet, det är dags för match. Vi samlar oss och vi reser oss. Våra mästare kommer in i omklädningsrummet och vi peppar varandra och sen går vi upp i arenan. Deras publik buar och visslar åt oss, det är en rätt så hätsk stämning.
Vi blir presenterade och de visslar buar under hela presentationen av oss. Deras skola har samma upptagningsområde som vi. Så som sagt, det är en rätt hätsk stämning på läktarna. Tvåor och ettor sätter sig, treorna står mitt emot varandra på de tio banorna.
Det blir dödstyst i arenan, signalen ljuder och ljudnivån exploderar igen. Vi ser våra treor få oavgjort, matcherna tar slut och de går och sätter sig. Tvåorna reser sig och de går fram till sina banor.
De hälsar på varandra, de sätter maskerna på plats och de drar upp huvorna. Det blir dödstyst och signalen ljuder, ljudnivån exploderar igen. Vi ser på matcherna och när de är klara så blir det 5 – 5 i deras matcher med.
Vi ettor reser oss. Vi går fram till våra banor, jag ser på min motståndare. Jag ser på hans tatueringar på halsen och upp mot ansiktet. Jag bugar mig och han nickar, förbannat arrogant. Frågan är om han är så arrogant för att retas med mig.
Eller om han är så arrogant för att han är duktig? Det är säkert en kombination av båda, jag ler lite. Jag kommer inte falla i den fällan. Jag sätter masken på plats och jag drar upp huvan.
Vi ställer oss i våra positioner, det blir dödstyst och sen ljuder signalen och jag hör inget jag fokuserar bara på honom och stänger ute allt annat. Han ville retas med mig så att jag attackerade honom.
När jag inte gick i den fällan så får han ändra position. Från sin defensiva till en normal eller offensiv, det blir en offensiv. Jag ler bakom masken och jag gör mig redo för hans attack. Den kommer snabbt och hårt, jag möter den och jag backar inte en millimeter.
Jag känner hans förvåning i hans rörelser, jag möter hans. Nästan innan han gör dem, jag är en tiondelssekund före honom hela tiden. Jag känner honom tappa momentum. Två sekunder till så kommer jag att kontra, en, två.
Jag kontrar och jag börjar attackera honom jag tar honom med förvåning och jag får honom att backa. Jag hör fortfarande ingenting mer våra svärd som möts.
Jag pressar honom bakåt och jag kommer innanför hans försvar och fyra rörelser senare så flyger hans svärd i väg. Jag stannar och backar, jag ser sparken komma. Jag blir mest förvånad så jag blockerar den, sen ser jag honom falla ner på knä och de låser hans armar och ben.
Jag ser på honom, domarna fångade honom. Det kommer att bli liv om detta, han bröt mot en massa regler. Jag ser på tavlan, vi vinner med sex fyra. Jag avgjorde matchen, jag bugar mig och domaren pekar på mig som vinnare.
Sen exploderar vårt lag i lyckorus, de rusar fram till mig och de kramar mig och jag känner mig lyckligare än någonsin tidigare i livet. Till och med lyckligare än när jag och Ester låg med varandra första gången.
Vi tackar våra motståndare, han som jag slog är borta. De tog honom med sig ut i en korridor eller ett rum. Som sagt det kommer att bli liv om det han gjorde. Det bryter mot så många regler, både skrivna och oskrivna.
Framför allt så bryter det mot respekten för sin motståndare och sitt lag. Vi går till omklädningsrummet och vi firar, den går tjejerna till sitt omklädningsrum. Vi duschar och byter om, vi går till bussen och vi går på den och när alla är klara så åker vi i väg.
Vi firar och sjunger, vi har allt i egna händer inför det sista matchen på hemmaplan. Jag avgjorde allt, som sagt lyckokänslan slår det mesta jag upplevt tidigare i mitt liv. Jag läser meddelandena från Ulrika, Fredrik, Erika och resten av deras släkt. Fäktningstävlingarna är stora begivenheter.
Alla eller nästan alla i vår värld följer dem. Jag svarar på Esters meddelande, även om vi lovat varandra att inte bli hopplöst förälskade i varandra så är jag det. Jag är fullt medveten om att hon kommer att avsluta det vad det nu än är en dag.
Så jag passar på att njuta av det vi gör tills hon avslutar det. Jag är snart sjutton och hon är trettiosex år. Så att vi skulle bli ett par finns liksom inte. Så jag försöker se på det som en skoluppgift, jag lär mig allt jag kan om att älska med henne.
När hon gör slut så är kursen slut, eller gör slut. När hon avslutar det så är kursen slut, men jag hoppas att det inte blir än. Frågan är hur ont det kommer att göra när hon gör det, hur kommer jag att reagera på det? jag sluter ögonen och jag ser hennes nakna tatuerade kropp framför mig.
För mig så är det 175cm perfektion, brösten storlek, hennes rundade rumpa, hennes rakade sköte, smaken av henne. Känslan av fylla henne med min penis. Jag öppnar ögonen, jag känner hur jag fått stånd av mina tankar. Jag vill inte att någon ska se det så jag börjar tänka på andra saker. Jag tar fram en bok om gaeliska. Jag fokuserar på boken…
Min tunga leker med hennes läppar, den letar sig in i henne. Jag slickar hennes innersta, jag lämnar det och jag slickar hennes mellangård och hon stönar till. Jag slickar mig upp till hennes klitoris.
Jag börjar slicka och leka med den, jag för in två fingrar i henne och hon stönar högt. Jag börjar att smeka henne, jag finner det jag söker. Den lätt skrovliga ytan, den som blir mer markerad ju mer upphetsad hon är.
Just nu så är hon väldigt upphetsad, jag slickar och smeker henne samtidigt och hon kommer med ett skrik. Ett skrik som ekar i vardagsrummet där vi älskar med varandra. Vi älskar i soffan, jag sitter på knä på golvet och hon halvsitter.
Jag slickar henne tills hon flyttar på mitt huvud och hon drar upp mig. Vi kysser varandra hetsigt. Hon styr mig rätt, vi älskar utan kondom. Jag trycker till och jag glider in henne och jag tar henne snabbt och hårt.
Jag balanserar på gränsen till om det är för hårt, jag tar henne och något inom mig viskar att detta är sista gången som vi älskar. Artikeln är publicerad, den har väckt debatt. Den är en ”succé” Den har fått den reaktion som jag ville, som Evelina ville.
Åklagarmyndigheten har öppnat en utredning. Jag tar henne och hon kommer, hon kommer flera gånger efter varandra och jag kan inte hålla mig längre. Jag kommer hårt och länge. Min säd lämnar mig och fyller hennes inre, vi kommer tillsammans och vi kommer länge…
Vi kysser varandra, min känsla var rätt. Hon avslutar det, eller vad man säger. Jag vet inte, hon ska flytta till New York och frilansa. Det är en dröm som hon haft sen hon blev journalist. Även innan dess, hon åker om två dagar.
Hon smeker min kind och jag smeker hennes. Jag blinkar bort tårarna, hon torkar mina kinder. Jag torkar hennes. Jag lämnar hennes lägenhet, jag springer nerför trapporna och jag öppnar porten och jag springer till Södervärn och bussen. Jag stannar och jag blinkar bort tårarna…
Jag ser på provet, det är dags för mitterminsproven. Vi har pluggat hela veckan, vi har pluggat hela terminen. Det är två veckor sedan som vi avslutade vårt älskande. Eller hon avslutade vårt älskande och åkte till USA, känslan av illamående försvinner och jag börjar svara på frågorna.
Det ska bli skönt att bara fokusera på proven hela veckan och få glömma. Glömma henne, glömma vad vi gjorde, vad hon öppnade upp inom mig. Förmågan, eller känslan av att bli förälskad, bli kär, få känna hur det bubblar i ådrorna på en.
Få känna fjärilarna i magen av längtan och förväntan. Jag är så tacksam för att hon lärde mig att känna de känslorna. Även om det gör förbannat jävla ont nu så är jag glad för det hon lärt mig. Både känslomässigt och om sex.
Att hon mätte mig, jag såg på henne och undrade om hon menade allvar. Det gjorde hon, så hon mätte mig. 22 cm lång och 15 cm i omkrets. Jag blev imponerad, det är en bra bit över medellängd.
Av någon anledning så boostades mitt självförtroende efter det. Jag blev säkrare när vi älskade, tog för mig mer. Frågan är om hon visste det, självklart så gjorde hon det. Vi fick två månader av sanslöst älskande, för mig var det sanslöst. Enligt henne så för henne med, det var sanslöst för henne med. Eller som hon sa.
– Det är magiskt Michael.
Och det var det, det var magiskt. Verkligen magiskt. Jag reser mig och jag lämnar in provet och jag får nästa. Jag går tillbaka till min plats och sätter mig, jag öppnar provet. Iriska…
Jag lämnar in det sista provet, jag ler när jag gör det. Veckan har varit en enda lång terapi för mig. Jag har kunnat grotta ner mig i tankar om Ester, om minnen av vad vi gjorde, vad vi talade om när vi inte älskade. Våra erfarenheter med våra föräldrar.
Jag öppnade upp mig på ett sätt som jag aldrig gjort med någon annan. Hon öppnade upp sig för mig, jag lyssnade på henne och jag kunde relatera till mycket av det hon talade om. Precis som hon kunde göra med mig och det jag berättade.
Jag har landat i att det är slut, jag kan gå vidare med tusen nya erfarenheter. Eller kanske inte tusen men ni förstår vad jag menar. Jag går till min cykel och jag låser upp den. Jag fyllde sjutton för en vecka sedan, de frågade vad jag önskade mig. Jag sa en cykel, när jag kom hemifrån skolan på lördagen så firade de mig och jag fick en cykel, jag fick en ny telefon, kläder och pengar med.
Jag vågar inte använda telefonen i skolan, risken är att de rånat mig på den. Så jag har min gamla i skolan och min nya hemma. Det är bara att byta SIM-kortet, skulle jag glömma det så har jag båda telefonerna nära när jag är hemma.
Erika märkte ganska snabbt att det var något som var ”fel” när Ester avslutade vårt älskande. Hon konfronterade mig, jag gjorde mitt bästa för att freda mig tills hon lurad in mig i ett hörn och jag inte kom ut så att säga.
– Jag har haft en vad ska man kalla det? en affär med en äldre tjej, kvinna är en bättre definition.
– Med affär menar du?
– Ja, Erika precis det menar jag. Hon förförde mig och vi älskade och sen så ahr vi älskat i två månader och nu så är det slut.
– Journalisten?
– Ingen kommentar, jag har lovat att inte berätta för någon. Så det får bli ingen kommentar.
Hon såg på mig och hon log, jag såg på henne och jag log tillbaka. Det var första gången på länge som jag log. Det kändes bra, hon ställde frågor och jag svarade på dem. Det kändes väldigt bra att ha någon att prata med, någon som gav mig svar på mina tankar.
Som bekräftade vissa saker och sa att jag var tramsig åt andra saker. Vi är verkligen som syskon, eller vad man ska kalla det. Hon berättade att hon förlorat sin oskuld på skidresan på sportlovet.
Jag frågade lite anklagande om varför hon inte sagt något tidigare. Hon såg på mig.
– För du berättade om Ester?
– Nej, men det är en annan sak.
– För att?
– Ja, för att hon är äldre.
– Vi har gjort samma sak eller hur?
Jag såg på henne och jag fick ge henne rätt, så jag la ner och frågade henne hur det varit. Jag insåg att jag haft en förbannad tur att min första gång var med Ester. Men det blev bra, fumligt men bra enligt Erika.
Frågan är hur jag kommer att reagera när jag ska älska med någon i vår ålder. Vi pratade i flera timmar, sen kom Elin och Viola och vi pratade om andra saker. Det är vår hemlighet, min och Erikas. Att vi båda förlorat våra oskulder.
Jag stannar utanför min gamla träningslokal. Jag är här ibland, jag kommer nog alltid att komma tillbaka hit. Det har varit min oas, min ö i ett galet, stormande hav. Jag kommer hit för att tala med Mästaren, få träna och njuta av lokalen.
Jag tar cykeln med mig in, det är en väldigt fin cykel. Jag ställer den och jag tar av mig skorna och går till omklädningsrummet och jag byter om…
Jag ser på den stora byggnaden, jag känner Ulrikas hand på min överarm. Jag rycker till, vi är där min mor numera bor. Det är ett hem för de som är som hon. Gravt psykiskt sjuka personer, som inte har någon som helst förankring i verkligheten.
Jag träffade precis min mor och hon är så neddrogad så jag fick torka saliven från hennes mungipa. Jag undrar vad fan jag gör här, detta kommer att bli mitt sista minne av min mor. Hon kommer aldrig att komma hem igen, om de inte hittar ett botemedel mot hennes sjukdom vilket verkar väldigt osannolikt.
Lägenheten är tömd och uppsagd, de flesta av sakerna och möblerna är bortskänkta eller kastade. Ulrika, Fredrik och Erika hjälpte mig att tömma lägenheten. De hjälpte mig att kasta det som skulle kastas, de få saker jag valde att spara finns i mitt rum.
De ligger i två kartonger, min fars uniform och hans medaljer. Fotografier på mina föräldrar och mig när jag var liten och andra småsaker. Jag torkar tårarna och vi går till bilen, jag samlar mig och jag sätter mig bakom ratten och jag backar ut och börjar att köra.
Vi har börjat att övningsköra, Ulrika med mig och Fredrik med Erika. Det blev den uppdelningen när mor och dotter startade tredje världskriget när de övningskörde första gången. Jag övningskör med båda, Erika med Fredrik.
– Hur känns det?
– För jävligt, verkligen för jävligt.
Jag samlar mig och jag tittar i speglarna. Jag håller koll på hastigheten, jag sätter igång farthållaren så minskar risken att jag ska köra för fort. Det är en adaptiv farthållare så den saktar in om jag kommer för nära bilen framför mig.
– Hon är inte en person längre, jag önskar att jag inte åkt dit.
Ulrika ser på mig, hon känner medlidande med mig.
– Hon visste inte ens att jag var där.
– Nej, jag tror inte det.
Jag ser på snabbt på henne, sen vänder jag fram blicken igen. Jag har påsklov, det är skärtorsdag. Jag fick reda på mina resultat innan vi gick på lov, jag behåller min plats. Jag log med hela ansiktet när jag såg det.
Erik, Irma och Louise är också kvar där i toppen. Det är inte Eriks tjej, frågan är hur länge till de är ett par. Tempot i skolan, framför allt för oss gör att de inte har så mycket tid för varandra. Så som sagt frågan är hur länge till de är ett par.
Jag berättade om det för min mor, jag berättade om fäktningen. Hon såg inte ens på mig, eller det gjorde hon kanske men det fanns ingen reaktion där.
Hon är inte ens sig lik. Min vackra mor är inte lika vacker längre. Hon är en gråmassa, varken mer eller mindre. Hon är en gråmassa av inget, frågan är vad som försiggår i hennes huvud.
– Kan hon tänka Ulrika?
– Jag betvivlar det Michael.
Jag kramar ratten lite.
– Tack Ulrika för att du är ärlig.
– Självklart, Michael.
Jag samlar mig och jag fokuserar på bilkörningen. Vi säger inte så mycket mer innan vi kommer hem och jag parkerar på uppfarten. Jag går ur bilen och jag stänger dörren.
Ulrika låser den, sen går hon fram till mig och hon kramar mig och jag kramar henne sen brister det för mig och jag börjar att gråta. Jag gråter länge, vi står där på uppfarten länge medan jag gråter…
Jag blundar och fokuserar, påsklovet passerade, skolan började och vi pluggade som galningar, vi tränade som galningar och veckorna flög i väg. Det kändes som om en månad var som en vecka. Helt plötsligt så sitter vi här och fokuserar på att vi ska fäktas.
Om vi förlorar med mindre än fyra matcher så är mästerskapet vårt. Då är vi bäst i Sverige igen, tjejerna kommer in i vårt omklädningsrum med Mästarna. De går igenom de sista sakerna, vi reser oss och vi samlas i en ring och treornas kapten peppar i gång oss.
Vi lämnar omklädningsrummet och vi går upp till arenan. Publiken skriker, vrålar, visslar, klappar och för en massa liv. Vi ställer upp oss. Vi börjar sjunga vår sång, den andra skolan sjunger sin. När vi är och de har ropat upp våra namn så sätter sig ettorna och tvåorna.
Det blir tyst och signalen ljuder och matcherna sätter igång. Jag följer den och vi vinner med 7 – 3. Publiken är som galna, treorna sätter sig och tvåorna går upp.
Det blir tyst, signalen ljuder och matcherna börjar, vi ser på dem och vi vinner med 6 – 4. Vi ettor går upp, vi ställer oss på våra banor. Jag bugar mig, innan jag sätter masken på plats. Så säger jag med hög röst så att de andra i laget hör det.
– Det är bara en lek mina vänner, men vi visar dem att vi är bäst på att leka.
Jag sätter masken på plats och drar upp huvan. Jag fokuserar och allt annat försvinner. Det blir tyst, signalen ljuder och jag exploderar i rörelse. Min motståndare hinner inte reagera. Jag slår i väg hans svärd och jag vinner.
Jag backar och bugar mig. Jag drar bak huvan och flyttar på masken. Min motståndare ser chockad ut. Jag har inte gjort så innan, de har tittat på video precis som vi gör. Som sagt han var inte beredd på den attacken.
Vi vinner med 9 – 1. Vi krossar dem, när det är klart så tackar vi domarna och våra motståndare. Sen exploderar arenan i firande, vi vinner SM guld. Eller vad man kallar det, men vi vinner.
Problemskolan vinner igen, vi kramas med varandra, med publiken och med människor som vi känner och inte känner. Jag står en bit ifrån det värsta firandet och jag pratar med Fredrik, Ulrika och Erika.
Jag fixade biljetter till dem, familjen får biljetter. De är min familj nu, de satt med de andra föräldrarna. Jag bad dem tona ner märkeskläderna. De såg på mig och nickade, de är väldigt nedtonade. Det är en hel del föräldrar som gråter av lycka, för vissa av treorna så betyder detta en chans att komma härifrån.
Eller från det område de bor i, få slippa gänget och få en utbildning. Eller ett kontrakt med en elitförening, en av treorna är riktigt duktig. Deras kapten, han som jag har vunnit alla herre på täppan tävlingar.
Han har en chans att få komma till ett college i USA. De tio treorna har agenter alla tio, agenter som nu ska försöka få dem till rätt skolor eller föreningar. En man i kostym påkallar vår uppmärksamhet, det blir tyst.
Det är dags för prisutdelning. Eftersom pokalen redan var här så kommer vi att ha prisutdelningen här. Jag kramar dem och jag går till de andra i laget. Mannen talar vidare, ett all star lag presenteras, tre av våra treor kommer med i treornas all star lag, två av tvåorna, ettorna presenteras och jag är en av dem.
Vi är tre från vår skola, jag känner stoltheten fylla mig. Jag ser på Ulrika, Fredrik och Erika. De klappar högt när mitt namn presenteras. Sen utses MVP i varje årskurs, bland treorna så blir det han som är så duktig hos oss.
Han får ett pris, bland tvåorna så är det en ifrån Göteborg som blir det, sen säger de mitt namn för ettorna. Jag slickar mig om läpparna och jag går fram och tar emot priset. Jag är väldigt tagen, det trodde jag aldrig.
Vi går upp på prispallen eller tribunen och vår lagkapten i trean tar emot priset och läktarna exploderar igen när han höjer pokalen och vi börjar hoppar runt och fira…
Jag lämnar omklädningsrummet och jag går in i arenan och jag går fram till de tre som väntar på mig. De kramar mig och gratulerar mig till mitt individuella pris. Vi lämnar byggnaden och vi går fram till deras bil.
Vi sätter oss i den och jag sitter där bak med Erika. Fredrik kör och Ulrika sitter bredvid honom. Han startar bilen och vi kör i väg.
– Hur känns det Michael?
– Surrealistiskt, Fredrik. Det känns helt förbannat galet, att vinna som lag var galet. Att jag vann det andra priset var mer än galet. Verkligen, galet. Det trodde jag aldrig.
– Varför?
– För att jag inte tycker att jag gjort ett sådant avtryck, inte som de andra två som fick sina priser.
– Någon tyckte det, Michael.
– Ja, tydligen Ulrika. Men som sagt jag överraskad, men väldigt stolt. Nu får vi träna hårdare för att försvara titeln efter sommaren. De andra skolorna kommer att träna ännu hårdare, anställa nya Mästare. Att få känna det jag känner nu uppväger alla de timmar av kräksmak i munnen efter träningarna.
De ser på mig och ler, jag svarar på deras leenden. Vi kommer fram till en restaurang vid Ribersborg. Det är en italienskrestaurang, vi har ätit här förr. Det är deras favoritrestaurang.
Vi går in och ägaren gratulerar mig, som sagt fäktningen engagerar folk. Vi håller Malmös flagga högt när vi vinner. Vi sätter oss och vi beställer, jag beställer, Penne med oxfilé och fläskbitar i ostsås. De andra beställer sin mat och dricka.
– Får jag se på priset Michael.
Jag tar fram MVP priset, det är en gubbe med ett svärd och sådan jacka som vi har med masken på och huvan uppdragen. Det står mitt namn och MVP på plaketten på priset. Jag räcker det till Fredrick och han ser på det och han ler.
Han skickar det till Ulrika och hon räcker det till Erika som tittar på det och hon ler. Hon räcker det till mig och jag stoppar ner det i väskan.
– Det ska bli skönt med lite träningsledigt, vi har ledigt fram till första sommarlovsveckan. Sen så är det träningsläger i två veckor, fyra pass om dagen i två veckor. Sen så är vi lediga till en vecka innan skolan börjar, då är det träningsläger igen. Så vi får femveckors ledigt mot alla andras åtta veckor. Men de som är med i laget är beredda på att offra de veckorna.
– För att det är en biljett ut?
– Det kan vara en biljett ut för dem ja. Alla tio från våra treor kommer att få erbjudande. Framför allt nu när vi vann pokalen, Kalle som blev MVP. Han kommer troligtvis att få ett erbjudande från ett college i USA. Det är det som alla kämpar för.
– Du med?
Jag ser på Fredrik som ställt frågan.
– Ja, skulle jag få chansen så kommer jag inte att tveka. Jag kommer att ställa upp i SM nästa år, jag kommer att göra allt för att då en plats i Världsspelen. Lyckas jag med det så är jag på god väg att få ett erbjudande.
– Det är väl en massa vuxna med i SM?
– Ja, Ulrika det är det. Det ska bli kul och mäta mig med dem. Se var jag står, vad jag behöver bli bättre på. Men det är inte förrän i nästa år.
– Ni får ledigt över sommarsolståndet?
– Ja, det får vi, Ulrika.
– Så bra, för vi ska till Gläntan.
Jag ser på henne, jag har aldrig varit en Glänta. Inte ens de som är för oss så att säga. Min mor litade inte på sig själv, när hon blev sämre så litade inte jag på henne. Vi får vår mat, vi börjar att äta och vi talar om andra saker…
Vi sitter i Mediateket, Erik har gjort slut med sin tjej. Det var han som gjorde det, de skulle träffas ännu mindre nu när vi ska plugga inför slutproven. De som avgör om vi blir uppflyttade eller inte. Vi pluggar hårt, vi träffas tidigt på morgonen och vi pluggar hela dagen fram till klockan 19.00. sen åker vi hem.
Jag äter och umgås med familjen en stund sen pluggar jag lite till. Samtidigt som jag hänger med mina kompisar på nätet. Ulrika och Fredrik meddelade att vi ska resa på en två veckors semester till Aruba i Karibiska havet. Jag ser på dem och säger.
– Det har inte jag råd med.
– Vi betalar, Michael. Du är en i familjen.
– Är inte det rätt dyrt?
– Det ska inte du tänka på, vi ska resa på semester och du är en i familjen. Så vi betalar för dig, precis som vi gör för Erika.
Jag ser på dem och jag slickar mig lite lätt om läpparna.
– Jag har inget pass.
Då bokade Ulrika en tid för pass. Jag fick tiden och jag gick dit och fixade passet. Jag ska hämta det om ett par dagar. Så vi ska åka till Aruba på semester i sommar. Det längsta från Malmö, jag varit innan är Köpenhamn.
Varken mer eller mindre så att åka till Karibiska havet och Aruba är stort. Samtidigt så är det inget jag kommer att tala högt om i skolan. Inte ens med mina plugg kompisar. Att åka till Aruba är inget man talar om på vår skola. Verkligen inte…
Jag öppnar första provet, jag ser på det och illamåendet försvinner. Jag läser första frågan och jag svarar på den. Den kvinna på socialtjänsten som drog i gång hela karusellen mot mig, fick en skarp varning. Hon gjorde så många fel så att det blev så.
Andra som ignorerat de andra orosanmälningarna på mig fick också sina fiskar varma. De flesta av dem arbetar inte kvar inom socialtjänsten. Men jag fick till viss del rättvisa.
De fick en massa varningar och de fick reda på att det de gjort var fel på så många plan så att det var skamligt. De använde det ordet, de använde skamligt. Jag läser nästa fråga och svarar på den…
Jag reser mig och jag går fram till läraren som sitter och vaktar oss. Jag lämnar in provet och jag lämnar skrivsalen och jag går ut i solen och jag vänder ansiktet mot solen och jag njuter av värmen.
Jag går till min cykel och jag låser upp den, jag sätter mig på den och cyklar i väg. Jag har inget bestämt mål, det enda jag bestämt mig för är att jag inte ska träna. Jag ska inte träna förrän vårt träningsläger börjar.
Jag vill vara rejält sugen när det börjar, så jag ska inte träna. Jag cyklar genom Malmö till Ribban, jag sätter mig på en bänk och jag ser utöver Öresund. Det är soligt och lagom varmt, det är en hel del som gör som jag njuter av solen och vattnet.
Jag reflekterar över året som gått, skolåret då. Det har varit så mycket bättre än jag kunnat tro. Jag kom med i skollaget, jag blir utmanad på lektionerna, jag har fått vänner i klassen.
Även om vi inte umgås utanför skolan så umgås vi där och det är det mesta av dagarna ändå. Jag har fått en som de säger familj. Även om jag förlorat min mor, vilket jag gjorde tidigare än så, så känns det bra.
Även om jag fortfarande är lite obekväm med att de betalar resan för mig. Jag har inte ens tänkt på hur jag ska göra med fickpengar, förvisso så är det all inklusive. Så jag slipper betala för maten osv. med träningen och resan så blir det inte så mycket tid över till att arbeta.
Frågan är vad ägaren kommer att säga om det. Jag kan bara arbeta i tre veckor i sommar. Eller jag kan arbeta efter träningspassen. Men frågan är om jag kommer att orka det. Jag tror inte det, de andra som varit med om de träningslägren säger att det är det värsta som de upplevt i sina liv.
Jag tror inte att de överdriver. Jag tar fram min telefon, det är min gamla telefon. De andra frågade mig om varför jag bytte telefon hemma. Jag som det var, att om jag kom med den nya telefonen till skolan.
Så skulle de slå ner mig och sno telefonen inom tio minuter efter att de fått reda på att jag hade en sådan. De tittade på mig och de insåg att det inte är som att gå på Akademin. De har givetvis hört ryktena om min skola.
Men de har alltid trott att de var överdrivna. Jag har fått ta ifrån dem den villfarelsen. Som med kläderna när de skulle titta på mig när vi fäktades i sista matchen. Jag talar väldigt tyst om var jag bor.
Eller jag säger inte bor, jag säger placerad. Är jag placerad så är det mot min vilja. Då är det inte mitt fel, då är jag ursäktad för att jag inte rymmer. Det är en skruvad värld. Jag försöker bara överleva i den…
Jag ser på resultaten, jag knyter näven och ler med hela ansiktet. Topp 5% igen, de andra tre är också där. Det var ovanligt många som kommer att få skriva om, ingen av fäktarna dock.
Vi vet att våra prestationer på banan ställs i relation till våra akademiska meriter och universiteten och högskolorna som vi oftast blir värvade till kräver lika stort engagemang i våra studier. Så de väger in våra studieresultat kontra våra fäktningskunskaper.
Nu under träningslägret så kommer det att komma agenter och erbjuda sina tjänster. Jag kommer att skicka dem vidare till Fredrick. Han är väldigt bra när det kommer till affärer. De är utsedda till mina förmyndare när min mor skrevs in på hemmet.
Jag är under arton, alltså så behöver jag förmyndare. Ulrika och Fredrik är mina, så de hade blivit inblandade för eller senare ändå. Jag går till vår sal, vi har inte normala lektioner nu när proven är skrivna och rättade.
Vi slutar i morgon, då är det student för treorna. Jag ska på Fridas och Sabinas studentfirande, de ska fira i Erikas mormor och morfars trädgård.
Den ligger bäst till så att säga och den är störst. Vi ska på deras utspark och sen så ska vi till firandet i deras trädgård. Jag öppnar min bok och jag börjar att läsa i den…
Jag ser på de nya kläderna, Ulrika tog med mig på en shoppingrunda på Emporia och de finare klädesbutikerna där. Vi handlade kläderna som ligger på sängen, allt har rätt märke till och med kalsongerna.
Jag börjar att klä på mig, när jag är klar så ser jag på mig själv och ber till alla gudar som finns att ingen från min skola ska se mig. Men för att smälta in dit jag ska så måste jag ha dessa kläder på mig.
Sneakers, chinosbyxor, kortärmadtröja, skjorta oknäppt. En tunnare jacka om det blir kyligt ikväll. Allt avslutas med solglasögonen, jag är nyklippt med. En moderiktigt historia.
Tydligen så kallas det för Peaky Blinders frisyr, kort på sidorna och i nacken och längre hår uppe på, antingen mittbena eller som jag en längre dragen sidbena. Jag kommer upp och Fredrik ser på mig.
– Stiligt.
– Tack och detsamma, så kostym?
– Jag är gift och över tjugofem. Då är det kostym som gäller.
Jag ser på honom han skämtar, det gör han inte. Jag säger inget, inombords så skakar jag lätt på huvudet. Ulrika kommer fram till oss, hon rättar till mina kläder lite. Jag säger inget, när hon är klar så kommer Erika upp.
Hon är klädd i en vit klänning, hon har en grön kofta i handen och en svart axelväska. Hon har också solglasögon på huvudet.
– Då går vi.
Vi går ut ur huset och vi går till bilen. Vi sätter oss i den, jag och Erika i baksätet. De två vuxna i framsätet, han backar ut och vi åker i väg. Vi kommer fram till deras skola och vi går ur bilen.
Vi parkerar på Mötesplatsens parkering, vi går till de andra i släkten som står tillsammans med skyltarna redo. Vi hälsar på dem och de börjar att prata med varandra. Min telefon burrar i min ficka, jag tar fram den och jag går bort en bit och jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej, Michael mitt namn är Lotta, jag är läkare på hemmet där din mor bor.
– Ja, hej har det hänt något?
Ulrika som står inom hörhåll ser på mig, Fredrik ser att hon ser på mig så hans blick faller också på mig.
– Jag måste tyvärr meddela att din mor är död.
– Oh herregud, vad hände, hur gick det till?
Jag går bort ett par meter till, jag lämnar tjattret som är bakom mig. jag märker inte att Ulrika kommer efter mig.
– Hon lurade oss att hon tog sin medicin, hon lurade oss rejält och hon fick tar på en kniv och hon stack den upprepade gånger i magen och skrek att hon skulle döda äggen. Innan vi hann stoppa henne så var det försent. Vi gjorde vad vi kunde för att hjälpa henne.
Jag sätter mig på huk och jag börjar att gråta tyst. Ulrika ser på mig, jag räcker henne telefonen. Hon tar den och hon presenterar sig och hon talar med läkaren. Jag samlar mig och jag reser mig, Fredrik har också kommit fram till oss.
– Vad är det?
– Min mor är död, hon tog livet av sig.
– Oh herregud.
Ulrika avslutar samtalet.
– Ge mig bilnycklarna Fredrik.
Han gör som Ulrika säger, hon tar nycklarna och sen tar hon mig i armen och hon börjar att gå och jag följer med henne. Jag låter mig ledas i väg av henne, vi kommer fram till bilen och vi sätter oss i den och hon kör i väg.
Vi kommer fram till deras hus och vi går in. Jag bryter samman innanför dörren och jag börjar gråta. Nu är båda mina föräldrar döda…
Jag ser på Ulrikas sovande ansikte, vi sitter bredvid varandra på planet som ska ta oss till Aruba. Det blev inget student firande för mig, inte för Ulrika i heller. Hon stannade hemma och tröstade mig. Fredrik kom hem ett par timmar efter oss och han tröstade mig han med.
Jag landade, började träna. Samtidigt som det planerades för en begravning. Men träningen höll mig ovanför vattenytan, den gjorde så att jag fungerade. Vi åkte till Gläntan och firade sommarsolståndet med hela deras släkt.
Det blev ganska så livat för de andra, jag höll mig för mig själv. De knöt kransar som de delade med sig av till varsin kille, jag lyckades undvika att få en krans för jag höll mig borta från den plats där de band sina kransar.
Sen från resandet av stången med bara en ring. Det är en hyllning till fertilitets gudinnan för stora skördar och många friska barn. Det är en ursäkt för två dagars hejdlöst kopulerande för de som är över sexton år.
Det kopulerades rejält om man säger så. Jag gjorde inte det, som sagt jag höll mig för det mesta för mig själv. Vi kom hem och andra veckan av träning började och vi tränade stenhårt. Sen var veckan slut och det blev begravning.
Det var jag, Ulrika, Erika och Fredrik där. Det var en kort ceremoni sen lämnade vi kyrkan. Hon brändes och hennes urna grävdes ner på minneslunden. Jag arbetade fram till igår, vi åkte i morse och kommer fram om ett par timmar.
Jag ska försöka njuta av semestern, hon är borta och begravningen är över. Det är dags att ta mig i kragen och sluta sörja. Min mor var sjuk, hon var så pass sjuk så att hon trodde att hon hade ägg från en utomjording i magen.
Hon trodde att hon skulle föda ut utomjordingar genom naveln. Det var inte första gången hon trodde det. Jag hoppas att hon fått frid, det är dags att gå vidare. Jag lever och jag har hela livet framför mig. Jag stänger ögonen och jag lyssnar på musiken som spelar i mina öron…
Jag ser på den stora bungalowen som vi ska bo i, ett kombinerat vardagsrum och ett litet kök, ett stort sovrum med en dubbelsäng, två mindre rum med en enkelsäng i. Hela inredningen andas lyx. Enkelsängar är inga 80 sängar nej de är minst 105 cm breda.
Jag låter Erika välja rum först, hon tar rummet till höger. Vi kommer att dela badrum, Fredrik och Ulrika har ett badrum i anslutning till sitt rum. Vi har en ingång från våra rum jag och Erika.
Det gäller att komma ihåg att låsa båda dörrarna, när jag går på toaletten. Jag går in på rummet, jag lägger väskan på sängen och jag öppnar den och jag börjar att packa upp. Jag gav Ulrika fria händer att handla kläder åt mig.
Jag misstänker att jag kommer ha badshorts på mig 90% av tiden så jag är inte orolig för att jag ska behöva använda så mycket mer av de kläder som hon handlat och jag packat ner i väskan.
Där är betydligt mer än badshorts i min väska. Tydligen så är det vårdad klädsel till middagarna i restaurangen. På dagtid till frukost och lunch så är det inte lika noga. Vi har fått varsitt armband som visar att vi är all inklusive gäster.
Fredriks och Ulrikas är röda, våra är blå. Det visar att vi är under arton så vi kommer inte att få någon alkohol i barerna eller i restaurangen. Frågan är hur mycket det stör Erika. Jag bryr mig inte, jag är inte intresserad av att dricka.
Jag packar upp och byter om, jag tar ett par badshorts och en kortärmadtröja som jag tar på mig. Det knackar på min dörr och jag öppnar den och Fredrik står där.
– Är du klar?
– Ja.
– Bra, vi ska få en rundtur runt Resorten.
– Är det så stort?
– Ja, det är så stort.
– Där ser man.
Jag tar mina Birkenstock, min keps och mina solglasögon. Jag låter telefonen ligga kvar. Jag går ut i allrummet eller vad man ska kalla det. Vi bor på stranden. Det är inte trettiometer till havet, det är runt 30 grader varmt.
Kanske lite mer, Ulrika och Erika kommer ut samtidigt, de är likadant klädda. Bikini med en sarong runt höfterna. Vi går ut ur bungalowen och vi går till den stora byggnaden som är hotellet.
Där står tre reseledare och väntar på oss som är nya. När alla är på plats så börjar rundvandringen. Den tar drygt en timme innan vi är tillbaka igen, det finns det mesta man kan tänka sig här. Det finns till och med möjlighet att få dykcertifikat. Erika ser på mig och säger.
– Vill du lära dig att dyka med mig?
– Javisst, vad kostar det?
– Det ingår tydligen i vårt paket enligt mor och far.
– Skojar du?
– Nej, mina föräldrar sa att det ingår i vårt paket så att säga.
– Javisst då är jag på.
– Säkert?
– Ja för fasen, Erika.
– Så bra.
Hon ler och jag svarar på leendet. Vi går fram och anmäler oss till dykkursen. De ser på våra armband och sen skriver de upp oss. Tydligen så är vårt armband verkligen all inklusive. Allt ingår, det som andra som inte har betalt för.
Har Fredrik och Ulrika betalt för, vilket innebär att allt på Resorten är gratis för oss. Från att lära sig att dyka till att spela golf dygnet runt, köra jetski, åka på fisketurer osv, osv. så vi lär inte ha tråkigt de närmsta två veckorna.
Frågan är om vi kommer att vilja åka hem igen. Jag tror inte det, verkligen inte. Första dyklektionen är om två timmar. Så vi går tillbaka till bungalowen och vi går igenom den och ut på stranden. Jag tar av mig min kortärmade tröja. Jag tar på mig kepsen och solglasögonen.
– Glöm inte att smörja dig Michael.
– Nej Ulrika.
Jag tar solkräm och smörjer in mig, Ulrika smörjer in mig och sen Erika på ryggen. Jag går fram till strandkanten och ställer mig i vattnet, jag ser på det väldigt blå vattnet. De andra tre kommer fram till mig. Jag ser på och säger.
– Ni behöver inte trippa på tå längre runt mig, jag har sörjt färdigt och jag skulle uppskatta om ni är som vanligt igen. Jag är väldigt glad för ert stöd, ni är guld värda men som sagt. Det får vara slut på sörjandet nu, jag hoppas att hon har fått frid. Jag har gått vidare, nu ska jag leva vidare så att säga. Ingen mår bättre av att jag går runt och sörjer hela tiden. Min mor var väldigt sjuk, jag ska inte säga att det som hände var det bästa som kunde hända henne. Men hon var inte med längre. Så jag tror att hon mådde bäst av det som hände faktiskt.
De ser på mig.
– Är du säker, Michael?
– Jadå, Ulrika jag är säker. Jag tror inte att hon skulle vilja att jag sörjde mer nu. Verkligen inte.
Hon ser på mig och hon ler, hon smeker min kind och hon kramar mig. Jag kramar henne tillbaka, det slutar med att det blir en gruppkram.
Vi delar på oss och vi pratar om andra saker. Om vad vi ska testa när vi är här, jag håller med Erika när hon säger.
– Så mycket som möjligt.
– Jag håller med…
Jag ser på tecknen från dykläraren, jag svarar på dem och vi börjar uppstigningen vi gör den i jämnfart. Vi kommer upp och vi bryter vattenytan och vi tar oss upp på båten och jag tar ut munstycket och tar av cyklopet och jag ser på min instruktör.
– Grattis du har klarat provet.
– Tack.
Jag ler med hela ansiktet, Erika kommer också upp och hon har också klarat det. V har varit här i en vecka, vi har haft lektioner två gånger om dagen. Mellan lektionerna så har vi testat på utbudet.
Från jetski till att lära sig att spela golf, dyka och fiska. Som sagt vi satsar på att testa allt som vi kan, vi badar och solar också. Det finns ett vattenland på Resorten med. Vi har testat det med.
När folk frågar så säger Erika att jag är hennes tvillingbror, ingen har ifrågasatt henne än. Ulrika och Fredrik rättar inte henne så då gör inte jag det i heller. Allt badande och dykande har gjort att vi börjar bli rejält bruna.
Häromdagen så bestämde sig Ulrika att ha ett samtal om blommor och bin med mig. Jag lyssnade på henne, jag sa att jag skulle göra som hon sa. Det var mest förmaningar om att skydda mig, att använda kondom, att alltid använda kondom.
Inte bara för att de skyddar mot graviditeter utan även mot könssjukdomar. Sen pratade hon en bra stund om dem, jag avbröt henne inte för att påminna henne om vilken utbildning jag går.
Sen kom hon med råd om hur jag ska agera mot tjejerna, att lyssna på dem, att ett nej är ett nej, att om jag sätter tjejensnjutning först så kommer jag att njuta desto mer och att ett nej är ett nej. Jag lovade att respektera det, att ett nej är ett nej. När hon var klar så såg hon på mig.
– Tog jag i för mycket?
– Nej då, jag är väldigt glad att du bryr dig.
– Det är väl klart.
– Min mor sa till mig när jag var tio att använd kondom så du inte gör samma misstag som jag. Hon var inne i ett skov då, men det var hennes samtal om blommor och bin med mig. Ett par år senare så handlade det om att alla kvinnor var utomjordingar som om jag låg med dem skulle plantera sina ägg i min mage. Så jag skulle inte ligga med tjejer, oavsett om jag hade kondom eller inte. Sen tittade hon på mig och sa. Men det är ju klart, det finns ju ingen kvinna som vill ligga med dig, Imp och så jävla ful. Sen gick hon iväg så jag är väldigt glad för att du bryr dig och talar som en normal mamma till mig. Jag uppskattar det väldigt mycket Ulrika.
Fredrik och Erika hörde också vad jag sa.
– Det var bland det normalaste hon sa till mig, hon hade ett eget språk som hon talade till mig med. När jag inte förstod henne så attackerade hon mig, det var en av anledningarna till att jag började med självförsvar. För att kunna skydda mig själv. Som tur är så var det inte så illa förrän jag blev äldre och kunde skydda mig. Men när hon blev värre, hon försökte döda mig arton gånger. Jag fick låsa min sovrumsdörr de sista åren. Det var hemskt, fruktansvärt. Så att ni ger mig normalitet är jag väldigt tacksam för, verkligen tacksam för. Så ditt samtal betyder så mycket mer för mig än du kan tänka dig och jag lovar att skydda mig, jag lovar att lyssna på tjejen, jag lovar att sätta hennes njutning först. Jag lovar att göra allt det som du påtalade för mig. Jag är så väldigt tacksam för den omsorg ni visar mig. Att ni tog emot mig, även om ni blev ”lurade” att ni lät mig få stanna. Få lära mig vad normalt är, att jag slipper låsa min sovrumsdörr och tusen andra saker som jag slipper.
– Som vadå, Michael?
– Hur jag vek mina kalsonger, om jag vek dem fel så var jag en utomjording. Då kontaktade hon ledningen som hon kallade dem, antingen så fick hon order att övervaka mig eller så skulle jag dö. Som sagt det var en av tusensaker, där den ena var galnare än den andra.
De ser på mig, jag möter deras blickar och jag torkar mina kinder.
– Så att du bryr dig, att du tar dig tid att engagera dig i mig Ulrika. Det betyder mer än ni någonsin kan tänka er.
Hon kramar mig och jag kramar henne tillbaka…
Jag ser på fiskarna som simmar runt mig och Erika. Vi har lånat tuber, simfötter och cyklop på hotellet. Eller Resorten, jag håller koll på hur djupt vi dyker. Jag ser att Erika gör detsamma. Jag glider fram genom vattnet och jag njuter av tystnaden, av alla fiskar alla färger som de har.
Vi håller oss borta från korallerna och klippformationerna. Det finns en hel del Barracudas där, deras bett är inte roliga. Här ute ser man dem i alla fall. Det gör man inte vid klipporna eller korallerna. Jag tänker tillbaka på samtalet med Ulrika, som blev till ett samtal om min sjuka mor.
Ulrika har träffat på människor med min mors mående i sitt yrke. Frågan är om det är därför hon valde att arbeta med barn. De är inte riktigt lika illa däran. Men hon förstår vad jag talar om när jag talar om galenskapen som var en normal tisdag hemma hos oss.
Jag tittar på syremätaren och vi har gott om syre kvar. Vi håller ihop så att vi inte ska råka illa ut så att säga. Jag kommer inte att lämna dem när jag blir arton om de inte kastar ut mig. Vilket jag inte hoppas att de gör. Jag ser på Erika och jag ler innanför cyklopet, hon simmar runt bland fiskarna…
Jag ser på mig själv i spegeln, jag har fått en grym solbränna. Jag är i gymmet och jag gör de styrkeövningar vi gör på träningarna. Jag har bara en sak kvar att göra, jag fruktar denna övning lika mycket varje gång.
Brutal rodd, brutalbänk och plankan. En minuts rodd så snabbt man kan, en minuts vila. En minuts brutalbänk, en minuts vila, en minuts planka på en arm.
Sex repetitioner, jag ställer klockan på telefonen. Jag andas in sen ut, jag sätter i gång klockan och sen börjar jag…
Jag ligger på rygg och ser upp i taket och jag andas häftigt. Jag samlar mig och sätter mig upp.
– Varför gör man så?
Jag vrider på huvudet och jag ser på en kvinna i tjugofem årsåldern, kanske lite mer.
– För att man vill bli en bättre fäktare, för att träningen ger en de kickar som man behöver. För att man älskar att träna, men mest för att jag vill bli en bättre fäktare.
– Warlock?
– Ja, häxa?
– Ja.
– Michael
– Diana.
– Brittiska?
– Ja, du?
– Svensk.
– Där ser man, så du fäktas?
– Ja, på skolnivå. Det är en väg ut.
Hon ser på mig.
– Behöver du det?
– Jag behövde det kan man säga.
Jag reser mig upp och hon ser på mig, jag är rätt mycket längre än henne. Jag är vältränad och jag enligt hennes tankar, ser förbannat bra ut.
– Varför tränar du?
– Mitt yrke.
– Som är?
– Fotomodell.
Jag ser på henne, hon ser bra ut. Men inte som jag förväntade mig att en modell skulle se ut. Hon har väldigt vackra ögon, men det är klart. De sminkas rätt rejält kan jag tänka mig.
– Besviken?
– Förlåt?
– Ja att jag inte är snyggare.
Jag ser på henne.
– Hur jag än svarar på den frågan så blir det fel, men nej jag är inte besviken. Kanske lite tacksam.
– Tacksam?
– Ja att ni är människor ni med.
Hon ser på mig och hon ler, som sen blir till ett skratt.
– Haha, den klarade du dig ur bra, Michael.
– Tack.
Hennes skratt är väldigt melodiskt.
– Det behövde jag att få skratta lite.
– Jag är glad att jag kunde stå till tjänst, nu ska du få träna.
– Tack, så för att bli en bättre fäktare?
– Ja.
– Så inte för att få en snyggare kropp?
– Nej, men om jag får det så gnäller jag inte så att säga.
– Det har du redan, en snygg kropp.
– Tack, det har du med, Diana.
– Tack.
Jag lämnar träningsrummet och jag går tillbaka till vår bungalow. Jag tar av mig skorna och min kortärmade tröja och sen springer jag ut i havet och dyker…
Jag längtar efter att få greppa mitt svärd och träna på rörelserna, det var ett tag sedan jag höll i ett svärd. Vi sitter på planet på väg hem ifrån Aruba, det har varit två fantastiska veckor som jag aldrig kommer att glömma. Verkligen inte, jag har lärt mig att dyka, jag har prövat på golf, köra jetski, spela tennis osv, osv.
Jag och Erika såg på när Diana och andra modeller fotograferades för badkläder och andra sommarkläder. Jag undrade lite om det inte var för sent på året, men tydligen inte. Nu såg Diana ut som en fotomodell, hennes ögon var ännu mer trollbindande än innan.
Vi stod och tittade på i en halvtimme kanske sen gick vi vidare. Vi pratar om allt, tjejer, killar, sex, skolan, fäktning, fester och mer om sex. Vi talar en hel del om sex, om bristen på. Vi har båda testat och vi vill verkligen ha mer.
Vi är överens om att vi inte ska ligga med varandra, för det kommer bara att bli konstigt för eller senare. Men vi talar en hel del om sex, något väcktes inom mig med Ester. Något väcktes inom henne när hon låg med killen på hennes skola.
Så vi pratade om allt i allmänhet, men sex i synnerhet. Jag fick utlopp för mina sexuella frustrationer med Diana, vi hade sex i träningsrummet. Jag var där lika tidigt som vanligt.
Jag vet inte om hon spionerat på mig, för fem minuter efter att jag gick in så kom hon efter mig. Hon gick fram till mig och hon satte ett finger på mina läppar och sa.
– Jag vill ligga med dig, vill du ligga med mig?
Jag nickade bara eftersom hon hade fingret på mina läppar, hon log och satte sig på knäna framför mig. hon drog ner mina shorts och min penis kom ut i det fria. Hon tog den i handen och hon rörde den och smekte mig.
Hon öppnade munnen och hon tog min penis i den och hon började att suga mig. Jag kände hur den växte och när de nått full resning så reste hon sig.
Vi gick till yoga mattorna och hon drog ner sina träningsbyxor hon var naken under dem. Hon tog fram en kondom och hon rullade på den.
– Vi måste skynda oss, jag värmde upp innan, förstår du?
– Ja.
– Du är stor så var försiktig.
– Jadå.
Jag satte min penis mot hennes slida och jag tryckte till. Jag gled in i hennes inre, hon var trängre än Ester så det tog sin lilla tid att nå botten av henne. Hennes ögon spärrades upp och hon andades snabbt.
Jag såg på och väntade på hennes medgivande. När hon nickade så började jag röra mig och jag tog henne med långa tag. Vi andades tung båda två och jag ökade takten, hon kom med ett litet skrik och ett långt stönande.
Jag ökade takten och trettiosekunder senare så kom jag med. Jag vrålade till och jag kände hur min säd lämnade mig och jag kom mycket och länge.
När vi kommit färdigt så log vi lite generat båda två och jag kysste henne mjukt. Hon svarade på den, vi tog hand om kondomen. Hon såg på mig och sa.
– Ditt nummer?
Jag sa det och hon la in det på sin telefon och skickade ett meddelande till mig.
– Om du är i England någon gång.
Jag skrev ett svar till henne och sa.
– Om du är i Sverige.
Vi kysste varandra och vi delade på oss och hon sa.
– Jag åker i väg idag, till nästa gång Michael.
– Detsamma Diana.
Sen lämnade hon träningsrummet och jag stod där och var tacksam för den svarta filmen för rutorna och för att klockan inte var så mycket. Jag berättade för Erika om mitt äventyr. Vi diskuterade det, det mesta av dagen.
Mellan dykandet och körande av jetski. Nu sitter jag här på planet och ser ut genom fönstret och jag ler…

Kapitel 5.
Jag slår in varorna som kunden lagt på bandet, hon betalar och jag tar nästa kunds varor och jag slår in dem. Jag ser tre killar från mitt gamla område komma in i affären.
Jag ser på kunderna som står vid kassan, något med killarnas agerande får mig att samla mig. Något säger mig att de kommer att ställa till med skit. Jag slår in nästa kundsvaror snabbt, han ska inte behöva hamna mellan deras skit och mig så att säga.
Jag ser dem ta energidrycker, de tar en hel del energidrycker. Jag slår in kundens varor och han betalar och han börjar packa ner sina varor.
Jag hjälper honom och han tackar mig, jag ser de tre killarna komma gående och jag ser den äldre mannen lämna affären. De kommer fram till kassan, de ser på mig. De ser sig omkring i affären och en av dem drar fram en kniv.
– Ge oss pengar.
– Det kan jag tyvärr inte, det är ett slutet system för att förhindra rån. Ta drickorna och stick, men ni kan inte få pengar. Vad ni än gör, jag kan inte ge er pengar.
De stirrar på mig, jag ser på deras tatueringar vilket gäng de tillhör. Det är inte det som håller till på min gård. Min hand greppar slingringen, om han gör ett utfall så kommer jag att försvara mig.
– Cigarretter, ge oss cigaretter.
– Javisst.
Jag öppnar gallret och jag ser på honom som håller i kniven.
– Vilken sort vill ni ha?
Han ser på mig och han säger vilken sort de vill ha. Jag tar fram en limpa av dem och jag ger dem till honom.
– En till.
– Javisst.
Jag tar fram en till, en av de andra tar den. De ser på mig och sen lämnar de affären. Jag slickar mig om läpparna och jag sätter mig på stolen vid kassan och jag andas ut. Spänningen släpper, det kunde slutat så mycket värre.
Jag tar fram min gamla slitna telefon och jag ringer till ägaren och berättar vad som hänt. Det kommer in nya kunder i affären, vi avslutar samtalet. Jag samlar mig och fortsätter att arbeta. Det är inte första gången som någon hotar mig med kniv.
Det har hänt på gården därhemma och min mor gjorde det ett antal gånger hon med. Man vänjer sig inte, men jag blir inte lika rädd längre…
Jag står vid poolkanten och jag hoppar i och börjar simma. Jag har precis avslutat ett styrkepass. Jag är i huset och jag badar i poolen, givetvis så har de pool. En rätt så stor pool för att vara i en trädgård så att säga.
Jag är inte ensam i trädgården. Erika, Elin och Viola är också här. De börjar här på morgonen, sen går de till stranden efter lunch. Ingen från deras skola kommer till stranden före lunch.
Fråga mig inte varför, Erika säger att det beror på att de inte vaknar förrän 12 för att de festar så länge på nätterna. Det gör inte Erika och kusinerna, ja inte de yngre kusinerna. De äldre är kända för sitt festande, så de festar nog.
Så de är här till 12. Sen går de till stranden och hänger med sina skolkamrater. Jag ska arbeta efter att jag simmat och sen duschat. De har frågat om jag vill hänga med dem till stranden. Jag såg på dem och sa.
– Det skulle jag gärna göra om det inte inneburit att jag riskerade att få en massa stryk eller värre i skolan. Ni förstår, skulle någon från min skola se mig hänga med er så att säga. Så blir det konsekvenser, jag säger att jag är placerad här mot min vilja. Jag visade det tydligt i skolan när jag blev placerad här. Jag kan inte ha de kläder jag fått av dina föräldrar, eller telefonen. Cykeln jag fick i present är köpt för pengar som jag vunnit. Av en hälare osv. så tyvärr jag kan inte hänga med er till stranden. Det är hela tiden en balansgång för mig. Som att ni fick ha väldigt nedtonade kläder på er vid den sista matchen. Jag håller mig väldigt mycket på min kant i skolan. Ännu mer än innan, för skulle de få reda på att jag trivs här. Att jag har en fin telefon, att cykeln var en present och kläderna som jag har på mig härhemma. Det finns en väldigt stor risk för att de slagit ihjäl mig. På fullaste allvar, så nej jag ska inte hänga med er till stranden.
De hade sett på mig och slickat sig om läpparna och inte föreslagit det igen. Jag har haft samma samtal med Fredrik och Ulrika om varför jag inte hänger mer med Erika och kusinerna utanför deras hus. Jag gav dem samma förklaring.
– Om ni inte tror på så ring rektorn, hon kommer att bekräfta det.
Jag vet inte om de gjorde det, men de har aldrig tagit upp det igen. Så jag håller mig innanför murarna här i huset när jag inte arbetar eller tränar. Jag hänger inte med någon annan från skolan på min fritid, inte ens Irma, Louise eller Erik.
Jag hivar upp mig på kanten och sätter mig och lutar mig tillbaka och solar lite och jag njuter av värmen. Det är inte Aruba varmt, men fullt tillräckligt och fullt tillräckligt för att behålla brännan…
Träningslägret innan skolan har börjat, vi är med i skollaget tills uttagningarna börjar. Så vi är här tvåorna och treorna, här är en del av de treor som gick ut innan sommarlovet med.
Som inte lämnat för sina vidarestudier eller lagen som de är värvade till. Jag sitter och lutar mig mot väggen, jag tar en bit av min banan. Mimmi sitter till vänster om mig och Oskar sitter till höger.
– Så du gav dem sakerna?
– Ja, Oskar jag gav dem sakerna. Vad säger de? Att jag pissade på mig?
– Minst.
– Jaja, vill de skryta om det så får de göra det. Jag kommer inte att säga emot dem.
Han ser på mig.
– Skulle det tjäna något till? Jag har inte er back – up så att säga.
De är båda med i ett gäng, Oskar i Lejonen och Mimmi i Lotusarna. 90% av de som sitter här är med i ett gäng. Två i det gäng där de tre killarna som rånade affären tillhör, de kallar sig för dubbelåttorna.
Vilket står för Heil Hitler, var deras sympatier finns råder det inget tvivel om. De finns gäng för alla sorter och smak. Från nynazister till vänsterradikaler. Från icke troende till djupt troende.
Men de flesta är med i ett gäng för att känna sig trygga, för att ha en tillhörighet. Vissa av Ester tatueringar var gängrelaterade. Hon byggde på med andra för att dölja dem.
Hon valde inte att ta bort dem, så mycket betyder gängen för dem. De ser på mig och Mimmi nickar och Oskar slickar sig lite om läpparna.
– Men jag pissade inte på mig, de kom över arton energidrycker och två limpor cigaretter. Jag är inte beredd att riskera liv och lem för det. Verkligen inte Oskar. De hade en kniv, varken mer eller mindre. Jag har bott där jag bott, en kniv skrämmer mig inte. Jag visar den respekt men jag är inte rädd för den. Eller ägaren så att säga.
– Jag hör dig, Michael.
– Bra, då pratar vi inte mer om det, Oskar. Så vi kan vara överens om att jag inte är en person som pissar på mig. Hade jag haft er back – up så hade jag markerat mot skitsnacket. Men nu har jag inte det så jag får svälja det, så jag sväljer det. Frågan är om de blev uppflyttade? Om de inte blev det så lär de inte komma tillbaka, då finns det inte så många alternativ för dem, eller hur?
De två ser på mig, de nickar medhållande. Jag tömmer min dricka och jag äter upp bananen och jag reser mig och går och kastar skräpet i en papperskorg. Jag blundar och samlar mig. Sen börjar dagens andra träningspass, sen så är det lunch och två pass till.
Sen ska jag hem och grilla. Nu säger jag hem och inte huset. Jag får skärpa mig så att jag inte säger fel saker här. Jag fick markera för en av de andra i tvåan som vi är nu. När vi kom tillbaka i måndags att jag inte har något val.
Att jag är placerad där tills jag slutar skolan och att polisen kommer att komma efter mig om jag sticker. Då kommer jag inte få ett stipendium, vilket jag jagar. Ett stipendium. När vi kom tillbaka i måndags så stod agenterna och väntade på oss.
Jag som blev MVP ”attackerades” först, jag bad dem vänta tills efter träningen. När träningen var slut så gav jag dem Fredriks nummer. Jag sa att han var min förmyndare och att alla förhandlingar måste gå genom honom.
Att enligt lag så har jag inget annat val eftersom jag är placerad. Mina lagkamrater köpte skitsnacket med hull och hår. Så ingen har kommenterat mitt boende igen, var jag bor. Förhoppningsvis så är det ingen som gör det på ett tag.
Den markeringen och det faktum att jag fortfarande arbetar säger dem att jag är där mot min vilja. Så agenterna ringde till Fredrik, han tog samtalen och han har kommit fram till den bäste kandidaten.
Med det bästa erbjudandet och det bästa ”ryktet” hon heter Iris och arbetar på en större agentur som har en hel del av de bästa fäktarna kopplade till sig. Så efter skolan idag så ska vi träffas där och skriva kontrakt med dem. Andra passet börjar och vi lyssnar på Mästarna och sen sätter träningen i gång…
Jag ser på Iris, hon ser på mig. Jag har läst igenom kontraktet, Fredrik har läst igenom det, Ulrika med. Hon sitter också här, frågan är om Iris förväntat sig den back – upen jag har här med de två. Jag ser stjärnan på insidan av hennes handled.
– Var det fäktning som tog dig därifrån?
Hon ser på mig.
– Ja.
– Nova är ett tufft gäng, de tar inte in vem som helst. Sen heter det, en gång Nova alltid Nova. Jag kommer inte lägga mig, aldrig någonsin, jag är placerad. Får du för dig att ens viska något annat när de börjar ställa frågor så kommer vi att stämma skiten ur er. Du ska inte ens viska om vem mina förmyndare är i sömnen, Iris. Kan du inte lova det så reser vi oss och lämnar, det finns tio agenturer till som vill skriva kontrakt med mig. Insatsstyrkan skulle hämta mig hemma och sen på skolan. Jag fick dem att backa båda gångerna Iris, så er agentur. Vi kan väl säga att ni inte skrämmer mig, den stjärnan skrämmer inte mig. Respekt ja, men mi skrämmer mig inte.
– Jag är inte med i gänget längre.
– Förutom när det passar med deras beskydd, jag vet precis hur det fungerar Iris. Fredrik ska kanske tala med dina chefer?
– Jag kommer inte att säga något.
– Bra, då litar jag på det.
Jag tar pennan och jag skriver på.
– Bevisa motsatsen så stämmer vi skiten ur er. De är mina förmyndare och jag är placerad där mot min vilja. Som sagt, soc. Skickade insatsstyrkan och jag stod upp mot dem.
– Jag hör dig.
– Bra, Iris.
Jag reser mig och Fredrik och Ulrika gör detsamma och vi skakar hand med henne. Jag får en kopia på kontraktet och vi lämnar hennes kontor. Vi går fram till hissen och vi går in i den och vi åker ner. Vi går ut ur byggnaden och till deras bil.
– Var hoten nödvändiga?
– Ja, Ulrika. Hade jag inte gjort dem så hade hon för eller senare hotat med att skvallra för Nova. Om jag inte ställt upp på de saker som hon vill. Så jag hotade henne. Hon vill inte tillbaka till där Nova finns, hon gillar sitt liv här för mycket. Så när jag hotade med att berätta för hennes chefer och att ni har musklerna att infria det hotet så backade hon. Hon trodde att hon skulle kunna utpressa mig, nu blev det tvärtom. Vi som kan utpressa henne. Så hon kommer faktiskt att göra sitt arbete och vara en bra agent för mig.
Ulrika och Fredrik ser på mig.
– Jag har bott där jag bott i sexton år utan att tillhöra ett gäng och jag har överlevt. Som nörden och mobbingoffret. Sen Manifesterade jag och lämnade den världen. Men jag får balansera den varenda dag i skolan.
– Vi kan kanske se till så att du får en plats på Akademin.
– Tack men nej tack. Inte för att vara så men, ert lag är inte tillräckligt bra. Deras Mästare är inte lika bra som de jag har nu, natur på akademin är inte så mycket bättre än natur där jag går. Mitt mål är att överleva i två år till, fortsätta att hålla min akademiska nivå och kvala in till skollaget varje år. Hålla en väldigt lågprofil i skolan och fäktas så bra som jag bara kan. På fritiden så kommer jag att träna, arbeta och hänga med er. Erika och kusinerna, men inte utanför era hus så att säga. Så kommer mina två kommande år att se ut, när jag tar studenten så kommer jag att våga var mer öppen med hur glad jag är för att ni tagit emot mig. Men utanför huset så vågar jag inte det, det kan få väldigt obehagliga konsekvenser. Så jag måste be dig om att köpa fler kläder som är köpta i de affärer som är anpassade efter en kassa i områdena. Som jag kan ha i skolan Ulrika…
Skolan har börjat, uttagningarna är över och jag såg mitt namn på listan. Det är nästan samma lag som förra året. Två har fått lämna tvåorna och två nya har kommit in. De som blev petade blev det för att den ene inte klarade proven.
Den andra för att hon är arresterad för att ha smugglat tio kilo Sky över bron. Hon åkte dit två dagar innan skolan började. Alla vet att det inte var hennes val, utan att det var gänget som tvingade henne.
De som kom med är duktiga fäktare, men det har en hel del att ta igen i fysiken. De tränar extra varje dag för att komma i kapp oss andra. Jag sitter på matematiklektionen. Jag har räknat slut på böckerna, de har inte kommit fram till vad jag ska göra i stället.
Jag vill träna, det vill inte rektorn. Hon vill att jag ska studera, talmagi, runmagi, elementalmagi och helande. Men de är inte riktigt överens om hur det ska läggas upp.
Eftersom vi har en massa matematik så är det en hel del tid som det rör sig om. Lärarna i de ämnena är upptagna redan. Så det finns ingen lärare som kan undervisa mig, Karin kommer fram till mig.
Jag lyssnar på en bok om fysik, det har något med ämnet att göra. Jag stoppar ljudboken och jag ser på henne.
– Du ska till rektorn, Michael.
– Varför?
– Det handlar om en lösning på problemet.
– Ok då vet jag det, Karin.
Jag reser mig och jag samlar ihop mina saker, jag sätter i hörlurarna igen och jag sätter på ljudboken igen. Sen lämnar jag klassrummet, jag går genom skolan till hennes kontor. Sist jag var här, var när jag tog ton mot soc. Tanten. Jag knackar på hennes dörr, hon öppnar den och hon ser på mig och hon ler.
– Kom in Michael.
– Tack, frun.
– Förlåt?
– Det passar sig inte att använda ditt namn.
– Rektorn blir bra, eller Elisabeth som är mitt namn.
– Som sagt det passar sig inte.
– När vi är själv så gör du det, Michael.
Jag ser på henne och jag nickar.
– Bra, sätt dig.
Jag gör som hon säger och sätter mig vid hennes konferensbord.
– Vi har hittat en lösning på problemet.
– Det är inget problem för mig, jag kan träna.
– Nej, din Mästare tycker att du ligger på gränsen redan.
– Förlåt?
– Hon tycker att du ligger på gränsen redan.
– Det har hon inte sagt något om, Elisabeth.
– Kanske inte, men hon har sagt det till mig och dina lärare. Så nej du ska inte träna mer. Min lösning är att du har avancerade lektioner i talmagi, runmagi, elementalmagi och helande.
– Karin sa det, hon sa även att det inte finns utrymme i lärarnas schema för att göra det.
– Nej precis, så du ska studera för mig.
Jag ser på henne, hon ser förvåningen i min blick.
– Jag är en steg 4 häxa, jag har undervisat i tjugo år i de ämnena. Ska jag bli förnärmad av din blick.
– Va, nej? Men har du tid med det?
– Ja faktiskt så har jag det. En hel del av de avancerade studierna är teoretiska, vilket innebär att du ska läsa böcker. Det kan du göra i Mediateket där du tillbringar all din tid när du inte gör annat. Smart ställe att sitta på, de värsta ligisterna skulle aldrig sätta sin fot där frivilligt. Så du ska läsa böcker, svara på frågor och en till två gånger i veckan så träffas vi och går igenom vad du läst och vad du lärt dig.
– Finns de böckerna inlästa?
– Jadå, Michael.
– Då vet jag det, så jag ska studera själv och ha avstämningar med dig?
– Precis.
– Kommer de att komma på mitterminsproven?
Hon ser på mig, jag möter hennes blick?
– Nej, jag betygsätter dig.
– Då vet jag det.
– Så inga protester?
– Skulle det hjälpa Elisabeth?
– Nej.
– Varför slösa energi på det då?
Hon ser på mig och hon ler. Sen säger hon.
– Jag hörde om din mor, Michael. Jag beklagar.
– Tack, jag hoppas att hon fått frid nu. Hon var väldigt sjuk, så jag hoppas verkligen att hon fått frid.
– Ja, behöver du tala med någon?
– Nej, jag talar med Ulrika. Det är hennes profession att lyssna på vilsna ungdomar. Så hon fångade mig och stöttade mig, det gjorde de alla tre.
– Och du trivs?
– Ja, jag trivs väldigt bra, Elisabeth. Men det kommer jag inte erkänna utanför dörren där.
– Nej, jag förstår. Jag vet precis hur spelet därute fungerar, vi gör vårt bästa för att detta ska vara en trygg miljö för er. Eller i alla fall tryggare än vad den är i områdena.
– Det är det, det som händer här är småpotatis jämfört med vad som händer i områdena på gårdarna, Elisabeth. Så enligt mitt tycke så gör ni ett fantastiskt arbete. Vilket jag inte kommer att erkänna utanför dörrarna här. Jag kommer även att beklaga mig över ödet av att få dig som lärare. Vem vet jag kanske får status av detta. Av att jag ska ha dig som lärare.
Hon ser på mig och hon ler sen börjar hon att skratta…
Irma, Louise och Erik ser på mig.
– Så du ska läsa de ämnena för rektorn?
– Ja, ni vet hur sträng hon är.
– Jisses, ångrar du dig nu att du räknade ut matten?
– Kanske det Irma.
Som sagt även om de inte hänger med dem, så har de sina märken. Eller tatueringar, de har sina lojaliteter och där väger vänskapen med mig jävligt lätt. Om det skulle komma till det en dag, då är vår ”vänskap” inte värd ett skit.
Jag öppnar en bok om avancerad talmagi och jag börjar att plugga. De ser på boken och sen på mig. De öppnar sina böcker och vi börjar att plugga…
Vi sitter i omklädningsrummet, det är dags för första matchen för i år. Vi ska möta nykomlingarna som kom uppifrån divisionen under oss. Det finns fem divisioner med fem skolor i varje. Sista laget i en division, flyttas ner. Den första flyttas upp.
Våra mästare har poängterat till leda om att vi inte får underskatta dem. För att de kommer från lägre division. Vi ska inte ge dem lillfingret, vilket vi inte kommer att göra. Vinner de, så är de för att de är bättre.
Jag ser på ettorna, jag ser nervositeten i deras ögon. Det är en press att vara med i vårt lag. Skolan har vunnit två år i rad, vi siktar på att vinna för tredje året i rad. Det blir en press, jag ser på deras kapten.
Hon är lika nervös som de andra är. Vi börjar på bortaplan med, deras skola ligger i Karlskrona. Jag ser på treornas kapten, han är bara fokuserad på sina fäktare. Jag ser på ettorna igen.
– Jag höll på att pissa på mig inför vår första match i fjol, jag klarade mig för att jag insåg att jag är en del av ett lag. Att vi inte skulle stå eller falla med bara mig och min insats. Utan vi gör detta som ett lag, gör ert bästa. Ingen kräver mer, gör ert bästa så kommer det att gå bra.
Ettorna ser på mig, om jag som MVP ifjol erkänner att jag var nervös så är det ok för dem att vara det. Men att de inte behöver vara det. För de är inte själv däruppe, vi är ett lag. Trettio fäktare. Mästarna ser på mig och de nickar. Jag svarar på dem, vi reser oss och vi går upp till arenan…
Jag ser på resultatet. Vi krossade dem fullständigt, vi vann med 28 – 2. Det var två treor som förlorade, vilket var bra så att det inte var två ettor. Treorna kan hantera gliringarna.
Sen var de två duktiga fäktare som de förlorade mot, så gliringarna kommer inte att vara så många och det kommer bara komma från de andra treorna.
Vi går till bussen och vi sätter oss på den, jag tar fram en av mina böcker och bussen rör sig och kör i väg. Mimmi och Oskar sitter framför och bakom mig.
– Vad läser du?
– En bok om avancerat helande.
– Avancerat?
– Ja, avancerat. Vadå då?
– Ingår den i er kurs?
– Nej, Oskar. Jag har läst in matten, så jag har en hel del tid över. Jag ville träna, men det fick jag inte av vår Mästare, tydligen så ligger jag på gränsen. Så rektorn bestämde sig för att börja undervisa mig.
– Rektorn?
– Ja, Mimmi rektorn. Så jag läser avancerad talmagi, runmagi, elementalmagi och helande.
– Vilket steg är du, Michael?
– 5, Oskar. Jag är steg 5.
De ser på mig, jag tar ingen plats, jag skryter inte. Jag bara är så att säga, varken mer eller mindre.
– Så rektorn som lärare.
– Ja, Oskar. Rektorn som lärare, om ni tycker att era lärare är tuffa så är det inget mot henne. Verkligen inte, jag är nervös varje gång vi ska träffas. Jag hade hellre haft match två gånger om dagen än att ha lektion med henne.
– Så pass?
– Ja, hennes blick kan få en sten att darra, Mimmi.
Hon ser på mig och jag ser på henne, jag återvänder till boken och jag ler inombords…
Jag övningskör med Ulrika, vi kör på gatorna i centrala Malmö och det kräver en hel del uppmärksamhet och koncentration. Jag stannar vid ett rödljus och Ulrika ser på mig. Jag har min blick fokuserad på trafiken.
Vi ska fira Erika till helgen, hon fyller år. Hela släkten kommer och det blir mat och tårta. Erika har bett mig göra min ost och skinkpaj som jag gjorde förra jullovet. Jag sa ja, innan jag förstod riktigt hur många pajer det kommer att bli.
Men jag har lovat så jag får lösa det. Jag köpte en present åt henne häromdagen, en spa helg. När Ulrika frågade vad jag köpt och jag sa det. Så såg hon på mig och frågade var jag fått pengarna ifrån till det.
Jag hade kunnat säga att jag tagit av presentpengar som jag fått. Men det hade bara blivit fel, så jag sa som det var. Det är därför som hon ser på mig nu och jag fokuserar min blick framåt. Att jag tagit av mina vinstpengar. Hennes följdfråga var.
– Vinstpengar?
Jag ser ljuset slå om och jag kör i väg.
– Jag slogs för pengar innan jag flyttade hem till er, det var ett sätt att dryga ut kassan. Jag gör det inte mer och jag har inte gjort det efter att jag flyttade hem till er. Det var inte anledningen till att jag slutade, det var för att jag inte ville riskera att blir skadad och tappa min plats i laget.
– Hur mycket rör det sig om?
– Som jag har kvar eller jag vunnit?
– Både och.
– Under de två år som jag sysslade med det så fick jag ihop runt 130 000 kronor, jag har efter Erikas present 49 000 kvar. Det var ett sätt för mig att få fickpengar och en kassa om allt skulle skita sig med min mor. När jag inte skulle lägga mig eller vinna på beställning så spelade jag på mig själv och drygade ut kassan ännu mer. Jag satte inga stora summor, en sak man lär sig väldigt snabbt där, är att girighet inte är att rekommendera. De lurar dig, du ska inte lura dem. Jag såg vad som hände med personer som försökte lura dem.
– Vad hände?
– Om de hade tur så blev de misshandlade, om de inte hade tur så dog de. Jag har sett mer än en person bli skjuten där. Sedelärande läxor, Ulrika. Men jag vill poängtera att jag inte har något med den världen att göra längre och jag vill inte ha det i heller. De låter mig vara eftersom jag är med i fäktningslaget, hade jag inte varit det så hade jag inte fått sluta hur som helst.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick. Jag står vid ett nytt ljus och väntar på att det ska slå om.
– Nästa gång så ber du mig eller Fredrik om pengar. Som jag sagt innan vi får pengar för att vi tar hand om dig, det är en rätt så stor summa pengar som ska betala alla utgifter så att säga och en summa till oss för att vi ”tar hand om dig” sen så har du ditt studiebidrag osv. så nästa gång så ber du oss om pengar Michael.
Ljuset slår om jag kör i väg.
– Jag lovar, Ulrika.
– Bra, Michael.
Vi pratar inte om det mer, vi pratar om andra saker. Som hur jag ska hinna göra pajerna. Det kommer att lösa sig, vi har ingen extra träning på lördag så jag kommer att hinna…
Jag ser på pajerna, jag hann. Det var precis men jag hann, jag går snabbt nerför trappan till källaren och jag går till badrummet. Jag klär av mig och sätter i gång duschen. Jag tvättar mig och sen sköljer jag av mig, stänger av duschen och torkar mig.
Jag hänger upp handduken och tar en torr och virar den runt höfterna och jag går in på mitt rum och byter om. Jag har ”hemma” kläder på mig, av rätt märke. Som sagt de kan jag inte ha på mig på skolan. Antingen så hade slagit ner mig, eller slagit ner mig och snott kläderna.
Jag drar handen genom håret, jag klippte mig igår. Jag fick en del kommentarer av Ulrika som antydde att det var dags för en klippning. Så jag bokade tid och klippte mig igår. Jag går uppför trappan och jag ser på pajerna som står på fat och väntar på att gästerna ska komma.
Jag tar en bit gurka från en av salladsskålarna, Fredrik kommer till bardisken och han ser på pajerna och på salladerna.
– Du hann.
– Ja, det var precis men jag hann.
– Så bra.
– Ja.
Ulrika och Erika kommer efter ett par minuter. Tio sekunder senare så kommer de första gästerna. Jag är imponerad av deras inre radar, det är likadant varje gång de har gäster. Jag fattar inte hur de gör det, åratal av träning kanske.
Det är kanske något genetiskt. Vad vet jag? Gästerna tar av pajerna och salladen, jag får beröm för dem och jag tackar för det. Erika öppnar sina presenter och sen äter vi tårta. Runt tio så har gästerna gått och Erika, kusinerna och deras skolkamrater är på en dans på Mötesplatsen.
Jag sitter vid datorn och talar med mina kompisar i cybervärlden. I nästa vecka så börjar pluggandet inför mitterminsproven. En veckas av råpluggande, en vecka i Mediateket och träningssalen. Mina två favoritplatser på skolan. Jag svarar på en fråga från en av mina vänner på nätet. Frågan är vilken kändis jag helst skulle vilja ligga med.
Jag funderar en stund och sen skriver jag ner mitt svar. Kate Beckinsale i Underworld, det finns andra men han sa helst. Så då blir det henne och hennes karaktär i den filmen…
En veckas råpluggande är slut, vi sitter i skrivsalen och jag är lika nervös som jag brukar vara. Jag skingrar mina tankar med var som hände på natten i källaren där vi har våra rum när Erika kom hem och hon hade en kille med sig.
Jag hörde när de kom in genom garaget, hon hade bett mig att inte låsa den vägen. De gick till hennes rum och det blev tyst. Det är bra ljudisolerat, det är stenväggar så det ska en del till för att det ska höras något.
Efter en halvtimme så slogs hennes dörr upp och jag hörde deras upprörda röster. Jag lämnar min dator och gick ut i gången. Jag såg en halvnaken kille i vår ålder stå och se på en lika halvnaken Erika.
Som skällde som en galning. Jag såg att killen samlade sig för att antingen ge sig på henne verbalt eller fysiskt. Så jag sa.
– Vad händer Erika?
De såg på mig, han såg på mig och sen på Erika. Han i kalsonger med sina kläder i famnen, Erika i bara trosor.
– Svinet drog av kondomen, han höll fast mina armar samtidigt men jag kom loss. Så jag kastar ut svinet.
– Du har cirka tio sekunder på dig att lämna, sen hjälper jag dig att lämna. Innan du spänner dig alltför mycket, jag är steg 5 warlock, jag blev utsedd till MVP fäktare i högsta divisionen förra säsongen. Jag har tränat de fem elementen sen jag var sex år. Så mitt råd är att du sticker genom den dörren. Alternativet är att jag tar dig i örat och drar dig genom huset till ytterdörren. Hennes föräldrar vaknar och vi berättar vad du gjorde. En sak till, snacka skit om min syster så att jag hör det så kommer det att bli konsekvenser. Jag har en hel del kontakter. Så försvinn nu!
Han är väldigt vit i ansiktet och han springer i väg. Han öppnar dörren och går upp i garaget. Jag går efter honom och han börjar att ta på sig. När han är klar så lämnar han garaget. Jag stänger och låser dörren. Jag går fram till Erika och kramar henne.
Vi pratade en stund innan hon somnade. Det han gjorde kallas för stealthing och är tydligen ganska så vanligt. Eller det har blivit en trend bland killar och män. Att de tar av sig kondomen under akten utan den andras medgivande.
Jag ångrar mig att vi inte anmälde, vi pratade med Ulrika om det dagen efter. Erika berättade killens namn. Vad Ulrika gjorde med det vet jag inte.
Jag öppnar första provet och jag läser första frågan. Det är fysik, jag svarar på frågan och jag läser nästa. All nervositet är borta, nu känner jag bara glädje…
Jag sitter på golvet i min gamla träningslokal, jag har precis kört två varv och sparrat. Jag är herre på täppan och jag ler med hela ansiktet. Mästaren sitter bredvid mig och vi talar om livet.
Inget allvarligt, det är mer som ett samtal mellan en farbror och hans brorsson om livet. Om sådant som man inte kan tala med sin far om. Om jag hade haft en far att tala om sådana saker. Proven är slut, det är fredag och jag är klar en dag tidigare.
Så jag är ledig fram till måndag då vi börjar en normal skolvecka igen. Då är det tre veckor till nästa match, mot hatskolan från Göteborg. Denna gång så är vi på hemmaplan, de kommer inte att få det lätt.
Det ska bli skönt att fokusera på träningen och matchen. Jag skrattar till åt något som mästaren säger…
Jag slickar mig om läpparna och undrar vad fan som precis hände, eller det vet jag. En av Erikas klasskamrater kysste mig i källaren i huset. Hon har kompisar från skolan hemma. De har tjejkväll däruppe, jag håller mig härnere.
Fredrik och Ulrika är hemma hos vänner och de kommer att vara där tills tjejkvällen tar slut klockan tolv i kväll, eller natt. Det har sådana med jämna mellanrum. De är hemma hos varandra och denna gång så var det Erikas tur att ha tjejkvällen.
Jag gick utifrån badrummet och där stod tjejen. Hon heter Amanda och hon går i Erikas klass, hon är lång, med mörkt hår och bruna ögon. En fin kropp och ett snyggt ansikte. Jag öppnade dörren och hon kysste mig, jag blev ställd först.
Men jag fann mig. Det är ju inte första gången som någon kysser mig utan förvarning. Så jag fann mig och vi kysstes tills Erika ropade efter henne.
– Var tar du vägen?
– Det var upptaget, jag kommer nu.
– Ok.
Hon log mot mig och jag log tillbaka och undrade fortfarande var fan det kom ifrån. Som sagt, hon en snygg tjej. Jag vet inget om henne, eller hon är väldigt bra på att kyssas och hon har ett sexigt leende.
Hon gick upp och jag gick till mitt rum och som sagt jag undrade vad fan som precis hände? Jag sätter mig vid datorn och jag läser i chatten och jag svarar på de frågorna som ställts. Jag slickar mig om läpparna och jag känner smaken av hennes läppar…
– Så hon kysste dig?
– Ja, hon kysste mig, Erika.
– Amanda?
– Ja, Amanda. Lång, mörkhårig, bruna ögon, snygg kropp och snyggt ansikte. Du kallade på henne och hon svarade att det varit upptaget. Saken är den att hon inte gick på toaletten. Hon stod utanför och väntade på mig, hur hon visste att jag var där vet jag inte. Men hon stod och väntade på mig när jag kom ut.
– Hon skulle gå på toa, det var upptaget däruppe.
– Ok, då var hon inte jättenödig eller så är hon bra på att hålla sig. Så vem är hon?
– Hon är en smart tjej som pluggar som sören, mer än oss andra. Hon kommer från Höllviken, hennes föräldrar badar i pengar, precis som resten av hennes släkt gör. De är riktigt snuskigt, förbannat rika. Typ topp fem över de rikaste i Sverige.
– Jaha, men vem är hon förutom en plugghäst?
– Hon är trevlig, hon har skinn på näsan. Det måste hon ha, för det finns en massa avundsjuka människor som älskar att försöka sätta henne på plats. Hon har inte varit med någon på skolan. En hel del killar har försökt och försöker med henne. Men hon avvisar dem kategoriskt, hon är snäll, trevlig och har humor. Man ser de sidorna när man lär känna henne. Förutom för kusinerna så är hon den som jag trivs bäst med. Så hon kysste dig?
– Ja, Erika hon kysste mig. Ska bli sårad för din ton och ditt upprepande?
– Nej, nej jag är som sagt bara lite överraskad. Det är fler av tjejerna som skulle vilja kyssa dig, de skulle vilja göra mer än att kyssas med dig Michael.
– Så pass.
– Oja, som jag sagt, som Ester sa. Du ser väldigt bra ut Michael, du är smart, kan laga mat, är artig osv. du är ta mig fasen rena svärmorsdrömmen.
Jag ser på henne jag känner rodnaden stiga på mina kinder.
– Och du är söt när du rodnar.
Jag ser på henne och hennes leende. Jag svarar på det.
– Detsamma Erika, på det du sa till mig.
– Jag kan inte laga mat.
– Det går att lära sig, Erika.
Hon ser på mig och hon skrattar.
– Jag skulle uppskatta om du inte säger något till Amanda om att jag berättat vad hon gjorde.
– Nej, det kommer jag inte att göra. Om hon ställer frågor om dig?
– Så svara på dem, frågan är vad hon kommer att säga när hon får reda på var jag kommer ifrån.
– Ingenting, Michael.
Jag ser på henne, min blick är inte lika övertygad om det. Hennes är…
Jag ser på resultaten, jag ler med hela ansiktet. Jag är topp 5% igen. Mina pluggkompisar är också det. Vi kramar varandra och vi går till vår lektion, läraren kommer och öppnar dörren. Han ser på mig.
– Rektorn vill tala med dig.
– När?
– Nu.
– Men då missar jag lektionen.
– Jag kommer bara att gå igenom provet, så det är ok Michael.
– Ok.
Jag vänder i dörren och jag går genom skolan till hennes kontor. Jag knackar på dörren och hon öppnar den och jag går in. Jag ser att min lärare i fysik sitter där och en man. Jag hälsar på mig fysiklärare och mannen presenterar sig.
– Jag heter Martin och jag är inspektör från warlock och häxrådet.
– Jaha, vad berör det mig?
– Du har skrivit full poäng på alla dina prov sen du började här.
– Jag har alltid skrivit högsta poäng på alla prov, eller fram till jag fick bli taktisk. Mina klasskamrater mobbade mig och mina lärare kunde inte hantera att jag kunde mer än dem. Så jag anpassade mig och blev ”osynlig” förutom i fäktningen. Men det gjorde inget, för det skördade framgångar åt skolan. Vad jag tror retade lärarna mest var att jag var en Imp. Jag Manifesterade inte förrän jag var sexton år. Samma dag som jag fyllde sexton år. Här så har jag tillåtits att visa hur intelligent jag är. Vilket jag är väldigt tacksam för, lärarna premierar mitt pluggande. Frågan är dock om de premierat det lika mycket om jag inte Manifesterat. För då hade ni fått konfronteras med det faktum att intelligens inte ett endaste dugg med kraften eller magin att göra. Kraften öppnar upp andra möjligheter så att säga. Eller så hade ni fått erkänna att Impar faktiskt också har kraft. Frågan är vad som tagit emot mest? Men du har inte kommit för att få en föreläsning av mig. Tror ni att jag fuskar?
Rektorn ser på mig och hon ler, min fysiklärare ler. Mannen från rådet ser på mig och han säger.
– Nej, vi tror inte att du fuskar. Det är omöjligt att fuska på våra prov.
– Inget är omöjligt, men det ska vi inte diskutera nu. Så ni tror inte att jag fuskar så vad vill ni då?
– Fråga om du vill vara med i landets största och första akademiska tävling. Vi väljer ut en elev från varje skola som är med i fäktningstävlingarna. En från varje årskurs. Ni tävlar i fem utvalda ämnen, ni får inte reda på vilka ämnen på förhand. Ni tävlar ämne för ämne och sen även den sammanlagda summan så att säga. Du har blivit utvald från tvåorna här på er skola.
– För att tävla i akademiska kunskaper?
– Ja.
Jag ser på honom.
– Hade jag gått på vilken annan skola som helst, hade jag haft en annan historia så hade jag tackat ja direkt.
– Vad menar du?
– Att om jag säger ja till detta Martin, om jag får säga Martin.
– Givetvis.
– Om jag hoppar på detta, om någon av oss hoppar på detta så kan det sluta med att vi får stryk i bästa fall och att vi blir mobbade tills vi knäcks. Det enda sättet för oss att delta är om rektorn tvingar oss. Så kommer det att bli på alla de skolor som är som vår. Med samma sorts elever, vi som fäktas. Vi är tvungna att plugga så att ögonen blöder på oss, men den stora massan är inte medvetna om det. De ser bara våra resultat på banorna, de ser alla de timmar vi sliter i träningslokalen. De ser inte vårt pluggande. Så för att detta ska funka för oss, så få rektorn peka med hela handen och jag kommer att svära som fasen över det. Som sagt, hade jag gått på Akademin så hade jag tackat ja direkt. Nu gör jag inte det, en sak till. Det får inte påverka mitt fäktande, då kommer jag att tacka nej direkt. Fäktningen betyder mer för mig än vad en akademisk tävling gör. Fäktningen är vår väg ut, varken mer eller mindre.
Martin ser på mig, han ser in i mina ögon som visar att de har sett mer elände än vad många äldre än mig gjort. Han ryser till omedvetet.
– Så peka med hela handen rektorn så kommer vi att ställa upp. För de andra två kommer att säga exakt samma sak som jag gjort. De har säkert en liknande historia att berätta om grundskolan som jag har…
Jag fick rätt när de talade med de andra två, de vägrade. Rektorn berättade om min idé. Så gick de med på det, båda är med i fäktningslaget.
Ettan är kille som heter Simon och trean är en tjej som heter Jasmine. De kom fram till mig på träningen och de tackade för min lösning.
– Jag vägrade med, jag trodde inte att de var så naiva.
– Rektorn?
– Nej för fan, hon har säkert försökt säga det till honom. Men han trodde inte på henne. När jag bekräftade hennes ord så blev han betänksam. En sak till, det är en helt annan värld som vi kommer att åka till. De är inte vana vid sådana som vi, en sak till. Ger inte på de från andra gäng om inte de attackerar er. Ni ska bara försvara er. Annars så kommer de att kicka ut er härifrån.
De ser på mig.
– De andra kommer inte kunna hålla sig, så de kommer att attackera oss. Vi ska bra försvara oss om det kommer till det. Något säger mig att om de försöker sig på något så kommer de att få betala för det.
– Ok.
– Ok.
– Bra, då tränar vi. Vi har en viktig match snart, vi ska krossa de förbannade svinen.
De ser på mig och de ler, det jag inte säger något om är rikemansungarna från Akademin och liknande skolor som kommer att spänna sig. Det ska bli kul att sätta dem på plats. Verkligen sätta dem på plats…
Vi sitter i omklädningsrummet, vi som var med i fjol och det är treornas tredje gång så behövs det ingen tändvätska. Verkligen inte, jag håller samma tal till ettorna inför matchen som jag gjorde sist.
Vi kaptener reser oss och vi jagar på de andra. Vi går upp till arenan och den fylld till bristningsgränsen. Vi ser på våra motståndare och de ser lite tagna ut. Vi ställer upp oss och vi ser på dem, de ser på oss.
Sen sjunger vi skolsångerna, ingen hör vad de sjunger. Visselkonserten från vår publik dränker deras sång. De var inte beredda på det, vi hälsar på dem. Jag samlar alla trettio fäktarna och jag eldar på dem ännu mer.
Treorna ställer upp sig, de hälsar på varandra. De bugar sig och det blir dödstyst och signalen ljuder…
Jag ser på tavlan, vi vann. Det blev 20 – 10 till oss, tvåorna förlorade inte en match. Vi krossade dem, både på banorna och på läktarna. De är våra svåraste motståndare och vi krossade dem.
Vårt lag i år är riktigt jävla bra, verkligen riktigt jävla bra. Vi leder serien, vi leder den både på poäng och om man räknar vunna matcher. Jag går till omklädningsrummet, jag lossar tejpen från fingrarna.
Även om vi kan helande så tejpar vi fingrarna. Man blir ofta träffad på fingrarna. Jag går in i omklädningsrummet och jag firar med de andra…
Vi sitter på tåget som ska ta oss till Stockholm och den plats där vi ska tävla i akademiska ämnen. Vi har inför halva skolan fått reda på. Av rektorn vad som kommer att hända om vi inte gör vårt bästa.
Om vi på något vis skämmer ut skolan inför alla andra. Så vi kommer att göra vårt bästa, jag är mer rädd för henne än för något gäng. Eftersom jag inte är med i ett gäng så slipper jag att dela deras bördor så att säga.
Vi pratar mest om krossen av de från Göteborg, om resultaten går vår väg i nästa sammandrag så kan vi avgöra allt i nästa. För att alla slår alla förutom vi. Vi har vunnit våra två matcher överlägset.
Men vi är också medvetna om att det kan vända snabbt så vi tar inte ut något i förskott. Tvärtom vi vill träna ännu mer. Men våra mästare säger nej, vi ligger enligt dem på gränsen. Jag tar fram en bok om avancerad elementalmagi och jag börjar att läsa i den…
Vi sitter bredvid varandra på varsin stol, vi hann inte komma in i den stora salen förrän en av de från skolan i Göteborg skulle attackera oss. Det slog tillbaka på honom själv, det finns starka försvar här. Det fick han erfara, förutom för att han blev utkastad. Simon och Jasmine såg på mig.
– Som jag sa, vi ska inte starta något. Vi är bäst, vi har inget att bevisa för dem. De kommer att ligga lågt nu, nu kommer rikemansungarna och ska försöka sätta oss på plats. Samma sak där, svara dem inte. Vissa dem i tävling i stället. Vi ska inte sjunka till deras nivå. Vi har blivit mobbade av de bästa på att mobbas. Så vi kommer inte ta åt oss av deras patetiska försök till psykningar. Det kommer att reta dem väldigt mycket när vi inte svarar emot dem.
– Ok, Michael.
Det är Simon som svarar, Jasmine nickar. Vi får reda på hur det kommer att gå till, i morgon så kommer vi att skriva tre prov, i övermorgon så skriver vi två. Proven rättas och vi får reda på resultaten, på en bankett som hålls på kvällen i övermorgon.
När de är klara med informationen så går vi till matsalen och vi sätter oss vid vårt bord. Vi sitter med de tre eleverna från Akademin. En av dem öppnar munnen.
– Innan du säger något, du ser deras tatueringar?
– Ja.
– Vi bor i samma stad, tror du att deras gängkompisar kommer att uppskatta att en bortskämd rikemansslyngel försöka retas med deras bror och syster? Så psyka någon som inte kommer ifrån ett gäng och som faktiskt tar åt sig. Som sagt vi bor i samma stad, så det vore rätt så ointelligent att ge sig på oss. Sen så är vi med i Sveriges bästa fäktningslag, vi kan hantera ett svärd. Kan du?
De stirrar på mig, de säger ingenting. Ingen annan vid bordet säger något.
– Klokt, låt oss vara så låter vi er vara och ni slipper att i bästa fall få stryk när vi kommer hem.
En som inte är ifrån Malmö utan är ifrån Lund frågar.
– Och i värsta fall.
– Så hittar de inte kroppen. Det har hänt mer än en gång.
Han stirrar på mig, på oss tre. Vi äter vidare och de pratar inte mer med oss…
Vi sitter i den sal som vi satt igår, vi öppnar kuvertet som ligger framför oss på bänken. Jag tar fram provet och jag ser på det. Det är matematik, jag ler lite och sen börjar jag att svara på frågorna.
Vi har fyra timmar på oss, från 08.00 – 12.00. sen så är det en timmes lunch, nästa prov är 13.00 – 17.00 en timmes middag. Sista provet för dagen är 18.00 – 22.00. När man är klar så är det sovdags.
I morgon så är tiderna desamma förutom för att avslutningsmiddagen är klockan 19.00. med prisutdelning…
Jag lämnar in det sista provet, vi har varit tvungna att sitta kvar alla fyra timmarna. Så jag har gjort det, suttit kvar. Ämnena har varierat, från matematik till häxhistoria och ämnen mellan dem. Jag har känt mig säker så att säga på fyra av fem ämnen. Det jag inte kände mig så säker på var örtlära, som var sista provet igår.
Men jag svarade på allt, så jag kommer förhoppningsvis inte att fallera helt på det. Nu när vi är här så vill jag vinna, vinnarskallen inom mig vill vinna. När alla prov är inne så reser vi oss och vi lämnar salen och vi går till hissarna.
Vi åker upp till den våning där våra rum är. Vi har inte haft samma prov, så det är inte lönt att diskutera proven med dem. Vi är alla överens om att de varit svåra och utmanande. Nu så ska vi byta om inför avslutningsbanketten.
Jag går in på mitt rum och jag klär av mig. Jag sätter på telefonen och jag ser på meddelandena från Erika, Ulrika och Fredrik. De önskar mig lycka till alla tre, jag pratade med Erika igår och meddelade henne att jag mer eller mindre hotat de tre från hennes skola.
Med att de skulle dö och aldrig hittas om de tog sig ton. Det bet på dem. Hon valde att inte kommentera det. Jag svarar på deras meddelanden, när jag är klar så. Sätter jag på musik på telefonen och jag går in i badrummet och jag ställer mig i duschen…
Vi sitter på våra platser, jag, Jasmine och Simon. Vi äter och vi ser på maten, det är rikemansmat. Jasmine och Simon petar mest i den, jag äter. Jag har ätit sådan mat sen jag flyttade till Ulrika och Fredrik. De andra två ser på mig.
– Jag har inte pengar med mig till någon annan mat, har ni?
– Nej.
– Precis Jasmine, vill du lägga dig hungrig?
– Nej.
– Vill du Simon?
– Nej.
– Ät då, för vi får inget annat.
Så de börjar att äta, när vi börjat äta så börjar prisutdelningen. Det kommer att delas ut priser mellan måltiderna, ett pris mellan förrätt och varmrätt, två pris mellan varmrätt och efterrätt och tre pris efter, efterrätten.
Så när ut dukningen börjar så börjar prisutdelningen. De börjar med ettorna i matematik, Simon blir trea bland ettorna. De kommer till tvåorna och de ropar upp trean sen tvåan, sen säger de mitt namn.
Jag reser mig och går fram och jag får mitt första pris. Vi får medaljer och presentkort. Vi blir fotograferade, vi går tillbaka till våra platser. De kallar upp treorna och Jasmine blir tvåa.
Vi har fått tre medaljer till vår skola efter första prisutdelningen. Våra mattelärare kommer att vara stolta som tuppar på måndag. Vi blir serverade huvudrätten, vi får lite blickar från Akademin. De vann inget.
Skolan från Lund vann bland treorna, bland ettorna så var det en skola från Umeå som vann. Vi äter upp huvudrätten och nästa prisutdelning börjar, det är örtlära. Simon vinner inte, jag blir trea och Jasmine får inget pris.
Akademin har fortfarande inte vunnit något. Jag har två medaljer nu, det blir nästa prisutdelning och det är talmagi. Simon får en tredjeplats till, jag vinner och Jasmine vinner också. Tre medaljer till oss, Akademin får sin första medalj, deras tvåa blev trea.
Vi sätter oss och de serverar efterrätten, vi äter och när den är uppäten så är det Häxhistoria. Simon får ingen medalj, jag får silver och Jasmine brons. Akademin får inget här i heller. Deras aura av överlägsenhet försvinner mer och mer.
Sista ämnet är fysik. Simon får ingen medalj nu i heller, jag vinner jag delar med en tjej från Stockholm, Jasmine får ingen medalj. Det får inte Akademin i heller, vi går tillbaka till våra platser.
Vi sätter oss och nu är det dags för de sammanlagda platserna. Det börjar med ettorna, de presenterar de fem bästa och Simon blir fyra. Vi klappar högt för honom, det blir dags för tvåorna.
Med tanke på mina medaljer så bör jag vara med på pallen i alla fall. Jag är med på pallen, när de kommer fram vinnaren så ropar de upp mig. Jag reser mig och jag går fram och jag får min guldmedalj.
Vi blir fotade och jag går tillbaka till min plats, det blir treornas tur och Jasmine blir delad tvåa. Hon går fram och hon hämtar sin medalj. Hon kommer tillbaka och vi ser på de ifrån Akademin, de har två medaljer. Vi har en massa medaljer.
Bland annat den bäste tvåan, de är väldigt tysta. Banketten avslutas med dans i annan sal. Vi hänger på oss våra medaljer, vi ser på varandra och vi ler alla tre.
Vi går till den sal där det är dans, elever från andra skolor kommer fram och gratulerar oss. Vi tackar, min telefon ringer. Jag går i väg en bit och jag svarar.
– Wow, Michael grattis.
– Tack Ulrika.
– Vi är väldigt stolta över din insats Michael.
– Jag är stolt över mig själv med, det var en avvägning hur jag skulle göra.
– Vad menar du?
– Att jag kanske får betala för det här på måndag, men vi krossade Akademin, det kanske uppväger det faktum att det går plugghästar på skolan. Men jag valde att göra mitt bästa, jag ville verkligen göra mitt bästa.
– Så bra, som sagt vi är väldigt stolta över dig. Om det finns en himmel Michael så är jag övertygad om att dina föräldrar ser ner på dig, med stolthet.
– Jag hoppas på det, Ulrika.
Vi avslutar samtalet och jag går tillbaka till de andra, vi ser på de som dansar en stund och sen lämnar vi dansen och vi går till våra rum och vi lägger oss och sover…

Kapitel 6.
Vi kommer överens om att hålla en väldigt lågprofil om detta på skolan på måndag, när vi skiljs åt på stationen. De åker till sina områden och jag som blev hämtad av Ulrika och Fredrik åker med dem till huset.
Vi går in och jag går ner i källaren med min väska. Jag packar upp den och jag ser på medaljerna, jag lägger dem på mitt skrivbord och jag ler, fyra guld, en silver och en bronsmedalj.
Jag slickar mig lätt om läpparna, frågan är om jag ska berätta om detta för Iris. Det kanske höjer mitt marknadsvärde, i alla fall så kanske det imponerar på skolor i USA. Jag går upp till Ulrika och Fredrik, Erika är inte hemma.
Det är dags för tjejkväll igen. Hon är hos Amanda, de ska stanna över natten. Jag ska till träningslokalen och träna två pass i morgon. Men först så ska jag äta lite och prata med Ulrika och Fredrik…
Jag tog en bild på medaljerna och jag skickade dem till Iris, med kommentaren.
– Min utdelning på den akademiska femkampen.
Sen gick jag och la mig…
Terminens sista prov närmar sig med stormsteg, rektorn gjorde ingen som helst affär av våra framgångar på femkampen. Inte mer än att hon kallade in oss på sin expedition och hon gratulerade oss alla tre för våra insatser. Vilket är en stolthet för skolan.
Våra priser visar att pengar inte är lika med en god utbildning. Frågan är vad lärarna och föräldrar på Akademin anser om detta. Vad deras respons kommer att bli. Något säger mig att Ulrika inte kommer att låta ett sådant här tillfälle att smälla en del på fingrarna gå sig förbi.
Bland annat deras egen släkt, mina medaljer är ett bevis nog på att vår utbildning är väldigt bra. Sen att det i mitt fall inte spelar någon om jag så vunnit alla medaljer på min skola. Där får jag smyga under radarn med mina insatser.
Erik, Irma och Louise blev väldigt glada för mig. De lovade att inte skvallra om det, mitt argument kommer att bli att vi fick en av göteborgarna avstängda, att vi krossade Akademin.
Förhoppnings så kommer det att räcka för att tillfredsställa de värsta mobbarna. Jag håller alla tummar jag har för att det ska bli så…
Det blev så, det fick inte så mycket utrymme. De fick reda på att vi förnedrat både göteborgarna och eleverna från Akademin. De hyllade oss och sen rann det ut i sanden. Nu är vi framme vid jul och terminens slutprov, vi har pluggat som galningar i en hel vecka.
Jag tänker på mitt senaste kyssande med Amanda, det var Erikas tur igen att ha tjejkväll. Eller så såg hon bara till så att det blev hennes tur igen. För de var hemma hos oss igen, jag var igen källaren igen.
Fredrik och Ulrika var hos vänner och käkade middag. Efter en timme eller liknande så knackade det på min dörr, eftersom den inte öppnades direkt så var det inte Erika. Så jag gick till dörren och öppnade den, där stod Amanda.
– Får jag komma in?
– Javisst.
Jag släppte in henne och jag övervägde om jag skulle stänga dörren eller inte. Jag valde en kompromiss, jag stängde den inte helt.
Jag såg på henne, hon såg på mina saker. Eller bristen på kanske, det finns inte så mycket i rummet förutom mina möbler och mina priser.
– Erika berättade att du vann en massa priser i Stockholm.
– Ja det blev en del, eller det blev sex medaljer. Jag blev väldigt överraskad. Jag vet att jag är duktig i skolan, men att jag är så bra hade jag inte en aning om.
Hon såg på mig, sen så var det som om hon bestämde sig för något. Jag tänkte inte göra något, det var hon som kysste mig sist och det är hon som kommit till mitt rum.
– Du berättade om vår kyss för Erika.
– Ja, vi har inga hemligheter för varandra jag och Erika. Amanda, sen så ville jag veta mer om dig.
– Vad ville du veta?
– Om du har för vana att kyssa killar som du inte känner. Erika sa att du inte har det så jag är lite fundersam på varför du valde att kyssa mig Amanda.
– För att du enligt Erika är en väldigt, väldigt trevlig kille och du ser väldigt bra ut Michael.
Hon står väldigt nära mig, jag ser på henne och hon ser på mig.
– Hon sa samma sak om dig Amanda, hon blev väldigt förvånad när hon hörde vad du gjorde.
– Det här?
Sen kysste hon mig, denna gång så var jag mer beredd så jag svarade på den direkt. Vi kysste varandra länge innan vi delade på oss.
– Mm, det där.
– Gjorde jag fel?
– Nej verkligen inte Amanda, jag blev bara lite överraskad.
– Jag överraskade mig själv med, jag är verkligen inte så framfusig annars.
– Hon sa det med.
Sen kysste jag henne, mina händer smekte hennes rygg och hennes smekte min. Vi kysste varandra länge, så pass länge så att Erika kom ner och hämtade henne. De andra undrade vart hon tog vägen.
Vi kysste varandra en gång till, hon sa sitt nummer och jag la in det direkt och jag skrev ett meddelande till henne. Sen har vi skrivit till varandra hela helgen.
Nu sitter jag här och ska skriva mina prov, jag är nervös som fan. Jag andas in och sen ut och jag kräks inte denna gång i heller.
Men det var nära, vi får proven och jag öppnar det. Jag ser på ämnet, jag ler lite och sen börjar jag svara på frågorna. Det är örtlära…
Min vana trogen så sitter jag i min gamla träningslokal och jag pratar med mästaren efter två rundor och herre på täppan sparrning. Jag lämnade mattan som herre på täppan. Jag satte mig på golvet och jag pratar om livet med mästaren.
Vi sitter där och pratar som sagt om livet, om min skola, fäktningen, om agenter och gängen. Som sagt vi tala om det mesta. Det enda vi inte pratar om är det enda som just nu uppfyller mina tankar. Amanda, hon upptar väldigt mycket av mina tankar.
Jag är glad att jag kunde släppa tankarna på henne när jag skrev proven, men när jag kommit hem efter dem så har hon uppfyllt det mesta av mina tankar. Vi kom överens om att inte höras på meddelande förrän vi är klara med proven.
Jag tror inte att hon är färdiga med sina, jag låter henne ta initiativet till att skriva när hon är färdig, med sina prov…
Jag sätter fram pajen, jag sätter skålen med sallad bredvid pajen. Ytterdörren öppnas och Erika kommer in, hon andas in och hon ser på mig.
– Du har gjort paj?
– Ja, jag vet hur svåra proven var. Så jag tänkte att du ville ha paj som efter orv mat.
– Som sagt, du är ett kap Michael.
– Tack Erika, det är du med. Resten av världen har inte förstått det bara.
– Sant, Michael. Fast du har kanske snart ditt på det torra.
Jag ser på henne och jag ler lite.
– Vi får se.
– På vadå, Michael.
– Om hon vill ha mig, vad hennes väldigt rika familj säger, om hon klarar av att vi smyger med det. Skulle vissa element på min skola få reda på att jag är tillsammans med en tjej från Akademin. Då kan det bli livat så att säga, väldigt livat.
Erika ser på mig.
– Vad känner du?
Jag ser på henne.
– Jag börjar nog att bli väldigt kär. Eller jag är det, jag har inte tänkt på så mycket annat än henne hela veckan. Jag vill gärna lära känna henne, men det kan få konsekvenser som inte är så bra för någon av oss.
– Du bor här.
– Förvisso, men jag är i allas ögon, förutom era. En tillfällig gäst här, varken mer eller mindre. Någon som dina föräldrar förbarmat sig över, deras insats för de mindre bemedlade. Nej, ingen i er släkt säger så, men de utanför…
Hennes mun är öppen, hon stänger den. Jag ser på henne, hon ser på mig. Hon vet att jag har rätt.
– Då har jag inte sagt något om de som går på min skola när det kommer till att träffa en tjej från Akademin. Vi klarade oss ifrån mobbing för att vi vann priser, för att vi slog Akademin och töntarna från Göteborg.
– Men ni gillar varandra.
– Ja, men livet är inte som en kärleksroman. Det är livet och jag kommer från en helt annan del av livet än er. Jag är medveten om att ni har era saker på er skola, i er lilla bubbla. Men ingen av er riskerar livet när ni går hemifrån skolan, ingen av er vet hur det är att vara hungrig, att tvingas in i ett gäng för det är det enda sättet att överleva. Att gänget betyder mer än din familj, än din vänskap med andra, än kärlek osv. ni riskerar på sin höjd att bli mobbade. Jag ringaktar inte mobbing, jag vet hur det är att bli mobbad. Men jag kanske riskerar min framtid, de får kanske för sig att skada mig, slå i sönder knäna på mig eller värre. Så nej Erika, det är inte bara för mig att tillåta mig att bli tillsammans med henne. Konsekvenserna kan bli väldigt dyra, för oss båda. För hennes familj kommer inte att dansa Can, Can när de får reda på att deras dotter träffar en från områdena, från det värsta området. Även om jag bor här, så kommer jag inte härifrån Erika.
Ytterdörren öppnas och Ulrika och Fredrik kommer hem, de har varit och handlat. De känner av den lätt spända stämningen.
– Vad händer?
Jag ser på Ulrika och sen på Erika och säger.
– Jag bara förklarade för Erika att livet inte är en Jane Austen roman, det är mer av en Kafka roman.
Kommer fram till bardisken, vi tar mat och vi sätter oss. De ser på mig och säger.
– Utveckla.
Jag ser på Ulrika och jag vet att hon inte kommer att ge sig. Så jag samlar mig och säger samma sak till henne som jag sa till Erika. De lyssnar utan att avbryta mig. När jag är klar så ser de på mig, sen på Erika och sen på mig igen.
– Livet i områdena är inte som livet i övrigt, jag har hälften tiden kvar på den platsen innan jag kan lämna det livet bakom mig och faktiskt tillåta mig att bli tillsammans med vem jag vill. Att kunna säga till vem som helst att jag är väldigt glad för att bo här. Att placeringen hos er är det bästa som hänt mig i livet.
Jag tar en tugga av pajen, Ulrika säger.
– Så du känner så?
– Ja, jag känner så.
– Vi har ett förslag som vi talat en hel del om jag och Fredrik.
Jag ser på dem.
– Som innebär?
– Att vi adopterar dig, att vi blir dina föräldrar på riktigt så att säga.
Jag ser på dem, jag blir väldigt rörd.
– Det kan jag inte begära.
– Nej, det gör du inte i heller. Vi vill att du ska bli vår son så att säga. Vi skulle se det som en ära för oss om du skulle vilja ha oss till föräldrar så att säga.
– Ni skojar inte?
– Nej, Michael vi skojar inte.
Jag känner hur mina ögon fylls av tårar, jag blinkar bort dem men det kommer fler. Jag rätar på mig och jag torkar mina ögon och jag ser på dem.
– Jag skulle se det som ära att få säga mor och far till er. Verkligen en ära, ni betyder väldigt mycket för mig.
– Och du betyder väldigt mycket för oss Michael, för oss alla i familjen.
– Hur går det till?
– Eftersom du är placerad här och vi är dina förmyndare och dina föräldrar är döda så ska du faktiskt bara skriva på ett papper. Vi lämnar in det till rätt instans och sen blir du vår lagliga son. Du kan ta vårt namn osv. det är inget som du måste bestämma nu. Men du har möjligheten till det om du vill. Men du blir vår son på riktigt så att säga.
– Ni skojar inte?
– Nej, Michael vi skojar inte.
– Var är papperna?
Fredrik reser sig och han går och hämtar dem, jag äter av pajen medan han går i väg. Jag torkar mina ögon och sen så samlar jag mig. Jag ser tårar i Erikas och Ulrikas ögon med. Fredrik kommer tillbaka och han visar var jag ska skriva under.
Jag gör det, sen skriver de under. Jag kramar dem alla tre, de kramar mig. jag sätter mig och vi fortsätter att äta och Ulrika som inte glömt vad vi talade om. Tar upp tråden till den diskussion som vi hade.
– Och om du byter till Akademin?
– De har för dåligt fäktningslag och visade det sig, inte en bättre utbildning än min skola. Även om vi inte kan skryta med det.
De ser på mig, jag ser på dem. Det kan de inte säga emot mig med, medaljerna är ett bevis för det.
– Men det är inte bara min skola som är ett problem så att säga. Enligt Erika så är hennes familj och släkt väldigt rika. Så där riktigt brutalt rika, även om ni adopterar mig så kommer jag därifrån jag kommer. Även om jag inte beter mig som en ungdom därifrån och jag har inga märken eller tatueringar och att jag är en steg 5 warlock så är jag områdestrash. Det är väl det som ni säger på er skola och bland dina kompisar? Vi har lika smickrande ord på er, eller de som går på min skola och kommer ifrån områdena har sådana ord för er. De som inte klarar sig på Akademin och kommer till oss från er. De överlever så att säga i en månad. Sen får de flytta vidare, antingen till vanliga gymnasium eller internatskolor. De klarar inte en månad hos oss.
– Vad vill du, Michael?
– Jag vill gärna träffa henne och lära känna henne.
– Men gör det och ta inte ut bekymren i förskott, lär känna henne så tar ni det därifrån. Ni kanske kommer på att ni inte alls passar ihop, Michael.
Vi ser på Fredrik, det är en rätt så laidback inställning till mitt dilemma.
– Ja de är rika, väldigt rika. Men de har inte varit det så länge så att säga, så de har inte anammat alla vanföreställningar om vad som passar sig eller inte.
– Vanföreställningar?
– Ju äldre pengar desto mer vanföreställningar, våra pengar är gamla pengar och där är en hel del vanföreställningar. Inte så mycket hos oss, men resten av släkten. De är mer än lovligt förvirrade ibland, de bor i Stockholm vilket kanske förklarar en del. Men de är förvirrade på riktigt Michael. Det är inte mer än rätt att du får reda på det av oss. Så att du vet vad du ger dig in i nu när du tillhör släkten.
Sen börjar han berätta om släkten i Stockholm, när han är klar så håller jag med honom. De verkar mer än lovligt förvirrade. Vi dukar av maten när vi är klara och vi diskar. När vi är klara så går vi till sofforna och vi sätter oss och ser på en film tillsammans…
Jag ser på mina poäng och jag ler, jag är topp 5% igen. Det börjar bli en vana, frågan är vad de skulle göra om jag tappade på nästa prov? Iris hade blivit eld och lågor för mina medaljer.
De kommer inte att ligga mig i fatet så att säga när jag ska vidare om ett och ett halvt år. De är ett bevis på att jag sköter mig akademiskt. Jag har gjort praktiska prov i ämnena som jag läser för rektorn och jag är godkänd i dem med.
Jag går till den sal vi ska vara i, adoptionen löste sig väldigt snabbt. Snabbare än jag trodde var möjligt. Jag har hört talas om människor som adoptera där de fått genomgå tester som verkade lätt bisarra för mig.
Men de lämnade bara in papperna och en halvtimme senare så var allt löst. Det spelar säkert in att jag inte har några föräldrar och att de redan är mina förmyndare osv. men det känns ändå som märkligt att det löste sig så fort.
Jag ifrågasatte inte. Jag är väldigt tacksam för att det löste sig. Så jag som sagt ifrågasatte inte. Så nu är jag officiellt deras son, Erika envisas med att vi ska säga att vi är tvillingar så vi kommer att säga det.
Läraren kommer och hon öppnar dörren och vi går in. Det är sista dagen innan jullovet, ett jullov där jag ska arbeta, träna och umgås med familjen. Det känns fortfarande konstigt att säga familjen, hem inte huset.
Jag har sagt mor och far till Ulrika och Fredrik, syrran till Erika. Hon säger brorsan till mig. jag sätter mig och läraren börjar lektionen…
Vi har träningsläger fram till julafton, fyra pass om dagen, sen firar vi jul i tredagar. Sen har vi träningsläger igen fram till nyårsafton. Fyra pass om dagen, jag ska försöka arbeta en del med och visar det sig gå på en dejt med Amanda.
Frågan är om vi ska åka till Lund för att slippa att riskera att springa på någon från området. Eller Trelleborg kanske? Det känns ännu säkrare, men nej vi ska träffas i Malmö.
På Mötesplatsen, det är en plats för oss warlocks och häxor där man kan gå på föreläsningar, det finns kafé där, en restaurang, en pub och andra saker som är bara för oss så att säga.
Du måste vara häxa eller warlock för att komma in där, där är en barriär som bara de med magi klarar av att ta sig igenom. Deras skola ligger vägg i vägg med Mötesplatsen.
Jag kommer fram dit och jag ser mig omkring för att försäkra mig om att det inte är någon från min skola här. Sannolikheten är rätt liten men man vet aldrig. Jag går igenom barriären och jag kommer in på den stora innergården.
Jag öppnar min jacka och jag tar av mig sotarmössan och jag ser upp på det magiska taket. Det lurar nyfikna som skulle vilja se på vad som finns härinne utifrån. Det gör samtidigt att man inte behöver ytterkläder härinne på innergården.
Det är allt en behaglig temperatur här. Jag har bara varit här en gång tidigare, jag var runt fem år och det hölls en ceremoni för min far och de andra som dog i den attack som min far dog i.
Så jag minns inte så mycket om platsen här, jag minns att jag stod när min mor och hon grät. Jag minns inte om jag gjorde det.
– Michael.
Jag kastas tillbaka till verkligheten och jag snurrar runt och jag ser på Amanda.
– Amanda.
När jag ser på henne så försvinner alla mina farhågor och det är farligt men jag kan inte hjälpa det. När jag ser in i hennes nötbruna ögon så är jag förlorad.
Verkligen förlorad, eller det låter för melodramatiskt. Jag är en sjuttonårig pojke som är kär. Vi kramar varandra, vi delar på oss.
– Ska vi fika?
– Gärna Amanda.
Vi går till kafét och jag köper kaffe och hon köper te, vi köper varsin muffins med. Vi sätter oss vid ett bord och jag hänger min jacka på min stol. Hon gör detsamma och vi sätter oss, jag tar en klunk av kaffet.
– Så jullov.
– Ja, det ska bli skönt. Ja när jag får ledigt.
– Vadå då?
– Vi har träningsläger med fäktningslaget, två pass innan lunch och två efter. Fram till julafton, sen likadant efter annandagen och fram till nyår. Sen är vi lediga fram till skolan börjar. Sen är det tillbaka till skolan igen.
– Erika säger att du är väldigt duktig i skolan.
Jag ser på Amanda och jag ler lite.
– Hon säger detsamma om dig.
– Du svarade inte på min fråga, Michael.
– Ja, jag är duktig i skolan. Det och fäktningen är min väg ut så att säga.
– Från?
– Mitt liv kan man väl säga, från områdena, människorna där.
– Men du bor hos Erika och hennes föräldrar.
– Och du kan inte ana vilket trollande det är för att det ska fungera utan att jag blir mobbad eller värre på min skola. Hade de sett mig sitta här med dig…
– Så vadå?
– Vi kan väl säga att jag fått mina fiskar varma Amanda.
– För att jag är rik, eller mina släkt är rika?
– Bland annat ja, det är den bistra sanningen Amanda. Jag håller med om att det är förvirrat. Men vad hade de sagt på er skola om de vetat att du sitter här med mig. En från ett av områdena, det värsta området. Som går på den skola jag går på. Som är placerad hos Erika och hennes föräldrar. Rättelse var placerad hos dem. De har adopterat mig så jag är en i deras familj nu, men det är inget jag vågar berätta på min skola. Där är jag fortfarande placerad hos dem mot min vilja. Vad skulle de säga?
– En massa men jag bryr mig inte, Michael.
Jag tar en klunk av mitt kaffe, jag tar en tugga av min muffins och jag tuggar och sväljer innan jag säger.
– Jag bryr mig inte i heller, men det kommer att få konsekvenser för mig. Då talar jag inte om kommentarer Amanda, det kan bli våldsamma konsekvenser. Eller det kommer att bli våldsamma konsekvenser om någon får reda på att jag är på dejt med dig. Om vi går vidare så att säga.
– Vad menar du med våldsamma konsekvenser?
– I bästa fall en omgång stryk eller två.
– I värsta fall?
– Mer än så, Amanda. Mycket mer än så. Så om vi väljer att ta detta vidare så att säga. Så kan vi inte göra det som normala personer i vår ålder gör när de dejtar. Eller vad jag tror att normala personer i vår ålder gör när de dejtar och är ett par. Vi kan inte hålla varandra i handen var vi vill, vi kan inte gå var vi vill. Vi kan inte kyssas var som helst osv. för får de minsta indikation om att jag träffar en tjej från din värld så att säga.
– Så du vill att vi inte träffas mer?
– Nej, det är inte det jag säger. Det jag säger är att jag gärna träffar dig igen, jag vill gärna lära känna dig Amanda. Men att träffas här, eller på Emporia eller någon annan sådan plats här i Malmö är ganska så uteslutet. Vi kan träffas hemma hos mig. Vi kan träffas hemma hos dig, vi kan säkert hänga i Lund, Trelleborg, Ystad osv. men inte här. Inte i Malmö och framför allt inte på offentliga platser så att säga. Jag vet att det är tokigt, jag håller med om att det är tokigt. Men vi har inget val tyvärr.
– Så du vill träffas men inte här.
– Nej inte här, när jag säger att det kan sluta illa så menar jag det. Ett av de där förvirrade gängen kan få för sig att jag är en riktigt svikare som pissar på dem och deras lidande så att säga. De använder inte ord som lidande, men de får för sig att jag är en svikare. En råtta som väljer en tjej från andra sidan så att säga. De får för sig att statuera ett exempel, det kan sluta med att jag får en kula i mig. Så stort är hatet och föraktet mot er, mot detta och er skola som ligger vägg i vägg med lokalerna här. Jag säger inte detta för att skrämma dig Amanda, jag säger det för att det är en realitet. Även om jag inte är med i ett gäng. Hade jag varit det Amanda så hade jag inte suttit här, då hade jag inte bott där jag bor. Då hade jag inte gått med på att bli adopterad av dem. Vilket jag som sagt inte kommer att kunna prata om på min skola. Lärarna och rektorn kommer att få reda på det. De kommer inte att säga något de i heller. Som sagt jag spelar en massa teater där för att slippa få stryk för att jag inte har rymt från dem. Som tur är så var kvinnan från socialtjänsten stirrig så hon bad om hjälp av insatsstyrkan. De skulle hämta in mig två gånger, jag lyckades undvika det båda gångerna. Men det gav mig en viss status, jag är en väldigt duktig fäktare. Det ger mig ännu mer status, men skulle de få reda på oss…
– Så blir det konsekvenser?
– Ja Amanda, då blir det konsekvenser. Det kan bli väldigt allvarliga sådana. Men jag är beredd på att försöka ändå så att säga, för jag vill verkligen lära känna dig.
– Under vissa förutsättningar?
– Ja, under vissa förutsättningar.
– Som är att vi inte kan visa att vi är tillsammans.
– Inte här i alla fall.
Hon ser på mig, jag ser i hennes ögon att det inte är ett alternativ för henne. Jag förstår henne, jag förstår verkligen henne. Det är galenskaper, men jag försöker bara överleva i dem. Jag tar en klunk av kaffet och jag förbannar mig själv för min ärlighet. Samtidigt som hon måste få reda på förutsättningarna…
– Ni kommer inte att träffas igen?
– Inte så i alla fall, Erika.
– Det är för fan galet!
– Ja, jag håller med dig. Men det är inte jag som skapat världen, jag försöker bara överleva i den.
Vi ser på varandra.
– För pompöst?
– Haha, ja Michael.
– Jag misstänkte det, jag kunde ljugit. Vi hade kanske blivit tillsammans, någon hade sett oss. I bästa fall så hoppade de bara på mig, i värsta fall oss båda. För det är också en möjlighet. Vill du höra något som är ännu konstigare.
– Kan det bli det?
– Oja, jag kan inte stöta på någon av tjejerna i skolan, eller jag kan inte stöta på någon av tjejerna i skolan som är med i ett gäng. Då skulle killarna i det gänget gå bananas, precis som tjejerna gör om killarna i deras gäng skulle få för sig att leta efter tjejer utanför gänget. De riktigt skruvade är att jag inte är med i ett gäng och jag är väldigt begränsad på grund av det. Vi är kanske tio procent på skolan som inte är med i ett gäng. De andra som inte är det, är Impar eller så kommer de utifrån så att säga.
– Skojar du?
– Nej, Erika jag skojar inte. Jag och en av tjejerna i laget, vi ger varandra blickar så att säga. Men det kommer inte bli så mycket mer än blickar så länge vi går där. Jag ska stå ut med de galenskaperna i tre terminer till. Sen kommer jag att vända dem ryggen för alltid. Sen kan jag leva mitt liv som jag vill, förhoppningsvis som fäktare på ett college.
– Så du vill fäktas?
– Det är min högsta dröm ja, det och studera på college. Läsa till något där jag får chansen till att tjäna hinkar med pengar.
Jag ser på henne och ler.
– Alla från områdena, eller nästan alla från områdena drömmer om en väg ut. Fäktningen är en sådan, den är en väg ut för de som klarar nålsögat att bli uttagna till skollaget. I ettan så var det trehundra som försökte komma med i skollaget, tio blir uttagna. De som inte blir uttagna inser hur litet hålet är, ur duktiga och dedikerade de måste vara. För en hel del så dödas deras drömmar. I tvåan så var det trettio som försökte, vi fick två nya. Inte för att de två nya var bättre än de som inte tog en plats utan för att de gjort dumheter för gängen. De åkte dit och deras drömmar gick upp i rök. Fäktningen skyddar dem till en viss gräns. Men om gänget säger nu gör du detta så har de inget val. De hade inget val. Så om jag vill dejta vem jag vill så ska jag se till att bli väldigt bra på att fäktas och se till så att jag får en plats på ett bra college med ett bra lag och en bra utbildning till något där jag kan tjäna spannar med pengar.
Jag ler lite ironiskt, hon ser smärtan i det ironiska leendet…
Jullovet är slut, det flög förbi. Jag tränade, arbetade, firade jul och nyår med familjen. Sen var lovet slut och jag är tillbaka i skolan. Vi tränar hårt, vi pluggar ännu hårdare. Det är precis som ifjol, höstterminen var en uppvärmning inför vårterminen.
Då skruvar de upp takten ännu mer och precis som i fjol så älskar jag det. Jag är fortfarande förbannad och bitter på att jag inte kunde ta det vidare med Amanda. Jag träffar henne ibland hemma hos oss, vi har kysst varandra ett par gånger till och det gör inte saker och ting bättre.
Vi kan inte låta varandra vara, även om vi båda nog skulle må bättre av att göra det. Men vi kan inte. Laget tränar hårdare än någonsin. Det är som om vi bestämt oss för att sopa banan med alla lagen i år och vinna pokalen för tredje året i rad.
Ingen gnäller, alla biter ihop och vi pushar varandra hårdare och hårdare. Vi firade julen hemma hos Ulrikas föräldrar, de insisterar på att jag säger mormor och morfar till dem. Fredriks föräldrar insisterar på samma sak, att jag säger farmor och farfar till dem.
Så jag gör det, det känns konstigt men jag spelar med och de blir glada. Det är jag med, men som sagt det känns konstigt. Jag har knappt vant mig vid att säga mor och far till Ulrika och Fredrik. Men jag säger det till dem, jag kommer att vänja mig.
Vi firade hos mormor och morfar, jag var med hela dagen. Från lunchen till vi gick hem vid tiotiden med våra julklappar. Jag fick en hel del, bland annat en ny dator. En väldigt bra dator, en bättre än min gamla så jag har bytt ut den.
Jag fick en Apple Watch med. Som jag tyvärr inte vågar ha på mig på skolan. Så jag har på mig den därhemma. Jag fick pengar och kläder med, kläder som jag inte kan använda i skolan.
Nyår firade jag hemma, Erika var på fest med kusinerna. Ulrika och Fredrik var på en fest på Mötesplatsen. Jag stannade hemma och firade med mina vänner på nätet. Sen arbetade jag sista veckan av lovet.
Sen började skolan och det har gått en månad, det är snart sportlov. Då ska Erika åka skidor igen med sin skola. Ulrika och Fredrik ska till Italien och åka skidor, jag ska stanna hemma. Vi ska träna hela lovet, det känns skönt att kunna skylla på det.
Så att jag slipper ljuga för Irma, Louise och Erik om vad jag gjort på lovet. Det var jobbigt nog i somras när jag skulle dölja det faktum att vi var två veckor på Aruba. Frågan är var de bestämmer sig för att åka i år.
Jag blir arton år i år så jag kan säga nej. Men det kommer jag inte att göra, det händer mycket i år. Jag blir arton, jag ska försöka få mitt körkort. Jag ska göra provet för att få göra portaler, det är svårare än att ta körkort.
Det spelar ingen roll om jag steg 5 eller inte. Det är ingen barnlek att göra portaler, det är verkligen inte alla som klarar det. Jag ska göra mitt bästa för att klara det. Men först så är det träningsläger, sen match, sen proven, sen uppkörning, sen portaltest.
Jag ska ställa upp i SM i klassen för amatörer och försöka kvalificera mig till Världsspelen, det är som VM och OS för oss, för vår värld.
I år så går tävlingarna i Köpenhamn så jag behöver inte ens lämna hemma om det skulle vara så. Vårterminen kommer att gå fort känns det som…
Vi sitter i omklädningsrummet, vi är i Stockholm för att fäktas. Vi hör deras publik ner i omklädningsrummet. Jag blundar och samlar mig, jag ler. Av någon skum anledning så bli jag lugnare av ljuden.
Något inom mig klickar till och jag blir lugnare. Mimmi ser på mitt leende, Oskar med. De andra tvåorna ser på mitt leende och de börjar också att le, ettorna ser på oss och de ler med. Snart så ler treorna med.
– Ni spöar vi skiten ur dem!!!
Vi reser oss och jagar på varandra, vi går upp till arenan och vi ser på publiken och jag ler ännu mer och de andra följer mitt exempel. Våra motståndare ser oss le. De ser på varandra och de undrar vad vi ler åt…
Vi vann, men vi vann efter suddendeath, jag och trean vann våra matcher så ettan inte behövde fäktas sin, vilket var tur. För ettorna fallerade hårt, de förlorade sina matcher med 9 – 1. Som tur var så vann treorna och tvåorna med 7 – 3.
Stämningen är lätt tryckt i omklädningsrummet även om vi vann. Ettorna kommer att få veta att de lever på träningarna i fortsättningen…
Mina läppar är särade, det är hennes med. Våra tungor smeker varandra och vi ligger i min säng och vi kysser varandra hungrigt. Vi har kysst varandra länge. Erika har tjejkväll och Amanda kom ner till mig.
Hon är fortfarande kvar och det var en timme sedan som hon kom ner. Hon knackade på dörren, jag ropade kom in och hon gjorde det. Jag kom precis utifrån duschen så jag hade bara en handduk runt höfterna.
Hon såg på mig och sen kysste vi varandra, nu ligger vi i min säng och hånglar. Jag med bara handduken runt mig. Hon utan sin tröja och bara överkropp, förutom bh:n mina händer smeker hennes hud och hennes smeker min. Vi kysser varandra som om det är det sista vi gör i livet…
Jag sitter i mediateket, Irma, Louise och Erik ser på mig. De ser på min lätt frånvarande blick. Den är frånvarande för att jag tänker på att jag och Amanda inte bara hånglade i lördags. Nej vi tog det flera steg längre och vi låg med varandra.
Nej det är ett för simpelt ord för det vi gjorde. Vi älskade och det var helt förbannat underbart. Hon drog av mig handduken till slut, när hon gjort det så tog hon av sig sina byxor och underkläder. Hon låste min dörr, jag låg i sängen och jag såg på henne och hon såg på mig.
Hon la sig i sängen med mig, vi smekte varandras kroppar. Vi smekte varandras kön, jag smekte henne till orgasm med mina fingrar. Jag plockade fram en kondom, jag öppnade förpackningen.
Jag satte mitt ollon mot hennes sköte och jag tryckte till försiktigt och jag gled långsamt in i hennes innersta. Det smekte mig, det kramade mig och jag njöt av varenda millisekund av känslan som hennes inre fortplantade genom min kropp.
Jag nådde botten av henne, vi såg på varandra och vi sa inget. Ord behövdes inte, jag förstod att jag skulle vara försiktig. Jag förstod när jag skulle börja röra mig och jag gjorde det och vi älskade.
Jag lyckades på något magiskt vis hålla tillbaka min orgasm tills hon kom. Jag kom fem sekunder efter henne och vi kom tillsammans och vi kom länge. När vi kommit färdigt så landade vi, vi kysstes och pratade.
Vi tog hand om kondomen och vi kom överens om att höras efter proven. Hon lämnade mitt rum och jag såg på dörren och jag stirrade på den tills Erika kom in och vi pratade om vad som hänt.
– Är du ok, Michael?
– Ja, jag är ok.
– Du ser förvirrad ut.
Jag ser på Irma.
– Nej inte mer än vanligt, nu pluggar vi…
Jag ser på provet, illamåendet försvinner. Jag börjar att svara på frågorna, jag svarar på fråga efter fråga…
Jag reser mig, jag lämnar in det sista provet. De andra ser på mig, läraren ser på mig. Jag tar min väska och jag lämnar skrivsalen, jag går utifrån skolan och jag går till busshållplatsen. Jag ser på tavlan, nästa buss kommer om två minuter.
Jag cyklade inte i morse. Det regnade när jag lämnade huset, jag har varit som en zombie den senaste veckan. Jag har stigit upp, gått till skolan. Gjort prov, kommit hem och ätit middag och sen gått och lagt mig.
Drömt om Amanda och sen stigit upp och gjort prov. Hela veckan har sett likadan ut, anledningen till att mina klasskamrater tittade på mig är att jag lämnade in sista provet tidigare än de andra gångerna.
Fortfarande på fredagen, men redan innan klockan 10.00. jag går på bussen och jag sätter mig. Jag ska till träningslokalen och jag ska tala med Mästaren. Han måste hjälpa mig att reda ut mina tankar, jag hoppas att han kan ge mig råd på hur jag ska göra.
Nu har jag fått smaka på mannan och honungen, jag kommer aldrig att vilja ha något annat. Hennes manna och honung smakade magiskt. Jag trycker på knappen och jag reser mig.
Jag går av bussen och jag går till träningslokalen. Jag går in och jag ler, jag ser på Mästaren och han ser på mig. Jag går till omklädningsrummet…
Mästaren ser på mig, jag möter hans blick. Jag har lagt fram mitt ”dilemma” jag vet att han har tatueringar. Inga gäng tatueringar, eller inga sådana gäng tatueringar. Men hans tatueringar handlar också om heder och plikt.
Han kan förstå mitt dilemma, risken med det som jag vill göra. Vad det kan få för konsekvenser.
– Du är kär, Michael.
Det är ingen fråga, det är ett konstaterande.
– Ja uppöver öronen.
Han ser på mig och ler.
– Det är din största styrka, Michael.
– Vadå?
– Din ärlighet, det är din största styrka.
– Jag var ärlig med henne och det slutade med att hon lämnade mig så att säga.
– Men hon kom tillbaka?
– Ja, hon kom tillbaka. Hon kom tillbaka med buller och bång.
Han ser på mig, han förstår vad vi gjort.
– Jag vill inte få en kula i kroppen, Mästare.
Han ser på mig, som sagt han har sina märken, sina tatueringar.
– Jag balanserar redan på en väldigt slak lina, som blev ännu slakare när jag gick med på att de skulle adoptera mig. Skulle fel personer får reda på det…
– Så får du betala för det?
– Ja, jag får betala för det. Antingen så får jag en kula i mig, eller så försvarar jag mig och då kommer det att bli kaos på riktigt. Det är det jag är rädd för, att det ska bli kaos på riktigt.
– Att du försvarar dig?
– Ja, du förstår jag läser väldigt avancerade böcker om talmagi, runmagi, elementalmagi och helande. Jag kommer att kunna svara på deras attacker på ett sätt som de inte är beredda på. De kommer att bli förnedrade och jag ska inte förnedra dem. Då får jag mer än en kula i kroppen.
Han kommer inte med floskler om att vi bara är barn eller ungdomar. Vi som kommer från områdena är inte barn eller ungdomar. Den miljö vi växer upp i, är inte tolerant mot de som är barn.
Så vi är inga barn, vi är något annat. Mästaren möter dem här, det är fler än jag som tränar här som kommer från områdena. Men hans träningslokal är neutralmark. Härinne förekommer inget skit, det finns de som försökt. De har fått ta konsekvenserna av det, de har aldrig gjort om det. Aldrig någonsin.
– Njut av att vara kär, Michael.
Jag ser på honom, det var inte det svar som jag väntade mig av honom. Han ler när han ser min förvånade min. Min väldigt förvånade min.
– Du är bra på att måla fan på väggen som ni svenskar säger.
Han är inte svensk, han är blandblod. Hans mor är thailändska och hans far är från Singapore. Han hamnade på en plats där han lärde sig De fem elementen, där han fick brännmärken och tatueringar. Han lämnade dem och flyttade till Sverige, det var långt bort från hans gamla liv.
– Så det säger du?
– Ja, Michael. Njut av att vara kär, ni får lösa hindren. Du ser bara hindren, inte lösningarna. Om det varit en fäktningsmotståndare så hade du löst det. Se på det som ett fäktningsproblem, lös det på samma vis. Men förvägra dig inte att känna kärlek Michael, framför allt inte ung kärlek. Den är så ren, så oförfalskad.
Jag ser lätt chockat på honom, jag får inte för mig att säga något. han ser på mig och ler. Jag landar och sen ler jag också…
Vi ligger i min säng, det är lördag kväll och proven är slut. Hon kom hit efter att hon varit hemma. Hon sms-ade mig och jag sa att jag ville träffa henne. Så hon kom hit, hon har bil och körkort. Hon klarade uppskrivning och uppkörning, hon har inte gjort portalprovet än.
Hon känner sig inte redo, man får ett försök. Antigen så lyckas man eller inte. Det är en hel del som inte ens prövar, för de vill inte misslyckas. Det finns andra krav med, du får inte ha varit straffad. Man får ansöka om lämplighetsintyg precis som man får göra när man ska ta körkort.
Det är inte alla som får det, det är ett fåtal från områdena som får det. Vi ligger i min säng och vi hånglar intensivt. Hon ligger på mig och jag smeker hennes rygg under hennes skjorta och tröja. Hennes hud är mjuk och varm, vi delar på oss hon ser mig i ögonen.
– Hur gick proven?
– Det gick nog bra, själv?
– Det gick nog bra för mig med.
– Så bra.
– Vi måste få detta att funka Michael.
– Ja, Amanda.
– För jag blir tokig om jag inte får vara med dig.
– Detsamma, Amanda.
Hon ser på mig, jag ser på henne att hon inte väntat sig att jag skulle ge med mig så lätt.
– Så du säger inte emot?
– Nej jag säger inte emot, men vi måste vara försiktiga. Väldigt försiktiga.
– Ja, jag har förstått det. En kille på vår skola blev tillsammans med en tjej från ett av områdena. Hennes gäng och föräldrar fick reda på det, de slog henne sönder och samman. De tillät henne inte att bli helad, så hon låg inlagd på sjukhus i mer än sex månader. Så jag förstår att vi måste vara försiktiga. De var inte det.
– Vi kan vara här så mycket vi vill, du bor utanför stan så vi kan nog vara där med. Men i övrigt så måste vi vara försiktiga. Väldigt försiktiga, men jag vill inte vara utan dig i heller.
– Så vi ska träffas så mycket som skolan och din träning tillåter det, Michael.
– Ja, Amanda.
– Så bra.
– Visst är det Amanda.
Hon ler mot mig och jag svarar på det, sen kysser hon mig. Vi kysser varandra länge, vi kysser varandra tills det är dags för henne att köra hem.
– Ska vi ses i morgon, Michael?
– Gärna, Amanda. Jag slutar träningen klockan 14.00. så vi kan ses efter det.
– Så bra.
– Visst är det.
Vi kysser varandra igen, sen går hon till sin bil och kör i väg. Jag stänger dörren och jag går ner till mitt rum. Erika är på efter prov fest på sin skola, Amanda åkte hellre hit…
Jag lämnar in provet, jag får reda på att jag klarat mig. Jag lämnar rummet och jag sätter mig bredvid Ulrika. Hon ser på mig.
– Jag klarade mig.
– Grattis.
– Tack, så vi ska sitta kvar och vänta på att de kallar på mig. Sen så ska jag köra upp.
– Grattis till resultatet i skolan, Fredrick berättade om det.
Hon har varit på kurs i Göteborg, så hon var inte hemma när jag berättade om mitt resultat. Jag håller min studienivå så att säga. Fortfarande topp 5% på skolan.
– Du står fast vid ditt beslut?
– Ja, jag står fast vid mitt beslut. Skulle jag misslyckas så gör jag det, men då behöver jag inte undra om jag kunde eller inte.
Hon ser på mig, det är portalprovet vi talar om. Om jag ska göra det nu eller vänta, både hon och Fredrik väntade. Vilket jag inte kommer att göra, jag vill inte vänta. Jag vill inte undra vilket jag vet att jag kommer att göra.
Jag är alldeles för mycket tänkare för att inte undra. Så det är lika bra att göra provet, klarar jag det så är det bra, klarar jag det inte så är det inget jag kommer att sakna så att säga.
– Michael Fasth?
– Ja.
Jag reser mig och Ulrika gör detsamma, jag hälsar på kvinnan som jag ska köra upp för. Vi går till vår bil och vi sätter oss i den och jag kör i väg…
Jag ser på lappen som är mitt tillfälliga körkort, Ulrika ser på mig och hon ler. Jag svarar på hennes leende. Jag sitter kvar bakom ratten och Ulrika flyttar fram till passagerarsätet. Jag startar bilen och jag backar ut och sen kör jag i väg.
Frågan är hur mycket chaufför jag kommer att bli för Erika. Hon fyller inte arton förrän till hösten. Jag fyller arton år idag, det är påsklov och jag kommer att förutom att fylla arton och ha fått mitt körkort.
Så ska jag till Mötesplatsen för att avlägga mitt prov. Det är dit jag är på väg nu, Ulrika är med som min förälder…
Jag står på den plats där jag ska öppna portalen med hjälp av min kraft och den trollformel som öppnar portalen och tillåter mig att gå in den och gå igenom öppningen på andra sidan. Ulrika väntar utanför, inspektören ser på mig.
Han nickar och jag tar in kraften. Jag samlar mig och jag gör portalöppningen och jag går in genom den och jag går ut på andra sidan lokalen och jag stänger portalen. Jag öppnar en ny och jag går tillbaka till där jag började.
Han ser på mig och han gör en anteckning. Han räcker mig halsbandet med medaljongen som visar att jag får använda portaler. Jag sätter på det och jag ler, jag lämnar lokalen och Ulrika ser på mig med ett spänt ansiktsuttryck.
Jag ler mot henne och jag visar medaljongen och hon spricker upp i ett leende hon med. Faran med att pröva och misslyckas är att ens självförtroende får en knäck och det påverkar en fortsatta användande av kraften eller magin.
Vad man nu än kallar det för, det är risken och om vi förlorar självförtroendet när det kommer till användandet av kraften så är det inte bra. Verkligen inte, vissa återhämtar sig aldrig. För de allra flesta så tar det långtid.
En förutsättning för att använda portaler, är att du känner till din destination. Så jag kan inte öppna en portal till en plats som jag inte varit vid förut. Jag får inte öppna en portal så att jag avslöjar mig för vanliga människor. Det är en massa regler förknippade med att använda portaler.
Men jag kan använda dem, så jag kan använda portalrummet vi har hemma i källaren nu. Så i fortsättning när jag ska till Amanda så kan jag använda en portal för att ta mig till hennes sovrum. Vilket är väldigt praktiskt.
Vi går till bilen, vi sätter oss i den och jag kör hem till huset. Vi ska fira min artonårsdag, det är den dag som jag blir myndig på. Det är den dag jag blir man i vår värld, det är en stor dag i en Warlocks eller häxas liv.
Förutom då att man får använda portalen. Idag så blir jag en Warlock på riktigt. Jag lämnar barndomen bakom mig och jag blir man. Vi parkerar bilen i garaget. Vi går in i huset och Fredrik och Erika ser på mig, jag ler och visar dem lappen och medaljongen.
De kramar mig och de gratulerar mig, jag svarar på Amandas sms. Jag berättar för henne att jag klarade båda sakerna, hon skickar att hon är på väg hem till oss.
Vi ska ha kalas idag, hela tjocka släkten kommer. Jag har inte bjudit någon från min skola, det hade inte gått. Men jag får fira med släkten. Det räcker, det räcker långt…
Min tunga slickar hennes läppar, jag hör hennes gnyende som berättar för mig att jag gör helt rätt med min tunga. Jag smakar på hennes ljuvliga smaker. Min tunga fokuserar på hennes klitoris, jag för in ett finger i hennes inre och jag slickar henne och smeker henne samtidigt.
Min tunga och mitt finger för henne till orgasm, en orgasm som träffar henne med fullkraft och hon låter när hon kommer. Hon drar upp mig och hon kysser mig hungrigt, jag reser mig på armbågarna och hon greppar mig och styr mig rätt.
Vi har inga som helst tankar på kondom, ingen av oss har några sjukdomar och hon äter preventivmedel. Idag så kastar vi försiktigheten åt sidan och jag trycker till och jag glider in i hennes inre och det smeker mig, det kramar mig, det är så ljuvligt och underbart.
Jag når botten och stannar där, vi båda andas djupt och sen tar jag henne. Vi älskar, vi älskar mjukt, vi kysser varandra och jag tar henne snabbare och snabbare och det är inte mjukt längre, nu är det bestämt.
Nu ska vi komma, vi ska komma tillsammans och jag driver oss båda mot målet och när jag inte kan hålla emot längre så exploderar vi båda i våra orgasmer. Vi kommer tillsammans och vi kommer länge…
Jag är trött, hela min kropp skriker efter vila. Den kommer att få det efter denna match. Det är sista matchen, jag är framme final på SM för amatörer. Matcherna började i fredagsmorse och de har pågått hela helgen.
Från tidig morgon till sen kväll varje dag. Nu så är jag framme i final, som sagt min kropp skriker efter vila. Jag är den ende från vår skola som anmält mig. Det är som med portalen, de andra vill inte riskera att misslyckas.
Deras agenter varnar dem för det, jag ser möjligheterna. Jag ser kicken i att utmana mig själv och mina rädslor. Smärtan är en påminnelse om att jag lever min dröm. Jag har drömt om att stå här sen jag såg bilden på mig far när han vann sitt första SM som amatör.
Min far var en väldigt skicklig fäktare. Han vann SM, han valde Elitvakterna och utbildade sig till Polis samtidigt. Om du väljer Elitvakterna så måste du välja en civilutbildning med. Min far valde att bli polis, det var något att falla tillbaka på när han skulle lämna Elitvakterna.
Jag tömmer proteindrickan, jag sträcker på mig. Jag ser på mina tejpade fingrar. Min motståndare är precis lika trött som jag är. Vi har fäktats i tolv matcher för att nå hit. Han är minst tio år äldre än mig.
Han är före detta proffsfäktare som slutade och satsade på sin civila karriär. Han har vunnit SM för proffsen för sex år sedan. Så han är en väldigt skicklig fäktare, han är den väntade finalisten.
Det är inte jag, han vann SM i fjol så han är kvalificerad till Världsspelen redan. Vilket gör att jag också är det, eftersom han är det. Han har varit med där förr. Han har ett brons som främsta merit därifrån. Vilket är väldigt bra, förvisso bland amatörerna och inte proffsen.
Men ett brons bland världens bästa amatörer är väldigt bra. Jag sitter vid min väska och jag dricker vatten. Jag tar en banan. Jag fyller på depåerna så mycket jag bara kan. Jag blundar och jag går igenom alla matcher jag minns att jag tittat på.
Framför allt så försöker jag minnas Ieyasu Kakagas matcher. Han är guden inom svärdsfäktning, han är femtiotre år gammal och han kommer att komma till Världsspelen i sommar. Tänk att få möta honom. Vilken ära det skulle få vara, han kommer att ställa upp i amatörtävlingen.
Det har han gjort de senaste tio Världsspelen och han har vunnit tio år i rad. Innan dess så vann han fem raka i proffsens tävling. Han är en legend, jag går igenom hans matcher i mitt huvud. Min familj sitter på läktaren, Ulrika, Fredrik och Erika sitter här.
Amanda kunde inte följa med, hon skulle i väg med sin familj. Jag har träffat hennes föräldrar, det gick så bra som man kan förvänta när jag går på den skola som jag går på. Fredriks och Ulrikas namn uppvägde en hel del.
Att de adopterat mig uppvägde en del det med. Som sagt Ulrikas och Fredriks pengar är gamla pengar. Så det gick så bra som man kan förvänta sig. När de fick reda på att jag sköter mina studier och min fäktning så uppvägde det också det faktum om var jag går i skola.
Jag tryckte inte på att vi vunnit fler medaljer än Akademin. Det gjorde Amanda, hon berättade hur många medaljer jag vunnit och vilka valörer. Hon meddelade dem också att jag är steg 5 Warlock och att jag kan göra portal.
Det blidkade dem en del med, men hon är deras dotter. Deras enda dotter, de har två pojkar med. En äldre bror till Amanda och en yngre.
Så de är lite mer beskyddande mot henne. Men på det hela taget så gick första träffen med hennes familj bra. Tillbaka till matcherna…
Jag ser på honom, han ser på mig. Vi har fäktats i fem minuter utan att hitta någon lucka hos den andre. Jag ler lite innanför masken, jag ställer mig i min position. Han noterar den och han möter den.
Jag attackerar honom och han möter mig, jag backar två steg. Han sväljer betet och jag ändra fotställning och jag kontrar på hans attack. Mitt svärd träffar honom tre gånger, hans träffar mig två gånger.
Domaren delar på oss och vi backar och väntar på videogranskningen. Domaren ser på överdomarna, jag vet att jag träffade honom tre gånger. De vevar reprisen om och om igen.
Det vet inte jag, men de som sitter på läktaren ser på sina telefoner. Överdomarna pekar på mig, domaren pekar på mig. Jag vinner, jag bugar mig mot min motståndare. Sen mot domarna, när jag gjort det så rusar jag fram till en papperskorg.
Jag sliter av mig masken och jag börjar att kräkas av trötthet. Min motståndare gör samma sak i en annan papperskorg…
Jag ser på medaljen och jag njuter av segern, jag njuter av att jag ska till Världsspelen i sommar. Jag kommer att få träna som en galning från på måndag och till dess. Eller jag kommer att träna som vanligt i skolan.
När sen sommarlovet kommer så kommer jag att vara med på träningslägret. Efter det så är det en månad till Världsspelen. Jag kommer att lägga upp min träning tillsammans med mästaren i träningslokalen.
En månads träning, sen är tävlingarna i Världsspelen i en vecka om man går hela vägen till matcherna om medaljerna. Tänk om jag skulle få dela svärd Ieyasu Kakaga. Vilken ära det skulle vara…
Jag ser på de andra i laget, de applåderar åt mig. Jag undrar hur mycket de ångrar sig att de lyssnade på sina agenter och inte ställde upp.
Mina chanser till att få ett bra kontrakt har ökat väsentligt. Ett kontrakt på ett college i USA. När applåderna tystnar så börjar träningen…
Vi är mästare i kavaj, resultaten i de andra matcherna gick vår väg. Så vi har vunnit mästerskapet innan sista omgången. Det känns som ett antiklimax, men våra träningar är precis lika hårda som innan.
Vilket jag uppskattar, ingen slackar för alla vet att det står minst tio andra och vill ha en plats i laget om man inte sköter sig. Så vi tränar precis lika hårt som innan…
Kapitel 7.

Amanda rider mig, mina händer smeker hennes bröst. Vi är svettiga båda två, vi är varma och svettiga. Vi har älskat länge, vi började när hon kom till mig i förmiddags. Vi har en ledig söndag från träningen, vilket jag firar med att älska med Amanda.
Hon kom tidigt och vi kysste varandra hungrigt direkt. Vi har inte träffats på hela veckan. Vi har haft mycket båda två med skola, skola och träning för min del. Så att vi fick ledigt idag känns underbart, vi klädde av oss och hon tog mig i munnen.
Hon sög mig till gränsen för att komma, då släppte hon min penis och log. Vi bytte plats och jag slickade och sög på hennes bröst, sen smekte jag hennes slida. Jag smekte henne till orgasm.
När hon kommit så la jag mig på rygg och bad henne sätta sig över mitt ansikte så att jag kunde slicka henne så. Hon log och gjorde som jag bad henne. Jag slickade henne och jag slickade henne till orgasm.
När hon kommit så greppade hon min penis och smekte mig till fullresning och satte penisen mot sin slida och tryckte till. Jag gled in i henne och jag nådde botten av henne och jag log och hon svarade på mitt leende.
Sen började hon att rida mig. Nu är vi nära båda två, hon har ridit mig till gränsen för oss båda flera gånger och hon har stannat varje gång antingen hon eller jag varit nära. Denna gång så kommer hon inte att stanna.
Denna gång så kommer hon att låta oss båda att komma. Vi ser varandra djupt i ögonen och hon rider mig snabbt och hon kommer. Jag kommer direkt efter henne och vi kommer tillsammans och vi låter lika mycket båda två…
Vi sitter i soffan vid tv:n och vi ser på film med Erika. Fredrik och Ulrika är på Mötesplatsen. De ska äta där, jag har lovat att göra paj.
Men nu så ser vi på film, just nu så är livet bra. Eller det är alldeles förbannat bra, jag är väldigt glad att jag lyssnade på min gamle Mästare om att våga…
Plugg gänget sitter i Mediateket, det är dags för slutproven i tvåan. Vi har suttit här hela veckan. Vi fäktades i sista matchen i förra veckan. Vi vann den, som sagt våra Mästare accepterade inget slackande.
Vi var skyldiga de andra lagen att göra vårt bästa. Så vi gjorde det, vi gjorde vårt bästa. Vi vann matchen med 18 – 12. Ettorna gjorde bättre ifrån sig denna gång. Vi firades och vi fick pokalen i år igen. Ingen från vårt lag kom med i MVP uttagningen, viket kändes märkligt för oss när vi var så överlägsna.
Inte för att jag tror att det kommer att påverka mina chanser till ett vettigt college. Men det kändes väldigt märkligt, men vi vann pokalen och det var det som räknades. Dagen efter så tränade vi lika hårt som vi gjort hela året.
Vi tränade lika hårt hela veckan, nu pluggar vi. Vi kommer att plugga hela veckan för att klara proven i nästa vecka. Irma ställer en fråga, jag svarar på den och vi pluggar vidare. Amanda pluggar på sitt håll.
Vi kommer inte att träffas förrän är klara i nästa vecka. Vi kommer inte att träffas på två veckor. Vi måste plugga och fokusera på proven. Vi hörs på telefon, men vi träffas inte…
Jag mår illa, det känns som om att jag ska kräkas upp min frukost. Jag samlar mig och jag slickar mig om läpparna. Jag andas in och sen ut, jag ser på provet och jag öppnar det och jag börjar att svara på frågorna. Svaren rinner ur mig, illamåendet försvinner och en känsla av välbefinnande infinner sig…
Jag lämnar in det sista provet, det är min mentor Karin som sitter där. Hon ler mot och jag ler mot henne. Jag hänger på mig min väska och jag lämnar salen. Jag går utifrån skolan och jag blundar och njuter av solskenet.
Mitt slutprov för rektorn i år var att njuta av solen. Jag har gjort alla uppgifter som hon gett mig, medaljongen som hänger runt halsen på mig är ett bevis på att jag gjort vad jag ska. Jag ska inte till träningslokalen direkt.
Jag har fått en uppgift av rektorn, jag ska åka till bokaffären som finns på Mötesplatsen. Jag har fått fyra boktitlar som jag ska köpa. Hon fick reda på att jag inte använt mina presentkort än som jag vann vid de akademiska tävlingarna. Så hon gav mig fyra boktitlar som jag ska läsa under sommaren.
Så nu ska jag dit och köpa dem. Jag sätter mig på cykeln och cyklar i väg. Jag kommer fram, jag låser min cykel och jag går in på Mötesplatsen och jag går till bokaffären och jag går in.
Jag ser på alla böcker och en känsla av välbefinnande fyller mig. Jag tar fram lappen med namnen på böckerna. Jag går fram till kassan och jag ser på den äldre mannen. Han ser på mig och han säger.
– Vad kan jag hjälpa dig med?
– Min rektor har bett mig att köpa fyra böcker.
Jag räcker honom lappen och han ser på mig. Sen på lappen och han börjar att läsa. När han är klar så säger han.
– Ett ögonblick.
– Javisst, men innan du går.
– Ja?
– Har du Merlins handbok i kraften och användandet av det äldsta språket?
– Ja.
– Då tar jag den med, är du snäll.
– Den är dyr.
– Hur dyr?
Han ser på mig.
– 5500 kr.
– Jag kan betala för mig och innan du ställer frågan. Ja jag kan läsa det äldsta språket.
Han ser på mig och han nickar, han går i väg. Det är inte förbjudet med äldsta språket, men det finns restriktioner. Rätt så skarpa sådana, det är inte förbjudet att lära sig. Men det är svårt så inte så många gör sig besväret. Jag har gjort mig besväret.
Han kommer tillbaka och han lägger böckerna på disken och han packar ner dem i en tygpåse. När han är klar så slår han in summan. Jag tar fram mina presentkort, jag räcker honom tre av dem. Han ser på dem och jag möter hans blick.
– Jag vann sex medaljer vid de akademiska tävlingarna. Fyra guld, ett silver och ett brons. Även om jag ser ut som en fattiglapp i dina ögon, så trodde jag att en som arbetar med böcker skulle ha lärt sig att inte döma boken efter omslaget så att säga.
Han ser lite besvärat på mig.
– Du har väl mest kunder från Akademin. De vann inte mer än oss, tvärtom faktiskt. Dina fördomar, min bäste herre lyder igenom. Ha en trevlig eftermiddag.
Jag lämnar affären och jag ler lite. Det är alltid kul att trycka till de som anser att Akademin är bättre än oss.
– Michael.
Jag vrider på huvudet och jag ser på mormor Sibylla.
– Mormor.
De vill att jag säger så, så då säger jag så.
– Vad gör du här?
– Handlar böcker, min rektor ville att jag skulle köpa böcker som sommarläsning.
– Där ser man, skriver du inte prov förresten?
– Jag är klar.
Hon ser på mig.
– Det är säkert, jag är klar.
– Redan.
– Ja, redan.
– Kom så bjuder jag på en fika.
Jag inser att hon inte kommer att acceptera ett nej, så jag går med henne till kafét, vi köper varsin kaffe och varsin kaka. Vi sätter oss och hon ser på mig.
– Hur är det möjligt att du redan är klar?
– Jag är en skärpt kille.
– För att bli klar så pass fort så är man mer än skärpt.
Jag tar en klunk av kaffet. Vi har aldrig talat så här med varandra.
– Så är det kanske.
– Pft.
– Förlåt?
– Kanske?
– Jag gillar inte att skryta.
– Om det är sanningen så är det inte skryt.
Jag ser på henne och jag ler lite.
– Nej kanske inte. Men ja jag är mer än skärpt. Jag älskar att plugga och lära mig saker. Jag pluggar för att jag älskar att plugga, jag har alltid gjort det. Jag lärde mig ganska tidigt i grundskolan att inte ta plats. Att mina klasskamrater mobbade mig, eller såg på mig som underlig är något jag kunde köpa. Men när lärarna gjorde likadant.
– Förlåt? Menar du att lärarna mobbade dig?
– Mer eller mindre ja. Så jag lärde mig att inte sticka ut, som tur var så älskar jag fäktningen med. Så jag blev accepterad för den så att säga. Vilket inte är så illa med tanke på att jag var Imp till min sextonårsdag så jag Manifesterade och visade det sig så är jag en steg 5 Warlock, med ett märke som skiftar i färg. Det är inte så många som det har gjort det för. Vad man vet så är det bara två personers märke som gjort det.
– Merlin och Nimue.
– Precis, mormor. Jag säger inte att jag är dem så att säga. Det skulle vara förmätet av mig. Men faktum kvarstår, mitt märke skiftar i färg.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Jag tar en klunk av kaffet.
– Men min hunger efter kunskap har inget med min kraft att göra. Jag säger kraft inte magi. Jag är Star Wars fantast.
– Haha, där ser man, det är jag med.
Jag ser på henne och jag ler, hon ler mot mig.
– Så jag blir klar före de andra, ingen säger något om det för jag är bra på att fäktas. Konstigt men så är det, sen så ifrågasätter de inte mig längre.
– De?
– Ungdomarna från Områdena. De känner mig, de vet vad jag går för så att säga. Framför allt i fäktningen.
– Du ska vara med i Världsspelen?
– Ja, jag ska vara med där. Eftersom jag är amatör så får jag betala för mig själv. Men jag kan använda en portal om jag väljer att bo hemma. Det är skönast att sova i sin egen säng, äta min vanliga mat osv.
– Vad ger du dig själv för chanser?
– Oj, det är en svår fråga, målet är kvartsfinal. Allt annat är en bonus. Min högsta dröm är att möta Ieyasu Kakaga. Att få dela svärd med den bäste, det skulle vara en dröm. Att få se var man står, han är fortfarande bäst. Det finns andra, men ingen som honom. Som har hans meriter, hans teknik och mentala styrka. Den är väldigt imponerande. Men som sagt målet är kvartsfinal, sen får vi se. Skulle jag få möta honom i första matchen så är jag nöjd med det.
– Så din idol är Ieyasu?
– Ja.
– Min är hans fru, hon var något extra. Hon dog alldeles för tidigt.
– Ja.
– Vad är det för böcker?
Jag räcker henne tygpåsen och hon tittar på dem. Hon ser på Merlin boken, hon ser på den och sen på mig.
– Du kan äldsta språket?
– Ja, jag vet om restriktionerna. Jag förstår varför de finns med, så jag kommer inte att hitta på några dumheter.
– Så bra.
Hon räcker mig tygpåsen, hon ser på sin klocka och sen säger hon.
– Det var väldigt intressant att tala med dig Michael.
– Detsamma, mormor.
– Jag måste i väg men vi får talas vid mer en annan gång.
– Javisst.
Hon reser sig, jag gör detsamma och hon kramar mig. Jag svarar på kramen och hon går i väg när vi släppt varandra. Jag tar tygpåsen och lämnar Mötesplatsen. Jag cyklar till träningslokalen, jag går in och byter om. När jag är klar så börjar jag att träna…
Jag ser på alla deltagarna i den öppna amatörklassen. Det är dags för Världsspelen. Skolan slutade och jag stannade hemma, jag utmanade inte ödet och hängde med Amanda och Erika till deras firande på stranden.
Vilket var tur för det kom dit en hel del ungdomar från vår skola och det blev lätt kaos. Polisen kom och stoppade en hel del tumult. Erika och Amanda lämnade snabbt. De kom hem till huset och satte sig med mig i soffan och tittade på film med mig i stället.
Kvällen slutade med att Amanda sov över och vi älskade halva natten. Hon sov över hela helgen. På måndagen så började vårt två veckors träningsläger, fyra pass om dagen i tio dagar. Där emellan så firade vi sommarsolståndet, jag och Amanda firade det tillsammans i skogen och vi älskade i två dagar.
Erika älskade också i två dagar med en kille från Göteborg. Den Glänta som vi firar i finns i Småland, en bit ifrån Gislaved. En Glänta är en plats där magin är extra stark. Det är en plats där man kan tanka energi, eller kraft.
Det finns en sådan plats i trädgården därhemma i en berså. Vi går dit när vi behöver landa, som vi säger. Hela Gläntan är en plats med väldigt mycket energi. Sådana platser finns överallt på jorden. Det finns inget mönster i placeringarna av dem.
När de två veckorna gått så, tog min gamle Mästare över min träning och jag tränade hårdare än någonsin förr. Det har funnits tillfälle där jag velat be honom fara åt helvete. När jag kommit dit så har han gett mig ledigt och förbjudit mig att träna.
Sen har jag kommit tillbaka och tränat. Den tid jag inte tränat har jag tillbringat med Amanda och Erika. När jag tränar så hänger de med tjejgänget. När Världsspelen är slut så ska vi resa till Seychellerna i två veckor.
Vi kommer hem en vecka innan skolan börjar. Då börjar träningslägret. Amanda ska följa med oss dit, Ulrika och Fredrik frågade om hon ville följa med. Hon sa ja, sen löste hennes föräldrar och mina föräldrar resten.
Jag vinkar när jag blir presenterad, sen fortsätter presentationen. När de säger Ieyasu Kakagas namn så får han en stående ovation som vara i flera minuter. Jag är en av dem som klappar väldigt entusiastiskt. När presentationen är klar så börjar matcherna…
Jag ser på min motståndare, jag har nått mitt realistiska mål. Jag är i kvartsfinal, jag är en av de åtta bästa amatörerna i världen. På andra sidan banan står Ieyasu Kakaga. Inte nog med att jag nått mitt mål.
Jag ska få fäktas mot den bäste av de bästa alla kategorier. Det finns skolor som är döpta efter honom, barn är döpta efter honom. Han delar förnamn med den man som la grunden för Tokugawa Shogunatet.
Att säga att jag är starstruck är bara förnamnet, men min mästares ord börjar ringa i mina öron. En dag när vi tränade och jag höjde Ieyasu till skyarna så sa han.
– Han som alla andra går på toaletten, han som alla andra äter mat, sover, älskar, hatar osv. han är bara en människa. Han är ingen gud, han är en människa. Varken mer eller mindre. Om du får möta honom så glöm inte, han är bara en människa Michael. En fantastisk svärdsman, men bara en människa. Du Michael är på väg att bli en fantastisk svärdsman. Ni är båda bara människor.
Jag ser på honom, min Mästares ord ekar i mitt huvud. Han är bara en människa, varken mer eller mindre. Jag har satt upp mitt mål, jag ska klara mig i mer än en minut. Ingen annan har klarat sig så länge mot honom.
Klarar jag mig i en minut så är allt möjligt. Han kommer att börja fundera då, han är bara människa. Jag fokuserar och alla ljud försvinner. Det är bara han, jag och domaren här. Jag bugar mig mot honom, han svarar på den.
Jag sätter på mig masken, jag drar upp huvan. Jag greppar svärdet och jag ställer mig i min favoritposition som är vatten. Det är hans med, jag ska klara mig i en minut sen är allt möjligt. Han gör sig redo, signalen ljuder och jag ser hans attack.
Jag möter den, jag backar inte. Jag möter hans attacker. Jag räknar tyst för mig själv, jag räknar och jag möter hans attacker. Jag backar inte.
– 30 sekunder.
Trycket i hans attacker ökar, de blir aggressivare och aggressivare. Samtidigt som de känns mer och mer desperata.
– 45 sekunder.
Jag står emot, jag möter dem, jag backar inte. Jag blinkar inte, jag känner kraften i hans attacker.
– 60 sekunder.
En minut, jag har klarat mig i en minut. Nu får det bära eller brista, jag kontrar och han stönar till. Det är bara jag som hör det, jag pressar honom i mina attacker och han får backa två steg. Jag hugger som en kobra och jag attackerar honom.
Nu är det han som får försvara sig. Mitt fokus är skarpare än någonsin, jag tar mig innanför hans försvar och jag slår till fem gånger och på den femte attacken så flyger hans svärd i väg och jag stannar och världen stannar.
För en sekund sen studsar världen tillbaka och jag inser vad jag har gjort. Jag har slagit Ieyasu Kakaga. Mannen som inte förlorat en officiell match sen han var arton år. Jag backar och jag bugar mig mot honom.
Mitt fokus släpper när domaren pekar på mig som vinnare. Då viker sig benen på mig och jag rasar ihop, då hör jag publiken och jag sitter på knä och jag drar av mig masken och jag drar bak huvan. Jag bugar mig mot honom igen, han bugar sig mot mig.
Jag reser mig och jag torkar tårarna som rinner från mina ögon. Jag har slagit Ieyasu Kakaga, en snorunge från Områdena har slagit Ieyasu Kakaga. Jag ser på honom, han ser på mig och han ler.
Jag går fram till honom och jag bugar mig igen och skakar hans hand. Han skakar min, publiken är i chocktillstånd samtidigt som de applåderar.
– Alla förlorar någon gång, jag är bara en människa.
Jag ser på honom och jag tänker på min Mästares ord.
– Han är bara en människa och alla förlorar.
Det tar en stund innan vi kan lämna banan, det ska tas en hel del bilder. Både på honom och på mig…
Jag ser på min motståndare, jag ser på mina fingrar. Hans svärd träffade dem olyckligt, om jag måste bli helad så har jag förlorat. Efter matchen mot Ieyasu Kakaga.
Så vann jag semifinalen på ren adrenalinrush, nu står jag här i finalen med tre brutna fingrar på min vänstra hand som är min dominerade hand.
Jag ber om timeout. Jag går snabbt fram till min väska, jag tar fram tejp och jag tejpar fingrarna snabbt som bara den. jag går tillbaka till banan och domaren ser på mig.
– Kan du fortsätta?
– Ja.
Jag byter hand och min motståndare ser på mig, han är ifrån USA och han är deras bäste amatör. Han är lite över trettio och han som de flesta andra i amatörklassen är före detta proffs. Jag greppar svärdet och jag nickar.
Vi gör oss redo, jag fokuserar och jag samlar mig. Signalen ljuder och han attackerar mig, jag försvarar mig men smärtan blir för stor i mina fingrar. Jag inser att jag inte kommer att kunna stå emot så länge till.
Så jag kastar all taktik åt sidan och jag attackerar honom. En desperat attack, vi träffar varandra. Domaren bryter och vi får backa. Jag skakar min hand och jag andas tungt, jag är nästan säker på att han träffade mina fingrar med vilje.
Jag kramar dem igen, jag skakar dem. Det tar tid vid granskningen. Mina fingrar stelnar ännu mer, överdomarna kallar till sig domaren. Han går fram till skranket, de samtalar med varandra. Fler officiella personer kommer fram till skranket.
Jag försöker röra mina fingrar, det går knappt. Min tejpning förhindrar mig också, jag ser på jumbotronen. De visar våra träffar, jag vet att jag träffade honom tre gånger. Han träffade mig tre gånger, frågan är vem som träffade vem snabbast.
Det är inte lätt att avgöra, jag rör på mig lite. Det känns som att de kommer att säga att de inte kan avgöra vem som är snabbast. Om det blir Sudden Death så kommer jag att attackera honom direkt, mina fingrar klarar inte av någon längre duell.
De kallar till och med på Ieyasu, vi ser på varandra och sen på domarskranket. Publiken börjar vissla, jag greppar svärdet med min skakade hand. Jag ser att han ser det, jag ska ta mig fan inte visa att jag har så ont som jag har.
Domarbordet vinkar på oss, jag drar bak min huva och jag flyttar på masken. Vi kommer fram till domarbordet, vi ser på domarna.
– Det går inte att avgöra vem av er som är snabbast.
– Då blir det suddendeath.
– I vanliga turneringar så är det så.
Det är amerikanen som säger det med suddendeath, det är huvuddomaren som korrigerar honom.
– Men i Världsspelen så är reglerna annorlunda, herr Ieyasu Kakaga påpekade det för oss. Eftersom ni även har lika många direktvinster så kommer ni att få dela på första platsen.
Jag slickar mig om läpparna och jag sjunker ner på knäna och jag gömmer mitt ansikte bakom mina händer. Jag börjar att gråta, publiken förstår inte vad som händer. Speakern meddelar resultatet, att vi kommer att dela på förstaplatsen.
Då brister publiken ut i vrålande och applåder. Jag reser mig och vi går till varsin ände av banorna. Vi bugar oss mot varandra, mot domaren och överdomarna. Jag ser blicken som amerikanen ger Ieyasu Kakaga.
Den är väldigt harmfull, jag känner hur någon tar min skadade hand i sin och jag vrider på huvudet och ser på en kvinna som ber mig att samla mig. Sen helar hon mina fingrar, det gör ont. Men det går över så fort hon släpper min hand.
Jag drar av tejpen från fingrarna jag rör dem. Jag kommer att få tejpa dem ett tag till, men de är inte brutna längre. Jag tackar henne, hon ler mot mig och hon gratulerar mig. Jag skakar amerikanens hand, jag ser på honom.
– Jag nästan önskar att det blivit sudden.
Han ser på mig.
– Så din harmfulla blick mot Ieyasu är väldigt opassande. Han som jag vet vad du gjorde. Jag är kanske en snorunge i dina ögon. Men jag fuskar inte för att vinna. Jag skadar inte mina motståndare med flit, nej jag kan inte bevisa det. Men vi som kan detta vet vad du gjorde.
Jag släpper hans hand och jag lämnar honom och jag joggar fram till läktaren och min familj. Jag vinkar till dem, de vinkar tillbaka och jag tar min väska. Jag tar av mig jackan och tar på mig en överdragströja.
Jag stoppar ner mina saker i väskan. Frågan är vad detta gör för mitt marknadsvärde? Jag ler lite, förhoppningsvis så kommer jag in på ett bra college. Jag tar fram tejp och jag tejpar mina fingrar. De förbereder prisutdelningen, finalen för proffsen går efter vår prisutdelning.
Den går mellan en japan och en amerikan, de två länderna som dominerar fäktningen i världen. Det är där pengarna finns, man kan tjäna hinkvis med pengar där. Jag nöjer mig med att jag får mina Collegestudier betalda.
De vinkar på mig och jag går bort till tribunen. Honom som jag mötte i semifinalen vann matchen om tredjepris, jag skakar hand med honom. Han är ifrån Frankrike, han skakar hand med amerikanen. Han går upp på tredjeplatsen, han får sin medalj.
Sen säger de amerikanens namn, han går upp på översta platsen. Han får sin medalj, sen ropar de upp mig och jag går upp på översta platsen och jag ställer mig bredvid honom. Jag får betydligt högre hejarop än vad han fick.
Jag får min medalj. Eftersom vi delar på första platsen så spelar de inte våra nationalsånger. Det tas en massa bilder på oss, när de är klara så går vi ner och jag går till min väska. Jag hivar upp den på min axel, en kvinna kommer fram till mig och hon lotsar mig till det rum där vi ska ha en presskonferens.
Vi får sätta oss, amerikansk media ställer frågor till honom och han svarar på dem. När de är klara så ställer de frågor till mig. Jag får frågan om hur högt jag rankar segern. Så säger jag.
– Jag rankar matchen mot Ieyasu Kakaga högre, han är en levande legend. Vi kommer inte att få se liknande fäktare på länge. Han har tillhört den absoluta världstoppen i över tjugofem år, det är unikt. Att få ha delat svärd med honom är min största upplevelse denna vecka.
– Vad händer nu?
– Jag ska ha sommarlov, sen börjar skolan om tre veckor. Jag ska börja sista året på gymnasiet.
– Vilka framtidsplaner har du?
Tjäna hinkar med pengar, men det säger jag inte.
– Förhoppningsvis få studera och fäktas.
– Så du menar att din vinst mot Ieyasu Kakaga, slår högre än guldmedaljen.
– Så här spontant så ja, med tanke på hans meriter. På vem han är så ja då rankar jag den matchen högre än finalen. Men givetvis så är jag glad och tacksam över att ha vunnit en medalj. Att bli nummer ett av amatörerna, det är klart att det betyder mycket. Men att ha fått dela svärd med Ieyasu Kakaga, det är en ynnest som jag kommer att leva på länge. Det och att jag fick en medalj.
– Vad kommer detta att innebära för dig?
– Innebära?
– Ja, du slår Ieyasu Kakaga och du vinner en medalj skadad.
– Förhoppningsvis att jag får möjligheten att få studera på ett College och få en bra utbildning. Det och att jag kan få fäktas, men utbildningen är viktigare. Även om jag älskar att fäktas, så om jag kan få kombinera de två sakerna så kommer jag att bli väldigt lycklig. Sen får vi se vad som händer, jag har ett år kvar i skolan.
Presskonferensen tar slut, de tar fler bilder på oss. Jag tar min väska när de är klara och jag går till läktaren och jag sätter mig med familjen. Amanda sitter också där vi ser på varandra och vi ler. De två finalisterna i finalen för proffsen kommer in…
Jag kysser Amanda, vi står i vattnet i indiska oceanen. Vi är på Seychellerna, det är ett liknande Resort som vi var på i Aruba. Vi har varit här i en vecka och vi har solat, simmat, dykt och njutit av värmen och varandra.
Det är skönt att vara här, att vi åkte direkt när vi kom hem. Iris hör av sig varje dag med uppdateringar om College och andra uppdrag, just nu så vill jag bara ha semester. Jag vill njuta av värmen och solen. Av vattnet som vi står i, maten som vi äter.
Njuta av att bara vara Michael. Av att vara med familjen och Amanda. Jag skickar samtalen från Iris till Fredrik. Han är mer van vid att handskas med sådana som Iris än vad jag är. Vi delar på oss och Erika kommer fram till oss.
– Så vad ska vi göra?
– Bestäm ni, jag är med på det mesta.
De ser på mig, jag säger så hela tiden. Men jag är med på allt som de hittar på, så länge jag slipper hitta på något. Jag har semester, det senaste årets träning och i synnerhet den sista inför tävlingarna har satt sina spår i min kropp.
Jag behöver vilan, så jag fattar inga beslut. Jag bara hänger på, så länge jag får kyssas med Amanda emellanåt så är jag nöjd. Vi älskar när vi får en chans till det, vilket vi får varje kväll och natt…
Jag går in i träningslokalen på skolan, jag går till omklädningsrummet. Jag sätter mig på min plats. De som redan är här hälsar på mig och de gratulerar mig, jag säger tack. Jag börjar att klä av mig, de andra ser på min bränna.
– Var fan har du varit?
– Det är hemligt.
– Vadå hemligt?
– Det är hemligt Kalle, jag får inte berätta. Men jag kan avslöja så mycket som att där var varmt, där var fri mat och en hel del tjejer.
Han ser på mig, jag möter hans blick. Om man som jag slår Ieyasu Kakaga. Så har man rätt till en viss status även bland dem som sitter här.
– Så tjejer?
– Ja, Kalle tjejer.
– Fan, jag ska nog vara med i spelen nästa gång.
– Det tycker jag Kalle.
Han ser på mig.
– Jag menar allvar Kalle, det är en galen upplevelse. Att få gå runt där bland sina idoler. Det är en galen upplevelse.
– Och det finns tjejer där.
– Ja, Kalle det finns tjejer där.
– Perfekt.
Jag klär på mig och jag går till träningssalen, Mästarna står där och jag hälsar på dem. De hälsar på mig och de gratulerar mig. Jag säger tack och när alla som ska träna är på plats så börjar första träningslägret för detta läsår.
Mitt sista läsår, enligt Iris så har fem College i USA hört av sig. Alla fem har väldigt bra fäktningslag…
Jag sitter i Mediateket och jag har mina böcker framför mig, Irma och Louise ser på mig. Jag ser på dem, jag är fortfarande blåslagen. Helarna har gjort sitt, utan deras hjälp så hade jag legat på sjukhuset förmodligen i respirator.
Vi pluggar inför mitterminsproven. Erik är inte här, skulle han visa sig så kommer han att inse att jag inte bara är bra på att fäktas. Jag är blåslagen för att Erik kom på mig och Amanda. Skolan började och samma rutiner som jag följt de andra två åren fortsatte jag att följa. Träning, skola och ännu mer träning.
Där emellan så träffades jag och Amanda. Månaderna gick och det blev dags för första matchen. Vi reste till Göteborg och våra värsta antagonister. Vi kom fram, vi bytte om och när vi var klara så ställde vi upp och sångerna sjöngs.
Vi treor började och vi vann med 8 – 2. Sen förlorade tvåorna med samma siffror och våra ettor fick oavgjort mot dem. Så det blev suddendeath, jag vann min match, vår tvåa förlorade sin. Vår etta vann sin, hon hanterade nervositeten bättre än sin motståndare.
Vi vann och vi var i ett lyckorus. När vi kom hem så var jag oförsiktig. Eller jag trodde att Mötesplatsen var en säker plats. Det var det inte, Erik så mig kyssas med Amanda och jag hängde med Erika och andra från Akademin.
Han började att skvallra om det. När jag kom tillbaka till skolan på måndagen så blev det en hätsk stämning för att uttrycka det milt. Det slutade med att det gäng som Erik är med i såg mig som en förrädare och de attackerade mig.
Någon kontaktade polisen och rektorn. Då hade de misshandlat mig i fem minuter. Femton personer misshandlade mig.
De tog mig till sjukhuset och helarna, de helade mig och jag fick stanna kvar på sjukhuset i en vecka. Nu sitter jag här och pluggar inför proven.
– Är du ok, Michael?
– Nej, jag är inte om Irma. Jag är verkligen inte ok, jag blev nästan dödad för att jag är kör i ”fel” tjej. Hon gjorde slut med mig för att hon är rädd för vad som ska hända med mig, om vi fortsätter att vara tillsammans. Så nej jag är verkligen inte ok. Jag har inte kunnat träna på en vecka, jag får inte träna på tre veckor. Så nej Irma jag är verkligen inte ok, jag funderar på fullaste allvar och lämna skolan. Men då vinner de, men en sak ska Erik och de andra i hans gäng ha jävligt klart för sig. Nästa gång så kommer de att inse vad det innebär att ge sig på en steg 5 Warlock med mina kunskaper. De gav sig på mig, femton personer mot en. De fega svinen var femton mot en. Jag vet precis vem de femton är. Så nej Irma, jag mår verkligen inte bra.
Amanda gjorde slut, det jag varnade för hände. Jag fick betala priset för att vara tillsammans med en tjej som går på Akademin. Jag mår inte bra, jag mår verkligen inte bra. De fysiska skadorna kommer att läka, de är snart läkta det kunde gått så väldigt mycket värre.
Men inombords så är jag inte läkt, jag är arg, förbannad och fullkomligt vansinnig. Jag kommer att hämnas på dem, saken är den att de inte kommer ha en aning om vad som kommer att träffa dem. De två skvallertanterna kommer att börja snacka.
Jag vill att de ska snacka, de gav sig på mig. De har gett sig på mig hela mitt liv, nu räcker det. Nu ska de få reda på precis vad som händer när man ger sig på en steg 5 Warlock med min intelligens. Ingen av dem kommer att klara sina prov, det kommer att börja där…
Jag är klar med mina prov, jag har lämnat in det sista. Erik kommer inte klara sig, han kommer inte klara ett endaste prov till här på skolan. Det är likadant med de andra fjorton som gav sig på mig.
Jag har hackat den server där våra provsvar finns, de kommer att få mindre än 50% rätt. De får göra omprov, de kommer inte att klara dem i heller.
Man hittade barnporr på deras ledares dator. Jag tipsade polisen. De gjorde ett tillslag mot honom, de hittade allt på hans dator, på hans telefoner. De hittade även pengar och hans lager av Sky. Så han kommer att få sitta inne länge.
Jag lämnar skrivsalen, jag åker till träningslokalen. Jag får inte träna, men jag sätter mig med Mästaren och vi har ett långt samtal om livet. Om hämnd och om att ge igen. Han håller med mig om att jag inte kan vända andra kinden till.
De var femton mot en, för att jag blev kär. Han förstår Amandas agerande med. Det gör jag med, men det gör inte mindre ont för det. Verkligen inte. Jag är jävligt sugen på att besöka Erik med mitt svärd.
Problemet med det är att jag är ensam, det är inte han. Rör jag någon av dem fysiskt så får jag hela hans gäng efter mig. Fast två av dem är med i laget, jag kommer att fäktas väldigt mycket med dem.
De kommer att få ont, de kommer att få jävligt ont. Jag slog Ieyasu Kakaga, de är nollor. De kommer att få reda på precis hur stora nollor de är. Mästarna kommer att stoppa mig så jag får se till att maximera skadan på dem. Det ska bli skönt med lov, jag ska läka och sitta vid datorn.
De kommer att ångra att de gav sig på mig. Fan frågan är om jag skulle se till så att alla ledarna åker dit. De har datorer och telefoner allihop. Ett leende börjar att spela på mina läppar hur stort skull kaoset bli då?
Frågan är vad fan som händer om jag stör symbiosen. Men hade det inte varit Eriks gäng som gav sig på mig så kunde det lika gärna varit något av de andra gängen…
Det är kaos på skolan, ledarna för de tio största gängen är alla arresterade i den största barnpornografihärvan någonsin och alla tror att det är Eriks ledare som golat. Så de gömmer sig allihop, för de andra gängen är på krigsstigen mot dem.
Som sagt det är kaos, de femtons bekymmer är inte mindre. Ingen av dem klarade proven. Jag står vid mitt skåp och jag hör och ser på kaoset, ett leende spelar på mina läppar.
– Vad fan ler du åt?
– Skit du i det så lever du säkert längre, men jag är väldigt glad att jag inte är med i ett gäng. Jag slipper att ta order av någon som våldtar barn och filmar det. Din ledare gjorde det, var ni med på det allihop? Vem vet, polisen kanske kommer och hälsar på dig med.
Han stirrar på mig och sen rusar han i väg, jag tar mina saker och jag går till det klassrum som vi ska vara i. inte nog med att de åkte dit för det de åkte dit för. Polisen har beslagtagit sammanlagt tre ton Sky.
Det finns en hel del som snart kommer att börja visa tecken på abstinens. En del har redan börjat visa på det, det finns nästan inget Sky att köpa och det som finns är svindyrt. Jag ler lite till, min lärare kommer gående och vi är tre elever som väntar på henne.
De andra är inte här, de är med sina gäng och försöker rädda det som räddas kan. Jag sparkade på myrstacken och det blev kaos. De som är med i fäktningslaget som var med och attackerade mig. De är på sjukhuset,
Mästarna blundade när jag fäktades med dem. Det skickade signaler till de andra i laget, man ger sig inte på någon i laget. Laget är större än jaget och gänget. Den regeln gäller alla, de kommer att läka. Frågan är om de kommer tillbaka eller om de får ta in andra. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig verkligen inte. Läraren sätter igång lektionen…
Rektorn ser på mig, jag ser på henne och på boken som hon gett mig. Det har gått två veckor och det är fortfarande kaos. Så fort det kommer nya ledare i de största gängen. Så åker de dit för något och alla indicier pekar på det gäng som gav sig på mig.
Erik och hans femton vänner klarade inte omproven. De är riktigt illa på det, Erik är riktigt skakig. Hans framtid är på väg att glida honom mellan fingrarna. Han hoppades på att om han pluggade tillräckligt mycket så skulle han få en chans att läsa vidare.
De drömmarna försvinner sakta men säkert, samtidigt som de måste gömma sig för de andra gängen som inte är så glada på dem för att deras ledare åker dit hela tiden. Inte nog med det, någon skvallrar om Sky fabrikerna och smugglingen av detsamma från andra länder.
Polisen slår till hela tiden och beslagen ökar hela tiden. Baksidan eller vad man ska säga är att sjukhusens mottagningar för missbrukare är överfulla. De vet inte vad de ska göra.
– Hur mår du Michael?
– Skit, jag mår skit. Det gör fortfarande förbannat ont.
– I kroppen?
– I själen rektorn. Du förstår jag är väldigt kär i Amanda, efter det som hände så gjorde hon slut med mig. Jag berättade för henne vad som skulle hända om vi blev tillsammans. Jag blev oförsiktig en gång och det som hände, hände. Hon blev rädd att de skulle slå ihjäl mig nästa gång så hon gjorde slut med mig. Min syster förlorade sin bästa vän, för hon kan inte umgås med henne i heller för det blir en påminnelse om mig. Så jag mår skit, men jag kommer hit, jag pluggar och jag tränar. När jag pluggat och tränat så gråter jag mig till sömns. Stiger upp och åker hit och pluggar och tränar. Jag kommer att göra det fram till juni. Sen lämnar jag detta helvete och jag kommer inte se mig om rektorn.
– Elisabeth.
– Nej, får någon reda på att jag säger Elisabeth till dig. Så lär de hoppa på mig igen. Jag lärde mig min läxa, jag kommer inte att bryta mot deras förbannade hedersbegrepp fler gånger. Men de förbannade nollorna kommer inte att bli något. När jag blir det så kommer jag att skratta hela vägen till banken. De har retat och mobbat mig så länge jag kan minnas. När de inte kommer längre än till sina förbannade pisslägenheter så kommer jag att köpa en lägenhet eller hus på gräddhyllan. Min seger är när de inser att de aldrig kommer att komma längre för att de är patetiska nollor. Alla har ett val, rektorn. De valde gängen, det gjorde inte jag. De kommer att bo kvar på gårdarna, i områdena. Det kommer inte jag, det gör inte jag. Frågan är om jag ska börja gå i mina andra kläder, använda min andra telefon, ha min Apple Watch på mig. Försöker någon något med mig så kanske jag ska visa vad jag lärt mig. Vilka böcker jag läst och studerat? De ska kanske lära sig precis vad en intelligent steg 5 Warlock är kapabel till? Men nej, det är inte värt det. Jag ska stå ut i sju månader till. Sen lämnar jag er och tro mig, jag kommer inte se mig om över axeln en endaste gång. De jag kommer att sakna är lätt räknade och det är inte en endaste av eleverna. Irma och Louise var inte topp 5% denna gång. De förbannade skvallertackorna kommer inte att vara det fler gånger. Så jag mår skit rektorn. Men jag kommer hit varje dag till en plats som jag avskyr för det är min enda väg ut. Eller det är det inte, jag skulle kunna byta till Akademin och avsluta mina studier där. Jag har min framtid säkrad, fem College slåss om min underskrift. Jag ska bara bestämma mig för vilken av dem som ger mig fördelar. Men om jag gör det, så sviker jag laget, jag sviker dig och de andra lärarna som kämpar varje dag. För svin som inte bryr sig, jag beundrar dig, dina lärare som står ut med skiten varenda dag. Så nej jag kommer inte att säga Elisabeth till dig, jag vet min plats i galenskaperna som är skolan här. De visade mig med väldig tydlighet var min plats är.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Jag tar böckerna och jag lämnar hennes rum. Jag går ut i kaoset som är vår skola, jag går till mediateket och jag sätter mig. Jag öppnar böckerna och jag börjar läsa i dem…
Jag ser på Irma och Louise, de ser på mig. De är med i varsitt av de gäng vars ledare åker dit hela tiden. Erik är borta, ingen vet var han är. De missade de andra omproven med.
Så de är borta alla femton, vi har få ta in ersättare för de som hoppade på mig. De är också borta, jag vet inte var och jag bryr mig inte. Jag bryr mig verkligen inte.
– Vad vill ni?
– Du måste hjälpa oss.
– Jag måste ingenting Irma, verkligen inte. Om attacken lärde mig något så är det att jag ser efter en person. Mig, alla andra kan fara åt helvete. Där ni är alla andra, ni skvallrade till Erik och ni förvarnade inte mig. Lycka till med era prov.
– Vem fan tror du att du är?
– Den som kommer att lämna skolan med högsta betyg och ett stipendium med allt betalt till ett av de största collegen i USA. Frågan du ska ställa dig Irma, vem fan är du? en blivande hora som kommer att få suga av slapptaskar för en hundring för att kunna finansiera nästa Sky fix? En sak till, laget kommer inte acceptera fler attacker på mig Irma och Louise. Ditt problem Louise är att du är ryggradslös. Du tänker aldrig en egen tanke och du tillåter henne att köra med dig. Vilket kommer göra att du inte ens får suga av slapptorskar för en hundring. Hon kommer att äta upp dig Louise, hon kommer att se till så att du inte ens får betalt när torskarna ligger med dig. När det händer, så kommer jag att sitta i mitt hus på gräddhyllan och dricka champagne. Med en fotomodell bredvid mig med ett par hundramiljoner på banken. Så det är vem fan jag tror att jag är. En vinnare och ni två är patetiska nollor. Om du så var den sista kvinnan på jorden Irma så skulle jag inte ens se på dig. Så försvinn härifrån innan jag blir arg på riktigt. Tro mig Irma, du vill inte att jag ska bli arg på riktigt. Vad du inte fattat din förbannade idiot är jag är en steg 5 warlock som är intelligent. Vill du bli blind? Döv, stum? Jag kan se till så att du blir det, med ett ord så kan jag se till det. Vill du se när jag gör så att dina bröst blir som på en nittioårig kvinna? Så fortsätt att hota mig så kommer du att få ta konsekvenserna av det. Vill du att de ska klia konstant i din fitta? Så att du inte kan göra annat än att klia dig där hela tiden? Så snälla utmana mig Irma så kommer du att få lära dig vad det innebär att reta en steg 5 Warlock som mig. Ett tips Louise, för du är rätt harmlös. Dumpa henne som vän, hon kommer att dra ner dig i skiten. Du har en chans att klara dig, men det kan du bara göra om du lämnar henne. Du har en chans, det har inte hon. Du har en chans att överleva detta. Det har inte hon, du har en chans att följa dina drömmar. Det har inte hon. Dumpar du henne så hjälper jag dig med pluggandet, så att du kan bli läkare och helare. Dumpar du inte henne så kommer du att bli det som jag sa innan. En prostituerad som är beroende av Sky. Du håller din framtid i dina egna händer. Dumpa henne och få en chans på det liv som du vill ha, eller följ henne och få det andra alternativet.
Irma stirrar på mig, Louise ser på mig. Hon slickar sig om läpparna.
– Pengar, eller inte Louise? Ett hus i de finare områdena, eller inte? Valet är ditt, en snygg man med pengar, eller Sky höga HIV smittade torskar?
– Jag stannar.
Irma stirrar på henne…
Jag öppnar första provet, vi hade vår andra match innan pluggandet började på allvar. Vi mötte skolan från Karlskrona och vi vann knappt igen. 16 – 14 men vi vann. Vi var två som pluggade i mediateket, jag och Louise.
Hon bröt med Irma, hon har lämnat området och flyttat till sin mormor som bor i ett vanligt område. Där är inga gäng och en normalitet som hon inte riktigt vant sig vid än. Hon klär sig ”normalt”gäng kläderna är borta.
Vi pluggade tillsammans och hon pluggade hårt. Jag är övertygad om att hon kommer att komma topp 5. Jag ser på provet och jag börjar att svara på frågorna och illamåendet försvinner. Frågan är om jag någonsin kommer att komma till en provskrivning och inte må illa…
Jag ser på resultaten, mitt namn står överst, under mitt är Louise. Irma kommer att få skriva om. Hon är likblek och hon stirrar på pappret på väggen, jag och Louise går till salen som vi ska vara i. Vi ställer oss där och väntar, det är fortfarande kaos bland gängen.
Det är fortfarande brist på Sky, polisen får hela tiden säkra tips. Gängen fattar ingenting, de fattar inte vem det är som tjallar hela tiden. De är väldigt paranoida i gängen, det är roligt att se dem svettas. På allvar svettas.
De som var kungar här innan är numera bara patetiska nollor som är paranoida. Läraren kommer och öppnar dörren. Vi går in och vi sätter oss. Jag har inte talat så mycket om familjen. Det är mest för att om det är kaos i skolan så är allt väldigt bra därhemma.
Erika klarade uppkörningen, så nu har hon körkort hon med. Hon hade fest när hon fyllde arton och den var väldigt trevlig, det var hennes klasskompisar från Akademin som var med på den. Det var en rolig och trevlig fest.
De flesta av hennes klasskompisar är väldigt trevliga. Betydligt trevligare än vad idioterna på min skola är. Jag hänger en del med Erika och hennes vänner. När jag hinner, träningen och allt annat tar sin tid. Men när jag kan så hänger jag med dem.
Jag ser Amanda ibland och hon ser mig och vi hälsar på varandra men det blir inte mer än så. Erika försöker övertala sina föräldrar om att vi behöver en bil hon och jag. Hon kommer ingenstans med sina övertalningsförsök.
Jag är inte till någon hjälp, för jag tycker inte att jag behöver en bil. Erika har valt att inte göra portalprovet, hon vill vänta. Hon vill inte utmana ödet som hon säger. Det är en termin kvar sen så är det slut på att leva ett förbannat dubbelliv. Om sex månader så kan jag göra precis vad jag vill.
Jag kan klä mig hur jag vill, ha på mig min klocka, ha min nya telefon. Som sagt göra precis vad fan jag vill. Det ska bli så förbannat skönt att slippa skiten i skolan.
Slippa de förbannade idioterna, få vara med vem jag vill, gå på Mötesplatsen om jag vill, hångla med vem fan jag vill. Jag får göra vad fan jag vill!!…
Jag ser på Amanda, hon ser på mig. Jag ser henne hålla sin nye kille i handen, vi är på nyårsfest på Mötesplatsen. Jag hade inget val, jag var tvungen att följa med. Det var en eller annan hyllning till Merlin, familjen var inbjuden och jag tillhör familjen.
Jag har haft fler intressanta diskussioner med mormor och de andra äldre. De inser vad en steg 5 Warlock med skiftande färger innebär. Det som idioterna på min skola inte fattar.
Rektorn och hennes familj är här, hennes familj delar blod med Merlin och Nimue. Jag samlar mig och jag går mot toaletterna.
– Visst är du Michael Fasth?
Jag stannar och jag ser på tjejen som frågat. Jag ser på de som står bakom henne.
– Ja.
– Kan vi få din autograf?
Jag ser lite små chockat på henne.
– Varför?
– För att du vann Världsspelen.
– Visst.
Hon räcker mig en penna och papper, jag skriver min namnteckning. De andra som står bakom henne vill också ha autografer. Jag skriver dem, de ställer frågor om matchen mot Ieyasu Kakaga. Jag svarar på dem, den första tjejen frågar om jag ställer upp på en bild med henne.
Jag säger javisst, sen så tar jag bilder med dem. Sen ursäktar jag mig och går på toaletten, det där kändes rätt så surrealistiskt. Det är nästan sex månader sedan och det är första gången jag får skriva autografer, jag trodde att folk glömt bort mig.
Det var rätt pinsamt, jag kissar färdigt och jag tvättar händerna och jag lämnar toaletten. De som tog bilder la upp dem på Instagram, helt plötsligt så insåg fler att jag är jag så att säga. Jag har inte betett mig som en superstjärna, jag har inte visat sådana sidor.
Jag har inte ens deltagit i någon reklamkampanj så att säga. Men när de la upp bilderna så spred de sig bland ungdomarna och sen bland de äldre. Så när jag kommer utifrån toaletten så blir jag ”överfallen”varken mer eller mindre.
Jag ser på människorna som står där med telefoner redo och papper och pennor. Jag slickar mig om läpparna. Sen börjar jag att skriva autografer, jag tar bilder med dem. Det är tur att det är lov så att idioterna på skolan kanske hinner glömma det tills lovet är slut.
Jag ska kanske tala med rektorn om det, för bilderna kommer att sprida sig. De kommer att se var jag är, de kommer att se kläderna, klockan och allt annat. Frågan är hur fan jag ska göra med detta, men jag skriver autograferna.
Jag ställer upp på bilderna och jag svarar på deras frågor om matchen mot Ieyasu Kakaga och finalen. Efter en stund så kommer Fredrik och Ulrika fram till mig och de ”bryter”upp de som står runt mig.
Alla har fått autografer och de har fått ta sina bilder. Nu vill de bara prata om matcherna. Det blev lite jobbigt när Amandas nye kille kom fram och ville ha en autograf och ta en bild med mig. Han ville att Amanda skulle vara med på den.
Hon tackade nej, vilket jag är tacksam för. Erika såg på mig, hon log och jag svarade på hennes leende. Hon berättade för mig om att Amanda skaffat ny kille. Hon umgås inte mer Erika och de andra längre.
Hon umgås med andra på skolan. Från Höllviken, hon fick sig ett rejält skrämskott tydligen när jag blev misshandlad för att vi var tillsammans. Vi går till bordet och sätter oss.
– Jag får ha ett samtal med rektorn.
– Varför, Michael?
Det är Fredrik som frågar.
– För att när de hoppade på mig sist så var vi på ett kafé här. Nu frotterar jag mig med eliten så att säga. Frågan är om jag vågar visa mig där igen.
Alla som sitter vid bordet ser på mig.
– Det är därför som jag inte vill gå på dessa tillställningar, det är inte för att jag tycker att de är tråkiga osv. utan för att jag riskerar livet när jag deltar på sådant här. Som jag sa när jag blev tillsammans med Amanda, det är med risk för livet. Detta är så pass allvarligt så jag inte vet om jag vågar delta på träningslägret på skolan. Jag är rädd för vad de kommer att göra, jag kanske har en attityd om att jag inte är rädd. Men jag är rädd och jag vill inte bli misshandlad igen. Eller värre, jag kan kanske säga att jag var tvungen att gå för att jag vann Världsspelen och att min agent tvingade mig att gå. Det kan funka, framför allt om Erika börjar sprida att Amanda har en ny kille. Så att de inte tror att jag är med henne här. De följer henne på Instagram, de håller koll på mig genom hennes sociala medier. Så börja skriva om det nu, förvarna Amanda. Få med henne på båten, nu så ska jag prata med rektorn.
Familjen ser på mig.
– Trodde ni att det var en engångsföreteelse? Det var en varning, nästa gång så får jag en kula i mig, eller så är de trettio nästa gång. Då slutar de inte att slå förrän jag är död. Det är allvar, deras hat mot detta är precis så stort. Ingen som kommer från områdena skryter om sina framgångar, väldigt få kommer tillbaka till Malmö. Att Iris gjort det imponerar på mig, men det säger mig också att hon inte släppt sina kontakter med dem. Jag skrämde henne när jag skrev på för den agenturen. Att om hon tar ton så kommer jag att se till så att hon får flytta tillbaka till området och gänget. Det går inte att visa sig svag mot dem för då äter de upp dig. Jag gillar dessa tillställningar, men jag går hit med risk för mitt eget liv. Jag tänkte inte ens på att någon skulle känna igen mig, det är ingen som ber om min autograf i skolan precis. Jag får ringa Iris med, det är tur att hon är med i Nova. Hon kan säkert gjuta en del olja på vågorna.
Jag reser mig och går till rektorn, hon ser på mig.
– Kan jag få tala med dig?
– Givetvis, Michael.
Vi går bort en bit och jag lägger fram mitt dilemma. När jag är klar så ser hon på mig. Jag ser en massa känslor dansa över hennes ansikte, hon lovar att sprida att jag är här för att jag vann Världsspelen.
Hon kommer att sprida att hon sett Amanda med en ny kille. Att jag inte var här med henne, att jag inte var med någon tjej härifrån. Jag säger tack och sen ringer jag Iris, hon är på fest.
Jag berättar vad som hänt och hon nyktrar till fort och hon lovar att skriva på sina sidor. Hon ska se till så att Nova får reda på varför jag är här. Vi lägger på och jag blundar och samlar mig.
Jag kokar inombords, jag gör en portal och jag går in i den och jag går ut genom vår portal därhemma. Jag går till mitt rum och jag går fram till min dator och jag sätter mig vid den och jag öppnar de sociala medierna.
Jag ser på bilderna på mig. Jag läser kommentarerna, jag lär inte kunna gå tillbaka till skolan på ett tag. Det är tur att vi är träningslediga i nästa vecka.
Jag går hoppas att Iris lyckas gjuta olja på vågorna. Jag kommer att hålla mig hemma hela veckan…

Kapitel 8.
Jag kommer fram till skolan, det tog två dagar men sen så insåg galningarna här att jag var tvungen att vara där. Att min agent tvingat mig, det kan de köpa att min agent tvingar mig. Jag klarade mig undan denna gång, jag går till träningssalen. Kalle ser på mig.
– Vill du byta Kalle, du får gärna frottera dig med rikemanshororna.
– Nej för fan.
– Bra då säger du inget.
– Jag har inte sagt något!
– Du tänkte, du har alltid en jävla massa synpunkter på vad jag gör eller inte gör. Du lyssnade på din agent och ställde inte upp i Världsspelen, jag gjorde. Jag gick emot min agent. Nu tvingade hon mig att gå på den festen, jag måste visa upp mig. Visa collegen att jag kan föra mig vid sådana tillställningar. Jag att kan skriva autografer åt rikemansungar, ställa upp på bilder med dem osv. har inte din agent tränat dig på sådant?
Det är tyst i omklädningsrummet.
– Jag skryter inte med att jag vann Världsspelen att jag slog Ieyasu Kakaga. Men det är ett faktum och jag måste delta på sådana evenemang. Det kommer ni också få göra om ni har ambitioner om att fäktas vidare på högre nivåer. De kommer att skita i om ni är med i ett gäng eller inte, kan ni inte föra er så skiter de i hur bra ni är på att fäktas. De har sponsorer och rika människor som skänker pengar till deras skolor. Tror ni att de tatueringarna och märkena imponerar på dem? Nej det gör de inte, jag kan lova er att de härifrån som fått stipendium på College eller universitet har tagit bort sina märken och tatueringar. De som jag är placerad hos, lär mig hur jag ska bete mig vid sådana tillställningar. Jag har fem College som jagar min underskrift, min agent ska träffa ett sjätte College i dagarna. De såg bilderna på sociala medier. En sak till, min agents bror är Sergeant of Arms i Nova. Ni kan ju tänka er vad hon kommer att tycka om någon rör vid hennes guldgosse. Det var hon som sa åt mig att varna er. Så sprid det till de andra, rör ni mig så blir Nova irriterade. Rör ni mig så rör ni Nova. Så ska du fortsätta att spela tuff Kalle? Ska ni andra göra det? Ni lyssnade på era agenter, det gör jag med.
Iris sa åt mig att säga det om Nova, henne pratade med sin bror. Han talade med ledaren för Nova. Nu så står jag under deras beskydd, de som sitter här kommer att sprida det snabbare än en präriebrand sprider sig.
Irma kommer att få reda på precis hur liten hennes värld blivit. Som sagt jag är Iris guldgosse. Jag reser mig och går in i träningssalen…
Vi vann den tredje matchen, denna gång så vann vi överlägset. Ett par kommentarer om att agenter och skolor inte väljer sådana som inte brukar allvar och väljer andra saker i livet så blev de nervösa.
Vi krossade skolan som vi mötte, det var en skola ifrån Stockholm, jag fick skriva autografer efter matchen och ta bilder med folk. Jag hänvisade till min agent när de andra tittade snett på mig.
Alla vet hur det slutade för Irma när hon inte lyssnade på att Nova står för mitt beskydd. De rakade henne fullständigt i en av rasthallarna. De klädde av henne naken och rakade henne, de hällde bensin på henne och frågade om de skulle ha en häxbränning. Eller om hon skulle lägga ner.
Hon la ner, alla har lagt ner. Ingen går emot Nova. De rakade av henne allt hår på kroppen, från håret på huvudet, till ögonbrynen och allt där mellan. Så när jag hänvisar till min agent så säger de inget mer.
Nu sitter jag och Louise i mediateket och vi pluggar, vi pluggar hårt. Nästsista proven här, det är tre månader kvar på denna förvirrade plats. Tre långa månader kvar. Det tog slut mellan Amanda och hennes pojkvän när han fick reda på att hon varit tillsammans med mig.
Det var Erika som berättade det för mig, enligt ryktet som inte är bekräftat så ska han inte ha klarat av att hon varit tillsammans med en kändis. För hur skulle han kunna mäta sig med det? Jag visste inte vad jag skulle säga.
Erika har intensifierat sina försök att få en bil av föräldrarna. Jag är inte med henne i övertalandet. Jag fokuserar på att plugga och träna, jag tränar hårdare än någonsin.
Det är väldigt bra sätt att bli av med frustrationer på, frustrationer på idioter på skolan och sexuellfrustration. Jag har fått fler valkar i mina händer av allt onanerande. Så jag tränar och pluggar, ja jag onanerar med. Men inte lika mycket som innan.
Jag ser på lappen, jag är kvar på toppen så att säga. Jag är fortfarande topp 5% Louise är där hon med. Irma tappar igen, hon kommer att få göra om proven. Jag hoppas att hon inte klarar dem den förbannade skvallrande fittan.
Håret har inte vuxit ut ordentligt på henne. Hon är fortfarande väldigt skakad av det som hände. Vi tränar stenhårt, vi vinner vi nästa match så vinner vi pokalen Vinner så kommer det att bli fjärde året i rad. Så vi tränar stenhårt, vi treor för våra college eller proffskontrakt.
Jag vill ha ett stipendium till ett college. Det är värt mer än ett proffskontrakt. Fyra till fem års betalda studier, det är värt en massa pengar. Samtidigt som jag får fäktas på den högsta nivån. Det är värt en massa det med, jag får inte tjäna pengar under tiden jag studerar på college.
Fyra till fem års studier på college i USA är värt mellan 4 – 5 miljoner svenska kronor. Det är en väldigt bra slant. Sen är frågan vad jag kommer att välja att läsa. Något där jag tjänar hinkar med pengar när jag slutar att fäktas.
Jag går till träningslokalen och jag byter om. Jag går in i träningslokalen, jag sätter mig och jag börjar att meditera…
Vi skriker och kramar varandra, vi vinner för tredje året i rad. Det blev en jämn match men vi van till slut med 16 – 14. Som sagt vi firar med varandra, vi delar på oss och jag går fram till mästarna och jag ger dem alla tre en kram.
Jag går fram till rektorn och jag ger henne också en kram. Hon svarar på den precis som mästarna gjorde. Det är prisutdelning, det är de individuella prisen först. Jag vinner MVP i år, vi kammar hem alla tre MVP. Det har aldrig hänt förr, jag ser stoltheten i rektorns ögon.
Jag tyckte att vi förtjänade den mer i fjol men då vann vi väl för överlägset. I år så har vi fått kämpa mer för vinsterna. Men vi lyckades och nu står vi här tre år senare. Vi är åtta kvar av de som började tillsammans i ettan.
Jag tar av tejpen från mina fingrar. Jag går med priset till familjen, de kramar mig och jag kramar dem. Vi pratar om matchen och matcherna.
– Vi har proven kvar sen så slutar vi, vi tar studenten. Det ska bli så jävla skönt.
De ser på mig och ler, jag har inte bestämt mig om jag ska gå ut med mina klasskamrater. Vi får se hur jag gör, Akademin slutat efter oss som tur är. Så jag kan gå på deras studentfirande utan att riskera återverkningar på ett sådant beslut.
Att jag vill fira min systers student, jag går tillbaka till de andra. Iris ser på mig och hon ler också. Hon står med de andra agenterna. Hennes guldklimp blev MVP för andra gången, han är svenskmästare och bäst i världen bland amatörerna.
Han har varit kapten i alla matcher sen första matchen i ettan. Han har erbjudande från sex college. Varav fyra är Ivy League skolor, känner hon honom rätt så kommer han att välja ett av dem.
De fyra är, Harvard, Penn, Yale och Brown. De andra två är Stanford och UCLA. Frågan är vad han väljer? Inte nog med det, han är steg 5 Warlock med ett pentagram som skiftar färger. Han kan göra en portal, frågan är som sagt vad han väljer?
Hon ser mig går fram till mannen som delar ut priset åt oss. Som kapten för treorna så är det jag som tar emot priset och jag höjer det ovanför mitt huvud på rakar armar. Jag vrålar ut min glädje…
Vi sitter i mediateket, jag och Louise. Irma vågar inte komma inom tio meter från mig. Inte sen de rakade henne och hällde bensin över henne. Så det är bara jag och Louise här, om hon kommer topp 5% igen så kommer hon att söka in på Läkare/helare utbildningen.
Både i Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala. Hon frågade mig vad jag ska läsa. Jag sa som det är.
– Jag har inte en aning. Jag har alltid sagt att jag ska tjäna hinkvis med pengar, så jag ska hitta en utbildning som jag gör det på.
– Jurist, plastikläkare, något inom ekonomi.
– Ja, det får väl bli något sådant.
– Man vad skulle du vilja bli, Michael?
– Jag vet inte.
– Elitvakt?
– Nej, min far var det. Han dog i tjänsten.
– Oj, jag beklagar.
– Tack Louise, som sagt jag vet inte vad jag vill bli. Verkligen inte, vi får se. Vi får se vilket college jag väljer.
– Men du kommer att fäktas?
– Ja, jag kommer att fäktas. Det är det enda bandet jag har till min far, mitt svärd är min fars svärd. Varje gång jag håller i det så delar jag ett band med min far.
Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Nu pluggar vi Louise.
– Ja, Michael.
Vi börjar att plugga…
Vi kramar varandra, vi lyckades. Vi är topp 5% båda två, vi gråter båda två. Vi går ut från skolan och vi går till en bänk vi sätter oss på den och jag torkar mina tårar. Vi klarade det, allt vårt pluggande ledde fram till detta.
Till denna stund av triumf, vi har klarat det. Vi har passerat nålsögat med att ligga bland topp 5% hela tiden för mig, nästan hela tiden för henne. Jag skiter i Irma och Erik, de valde själv.
De satte gängen framför sin möjlighet att komma bort. Som sagt, de får skylla sig själv. Vi ser på varandra och vi kramar varandra länge.
– Tack Michael.
– Tack själv Louise, utan din vänskap därinne så vetifan om jag överlevt.
– Detsamma Michael, utan dig så hade jag inte haft den chansen jag har nu. En chans att bli något. En chans att lämna galenskaperna. Kommer du att gå på studenten?
– Jag vet inte.
– Jag kommer inte att göra det Michael. Jag är klar med dårhuset därinne, jag kommer inte fira en vecka med dem. Verkligen inte, jag kommer att sjukanmäla mig från och med i morgon. Jag ska resa till min mormor och morfar så fort som möjligt.
– Var bor de?
– I Halmstad, jag kommer nog att stanna där hela sommaren. Det är mitt andningshål.
– Jag förstår.
Jag gör det, förstår, jag förstår behovet av att ha ett andningshål. Min nya familj har blivit mitt andningshål, den plats där jag kan glömma galenskaperna därinne för ett par timmar.
Där och i träningssalen, Vi reser oss och vi går in på skolan igen. Till galenskaperna som bara kommer att bli värre från och med i morgon. Frågan är om jag också ska sjuka mig…
Ulrika och Fredrik ser på mig, jag försöker förklara för dem varför jag inte ska gå till skolan i morgon.
– Det är Sodom och Gomorra nedkokat i Dantes inferno. Treorna är som galna i en hel vecka och ingen kan göra något åt dem. Verkligen ingen. Så jag kommer att sjuka mig resten av veckan. En dag där räcker, de slutar skolan och de behöver inte oroa sig för konsekvenser. Betygen är satta, de lever ut. Det är ”tradition” att göra det. Lärare och all annan personal gömmer sig. Det har förekommit att elever har gett sig på lärare. Så jag kommer att sjuka mig. Jag kommer att njuta av att få en veckas längre ledigt. Eller fyra dagars extra ledigt. Louise reste till sin mormor och morfar igår. Hon kommer inte att delta på studenten. Jag överväger om jag ska göra det. Det är kaos där vid studenten. Verkligen kaos, alla gängen samlade på en plats och deras föräldrar som har varit med i gängen de med. Jag har hört rykten om att det är polisens jobbigaste dag på hela året. Vi har det värst för att vi är plugghästarna. Det minsta de gör mot oss är att kasta ägg och annat skit på oss.
– Är du seriös?
– Ja, Ulrika jag är väldigt seriös. Så jag som jag sa överväger allvarligt att inte delta på utspring osv. Vissa år så har pluggutbildningarna fått ledas ut bakvägen. Så numera så är pluggutbildningarnas deltagare få. När det var pandemi så trodde man att det skulle bli lugnt. Det blev värre, mycket värre. Jag har överlevt galenskaperna i tre år där, jag har inte talat så mycket om vad som händer där en vanlig skoldag. Var ska jag börja, det är i snitt mellan fem och tio misshandlar där om dagen. Jag kan om jag vill köpa allt som ni kan fantisera om där, en hel del saker som ni inte kan fantisera om med. Hade jag haft råd och velat det så hade kunnat ha sex från tidig morgon till sen kväll varje dag.
– Du menar?
– Ja Ulrika, precis det menar jag. Det är ett bra sätt att tjäna pengar, framför allt till Sky. Väldigt många på skolan är beroende av den skiten. Den och andra saker. Men framför allt Sky. Sen så har du all annan skit ni kan tänka er, så förutom att plugga så ska du försöka överleva till ditt skåp. Jag överdriver inte när jag säger överleva. I år så har åtta elever dött och väldigt många blivit skadade. Vissa elever har bara försvunnit, ingen vet vad som hänt med dem. Det eskalerar sista veckan i skolan, jag ”gömde” mig i mediateket hela dagen jag tog mig dit efter träningen i morse. Så jag kommer att sjuka mig i morgon. Jag har överlevt där i tre år och klarat mig utan allvarligare men för livet så att säga. Så det kloka för mig är att stanna hemma, sen som sagt så får jag se om jag deltar vid utspringet.
De ser på mig, Erika firar med sina kompisar. Det är ett normalt studentfirande, de klär ut sig och har en massa olika aktiviteter. Sen kulminerar deras vecka med ett normalt utspring.
Ett sådant som det är på alla andra skolor förutom den jag går på. Väldigt få utanför vår bubbla vet hur det är där…
Jag ser på regnet, jag går till mitt rum. Jag tar min väska och jag går till portalrummet. Jag skapar en portal som tar mig till träningslokalen. Jag byter om och Mästaren ser på mig.
– Michael.
– Mästare.
Jag sätter mig och börjar att meditera…
– Så vilken skola blir det?
– Jag vet inte, jag ska resa dit i nästa vecka. Jag ska besöka fyraskolor på östkusten och två på västkusten.
– Vad säger familjen?
– Jag kan använda portaler så jag är hemma på ett par sekunder om det blir tråkigt där. Annars så hade de nog velat att jag stannade här. Men eftersom jag kan göra en portal, så har de inga synpunkter.
– Så bra.
– Ja, men jag hade åkt ändå. Det har varit min dröm sen jag var sex år och jag började skolan och efter ett litet tag insåg att jag inte var som de andra barnen. Det som är riktigt skruvat är att min mors sjukdom på något vis inte märktes av. För alla andra galenskaper som hände, ja vad ska jag säga. De jämnade ut min mors galenskaper. Men hon kunde i alla fall skylla på att hon inte var frisk. De andra som bor där, alla kan inte vara psykiskt sjuka.
– Nej Michael, det är de inte. De är produkten av en massa saker.
– Ja, sociala projekt som fallerat fullständigt.
– Ja, vilken skola lockar mest?
Jag ser på honom, jag vet faktiskt inte. Ska jag välja utifrån fäktningslag så ska jag välja UCLA eller Yale, ska jag välja utifrån utbildning så ska jag välja UCLA, Harvard eller Yale. Just nu så ligger Harvard eller Yale nära tillhands.
Båda skolorna kan erbjuda mig den utbildning som jag troligtvis kommer att välja. Juridik med inriktning på ekonomi. Fem års studier, fem års fäktande. När jag är klar där så satsar jag på en proffskarriär härhemma.
Det är planen, sen kan allt hända. Men det är planen, som sagt. Sen kan allt hända…
Jag står bredvid Ulrika och Fredrik, jag var inte med på utspringet. Men jag var med på avslutningen i förmiddags. Vi var inte många som var det, jag fick ett stipendium för mina studieinsatser. Applåderna var få, men de betydde desto mer.
Jag fick en chans att säga adjö till mina lärare och rektorn. Vi som var där, fick alla en chans att säga adjö till dem. De frågade mig om mina framtidsplaner, jag sa som det var att jag ska på en turné och besöka skolor i nästa vecka.
Jag berättar vilka skolor som är intresserade av mina fäktningskonster. För dem som de är intresserade av, det är inte mig. Inte mina studiekunskaper, jag måste ha dem. Men det är inte för de resultaten som de vill att jag ska bli elev där. Nej det är för mina fäktningskunskaper.
– Nu är det dags för hennes klass.
De kommer utspringande, jag ser på dem och jag ler. Jag känner en del av dem. Tjejgänget som varit hemma hos oss, de jag träffat på Mötesplatsen. Erika och Amanda givetvis, jag har en bukettblommor till Amanda och en nalle att hänga runt hennes hals.
De sjunger och sen kommer Erika springande till oss, vi firade mig igår i trädgården. Idag så ska vi fira Erika, det var en väldigt trevlig kväll igår, intim och trevlig. Det kommer att komma betydligt fler idag än vad det gjorde igår.
Fler släktingar utifrån och vänner. Jag är nöjd med kvällen jag fick, jag är väldigt nöjd med den. jag fick fina presenter. Vi fick en väldigt fin present jag och Erika, vi fick en bil. Inte en sprillans ny, men en bättre begagnad.
En väldigt bättre begagnad. Inte en Porsche som Erika ville ha, men dock en Audi A6. Erika blev eld och lågor. Det blev jag med, jag fick fler saker. Men det är svårt att toppa en bil liksom.
Erika kommer fram till oss och hon kramar oss, när jag kramat henne och hängt ett par nallar runt hennes hals så ursäktar jag mig och går till Amanda, vi ser på varandra och jag kramar henne mjukt och jag hänger nallen runt hennes hals och jag ger henne buketten med blommor.
Hennes släktingar känner igen mig, folk känner fortfarande igen mig. Det visar som sagt precis vad fäktningen betyder i vår värld. Jag lämnar innan de vill att jag ska skriva autografer.
Jag går till familjen och jag ställer mig med dem. Vi bryter upp efter ett litet tag och vi följer henne till flaket som hon ska åka på…
– Jag har en biljett till dig med Michael.
– Men är det inte bara för er så att säga?
– Nej, eftersom vi inte är så många klasser så får vi bjuda in personer utifrån så att säga. Så nu bjuder jag in dig.
– Tack, Erika. Jag hänger gärna med.
– Så bra.
Hon ler och jag svarar på hennes leende. Hon festar vidare och jag ser på henne och ler. Tänk om min student varit som hennes. Jag får ta igen det när jag är klar med mina vidarestudier. Mormor kommer och sätter sig bredvid mig.
– Så topp 5% alla år på alla prov, Michael.
– Ja, mormor. Hur har du fått reda på det?
– En fågel viskade det i mitt öra.
– Ulrika?
– Nej, din rektor. Varför har du inte sagt något?
– Det ligger inte för mig att skryta.
– Enligt din rektor så ska det vara nästintill omöjligt att uppnå. Enligt henne så ska det vara svårare än att slå Ieyasu Kakaga. I alla fall på den skolan på grund av allt runtomkring.
– Jag gömde mig på rätt plats.
– Var då?
– I mediateket, ingen av dem gick in där frivilligt. Inte ens de som läste natur. Men jag gjorde, jag och tre elever till. Två av dem svek mig, den tredje kommer att gå vidare till universitetet och bli läkare/helare.
– Så i mediateket?
– Ja, de skulle aldrig sjunka så lågt så att de gick in där. Men jag gjorde och fann en oas i kaoset.
– Klokt.
– Ja, jag tyckte det, mormor.
– Vilken skola kommer du att välja?
Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Just nu så lutar det åt Yale eller Harvard, bäst studiemöjligheter och två bra fäktningslag.
– Så inte västkusten och de lättklädda kvinnorna?
– Haha, nej. Deras fäktningslag är inte lika bra som Yales eller Harvards. Det är inte för mina studier som de vill att jag kommer dit.
– Nej, tyvärr.
– Precis.
– Vill du ha ett råd?
– Gärna.
– Välj Yale, det kommer att passa dig bäst.
– Så Yale?
– Ja, Michael, Yale.
– Tack för rådet.
– Ingen fara, det är de äldres lott i livet att guida de yngre.
– Får jag fråga varför Yale?
– De är inte lika fulla av sig själv som Harvard är, bättre väder och mindre stad än Boston. New Haven är vackrare än Boston med.
– Så det är det?
– Ja.
– Har du varit där?
– Ja, i två år.
– Vid Yale?
– Ja, jag undervisade där i två år.
– I vadå?
– Filosofi och runmagi. Din rektor säger att du är väldigt duktig på runmagi, på all magi.
Jag ser på henne, det är så mycket jag inte vet om dem. Jag vet vad de sysslar med nu, vilket steg de är på. Men jag vet inget annat om dem, eller inte mycket. Mormor är den enda av dem som talar så här med mig. De andra är lite mer reserverade.
– Filosofi, där ser man. På Yale?
– Ja, vadå då?
– Nej, inget mer än att det imponerar väldigt mycket.
– Tack.
– Ingen fara, så Yale?
– Ja, Yale.
– Då vet jag det.
Erika kommer fram till oss, hon sätter sig bredvid mormor och hon säger till mig.
– Ni ska vi vidare Michael.
– Javisst Erika.
Hon reser sig och tackar alla gäster för presenterna, för att de kom osv. Sen lämnar vi festen. Vi åker buss till Mötesplatsen och jag går min biljett av Erika. Vi går in och jag ser på den stora innergården som är omgjord till en stor festsal.
Jag ser på ungdomarna som dansar här, som hänger här, som festar. Erika tar mig i armen och vi går fram till hennes klasskamrater och de tjuter och kramas. Min blick glider över ungdomarna och som sagt.
De är väldigt glada och de firar, det är tufft att studera på Akademin. Väldigt tufft, där värdesätter man de akademiska insatserna före fäktnings konsterna. Så jag förstår deras glädje, de är klara med tre års studier.
De flesta här kommer att läsa vidare, alla kommer någon gång att läsa vidare. De traditionerna finns i deras familjer. Jag känner en varm hand i min, jag ser på Amanda.
Hon drar upp mig på dansgolvet, hon lägger sina armar runt min hals och vi ser på varandra. Jag drar henne nära mig och sen kysser jag henne. Vi kysser varandra hungrigt, väldigt hungrigt…
Min tunga ritar våta streck på henne kropp, den leker med hennes bröstvårtor. Den sickar sig nerför hennes kropp till hennes ljumskar, jag vill retas med henne men kåtheten tar över mig och jag börjar att slicka henne.
De smaker som är hon, hennes dofter. De som är hon attackerar mig och jag njuter av att slicka henne. Min tunga leker länge med henne, den minns hur den ska göra för att driva henne till orgasm En lång och väldigt skön orgasm.
Hon drar upp mig, vi kysser varandra hungrigt. Hon greppar mig, hon gör mig redo. Hon rullar på kondomen och jag sätter mitt ollon mot hennes slida. Jag trycker till och jag glider in i hennes inre och jag tar henne med långa rörelser.
Vi vet vad de andra älskar, vi använder alla knep vi kan för att få den andre till orgasm. Vi lyckas och vi kommer tillsammans, vi kommer länge. Vi kysser varandra mjukt och vi ler båda två…
Jag sitter i solen i trädgården och jag njuter av värmen, av att ha sommarlov, av att inte ha några måsten. Jag njuter av att jag tränade i morse efter att Amanda och Erika åkte till sin skola. Vi älskade två gånger till i natt,
Vi sov i ett par timmar, sen ringde alarmet på hennes telefon. Vi älskade och pratade, pratade om det som hänt. Vi gick vidare, vi pratade inte så mycket om framtiden. Vi kom överens om att leva här och nu och ta det som det kommer.
Hon har sökt in på universitetet både här i Malmö och i Lund. Hon vill bli läkare/helare, hon stannar här. Jag kan använda en portal, så vi kommer att kunna träffas när vi vill. Om vi vill, om vi vill fortsätta att vara tillsammans.
För vi är tillsammans igen, vi kom fram till det med i natt. Vi kommer inte att pröva oss fram så att säga, vi har gjort det. Vi vet precis var vi står med varandra. Varken mer eller mindre. Vi kom överens om att bli ett par igen.
Sen älskade vi två gånger till, båda gångerna med kondom. Vi ska inte äventyra något även om hon har preventivmedel. Så de åkte till sin skola och jag åkte och tränade. Nu sitter jag här i trädgården och ser på när företaget som hyrt ut tälten till studentfesten plockar ner dem och packar ihop bord och stolar.
De är väldigt effektiva, de är inte häxor eller warlocks. De gör allt utan kraften. Min telefon ringer.
– Ja?
– Det är Iris.
– Hej Iris, vad har du på hjärtat?
– En av skolorna har hört av sig.
– Yale?
– Ja, hur visste du det?
– En gissning, de har hört av sig?
– De kryddade precis sitt erbjudande.
– Där ser man, med?
– Att du har en plats i laget under alla fem år som du är där. Men då ska du skriva på för fyra år, de betalar dina studier, ditt boende, din mat och all kurslitteratur.
Det fungerar annorlunda där, man är inte tio fäktare per årskurs. Varje lag består av trettio fäktare, men det är bara femton som fäktas vid varje tillfälle. Att få en given plats i laget är som att hitta en guldbiljett i Willy Wonka filmen.
– Är det fler som är givna i laget?
– Ja två till, de gick inte till final i Världsspelen och vann. Så ingen kommer att ifrågasätta din plats så att säga.
– Att jag slog Ieyasu Kakaga, slår högre än guldmedaljen.
– Förvisso.
– Vad är deras krav för att erbjuda mig detta?
– Att vi åker över och skriver på i morgon, de presenterar dig. Vi åker hem och du firar sommarlov till skolan börjar.
Jag ser på personalen som arbetar, jag går fram poolen och jag sätter mig på kanten och jag ser på mina ben som doppas i vattnet. Det är tempererat till 28 grader.
– Är du kvar, Michael?
– Ja.
– Det är ett väldigt bra erbjudande.
– Ja, verkligen. Kan jag bara få ringa till Ulrika och prata med henne om detta?
– Givetvis.
– Tack.
Jag lägger på och jag ringer Ulrika, hon svarar.
– Ja?
– Hej, det är Michael.
– Jo det såg jag, har det hänt något?
– Ja, jag har fått ett väldigt bra erbjudande av Yale, jag kommer inte att få ett bättre på någon av de andra skolorna.
– Det är väl bra?
– Jo, men jag är en rädd liten pojke som inte riktigt känner att han förtjänar detta. Som är väldigt tagen och väldigt rädd att göra bort sig. Det är ett bättre erbjudande än jag förtjänar, det är ett så pass bra erbjudande så jag undrar om din mor har haft ett finger eller en hel hand med i detta.
– Nej, det skulle hon inte göra Michael, om du inte bad henne om det. Hon respekterar dig för mycket för det, hon känner din karaktär för bra för det.
– Så det gör hon?
– Ja, Michael det gör hon och en sak till. Du kommer att glänsa där Michael, tveka inte om det. Du är precis rätt person för dem, ambitiös, snäll, vänlig, intelligent och en fantastisk fäktare. Tvivla aldrig på det, eller på dig själv. Du är en fantastisk son, Michael. Så om det är vad du vill, så ska du acceptera det.
– Det är som sagt allt jag någonsin drömt om, det är mer än jag drömt om.
– Då ska du tacka ja.
– Då gör jag det, tack för de väldigt fina orden Ulrika.
– Jag säger bara sanningen, jag är väldigt stolt över att du är vår son Michael. Vi är väldigt stolta över dina akademiska meriter, faktiskt mer än dina meriter som fäktare. Även om vi är stolta över dem med.
– Tack, mor. Men då ringer jag Iris och säger åt henne att vi tar deras erbjudande.
– Det låter bra, Michael. Hade du besök i natt?
– Ja, jag hade besök i natt. Amanda och jag är tillsammans igen, vi träffades på dansen igår. Hon följde med mig hem, vi pratade och redde ut en hel del saker. Vi gjorde inte slut för att vi inte var kära i varandra, vi gjorde slut för att hon blev väldigt rädd för det som hände.
– Förståeligt.
– Ja, som sagt. Vi slutade inte att vara kära i varandra, tvärtom kanske man kan säga. Hon försökte vara tillsammans med en annan kille. Det tog slut när han fick reda på att hon varit tillsammans med mig.
– Vadå då?
– Han visste inte hur han skulle kunna mäta sig med mig. Hans ord, när han gjorde slut med henne.
– Jisses.
– Det kan man säga, lagom press på mig liksom. De är snart klara härhemma.
– Så, bra. Är Erika fortfarande i skolan?
– Ja, det skulle ta ett par timmar. Sen så ska de fika med sin klass.
– Så det blir ingen rundtur i USA.
– Nej det blir ingen rundtur i USA. Vi åker dit i morgon och ser på området, träffar de som vi ska träffa. Jag skriver på kontraktet, ett som jag vill ha i förväg och som jag kommer be Fredrik läsa igenom.
– Klokt.
– Jag tyckte det.
Vi avslutar samtalet och jag ringer upp Iris igen och jag ber henne skicka över kontraktsförslaget. Hon gör det och jag skickar det till Fredrik, jag ber honom läsa igenom det. Jag pratar med Iris i ett par minuter till, hon ska boka flyg och hotell åt oss.
Jag lägger på och jag ringer upp Fredrik och kontrollerar så att han fått kontraktet. Det har han och han har redan börjat att läsa igenom det. Han kommer att lägga till kommentarer på det. Jag säger tack och sen lägger jag på.
Jag reser mig och jag torkar av benen på en handduk. Jag går in i huset och tar på mig strumpor och jag lämnar huset och jag går till vår bil. Jag sätter mig i den och jag kör till min fars grav. Jag sätter mig och berättar om mina framgångar.
Sen går jag till minneslunden och talar med min mor och jag berättar för henne med. Min fars grav sköts av staten, av de som är Elitvakternas arbetsgivare. Det är en löneförmån en egen gravplats.
Så att de fallna hjältarna kan hedras, så att alla ser uppoffringen som de gör. Jag går till bilen, det ringer och jag svarar.
– Det är jag, var är du?
– På kyrkogården och uppdaterar mina föräldrar.
– Oj stör jag?
– Nej Amanda, jag är klar och på väg till bilen.
– Vill du träffas?
– Mer än något annat Amanda.
Jag sätter mig i bilen och jag startar den, samtalet kopplas över till bilen. Jag kör i väg. Vi pratar medan jag kör genom stan till Mötesplatsen och jag stannar och hon hoppar in i bilen. Vi pussar varandra och sen kör jag i väg.
– Jag åker till Yale i morgon och skriver på för dem. De har gett mig ett avtal som jag inte kunde tacka nej till. Så jag kommer att studera och fäktas där i fyra år.
– Och bli jurist med ekonomi som andra ämne?
– Ja, mitt andra mål i livet, Amanda. Tjäna hinkvis med pengar.
– Vilka är de andra?
– Bli proffsfäktare när jag är klar där, gifta mig, skaffa barn, köpa ett hus, älska med min fru 2.4 gånger i veckan, efter 23 på kvällen när barnen sover med lampan släkt under täcket.
Hon ser på mig, jag ler och hon säger.
– 2.4 gånger i veckan?
– Det är tydligen rikssnittet.
– Där ser man.
– Folk onanerar oftare även om de är i förhållande.
– Det kommer vi inte att göra.
– Friar du till mig?
– Haha, nej inte idag. Men en dag så kommer jag att göra det Michael.
– Inte om jag hinner före.
– Sant.
Vi ser på varandra och vi ler…
Jag ser på byggnaderna, jag ser på sporthallen. Den ska tydligen vara störst i världen. Fredrik hade haft en par synpunkter på kontraktet som vi tog upp och redde ut. Så jag skrev på kontraktet och blev en Yale man som de sa, fyra års studier och fyra års fäktande på ett av världens bästa universitet.
Både vad det gäller studier och fäktning. Studierna är uppdelade i två delar, en grundläggande och en specialiserande. Jag kommer att läsa juridik och ekonomi, två års grundläggande studier och sen två års specialiserande studier.
Nu går vi runt och tittar på lokalerna. Vi går in sporthallen och vi går till fäktningslagets domäner, vi går in och jag ser på banorna, på träningsredskapen och på styrketräningsredskapen. Allt håller högsta kvalité, detta är något annat än min förra skolas tränings förutsättningar.
Jag blir presenterad för mästarna, de är tio stycken. En huvudmästare och nio assistenter, det känns lätt överdrivet men det behövs kanske. När jag hälsat på dem och fått rundturen så får jag ett träningsschema för sommaren.
Jag ser på det och jag nickar, det ser inte så farligt ut. Vi lämnar sporthallen och vi går tillbaka till där vi skrev kontrakt, det står tre väskor och väntar på mig. Det är väskor med träningskläder och andra kläder från skolans sponsorer.
Jag kommer inte att använda deras svärd när jag fäktas, om det gäller reklamuppdrag så kommer jag att hålla i deras svärd. När det kommer till deras kläder och skor så är de sponsrade av Nike så jag har inga problem med det.
Jag har fått en studentlägenhet som jag delar med en annan elev. Vi har varsitt sovrum och mellan dem så är där ett allrum med ett litet kök och en soffa och tv. Jag kommer nog inte sova där så mycket, en portal senare så är jag hemma.
Med tanke på att Amanda ska flytta in till Malmö så kommer jag att använda en portal för att ta mig fram och tillbaka. Kanske inte varje dag men nästan. Resorna till och från matcherna kommer att vara längre.
Jag får mina väskor och vi avslutar mötet. Jag hänger på mig en av väskorna och jag tar de andra två i händerna och sen går vi iväg. Jag går till den byggnad där man gör sin portal.
Jag gör en och jag går in på mitt rum och jag ställer väskorna där. Sen kliver jag tillbaka, Iris kan inte göra portaler så jag går tillbaka och jag kommer att göra henne sällskap på planet.
Även om jag kunnat komma hem betydligt snabbare på det andra viset. Med portalen…

Jag parkerar vår bil, min och Erikas, hon ville inte köra. Vi är i Gläntan och vi ska fira sommarsolståndet. Vi går ur bilen och vi tar våra väskor och vi går fram till skyddet och vi går igenom det.
Är man inte häxa eller Warlock så kommer man inte in. Kraften i skyddet får vanliga människor att gå åt andra hållet. Vi passerar skyddet och vi går över den öppna platsen och jag känner energin i Gläntan fylla mig. Det är en skön känsla, en befriande och upplyftande känsla.
Vi kommer fram till släktens stugor, de har fyra, en var till barnen och deras familjer och en till de äldre. Mor och farföräldrarnas. Vi går fram till vår och Erika låser upp den med kraften.
Vi går in och vi går till våra sovrum, jag och Amanda delar på ett och Erika har det andra, där är ett större sovrum som är Ulrika och Fredriks. Här är ett kök och ett allrum med. Vi börjar packa upp våra väskor, de andra kommer senare.
De kommer hit genom portaler, vilket jag med kunde gjort. Men eftersom varken Amanda eller Erika gjort provet så körde vi bil. Jag blir klar med uppackningen och jag ser på Amanda, hon ser på mig och vi ler båda två och jag kysser henne mjukt och vi delar på oss.
Vi är alltid sugna på varandra så att säga. Här i Gläntan så blir den känslan än mer påtaglig, Vi blir kåtare än vanligt här, jag kysser henne igen och vi stönar lågt när vi kysser varandra. Vi delar på oss och jag säger.
– Jag går ut så får du packa upp i lugn och ro, för om jag inte gör det så lär du inte hinna packa upp innan vi åker hem på söndag.
– Så pass?
– Mm, så pass Amanda.
– Då är det kanske bäst att du går ut.
– Kanske det.
Vi ser på varandra och vi ler, jag kysser henne igen och jag innan jag hinner tänka efter smeker hennes bröst under bh: n. Jag känner hennes hand på mitt bröst och hon knuffar bak mig. Vi slutar kyssa varandra.
– Som sagt Michael, du får nog gå ut.
– Mm.
Jag lämnar rummet och jag går ut på framsidan och jag sätter mig på en bänk med ett bord mellan bänkarna. Jag tar av mig min kortärmade tröja och sätter på mig kepsen och solglasögonen Härinne är det alltid solsken och 28 grader varmt på dagen och aldrig lägre än 18 grader på natten.
Det är kupolen som skapar den miljön. Jag ser på de andra människorna som är här, det är alltifrån småbarn till äldre. Allt i en salig blandning, den speciella stämningen påverkar inte barnen. Man blir inte påverkad på allvar av den förrän man blir 16 år.
När Amanda och Erika är klara därinne så kommer de att komma ut och gå till de andra unga ogifta tjejerna och de ogifta lite äldre kvinnorna. Där kommer de att binda kransar som de sen kommer att ge till en utvald man.
Amanda kommer att ge sin till mig, vi är ett par men inte gifta. Sen klär vi stången och gör klart ringen. Vi reser stången med ringen runt stången. Undermeningen är klar, när vi rest det så äter vi mat. Sen dansar de unga kvinnorna för oss män, när de är klara med sitt dansa så kommer kvinnan fram till den man som hon valt ut och de går ut i skogen och tillbringar hela natten där tillsammans.
I två nätter så går man ut i skogen efter dansen och älskar. På dagarna så slappar man, på kvällar och nätter så gör man annat. Vi kommer att göra annat jag och Amanda. Alla häxor och Warlockar över hela världen firar sommarsolståndet.
Rättelse, inte alla. Jag gjorde det inte innan jag flyttade till familjen. I områdena så är det få som har möjlighet att ta sig till Gläntor. I vårt fall så handlade det även om min mors mående. Varken mer eller mindre. Men det är inte alla som firar som vi gör…
Jag ser på Amandas dansande, de kom utifrån stugan innan. Vi kysste varandra innan de gick till kransbindandet. Jag såg på de yngre männen som rörde sig runt där tjejerna band kransarna.
Jag såg Erika göra sitt val, jag känner igen honom. Jag tror att jag sett honom på Mötesplatsen, han log och tackade ja till hennes krans. De kysste varandra mjukt, det visade de andra att de kommer att vara exklusiva denna helg. Det finns de som tar tillbaka kransen när natten är slut och ger den till en annan ung man.
Men de kommer att vara exklusiva precis som jag och Amanda är. Jag fick min av henne och vi hånglade rejält, när kransarna var bundna och utdelade så klädde vi stången och ringen. Det hjälps alla åt med, vi hjälps åt att resa den med.
När vi var klara så var maten framdukad, vi satte oss och åt. De äldre blir också påverkade av stämningen i Gläntan, inte lika skarpt som vi unga. Men de blir påverkade, vi åt, pratade och skrattade mycket. Sen gick vi till stången och dansen började.
Amanda tar mig i handen och vi går till skogen. Hon tar mig till en liten öppen plats, hon tar en filt och lägger den på marken. Vi klär av oss och vi lägger oss nakna på den. Vi kysser varandra hungrigt, vi är väldigt upphetsade båda två.
Första gången vi kommer att älska i natt kommer inte att bli något utdraget. Det kommer att bli snabbt och pang på. Jag är hård, hon är blöt och redo. Hon greppar mig och hon grenslar mig och sjunker ner över min penis.
Jag känner hur jag fyller hennes inre och jag njuter av hur det smeker mig. Hon sätter sina händer på mitt bröst och hon börjar att rida mig. Vi ler båda två och vi njuter av hennes ridande.
Av vårt älskande och jag är så lycklig att vi är tillsammans igen. Jag är övertygad om att vi kommer att gifta oss en dag, hon rider mig snabbare och snabbare och hon viskar.
– Kom med mig Michael, fyll mig med din säd. Fyll mig, snälla fyll mig nu!!!
Hon kommer och jag hörsammar hennes önskan. Jag kommer och jag känner hur min säd lämnar mig och fyller hennes inre. Vi har ingen kondom, vi är ett par så vi har ingen kondom. Hon äter preventivmedel så vi är skyddade.
Vi låter båda två när vi kommer. Det låter från fler platser i skogen, vi kommer länge. Något med Gläntan påverkar även våra orgasmer…

Kapitel 9.
Erikas val av partner kommer att bli hennes pojkvän, de är kära i varandra och de har varit det ett tag men de har inte vågat visa det. Det gör de här, så de kommer att bli ett par innan vi åker hem. Han heter Isak och är lika gammal som oss.
Han gick samhälle på Akademin. Han var med i deras fäktningslag, han är lång och blond. Han verkar vara en trevlig och snäll kille, en sådan kille som kan hantera Erikas sidor så att säga.
Erika kan var lätt impulsiv ibland, han är lugn så han kommer att kompensera hennes impulsivitet. Sen så som sagt så är han trevlig, han ser bra ut. Familjens kvinnor sa det, att han ser bra ut.
Han har sökt in på ett par olika utbildningar, bland annat till polis. Det är inte Elitstyrkan i alla fall, jag är avigt inställd till den. Men han har även sökt till statsvetare, kriminolog och civilekonom. Men han vill helst bli polis.
De precis som Amanda och jag tillbringar två nätter skogen. Två nätter av passion, två nätter av hängivet älskande…
Vi är hemma igen, jag följer det träningsschema som jag fick av Yales tränare. Jag tränar dels hemma, dels hos Mästaren i lokalen. Själva fäktningsträningen är inte annorlundare än vad jag tränat innan. Den fysiska träningen är, den är mer varierad än vad jag tränat innan.
Mycket mer varierad, jag dyker i poolen efter avslutat träningspass. Jag simmar under ytan till andra sidan. Jag vänder och dyker till andra sidan där jag bryter vattenytan och jag hivar upp mig på kanten där jag sätter mig.
Jag drar handen genom håret, jag klippte mig igår. Jag ser på mitt bröst, på mitt märke och hur färgerna rör sig. Jag tränar inte bara min kropp, jag tränar mitt huvud med. Jag läser böcker i en rasande takt, eller så rasande snabbt som min dyslexi tillåter mig.
De böckerna är inte inlästa, jag är inte bara en bra fäktare. Jag är en steg 5 warlock med, jag är skyldig mig själv att lära mig så mycket jag bara kan om kraften med.
Inte bara mitt fäktande. Erika och Isak kommer också ut i trädgården. De kommer fram till poolen och de ser på mig.
– När vaknade du?
– För tre timmar sedan, jag åt lite, sen tränade jag. Sen åt jag mer och nu sitter jag här.
– Var är Amanda?
– Hemma, hon åkte hem igår. Hennes föräldrar ville träffa henne. Hon har knappt varit hemma sen vi kom hem från Gläntan för tre veckor sedan. Så hon är hemma.
– Är de fortfarande besvikna på henne för att hon inte är gift och har tre barn med den andre?
Jag ser på Erika, Isak grinar lite illa. Jag ler, jag är mer van vid hennes något frispråkiga framtoning.
– Ja, men hon bryr sig inte. De parade ihop dem, han gjorde slut för att hon varit tillsammans med en kändis. Hans ego klarade inte av det tydligen.
– Han är tillsammans med Sofia Regensburg nu, han blev tillsammans med henne två dagar efter att de gjort slut. Han friade till henne på Sommarsolståndsfirandet.
Jag ser på Erika som säger det.
– Skojar du?
– Nej, vadå då?
– Vi är nitton år och de planerar bröllop, känns inte det märkligt?
De ser på mig och sen på varandra.
– Det blir väl ännu märkligare när de bara varit tillsammans i ett par månader.
– Deras föräldrar ligger säkert bakom det, de är rika och adliga. Det säkrar blodslinjerna.
– Hade Amanda gjort det?
Jag ser frågande på Erika och Isak, jag svaret på deras fråga. Jag vill bara höra dem bekräfta min misstanke. Att det kanske inte bara var hans ego som fick törn. Utan att deras blodslinje krävde en med rätt blod. Det har inte Amanda, pengar ja. Men inte rätt blod.
– Vi ska vara glada att Ulrika och Fredrik inte ser på sådana egenskaper, att de inte är som resten av släkten. Varken de eller deras föräldrar. Det är väl detta som Fredrik menar med när han säger att hans släkt i Stockholm är förvirrade.
– Du har rätt, Michael.
– Tror ni att Amanda misstänker det?
De ser på mig och sen på varandra.
– Amanda är en intelligent ung kvinna.
Jag ser på Erika och ler, hon ser på mig. Det kommer inte att bli Au – Pair för henne. Hon har sökt in på universitetet hon med, hon vil läsa något inom ekonomi. Så hon har sökt in på olika ekonomiska utbildningar.
– Så hon vet men säger inget till sin familj?
– Så kan det vara ja.
– För att hon inte vill göra dem upprörda?
– Ja, så är det säkert. Hennes släkt kan bli rätt hetsiga, de är rika och de tror att det räcker. När de blir påminda om att det inte gör det…
– Så slår de bakut, är det, det du menar Isak?
– Ja, det är det jag menar.
– Kan du sprida det vi misstänker på rätt sätt Erika? Så att Amanda inte misstänker att det är du som sprider det? Hade det inte varit för att mor blir som ett sårat lejon när någon ser ner på mig. Så hade vi kunnat utnyttja hennes kontakter. Men får hon reda på att de är lita avogt inställda till mig att jag inte fin nog…
– Så kommer hon att tappa det.
– Precis, så övertalar hon Fredrik att se till så att de får betala så att säga.
– Kan han det?
– Ja Isak, han är väldigt bra på att leka med pengar, både sina egna och andras. Men som jag sa, han har rätt blod i ådrorna, det har Ulrika med. Men inte lika fint som honom och hans sida av släkten. Amandas familj har affärer med de med rätt blod så att säga. Men för de med rätt blodet så är blodet viktigare än pengarna. Som farfar säger, – ny rika förstår inte att pengarna bara är ett medel, blodet är makten. Han brukar tala om sådant när han druckit lite för mycket av hans och morfars hembrända cider. Då tittar de andra på honom och himlar lite med ögonen. Men han har rätt, blodet är där makten finns. Inte i pengarna. Så Ulrika hade sett till så att de blivit rädda, hon hade markerat. Eller hon hade fått Fredrik till att markera.
De ser på mig, jag möter deras blickar.
– Om jag ska vara en i familjen så får jag agera som en i familjen Erika.
– Du kan mer om sådant här än vad jag kan och jag är född in i det.
– Jag läser och lyssnar, jag har väldigt lätt för att lära.
– Erika sa att du var topp 5% alla tre åren.
– Det stämmer, jag vann fyra guld, ett silver och ett brons vid de akademiska tävlingarna. Er rektor såg till så att jag inte fick komma tillbaka, min rektor anmälde mig. Men jag var stoppad, man kunde ju inte ha det så att tre elever från vårt gymnasium var bättre än eleverna från De fyras Akademi. Frågan är vad Ulrika gjort om jag berättat det?
– Berättat vadå Michael?
Jag vrider på huvudet och jag ser Ulrika stå på uteplatsen.
– Är inte du jobb?
– Jag är ledig idag, jag hade bakjour igår. Så vad är det du inte berättat?
– Att rektorn på Akademin såg till att stoppa mig ifrån att delta fler gånger i de Akademiska tävlingarna. Hon uppskattade inte att en sådan som jag vann, att jag var bättre än eleverna på Akademin. Så hon stoppade mig från tävlingarna i fjol.
– Vem sa det?
– Min rektor, jag frågade om vi inte skulle vara med. Det visade sig att vi inte var välkomna. Så ingen från vår skola fick åka dit.
– Så det fick ni inte?
– Nej.
– Varför har du inte sagt något innan?
– För Erikas skull, hade jag berättat så hade du rört upp himmel och helvete eller hur.
– Det kan du räkna med.
– Och Erika gick på skolan…
Hon ser på mig, hon öppnar munnen och sen stänger hon den igen.
– Du är alldeles för pragmatisk och intelligent för ditt bästa ibland Michael.
– Ja, mor. Men du älskar mig ändå?
– Givetvis så gör jag det, men nu går inte Erika där mer.
– Nej hon gör ju inte det.
Vi ser på varandra och vi ler, rektorn kommer att få sina fiskar varma. De son stöttat honom i detta kommer att få sina fiskar väldigt varma. Hon kommer att engagera hela familjen i detta, Fredrik och de äldre.
Det kommer att bli liv på riktigt om detta. Jag hoppar i vattnet och jag simmar fram och tillbaka under ytan…
Jag ligger mellan Amandas ben och jag tar henne med långa rörelser. Vi ser varandra i ögonen och jag rör mig snabbare och snabbare. Jag kysser henne och hon svarar på kyssen. Vi kysser varandra hungrigt och jag ökar takten lite till och hon kommer med ett tungt stönande.
Jag tar henne genom orgasmen och jag tar henne snabbare. Jag känner ilningar explodera och sen kommer jag med, jag känner säden lämna mig och fylla hennes inre. Jag rör mig genom min orgasm, när jag kommit klart så lägger vi oss på sidan och jag ser på henne och jag smeker hennes kind.
Hon ser på mig och hon smeker min kind. De andra är på semester, jag valde att inte följa med i år, jag vill stanna hemma och förbereda mig på att resa till Yale. De har fått svar på sina ansökningar, de har alla tre kommit in på det de sökt in på.
Så Amanda ska bli helare/läkare, Erika ska läsa till civilekonom och Isak ska bli polis. Han klarade uttagningsprocessen och sen kom han in. Så han börjar också plugga till hösten. Vi är ensamma i huset i två veckor, de är på Maldiverna.
Jag är lite avundsjuk på dem, men jag och Amanda får väldigt mycket tid för oss själva. Vi behöver det, vi behöver få landa i det som hände förra hösten. Uppbrottet, sen att vi fann tillbaka till varandra.
Vi behövde tid för oss själva utan, Erika, utan familjen. Eller familjerna, både hennes och min. Vi behövde landa i vårt nya förhållande. Som känns starkare nu än förra gången. Vi är lite äldre, lite mognare. Lite visare kanske? Jag greppar om kondomen.
– Nej stanna i mig lite till, Michael.
– Gärna Amanda.
Vi kysser varandra mjukt, vi ser på varandra när vi gör det. Vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och hon smeker min kind och viskar.
– Jag älskar dig, Michael.
Jag ler mot henne, jag viskar.
– Jag älskar dig med Amanda.
Vi kysser varandra igen och vi kysser varandra länge…
Jag fäktas med mästaren och vi rör oss i mönstren, våra svärd möts. Det ekar i lokalen när de träffar varandra. Vi böljar fram och tillbaka, vi letar efter luckan båda två. Men ingen av oss blottar sig, jag ler bakom min mask.
Vi känner varandra för väl. Efter tretton år tillsammans så är det inte så otroligt att vi gör det. Jag ser på honom och han ser på mig, jag vet inte om han också ler. Vi fäktas vidare och matchen slutar oavgjort. Vi hamnar i ett låst läge och vi backar båda två.
Vi ser på varandra och vi bugar oss, jag drar bak huvan och jag lossar masken och jag ler. Han ler också, vi går till väggen och vi sätter oss. Två andra som tränar här gör sig redo att sparra.
– Så du åker dit i morgon?
– Ja, skolan börjar i övermorgon. Så jag kommer att gå genom en portal i morgon. Jag kommer att komma hit med jämna mellanrum och uppdatera dig, Mästare.
– Det låter bra Michael. Ge dem ett helvete.
– Det ska jag göra, Mästare.
Vi reser oss och han gör något oväntat. Han kramar mig, jag svarar på hans kram. Mannen som varit min far sen min egen far dog. Vi kramar varandra och han viskar.
– Jag är stolt över dig.
– Tack, far.
Han kramar mig lite hårdare, vi delar på oss och jag går till omklädningsrummet. Jag går in och jag byter om. Sommaren är slut, eller den är inte slut men jag ska åka till Yale i morgon och börja mina studier.
Mina studier och mitt fäktande, de andra tre börjar i nästa vecka. Jag lämnar träningslokalen, jag sätter i hörlurarna och jag sätter mig på cykeln och jag cyklar hem…
Jag hivar upp väskorna på axlarna, jag har två till i händerna och jag går genom portalen och jag kommer ut på andra sidan och jag lämnar portalsalen som den kallas och jag går till mitt studentrum och jag går in.
Jag sätter väskorna på sängen och sen börjar jag att packa upp. Jag är väldigt glad att jag vågade genomgå provet och att jag klarade det. Frågan är om jag gjort det lika lätt utan rektorns hjälp. Hennes lektioner i de tre magiska sätten, hjälpte mig väldigt mycket när jag gjorde provet.
Jag packar upp mina saker och när jag är klar så går jag ut från rummet och jag går till sporthallen och vår del av den. Jag ser på banorna, på redskapen till vår träning. Min kropp har genomgått en förändring av deras träning, jag är mer slimmad än innan, mina muskler är längre, uthålligare och snabbare. Jag går fram till banan och jag ställer mig på den.
– Är du redan här?
Jag vänder mig mot rösten, det är huvudmästaren. Han heter Jeff, han kommer fram till mig.
– Ja, jag ville få en stund att landa på.
– Imponerad?
– Ja, det är jag. Imponerad och ödmjuk.
Han ser på mig.
– Jag är inte så hur säger man, tuff utanför träningssalen. Min uppväxt var inte enkel. Min mor var sjuk, min far dog och jag lämnades ensam med min mor som var sjuk.
– Var?
– Hon är död, hon tog sitt liv. Som sagt hon var sjuk.
– Och din far?
– Elitvakt, han dog i tjänsten. Så jag ville bekanta mig med omgivningarna så att säga.
– Kom.
Han börjar att gå och jag följer efter honom. Vi går till arenan, den är väldigt stor.
– Tolvtusen människor får plats härinne samtidigt. Vi har fulla läktare vid alla matcher.
– Jag kommer inte att höra dem, inte när jag fäktas.
Han ser på mig.
– När jag fäktas så finns det bara två personer i lokalen. Mig och min motståndare. Det var så jag slog Kakaga. Jag fokuserade bara på honom, jag fokuserade bara på nästa attack. Jag stänger ute allt annat och jag fäktas. Det kommer säkert att ifrågasättas att jag har en fast plats på laget. Men jag kommer att bevisa för dig och alla andra att jag är värd den platsen. Jag slog Kakaga, jag vann finalen med tre brutna fingrar på min dominanta hand. Det var tjugofemtusen på läktarna där Mästare. När jag fäktades så försvann de. Tjugofemtusen människor bevittnade när jag slog Kakaga, så tolvtusen här. Det ska mer än så till för att skrämma mig. Du vill inte ha mig här av någon anledning, du ville ha någon annan. Men de som bestämmer valde mig, jag vill verkligen vara här. Jag hade valt er utan tilläggen i mitt kontrakt, det var de som gav mig min plats så att säga. Det var inget krav från min sida. Så du kan inte skrämma mig. Du förstår, när din mor försöker döda dig arton gånger. Så är detta ingenting, tolvtusen på läktarna är ingenting. Du kan inte skrämma mig Mästare. Vi ses på träningen i morgon.
Jag lämnar honom stående där, när man växer upp med en mor som min så lär man sig att läsa människor. Han vill inte ha mig här, han stör sig på att jag har fast plats på laget. Så jag får visa honom att han har fel, både när det kommer till att inte vilja ha mig här och att jag ska ha en fast plats på laget.
Yale har inte vunnit tävlingen på tre år. Det är dags att vi gör det nu. Det är tio skolor som kämpar om titeln. Nio matcher, fyra på hösten och fem på våren. Skolorna är alla Ivy League skolorna plus Stanford och UCLA.
Så vi kommer att resa till Kalifornien två gånger. Sen avslutas fäktningsåret med de öppna spelen, de fem bästa fäktarna från varje skola gör upp om de individuella titlarna. Skolåret avslutas med de tävlingarna.
Jag ska bli en av de fem från vår skola. Jag går tillbaka till studentrummet och jag sätter mig vid datorn och skapar ett Teamsmöte med Amanda och vi pratar en bra stund med varandra…
En normal dag på skolan börjar 05.30. för mig. med frukost, sen träning mellan 06.00 – 08.00. Sen börjar lektionerna klockan 09.00 och håller på till 16.00. sen så är det träning mellan 16.00 – 19.00. sen äter jag middag.
Gör läxor eller går genom en portal till Amanda eller hemma. Älskar med Amanda och pratar med familjen. På helgerna så tränar vi två pass på lördagar och tre på söndagar. Den fritid jag har tillbringar jag i biblioteket med att läsa och lyssna.
Jag har varit här i en månad nu och första matchen närmar sig. Vi ska fäktas mot Cornell, på deras hemmaarena.
Huvudmästaren, pratar med mig som han gör med de andra. Genom de nio undermästarna, de två som är knutna till mig heter Mark och Sue. Mark är fäktningsmästaren och Sue är min mästare i den fysiska träningen. Jag lyssnar på dem och jag gör som de säger, eller jag gör som Sue säger. Jag lyssnar på Mark, jag tar åt mig av vissa av sakerna som han säger till mig. Andra gör jag inte, han märker det. Vilket leder till diskussioner. Vi har en sådan nu.
– Ta ett svärd, så ska jag visa dig vad som kommer att hända om jag gör som du säger. Eller som han säger, ta ditt svärd och ställ dig på andra sidan Mark.
Jag ställer mig på min sida, jag drar upp huvan och jag sätter masken på plats. Jag bugar mig, han gör detsamma. Signalen ljuder och tio sekunder senare så flyger hans svärd genom lokalen.
Jag backar och bugar mig mot honom, det är väldigt tyst i lokalen. Jag flyttar på masken och drar bak huvan.
– Han vill inte utveckla mig, han vill göra så att jag blir en sämre fäktare så att han kan säga. Vad var det jag sa, så när jag säger att det inte kommer att fungera Mark så kommer det inte göra det. Han sätter sitt ego framför laget och skolan. Frågan är vad ledningen tycker om det. Det var de som valde mig, inte tvärtom. Nej jag är inte rädd för dig, jag kommer aldrig att vara rädd för dig om det är det du tror. Det kommer inte bero på mig om vi förlorar, det kan jag lova dig.
Jag ser på Jeff och han ser på mig, han ser irriterad ut. Jag vågade konfrontera honom, jag bevisade för resten av de som är med i laget att han försöker sabotera för mig och laget. De såg mig slå Mark väldigt snabbt, en av tränarna.
– Ska vi duellera du och jag, vinner jag så följer jag dina råd. Vinner jag så ger du fan i mig. Du har mött Kakaga tolv gånger och förlorat alla tolv. Jag mötte honom en gång och vann. Så min tränings stil måste vara bättre än din? Men vi kan avgöra det på banan.
Alla stirrar på mig, både mästarna och de andra fäktarna. Frågan är vad han gör nu? För oavsett vad han gör så kommer han att förlora. Jag står kvar på banan, Mark har lämnat. Han står med Sue, allas blickar är riktade mot honom.
Frågan är hur mycket det svider för honom att jag påtalade hans förlust mot Kakaga, eller förluster. Han knäpper jackan och tar ett svärd och han går ut på banan. Jag ler, de som ser mitt leende ser att det är ett elakt leende.
Vi gör oss redo och vi bugar oss. Sen fokuserar jag, det enda som existerar i mitt universum är han. Han kommer att förlora, han är inte medveten om det. I hans värld så är jag en nolla, hans ego säger honom det.
Han kommer att lära sig vad ett sårat ego kan leda till. Signalen ljuder och han attackerar mig som en furie. Jag möter hans attacker utan att röra mig en millimeter. Jag ler bakom masken, han är arg.
Det finns inte utrymme för känslor när man fäktas. Det har min mästare lärt mig, när man fäktas så det enda som existerar din motståndare och hans svärd. Man ska inte blanda in känslor i sitt fäktande. De bejakar man innan och efter.
Jag känner hans frustration, jag känner den växa till den punkt när jag får övertaget och jag börjar att attacker honom. Alla i lokalen ser vad som händer, de ser honom backa. De ser mitt svärd röra sig snabbare och snabbare och sen hör de smällen när jag slår i väg hans svärd.
Det träffar väggen till vänster om honom, jag backar och bugar mig. Jag drar bak huvan och jag tar bort masken.
– Du förlorade, du lägger dig inte i min träning mer. En sak till, det är inte ditt lag. Det är vårt lag, vi vinner och förlorar som ett lag. Det är inte du som vinner och vi som förlorar. Vi vinner och vi förlorar, vi är ett lag. Vi representerar Yale, inte dig. Vi är Yale fäktare inte Jeff fäktare. Inte jag i alla fall, jag är en Yale fäktare och jag är stolt över det. Mark, du kan fokusera på de andra i vår grupp. Sue jag fortsätter gärna med din fysträning. Men fäktandet tränar jag själv, alla förlorar Jeff. Kakaga med.
Jag lämnar banan och jag tar av mig jackan och jag lägger den och svärdet i min väska. Sen går jag fram till Den första ringen, jag böjer mig fram och viskar.
– Vägen till harmoni, går genom smärta och ödmjukhet.
Sen börjar jag att träna, alla stirrar på mig…
– Så du konfronterade honom, Michael.
– Ja, Mästare. Han ville förlöjliga mig, han ville göra mig till en sämre fäktare. En mycket sämre fäktare. Hans agerande gjorde så att jag fick sätta min närmste tränare på plats. Vilket inte var rättvist när han var en springpojke till huvudtränaren. Så jag utmanade honom och jag vann.
– Och om du förlorat?
– Så hade jag blivit en sämre fäktare.
Han ser på mig, han nickar och räcker mig mitt nya träningsschema. Jag ser på det och jag nickar.
– Tack, Mästare.
– Ingen fara, Michael. Så en posör?
– Ja, Mästare en posör. Frågan är vad ledningen säger när de får reda på vad som hänt.
– Frågan är om de kommer att få reda på det.
– Det kommer de Mästare. Lita på mig, de kommer att få se filmen.
– Filmen?
– Från övervakningskameran, den går hela tiden. Filmerna sparas på en server, jag har tillgång till servern så ja. De kommer att få se filmen, rektorn kommer att få ett mejl med filmen. Där är ljud på filmen så de kommer att höra precis allt som sägs. Så han kommer att få sina fiskar varma, inte jag. Trettio fäktare och ett antal undermästare och fysios osv. såg och hörde vad som hände. Försöker de täcka upp för honom så finns filmen som bevis. Då är det mer han som får en reprimand. Jag hade accepterat att jag inte var hans val, men jag kunde inte acceptera att han försöker förstöra mig som fäktare. Det kommer jag aldrig att acceptera. Oavsett om det vore Kakaga som försökte sig på det.
– Det skulle han aldrig göra.
– Nej jag vet, mästare.
– Men jag förstår din poäng.
– Tack.
Jag leker med hennes slida, min tunga smakar på henne och den njuter, jag njuter av smakerna. Mitt finger smeker hennes inre och jag smeker den skrovliga ytan och hennes rumpa lämnar sängen när hon kommer. Jag slickar henne genom orgasmen och hon klappar mig på huvudet och jag slutar att slicka henne.
Det blev för intensivt, jag kysser henne och jag drar ut mitt finger och jag sätter min penis mot hennes slida och jag trycker till och jag når botten av henne. Hon kommer, jag rör mig inte. Hon kommer färdigt och jag börjar röra mig igen, jag tar henne snabbt och på gränsen till hårt.
Vi har inte älskat på nästan två veckor, skola och annat har kommit mellan. Vi pluggar hårt båda två, jag har min fäktning också. Så av olika anledningar så har vi inte älskat på nästan två veckor. Vi kommer att ta igen de veckorna i natt.
Vi är hemma hos mig, jag tar henne snabbare och hon kommer igen. Jag känner ilningarna och kittlingarna ta över mig fullständigt. Jag kommer med ett vrål som lämnar mina läppar. Vi kommer tillsammans och vi kommer länge…
– Jag har saknat dig massor, Amanda.
– Och jag dig Michael.
– Hur kändes tentorna?
– Helt ok, för dig?
– Samma, helt ok.
Vi har haft tentor båda två, jag i juridik, ekonomi och talmagi, runmagi, elementalmagi och helande. Hon i sina ämnen och magin. Helande ingår i hennes vanliga kurser. Så pluggandet inför tentorna och att jag haft match är det som gör att vi inte älskat på nästan två veckor.
Vi har knappt träffats på två veckor. Vi talar med varandra på Teams varje dag, men vi har inte haft möjlighet att träffas på grund av pluggandet och matchen. Den andra matchen, mot Harvard.
Det är alltid hat matcher mellan Yale och Harvard och Harvard har vunnit de senaste åtta åren. Vi mötte Cornell i vår första match och vi vann komfortabelt med 10 – 5. Ett par veckor senare så var det dags för mötet med Harvard, som sagt det är hatmöten.
Vi hade fördel av hemmaplan, stämningen och anspänningen på de som varit med innan var hög. Jag är den ende från ettorna som fäktas. De andra är treor och fyror, här fäktas man inte i åldersgrupper.
Här fäktas man mot alla så att säga. 15 fäktare i varje lag, fem matcher åt gången. Tre omgångar. Vi gick upp och det var fullsatt i arenan. Tolvtusen skrikande fans, flertalet var ifrån Yale.
Vi ställde oss bredvid varandra, vi sjöng vår sång tillsammans med publiken. De sjöng sin sång tillsammans med sin publik. Matcherna började, de vann första omgången med 3 – 2. Vi vann andra omgången med samma siffror.
Så när de fem sista gick fram till banorna så var det oavgjort. Det var länge sedan det var så jämt mellan skolorna, jag är en av de fem sista. Rangordningen är klar, de fem bästa fäktas sist. Vilket innebär att matcher kan vara avgjorda när de bästa fäktas.
Men man fäktas alltid, det finns en individuell ranking med som ligger till grund för seedning i de individuella tävlingarna i slutet av läsåret. Så även de avgjorda matcherna spelar in. Men inget är avgjort här.
Vi bugar oss, vi sätter på oss maskerna och vi drar upp huvorna och det blir tyst. Jag fokuserar, alla ljud försvinner. Signalen ljuder och jag hör inget, jag hör inte om de andra fäktas. Jag fokuserar bara på min motståndare.
Ingen av oss rör sig, jag ler. Jag greppar svärdet, jag fintar ett utfall. Han svarar på min fint, jag ler ännu bredare bakom masken. Jag möter hans attack som blir för lång för honom. Jag flyttar min ena fot och hand får sträcka sig ännu längre och jag slår svärdet ur hans händer.
Jag backar och bugar mig, han svarar på bugningen och jag ser på tavlan. Det står 11 – 9 till oss, vi vinner mot Harvard, våra värsta antagonister. Honom jag mötte blev trea i de individuella tävlingarna i fjol.
Publiken går bananas, vi kan förlora alla andra matcher resten av året. De kommer inte att bry sig, vi slog Harvard. Vi tackar dem, domarna och sen publiken. Jag går fram till familjen, de av familjen som kan använda en portal.
De kramar mig, jag kramar dem. Jag ser på mormors slitna Yaletröja. Jag ser på de andras nya Yaletröjor. Hon hade inte velat ha en ny, det var hennes turtröja. Vi vann för att hon hade den på sig. Allt om skrock kommer från häxor och warlockar. Så jag säger inte emot henne.
– Det kommer att firas idag.
– Haha, ja Michael det kommer det att göras.
– Du med?
– Nej, vi har snart våra första tentor. Jag vill plugga, då fungerar det inte att vara bakfull och trött. Det finns en hel del här som lever collegeliv på riktigt så att säga. Frågan är hur länge de kommer att få vara kvar.
– De har betalat för ett år, så minst ett år.
Jag ser på mormor, jag nickar.
– Två matcher, två vinster.
– Ja, så nu kan Jeff sola sig i glansen om hur jävla duktig han är.
De ser på mig, de vet om min något frostiga relation med honom.
– Frågan är om jag räddade hans arbete med min vinst. Hade han förlorat mot Harvard igen så hade han kanske åkt ut. Jag ska kanske påtala det för honom, att jag räddade hans arbete. Men han skulle väl aldrig erkänna det.
– Nej det skulle han inte, Michael.
Jag ser på Ulrika, han blev lite spakare när han fick reda på att mormor varit lärare här. En väldigt omtyckt lärare, han blev ännu spakare när ledningen visat honom filmen. Han hade försökt baktala mig inför dem, de visade honom filmen.
Han har varit väldigt passiv sedan dess. Eller han ignorerar mig och jag ignorerar honom. Jag kommer aldrig att ta honom på allvar, han är och förblir en posör i mina ögon. Jag följer träningsschemat jag får av min mästare därhemma och jag följer Sues träningsprogram.
Hon springer inte i hans ledband, hon var ett av få vittnen som berättade vad som hände i träningssalen. Så hon slapp en reprimand för att inte säga sanningen. Det fick de andra som inte sagt sanningen, de fick se filmen och de svalde mer än en gång.
– Jag får gå in och fira med de andra, fira med laget.
Jag kramar dem och jag lovade att komma på söndagsmiddag. Jag gjorde det, men först så gick jag till omklädningsrummen och firade med de andra. Dagen efter så satte jag mig i biblioteket och började plugga inför tentorna.
Nu är de avklarade och jag ligger här i sängen med Amanda och vi kysser varandra mjukt. Vi tar hand om kondomen och hon ser på mig.
– Är du redo igen, Michael?
– Mm, Amanda, det är jag.
Vi kysser varandra och sen börjar vi att smeka varandra. När jag är redo så grenslar hon mig och hon riktar min penis rätt och trycker till. Jag glider in i henne och jag njuter av känslan av att bli omsluten av henne. Denna gång så använder vi inte kondom…
Jag ser på resultaten på proven, jag håller min standard. Jag är med i gruppen av topp 5% eleverna. Jag går till den sal vi ska vara i, jag går in och sätter mig och jag tar fram min dator. Vi ska läsa om straffrätt, de två första åren är grundläggande. Då läser vi grunderna i juridik och ekonomi.
År tre så specialiserar man sig. Min plan är fortfarande affärsjuridik, där är pengar att tjäna, hinkvis med pengar. Louise kom in i Uppsala och hon har flyttat dit, vi hörs på mejl emellanåt.
Hon trivs väldigt bra, hon kommer att göra sitt bästa för att få stanna kvar däruppe. Hon kommer aldrig att åka hem igen, eller inte inom de närmsta åren. Hon har tagit bort alla märken och tatueringar. Hon har klippt alla band med dem.
Det är en annan anledning till att hon inte kan komma hem. Gör hon det så kommer gänget att straffa henne. Hon kan inte besöka sina föräldrar där. De får träffas i Halmstad hos hennes mormor och morfar.
Irma kom in på sjuksköterskeutbildningen i Malmö. Hennes tidigare betyg räddade henne så att hon kom in. Hon hade högre planer än så, men det blev den utbildningen. Erik är fortfarande försvunnen.
Kaoset har lagt sig, saker och ting börjar att återgå till det normala där. Den normalitet som råder på den skolan, i den världen av gäng och områden. Vår lärare kommer in och lektionen börjar, jag lyssnar och gör anteckningar…
Jag delar studentrum, eller lägenhet med en i laget. Han är etta som jag, han läser statsvetenskap och historia. Han tränar och sköter sig, men han är etta så han får inte fäktas i matcherna. Han lär inte för göra det om inte det blir skador, frågan är om han är rankad som nummer sexton.
Jag tror inte det, han lever lite mer studentliv än vad jag gör. Han festar lite mer och lite oftare. Vilket inte är så svårt eftersom jag aldrig festar. Men han gör, hitintills så har det inte påverkat hans träning.
Men det känns som om det bara är en tidfråga, det som jag tror är jobbigast för honom är att han inte får fäktas. Han är en talang, han dominerade i High School. Här är han inte ens påtänkt att starta. Frågan är om han ens är nummer sexton.
Det är den stora utmaningen för de som går i ettan, att klara av hundåret som det innebär att vara första åring. Och att ta chansen om man får den. Då måste du vara redo, frågan är om han kommer att vara det.
Fäktningen har varit hans liv så länge och nu får han inte tävla. Nu får han bara träna, frågan är om jag klarat av det. Frågan är om jag letat upp olagliga matcher för att få utlopp för mina känslor så att säga.
Risken är stor, just nu så är han på sitt rum med en tjej. De har varit där i ett par timmar, rummen är inte så bra ljudisolerade. Jag tar mina böcker och dator och jag går till byggnaden där portalrummet finns.
Jag skapar en portal till huset, jag går ut i rummet och jag går till mitt rum och jag sätter mig och pluggar. Jag är väldigt glad för att jag kan göra en portal. Jag textar till Amanda att jag är hemma och att jag kommer att stanna över natten.
Vi är träningslediga på morgonen i morgon. Hon svarar snabbt att hon kommer när hon pluggat klart…
Vi har vunnit alla fyra matcherna på hösten, jag har vunnit mina fyra första matcher. Vi är med i toppen och slåss. Jag ser på böckerna som jag ska plugga på inför de sista tentorna innan jullovet.
Jag sitter i biblioteket och jag öppnar första boken och jag börjar att läsa. Tio dagars vrålpluggande börjar nu. Amanda och Erika har det likadant, det har inte Isak. Han gör en hel del fysiska prov hela tiden. Men inte så många teoretiska.
Vi kommer att träffas väldigt begränsat från nu tills proven är gjorda. Vi är inte träningslediga, så vi ska plugga och träna samtidigt. Men rumskamrat har ökat sitt festande och liggande med tjejer.
Frågan är om han kommer att klara proven, gör han inte det så får dras hans stipendium in…
Jag ser på första tentan, jag öppnar den och jag är mer illamående än vad jag någonsin varit innan i mitt liv. Jag ser första frågan och jag läser den och sen börjar jag att skriva.
Illamåendet lämnar mig när jag skriver, jag ler och svarar på frågan. Jag läser nästa fråga och svarar, sen nästa och nästa…
Jag lutar mig mot väggen i träningssalen. Jag är klar med tentorna, jag blev det igår. Jag tränade ett pass på kvällen, sen la jag mig och somnade. Sen vaknade jag och gick till träningssalen och tränade igen.
När jag var klar så öppnade jag en portal och gick hit. Jag satte mig och lutade mot väggen där jag sitter nu, jag ser på de andra när de tränar. Jag gick hit för att Amanda fortfarande skriver sina tentor.
Hon har en kvar och den skriver hon på nu, när hon är klar så kommer hon att texta mig och vi ska träffas och älska som kaniner hela dagen. Jag har träning ikväll. Då får vi vila ifrån älskandet, när jag tränat klart så kommer jag att öppna en portal hem och vi kommer att älska hela natten.
Mitt jullov börjar efter träningen ikväll. Jag ser på de som tränar, Mästaren kommer fram till mig.
– Ingen träning idag?
– Nej, jag tränade i morse och jag ska träna ikväll, däremellan så vill jag vara utvilad när jag träffar Amanda.
Han ser på mig och jag ser på honom, vi ler båda två…
Vi går på Emporia, vi håller varandra i handen. Vi är här för att handla julklappar med ett par tusen andra människor. Vi kom hit tidigt i förmiddags, vi har gått här i ett par timmar. Vi har påsar i vår andra hand, jag är klar med mina julklappar.
Det är inte Amanda. Hon går in i en klädesaffär, jag går med henne och jag ser henne gå runt bland kläderna och välja. Jag tänker på resultaten av mina tentor, jag klarade dem lika bra som alla andra tentor jag skrivit.
Vilket jag är väldigt nöjd med, för de var svåra. Väldigt svåra, vi var inte många som klarade dem framför allt inte juridik tentorna. De var riktigt svåra, Amanda sa samma sak om hennes tentor att de var riktigt svåra.
Att hon inte skulle klara dem, hon gjorde det. Hon gjorde det med marginal med. Erika klarade sina tentor hon med, två av dem med ett nödrop tydligen. Men hon är lite mer pragmatisk än oss, så länge hon klarar sig så är hon nöjd.
Skulle hon missa så finns det alltid omtenta. Ibland så skulle jag vilja ha henne något lätta inställning till livet. Att jag inte var så rigid som jag är. Amanda kommer fram till mig och hon kysser mig mjukt.
– Orkar du mer?
– Jadå, Amanda.
– Så bra.
Vi lämnar klädesaffären, vi går vidare till nästa affär…
Vi sitter på Mötesplatsen och vi dricker kaffe, jag kan sitta här med Amanda och inte behöva vara rädd för att få konsekvenser för att vi gör det. Vi handlade färdigt våra julklappar igår.
Vi var kvar i ett par timmar till innan Amanda blev klar, vi körde hem till henne och vi åt middag där. Det var en trevlig kväll som vi avslutade i hennes säng. Vi avslutade den i ett par timmar där. Jag sov över och på morgonen så körde jag hem.
Tog min träningsväska och öppnade en portal och gick in i träningslokalen och började att träna. När jag var klar så duschade jag, tog mig hem och ringde till Amanda och hon kom hem till oss.
Vi körde hit för att fika och för att jag ska handla i bokaffären. Jag tar en klunk av kaffet, jag sätter glaset på bordet.
– Det är klart att jag hjälper dig att flytta Amanda.
Hon har fått en lägenhet i julklapp av sin rika farfar. En tre rumslägenhet i Gamla Väster, jag vill inte tänka på vad den kostade. Så jag gör inte det, hon vill ha hjälp att flytta sina saker.
Inte möbler för det finns redan i lägenheten, det fick hon i julklapp av sina föräldrar. Det är hennes personliga saker som ska flyttas, kläder, böcker osv.
– Tack, Michael. Jag vet att det är galet, men även om jag skulle vilja så hade jag inte kunnat tacka nej.
– Jag har inga som helst synpunkter på det, Amanda. Jag vet att du inte är som dem.
– Tack.
– Och jag förstår också att du inte kan tacka nej. Inte utan att det blivit liv, så nej jag har inga synpunkter. Hur känns att flytta hemifrån?
– Stort, det känns stort, Michael. Det känns som om jag blir vuxen på riktigt.
Jag ser på henne och jag ler, hon svarar på mitt leende. Hon är så vacker, jag säger det till henne. Hon rodnar lite och säger detsamma…
Jag sätter kartongen där hon vill ha den, Isak sätter den han bär där Amanda vill ha den och Erika gör detsamma. Vi är klara, hennes saker är på plats. Det blev ett antal kartonger och sopsäckar. Men nu så är de på plats och Amanda tackar oss så väldigt mycket.
Sen bjuder hon på fika, Isak och Erika lämnar en stund efter fikan. Amanda ser på kartongerna och hon börjar att packa upp, jag hjälper till när hon ber mig. Hon packar upp snabbt och jag viker kartonger när hon tömt dem.
När hon är klar så drar hon med min in i badrummet och hon drar i mina kläder och jag står stilla medan hon klär av mig. jag hjälper henne, när hon är klar med mig. Vi kysser varandra hungrigt, vi går in i duschen och hon sätter på vattnet.
Hon sätter sig på knä och hon tar mig i munnen och hon suger mig hård och hon fortsätter suga mig tills jag avbryter henne och vi byter plats och jag slickar henne tills hon avbryter mig.
Hon vänder sig och svankar, jag sätter mitt ollon mot hennes slida och jag trycker till och jag rör mig försiktigt framåt tills jag når botten av henne. Jag stannar, jag håller om hennes höfter. Jag börjar att röra mig och jag tar henne bakifrån i duschen…
Julafton är över, vi firade hemma hos mormor och morfar. Hela tjocka släkten var där, kusinerna, moster och faster och deras män. De äldre kusinerna läser fortfarande på universitetet, de yngre kusinerna läser de med.
Den ena till fysioterapeut och den andra till civilingenjör. Erika umgås inte med dem så mycket längre. De skaffade pojkvänner och mer eller mindre dumpade Erika. Hon skaffade sig nya vänner i klassen,
Tjejgänget, när det tog mellan kusinerna och deras pojkvänner så hade Erika gått vidare. Så de umgås väldigt lite numera. Det är väl inte direkt ont blod mellan dem. Men de umgås inte lika mycket som innan. Det var ett trevligt firande som vanligt, med mycket mat och julklappar.
Jag avslutade kvällen med Amanda i hennes lägenhet, vi älskade och pratade, pratade och älskade. Sen somnade vi, jag ska vara träningsledig resten av juldagarna. Vi ska ligga på soffan och titta på serier jag och Amanda. Vi kanske hänger med Isak och Erika med. Eller det kommer vi att göra…
Jag ser på raketerna som smäller utanför kupolen som täcker innergården på Mötesplatsen. Det är nyårsfirande på Mötesplatsen för ungdomar, vi är på innergården och de äldre är i en av festsalarna därinne.
De står med oss nu och tittar på raketerna de med. Vi kramar varandra, jag får en kram av Amandas mamma med. Jag skakar hand med hennes pappa, det är första gången de visar på något som påminner om att de accepterar att jag är Amandas pojkvän.
Eller att de visar att de inte har synpunkter i alla fall. När vi skålat så börjar dansen igen och Amanda drar upp mig på dansgolvet och vi börjar att dansa. Isak och Erika gör oss sällskap, sen kommer kusinerna med och resten av tjejgänget och deras pojkvänner.
Vi dansar till och från till klockan 04.00. sen går vi till Amandas lägenhet som ligger ett mindre stenkast från Mötesplatsen. Vi klär av oss och vi älskar, sen duschar vi och somnar. Jag är träningsledig i morgon…
Jag ser på de andra i laget, ingen säger någonting. Vi förlorade precis med 14 – 1 mot Stanford. Jag var den ende som vann en match, de andra fjorton förlorade sina matcher. Jag lyssnar inte på Jeffs bräkande, när han är klar så ser jag på de andra tränarna. På den andra personalen.
– Nej det var inte pinsamt att vi förlorade, de är bättre än oss. Svårare är det inte, om det är pinsamt så är det hans fel iså fall. Som jag sa när han och jag hade vår diskussion, vi vinner och förlorar som ett lag. Så vi tar oss samman, tränar vidare så vinner vi nästa match i stället. Men detta bevisar också att vi inte är bäst i världen för att vi slog Harvard eller hade fyra raka segrar. Det funkar inte att festa och knulla runt i stället för att träna. Oavsett om man är med i laget som fäktas eller om man sitter på bänken. För vi sparrar med er på träningarna. Om ni inte gör ert bästa där så drabbar det oss i laget. Vi gjorde inget pinsamt idag, verkligen inte. Alla kämpade sitt bästa därute idag, det räckte inte denna gång. Men vi ska fan ta mig se till så att det räcker till nästa gång.
Jag reser mig och jag börjar att klä av mig, de andra ser på mig. De börjar också klä av sig…
Min rumskamrat är en av dem som är uppkallad till ledningen, fem av de som inte är med i laget på matcherna är uppkallade till dem. De håller på att riskera att tappa sina stipendier.
För att de festar i stället för att plugga och träna ordentligt. Jag sitter i ett teamsmöte med Amanda när han kommer tillbaka, han kommer in på mitt rum.
– Är det du som skvallrat?
– Om?
– Om mig?
– Till vem?
– Ledningen.
– Nej, jag har inte skvallrat till någon. Vill du festa bort din chans så är det upp till dig. Men ditt festande och knullande stör mig när jag ska sova, det stör mig att du inte gör ditt bästa på träningarna. Varför tror du att jag inte vill sparras med dig? jo för att du skiter i fäktningen. Du trodde att du var bättre än vad du är. Du var gud på din skola, här är du inte det. Så du festar och knullar i stället för att plugga och träna. Tror du inte att ledningen har ögonen på oss, de lägger en jävla massa pengar på oss. Tror du inte att de bevakar sina investeringar? Så nej, det är inte jag som skvallrat. Det är du själv som gjort det med dina bristande insatser.
Han ser på mig och han ser på min blick att han ska lämna rummet direkt. Vilket han gör, jag stänger dörren och jag sätter mig.
– Så han trodde att du skvallrat?
– Ja, det trodde han. Men som jag sa, de har koll på sina investeringar. Var, var vi?
– Erika och Isak.
– Just, det, fortsätt berätta.
Hon gör det…
De som fått en tillrättavisning, tränar hårdare än någonsin tidigare. Så även min rumskamrat. Jag vet inte om min utskällning hjälpte till men festande det har minskat. Knullandet på hans rum med. Vi hade match för en vecka sedan som vi vann.
Det var mot UCLA, vi vann med 9 – 6. Jag lyssnade inte på Jeff svammel efter matchen. Jag började att klä av mig, när han var klar så gick jag till duscharna och började att duscha. Nu sitter jag i Biblioteket och gör mig redo för de kommande tentorna.
Vi har tre på våren, två på hösten och tre på våren. Det är likadant där hemma. Så Amanda och de andra förbereder sig för sina tentor. Jag ska hämta ett nytt träningsschema av min Mästare i morgon…
Jag lämnar in den sista tentan, det var de svåraste proven, eller tentorna jag någonsin gjort. Jag lämnar skrivsalen och jag går till mitt rum och jag lägger mig på sängen och jag stirrar upp i taket.
Jag har nog aldrig varit så osäker på hur det gått som jag är nu, aldrig någonsin och det är en ny och obehaglig känsla. Verkligen en obehaglig känsla. Jag ligger där i två timmar och jag tänker inte en sammanhängande tanke på de två timmarna.
För första gången i mitt liv så är jag inte säker på om jag kommer att klara mig. För första gången så kommer jag att vara väldigt nöjd om jag klarar mig…
Jag ser på resultaten och jag läser mitt namn och resultatet tre gånger innan jag inser att jag klarade mig och att jag är kvar bland de som är topp 5. Jag fattar inte hur det gått till. Jag ifrågasätter det inte, men jag fattar inte.
Jag går i väg och jag går utifrån skolan. Jag hittar en ensam plats och jag skriker ut min glädje över att jag klarade mig. Jag förstår inte hur det gick till men jag klarade mig.
Jag slutar skrika och jag går in i skolan igen och jag går till vår föreläsningssal. Jag ser på de andra, vi var inte många som klarade oss. Dörren öppnas och vi går in, vi sätter oss och stämningen är något tryckt. Eller den är väldigt tryckt, vi var inte så många som klarade sig.
Läraren som står där framme är en av de som gjort proven. Han tittar på oss och sen börjar hans föreläsning, vi som klarade oss är de som inte festar…
Mellan det två tentorna så har vi två matcher, vi vinner båda. Med 9 – 6 och 8 – 7. Vi har fortfarande chansen på mästerskapet, vi har inte det i egna händer. Stanford är obesegrade och de möter Cornell i sista matchen, vi möter Penn state.
Vårt motstånd är tuffare än deras, väldigt mycket tuffare. Cornell ligger nästsist, Penn ligger precis efter oss på tredje plats. Så vårt motstånd är tuffare. Men just nu så skiter jag i matcherna, jag pluggar inför tentorna.
Jag pluggar hårdare än vad jag någonsin gjort innan. Jag saknar Mediateket på min gamla skola. Där var det väldigt tyst och en väldigt bra pluggmiljö. Just för att det var tyst. Det är inte lika tyst i biblioteket här.
Vilket är fullt förståeligt, biblioteket här är flitigt besökt av en massa elever. Det är inte mediateket på min gamla skola. Jag har mina lurar i öronen. De dämpar ljudet ännu mer, jag läser igenom boken.
Jag blundar och samlar mig. Jag backar i texten och jag börjar från där jag gjorde en markering. Ett par sidor till sen får jag börja lyssna i stället…
Jag ser på papperskorgen, jag överväger att resa mig och spy i den. Jag får mitt första prov och jag öppnar det. Det var det som var annorlunda vid förra tentorna. Jag var inte nervös innan jag började att skriva, en känsla av säkerhet hade smugit sig in i mig.
Jag tillåter mig aldrig att känna den känslan när jag fäktas, så jag kommer inte tillåta mig att känna den känslan igen inför en tenta. Jag öppnar provet och jag börjar att skriva, illamående känslan släpper inte förrän vid tredje frågan.
Jag svarar på den och jag ler, jag ler med hela ansiktet när jag känner hur illamåendet försvinner…
Jag ser på Amandas nakna kropp, hon rider mig i sin soffa. Vi kom inte längre än till hennes soffa. Det imponerade på mig att vi kom dit, hon sitter grensle över mig och hon rider mig snabbare och snabbare.
Hennes inre kramar mig för tredjegången. Jag lyfter upp henne och jag tar henne mot väggen sittandes i min famn. Jag tar henne snabbt och jag kommer, jag känner hur tio dagars återhållsamhet exploderar ur mig och in i hennes inre.
Jag kysser henne hetsigt och hon svarar på den. Jag tar henne genom min orgasm, vi landar och jag ler mot henne och hon ler mot mig. Jag går in i badrummet och jag ställer oss under duschen och jag sätter på vattnet och vi kysser varandra.
Hon är kvar i min famn och jag är kvar i henne. Jag vänder mot väggen och jag tar henne igen i samma ställning. Vi kommer igen, vi ler ännu bredare nu. Vi duschar av oss och tvättar av oss.
När vi är klara så går vi till köket och vi tar fram, bröd, smör och pålägg. Vi gör ett par smörgåsar. Vi äter nakna ståendes i hennes kök, vi gör det för att vi vet att vi kommer att gå in i hennes sovrum och säng och älska vidare så fort vi ätit färdigt. Vi vet båda två att vi endast kommer att vila från att älska för att äta och dricka.
– Är du klar?
– Ja, är du Amanda?
– Ja.
Hon tar mig i handen och vi går i hennes sovrum. Hon lägger sig på rygg i sängen. Jag ler och jag böjer mig fram mellan hennes särade ben och jag börjar att slicka henne. Min tunga leker med hennes slida, jag leker länge med den.
Jag slickar henne till kanten för hennes orgasm flera gånger innan jag låter henne komma. Då kommer hon med ett skrikande som ekar mellan väggarna i hennes sovrum…
Vi har gjort vårt, vad vi kan. Vi vann matchen mot Penn State så oavsett hur det går i andra matchen så blir vi tvåa i år, Penn State blir trea. Vi väntar på resultatet mellan Cornell och Stanford. Publiken sitter kvar, vi får reda på resultatet. Stanford krossade Cornell med 15 – 0.
Så vi blir tvåa i år, jag sätter mig på golvet och jag lutar mig mot väggen bakom mig. Jag börjar att ta loss tejpen från fingrarna. Jag har gjort precis allt jag kan, vi är ett par i laget som gjort det. Men det är för många som inte gjort det.
Framför allt de som är utanför laget som fäktas. De femton som inte fått chansen på hela året, de hade kunnat få känna på det när det var lite lättare matcher. Men nej, det fick de inte.
Det finns en hel del som är ganska så jämbördiga av de andra tio. Av oss fem som är sist så är ingen från plats 16 till 30 nära, men de andra tio. Där är det mer dagsform som är avgörande.
Men de har inte fått chansen och det i mina ögon kostade oss guldet, det och att vi var fullständigt oförberedda i matchen mot Stanford. Jag reser mig och vi ställer upp oss för prisutdelningen. Vi ska få våra silvermedaljer och Penn ska få sina brons.
När vi fått våra medaljer så ska jag gå till familjen som sitter på läktaren. Jag hoppas ta mig fan att de sparkar Jeff nu, men risken finns att de inte gör det. Penn State får sina medaljer, sen är det vår tur.
När vi fått dem så tackar vi publiken igen. Jag går fram till familjen och jag kramar dem, jag pratar med dem en stund. Jag säger mina innersta tankar om laget och varför vi förlorade. Jag lägger inte märke till att mormor lyssnar extra uppmärksamt på det jag säger.
När vi pratar klart så går jag till omklädningsrummet och jag börjar att byta om. När jag är klar så går jag till mitt studentrum, jag sätter min väska på sängen och jag lämnar rummet. Jag går till den byggnad där portalrummet är.
Jag öppnar en och jag går in i den och in i Amandas lägenhet. Hon kommer fram till mig och vi kysser varandra…
Jag ser på seedningen inför de individuella tävlingarna. Jag är rankad topp fyra, vilket innebär att jag slipper möta de andra tre som är topp seedade innan i semifinal. Femtio deltagare. Trettio unga män och tjugo unga kvinnor.
Som ska göra upp om platsen som nummer ett. Tävlingarna ska hållas i New Orleans i år. Vi kommer att åka ner dit om två dagar, jag kommer att göra mitt sista träningspass ikväll. Det kommer att bli lugnt, efter träningspasset så öppnar jag en portal till Amandas lägenhet och vi älskar skallen i bitar.
En uppdatering om det akademiska är att jag klarade de två sista tentorna. Jag är fortfarande topp 5. När tävlingarna i New Orleans är klara så väntar sommarlovet på mig. Jag ser på seedningen igen, jag ser på de andra tre namnen.
Två är ifrån Stanford och en är ifrån Harvard. Jag slog den ene från Stanford och jag slog en av dem som är ifrån Harvard. De är sista års elever alla fem som åker från Stanford. Hos oss är det tre sista års elever och en tredje års elev och jag. Jag går till träningslokalen, jag går in och jag byter om.
Jag tejpar mina fingrar och jag går fram till träplattan med spik på. Jag böjer mig fram och jag börjar att göra mina övningar…
Jag ser på min motståndare, han ser på mig. Jag är framme i semifinal, jag ska möta honom från Harvard. Jag sätter masken på plats och sen drar jag upp huvan. Jag bugar mig och han svarar på bugningen, jag ställer mig i min position.
Jag fokuserar och alla ljud försvinner. Tävlingarna är väldigt populära och under de två dagar som de varar så är läktarna i arenan fulla av åskådare. Utanför arenan så pågår det en massa arrangemang och jippon.
Det är en stor kommers där med. Familjen är här, hela familjen. Vilket innebär, Erika, Isak och Amanda med. Jag hör signalen, jag exploderar i min attack. Han blir fullständigt tagen på sängen och hans svärd flyger i väg.
Jag vinner matchen, jag backar och jag bugar mig och han svarar på den. Jag tar av mig masken och drar bak huvan. Vi tackar varandra och sen domaren och överdomaren. Jag vinkar till publiken, sen går jag till mina saker.
Jag sätter mig och jag tar fram en proteindricka, en banan och jag öppnar drickan och jag tömmer den i ett drag och sen äter jag bananen. Den dag jag slutar med fäktningen så kommer jag aldrig mer att dricka en proteindricka eller äta en endaste banan till.
Aldrig någonsin igen, aldrig någonsin igen. Jag blundar och jag vilar min väldigt trötta kropp. Den andra semifinalen börjar, den varar betydligt längre än vår. Det är en ifrån Stanford och en ifrån Penn State som fäktas.
Tjejen från Penn State är en överraskning, hon slog ut Stanfords bäste i kvartsfinalen. Jag hör träffarna och det blir tyst och sen hör jag dem utropa tjejen från Stanford som vinnare. Vi ska fäktas om en halvtimme, jag sätter mig och jag börjar att meditera.
Jag sätter masken på plats och jag drar upp huvan, jag är rätt så säker på att hon och hennes tränare har sett på min förra match. Så att explodera i en snabb attack är inte att tänka på. Jag kan ju alltid försöka att luras, jag bugar mig och hon svarar på den.
Jag greppar svärdet och mitt fokus stänger ut alla andra ljud. Signalen ljuder och jag fintar att explodera. Hon backar, när hon gör det så exploderar jag på riktigt och jag attackerar henne skoningslöst och jag slår iväg hennes svärd och jag backar och jag bugar mig mot henne och domaren.
Jag drar bak huvan och jag flyttar på masken. Jag har ett stort leende bakom masken och jag knyter handen i luften när domaren pekar ut mig som vinnare.
Jag tackar henne och domarna igen, jag springer över lokalen och fram till familjen. Jag tar mig upp på läktaren till dem och jag kramar dem alla och jag kysser Amanda länge, eller tills hon säger att jag stinker för mycket. Jag är rejält svettig.
Jag tar mig ner på golvet igen och jag går fram till där prisutdelningen ska ske. Jag ser vem det är som ska dela ut medaljerna. Det är Ieyasu Kakaga, när han presenteras så reser sig hela arenan upp och ger honom en stående ovation.
Precis alla står upp, som kan göra det. Han vinkar till publiken och efter ett par minuter så är det dags. De som vi slog i semifinalen får varsitt brons, sen så är det tjejen från Penn State som får sin silvermedalj, sen får jag min guldmedalj.
Han hänger den runt min hals och jag bugar mig en extra gång. Han svarar på den, sen spelar de Yales skolsång. Jag kliver ner från prispallen, då så ska det tas bilder. Det pågår så länge så att jag får ont i kinderna av alla leenden.
Jag får ta en del bilder med Kakaga. Vi står bredvid varandra, han är rätt så mycket kortare än mig. Jag är 198 cm och han är runt 170, så det är skillnad på oss. När vi är klara med fotograferingen så går jag och byter om.
Jag lämnar omklädningsrummet och jag letar upp familjen. Vi kramas igen och jag kysser Amanda. Vi lämnar arenan och vi går till hotellet som vi bor på. Vi äter middag och sen drar vi oss tillbaka.
Amanda följer med mig till mitt rum, vi hinner knappt innanför dörren innan vi ligger i sängen och älskar…
Jag ligger på gräsmattan därhemma och jag känner solen värma mig. Jag blundar och njuter av värmen. Det regnade igår när jag kom hem, jag fick ta omvägen till skolan för att hämta mina saker. Vi åkte tillsammans dit och hem.
Jag tog mina väskor och sen så gick jag till portalhuset och skapade en portal och kom hem hit till huset. Jag känner Amanda sätta sig grensle över mig. Hon böjer sig fram och hon kysser mig, vi ser på varandra.
– Hur länge är du träningsledig?
– I en vecka, min kropp måste återhämta sig.
– Så bra.
– Mm.
Hon trycker sitt sköte mot min penis.
– Gäller det älskande med?
– Nej.
– Vilken tur för oss.
– Mm, det är det.
Jag hårdnar i mina badshorts och hon känner det. Hon trycker lite hårdare och jag stönar tyst.
– Är vi ensamma hemma?
– Mm.
Hon fiskar fram min penis och hon flyttar på sina bikinitrosor och hon sätter min hårda penis mot sin blöta slida och hon trycker till och hon börjar rida mig här på gräsmattan. Hon rider mig tills vi kommer båda två, hon kommer före mig.
När det är min tur så kliver hon av mig och tar mig i munnen och jag kommer med ett tungt stönande. När jag kommit färdigt så hoppar vi i poolen och sköljer av oss…
Vi parkerar bilen på fältet vid Gläntan, det är dags för Sommarsolståndsfirandet. Vi tar våra väskor och vi går in genom barriären och vi kommer in i gläntan och vi går till familjens hus.
Vi går in och vi går till våra rum, jag och Amanda till mitt. Erika och Isak till hennes, hans familj har ett hus här. Men där får han dela med sin lillebror. Här slipper han det, här får han dela med Erika.
Vilket nog faller honom mer på läppen. Att få dela rum med Erika. Jag och Isak packar upp snabbare än vad Erika och Amanda gör. Vi går ut till bänkarna med bord och vi sätter oss och väntar på att de ska bli klara.
– Hur känns det i kroppen, Michael?
– Mycket bättre än vad det gjorde för en vecka sedan. De tar väldigt mycket på krafterna de turneringarna. Det är många matcher samma dag, fyra matcher ena dagen och fyra andra dagen. Åtta matcher på två dagar är påfrestande.
– Det kan jag tänka mig, ibland så är det jobbigt att bara fäktas i en match.
– Ja.
– Hur mycket tränar ni på din utbildning, Isak?
– Ett till två pass om dagen. Fäktning minst en gång om dagen.
– Med riktiga svärd?
– Ja ibland.
– Galningar.
– Haha, ja kanske det.
Vi ser på varandra och vi ler, han svarar på leendet och vi ser mot huset och de kommer ut. De sätter sig bredvid oss och de kysser oss. Vi svarar på kyssarna och sen reser de sig och går och binder kransar åt oss.
När de är klara så kommer de och sätter dem på oss. Sen går vi i väg och klär stången och ringen. Vi hjälps åt att resa den. När den är rest så har resten av familjen kommit, mostrar, fastrar och kusiner med.
Faktiskt de två äldsta med, de är singlar igen. De ska kanske jaga här. De var inte med och band kransar. Det hindrar dem säkert inte ifrån att hitta lämpliga kandidater. De två yngre kusinerna band kransar med Erika och Amanda.
De kom tio minuter efter att de andra börjat att binda. De har utsett sina bekantskaper för helgen. Vi dukar långbord och vi sätter oss och äter, när vi ätit klart så börjar dansen.
Vi ser på kvinnorna som dansar, min ögon släpper inte Amanda för en sekund och hon kommer fram till mig och hon tar mig i handen och vi går in i skogen och vi går till vår plats här.
Vi lägger ut filten på marken, vi klär av oss nakna och sen börjar vi att älska. Vi älskar hela natten där på filten, vi går tillbaka till huset tidigt på morgonen. Vi lägger oss i sängen och somnar…
Jag ser på Amanda och hon ser på mig, jag håller hennes hand. Hon håller min, jag lutar mig fram och jag kysser henne. Hon kysser mig och våra tungor leker med varandra. Vi är nakna och vi är i skogen, jag vänder på henne och hon greppar trädstammen och jag står bakom henne, jag sätter min penis mot hennes slida och jag trycker till och jag glider in i hennes innersta och det smeker mig.
Vi stönar tungt båda två. Jag når botten av henne och jag börjar ta henne med långa tag. Jag rör mig långsamt och jag njuter av varenda rörelse som jag gör.
Jag tar henne snabbare och snabbare. Hon kommer med ett skrik som ekar mellan träden i skogen. Hennes skrik får svar från andra skrik, från vrålande män som precis som henne kommer.
Jag känner hur min orgasm närmar sig och jag kommer att stämma in i kören av skrik och vrålande. Det blir sista gången som vi gör det för detta Sommarsolstånd…
Vi sitter i hennes lägenhet och hon ser på mig och hon säger.
– Jag vill att du flyttar in till mig, inte bara är här som en gäst utan att du flyttar in på riktigt så att säga. Att du flyttar hit dina saker.
– Jag har inte råd med halva hyran.
– Skam och sägandes så är det farfar som betalar för hyran så länge jag studerar.
Jag ser på henne och jag ler.
– Och de har inga synpunkter på att jag flyttar in?
– Nej.
– Där ser man.
– Mor undrar till och med varför du inte friat och vi är förlovade.
– Vad sa du då?
– Att jag kommer att fria när det passar sig.
– Vad sa hon då Amanda?
– Inte så mycket, hon var mest chockad att det är jag som kommer att fria och inte du.
– Det är det nog mer än hon som är, Amanda.
– Så vad säger du?
– Jag flyttar gärna in med dig här Amanda. Jag får prata med Ulrika och Fredrik med men jag tror inte att de har några synpunkter på det faktiskt.
– Så bra.
– Visst är det, jag vet att vi gör som vi vill. Jag är tjugo år osv. Men jag vill gärna diskutera det med dem med.
Min tjugo års dag firades stillsamt hemma hos Ulrika och Fredrik. Jag var mitt uppe i tenta plugg så det fick bli så. Det blev en middag med släkten, varken mer eller mindre och det var precis lagom för mig.
Jag fick en massa fina presenter, så pass fina och många så att jag var generad och överväldigad i flera dagar efter. Hon lägger sig på mig i soffan, det regnar ute så det är innesittare väder idag.
Vi ser på serier och älskar. Vi äter med, jag har tränat ett pass i morse och jag ska snart i väg och träna mitt andra. Men något med Amandas menande kyssar säger mig att vi ska älska först.
Hon drar ner mina shorts och kalsonger. Hon tar min penis i munnen och hon börjar att suga mig. Så ja vi ska älska först…
Jag talade med Ulrika och Fredrik och de var helt med på att jag flyttade hem till Amanda. Jag har kvar mitt rum i källaren om det skulle behövas så att säga. Jag packade ner mina saker och kläder.
Jag öppnade en portal och bar in mina saker i lägenheten. Vi packade upp mina saker och när vi var klara så såg hon på kartongerna med sakerna från mina föräldrar.
– De kan ligga kvar där.
– Så det är dina minnen från dina föräldrar?
– Ja, Amanda.
– Har du bilder på dem?
Jag går till en av kartongerna och jag tar fram ett fotoalbum och jag öppnar det. Vi sätter oss i soffan och jag visar henne bilder på mina föräldrar och mig själv när jag var liten. Det finns inga bilder från efter att min far dog. När bilderna är slut så ser hon på mig.
– Din far var väldigt stilig och din mor var väldigt vacker.
– Tack, Amanda.
– Ingen fara Michael, jag bara säger vad jag ser så att säga. Du påminner väldigt mycket om din far.
– Jag förutom ögonen de är min mors och mina läppar när jag blir arg tydligen.
– Jag har aldrig sett dig arg.
– Nej, det är sällan jag blir det. Det händer men det är sällan.
Jag lägger fotoalbumet på soffbordet. Hon sätter sig grensle i mitt knä. Mina händer letar sig under hennes klänning och jag börjar att smeka hennes hud.
Mina händer greppar hennes bröst mjukt, vi kysser varandra mjukt. Mina händer smeker hennes kropp och jag viskar lågt och mjukt i hennes öra.
– Jag älskar dig väldigt mycket Amanda.
– Jag älskar dig med väldigt mycket, Michael.
– Älska med mig Amanda.
– Gärna Michael.
Hon ställer sig upp och vi går in på hennes sovrum och vi klär av oss nakna och vi lägger oss på sängen och vi älskar med varandra. Länge och mjukt…

Tre år senare.
Jag står i kyrkan och väntar på Amanda, tre år har passerat. Tre år med hårda studier, med en massa fäktande. Två vinster och en tredje plats, tredje platsen kom andra året, sen fick Jeffs sparken. År tre och fyra så har vi vunnit, jag har vunnit de individuella tävlingarna fyra år i rad.
Jag lämnade universitetet i förra veckan. Med Suma Cum Laude i juridik och ekonomi. Jag har deltagit i Världsspelen två gånger till, en andra plats och en vinst till är mina resultat. När jag förlorade så var det till Ieyasu Kakaga.
Sen slog jag honom i nästa Världsspelen. Två dagar senare så meddelade han att han slutar. Erika och Isak är fortfarande tillsammans. De har flyttat ihop i en lägenhet i centrala Malmö. Isak är färdig polis. Erika har en termin kvar på sin utbildning, två av kusinerna har gift sig.
De andra två har inte kommit till ro så att säga. Jag och Amanda har bott tillsammans sen jag flyttade in, under de mest intensiva perioderna i skolan så har jag bott i mitt studentrum. Annars så har jag bott i vår lägenhet, det tog ett år innan jag betraktade den som vår.
Amanda har ett och ett halvt år kvar i skolan, sen så är det AT och efter det ST. Men studierna tar slut om ett och ett halvt år. Jag ser på min familj, de är det.
Min familj, mor, far, mormor, morfar, farmor, farfar, moster och faster och deras män, kusinerna. Jag drar lite i kragen på skjortan.
– Drar du mer Michael så lär din mor komma fram och ta dig i örat.
– Det skulle inte förvåna mig, Isak.
– Nervös?
– Ja, detta är värre än en final i Världsspelen mot Ieyasu Kakaga.
Han ser på mig och han ler.
– Bara vänta till det är din tur, Isak. Då ska jag le åt dig.
– Det hoppas jag.
Jag ser på honom, prästen ser på mig och sen på Isak som är min bestman. Musiken börjar att spela och det blir tyst dörrarna öppnas. Jag ser Amanda komma in med sin far. Jag ser på henne och all nervositet rinner av mig.
Det är som när jag öppnar ett prov. Rädslan rinner av mig, Amanda är min trygga punkt i livet. Jag glömde nämna det, jag skrev på mitt första proffskontrakt igår. Malmö har fått ett bra fäktningslag.
De ligger i högsta serien i Sverige och de är med i en cup Europa. Jag skrev på för tre år, eller 2 + 1 år. Jag kommer att tjäna hinkvis med pengar.
Enligt initierade källor så är det ett väldigt lukrativt avtal, efter senaste seger i USA och i Världsspelen så skrev jag kontrakt med sponsorer som kickar i gång nu när jag slutat skolan.
Jag är tjugotre år, jag tjänar hinkvis med pengar och jag ska gifta mig med den vackraste kvinnan på planeten. Hon och hennes far kommer fram till oss. Vi vänder oss mot prästen, han startar ceremonin…
24 timmar senare…
Jag tar henne med långa rörelser, vi ligger på en rosa strand på Seychellerna. Vi ska stanna här i två veckor, vi ligger nakna på sen stor filt på stranden och vi älskar. Vår bungalow är tio meter från oss, vi älskar för första gången som man och fru. Vi driver oss till vår orgasm och vi kommer länge, vi kommer väldigt länge…

Epilog.
Jag kramar Amandas hand, hon kramar min och barnmorskan säger.
– Bara en krystning till.
Jag lutar mig fram och viskar.
– Nu är vi snart föräldrar hjärtat mitt.
– Ja hjärtat mitt.
Värken slår till och hon kramar min hand stenhårt, jag möter den och hon vrålar ut sin smärta och sen hör vi båda ljudet. Ett litet barn som skriker, barnmorskan lägger vår son på hennes bröst. Jag lutar mig fram och jag kysser Amanda på pannan. Vi är föräldrar…

Kommentarer

2 svar till ”Rent åt helvete”

Plutten

2025-07-20

Kul att läsa lite annorlunda stories

//Plutten

0

Logga in för att svara Report comment
George

2025-07-20

Läst

0

Logga in för att svara Report comment

Lämna ett svar Avbryt svar

Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.

Väntar med spänning på nästa del… 😉

Tackar!😊 Det kommer mer i ämnet snart!😉

Söt och ganska trovärdig… 🙂

Läst

Kul att läsa lite annorlunda stories //Plutten

Kan bara hålla med föregående skrivare.

Jag blev också ledsen när Bubblan lades ner. Men nu känner jag att den här sidan mer än väl fyller…

Ah så underbart Lugnt och sansat kommer Micke in i sexlivet

Hej och grattis på 1-års dagen. Tycker sidan är jättebra. Det är också enkelt för som som skriver att ladda…

Jag har läst de tre första delarna nu och jag gillar dem verkligen. Upphetsande och medryckande. En liten konstruktiv kritik…

Det var en kul överraskning med det långa stycket om hans tankar. Lite oväntat!

Var nära på att inte fortsätta läsa när drottningen tänkte tillbaka på när hon aldrig velat testa analt och dom…

Tack, kommer fler delar 🙂 //Plutten

Härligt med minnen, i synnerhet när man har någon som man kan dela dem med.

En härlig novell som får mig att tänka på hur olika äktenskap kan vara. Att få hålla av den man…

Erotopia

Kommentarer

2 svar till ”Rent åt helvete”

Lämna ett svar Avbryt svar

Senaste nytt

Sök novell

Kategorier

Kommenterat

Rent åt helvete

Kommentarer

2 svar till ”Rent åt helvete”

Lämna ett svar Avbryt svar

Senaste nytt

Sök novell

Kategorier

Kommenterat

New Report

Close